Umeå Universitet

Carola Lestander
Institutionen BUSV
Vt 2009

Litteraturseminarium Barns lärande

Nedan följer mina ställningstaganden angående små barns lärande.

Samspel är viktigt för utveckling och lärande.

Åtskilliga forskare anser att utvecklingen gynnas genom samspel med andra individer.
Exempelvis inom det sociokulturella perspektivet är kommunikation och interaktion mellan
människor avgörande för mänskligt lärande. I och med den nya läroplanen ter sig banet som en
medskapare i lärprocessen där sampelet med andra och det sociala och kulturella kontexten är
central. Verksamheten i förskolan förväntas att kunna bidra till barns utveckling och lärande.
Genom samspel skapas också innebörd mellan människor. Innebörden påverkas vidare av
människors sociala beteende samt de sätt vi agerar mot varandra. Att observera exempelvis
kamrater och vuxna i samspel med andra är viktigt för lärandeprocesen för små barn. Barnet
kan genom att efterlikna andra människors agerande (exempelvis pedagogen i förskolan) och
använda detta i riktiga sammanhang visa att de förstått handlingens innebörd. I förskolan skapar
barn innebörd genom gemensamma lekar som roll- och regellekar. Det gemensamma kan bli en
resurs för det individuella barnets lärande. Det innebär att den totala kompetensen i gruppen är
till förmån för hela gruppen vilket ger grund för genensamma aktiviteter. Samspelet kan
utmynna i en lustfylld lärandeprocess. Barn tar också initiativ till att skapa situationer som ger
upphov till inlärning. Det betyder att barnet tar självt tar ett bestämt ansvar för sitt eget lärande,
vilket är en av de grundläggande aspekterna av lärandet samtidigr som lärandet har en social
aspekt.

Pedagonens åliggande
Det första fröet till en förskola såddes i Sverige när systrarna Moberg 1904 öppnade den första
barnträdgården. Verksamheten skulle bygga på barnens egna erfarenheter samt ge dem nya
erfarenheter. Pedagogens (lärarens) åliggande skulle vara att ge barnet ingivelser att utvecklas
intellektuellt såväl som fostrades kollektivt. Under olika tidsepoker har olika synsätt satt sin
prägel på pedagogiken i förskolan. Återstoderna av dessa synsätt uppå utveckling och lärande
existerar än idag och utgör en bas för svensk förskolepeagogisktradition. Pedagogerna i
förskolan måste ha insikt om att barnet alltid lär. När pedagogen möter barn i verksamheten
agerar hon (människan) alltid med utgångspunkt i sina egna föreställningar, kunskaper och
erfarenheter om barn. En sorts teori som kan vara baserad på barndomsupplevelser, erfarenheter
från utbildning och forskning etc. Denna teori har alltid betydelse för vad pedagogen ser hos
barnet samt hur hon aggerar. Pedagogerna måste utveckla metoder som förenar och gynnar
barnets fostran och utveckling. För att ge barnen i förskolan de bästa förutsättningar är det
viktigt med både fysisk och psykisk närvo. För detta krävs goda kunskaper om barns utveckling
och inlärning, pedagogerna måste alltså vara förtrogna metoder som gynnar barns utveckling,
planering, gemonförande och utvärdering av verksamheten. Samlad forskning visar att det
främsta av kvalitetkriteriet i förskolan är samspelet mellan barn och personal samt en varm
relation i vilken barnet får tillfälle att vara individer. En angelägen utmaning för pedagogerna är
att bli skicklig i att tolka och förstå barnets perspektiv, men även att möta och utmana varje barn
med utgångspunkt i barnets intentioner och livsvärld. För att nå dit måste pedagogen erbjuda
barnen miljöer för samtal och lärande, att organisera och erbjuda konkreta verktyg som
förutsättning i den vardagliga verksamheten.

Miljöns påverkan
Umeå Universitet
Carola Lestander
Institutionen BUSV
Vt 2009

Människan föds in i ett speciellt organiserat system, vi övertar regler och normer vilka gäller i
det specifika systemet. Denna sociala värld delar vi med andra genom kommunikation med det
kollektiva (socialisering). Barn ärver inte enbart sin genetiska bakgrund, utan därtill
omgivningens strukturella organisation. Hur barnet handlar är bundet till vilka möjligheter
omgivningen har att ge. Omgivningen utgör på det viset en strukturerad form där barnet måste
förstås och tolkas i relation till sammanhanget. Beroende på vilket beteende de vuxna i barnets
närhet har formas också barnet, individer lär sig genom att urskilja andras attityder till sig själv.
Det ska också påpekas att barnets perspektiv samt de sätt som barnet förstår och tolkar världen
kan skilja sig väsentligt från den vuxnes perspektiv. I barnets livsvärld förenas samhälle, kultur
och historia etc vilken utgör praktiken, här är förskolan en viktig del av barnets värld. Att
förskolan har en viktig del i barnets livsvärld kan bero på att förskolan i betydande aspekter har
kommit att bli en ersättning för hemmet i stället för ett komplement.

Vi lär för livet

Regeringen understryker att förskolan ska ses som ett led i det livslånga lärandet, (detta finns
också skrivet i Lpfö98, ”förskolan ska lägga grunden för ett livslängt lärande”). Den
pedagogiska verksamheten som gäller barn ska vidare betraktas som en enhet med gemensam
syn på utveckling och lärande. Barn är från födseln i färd med att förstå den värld de befinner
sig i, de har en ständigt pågående kunskapsbildning. Det livslånga lärandet kan dock ha olika
innebörd, fokus måste ligga på hur lärandet utformas i förskolan. Lindahl är förespråkare för det
utvecklingsinriktade lärandet till skillnad från det anpassninginriktade lärandet. I enlighet med
det utvecklingsinriktade lärande får barnen själva erfara att de kan inverka på och ta ett visst
ansvar för sitt eget lärande. Utmaningen i framtidens förskola finns i att hitta en mogen balans
mellan de två ovan nämnda spåren, för att främja det livslånga lärandet. En annan viktig del av
det livslånga lärandet är förskolans ansvar att fostra barnen till att få ett demokratiskt
förhållningssätt samt arbeta för att barnen tillägnas kompetenser vilka bidrar till att de blir
självständiga personer som kan verka i ett samhälle tillsammans med andra. Det livslånga
lärandet handlar om att ta med sig erarenheter från sociala situationer (den berömda
”rygsäcken”) vilka kan användas i framtiden.

Rferenser

Johansson, E & Pramling Samuelsson, I. (2003). Förskolan- barns första skola. Lund:
Studentlitteratur.

Lindhal, M. (1998). Lärande småbarn. Lund: Studentlitteratur.

Lärarnas Riksförbund 205). Lärarboken. Stockholm: Modin Tryckoffset.