OCCASIONAL PAPERS IN ARCHAEOLOGY 49

Magnus Alkarp

Det Gamla Uppsala

Berttelser & Metamorfoser

kring en alldeles srskild plats

INSTITUTIONEN FR ARKEOLOGI OCH ANTIK HISTORIA

Uppsala Universitet 2009

Dissertation presented at Uppsala University to be publicly examined in Universitetshuset IX, Universitetsparken, Uppsala, Saturday, November 21, 2009 at 13 for the degree of Doctor of Philosophy. The examination will be conducted in Swedish. Abstract Alkarp, M. 2009. Det Gamla Uppsala. Berttelser & Metamorfoser. (The Old Uppsala. Stories & Metamorphoses). Institutionen fr arkeologi och antik historia. Occasional papers in archaeology 49. 457 pp. Uppsala. ISBN 978-91-506-2095-5. Ancient Uppsala is a most versatile place. At various times it has sated all types of scholar, nourished every kind of ideology, and fed all forms of doubt. Portrayals of the site have almost exclusively been made at times when it was necessary to define the relationship between the people and the elite, the elite and the Crown, or the Crown and the Church. These narratives take many forms an ancient myth, a missionary story, or a tale about princely power play, the struggle for social integration in early modern Sweden, absolute royal power, the freedom of the people, the oppression of the people, centralism, or the manipulation of history. Uppsala, almost without exception, was the stage on which vital scenes of this kind were played out. This type of narrative, of which there is no shortage, is the main focus of this thesis. It aims to analyse how the image of Viking Age and medieval Uppsala was formed and has changed at various times, to follow the threads of discussion, and to place ideas pertaining to the site in their historical and intellectual context. The thesis sheds light on two periods in particular: the seventeenth century and its Gothicism, and the nineteenth and twentieth centuries, the latter period characterized by nationalism, racial biology, and political extremism. The dreams (and nightmares) of scholars are contrasted with the Gamla Uppsala of reality. Abundant archive material readily allows us to follow the nature of daily life in Gamla Uppsala parish, and to analyse how its inhabitants protected themselves against the material and spiritual destruction of the site. Today, the most significant archaeological observations are often made in the archive, where ancient remains are frequently reappraised as relatively mundane products of the more recent past.

Keywords: Old Uppsala, Gamla Uppsala, idolatry, central places, sanctuaries, Atlantica, hyperborean, goticism, Sweden, nationalism, national monuments, nationalsocialism. Magnus Alkarp, Department of Archaeology and Ancient History, Box 626, Uppsala University, SE-75126 Uppsala, Sweden

Magnus Alkarp 2009 ISSN 1100-6358 ISBN 978-91-506-2095-5 urn:nbn:se:uu:diva-108685 (http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-108685) Printed in Sweden by Edita Vstra Aros, Vsters 2009.

Till Eva-Lena, Moa, Jesper, min mor och mina systrar.

INNEHLL

PROLOG .......................................................................................... 11 INLEDNING...................................................................................... 13 PROBLEM & MJLIGHETER ................................................................. 20 Stora dda mn ........................................................................ 22 och sm levande mnniskor ........................................................ 26 Klicherna .................................................................................. 27 Den mnskliga faktorn .................................................................. 29 Avhandlingen .............................................................................. 31 1600-TAL ........................................................................................ 35 DET
GAMLA

UPPSALA ......................................................................... 40 Herdarna och Hjorden .............................................................. 41 Gamla Uppsala Socken .............................................................. 46 Kyrkan och Prstgrden ............................................................ 50

DEN

SMGRINIGE FLANREN ............................................................... 56

JOHANNES SCHEFFERUS ..................................................................... 60 Vgen till Upsalia ........................................................................ 61 Ericus Olai ............................................................................. 67 Upsalia ....................................................................................... 70 Kung Ubbo och namnet Uppsala................................................. 71 Templet, kllan och lunden ....................................................... 75 Kult, Ting & Marknad .............................................................. 77 Schefferus och Gamla Uppsala ................................................... 80 Schefferus dilemma ...................................................................... 82 Templet och dess lge ............................................................... 82 Problemet Whitelocke ............................................................... 86 RNTMSTAREN ............................................................................... 89 Berttelser .............................................................................. 90 FRE
STORMEN ................................................................................ 95 Frfalskarverkstaden?................................................................ 98 Schefferus & Verelius ................................................................. 101 Bilddyrkan ............................................................................ 102 De skilda frutsttningarna ..................................................... 104 Ord ..................................................................................... 105 LITTERRA FEJDEN

DEN

................................................................... 110 Vgen till Gamla Uppsala ........................................................ 110 7

Hervararsagan........................................................................ 111 Incerti Scriptoris Chronicon .................................................... 116 Auctarium notarum ................................................................ 120 De situ... Epistola defensoria ................................................... 122 Kanslerfrbudet ......................................................................... 123 Jag ska kvda en annan visa ..................................................... 124 Slutstriden ................................................................................ 129 Annotationes ex scriptis Karoli ................................................ 129 De excerptis Annotationibus .................................................... 130 Notae ................................................................................ 132 ATLANTICAN .................................................................................. 136 Problemet Rudbeck ................................................................ 138 Att lita p Rudbeck? ............................................................... 143 Rudbecks kartor ..................................................................... 145 Detaljerna i bakgrunden .......................................................... 148 Vgen till Atlantis...................................................................... 150 Topografiska studier ............................................................... 152 stra Aros ............................................................................ 154 Martin Stenius karta ............................................................... 156 Tab AA och T9:f27 ................................................................ 158 Den ppna Salen ....................................................................... 166 Utur bibeln ........................................................................... 169 Att med flit ska i alla vinklar och vrr ......................................... 174 A Learned Discourse ............................................................... 178 Templet, lunden och kllorna .................................................. 180 UPPSALAFRFALSKNINGARNA ............................................................ 186 Nils Rabenius ............................................................................ 186 Carolus Lundius ........................................................................ 188 Den gtiska rtten ................................................................. 191 Envldets Advokat .................................................................. 194 Rabenius och Lundius?............................................................ 197 Biskop Karls Annotationer........................................................... 199 Schefferus kritik .................................................................... 202 Annotationerna kta? .............................................................. 203 Den oknde Biskop Karl? ........................................................ 204 Den kta frfalskningen .......................................................... 208 Codex Argenteus ........................................................................ 212 Index lingu .......................................................................... 214 Den illvilliga handen .............................................................. 217 Tillbaka till rtboken ............................................................. 218 Svaret i Atlantican? ................................................................ 220 Ett tnkbart motiv? ................................................................ 222 8

HEM

TILL BYN ................................................................................

224 Runsten(arna) i Prstgrden..................................................... 230 Den stora vdelden ................................................................. 232

MOT NYTTIGARE TIDER.................................................................... 234 Framtidens mn ......................................................................... 235 1800-TAL ...................................................................................... 249 DE
VITTBERESTA TVIVLARNA .............................................................

254 Synpunkter ........................................................................... 258 Frn tvivlare till fantaster ....................................................... 260

HVAD TRYCKTA UNDERRTTELSER UPPLYSA .......................................... 264 Utgrvningen av sthgen .......................................................... 265 Nr den stora anden talar ............................................................ 270 Fredens helgedom. ................................................................. 272 Quels normes tumulus! .......................................................... 275 I SKANDINAVIENS HJRTA................................................................. 280 Granne med Oden .................................................................. 281 Gamla Uppsala socken ............................................................ 284 Frstrelse och fornminnesvrd ................................................ 288 Striden om klockstapeln .......................................................... 290 Kyrkan och renoveringsbehoven ............................................... 294 P
DEN VETENSKAPLIGA VERLDENS HIMMEL ........................................ 297 Adam av Bremens terkomst ........................................................ 300 Kllan, lunden och templet ...................................................... 300

1900-TAL ...................................................................................... 305 VANHELGAD HELGEDOM................................................................... 308 Landsbygdsungdomens riksting 1936 ............................................ 312 PSKKRAVALLERNA .......................................................................... 317 Psken 1943 .......................................................................... 320 BLOMSTRINGSTIDER ........................................................................ 330 Humanitetsidns lga flmtar ................................................... 331 Freningen Urd och den vl frberedda verraskningen ............... 333 INFILTRATIONEN ............................................................................ 344 Fallet O ................................................................................ 349 GAMLA UPPSALA OCH DEN NORDISKA TANKEN ..................................... 355 Medlparna ........................................................................... 357 MED
KRITISKA BLICKAR....................................................................

360 9

Folkets rst ........................................................................... 365 DET 367 Varfr? ................................................................................. 368 Gamla Uppsala, nationen och extasen ........................................ 369 Sune Lindqvist och rekonstruktionerna ......................................... 372
TERFUNNA TEMPLET?...............................................................

FRITNKAREN ................................................................................ 378 Nils Sundquists Uppsala ......................................................... 379 Sundquists problem & mjligheter ............................................ 381 Den huvudsakliga pongen ...................................................... 382 Mottagandet .......................................................................... 383 DET ...................................................................... 386 Vilse i Folkhemmet ................................................................ 386 Exemplet Mjbrostenen........................................................... 389 Dateringen av Urdals brunn......................................................... 392 Datering & Problem ............................................................... 394 Efterfljarna ............................................................................. 395 Uppsala i Vstergtland? ......................................................... 398 Uppsala verallt? ................................................................... 400 Frn varvskris till frtroendekris .................................................. 401
DUNKELT SAGDA

TERBLICKAR & REFLEKTIONER ........................................................ 403 DET GAMLA UPPSALA ...................................................................... 405 Det besvrliga 1600-talet ............................................................ 406 Det problematiska 1900-talet ....................................................... 411 Illusionernas Harmoni ............................................................ 413 Den plgsamma frgan ............................................................ 414 Adam av Bremen och Arkeologin .................................................. 418 Trovrdig eller tillfrlitlig? ..................................................... 419 Summary .................................................................................. 425 Frkortningar ............................................................................ 435 KLLOR & LITTERATUR ................................................................... 436

10

P ROLOG

HISTORIEN OM LISSABONS BELGRING lter Jose Saramago sin sktsamme huvudperson, en viss korrekturlsare med det jordnra namnet Raimundo Silva, drabbas av ett verraskande infall. Dr den plikttrogne Silva, med sina konstfrdigt frgade polisonger, sitter och korrekturlser den Store Historikerns Vldiga Verk om Lissabons belgring en blodig historia, hemsk och sedelrande i samma stund - och nu kommer till det avsnitt dr de illustra Korsriddarna efter sttliga och storvulna tal brjar fundera ver om de borde frsvara Lissabon eller fara vidare till det Heliga Landet, och nu efter en lng natts djupa och vnskapsprvande diskussioner beslutar sig fr att stanna kvar i Portugal och slss fr Lissabon, kan Raimundo Silva bara inte lta bli. Historien med stort H, slr honom i ansiktet; hndelsen r s avgrande och central att berttelsen ropar t honom: Det hr r en avgrande historia, den har format den portugisiska identiteten, den utgr Portugals viktigaste hndelse, s gr ngot t det om du kan, du lilla betydelselsa mnniska, frsk ndra p det hr! Och kanske r det just drfr som Silva inte kan lta bli att stoppa in ordet non i manuskriptet, vilket genast fr till fljd att korsriddarna helt enkelt beslutade sig fr att inte delta i belgringen av Lissabon. De drog helt enkelt vidare till det Heliga landet och struntade blankt i Portugals historia. Det hela fr naturligtvis sina konsekvenser, fr Portugals historia, fr korsriddarna och inte minst fr senhor Silva. MNGA GNGER under avhandlingsarbetets lopp har tanken infunnit sig att det hade varit en vlsignad grning om ngon Raimundo Silva kunde ha placerat ett non framfr ortnamnet Gamla Uppsala, s att platsen liksom frsvann ur historien fr gott. Inga hednatempel, inga kungar och absolut inga rubbade forskare. Detta fr att vi befriade frn den traditions- och desmttade tyngd som lagts p vra axlar - istllet kunde g vidare och gripa oss an de verkligt stora uppgifterna, den viktiga arkeologin, den som verkligen betyder ngot. Men det r som frgjort. Gamla Uppsala ligger dr det ligger och eftersom det r strt omjligt att tro att hon inte skulle betyda ngot och d denna avhandling skall bertta hennes bert11

telse, antar jag att den stora konsten ligger i hur man berttar om henne, hur man sluter alla dessa cirklar. NGBENDU ZAMBESI upprttade en gng i tiden en mycket strngt hllen lista p inte mindre n tjugofyra regler fr berttarkonsten, av vilka jag srskilt har fst mig vid den tredje. Till skillnad frn den frsta regeln, den som gr gllande att den som berttar ngot helst skall ha ngot att bertta, och regel nummer tv, som ppekar det enfaldiga i att bertta sdant som redan r uppenbart, antyder berttarkonstens tredje regel att berttaren br strunta i de terstende tjugoen, eftersom frfattare nd gr bst i att bertta fritt ur hjrtat och lta avsikterna dansa in som levnadsglada menuetter i stllet fr att ptvingas lsaren som en vertydlig preussisk marsch - allt annat vore en frolmpning, inte minst mot de klipska recensenterna! Zambesi krvde att man skulle flja hans tredje regel med beslutsamhet, svida man inte fann den lika ljlig som de vriga tjugotre. Ett villkor stllde han dock att berttelsen skulle vara alldeles sann. Och om det nu i framtiden skulle visa sig att den var allt annat n det, fick det endast bero p att berttaren inte visste bttre.

LUGNAD AV dessa outgrundligt kloka rd kan jag drfr med frid i sinnet lgga ner pennan, resa blicken och till min frvning konstatera att denna avhandling avslutas p just den grekiska och i skuggan av samma gamla mullbrstrd dr den en gng i tiden pbrjades. Om cirkeln drmed r sluten kan man aldrig s noga veta. Agios Stefanos, april 2009.

12

Inledning

14

B ERTTELSER & M ET AMORFOSER

AN ETT LANDSKAP skriva sin egen historia? Om man kommer farande till Gamla Uppsala en tidig morgon i juni och blickar ut ver storhgarna, den stora mngden gravar, terrasser och andra besynnerligheter, inser man att allt det hr nstan krver en bra historia, en berttelse vrdig dessa monument. Det r en perfekt fond, det rder ingen tvekan om vad den representerar. Nr den dyker upp vet man att ngot desdigert kommer att intrffa eller att berttelsen tminstone kommer att ta en ny vndning. ven om de flesta av oss vrjer sig fr de storslagna svulstigheter som omgett platsen i rhundraden, r det nd svrt att st dr p ngarna och flten och se alla dessa anlggningar och dra slutsatsen att det hr inte utgr spren av en elits aktiviteter, att de stora hgarna inte r betydelsefulla mns eller kvinnors sista vilorum. Och ven om man skulle tvivla p den saken, s skulle man kanske nd ha inlevelsefrmga nog att inse att hela denna hrlighet i ngon annan betraktares gon skulle utgra en magnifik scen fr berttelser om makt, rikedom och heroiska bragder.

MED berttelserna om det forntida Uppsala eller Uppsalakungarna frhller det sig s att ngra av dem lttare tycks falla i glmska, medan andra fljsamt skiftar frg och mening med tidens gng. Berttelsen om kung Sveigder - kungen som var s stark att han kunde sl sin hand genom en sten - frsvann nr man upptckte att den mycket populre Sveigders frmenta armstyrka vilade p ett litet, men praktfullt stavfel! Berttelsen om Sveigder hade kommit till Sverige genom en felaktig avskrift av Historia Norgvegi. I den latinska text som kom till vra historikers knnedom, just p det stlle d Sveigder str och mttar framfr stenen, str det latinska ordet manum d.v.s. hand. Men i originalet str det inte alls manum utan nanum dvrg! Sveigder hade med andra ord inte alls slagit sin hand genom en sten, han hade blivit lurad in i stenen av en dvrg. En enda liten felaktig bokstav gjorde det uppenbart fr var och en att Sveriges starkaste kung i sjlva verket var en delirisk fyllbult. Berttelsen om Domalde var oerhrt populr under de tider d den tycktes kunna sga oss ngot om verensstmmelsen mellan kulten p Aventinen och den i Uppsala och den allmnna plebejiska praktiken att gra sig av med odugliga kungar och sedan offra dem till Ceres, men berttelsen fll i glmska nr Karl XI krvde sin sregna respekt fr kungavrdigheten. Berttelsen om grundlggaren Ubbo r bort15

glmd inte s mycket beroende p ortnamnsforskningens landvinningar som p det faktum att det lg en biblisk vits i att lta Uppsala Templet p Herrens berg uppst genom hedningarnas till synes obotliga behov av bilddyrkan, en olat som kungarna frst lngt senare tmjde, precis som kung Salomo lt gra. Aun frpassades tidigt till drkammaren, blev lite populrare nr det tidiga 1900-talets teorier om masspsykologi slog igenom men manades ter i graven nr samma ider avfrdades. Denna fokus p kungar r i sjlva verket inte alls fokus p kungar. Det r bara att lsa innantill. Uppsalakungarna kliver allt annat n obesvrat in och ut ur sagorna, de fds, lr sig slss med svrd, far utomlands och tervnder sedan i skiftande skick till Uppsala, dr de i den rurala tristessen gnar terstoden av sina liv t meningslsheter varp de dr, srjs och glms bort om n inte ndvndigtvis i den ordningen. De utgr fruktansvrt sorgliga skepnader. Medan de kontinentaleuropeiska kungarna levde och dog som Kungar och goda kristna, avled Uppsalakungarna inte sllan till fljd av sin krlek till jsta drycker, sin vidskeplighet eller folkets bottenlsa dumhet, andra - hemskta av sin otur - tynade bort i sina sngar eller avled p de mest beklmmande stt eller av de mest skrattretande sm blessyrer. Vad r det fr ngot man vill ha sagt hr egentligen? Man skulle kunna befara att sdana kungar skulle gra stora skador p den nationella sjlvknslan, i synnerhet i de terkommande tider d Sverige ansett sig behva en fantastisk forntid, men hur frskrckliga eller frtrffliga de n var medan de levde om de nu ngonsin levat och vilka attribut man under rhundradena n gett dem, str det alldeles klart att de egentligen bara r ngra hjlplsa gestalter i en mycket viktigare och strre berttelse. I den har det forntida Uppsala alltid spelat en viktigare roll n kungarna. OM VI FR tro de skriftliga kllorna var det forntida Uppsala det gryende Svearikets politiska, juridiska och kultiska centrum. Genom detta har Uppsala, av bde rimliga och mindre rimliga skl, kommit att framstllas som den plats dr Sverige i politisk mening frst konsoliderades till ett rike. Det rder ingen tvekan om att platsen utgjorde ett regalt rum, men om dessa Uppsalakungar levde dr under strre delen av sin tid, eller bara beskte kungsgrden vid srskilda tillfllen sger det ingenting om platsens betydelse. Det r troligt att begreppet sitta i Uppsala beskrev kungavrdigheten snarare n kungens huvudsakliga bostadsort. Av alla berttelser om denna plats finns det tv som tycks ha ftt en srstllning Adam av Bremens Uppsalaskildring och Snorre Sturlassons berttelse om Torgny Lagman i Olav den Heliges saga. Nstan allting som sagts, och nnu sgs om det forntida Uppsala, grundar sig p Adam av Bremens Uppsalaskildring - frfattad ngon gng vid 1070-talets mitt. Hr och ingen annanstans kan vi lsa om avgudatemplet, om offerkllan, det heliga trdet, offerlunden och de terkommande sammankomsterna d hela folket samlades hr. Trots att den i sina detaljer mste anses vila p en mycket brcklig grund har Adam av Bremen en osviklig frmga att dyka upp ven i de sammanhang dr man hoppades att slippa honom. Motiven har skiftat, men i mngt och mycket har berttelsen ftt tjna som mall i frstelsen av andra kultplatser och Nordeuropeisk kultutvning i allmnhet. Men
16

tolkningarna har skiftat. Medan man p 1800-talet sg Adams Uppsalaskildring som en mjlig gonvittnesskildring - tycktes man p 1600-talet nja sig med att tro p Adam nr han verkade frnuftig och tvivla p honom nr han inte var det. Medan det inte var ovanligt att man under 1900-talets frra hlft skildrade de folksamlingar som Adam beskrev som om det vore ett ndlst fackeltg dr den germanska folkgemenskapen gnade sig t intuitiv rttskipning, betraktade man under 1700talet samma samling som en stackars hop frblindade hedningar som bara inte kunde r fr att de plgade varandra. Medan Messenius sg berttelsens teatraliska kvaliteter och framstllde mnniskooffren som komiska gestalter danskar - vilka hamnat i sin brydsamma situation p grund av sin enastende prillighet, skrev Olof Dalin trstande att de arma mnniskooffren skerligen mer gladde sig n bvade eftersom de nu i all sin enfald trodde att de skulle bli saliga - men tillade fr skerhets skull att det dock knappast hade hulpit dem att knota. D det finns betydligt fler anledningar att terkomma till Adam av Bremen n till Snorre Sturlassons berttelse om hndelserna p Uppsalatinget, knns det inte mer n rtt att lta Torgny Lagman f stiga fram ur forntidsdiset.

TORGNY LAGMAN var en folkets man, kanske en grubblare, kanske en minneskonstnr, men en modig garant fr just det som var det absolut bsta med Sverige: Rtten att taga, och kanske med strre nje, vrka kung. I det forntida Uppsala, det gryende svearikets politiska, juridiska och religisa centrum, hade man, om man fr tro berttelserna, sedan urminnes tider samlats fr att dryfta allt som fanns att dryfta p tinget, hr talade man ofrskrckt till kungar, hr frde man talan mot varandra, man vittnade, begick mened, frlikades eller gick muttrande drifrn - allt enligt urgammal sed. Garanterna fr denna smtt protodemokratiska konstitution, om vi nu tillter oss att verdriva lite, var gestalter hmtade direkt ur myllan, som den outgrundligt kloke lagmannen Torgny. Om Torgny Lagman ngonsin existerat r inte ltt att veta det frefaller troligt att det funnits lagmn och om ngon av dem hetat Torgny s vore vl det mer n bara ett lustigt sammantrffande. Om man bortser frn den obligatoriske Frej, r Torgny den person vars namn terkommer flitigast i de knslosvallande nationalromantiska hyllningstalen till Uppsala, Uppsala Universitet, till forntiden eller till den fria svenska bondebefolkningen, ja till och med i talen till Kungen (vilket verkar besynnerligt), ja till och med i ett tal av Kungen (vilket r det konstigaste av allt). Anledningen till populariteten r naturligtvis berttelsens innehll, och eftersom Snorre Sturlasson sllan lter sina berttelser haverera r episoden rttfram och svr att missfrst: Olof Sktkonung vill kasta in Svitjod i krig mot Norge, det vill inte svearna och p tinget i Uppsala finner den gamle Torgny Lagman ingen annan rd n att hota kungen till livet genom att erinra sig en historisk hndelse d en handfull andra kungar hade kastats levande ner i en klla. Det hela tar skruv och kungen rider drifrn, kanske nda till Vstergtland. S berttades denna del ur Olav den Heliges saga nda fram till 1680-talets slut, d ngot allvarligt mste ha hnt eftersom berttelsen fick ett helt nytt slut. Vi anar
17

att det kan ha med Karl XI:s strvan efter envlde att gra, och man kan vl nstan frst varfr antikvariskt sinnade forskare, som alldeles nyligen lste Torgny Lagmans tal precis som det var skrivet, nu p alla tnkbara stt brjade skynda sig frbi just de passager i Snorres sagor som envist motsade envldets och arvkungadmets historiska legitimitet eller landskapslagarnas vittnesml om ett rttsvsende som vilade p ngorlunda folklig grund. Torgny Lagman, ansg man nu, skulle naturligtvis aldrig tnkt tanke att hota ngon kung till livet! Svenska folket gr inte sdant de br helt enkelt aldrig hand p sina konungar (frutom, som Strindberg ppekade, just de sju som vrktes i en brunn vid Mula ting och inte s obetydliga delar av den svenska regentlngden). Nej, Torgny var missfrstdd i sjlva verket hade han nu i all sin jordnra knipslughet rddat livet p Olof Sktkonung d han rdde kungen att ta sin tillflykt till mindre barbariska landsdelar. Ungefr samma prov p logik, om n i mer bisarr form, skulle drabba det gamla Uppsala under ngra av mnsklighetens mrkaste stunder, en tid d Sverige antogs vara en genetisk stormakt ett land vars ariska kungar regerade helt i enlighet med den urgermanska fhrerprincipen. Naturligtvis fick dessa stackars hjrnor problem med Torgny Lagman, precis som de fick problem med s mycket annat. Han var inte helt oanvndbar eftersom han i stllet fr ett krig mot Norge, antydde ett krigstg mot st ls Sovjetunionen vilket naturligtvis hade betydande propagandaponger nr operation Barbarossa slpptes ls i ster. Men det var fullkomligt omjligt att tnka sig att en germanhvding som Olof Sktkonung skulle ha ltit sig hotas av en simpel mbetsman utan att ha skjutit honom p flcken och anstllt en massaker p hela den frsamlade folkskaran fr att statuera exempel. Det mste dessutom ha varit ett omjligt projekt att frska frklara fr svenskarna att det tredje rikets rttsordning byggde p urgammal nordisk rtt. Ingen kunde rimligtvis finna ngra strre likheter mellan Torgny Lagman och Roland Freisler. Fr de som levde i den idvrlden blev det angelget att frneka berttelsens historicitet. Lika frutsgbart, om n med goda avsikter, anvnde man symbolen Gamla Uppsala nr Sverige ansg sig ha blivit en stormakt i vlfrd. I modernitetens namn och i frestllningarna om vad det moderna egentligen innebar och vilka krav det stllde p den nya mnniskan, uppstod ndvndigheten av att ven ge den nya frlsningsprocessen ett urhem, en process i vilken det ofelbara Sverige terigen osjlviskt tog sig rollen att sprida ljus i vrlden ett ljus bestende av s utomordentliga s-mrkta freteelser som Snoddas, Saltsjbadsanda och varfr inte Simborgarmrket. Med frordningar ska land byggas, de ska rstas igenom i Riksdagens bgge kamrar och kungen, ja han fick styra och stlla s lnge han inte styrde och stllde ver ngot annat n var nsta lgjakt skulle g av stapeln. Vrlden skulle bli en bttre plats om alla dess lnder anammade den dlaste av svenska specialiteter: tillsttningen av statliga tjnstemn som helst inte var slkt med varandra och vars enda uppdrag var att skydda medborgarna mot olagliga tgrder och maktmissbruk. Det senare mste ha gjort intryck, ordet ombudsman r nog det svenska sprkets mest lyckade export och vem skulle bttre kunna personifiera hela konceptet n Torgny Lagman? Inte minst i en tid d statliga utredning18

ar visade att den gamle lagmannens sentida kollegor hyste ett grundmurat tvivel gentemot demokratiska styresformer. Men s pstod ngon att man kanske inte behvde ngra kungar ver huvudtaget, att allt man kanske behvde var en ndls rad av Torgny Ombudsmn. Ngra, kanske de allra flesta, ville g frsiktigt fram och menade att man i sdana fall borde gra sig av med monarkerna p mer civiliserade stt n att kasta dem i grundvattentkter eller offra dem levande i de kommunala parkomrdena. Andra, som tillhrde en inte helt obetydlig minoritet, menade att det var just det man skulle gra. Det r nog bara i fallet det forntida Uppsala som kan man f s mnga infallsvinklar p en hndelse som frmodligen aldrig har intrffat. Men andra sidan r det just det som gr platsen s intressant.

19

P ROBLEM & M JLIGHETER

All stories are love stories

R OBERT M C L IAM W ILSON

vara helt sker p att man i slutfasen av ett projekt minns helt rtt nr man frsker erinra sig alla de ursprungliga intentionerna, risken fr sjlvbedrgeri r verhngande. Men jag r helt sker p att vad som fdde tankarna p att gra platsen till ett avhandlingsmne inte var de myndiga frgestllningarna som berttelserna vckt till liv och de arkeologiska omstndigheter som pstods kunna belysa dessa. Det var inte aktuellt att kasta sig in i grubblerier om Adam av Bremens kultplatselement och var dessa kan tnkas ha varit belgna, inte bara drfr att man d kommer tvingas tnja p de arkeologiska underskningsresultaten p stt som inte attraherar mig, utan ocks fr att man d sllar sig till en lng, lng rad med aktningsvrda individer som sett Adam av Bremens kultplatselement bde hr och var, och som i slutnden nd tvingas konstatera att de inte kan sga ngot med bestmdhet. Det har gjorts tillrckligt mnga sdana frsk, ngra lyckade, somliga andra mindre lyckade. Jag beslutade mig fr att tervnda till platsen eftersom det fanns ngot annat, mer verklighetsanknutet som vckte nyfikenheten. Jag stllde mig tv enkla frgor. Den frsta frgan handlar om platsen, den andra om frestllningarna om den.
AN SKA INTE

- Varfr ser Gamla Uppsala ut som det gr idag? - Varfr ser bilden av Gamla Uppsala ut som den gr idag? Frgorna har det gemensamt att de utgr frn nuet, frn det vi ser. Jag kan inte grna brja ngon annanstans, det vore en bakvnd utredningsprincip att brja med det vi inte vet. Gamla Uppsala r ett ostdat rum, rummet har stkats till av diverse naturliga, geologiska processer och av de mnniskor som levt p platsen. Vill man f svaret p den frsta frgan varfr Gamla Uppsala ser ut som det gr idag - r det dr man mste brja. Den andra frgan innebr en djupdykning ner i platsens forskningshistoria - berttelserna. Nu blir saker och ting sllan som man har tnkt sig. Utan att helt verge den frsta frgan, kommer tyngdpunkten i denna avhandling i huvudsak berra den senare.
20

SYFTET MED denna avhandling r att underska hur bilden av det forn- och medeltida Uppsala i skilda tider har formats och frndrats, att flja diskussionerna och att stta frestllningarna om platsen i sitt historiska och lrdomshistoriska sammanhang. Vi vill grna tro att det vi vet om platsen idag inte bara r det rtta, utan att vi har kommit fram till vra slutsatser genom en vrdering av all samlad kunskap om Gamla Uppsala. Det r tyvrr inte sant, vare sig ifrga om hur platsen ftt sin nuvarande utformning eller nr det gller just arkeologins Gamla Uppsala. Det finns drfr uppenbara skl till konsolidering, vi kan rimligtvis inte veta vad som behver gras om vi inte vet vad som redan gjorts. Jag har valt att i huvudsak koncentrera mig p tv perioder, utan att fr den sakens skull helt verge de vriga. Den frsta perioden tar sin brjan vid 1600-talet och avslutas en bit in p 1700talet. Den andra perioden lper frn 1800-talets frsta decennium till 1900-talets mitt. Jag har inte valt denna indelning fr att de ndvndigtvis skulle utgra viktiga vndpunkter och hllpunkter i forskningshistoriskt avseende eller fr innevnarna i Gamla Uppsala socken, eller fr att det inte skulle finnas ett lika rikhaltigt material frn ngra andra perioder. Att erbjuda en uttmmande utredning eller ge tillfredsstllande svar i en och samma avhandling lter sig naturligtvis inte gras, det har heller aldrig varit avsikten. Materialet r alldeles fr omfattande, och aspekterna s mnga att man vackert fr nja sig med att gra nerslag just dr man tror att man kan frst ngot, just dr man tror att det r mjligt att stta saker och ting i ett vidare perspektiv. Gamla Uppsala r en plats med en srskild betydelse om den betydelse man i berttelserna har tillskrivit henne verhuvudtaget har ngot med verkliga frhllanden att gra r en nt som r lockande att frska kncka, men det r trttsamt att kncka ntter. Den hr avhandlingen r drfr i frsta hand inte ngot frsk att avfrda de uppslag eller ider om platsen som ftts under vare sig gticismens eller nationalismens eror. Den viktigaste uppgiften r inte i frsta hand att plocka snder och pvisa felaktigheter utan att frska frst hur dessa ider har uppsttt som arkeologiska ider och vad i det arkeologiska materialet som har gett iderna legitimitet. Allt jag har velat r att frska frst varfr bilden av Gamla Uppsala ser ut som den gr just idag. Nr allt kommer omkring, handlar arkeologi om att frst nuet. Jag kommer att gna denna inledande del av avhandlingen t att resonera kring ngra av de mjligheter och problem som smyger sig p, kanske rent av verrumplar den som vill skriva en avhandling som denna. Lsaren kan skert hitta fler av de senare. Lngre fram kommer jag att presentera avhandlingens disposition, material och annat som tillkommer inledningen av en avhandling.

DET R OUNDVIKLIGT att en avhandling om utforskandet av Uppsala i hg grad kommer att handla om just utforskarna. Hr riskerar man redan frn brjan att g ner sig i outgrundligt nyckfulla sumpmarker - framfrallt br man undvika att hamna i det grumliga trsk som ryms inom begreppet The Great Man Theory (Dead
21

White Men Theory eller Trait Theory). Risken att hamna i liknande moras av djupsinnigheter borde vara verhngande, inte minst d Gamla Uppsala i allra hgsta grad kommit att framstllas som just ett forskningshistoriskt landskap monument ver sina utforskare men kanske kan de vrsta felstegen frhindras genom att betrakta ngra avskrckande exempel.

STORA

DDA MN

DET R INTE SANT att framstllningarna av sir Isaac Newtons liv r s hgtravande och pompsa att den som lser dem kommer att tillbringa terstoden av sitt liv i vanfrestllningen att pplen trillade frn trn lite som det fll sig innan Newton sg till s att de istllet fll mot jordens centrum. S vertygande r de nmligen inte. Nu invnder ngon och menar att detta r en djupt orttvis beskrivning av Newtonlitteraturen, vilket det absolut r, men lt oss trots det begrunda de skildringar av Newton som ter sig fullkomligt osannolika. Frmodligen r berttelsen om pplet ngorlunda sann och kanske stmmer somligt annat, men det r alldeles uppenbart att beskrivningen av personen Newton omjligt kan vara beskrivningen av en, en gng i tiden levande, verklig mnniska. Klicherna r s prydligt uppradade - eller snarare omsorgsfullt lagda i tta lager, nstan som hinnorna p en lk att man blir trgd. Liksom mnga andra stora mn frfattade han ett betydande verk under en pestepidemi som exempelvis Schefferus (Upsalia). Han tycktes vara helt asexuell, avkopplad frn vrlden och de vrldsliga njena det som hos vanligt folk ingav hopp eller fruktan var fr honom ointressant, svida det inte kunde visa sig vara ett problem som kunde lsas med matematik. Och s dr fortstter det. Det enda Newton inte rkade ut fr var skeppsbrott ett de som drabbade mnga andra Stora mn p vg till ett Stort uppdrag, som exempelvis Ansgar, Messenius och terigen Schefferus - fr att ta tre nrliggande exempel. Newton hade nmligen aldrig gtt till sjss, om man nu fr tro frfattarna. James Gleick tyckte att det lg ngot Stort i just det faktum att Newton kunde frklara ebb och flod utan att ngonsin sjlv ha skdat havet, men Gleick som inte inser att han r illa ute eftersom man mycket vl kan beskda effekten av ebb och flod i floden Thames - njer sig inte med detta, utan pstr redan p sidan 14 i den i vrigt lsvrda boken om Newton att:
Newton frstod havet som ett abstrakt begrepp och genom matematiska berkningar.1

James Gleick, Isaac Newton, (New York 2003). s. 14. 22

Risken r verhngande att lsaren inte vill veta s vrst mycket mer om sir Isaac Newton, fr vad Gleick beskriver r ju en mnsklig tragedi snarare n en person som hade ett osedvanligt nyfiket och knslosamt frhllande till omvrlden. Newton, som faktiskt har betydligt mer med Gamla Uppsalas forskningshistoria att gra n vad man kanske kan tro, har inte sllan gestaltats som den kylige, objektive, moderne vetenskapsmannen som inte godknde ngot som inte kunde vgas med vg eller mtas med linjal eller ur. Vad han n fretog sig, och ven i det han inte fretog sig, lg det ngot Stort bakom det, en intelligent berkning. Newton gnade sig inte t religist trams eller hokus-pokus-vetenskap, det fanns ingen ande i solen, ingen magisk kraft i tingen - kunde man inte mta ngontings form, tid eller vikt saknade det teoretisk betydelse. Det fick vara slut med gissningarna, ut med alla vidskepligheter, bort med religionen ur vetenskapen, inga fler metafysiska antaganden. Men s ppekade Roland Poirier Martinsson i Russels Kalkon (2003) att Newton frfattade sammanlagt 650 000 ord om alkemi och inte mindre n 1 300 000 om religion och mysticism betydligt mer n vad han ngonsin skrev i mnena fysik och matematik.2 Alla vet att gravitationsteorin inte bara innebar ddstten fr Aristoteles de som berett vgen, som Kepler och Descartes strk ocks med p kuppen men det drjde lnge innan vi fick lsa de frsta trovrdiga skildringarna av hur dessa teorier skakade de humanistiska vetenskaperna i grunden, nnu lngre drjde det innan ngon beskrev de djupgende kulturella och sociala konsekvenserna som Newtons teorier innebar. Det var inte bara att lgga Aristoteles verk till handlingarna och g vidare. Hade Newton inte intresserat sig fr religion och mysticism hade han frmodligen aldrig kommit ngon vart frgan r om det verhuvudtaget gr att skilja hans vetenskapliga grningar frn hans metafysiska - s varfr var det s svrt att bertta om den sidan av Newton? Newton har inte bara en krater p mnen och en annan p planeten Mars, han tillhr stjrnbilderna och sdana brukar det inte vara ltt att ge nya namn. nnu svrare r det fr stjrnhimlens svarta hl. ETT SDANT utgr fallet Constanze Weber. Naturligtvis blev hon aldrig ngon great man, men hon var gift med en, vilket gr hennes de samtidigt intressant och upprrande. Trots att f personer har betytt s mycket fr musiken, var hon lnge musikhistoriens mest hatade person. Mnga trodde nog att Yoko Ono var innehavare av den titeln, men hon kommer inte ens i nrheten av Constanzes herostratiska ryktbarhet. Hennes man, den Store Mstaren, r fr vrigt ett fall som ger mnga paralleller med mnet fr den hr avhandlingen, inte minst d han bde utgr ett sorts Kulturminne, r en Great Man sjlv och efter sin dd blivit offer fr en handfull utforskare en samling humorfria medlemmar i en hgtravande och stingslig herr2 Roland Poirier Martinsson, Russells kalkon : en bok om hur Gud och vetenskapen formade den vsterlndska kulturen, (Stockholm 2003). s. 155. 23

klubb som s gott som alltid hamnat i luven p varandra och som sjlva blivit Great men p kuppen. I denna pompsa klubb har de ostrt kunnat odla sin grundmurade misogyni - i deras gon bottnar naturligtvis den Store Mstarens pstdda elnde i hans frfrliga hustru Constanzes omusikalitet, dumhet, slsaktighet och hennes lsslppta leverne man har till och med antytt att Mstarens barn, som ju aldrig blev ngra stora tonsttare, inte alls r Mstarens barn. Elakheterna och de plgsamma anfallen r s absurda att vi bara mste misstnka att det r ngot fel p dem. Och det r det! Constanze hade en osedvanligt gedigen musikutbildning, hon var minst av allt dum och talet om hennes lsslppta leverne, som kanske bottnar i de sura herrarnas egna sexuella fantasier och tillkortakommanden, r en tmligen absurd dom ver en kvinna som under sitt 9 r, 4 mnader och 2 dagar lnga ktenskap var havande, nyfrlst eller ammande under 8 r, 11 mnader och 22 dagar. Att hon skulle ha bidragit till sin makes fattigdom r en lgn, eftersom det var hon som betalade rkningarna, och eftersom de enstaka tillfllen d hon personligen frestade p familjekassan handlade om kostnaderna fr lkarvrd. Herrklubbens ndlsa gnll blir inte mindre absurt av det faktum att det r henne de har att tacka fr att s mycket av hennes makes, Wolfgang Amadeus Mozarts musik, som r rddat t eftervrlden. VAD SOM INTE borde vara svrare att undvika r frestllningen om att dessa Stora Mn plockade sina teorier eller slutsatser ur tomma intet, verkandes i en egen viktls, och tidls vrld enbart styrda av lyckokast eller sin obegripliga genialitet. Att Mozart har kallats oddlig och att hans musik har kallats evig r vl inte mycket att brka om, men tidls? Vad som gjorde Mozart till Mozart var i sjlva verket lyhrdheten infr det samtida. Han plockade upp musik, fraser och instrumentklanger frn skilda traditioner, blandade det italienska med det franska med det spanska med det tyska och till och med med det turkiska. Constanze, och inte minst boppteckningen, kunde intyga att han i allra hgsta grad var en man i tiden och han r bara begriplig om man placerar honom p just den plats Wien och just den tid 1780-talet dr han hr hemma. Det var i Wien han trffade Constanze, och det var tillsammans med henne, och fr henne, han skrev sin mest omtyckta musik. Lyckligtvis sker den sortens anfall p en hjlpls historisk person inte s ofta, problemet r oftare av en annan art det r pfallande ofta som vetenskapsmn som skriver om ldre vetenskap tycks utg frn att det de sjlva hller p med r kvalificerad vetenskap och att det r obegripligt eller tminstone ngot att frundras ver nr ngon ldre forskare hndelsevis trffat rtt. Det r som om varje ny era stod infr en tabula rasa, att ingenting byggde p ngon annan grund n sin egen. Inte ens Einstein kunde lta bli att segla vilse nr han suckade ver den lyckligt lottade Newton som levde i vetenskapens lyckliga barndom!3 Fr Newton, menade Einstein, var vetenskapen en ppen bok, det var bara att skriva ner vad man
3 Isaac Newton, Opticks, or A treatise of the reflections, refractions, inflections & colours of light, (New York 1952). 24

sg. Newton, som exempelvis byggde tskilligt p den komplicerade Euklides, skulle knappast ha blivit srskilt glad t den beskrivningen. VAD SOM KAN frefalla vara en motsatt instllning, men som egentligen bara r den andra sidan av ett och samma mynt, mter vi hos den skara vitsare som med en gspning konstaterar att om Einstein inte hade kommit p formeln E = mc2, s hade skert Zweistein eller Dreistein gjort det. ven om just dessa tv efternamn r sllsynta, r vl det inte en helt osannolik tanke, men det intressanta kan ju vara varfr det var just Einstein som gjorde det, och i vilket sammanhang han gjorde det. Och r det verkligen sant att Atlantican r s tidstypisk att det ndvndigtvis inte var tvunget att just Rudbeckius son Olaus skulle komma att frfatta den? Kontrafaktisk historia eller what-if-scenarion r sllan srkskilt meningsfulla, men om vi trots det frestller oss att Messenius hustru Lucia Grothusen verkligen hade lyckats med att skjuta ihjl Johannes Rudbeckius - vilket hon hade lngtskridna planer p - hade d Atlantican ngonsin sett dagens ljus? Frgan r meningsls eftersom det aldrig blev ngon skottlossning och eftersom det bevisligen var Olof Rudbeck som skrev Atlantican. Men om man nu tvingar fram ett svar p frgan blir svaret nd det att det r tmligen otnkbart att ngon annan person vid akademien i Uppsala under 167080-talet verhuvudtaget hade vad som krvdes eller felades fr att ens fundera p saken, n mindre krva pengar fr att f trycka den. Men fr att komma dithn, mste man knna de andra individerna, de som inte tog sig an Atlantican. Lr vi knna dem och relationerna och konflikterna emellan dem som utgjorde den intellektuella miljn i det sena 1600-talets Uppsala blir Atlantican genast ett mycket mer intressant projekt. VEN OM JOHANNES MAGNUS skildringar av forntida Uppsalakungar kan sgas vara s tidstypiska att de kunde ha frfattats av vem som helst i hans samtid, och ven om Birger Nermans skildringar av samma forntida kungar aldrig ngonsin kunde ha frfattats vid ngon annan tidpunkt, kommer man aldrig ifrn att bde Magnus och Nermans hgst personliga erfarenheter i allra hgsta grad formade deras skildringar. Nr det gller utforskningen av Gamla Uppsala kan vi nmligen aldrig bortse ifrn att det i allra hgsta grad r de enskilda utforskarnas hgst personliga frutsttningar som stadkommit den bild vi idag har av det forntida Uppsala. Det r, exempelvis, ytterst tveksamt om Johannes Magnus eller Birger Nerman efterstrvade ens sina egna tiders definition av begreppet sanning det hade i sjlva verket varit ett stort misstag. Den landsflyktige rkebiskopen anvnde det forntida Uppsala som en fond fr en ytterst fantasifull berttelse om kungar, varav de flesta aldrig har existerat, i alla fall inte i Sverige. Bortsett frn behovet att verrsta danskarnas Saxo och bortsett frn att skildringen av hemlandets historia var en del av en mycket vidare frlsningshistoria, hade han ocks en egen, hgst personlig berttelse som han ganska skickligt tvinnade in i fltverket: Berttelsen om den heliga katolska kyrkan i Sverige den som tlmodigt predikade evangelierna fr barbariska och enfaldiga hedningar, som kastats i krr eller hngts i lundar, men som vunnit ofattbara segrar, terupplivat de gtiska dygderna hos detta folk och som nu, helt
25

pltsligt blivit utkastad frn landet av en kttersk kung av knappt ngon brd alls var i stort berttelsen om honom sjlv. Nerman lt omge platsen med ett nationellt skimmer som kan te sig frnsttande i vra gon, men om vi betraktar det hela som uttryck fr beredskapsnationalism under en tid d Sverige faktiskt stod infr ett akut militrt hot blir inte saker och ting lite annorlunda d? Som vi ska se r det en komplicerad frga eftersom bde nationalismen och Nerman r komplicerade saker.

OCH

SM LEVANDE MNNISKOR

TRULS ARNWIDSSONS teckning frn 1709, eller det nra nog identiska kopparstick som han gjorde till Peringskilds Monumenta,4 skiljer sig frn de allra flesta andra bilder ver Gamla Uppsala frn den hr tiden. Till skillnad frn Erik Dahlbergs eller Olof Rudbecks bilder r den ngot s ovanligt som en fullt trovrdig gestaltning av platsen. Tecknad med stor omsorg om detaljerna finns det inga som helst problem med att identifiera bcklindorna, grdarna, brunnarna eller de gravar som nnu finns kvar. Mycket av det som frsvunnit terfinns med ltthet p flygfotografier, annat kan identifieras i det ymniga materialet frn Gamla Uppsala kyrkoarkiv, eller Domkapitlets och Vaksala hradsrtts arkiv. Det saknas inte frgetecken, men dessa bestr mest i mjligheten av att Arnwidsson kan ha misstagit vissa formationer som fornlmningar, ngot han i sdana fall knappast r ensam om. Det r en mycket trovrdig gonblicksbild av Gamla Uppsala r 1709. Av den anledningen har den en gng s utfattige studenten frn Vstervik, den s smningom alldeles fantastiskt excentriske Arnwidsson, kommit att bli en hgst respekterad kollega som vi stndigt refererar till alla vet vad vi menar nr vi pratar om Arnwidssons grdar, Arnwidssons grden, Arnwidssons diken eller kanske mindre lyckat Arnwidssons gravar. Nr barn ser den hr bilden brukar de genast ppeka att det r ngot fel p den. Fr det frsta saknas det djur och fr det andra saknas det mnniskor. Det mste ju exempelvis bo barn i Arnwidssons hus! Jag brukar frklara att det gr det, vi vet till och med vad de hette. I Kungsgrden bor brderna Erik och Olof och en flicka som heter Karin. I Myrby bor Margareta och vi vet att hennes pappa Claes inte var s pigg p att lra sig lsa. Men drngarna och pigorna i Kungsgrdarna var riktiga fenor p det, och i listan ver gifta quinnor som kan lsa i book finns nstan samtliga mammor med. Det brukar gra barn lite vnligare instllda, ven om de s gott som alltid pongterar att det var lite trist att barnen, drngarna, pigorna, mammorna och papporna inte fick vara med p bilden. Det kan definitivt ligga en pong i det. Nr Arnwidsson ritade sin teckning var mnga av husen vi ser kring kyrkan relativt nybyggda, eldsvdan som drabbade Gamla Uppsala 1695 hade gtt hrt fram
4

Se plansch nr 4. 26

med bebyggelsen. Vi kan konstatera att ngon har sktt den dr humlegrden som professor Schtz lt anlgga p den gamla Klockarbostadens mark, den som nu kallades Spgubbens tppa man kan anta att det r Spgubben sjlv. Allt r dock inte s fridfullt som man kan tro, nr Arnwidsson gjorde sin teckning hade Mats Ersson Berg och Anders Holtz och ytterligare ngra soldater frn Gamla Uppsala funnit det lnga flttget i ster f ett abrupt slut vid en fjrran plats med det mrkliga namnet Poltava.5 Om deras den nnu var knda r inte ltt att veta. Bara ngon dag efter det att Truls Arnwidson blivit klar med sin karta, drabbades Kaplansgrden av sorg. D gick komministern Frdlings son Petrus bort, bara 16 r gammal. Blddrar vi ngra sidor lngre fram i sockenbckerna vet vi ocks vilka pigor och drngar som kommer att gifta sig eller fda barn nsta r. Jag har inte haft en tanke p att gra det samma med dd- och begravningsbckerna. GAMLA UPPSALA r i frsta hand inget kulturminnesomrde. Gamla Uppsala r en plats dr mnniskor lever, arbetar, bygger sina hem, ptar i trdgrden, umgs med grannar och ser sina barn vxa upp. S har man gjort hr i tminstone 2500 r. Man begraver sina dda hr n idag - p i stort sett samma plats. Det r ju inte alls ett jrnlderslandskap vi har framfr oss, det vi ser r ett landskap som r summan av all mnsklig aktivitet under alla de sekler som mnniskor har levt hr. Man har inte gnat dem ngot strre intresse, innevnarna i Gamla Uppsala socken. De enda gnger de skymtar fram i vetenskapliga artiklar r nr man har velat frdma dem fr att de r offer under sina omstndigheter. Inte sllan har man velat ppeka vilken frskrcklig frstrelse de har stadkommit, deras tvngsmssiga lust att bortodla sin hembygd allt sedan medeltiden som om mnskliga aktiviteter vore accepterade s lnge de befann sig p rtt sida om det magiska datum som markerar jrnlderns slut, eller tminstone senast vid rkestets flytt. Men vari ligger vitsen att peka finger t en medeltida bonde fr att han brutit mot 1900talets kulturminneslagar? Och det r vl nrmast ondigt att ppeka att det som i arkeologiska sammanhang kallas fr frstrelse eller bortodling, i sjlva verket ocks r en arkeologisk process. Det kan inte finnas ngot bst-fre-datum p de mnskliga aktiviteterna, och ju mer vi vet om dessa aktiviteter, om de s skedde igr eller p 1100-talet, desto strre blir mjligheterna att arkeologer infr kommande utgrvningar stter spaden i jorden p rtt plats eller att vi slipper tolka en hjd som bevisligen tillkom 1857 som en fantastisk fornlmning frn jrnldern.

KLICHERNA
R 1650, ungefr samtidigt som Descartes gav upp andan i Stockholm och Olof Rudbeck kmpade p med sina lkarstudier, reste sig rkebiskopen av Armagh, den minst av allt sltstrukne James Ussher upp frn sin pulpet och insg att han hade
5

UDK I, EV:144. ULA. 27

gjort ngot stort. ntligen var han frdig med den absolut viktigaste utrkning som ngon mnniska ngonsin hade gjort. Det kunde nog ligga en hel del i det: det skulle definitivt vara praktiskt att veta exakt nr jorden kommer att g under. Men fr att komma dithn, var man frst tvungen att ta reda p motsatsen, den exakta tidpunkten fr vrldens skapelse. Ussher hade rknat och rknat och kom till sist fram till att skapelsens frsta dag inleddes natten till sndagen den 23 oktober 4004 f.Kr. Han hade gjort det mesta rtt, han hade studerat allt som gick att studera astronomiska tabeller, annaler, kalendrar. Man kan nstan se honom framfr sig. Det hela frutsatte djupa kunskaper, frtrogenhet med materialet, ett kontextuellt tnkande och kllkritik. Han tyckte att det var alldeles fr lttvindigt att utg frn att Israelerna hade tillmpat mnkalendern innan den babyloniska fngenskapen, och Biblar kunde man inte anvnda hur som helst, fr det som stod i den ena kanske inte stod i den andra. Arbetet var ytterst komplicerat och krvde en strikt vetenskaplig hllning. Frst var han tvungen att rkna ut lngden p perioden mellan skapelsens frsta dag och kung Salomo. Det var den enklaste utrkningen, frutsatt att man anvnde rtt bibel. Det gick definitivt inte med Septuaginta, den ldsta grekiska versttningen, eftersom den gav alldeles fr lnga tidsperioder. Drfr utgick han frn originalet, dvs. den hebreiska. Sedan var det perioden frn Salomo till fngenskapen i Babylonien. Det var knivigare, men med tlamod kan man lsa fler problem n man anar. Den sista perioden, den mellan Ezra och Nehemiah till Jesu fdelse var praktiskt taget omjlig att berkna om man inte studerade Kalderna, perserna och romarnas annaler. Och om man d avfrdade den strsta kalendermissen i vsterlandets historia, den som Dionysios Exiguus gjorde sig skyldig till nr han pstod att Jesus fddes r noll, medan det var betydligt mer troligt att han fddes 4 r fre sin egen fdelse, eftersom kung Herodes enligt Josephus avled r 4 f. Kr, s var det inte lngre ngon tvekan om att skapelsens frsta dag inleddes natten till den 23 oktober 4004 f.Kr. Hade Ussher fel? SKILDRINGARNA AV 1600-talets forskning hamnar ltt i det triviala. Vi har, i och fr sig inte helt utan anledning, kommit att betrakta denna entusiastiska epoks antikvariska aktiviteter som ytterst fantasifulla, eller fr att sga det rent ut: fullkomligt vrdelsa. Vi tror oss inte ha mycket att lra av dessa besynnerliga figurer! Vi pekar i Atlantican och morrar t de halsbrytande etymologierna, eller skrattar t Usshers utrkningar, frklarar dem lgnaktiga eller ljliga. Men de som skrattar t Ussher kan ju alltid frska sjlva. Ta det material han utgick frn, varfr inte brja med att jmfra den grekiska och den hebreiska bibeln eller Keplers tabeller? Hur skulle det g? Utan sprkkunskaper? Utan djupare kunskaper i matematik? Utan ingende kunskaper i astronomi? Utan minirknare? Inte ens rknesticka? ven om de flesta av oss inser att Ussher nog har fel, r det inget fel p Usshers utrkning. Rudbecks Atlantica r, som vi ska se, ett knivigare problem eftersom den inte ansgs innehlla god vetenskap ens anno 1679. Men studerar man enstaka detaljer i
28

den, inser man med viss frskrckelse att de mycket vl skulle kunna utgra en ansats till vad som betraktas som god vetenskap idag! Att skratta t Rudbeck r drfr lika illa som att skratta t Ussher, de som gr det har ytterst sllan lst Rudbeck, och de som avfrdar de vriga, kanske mer behrskade forskare frn denna eller nyare tider - den befinner sig p riktigt djupt vatten. Att vi idag bttre skulle frst eller vara mer lmpade att utforska exempelvis det forntida Uppsala r absolut inget som vi ska ta fr givet. PROBLEMET BLIR inte p ngot stt mindre nr vi betraktar det nittonde, eller i synnerhet det tjugonde seklets forskning. Fr en id- och lrdomshistoriker r den observationen osannolikt trivial, men fr oss som inte r tillrckligt skolade i ett idhistoriskt betraktelsestt kan det hela bli en obehaglig verraskning: Vi frestller oss grna att blickandet mot ldre tiders forskning r underkastad optikens lagar, att det som ligger nrmast framtrder tydligare och att detaljrikedomen drfr skulle gra arbetet enklare. Dessvrre r det sllan fallet. Bilden av det forntida Uppsala har uppenbarligen frndrats, men sker kan man aldrig vara - att man verhuvudtaget observerar en sdan frndring kan lika grna bero p att avstndet till hndelserna r s kort att man verskattar detaljernas betydelse. Om det verhuvudtaget skett ngon frndring eller om det hela bara r en naturlig och fljsam del i den stndiga cykel av teranvndbara berttelser och motiv som i vrigt prglat fremlet fr just denna avhandling, kan frmodligen bara den avgra som betraktar den p betryggande avstnd, kanske 10, 50 eller 100 r senare. Vi kommer, nr denna avhandling nrmar sig 1900-talet, att f flera skl att fundera ver inte bara vr egen tids vetenskapliga frtrfflighet, utan ven ver hur vi ska frst arkeologins roll under en av de mrkaste stunderna i mnsklighetens historia.

DEN

MNSKLIGA FAKTORN

DET HAR, vilket kanske redan framgtt, av flera skl varit svrt att inte intressera sig fr mnniskorna bakom orden eller handlingarna, namnen i sockenhandlingarna eller konsistorieprotokollen. Det handlar naturligtvis inte enbart om nyfikenhet eller lusten att finna anekdoter ven om en viss insikt i tidsanda och samtida frhllanden i allmnhet r ngonting nyttigt att f sig till livs om man vill frst i vilken kontext eller i vilka intellektuella miljer en kulturdebatt uppstr eller en vetenskaplig id fds. Mnga av de hndelser av arkeologisk eller annan art som den hr avhandlingen kommer att lyfta fram, gr inte att frst om man bortser frn de horisontella, personliga relationernas betydelse fr forskningsprocessen eller de vertikala relationerna nr det gller frndringarna av landskap eller bebyggelse ute i Gamla Uppsala. Arnwidssons bild kan p stt och vis illustrera sdana motsttningar och manvrar, den avsljar betydligt mer om mnniskorna som levde dr nere
29

och de som utforskade deras hembygd n vi frst kan tro. I arkivmaterialet frn Gamla Uppsala framkommer det med all tydlighet hur motsttningar och spnningar mellan skilda grupper eller intressen inte sllan tar sig uttryck i en kamp om kontrollen av det offentliga rummet och att kyrkan, kyrkogrden och ttehgarna i synnerhet utgjorde detta offentliga rum. De som fr tillfllet vrdade och fredade detta omrde, var ocks de som kontrollerade det och som drmed njt frdelarna av den status detta innebar. DET HAR ALLTID stormat kring arkeologins Gamla Uppsala. Det r svrt att frebr den som tycker att platsen r forskningshistoriskt frstminerad eller bara skrmmande att diskutera i strsta allmnhet. Det mste vila ngon forskningshistorisk frbannelse ver Gamla Uppsala. Eller om det r forskningshistorien som r sjlva frbannelsen. Den mest uppenbara orsaken till varfr platsen lockat fram de dramatiska gesterna, verspeleriet och falsksngen r naturligtvis den roll och betydelse som man tillskrivit henne. Det r mycket som skall bevisas hr, men iderna har aldrig har kunnat prvas i den utstrckning som har varit ndvndigt fr att man verhuvudtaget ska kunna sga ngot om hypotesernas giltighet. Iderna r tskilliga, men bara en brkdel av platsen r arkeologiskt underskt. De kontroverser som jag kommer att skildra och ven de jag inte kommer att skildra kan vid den frsta anblicken tyckas ha sitt ursprung i en smtt obegriplig snarstuckenhet. Det r sllan fallet. Detta r extra tydligt under 1600-talet, d s gott som hela den konflikt som till synes handlade om antikvariska frgor, handlade om tskilligt annat och underblstes genom ett hedersbegrepp som vi kan finna obegripligt idag, men som var en frga om liv och dd i det tidigmoderna Europa. Man vrjer sig grna fr de inslag i vetenskapliga fejder som ter sig personliga, frmst av den anledningen att vi anser att de stjl fokus frn det som r vsentligt, det vetenskapliga. Men bortser vi frn de personliga motsttningarna under exempelvis 1600-talet, de som snarare hade sin upprinnelse i missfrhllanden och oredan vid akademin och i Antikvitetskollegiet, eller de under vr egen tid, lr vi inte frst mycket av de vetenskapliga kontroverserna. Undviker vi dem trivialiserar vi de stridande och sjlva stridsfrgan. Vi vill grna se en logik i kontroverserna och varfr kontroverserna tenderade att bli s dramatiska, men nu r det inte alltid s att avvikande uppfattningar leder till personliga konflikter - det r inte ovanligt att de personliga konflikterna leder till avvikande uppfattningar. Drtill kommer det faktum att personliga konflikter ytterst sllan enbart r personliga, utan snarare utgr dramatiska scenerier eller utbrott i ett positionsspel mellan eller inom skilda tankekollektiv - personer som delar vanan att tnka och handla i enlighet med vissa mnster.6 Om vi lser dem utan att reflektera ver relationerna mellan medlemmarna i dessa tankekollektiv eller de intellektuella miljer de verkade inom, riskerar vi om vi har otur att g alldeles vilse.

Katarina Schough, Hyperbor : frestllningen om Sveriges plats i vrlden, (Stockholm 2008). s. 213 f. 30

AVHANDLINGEN
AVHANDLINGEN BESTR, frutom denna inledning, av tre delar: en frsta och andra del som bestr av sjlva underskningen, avgrnsad till de ovan nmnda perioderna och en avslutande tredje del dr jag i korthet vill sammanfatta vad som sagts och diskutera frgor som vckts under arbetets gng. Jag har valt att lgga tskilligt material utanfr den tryckta avhandlingen. Det var meningen att dessa skulle terfinnas som ett digitalt appendix p Internet i god tid fre disputationen, men av skl om inte har gtt att frutse har detta arbete frsenats och publiceras i stllet dagarna kring disputationsdagen. Det rr sig i huvudsak om klltexter, kartor och illustrationer, men ocks om versttningar, frdjupningar och exkurser. Jag r medveten om det ovanliga i en sdan lsning, men av flera skl har det framsttt som den enda mjliga. Att avhandlingen i huvudsak rr sig i tv perioder innebr att det sena 1900talets och tidiga 2000-talets utforskning av det forn- och medeltida Uppsala endast med viss sparsamhet kommer att flyta in i den lpande texten. Bortsett frn de underskningar som utfrts av bl. a Birgit Arrhenius, Gunnar Hedlund, Else Nordahl, Wladyslaw Duczko, Ulf Alstrm, John Ljungkvist, Hans Gthberg med flera Johan Anund och Bent Syses studier av staden Uppsala inte att frglmma - har vi ftt flera vrdefulla studier frn andra hll n arkeologin och som r mycket svra att kringg. Gamla Uppsala tillhr ju inte p ngot stt arkeologin, det r ett veritabelt laboratorium fr ett flertal vetenskapliga discipliner och forskningsflt utan dessa lr vi inte frst ngonting eller ens kunna prva den enklaste hypotes. De studier som rnt mest uppmrksamhet r tv avhandlingar, Henrik Jansons Templum nobilissimum och Olof Sundqvists Freyrs offspring. Betydande insatser nr det gller Gamla Uppsala kyrkas speciella problem har gjorts av Ann Catherine Bonnier. Christian Lovn har i ett vidare perspektiv diskuterat Erik den Helige och Erikskulten och frhllanden rrande rkestets flytt och resandet av katedralen i stra Aros. Liturgin och omstndigheterna kring den tidiga Uppsalakyrkan har diskuterats av Sven Helander. Avsevrda, fr att inte sga avgrande bidrag, har kommit frn geovetenskapen, inte minst genom Magnus Hellqvist studier i och kring omrdet. Det r naturligtvis omjligt att bortse frn dessa studier, men i huvudsak fr de gra sig pminda bara nr de knackar mig p ryggen och pockar p uppmrksamhet. EN AVHANDLING om det forntida Uppsala mste hllas i herrans tukt och frmaning. Det r nu inte s enkelt som det lter. Det visade sig rtt snart att det var i sockenbckerna, i protokollen eller skrivelserna som saker och ting brjade hnda prebendepastoratet ackumulerade en mngd handlingar i flera skilda arkiv - dr kom ocks en rad nya uppgifter fram. Trots att det r gldjande r det just mngden av detta arkivmaterial som har berett mig strst bekymmer, ett bekymmer som dock ftt sin lsning i den frga av pragmatisk natur som har att gra med hur mnga sidor en avhandling egentligen fr innehlla.
31

En av de viktigare delarna av avhandlingsarbetet var initialt arbetet med det ldre kartmaterialet, fotografierna och flygbilderna ver Gamla Uppsala. Kartorna, och inte minst kartbeskrivningarna, kom ganska snart att hamna i centrum d det brjade st klart att ven de bjd p en betydligt strre mngd ny, och i mina gon viktig information n vad jag kunnat frestlla mig. ven det fotografiska materialet, den mngd glasnegativ som terfinns i Uppsala Universitets arkiv och alla flygfotografier frn skilda tider bidrog ocks med intressant information. Men dessa kommer inte till sin rtt i avhandlingsformatet och en mer ingende framstllning av denna studie skulle som sagt kunna frvandla en redan alltfr tjock avhandling till en 800-sidig mardrm. Drfr har jag valt att endast diskutera delar av kartmaterialet hr i synnerhet kartorna i Atlanticans planschband - och i stllet lta den mer frdjupade studien ing i Gamla Uppsala - Arkeologisk Atlas, ett projekt som undertecknad och Neil Price har arbetat med sedan 2004 p uppdrag av Vitterhetsakademien. Slutfrandet av Atlasen sker vid University of Aberdeen. FR MIN del var det uteslutet att skriva en avhandling i arkeologi utan att ha utfrt arkeologiska underskningar. Dessa skulle bli en central del av avhandlingsarbetet, de kunde ge nya infallsvinklar, och kanske till och med besvara ngra av de centrala frgor som under rhundradenas lopp omgivit det forn- och tidigmedeltida Uppsalas forskningshistoria. D icke-destruktiva underskningsmetoder lmpar sig extra vl i dessa knsliga miljer, och d jag har lng erfarenhet av att analysera sdana, planerade jag redan i initialskedet tskilliga sdana. Frberedelserna infr dem skedde i samrd med ledande och internationellt erknd expertis och sammanlagt tta sdana underskningar utfrdes i Gamla Uppsala av olika geofysiker och tekniker. De frsta preliminra resultaten frn en av dessa publicerades i Fornvnnen 2005. ven om svrigheterna kring Gamla Uppsala kyrka r betydande, och just denna underskning kunde ha utfrts p ett helt annat stt vilket senare skedde r det viktigt att presentera preliminra resultat infr sina kolleger - och i en vetenskapligt hederlig milj r det naturligtvis sjlvklart att ingen refererar till preliminra resultat som ngot annat n just preliminra. Tack vare Christian Lovn och Ronnie Carlssons insiktsfulla och genuint vetenskapliga sinnelag ppnades ocks mjligheten att utfra en betydligt mer omfattade och hgspecialiserad markradarunderskning kring och i Uppsala Domkyrka. Underskningarna kom att bli ngra av de mest omfattande och avancerade studier som ngonsin utfrts i Sverige och samarbetet med specialisterna var mycket lrorika och givande. De frsta preliminra resultaten frn Uppsala Domkyrka var milt sagt intressanta och kunde senare bekrftas genom manuell underskning. Det hade varit gldjande att f delge lsaren de slutgiltiga resultaten frn dessa underskningar, men av flera skl som jag inte rder ver r detta dessvrre inte mjligt. Jag kan bara i viss mn presentera de nu gllande resultaten. De fullstndiga resultaten av samtliga underskningar samt en genomgripande evaluering kommer drfr publiceras senare.

32

VERSTTNINGARNA frn latinet har, dr inget annat anges, utfrts av Gran Brnhielm och Urban rneholm. Avhandlingens engelska summary och abstract har granskats och versatts av Aidan Allen. Jag har, fr att ka lsbarheten, i grligaste mn normaliserat stavningar frn den ldre svenskan - utom dr det ligger en pong i att behlla den eller om nysvenskan av andra skl inte gr texten rttvisa. Jag r medveten om att verfringar som dessa kan vara problematiska och att de hellre br utfras av ngon med sprkvetenskapliga kvalifikationer, men jag tror inte att jag har begtt alltfr allvarliga vergrepp p de ursprungliga texterna.

ATT NRMA SIG GAMLA UPPSALA r som synes inte helt okomplicerat. Att gra det utan att trampa in p andra vetenskapliga discipliners territorier r ofrnkomligt, och skert inte heller srskilt uppskattat. Trots en hel del vidtagna frsiktighetstgrder, r det i slutnden inte min sak att bedma i vilken utstrckning detta akademiska ohgn utgr ett av avhandlingens mest betydande problem.

33

1600-tal

I NLED NING

hade frklarat hur allt lg till och mycket mer behvde egentligen inte sgas. P det berg dr Domkyrkan och Helga Trefaldighetskyrkan senare skulle resas, lg den bermda hedniska helgedomen - templet, lunden och kllan. Dr lg det ursprungliga Uppsala. Nr de svenska kungarna antog den kristna lran, flyttade de frn den kungsgrd som lg i det nya Uppsala till den plats vi idag kallar Gamla Uppsala. Man brjade strax drp resa en katedral i Gamla Uppsala, allt medan den hedniska helgedomen nnu lg kvar. Nr avgudarnas styggelser blev avkastade restes Trefaldighetskyrkan och s smningom ven Domkyrkan p samma plats, den plats som kallades Herrens berg. Drmed var cirkeln sluten och ordningen terstlld.

RICUS OLAI

IDAG fster vi oss vid de faktiska upplysningarna i Ericus Olai berttelse, de komplicerade frflyttningarna och det faktum att han frlgger den forntida kultplatsen Uppsala till staden, men bortser inte sllan frn det viktigaste i Ericus Olais berttelse, det som frklarar dess auktoritet, det som gjorde det hela till en fullkomligt logisk, harmonisk konstruktion. Uppsala som templet p Herrens Berg, Zion i norr, var en vletablerad frestllning med djup ideologisk innebrd. I en tid d historien inget annat var n historien om mnniskoslktets frlsning, hade Uppsala en sjlvklar plats i frlsningsprocessen, dess historia var rkestets historia. Och vem kan sga ngot annat n att det var en magnifik plats att placera sitt symboliska kapital p: Staden p berget! Katedralen p Mons Domini som rests invid resterna av det gamla templet fr bilddyrkan! Om inte det gav bibliska associationer, vad kunde d gra det? Att g upp till Herrens hus7, eller att g upp till Herrens berg och in till hans tempel8 var mer n en fras, den hade sin stjrnklara betydelse i den gudomliga scenografin tminstone bland dem som gick omkring och tnkte p de hga tingen. Frestllningen om Zion i norr, gick alldeles utmrkt att applicera p staden Uppsala. Bde Jerusalem och Rom hade rests p heliga berg, platser dr det tidigare bedrivits bilddyrkan, men som genom kloka regenters frsorg blivit bde regala och kultiska

7 8

Ex.vis 2 Kung 20:8, Jes 38:22. Ex.vis Ps 24:3, Jes 2:3. 37

rum. Hr hade templet t Tor, Oden och Frigga9 - ftt ge plats t Helga Trefaldighetens kyrka, den hedniska trefaldigheten hade besegrats av den kta. Hr hade Saul blivit Paulus. UNDER 1600-TALET brjade det strmma in en stor mngd islndska handskrifter till de skandinaviska akademierna. De ldre, ofta bristflliga eller ofullstndiga kopiorna av den fornskandinaviska litteraturen kunde rensas ut och nr det nu dessutom tillkom ett omfattande inhemskt medeltida arkivmaterial blev det brda dagar sagamaterialet versattes och studerades flitigt av textkritiska filologer, arkivmaterialet gav historikerna hnderna fulla och fr antikvarierna tycktes den skandinaviska forntidens drrar ha ppnats p vid gavel. Det fanns tskilligt i detta nya material som utmanade gamla sanningar, frestllningar som varit etablerade sedan rhundraden stlldes pltsligt p nda. Detta, tillsammans med de nya omvlvande filosofiska strmningarna, motstndet mot den aristoteliska skolastiken och den religisa ortodoxin och inte minst uppsvinget fr de naturvetenskapliga studierna och empirismen innebar att mnga av 1600-talets antikvarier fann sig st infr oanade mjligheter, nya metoder, nya stt att angripa problem i den ldre historien. Ett sdant problem var frgan om det forntida Uppsalas lge, en frga som vckts tidigt tidigare n vad som ofta psts - men som aktualiserades under 1670-talet. Den bild som Ericus Olai hade tecknat av Uppsala var en alltigenom underbar bild, nstan oslagbar, men den hade sina uppenbara brister. Varje gng ngon frskte bygga vidare p Olais konstruktion blev bristerna allt mer ptagliga. Den lt sig inte bevisas, och det som inte lt sig bevisas mttes av stormaktstidens ytterst medvetna antikvarier med allvarlig skepsis. Det vore att trivialisera saker och ting i ondan att framhlla att det stora intresset fr det forntida Uppsala som blossade upp vid 1600-talets mitt, enbart handlade om hyperborer, gter eller de illustra kungarnas bedrifter, berttelser som skulle bevisa stormakten Sveriges fantastiska frflutna. Naturligtvis var exempelvis hyperborernas intg i svensk historieskrivning sllsamt vl timad - bland Boreas ttlingar gick nmligen furstedmet i arv, vilket efter Karl XI:s krning och de riksdagar som skedde under 1600-talets slut kom att gra den hyperboreiska visionen politiskt frtrfflig. Men att saker och ting r dagspolitiskt anvndbara innebr inte alltid att det skulle vara den enda anledningen till varfr forskare gnar sig t dem - det var inte riktigt p den nivn forskare som Johannes Schefferus eller Olof Verelius diskuterade. Intresset fr det forntida Uppsala, i synnerhet kultplatsen Uppsala, hngde intimt samman med den stormiga politiskt-teologiska debatten om offer och bilddyrkan som rasade i Europa, en debatt som de i allra hgsta grad var engagerade i och tog intryck av.

9 Den kvinnliga Frigga fredrogs framfr Frej vid denna tid. Den senare gjorde entr p allvar under 1800-talet. 38

 I denna del av avhandlingen kommer jag att skildra diskussionen om Uppsala som uppstod under 1600-talets senare hlft - frn Johannes Schefferus Upsalia, den litterra fejden samt Olof Rudbecks Atlantica och dess efterdyningar. Men jag skulle vilja brja i en helt annan nde, hos dem som man sllan gnar mnga rader.

39

D ET GAMLA U PPSALA
Nr marken r ppen och avrjd av mnniska och djur, blir luften bttre och himlen blidare, och naturen fr mildare lynne. PETRUS LAGERLF.

kom den nye kyrkoherden Simon Olai till Gamla Uppsala fr att delta i husesynen och inventeringen av kyrkan och prstgrden.10 Han hade just eftertrtt den gamle herr Thorsten och nr han nu i sllskap av lnsman Staffan Olufsson frn Bjrkby, sex tolvmn och tv professorer gick runt och betraktade de hela kunde han inte annat n bli bedrvad.11 I kyrkan var det mesta gammalt och kantsttt, i prstgrden stod en ngot bibehllen bagarstuga med bakugn och tv fnster, men resten av mangrdsbyggnaderna var ingen rolig syn; ett fallfrdigt portlider, ett fhus, ett frhus, en kornlada som var alldeles frdrvade, liksom en lada som ven den var frdrvad. I prstgrdens bohag fanns en halvntt frskinnspls, en gammal rya, tv gamla vagnar och tv klkar. I fgrden stod 2 kor som sett sina bttre dagar, en kviga, en oxkalv, fem gamla grisar, fem lite yngre grisar, och lika mnga gamla och halvgamla fr. Och ngon brunn verkade det inte finnas.

EN 26 APRIL 1626

NU HRDE det visserligen till rendets natur att finna fel och brister nr man tilltrdde ett pastorat, allt annat kunde st honom och kanske framfrallt hans nka dyrt, men nr Simon Olai mtte synen av prstgrdens byggnader och kyrkans skick insg han att det fanns tskilligt att gra. Men Simon Olai kom inte helt ofrberedd. Innan han for till Gamla Uppsala hade han fr 3 daler lst ut tv viktiga brev. Det rrde sig om den gamle kung Gstas brev om fferberga till kyrkoherden Lars Thomei, gvobrevet frn augusti 1549 i vilket Gustav I gav hemmanet verberga till prstbordet. Det andra brevet som intresserade honom var Johan III:s brev frn juli 1589, stllt till kyrkoherde Mns Petri, i vilket kyrkoherden rligen garanterades 4 lispund spannml i vederlag - ngot som verkade ha gtt hans fretrdare sprlst frbi. Men Simon Olai hade markerat boplarna ven p ett mer uppenbart stt. Redan innan tilltrdet hade han kpt en bod av den salige Martinus, kyrkoherden i kerbys barn, och stllt den i
GUK LI:1, ULA. Datum enl. gammal stil. De respektingivande professorerna var teologen och sedermera rkebiskopen Johannes Canuti Lenaeus och astronomiprofessorn Martin Stenius. 40
11 10

trdgrden. Trdgrden ifrga, belgen norr om prstgrden hade Gustav II Adolf, d han beskte Gamla Uppsala den 27 mars 1626, tyckt vara alldeles frfallen. Han beslutade att sknka den till prstbordet.12 Simon Olai kunde inte annat n tacka och ta emot. Han hade tur med verheten. S lngt. UNDER DE 20 r som Simon Olai var kyrkoherde i Gamla Uppsala skulle han hinna med en del. Han satte genast igng med att tjra hgkyrkan och bogrdens tak. Han brjade bygga upp prstgrden, kpte nver, sgbrder, tegel och kalk. Sand togs frn prstgrdens mark, frmodligen vid Vsthgens nordsida, leran hmtade han frn Fensterkern och p prstgrdens vattensjuka lott nedanfr Kungsgrdsterrasserna. Han kpte tegel och timmer till prstgrdsbyggnaderna, foder, bjlkar, en tng och en dikesspade. Han lt gra ett nytt ls till kyrkans kista, och lt timra p sockenstugan. 1630 satte han nytt ls p kyrkohrbrget, kpte ytterligare en dikesspade och 1430 oblater och 22 liter vin. Sedan pbrjar han arbetet i kyrkan, han lagar den s kallade Kungspallen i koret, kper tegel till kyrkans port, jobbar p stigluckan och brjar gra en hel del annan nytta. Men framfrallt r han stolt ver att ha satt in nytt glas i kyrkan, rest klockstapeln och krnt sin bana genom att lta gjuta om storklockan hos en bermd klockgjutare i Stockholm. Det dr med klockan skulle bli en invecklad historia, vart tog den verblivna malmen vgen, vart tog mnnen med pengarna vgen? Vid det laget hade Simon Olai ftt annat att tnka p. Efter att ha upptrtt sniket mot de fattiga och d det uppdagades hur det gick till med gudstjnsten i Gamla Uppsala, hade han ftt Domkapitlets gon p sig. ven mer ddliga fiender hade verfallit honom och kallat honom maatzhund och kalvhuvud och Olais tlamod brjade tryta.13 Nr han s 1645 hade gifvit en kring en rfil p ett brllop suspenderades han.14 ret drp avled han. Han begravdes i Gamla Uppsala kyrka, men den som skulle f fr sig att ska efter hans grav kommer inte att hitta den att vara prst i Gamla Uppsala har alltid varit frenat med vissa risker, de har sllan ftt vila i frid.
HERDARNA
OCH

HJORDEN

DET RDER INGEN tvekan om att innevnarna i Gamla Uppsala socken var mycket mna om sin kyrka. Men det r lika sant att deras vilja att vrda kyrkan i allra hgsta grad hngde samman med vem det var som stod i predikstolen. Den kyrkoherde som trodde sig kunna hlla sin frsta predikan i ett skimmer av lrdomsprl
12 Datumuppgiften hrstammar frn Johannes Bureus dagbok. I Johan Skyttes brev daterat den 21 juli 1629 psts att verltelsen skedde 1627, vilket r ett r fr sent. 13 AKP 18 december 1644. Hans Sallander, Akademiska konsistoriets protokoll, (Uppsala 1968). 14 EKP 7 december 1643, 31 januari 1644 samt 6 augusti 1645. UDK I, AI:2. ULA. Damen som uppgavs ha en ofrskmd mun hette Ingaborg och levde i Ltgrden. I vrigt avviker uppgifterna i UH s. 289 frn konsistorieprotokollen. Dr anges felaktigt att Simon Olai tog tionde av en herr Mns, men det r en fellsning. I sjlva verket tog Simon Olai tionde av sin yngre kollega, komministern Marcus Israelis, vilket i Domkapitlets gon var om mjligt nnu vrre. 41

och hgfrd, eller kom farande med bannor och hot, fick snart erfara att det tog ovanligt lng tid att f saker och ting reparerade i prstgrden. Mot vilken tid vi n vnder blicken kommer kyrkoherdarna och sockenborna alltid att stjla vr uppmrksamhet. Det gr inte att komma frbi dem. Det finns flera orsaker till det. Den mest uppenbara r att stora delar av det som mste betraktas som det forn- och medeltida Gamla Uppsalas krnomrde lydde direkt under kyrkan eller prstbordet och att kyrkoherdarna var stndigt upptagna med att bygga, renovera, riva och omgestalta detta omrde. Det innebar mnga gnger att de i praktiken frndrade kartan - tskilligt av det de fretog sig, bde inom och utom centralomrdet, har satt betydande spr i bebyggelsen och landskapet. 1647 skulle Gamla Uppsala bli ett prebendepastorat, direkt knutet till akademien och domkapitlet. Denna lnefrmn tillkom vissa ecklesiastiska mbeten, professorerna i teologi men ven professorer frn andra fakulteter under frutsttning att de ltit sig prstvigas. De kyrkoherdar som nu flyttade in den ndtorftigt renoverade prstgrden var en rad betydande forskare, en del rent av vrldsbermda. De utgjorde i mnga fall grddan av den akademiska eliten, inte sllan djupt engagerade i de vetenskapliga debatterna, om ramismen, om naturrtten, eller i de cartesianska striderna. De levde alla i frndringens tid, och eftersom de var prster var de allra flesta av dem emot den. Vid riksdagsbeslutet den 22 september 1668, d 1666 rs plakat och pbud om gamble monumenters och antiquiteters vrd skulle stadsfstas, menade prststndets talesman, Samuel Enander, att landets prster dessvrre inte frstod sig p det.15 Den risken behver vi inte oroa oss ver nr det gller kyrkoherdarna som verkade hr under 1600-talets senare hlft. tskilliga av dem bidrog till fornforskningen, som Lars Fornelius eller Magnus Celsius assessor i antikvitetskollegium och utforskare av Hlsingerunorna. Andra, som den problematiske Henrik Schtz, utmrkte sig genom att vara alla nya iders - och sina frsamlingsbors vrsta mardrm, men denne var en sdan patologisk slav under lagens alla stavelser att han inte ens i sina vrsta stunder skulle frm sig gra ngot otilltet. En annan detalj som r av viss betydelse i detta sammanhang r relationen mellan dessa kyrkoherdar och Olof Rudbeck. Denne hade sedan 1670-talets frra hlft brjat bedriva arkeologi i Gamla Uppsala, och han slppte inte taget frrn han slt gonen fr gott. Mjligen med undantag av Magnus Celsius, som i det lngsta drog sig fr att komma hit, uppfattade man inte p ngot stt det hr som en frvisningsort. Tvrtom, fr mnga var Gamla Uppsala inte bara en mer redbar plats n den frgiftade staden, det var en plats till vilken man kunde dra sig tillbaka, hlla sig undan de vetenskapliga grlen (vilket mnga av dem onekligen mste ha haft ett trngande behov av), att bygga, plantera och kultivera (det r uppenbart att ngra av deras projekt i prstgrden snarare tillkom av lust n av ndvndighet) - en plats dr man kunde styra och stlla ngra r innan man utnmndes till biskop ngonstans.
15

DGA, d.5, s. 172. 42

Eller en plats att helt enkelt d p. I det avseendet var Gamla Uppsalas plats i Sveriges kyrkohistoria ngonting odiskutabelt, till och med en ortodox extremist som Henrik Schtz kunde tnka sig att bli begravd i det som en gng varit huvudnstet fr helgonkult och papistiska bedrgerier. OM KYRKOHERDARNA, hur mycket de n styrde och stllde, skulle f fr sig att prstgrden och kyrkans mark p ngot stt tillhrde dem sjlva skulle frsamlingen snart f dem p andra tankar. Det r frmodligen ett genomgende tema i vilket sockenprotokoll man n tittar i, men som alltid nr det handlar om Gamla Uppsala skulle det hela bli betydligt mer komplicerat.16 I Gamla Uppsala betraktade frsamlingen i allra hgsta grad Kungshgarna, Hgsens gravflt, prstgrdstomten, kyrkan och kyrkogrden som ett offentligt rum ver vilken frsamlingsborna rdde. Detta frhllande kan man flja in till denna dag. Kyrkoherdarna, professorerna, kanske ansg sig vara oddliga, men i frsamlingens gon var de trots allt tillflliga gster. Frsamlingsborna dremot, ingick i den kollektiva evigheten, de utgjorde Gamla Uppsala - ingen kunde frneka att deras frfder hade odlat marken sedan hednatiden. ven om s knappast var fallet vilket vem som helst som kastade en hastig blick i ut- och inflyttningslngderna kunde konstatera - var det i alla fall ett anvndbart, kanske till och med ett lysande argument. Det r dock egentligen frst i brjan p 1800-talet som argumenten om platsens betydelse letar sig in i skrivelser och protokoll. Under 1600-talet hnder det, s vitt jag har funnit, bara under nd- och olycksren under 1670- och 1690-talen. Dremot kom associationerna till den sregna inramningen, och kanske framfrallt med det intressanta begreppet hedningarna vid ngra enstaka tillfllen att f tjna som moraliska exempla. Dispyter uppstod drfr d kyrkoherdarna, deras vicepastorer eller komministrar, gjorde orimliga ansprk p rummet eller ville frndra det utan frsamlingens medgivande.17 Lika mnga, om inte allvarligare konflikter brt ut d kyrkoherden ville gra omrdet otkomligt eller sjlv bestmma vem som hade tilltrde till det. Under 1600-talet protesterade man mot sdant p tskilliga stt, men vad som verkligen bet var att utva ohgn, att mer eller mindre avsiktligt slppa in kreatur p prstgrdsgorna, eller visa sitt frakt genom att lmna kyrkan mitt under predikan.18

16 Det som vi idag betraktar som Prstgrdens tomt tillfll bde pastor och socknen. Man skilde strikt mellan pastori laga hus och socknens - helt i enlighet med de medeltida lagarnas freskrifter. I och med prebendepastoratets tillkomst uppstod ett allvarligt problem med gorna, eftersom prebendepastoratet innebar att det samtidigt uppfattades som ett prebendehemman. Drmed kunde de uppfattas som rftliga av de efterlevande. Nr Gamla Uppsala blev ett prebendepastorat 1647, avsade den nytilltrdde kyrkoherden Lars Fornelius sig dock rtten till prebendehemmanet eftersom han var medveten om att det i sdana fall kunde glida akademin ur hnderna. 17 UDK I, AI:5, ULA. 18 Man kan konstatera detta med viss vetenskaplighet, ven om en historiker r den som borde underska den saken. Rapporterna om denna sortens trots frekommer nmligen aldrig eller 43

Tvister uppstod som regel alltid nr kyrkan eller socknens byggnader, sedan Upplandslagens tid sju till antalet, i prstgrden skulle renoveras eller byggas upp p nytt. Det fanns tskilligt som kunde g snett och mycket hngde p kyrkoherdens lyhrdhet, list eller frstnd. I Kalmar socken, Uppland, hade frsamlingsborna 1659 markerat sitt missnje med ett byggnadsprojekt i prstgrden genom att helt enkelt lgga beslag p kyrkonycklarna som de sedan vgrade att lmna ifrn sig.19 I Gamla Uppsala uppstod stora problem nr Henrik Schtz, till skillnad frn sina fregngare, anvnde sig av utsocknes arbetskraft fr att bygga upp prstgrden.20 Gr vi till 1700-talet finns det nnu bttre exempel orientalisten Daniel Lundius (kh 1712-1729) som tycks ha gjort ett gott intryck, ville vid ett tillflle renovera den vstra kyrkporten, men till detta krvdes dyrbara stockar ngot som var ett problem i en i vrig skogls bygd. Men man visste aldrig, bnderna var listiga och man kunde aldrig veta vad de hade lagt undan i ladorna. Efter att Lundius hade frgat snllt tillrckligt mnga gnger han frgade, han varken pminde eller frmanade - mindes de pltsligt att de faktiskt hade ngra sdana stockar. Hade han brkat, klagat i konsistoriet, rannsakat dem i domkapitlet eller stmt dem i hradsrtten, hade frmodligen ingen kunnat erinra sig samma sak. En av hans efterfljare, den ofantligt krnglige professorn i grekiska, Gabriel Mathesius (kh 17471771), ville frbjuda det mesta - valborgsmssofirandet, pskfyrverkerierna - till och med modeflugan gungorna eftersom de avhll ungdomen frn dess bibliska frkovran. Han var i synnerhet ute efter kvinnorna och soldaterna. Han fick stora problem. Inte mycket blev gjort i Prstgrden under hans tid. Sockenbornas laglydighet var inte vrre n i andra socknar, de mest skandalsa frbrytelserna stod tillflliga beskare fr - mjligen med undantag fr den man som p tveksamma grunder dmdes till blet 1669 fr brott mot Exodus 22:19 och Lev 18:22 - idag motsvarande 2 Mos 22:19 och 3 Mos 18:23 - och enligt vrldslig lag 14 kapitlet i Hgmlsbalken. Mlet gllde med andra ord tidelag, och den anklagade stlldes infr Uppsala rdhusrtt och Magistrat den 31 juli 1669. Han erknde, eller medgav tminstone vissa detaljer, och dmdes till hals och brand, dvs. stupstocken och blet den 4 augusti. I september hnder dock det som terigen bevisar att verkligheten vertrffar dikten. Grningsmannen kan inte avrttas p grund av en juridisk teknikalitet enligt lagen skall bde grningsmannen och kon i frga mta dden samtidigt och p samma stt, men nu hade det uppsttt ett grl mellan tre bnder i Gamla Uppsala om exakt vilken ko det var frga om och vem som i sdana fall var garen. Ingen, som inte var dre, ville frlora en ko, ett vittne hade drfr ndrat sin signalementesuppgift gllande kon i frga, och nu gick vittnesmlen tvrt isr. En hvdade att kon var gr framtill och vit baktill, en annan att den bara var gr, en tredje att den var vit som sn. Grningsmannens signale-

ytterst sllan under mer omtyckta kyrkoherdar, andra sidan kan ju dessa ha varit mindre kitsliga och det var en av anledningarna till varfr de var omtyckta. 19 EKP den 22 augusti 1659. 20 Sockenst. protokoll 19 februari 1682, GUK, ULA. 44

ment rdde det dock ingen tvekan om. Grningsmannen passade d p att ta tillbaka sitt erknnande och s vitt jag har funnit levde han nnu 1677.21 Drutver handlade det mesta om kronbrott, ett enstaka drp, fylleri och anklagelserna mot de kvinnor som rkat kvva sina barn till dds i smnen. Undantag fanns, som Erik Mattson frn Fuller, en man som uppenbarligen inte var funtad som andra. Enligt alla vittnesml var han i grund och botten en beskedlig man, men av ngon besynnerlig anledning hade han funnit det som sin livsuppgift att stra gudstjnsten. Hur fridsam som helst i vrigt s fort han kom in i kyrkan var han som frbytt, han bullrade, slngde kft och roade sig allt som oftast med att stta krokben fr dem som gick fram till altaret fr att beg nattvarden. Dessvrre r hans vidare den inte mjliga att flja, men jag frmodar att hans framtidsutsikter inte tillhrde de ljusare. Men det fanns andra som stllde till det. Natten mellan den 15 och 16 oktober 1669 tog sig en tjuv in genom fnstret p sakristians baksida och stal den stora kalken. Tjuven blev upphngd, men kalken kom aldrig tillbaka emedan guldsmeden som hade kpt kalken av tjuven rymde. Efter detta murades fnstret p sakristians stvgg igen. Den i srklass strsta skandalen intrffade under Mattsmssodagen, den 21 september 1673, d hradshvdingen Barkley beordrade befallningsmannen Johan Bodin att arrestera ryttaren Erik Andersson. Bodin var uppenbarligen inte srskilt finknslig, och strtade drfr in i kyrkan mitt under predikan dr han satte handfngsel p Andersson. Ett enastende tumult utbrt och saken blev en nationell nyhet sdana flagranta brott mot kyrkofriden var inget man sg ltt p.

21

URoM, dombcker, AIa:7, RA. Mantalslngd 1677. RA. 45

Fig 1. Gamla Uppsala socken med omgivningar ca 1650.

GAMLA UPPSALA SOCKEN

KRING 1600-TALETS mitt levde uppskattningsvis 500 personer i Gamla Uppsala socken.22 Krig, farsoter och inte minst missvxten och ndren mot seklets slut skulle allvarligt decimera befolkningen. Underligt nog tycktes folkmngden lika
22 Mantalslngderna upptar mellan 204-253 personer, vilka grovt sett kan utgra hlften av invnarantalet. Min berkning r inte mindre grov, men grundar sig p frhllandet mellan mantalslngdens uppgifter, den informella lngden frn 1684 p alla som tillhra Gamla Uppsala frsamling dr samtliga innevnare ver 15 r (och ven ver 63) finns upptagna. Med tanke p att andelen barn under 15 och vuxna ver 63 under hela 1700-talet i medeltal uppgick till 35 % av befolkningen, r 500 personer en rimlig siffra. 46

snabbt terhmta sig.23 Befolkningen i Gamla Uppsala socken var relativt jmt frdelad mellan de norra och sdra delarna av socknen en informell grns som drogs vid n Samnan. I huvudsak lg tyngdpunkten p tre centra, ett nordligt med Fuller och Ekeby, ett vstligt med det folkrika Bjrkby/rna/Ulva och slutligen Gamla Uppsalaby och bebyggelsen kring kyrkan dribland Kungsgrdarna och Myrby. Den forskningshistoriska tyngdpunkten p Kungsgrdarna r fullt begriplig, men kring 1640-41 lg Kungsgrdarna, som Sigurd Rahmqvist har ppekat, i desml, och hade s gjort i tio rs tid.24 I Atlanticans frsta band, frn 1679, konstaterar Rudbeck frskrckt att Kungsgrden nu till andra [blivit] bortgiven och bestr av ringa trbyggnader.25 De andra avser frmodligen den skotske versteljtnanten Willem Nisbeht som 1647 fick kungsgrdarna i frlning.26 Drefter tycks Kungsgrdarna ha varit permanent bebodda av bor. Men nu, kring mitten av 1600-talet, var det snarare Nyby, Stierna och Brby som solen sken lite extra ver. 1600-talets karta skiljer sig inte srskilt mycket frn kartorna frn 1900-talets brjan, bortsett frn jrnvgen och det faktum att folkmngden var ganska exakt den dubbla. Socknen hade tv landsvgar och fyra landsbroar att skta, ngot som av ndvndighet innebar sandtkt. Den sand som togs vid 1600-talet hmtades frn Galgbacken, ngot som fick ett slut d denna resurs infrlivades med staden. Det skulle drfr drja till 1700-talet innan sandtkten blir ett uttalat hot mot kulturminnesomrdet (den stora skvlingen sker p 1900-talet). Nils Sundquist menar att den linjalrta vgen mot Gvle tillkom p 1670talet, men det mste vara fel eftersom det frberedande arbetet fr vgen skedde redan 1625. Svenonius anger att vgen stod frdig ngon gng mellan 1643-1651.27 I Gamla Uppsala fanns det en tradition som gjorde gllande att rna bro restes samtidigt som man nddes om beskedet om Gustaf II Adolfs dd i Ltzen traditioner med den sortens minnespsykologiska hakar r frmodligen vrda viss respekt.28 Detta blev fr vrigt ett bitande argument vid en dispyt under 1730-talet mellan Vaksala och Blinge hrader om skyldigheten att underhlla rna bro. I Blinge socken ansg man sig inte vara skyldiga att gra ngonting alls, inte ens om vrdnaden var delad med Gamla Uppsala eftersom bron i frga tills helt nyligen varit belgen vid Ltgrden i Gamla Uppsala! Detta ansg landshvdingen vara obilligt,

1678 och 1696 intrffade massvlt. DGA b.XIII, s.52. Sigurd Rahmqvist, "Gamla Uppsala by - Upplands strsta," i Uppsala Stads Historia. 7, Frn stra Aros Till Uppsala : En Samling Uppsatser Kring Det Medeltida Uppsala, ed. Torgny Nevus, Nanna Cnattingius (1986). s. 254-271. 25 Olof Rudbeck, Atlantica : svenska originaltexten, (Stockholm 1937). T 1, s. 153. S hade det dock varit lnge 1641 bestod den norra kungsgrden av tv lador, en loge, ett stall, en bod och ett fhus den sdra av bara en lada och en loge. 26 Nisbeth avled 1660 och begravdes i kyrkan. SBL, Nisbeth. Johan Peringskild, Monumentorum sveo-gothicorum liber primus, Uplandiae partem primariam Thiundiam continens, (Stockholmiae, 1710). s. 192. 27 rna bro finns dessutom upptagen p ldre fredsmilskartor. Sundquist 1953a, s.31. Svenonius citerad i Oskar Lundberg, Fornstig, vg och bygd, (Uppsala, 1937). s. 49. 28 GUK, PIV:1. ULA. 47
24

23

dvs. oskligt - eftersom samma bro ligger lika mycket i Blinge som Vaksala hrad.29 Nr det gller rna bro och den norra landsvgen mot Gvle, gick denna ursprungligen ver Gamla Uppsala.30 Nr den passerat Samnan delade den sig i en nordlig som nnu r i bruk - och en vstlig strckning som i en vid bj tog av mot Ltgrden dr man ver en bro passerade Fyrisn. Sedan gick vgen mot Skediga och Vallskog och vidare norrut. Det finns mjligen std fr denna ldre vgstrckning i den ursprungliga arealavmtningen infr den geometriska jordboken, den terkommer p minst en fredsmilskarta och r tydligt utmrkt p 1701 rs godelningskarta. Bron i frga finns hur som helst upptagen i 1640 rs jordbok, och i skrivelser framgr det att bron vid Ltgrden skulle ersttas senare av rna bro och att den drefter skulle lagligen rivas, vilket ocks skedde om n inte omedelbart.31 Eftersom man i Blinge inte varit skyldiga att underhlla bron vid Ltgrden kunde man inte heller vara skyldiga att underhlla dess efterfljare vid rna, menade man. Den hr lilla tvisten har fr vrigt sina ponger. Den ger oss en alldeles utmrkt illustration av de omgivande socknarnas reaktion p den magnifika historiska upphjelsen av Gamla Uppsala under 1600 - 1700-talet. Inte minst Blinge socken, som i de flesta avseenden hade mer att yvas ver n det fattiga lilla Gamla Uppsala, hade all anledning att pminna Gamla Uppsalaborna om deras ddlighet. Den nya strckningen av landsvgen innebar betydande problem fr hemmanet Gkulla, som av magistraten i Uppsala stad dmdes till gstgiveri. Detta kom, i vanlig ordning, att bli freml fr konflikter mellan magistraten och akademin lngt in p 1670-talet, frmst d Gkulla sorterade under akademin. Problemet med den nya landsvgen, dragen med linjal, var just dessa gogrnser och inte minst underhllet av vgen i sig. Landsvgen till Norrland hade varit en pulsder sedan tidig medeltid, och frmodligen ven under jrnldern, men nu passerade den Gamla Uppsala. Det gick dock en annan bro, ngot sder om den gamla landsvgsbron vid Ltgrden.32 Det var mer frga om en spng, och hade byggts av kaplanen Marcus Israeli fr att han lttare skulle kunna komma ver till Prstholmen och Faxan och den ng p 3 tunnland som tillhrde honom. Denna jordlott hade varit freml fr tvister - en pappersmakare hade rest en papperskvarn p jordlotten, ingen visste riktigt hur han hade kommit dit, och det krvdes ett ingripande av drottning Kristina fr att slutligen lsa tvisten till kaplanens frdel. Ett genomgende tema i socknens historia r skogsbristen. Denna var stundtals total, inte minst under 1600-talets senare hlft och i stort sett fram till 1900-talet. Det kom att utgra ett betydande problem - att inte kunna inhgna sina ngar och krar ledde till tskilliga stmningar och hot om sdana. Ovanp detta kom de
Kopia i GUK, PIV:1. ULA. Enligt skrivelser frn kerby/Jumkil sn till Domkapitlet 15 juni 1732. Kopia i GUK, PIV:1. ULA. 31 GUK, PIV:1. ULA. Bron vid Ltgrden r frsvunnen p 1701 rs godelningskarta ver prstgrdsgorna. 32 Om denna bro se EKP den 7 november 1677. 48
30 29

stndiga kraven frn kyrkan om spn, nver, timmer och virke fr att hlla bogrdsmuren, klockstapeln och kyrktaket i skick. Vad som inte gjorde konflikterna mindre hetsiga var det faktum att skogsbristen i grund och botten var en myt. I sjlva verket fanns det gott om skog, men den lg utom rckhll fr innevnarna. Det rr sig om Rby kronopark, vilken benmndes som en frbuden skogspark till jagtplats under slottet.33 Den frhjning av pollen frn tall och gran som avsatts vid Samnans mynning vid 1600-talets mitt, kan drfr mycket vl komma frn kronoparken eftersom Samnan har sin klla dr.34 MJLIGEN MED undantag frn Gkulla ligger all bebyggelse i Gamla Uppsala socken ovanfr 20 metersnivn. Tittar man p 1600-talskartan (se fregende sidor) utgr stora delar av socknens sydvstra delar, liksom den angrnsande marken i Blinge socken ned till Gesvad, en vid sltt. Frmodligen har den aldrig varit bebyggd p ngot annat stt n den var bebyggd under 1600-talet dvs. de byar och hemman som Brby, Bjrkby, Mlby, rna och Ulva. Omrdet sder och sydvst om Tunsen, som vid den hr tiden saknar tillfrlitliga namnbelgg, bestod av sankmark bland annat det skallade Prsttrsket vars avrinning tycks ha skett rakt sderut, mot Brby, och den nu frsvunna bckfra som kan fljas p kartor och flygbilder. Genom en ganska flitig drnering, som kan fljas i kartmaterialet, kom de flesta av dessa sankmarker att torka ut. S skedde ven med Myrby trsk, som reglerades kraftigt under 1600-talet. Fyrisn anvndes av och till som dricksvattenklla, tminstone nr brunnarna sinade vilket hnde anmrkningsvrt ofta, i synnerhet vad gller Myrby och prstgrden. Saken undersktes vetenskapligt redan under 1690-talet av en sann expert p omrdet - Urban Hirne. Han konstaterade att den fanns en kraftfull rnnil i Gamla Uppsala som man aldrig riktigt kunde sga var den rann opp hrnst. Enbart p prstgrdstomten kan vi rkna med 5 olika brunnar under 1600-talet. Kungsgrden hade aldrig samma problem. Inte heller Brby, som tycks vara den enda byn sder om Samnan som hade en springklla. I vrigt var markerna kring nuv. Fyrisn i huvudsak betesmark, och tydligen relativt god sdan. Det mrks inte minst i de mnga tvister som rrde Vallsngen, eller hgnaderna kring Brby. Fyrisn bar vid denna tid namn efter de byar eller platser den passerade. I kartoch arkivmaterialet benmns den omvxlande fr Ulva strm, Uppsalan, Gamla Uppsalan, Bjrkbyn eller Blinge n allt beroende p frn vilket hll man betraktade den.35 Av innevnarna kallades den kort och kort fr n. Detta frhlHandlingar rrande arealavmtningar av Gamla Uppsala by, 1690. Lars Hoffstedt Akt nr: 03GAM-14. 34 Se ex.vis Magnus Hellqvist & Jemt Anna Eriksson, "Land-use history in Gamla Uppsala, southeast Sweden, established on subfossil Coleoptera remains and pollen in fluvial deposits," Grana 40(2001). 35 Ngra namnformer r Wpsala elff, Upsala lf, Birkebo ua. nnu lngt in p 1800-talet anvnds dessa begrepp. (ven om namnet Fyrisn slog igenom ganska tidigt, anvndes namnet Upsalan nnu en bit in p 1800-talet, se Brandfrskringsverket Upsala nr 12173, Brby (1821) och Brandfv. Bondkyrke nr 15812, Flottsund (1829). Se i vr. Johan Persson Geddas fredsmilskarta 49
33

lande avspeglar bara verkligheten under detta sekel och ska inte tas som intkt fr att n aldrig haft ett gemensamt namn under ldre tider. Per Vikstrand har utfrligt redogjort fr Mlardalens frlorade hydronomi och frndringen av vattendragens namn, de frhllanden som han beskriver i fallet med Kolbcksn kan anses glla ven hr.36 Och nr vi nd r inne p namn: Nr kungshgarna nmns i arkivmaterialet kallas de med samma praktiska enkelhet fr hgarna, och ngon enstaka gng fr Konungshgarna. Att namnge en specifik kung fr varje hg vore fr vrigt ologiskt under 1600-talet eftersom den allmnna uppfattningen var att varje enskild hg innehll begravningar efter flera, kanske tiotals olika kungar. Dessutom r det vl i hgsta grad tveksamt om befolkningen hr ute gick omkring och funderade s vrst mycket ver Snorres, Saxos eller ens Johannes Magnus regentlngder. Dremot kan, som vi ska se, gudanamnen p dessa hgar ha en lngre tradition. I detta sammanhang, spren av en eventuell folklig tradition om Gamla Uppsala, r det viktigt att nmna historikern Henrik grens utredning Gustav Vasa och Gamla Uppsala i Uppland (2006).37 Jmfrt med inventarierna eller rkenskaperna i Vaksala kyrka, en grannsocken som av flera skl r intressant att spegla Gamla Uppsala mot, ter sig Gamla Uppsala som en fattigare kusin. Den betydligt folkrikare grannen p andra sidan n - Blinge socken, gr verhuvudtaget inte att jmfra med trots allt som sagts om Gamla Uppsalas storlek var Forkarby i Blinge utan jmfrelse den folkrikaste byn i Uppland. Det gllde till lngt in i modern tid.
KYRKAN
OCH

PRSTGRDEN

BORTSETT FRN ngra enstaka ldre brev, gr kyrkoarkivets handlingar tillbaka till den 26 april 1626, d Simon Olai tog ver mbetet frn herr Thorsten.38 Det gller frmst rkenskaperna och inventeringarna av svl kyrkan som prstbordet. Dessa innehller mer arkeologisk information n vad man kan tro. Tack vare att kyrkoherdarna lt dokumentera nstan allt de lt gra har vi goda mjligheter att flja arbetet. De problem som trots allt existerar ligger inte s mycket i kllkritiken som i ordet nstan uppgifterna r inte alltid fullstndiga och arbeten som bevisligen har utfrts har inte alltid antecknats. Knnedomen om dessa har tillkommit genom andrahandsinformationer eller genom enkel slutledning om ngot inte fanns till vid deras tilltrde, men vl efter deras frntrde, mste det ha tillkommit under deras pastorat. Det finns exempelvis en kryptisk notis p en av
frn 1669, vilken tfljdes av mer eller mindre lyckosamma avskrifter. Fr Blingen se Lantmteriverket, gomtning Vallskog nr 1-3 1705. 36 Per Vikstrand, P jakt efter Mlardalens frlorade hydronomi. Utvecklingstendenser och drivkrafter inom nordiskt namnskick, (2005). 37 Henrik gren, "Gustav Vasa och Gamla Uppsala," i Uppland 2006, ed. Hkan Liby (2006). s. 9-47. 38 GUK LI:1a, ULA. Frmodligen avses Thorsen Thorbjrnsson, kyrkoherde 1606-1625. Se UH. 50

Rudbecks kartor vilken anger att Schtz sprrade av det nordliga utloppet frn Myrby trsk ngot som finns anledning att terkomma till. Rudbecks anteckning har karaktren av ett buttert mummel och det r inte svrt att gissa varfr Schtz tilltag frstrde ju ett viktigt bevis i Atlanticaresonemanget. Dessutom finns avsprrningen prydligt tecknad p Truls Arnwidssons blyertsskiss frn 1709. UNDER 1600-TALET skulle bde kyrkan och prstgrden genomg stora frndringar. Kyrkan och dess frvandlingar har ingende beskrivits av framfr allt Ingeborg Wilcke-Lindqvist och Ann Catherine Bonnier, hr kommer jag drfr bara titta nrmare p ngra f detaljer.39 Vad som stadkommits av Simon Olais fregngare r inte ltt att reda ut.40 r 1600 hade dock altaret, eller tminstone altartavlan, varit freml fr reparation eller renovering. En notis i sockenstmmoprotokollet frn juni 1790 berttar att nr den gamla altartavlan togs ner upptckte man en inskription p en av de stockar som bar upp altartavlan. Den ld A. Watzius MDC. Det lr vara frga om Antonius Watz, slottsbyggmstaren i Uppsala ren 1580-1603.41 En nnu strre tur hade man vid altararbeten i rentuna kyrka 1668, d man flyttade altaret till den stra gaveln i hgkoret. Vid flytten ptrffades en pergamentslapp innehllandes bland annat en notis med dateringen den 7 mars 1435 som berttade att altaret hade invigts av rkebiskopen Olaus Laurentius till jungfru Maria och den helige Leonardis ra. Dr fanns ven reliker av de 11000 jungfrur,42 samt tv eller tre ben av S:t Henrik. Hr anges ocks att kyrkan d hade sttt p sin plats i 148 r, vilket skulle innebra att den restes eller invigdes 1287.43 Simon Olai fick inte vara med om sdana verraskningar, men han hade gjort en del annat. Han hade arbetat flitigt p kyrkans fnster, och det r mjligt att ven klockstapeln restes under hans tid, formuleringarna r ngot dunkla. Under hans tid gts ocks storklockan om, vilket skedde 1641 av klockgjutaren Jran Putenson i Stockholm, fr 312 daler.44 Den gjordes d ngot lttare, mjligen fr att den nya klockstapeln skulle tla dess tyngd. Den terstende malmen vgde 6 lispund 4 marker, motsvarande ca 52,6 kilo. En uppgift frn senare tider, 1694, gr gllande att det suttit tre klockor i klockstapeln, men att den tredje och allra minsta nu lg frvarad i sakristian. Dr nmns ocks att stapeln blev brdkldd under 1690talet.45
39 40

UDK I, EV 144:1, ULA. Peringskilds series pastorum (EV 144:1, UDK I, ULA) r inte tillfrlitlig nr det gller rtalen. Han anger ex.vis Thorsten Torbjrnssons dd till 1635 (skall vara 1625) och Simon Olaus till 1641 (skall vara 1646). Det finns verhuvudtaget flera fel i series pastorum fr Gamla Uppsala frn denna tid. I UH frlggs Lars Thoms tilltrde till 1549, men enligt Gustav I:s registratur, BD 9, fick Lars Skalm (identisk med Thom, vilket Peringskild ocks misstnkte) kollationsbrev p Gamla Uppsala prstgld redan i mitten av januari 1534. 1549 avser snarare det r d verberga sknktes till prstbordet. 41 Muntlig uppgift Herman Bengtsson. 42 Dock inte 1100, utan tv eller tre. 43 rentuna kyrkoarkiv, LIa:1, ULA. 44 GUK, LI:1, ULA. Peringskild 1710, s. 206. 45 UDK I, EV 144:1, ULA. 51

I vrigt tycktes man ha hnderna fulla med de mer vardagliga problemen, reparationerna av bogrdsmuren, klockstapeln och kyrkans tak pgick oavbrutet. Vder och vind ntte, slet och rev; rkenskapsbckerna berttar om stndiga inkp av tjra, spn, nver, sgbrder, om murarens och timmermnnens arbetslner. Ett problem var kyrkobyggnaden i sig. Hgkyrkan tycktes vrida sig, vilket utsatte lgkyrkans nord och sydvgg fr spnningar i norr p takniv och i sder p murarna. Det resulterade inte sllan i att strvpelarna sprack ngot som frvrigt sker n idag. Murarmstarna hade som regel med sig sitt eget material, slthuggna eller naturligt flata stenar eller annat behvligt material som man hade bearbetat i frvg. Socknen kpte tegel, kalk och murkalk frn Lena eller Danmarks socknar, men bidrog med sand och lera direkt frn omgivningarna om det var frga om kyrkan eller socknens byggnader betydde det som regel att man tog sand frn omrdet direkt nordost om kyrkogrden eller mellan hgarna och lera frn socknens hage mellan sthgen och kyrkan. Till prstgrden togs sand och lera frn Hgsens nordsida. tskilligt annat, som jrn, lkt, spn eller textilier inhandlades p Distingsmarknaden. En av de strsta utgiftsposterna om man bortser frn nattvardsvinet och de eviga reparationerna av klocktamparna utgjorde tjran. Denna skulle av vissa orsaker stundtals komma att inhandlas frn Stockholm, och bara frakten av den utgjorde 10 % av den totala kostnaden. Den verblivna tjran sldes vidare, ofta till btsmn i Uppsala eller Stockholm. Hur prstgrdens mangrd och ladutomt disponerades r komplicerat men inte omjligt att rekonstruera med hjlp av det befintliga materialet. Nr det gller bebyggelsen kring kyrkan, finns det inget verfld av trovrdiga kartor frrn vid 1700-talets brjan, allt vi dessfrinnan har att tillg r den geometriska jordeboken som inte visar ingorna - Olof Rudbecks karta frn Atlanticans Atlasband och en frlaga till denna mer om dessa lngre fram.46 I Erik Dahlbergs Suecia-verk finns det dock ngra intressanta detaljer, ven om man inte med bsta vilja i vrlden kan fsta ngot strre avseende vid helheten. Kopparsticket av Gamla Uppsala hgar lg klart senast i augusti 1668 och nr Antikvitetskollegium fick det i sina hnder blev de hggradigt fundersamma: de ppekade att det inte fanns tta jmnstora konungzhgar i Gamla Uppsala utan endast tre.47 Dahlberg, eller snarare tecknaren, hade uppenbarligen verdrivit dimensionerna p de strre hgarna vster om kungshgarna, dessutom hade han underltit att teckna de mnga sm hgarna som var belgna p en udde, sunnanom p sen. Nr det gllde det kopparstick som avbildade Mora stenar, var inte kritiken mildare uti detta kopparstick fanns mnga stenar som dr varken nu, eller i lngliga tider har varit. I det hr fallet kunde Dahlberg inte skylla p de parisiska kopparstickarna, de lttfrdiga sklmarna messieurs les graveurs, eftersom hans egen frlaga r lika missledande. Av den anledningen skulle man
Tab 9 fig 27 i Atlasbandet och Ms. F.m 73, KB. Gustaf Edvard Klemming, "Om kopparsticken i Suecia antiqva et hodierna," Samlaren: tidskrift / utgifven af Svenska litteratursllskapets arbetsutskott, Svenska litteratursllskapets arbetsutskott, Uppsala no. 6 (1885). s. 4. 52
47 46

kunna misstnka att de byggnader p prstgrdstomten som rkat slinka med p Dahlbergs blyertsteckningar r av ungefr samma kvalitet, men om man betraktar teckningarna s kan de mycket vl svara mot hur denna tedde sig innan branden 1695. Det gller fr vrigt ocks teckningarna av kyrkan, dr socknens hus p prstgrdstomten nrmast nuvarande Disavgen trngs i utkanten. Dessa teckningar, de av kyrkan, utfrdes mycket senare kyrkan var ju inte intressant p 1660talet - sjlva kopparsticket utfrdes av Erich Reitz 1694. Hr antyds den dtida tudelningen av prstgrdens mangrd, dels orienteringen mot sder dr porten till pastorns grd inne i mangrden var belgen, dels den stliga orienteringen av frsamlingens laga hus i mangrden - byggnaderna mot nuv. Disavgen. Dessvrre r begreppen mangrd och ladutomt komplicerade nr det gller prstgrden under 1600-talet efter 1696 rs frdande brand skulle dispositionen och orienteringen frndras och tminstone njaktigt likna dagens. Dahlbergs avbildning av kyrkan, som skedde lngt senare, br naturligtvis tydliga influenser av Olof Rudbeck - synnerhet Atlas. Tab 17 fig 80 och Tab 18 fig 83. Dr finns ocks drag av en av Johan Peringskilds teckningar. Men i ett avseende stmmer bilden bttre verens med Verelius trsnitt frn 1672,48 nmligen utformningen av lgkyrkans fnster. Samma disposition, om n spegelvnd, mter vi hos Eenberg 1704.49 Denna fnsterkonfiguration stmmer vl verens med hur det sg ut innan Schtz lt vidga fnstren p lgkyrkans sydvgg kring 1692.

FRSTA SNDAGEN i advent 1668 satt Lars Fornelius i Gamla Uppsala prstgrd och funderade ver vad man skulle komma att sga ver honom p hans begravning. Han var 62 r och knde vl att det brjade dra ihop sig. Fornelius hade levt ett rikt liv och det fanns en betydande risk att den som skulle tala ver hans kista skulle missa en och annan hjdpunkt. Drfr frfattade han ett utkast till sin egen likpredikan, dr han berttade om sin ungdom, hur han fljt kungen i flt, om sin terfrd till Sverige, om sin tid i Uppsala och om sitt lyckliga ktenskap. Avslutningsvis kunde han inte lta bli att sknka sina frsamlingsbor en tanke:
Har varit rad och avhllen av mitt sockenfolk. Vi har haft god vilja till varandra, jag till dem och de till mig, fr vilket jag dem bde liten och stor hgeligen har att bermma.50

Det r inte svrt att frestlla sig att frhllandet mellan Fornelius och Gamla Uppsalaborna var gott. Visserligen var han lrd och skald och professor, men vad som imponerade ute i gambla Ubsala var nog snarare att Fornelius hade varit med i
48 49

Eller mjligen 1671. Johan Eenberg, Kort berttelse af de mrkwrdigste saker som fr de frmmande re at besee och frnimma uti Upsala stad, (Upsala, 1703). 50 BLN 1839 bd. 5, 1 h. 53

Ltzen och sett ett och annat. Han talade s att folk frstod - visserligen jmfrdes han med de strsta latinska poeterna och visserligen talade han grekiska som en hel grek - men den som blddrar i konsitorieprotokollen eller hans brev kommer upptcka att det inte r ngot fel p hans mer jordnra och kryddade 1600-talssvenska heller. Dessutom kunde han grva diken, lgga golv och spna tak vilket ju aldrig kunde vara en nackdel. Fornelius utnmndes 1646 och tilltrdde ret drp. Han hade uppenbarligen inga problem med att f socknen med sig p den omfattande byggnation som nu tog vid. Dagsverkena kunde vara betungande, men gav mjligheter att lindra skatter eller gottgra skulder. Nr frsamlingen ansg att arbetet blev vl betungande, reglerade han ngra skulder. Vad som ytterligare ingav respekt var att han dessutom anlitade specialiserad och avlnad arbetskraft frn socknen - som Margareta Brtilsson vilken arbetade med kyrkans textilier eller byggmstaren Lars Jacobsson som murade i hgkyrkan. Listan av avlnade r dock betydligt lngre och tskilliga av namnen r bekanta frn Atlantican och Rudbecks brev som Jakob Olsson och Anders Tomisson i Bredker. Kaplanen Erik Piscarius, som prydligt noterade allt som skedde, r uppenbart entusiastisk. Det gller inte minst arbetet med kyrkans strvpelare, vilket skedde 1658. Peringskild har visserligen felaktigt gett Fornelius ran fr att ha rest dessa, de hade funnits dr redan under Simon Olais tid.51 Tv av dem, de tv nrmast koret p syd och nordsidan av hgkyrkan, var i s pass dligt skick att man byggde upp dem frn grunden. De vriga reparerades genom att man tog ned de vre delarna av stvpelarna i ett enda stycke. Sedan hgg man bort det gamla teglet i den nedre halvan och satte in nytt, och murade drefter upp den vre halvan med helt nytt tegel. Erik Piscarius, konstaterade njt att de upplagades s skickligt att de var s gott som nya.52 Fornelius engagerade ven studenter i renoveringen. Det var just en sdan student, Olaus Gestrinius, som Fornelius bad att mta upp den ursprungliga katedralens grund, frmst korsarmarna. Senare skulle Rudbeck och Peringskild bermma sig ver att ha utstakat dessa, men Schefferus intygar att Gestrinius inte bara hade mtt upp grunden utan att han ocks gjort en ritning ver den.53 Fornelius, eller snarare murmstare Erik Eriksson och klockaren Erik Bengtsson, upptckte ocks pelarbasen till den saknade pelaren den mellersta mot koret nr de 1668 lade nytt tegelgolv i vapenhuset och kyrkogngen - ngot de fr vrigt hll p med i 6 dagar. Inte heller det var med andra ord Rudbecks upptckt.54 Omgestaltningen av kyrkorummet utgjordes, som Ann Catherine Bonnier beskrivit, frmst av de nya kyrkbnkarna. Kyrkbnkar nmns visserligen redan under
Peringskild, Monumentorum sveo-gothicorum liber primus, Uplandiae partem primariam Thiundiam continens. s. 207. 52 Arbetet skedde ngon gng under 1658. GUK, LIa:1, ULA. 53 Johannes Schefferus, Joannis Schefferi Argentoratensis Upsalia cujus occasione plurima in religione, sacris, festis, ... illustrantur, (Upsali, excudit Henricus Curio SR.M. & Acad. Vps. Bibliopola. MDCLXVI. 1666). s. 60. 54 Rudbeck anger att han ltit klockaren bryta upp tegelgolvet och exponerat pelarbasen 1677. (enligt RA MTL C-ln 1677-1678, RA, hette klockaren Jacob Olson). 54
51

Simon Olais dagar, men som vanligt r informationen knapphndig. Vid Haquin Spegels visitation den 23 juni 1713 konstaterade rkebiskopen att vapnet tre kronor var inskuret i en bnkbrda. Det hr var naturligtvis ett intressant fynd (han var inte den frste som lagt mrke till det), men vad som mjligtvis r mer intressant var att han ocks funnit en inristning som frestllde en brinnande lampa. Spegel tolkade detta som biskop Abraham Angermanni vapen, vilket skulle kunna innebra att bnkarna kunde ha funnits dr innan 1607. Kyrkbnkarnas drrar skulle tillkomma frst p 1718,55 men redan nu (eller mjligtvis under 1680-talet) var de frmsta raderna frsedda med drrar och ls. Den hr sortens nyordningar var inte alltid uppskattade. Soldaterna skulle senare klaga ver att de enligt bnkordningen placerats i Hgkyrkan bakom en pelare och att de drigenom varken kunde se eller hra den som predikade.56 En sdan strid gllde frmodligen mer hedern n ngonting annat - bnkordningar var allvarliga saker. andra sidan var soldaterna sannerligen inte ngra korgossar - ordningen i kyrkan tycks verhuvudtaget inte ha varit den man skulle kunna frvnta sig under denna strnga tid. Det klagades inte sllan p att somliga hava den ovanan under predikan, att salva venia [ung. urskta uttrycket], lta sitt vatten.57

BEGREPPET i Fornelii tid terkommer lngt in p 1800-talet i brev, skrivelser och protokoll. Det betecknade ett lyckligare frflutet, en tid d prster var redbara och okonstlade, en tid d prsten lyssnade p sin frsamling. Inte ens Henrik Schtz vi kommer till honom - frmdde sig sga ett ont ord om honom. Respekten strckte sig till och med lngre n s. Verelius och Schefferus kom att hnvisa flitigt till Fornelius, bde vad betrffar hans observationer av fornlmningar i staden Uppsala och observationer han gjort under renoveringen av Gamla Uppsala kyrka. Att ha varit p vnskaplig fot med Fornelius var utan tvekan en merit, och Schefferus, Verelius och Olof Rudbeck ppekade ofta sina goda frhllanden med den gamle herr Lars. Fornelius var inte mindre engagerad i prstgrdens upprustning. tskilligt restes p nytt, men han ndrade inte p bebyggelsen i ngon nmnvrd utstrckning. Efter 1672, samma r som Verelius utkom med Hervararsagan, upphrde nstan all verksamhet. Den 6 juli ret drp avled han, och p mnga stt markerar det en vndpunkt i socknens historia. Hdanefter skulle ingenting bli sig likt.

55 56

I Anna Nilsn, Kyrkorna i Uppsala, (Uppsala 1992). s. 106. Prot. 17 snd. efter trefaldighet 1733, GUK, ULA. 57 UDK I, A1:5, ULA. 55

D EN SMGRINIGE FLANREN

the cow was rotten, and died in the field; but better food could not be gotten. BULSTRODE WHITELOCKE

ULSTRODE WHITELOCKE r mer intressant n man kan ana. Inte i egenskap av den som alltid har ngot klokt att sga, inte fr att han skulle vara ett srskilt lysande gonvittne, utan mer i egenskap av Bulstrode Whitelocke - en smgrinig flanr i en stad som han inte hade ngon srskild uppfattning om, frutom att dess Domkyrka var fr prlig och att den genomkorsades av en som bara var hlften s bred som Thames r vid Henley.58 Staden i frga var Uppsala, och han stod egentligen inte ut med den. Det hela hade brjat den 23 augusti 1653 d Whitelocke reste till Bedfordshire fr att hlsa p en god vn med det osannolika efternamnet Cokaine. Pltsligt stormade det in en tjnare med ett brev frn London, i vilket Whitelocke till sin frskrckelse kunde lsa att han just blivit utnmnd till Commonwealth of Englands ambassadr i Sverige.59 Whitelocke skulle genast frdas till Stockholm fr att trffa drottning Kristina, bland annat fr att diskutera sjfarten i resund och vad man skulle ta sig fr med en gemensam plgoande Holland. Efter att ha diskuterat igenom saken med sin fru en diskussion som finns ordagrant tergiven i Whitelockes journal dr den upptar inte mindre n 6 sidor60 - accepterade Whitelocke uppdraget och for sin vg. Vl framkommen till detta underliga land, noterade Whitelocke det mesta som mtte hans blick och ndde hans ron. Han trodde inte riktigt p allt som man berttade fr honom - att den dr stora sjn (som han karaktristiskt nog glmt bort namnet p) skulle ha 4444 ar lt visserligen rimligt - men att Tiveden skulle bebos av 20 000 vargar lt osannolikt, frmst av den enkla anledningen att det skulle ha varit praktiskt taget omjligt att rkna dem om de nu var s mnga risken att man rknade samme varg flera gnger var ju dessutom verhngande.

58

Henley-on-Thames, Oxfordshire, ca 54 km vst om centrala London. Whitelockes strnga instllning till prligheterna i de svenska kyrkorna kom sig av att han var puritan. 59 Med Samvldet, Commonwealth avses i det hr sammanhanget den republikanska statsbildningen under Englands interregnum, inte det sentida Commonwealth of Nations. 60 Bulstrode Whitelocke, A journal of the Swedish embassy 1653 and 1654, (London 1855). s. 1722. Referenserna till Whitelocke gller, svida inte annat anges, fortsttningsvis de tv volymer som utkom 1855. 56

Whitelocke var intresserad av det mesta, men att frdas i ett lika svinkallt som outgrundligt midvintermrker kan vara ytterst trttsamt. ven fr mer optimistiskt lagda resenrer brukar den svenska naturen frr eller senare framst som ett tragiskt slseri med yta, och jag r ganska sker p att Whitelocke var en av dem. Skogarna var djupa, och den enda vitsen med att ta sig en nrmare titt p det ondliga trdbestndet kunde mjligen vara fr att f en verblick av landets tillgngar, som exempelvis om deras ekar lmpade sig fr skeppsbygge vilket de i Whitelockes gon inte gjorde. Men sdana observationer kan man inte roa sig med i det ondliga. Hur mnga rader hade Tacitus - en av Whitelockes favoritfrfattare - gnat t att besjunga skogarna? Inte en enda. Det r bara att lsa innantill: Troja, Jeriko, Aten och Rom - Historien minns Stderna, inte ett ord om skogen. Han lngtade till Stockholm, men det - och pesten - ville ngot annat. P vgen till Stockholm informerades han nmligen om att Drottning Kristina mnade fly farsoterna i huvudstaden fr att i stllet inta Uppsala slott. FR EN DJUPT troende person som Whitelocke var inte rkestet s illa, ven om han mste ha undrat var sjlva staden Uppsala var belgen, allt han sg var en vldig Domkyrka och ngra sporadiskt utkastade hus. Men Whitelocke fann sig till rtta i Uppsala, och medan han allvarsamt frberedde alliansen med Sverige mot de vermodiga hollndarna och de obstinata danskarna, svepte den tjugosjuriga drottningen glatt in i ett Uppsala som frberedde sig infr julfirandet, tfljd av ett vldigt flje som frutom hovet, bestod av riksrd, utlndska sndebud och inte minst hennes virtuosa italienska musiker.61 Whitelocke var en observant person som lt fra en ganska utfrlig journal om sin tid i Uppsala och Sverige. Frutom pompsa fnerier, kverulans och grinigheter, rr det sig lika ofta om slende gonblicksbilder och msinta skisser till personportrtt, inte minst av drottningen och Axel Oxenstierna. F skulle nog instmma i detta, men bakom det misantropiska anslaget r bilden han ger av 1650-talets Uppsala och mnniskorna som lever dr, en ganska mt vrdad bild. Den gr inte att bedma i termer av fel eller rtt, det r en bild, det r Whitelockes point-of-view vi betraktar och precis som i fallen Colin Clouts eller Adam av Bremen frhller det sig helt naturligt s att ju mer vi lr knna Whitelocke, desto bttre frstr vi hans bilder till och med nr hans bilder omjligen kan frestlla det han pstr att de frestller. Vrdet ligger i att det r Whitelockes bild, och att den drfr tar vid dr andra skildringar klingat ut, den skimrar i andra frger, den fyller bilden. Whitelocke r en trovrdig person, men hur tillfrlitlig han r beror lite p vad det r han pstr sig ha sett. Det r uppenbart fr dem som lst Whitelockes journaler att han inte sllan missuppfattade saker och ting, men vi kan aldrig riktigt vara skra p nr mer n att trovrdigheten frmodligen kar i sdana detaljer dr det r viktigt fr
61

Dessa besk innebar alltid fantastiskt hjda priser p husrum. Enligt AKP den 9 mars 1654 fick det ocks till fljd att studenterna vrktes ur sina rum och tvingades i vrsta fall resa hem, allt fr att ge plats t fljet. 57

en ambassadr att vara trovrdig, och inte minst om han beskriver sdant som intresserade honom personligen. Det r bara att g till sig sjlv, vi minns det som fngar vrt intresse, och vi fngar i minnet det som redan intresserar oss. Fr Whitelockes del fanns det tskilligt sdant, som exempelvis de italienska musikernas instrument, han minns klangen och tonen. Dessutom var han, som genom en himmelsk slump, mycket intresserad av den svenska historien och landets antikviteter. Det lade han ocks p minnet. Whitelocke hade sikter om det mesta, som att rkebiskopen, Lenaeus, visserligen var en trevlig person men hade i Whitelockes gon en ljligt lg inkomst.62 Han tycks inte ha varit srskilt imponerad av universitetsbiblioteket, och eftersom han var en allvarsam puritan fanns det sannerligen inte mnga goda ord att sga om Uppsala domkyrka och dess pviska flrd och utsmycknad. DEN STAD som Whitelocke flanerade i, ren 1653 och 1654, var inte fullt s smnig som Whitelock antyder. Uppsala hyste visserligen bara ca 2200 innevnare ungefr 350000 personer frre n London men att dma av stadens dombcker och protokollen frn bde det akademiska och ecklesiastiska konsistoriet kunde det g riktigt vilt till. Universitetet eller akademin var en vrld i vrlden, en korporation med sin egen jurisdiktion. I en sdan liten vrld dr rangordningen inom studentkollektivet och inte minst mellan studenter och i staden skrivna gesller eller drngar, blev naturligtvis det mesta en frga om att bevaka sin heder och ra centrala begrepp under 1600-talet. Studenter som hade gjort flickor med barn, levt rvare eller deltagit i en grassation, frhrdes och straffades infr det akademiska konsistoriet. Det hr var en tid d ngra timmar p den beryktade trhsten kunde f studenten p bttre tankar eftersom det ofta hnder att sdana delinkventer med annat ej kan straffas. Teologistudenterna var inte frdragsammare n de vriga. Inte heller professorernas sner. Hadorph, Loccenius och Rudbeck hade fullt upp p den fronten. Om deras sner inte slogs, gjorde de sig skyldiga till andra dumheter, som att spotta frn Domkyrkans studentlktare ned p rdmansbnkarna. Ngon annan hade begtt ett n mer hpnadsvckande kyrkofridsbrott, han hade borrat tv hl i lktarens golv och drifrn ltit sitt vatten ner p borgerskapet.63 En annan populr syssla var att bege sig till landsortskyrkorna fr att skratta t den stackars halvt lskunnige hjlpprst som fr tillfllet stod och predikade, svida de inte gick grassatim och stadkom s allvarliga upplopp att bara ddsstraff kunde verka avskrckande. Under sdana grassationer uttryck fr en urban ungdomskultur som livfullt skildrats av historikern Lars Geschwind64 - deltog ven ett och annat blivande professorsmne. Whitelocke fick smaka p deras upprorslusta och politiska engagemang d de hgljutt demonstrerade utanfr hans fnster mot den brittiska inrikespolitiken under Commonwealth of England.
62 63

Whitelocke, v.I, s. 374. AKP 2 maj 1677. 64 Lars Geschwind, Stkiga studenter : social kontroll och identifikation vid universiteten i Uppsala, Dorpat och bo under 1600-talet, (Uppsala 2001). 58


MAN SKULLE KUNNA tycka att det vore ytterligare ett i raden av alla dessa besynnerliga sammantrffanden att tskilliga av de personer som kom att stta prgel p utforskningen av det forntida Uppsala tycks ha strlat samman dr just de r som Whitelocke beskte Uppsala och Sverige. Samma r som Ole Worm dog och drottning Kristina abdikerade tervnde den lovande medicinaren Olof Rudbeck frn Holland. Han var 24 r gammal men hade redan gjort sig ett namn genom upptckten av lymfkrlen och frstelsen av det lymfatiska systemet. I konsistoriet kmpade en verrig nykomling, Olof Verelius med akademins rkenskaper, och i slutet av ret blev Magnus Gabriel De la Gardie Universitetskansler, ngot som kom att f betydande, om inte avgrande betydelse fr de antikvariska studierna. Men det r inget sammantrffande. Uppsala har alltid varit en plats dr folk strlar samman, och med tanke p att bde Lund och Uppsala lnge var de dominerande lrostena dr mnga knda namn strlade tillsammans, kommer vi vid varje givet tillflle se just sdana mten som Whitelocke berttade om. Whitelocke fraterniserade ogrna med stadens lrde, och nr han vl gr det r han ofta hoppls p att komma ihg deras namn. Men ett trevligt minne hade tydligen etsat sig fast. Med gldje mindes han en litterr middag den 4 maj 1654, dr han i alla fall kommer ihg namnet p tv av professorerna - Loccenius och Ravius. Whitelocke beskriver fr en gng skull - mtet i lyriska ordalag, kanske fr att man diskuterade ett annat av hans favoritmnen jmfrande sprk. Om diskussionen hade rkat glida in p ett helt annat mne - det forntida Uppsala - hade Whitelocke snabbt rkat i luven p den tredje Uppsalaprofessorn som deltog i denna middag, en professor som Whitelock i vanlig ordning inte kunde minnas namnet p, men som r ganska enkel att identifiera. Det var Uppsalaakademins mest lysande stjrna, Johannes Schefferus.65

65

Whitelocke minns bara att han var professor i vltalighet, vilket skulle syfta p Jonas Sundelius, men s vitt jag har funnit var Sundelius bortrest mellan den 13 april och 13 juli 1654. Troligtvis avser Whitelocke professor Skytteanus, dvs Schefferus. Det r inte ett ovanligt misstag. Sllskapet alla tysktalande - och samtalsmnet pekar ocks p Schefferus. Whitelocke Vol II, s.191 f. 59

J OHANNES S CHEFFERUS

Jag har mer strvat efter att vara n att synas.

JOHANNES SCHEFFERUS

professuren i Uppsala blev ledig 1647, kom valet av Johannes Freinsheims eftertrdare s smningom att falla p en 26-rig man frn Strasbourg. Hans namn var Johannes Schefferus. Det var ett mycket lyckat val, kanske det mest lyckade valet ngonsin. Det gick bra fr Schefferus, han anlnde till Stockholm den 2 juni 1648, den 12 juli hll han sitt intrdestal, den 6 september deltog han i sitt frsta konsistoriesammantrde och redan den 12 november hade han gift sig. Schefferus kom att bli den mest lysande stjrnan p Uppsala akademins himmel. Hans spnnvidd var enorm, produktiviteten och frelsningsverksamheten smtt obegriplig och hans internationella bermmelse vertrffar det mesta som svenskt universitetsvsen ngonsin sett. Hade han inte varit humanist hade han kanske rent av blivit ihgkommen ven i Sverige verallt annars vet man vem han r.
R DEN SKYTTEANSKA

ALLT BERM som fallit ver Schefferus r frmodligen vlfrtjnt, men skildringarna r inte alltid sansade. Letar man i litteraturen framstlls han som en lysande latinsk skribent. Fr Schefferus var latinet medlet, inte mlet, skriver en av hans biografer i ngot som liknar en gliring till Schefferus bedrvligt improduktiva uppsaliensiska kollegor.66 Men bilden r uppenbarligen mer komplicerad n s. Birger Bergh, som versatt Schefferus Memorabilium Sueticae gentis exemplorum liber singularis (1671) till svenska, En bok om det svenska folkets minnesvrda exempel (2005), konstaterade att verket hade sina sprkliga brister. Bergh anfr en rad exempel p stavfel och grammatiska tveksamheter, till och med en otymplig eller tungfotad framstllning.67 En tnkbar frklaring skulle kunna vara att Schefferus, om vi fr tro honom sjlv, tycks ha lidit av skrivsvrigheter. Han beklagade sig ver att han hade
66 Henrika Scheffer, Johannes Schefferus : en storman frn 1600-talets Uppsala, (Uppsala 1918). Det finns fr vrigt en ntt liten rad episoder dr Schefferus framtrder som tystltet, men nd hggradigt irriterad p sina kollegors hantering av latinet. 67 Se Bergh i frordet till Johannes Schefferus, En bok om det svenska folkets minnesvrda exempel, (Stockholm 2005).Schefferus 2005, s. XXV-XXVII. Fr omdmena om Schefferus som skribent, se ex. Eric Michael Fant, Minne fver Joh. Schefferus. , (Stockholm 1782). s. 23. 60

en ofrmga att undvika smfel i tal och skrift, vilket han i sin tur skyllde p sitt plgoris till informator, en viss ondskefull Matthias Heintz frn Jgerdorf som ofta lmnade sin 6-rige student fullkomligt snderslagen.68 Att Schefferus texter gr ett s pass harmoniskt intryck kan kanske drfr tillskrivas berttaren snarare n hans penna. Svida inte allt r versttarens frtjnst. Det mesta Schefferus frfattade rnte stor uppmrksamhet, s frvntningarna p det verk om Uppsala som han hade pbrjat ngon gng i maj mnad 1654 medan pesten i tio veckor hade gtt runt stadens portar - var hga.

VGEN

TILL

UPSALIA

VGEN TILL det forntida Uppsala var lng och slingrande och Schefferus hade med bde frtrytelse och upphjt lugn vandrat den. Den brjar, som s mnga andra vgar, i den Frsta Mosebokens berttelse om Noa, hans son Japhets vedermdor och hans sonson Magogs mdosamma vandring till Sverige. Den rr sig genom ett landskap som befolkades av folk eller snarare nationer som skyter, goter och hyperborer. Schefferus tog inga genvgar. Den frsta strckan var lttast att g. Med ltthet rrde han sig genom de antika frfattarnas landskap, ett landskap han knde vl. I allt han sg och tyckte sig se i det forntida Uppsala kunde han finna frklaringar eller analogier frn den antika vrlden. Fr honom fanns det exempelvis inga som helst problem med skildringarna av kulten i Uppsala, allt som de innehll hade redan antikens frfattare nmnt. Nr hans vandring tvingade honom mot nordligare trakter blev saker och ting besvrligare. Han hade att vandra frbi Adam av Bremen, inte sllan i Krantzius inte helt plitliga version, genom de inte helt lyckade editionerna av Snorre Sturlassons sagor och tvingades vandra ver den oplitlige Saxo Grammaticus platta landskap. Sedan vindlar sig stigen genom de tmligen motsgelsefulla uppgifterna i de medeltida krnikorna, dr uppgifterna om det nya Uppsala lika grna kunde glla det gamla. Den tar vgen ver Johannes Magnus fantasifullheter, slr flje med Olaus Petri riskabla hyperkritik och passerar genom den allt mer villrdige Johannes Messenius intellektuella brddjup eller Petrus Petrejus tomma ytligheter. I vra gon ter sig den hr vgen ondigt krnglig och det vore ltt att avfrda hans resplan, men saker och ting blir svrare att frst om vi gr just det. Vr berttelse brukar brja vid Adam av Bremen eller Snorre Sturlasson ungefr dr gr trovrdighetsgrnsen i vr tid men det r ltt att glmma att ven Adam av Bremen och Snorre Sturlassons vg till Uppsala brjade i Frsta Mosebok.

68

Fant 1782, s. 4. Scheffer 1918, s. 18 ff. ven MS Joannis Schefferi Argentoratensis Vita. Enligt synonymen Critophilus i SLT den 6 september 1779, beskrev Schefferus sin barndom ven i Graphice id est, de arte pingendi liber singularis 1669. 61

En rad frfattare har p senare tid skildrat denna idvrld. Jag skulle vilja framhlla Johan Nordstrm som ingende beskrivit gticismens alla uttryck under framfr allt 1600-talet69, drtill lgga nstan allt som Kurt Johannesson frfattat70 och inte minst Gunnar Eriksson som i sina studier av Olof Rudbeck beskrivit den idhistoriska bakgrunden till Atlantican. Katarina Schough har belyst tankekonstruktionerna som bland annat omfattat det hyperboreiska motivet och arkeologen Ola W Jensen har vid flera tillfllen gett oss utmrkta skildringar av de frestllningar och konstruktioner som de tidigaste svenska antikvarierna hade att begrunda.71 DET FINNS ett fall som p mnga stt skdliggr svrigheterna med att skriva ett verk som Upsalia ett fall som faktiskt fortfarande frbryllar oss. I frordet till Lexicon Latino-Scondium (1637), berttar Erik Johannes Schroderus (ca 16091639) om en episod som lr ha intrffat r 1001 e.Kr, i kung Olof Sktkonungs tid.72 Schroderus ville i frordet till sitt lexikon frklara varfr ett verk av det hr slaget var s svrt att stadkomma nr det egentligen fanns s f kunskaper om det ursvenska sprket: det fanns alldeles fr f texter, det var i stort sett bara de lapidariska runstenarna, och mjligen ngra f sagor som rjde ngot som kunde likna ett svenskt ordfrrd. Schroderus hade en frklaring till allt detta. I ngot som verkade vara flammande nitlskan lr Olof Sktkonung p uppmaning av pven Sylvester II, ha beordrat att alla runskrifter med hedniskt ursprung och innehll skulle kastas p ett vldigt bl. Ovrderliga dokument - manuskript till sagor, lagtexter, kalendrar, runstavar, dikter, snger - allt hade frtrts av lgorna. Kunskapen om detta frhistoriska bokbl hade Schroderus funnit i ett fragment av ett gammalt manuskript som han kommit ver i det gamla arkivet. Schroderus berttelse tar sig den beramade formen av ett topos eftersom vi har hrt liknande historier s mnga gnger frr - som exempelvis Flavius Stilicho och de Sibylliska bckerna, eller Torfaeus berttelse om Odens ankomst till Norden och den frstrelse av nnu ldre skrifter som Oden inte tyckte om.73 S vad ska man tro? Har det ver huvud taget existerat ett sdant fragment, gr sig Schroderus skyldig till ett historiskt bedrgeri? Det rder ingen tvekan om att berttelsen tog landet med storm, Johan Hadorph antydde att Schroderus uppgifter var en av orsakerna till Antikvitetskollegiets bildande.74
Johan Nordstrm, De yverbornes : sextonhundratalssstudier, (Stockholm 1934). Kurt Johannesson, Gotisk renssans - Johannes och Olaus Magnus som politiker och historiker (Stockholm 1982). 71 Ola W. Jensen, Forntid i historien : en arkeologihistorisk studie av synen p forntid och forntida lmningar, frn medeltiden till och med frupplysningen, (Gteborg 2002). 72 Ericus Johannis Schroderus, Lexicon latino-scondicum, quo quatuor celebriores totius Europi lingu atq; idiomata orbis, scilicet latinum, suecicum, germanicum & venedicum seu finnonicum, parvulis musarum alumnis methodice inculcantur ... editum, (Holmi Sueonum, 1637). s. 12. 73 Thormodus Torfaeus, Universi Septentrionis Antiquitates, seriem dynastarum et regum Daniae, a primo eorum Sckioldo Odini filio ad Gormum Grandaevum Haraldi Caerulidentis patrem exhibentes, (Kpenhamn, 1705). Thormodus Torfaeus, Historia Rerum Norvegicarum, (1711). Celsius tog intressant nog upp de olrda munkar som i sin ofrstndiga nit frstrde otaliga hieroglyfiska skrifter i Peru. Celsius 1785, s. 5 ff. 74 Om Collegij Antiquitatum frsta upphof. Palmsk. III, t.4. UUB. 62
70 69

ETT CENTRALT TEMA bland Sveriges tidigmoderna historieskildrare var just frestllningen att Sveriges allra ldsta och viktigaste urkunder en gng i tiden hade varit talrika, men att de inte lngre var det p grund av Djvulens list och mnniskans enfald. Enfalden kunde man frlta det hnde hela tiden att fattigt folk gick runt och frstrde saker vars vrde de inte kunde begripa och ven om det skert fanns de som tyckte sig se att den enfaldige r fattig just drfr att han r enfaldig, var det inte mycket man kunde gra t den saken. Med Djvulen frhll det sig annorlunda, hans list var outgrundlig och hans frmga att delegera uppdrag ven till de mest osannolika medarbetarna var stndig en klla till frvning. Att urkunderna hade frstrts, stulits eller frskingrats ingick helt och hllet i hans planer och d det fanns tre slags brott fanns det tre slags frbrytare: Frstrelsen skylldes p den heliga allmnneliga kyrkan, stlden p danskarna och frskingringen p de svenskar som var i maskopi med bde den katolska kyrkan och det protestantiska Danmark. P ett stt som ingen riktigt kunde frklara, men som nd tedde sig fullkomligt uppenbart, var de alla Djvulens lydiga instrument. Att pvarna varit direkt inblandade i frsken att berva Sverige alla dessa fantastiska manuskript r ett populrt motiv som terkommer hos bland annat Benzelius och naturligtvis hos Birner.75 Det hade inte alltid varit s, katoliken och konvertiten Johannes Vastovius som det lg en viss fara i att citera p Schroderus tid skrev i sin Vitis aquilonia (1623) att tskilligt hade frstrts av protestanterna, bara fr att bli grundligt tillrttavisad av Johannes Baazius 1642. Grundligare n ngon annan tog Dahlin tag i mnet i frordet till sin svenska historia. Han skylde p vernitiska munkar, men ppekade ocks att urkundsstlder skulle ha varit en dansk ovana nda sedan 1134. Liksom den osannolike Birner pekar han p brevet frn Leo X av den 30/9 1515 till rkebiskopen i Uppsala med rekommendation fr klerken Johannes Heytmer, som skulle leta efter handskrifter av klassiska frfattare. Messenius, sin sida, menade i Sveopentaprotopolis (1611/1612) att Sweriges gambla skrifteliga handlingar hade frkommit genom en hoop fkunniges och galnes ofrstnd76. Men i Scondia Illustrata, nr han blivit mr genom sin lnga fngenskap, betvivlar han det hela nu med argument som frespeglar Dalins, om n inte med lika starka sinnesrrelser. Danmark hade sin Saxo och sin Codex Runicus, men allt Sverige hade var runstenarna och den ldre Vstgtalagen Att danska historiker, som exempelvis Hans Svaning, raljerade ver detta osvikliga tecken p den svenska efterblivenheten gjorde inte saken mycket lttare.
Birner 1737, s. 18. Birner hvdar att Paulus II (pontif. 1464-1471) och Leo X (pontif. 15131521) instruerat danskar att berva Sverige p urkunder. Eric Julius Birner, Nordiska kmpa dater, i en sagoflock samlade om forna kongar och hjltar. (Stockholmi, 1737). 76 Johannes Messenius, Sveopentaprotopolis. : Thet r the fem frnmste och lste Sweriges och Gtes hufwdstdher, ssom ro Ubsala, Sigtuna, Scara, Birck och Stockholm, (Stockholm, 1612b). s. 30-31. Se ven Hemmerus frord i a.a (s.V) dr skulden fr denna orimliga hemskhet lggs p danska tyranner. 63
75

Gustav Vasa, som med viss regelbundenhet anvnde Gamla Uppsala som fond till sina mer teatrala bursprk, antog att det medeltida handskriftmaterialet bar p viss sprngkraft och ville med hjlp av dem exempelvis hvda de territoriella kraven p Gotland och de sdra landskapen gentemot Danmark. Frfalskningar tycktes dock inte vara p tal vad skulle man med frfalskningar till nr det fanns retorik?77 Biskop Brask stod i de hr fallen fr indrivningen av urkunder, och resultatet lr ha varit enastende om n mjligtvis inte i Vasas gon. Det var just i dessa tider som mnga anklagande blickar kom att riktas mot Johannes Magnus, och p stt och vis var det hans eget fel. Nr Johannes Magnus p Gustav Vasas order sndes till Lbeck 1525 fr att frhandla med danskarna, var han bevpnad med ett frmodligen relativt gediget historiskt material som han mjligen bevarade fr framtida bruk.78 Men det var resan till Danzig 1626 som kom att innebra den strsta utvandringen av manuskript Johannes Magnus skulle aldrig mer tervnda till Sverige. Kurt Johannesson (1982) har grundligt skildrat vad som nu hnde, hur propagandaapparaten i form av Peder Swart tog sig an uppgiften att demonisera den katolske rkebiskopen och f det hela till att bli en feg uslings flykt. ven om Peder Swarts skildring av det hela r ett propagandastycke med en mikroskopisk sanningshalt, r Johannes Magnus egen skildring av hndelseutvecklingen frmodligen inte mycket bttre. Fr att krydda berttelsen om den gode rkebiskopen som brdstrtat tvingat lmna sitt land, beskriver ven han en flykt vilket det inte var eftersom resan betrddes fr att p Gustav Vasas uppdrag frhandla i Danzig. Eftersom Johannes Magnus i sin djupa krlek till sitt land ville skriva dess historia hade han i brdrasket rddat tskilliga gamla manuskript frn att hamna p kttarnas bokbl. Den beknnelsen kom att anvndas emot honom tusenfalt han hade inte bara flytt sin flock, han hade bestulit Sverige p nstan alla sina dyrbaraste urkunder. Det r omjligt att avgra omfattningen av saken, men den som har fallenhet fr ironi kan mjligen hvda att om det verhuvudtaget fanns ngra sdana manuskript, s mste de ha varit nstan identiska med dem som lg till grund fr Saxo Grammaticus Danska krnika. Andra hll sig mer kallsinniga till tanken p dessa frsvunna urkunder. Olaus Petri konstaterade i sedvanlig stil att han inte kunde tro att s vrst mycket, om ens ngot, hade blivit skrivet i Sverige innan kristendomens intg. Det var ju frst d som svensken hade lrt sig tukt och sed, varfr man snarare skulle frundras ver att de hade skrivit ngot ver huvud taget. En liknande instllning mter oss hos Torfaeus. Olof Rudbeck kunde inte lta bli att fra in Schroderus berttelse i Atlanticans tredje del, men till skillnad frn Schroderus behandlade han detta frskrckliga mne med strre frtjusning n indignation eftersom detta lg helt i linje med antagandet

77

Ett undantag var dock den danske prsten Nicolaus Petrejus som 1547 placerades p Gotland. Denne hade en besynnerlig frmga att finna vagnslaster med dokument som hvdade Danmarks rtt till n. Petrejus skojerier blev talande nog avvisade i Kpenhamn. 78 Johannesson 1982, s. 40. 64

om den bokliga aktiviteten i hans gtiska Atlantis.79 Och vem kunde vl egentligen frvnta sig ngot annat n att det skulle bli just Olof Rudbeck som skulle driva resonemangen till sin spets - det var inte bara pergament och bcker som frsvunnit, utan ven hela runstenar. Han gav en jordnra (och intressant) beskrivning av hur det kunde ha gtt till nr just runstenar pltsligt frsvann. Hans egen far, Vstersbiskopen Johannes Rudbeckius, hade funnit det ndvndigt att bortfra och nedgrfwa en runsten i nrheten av Vsters Domkyrka eftersom fattigt folk i skydd av nattens mrker samlades vid runstenen fr att idka vidskepligheter.80 Verelius r som alltid ngot mer nyanserad, i Runographia (1675) ppekar han att de kristnas nit att utrota svartkonsten till vilken runorna hrde tminstone hade det goda med sig att vi nu fick ett mycket bekvmligare alfabet.81 OCH DET R NU vi fr anledning att terkomma till Eric Schroderus mannen som strax efter det han skrivit allt detta ramlade ner i Stockholms strm och krossades till dds i ett kvarnhjul - och hans uppgifter om Olof Sktkonung och dennes veritabla bokbl. Andreas Prytz berr redan 1620 Olof Sktkonungs frhllande till runorna, dock i ett tmligen apokryfiskt sammanhang och utan att blanda in ngon pve i saken.82 Frutom hos Rudbeck, dyker uppgiften om ett sdant bokbl ter upp hos Benzelius83 och Celsius84. Bttre upplysningar fr vi av Carolus Lundius, som hvdar att hndelsen bekrftats av Martinus & Platina, Vita Silvestri II85. Lundius syftar, s vitt jag kan bedma p Martinus Oppaviensis Chronicon pontificum et imperatorum (1616) och Bartholomeo Sacci (Platina) De vitis pontificum romanorum (1582) men ingen av dessa frfattare nmner ngonsin ett brev frn Sylvester II med denna innebrd, vilket man inte heller frvntar sig tminstone inte om man knner Lundius. Vnder vi oss till vrt egen kllkritiska era, den som psts prglas av riktig vetenskap och rationellt tnkande, kommer vi skert hndelsen p spren. Och mycket riktigt: I Encyclopedia Britannica mter oss uppgiften att pven Sylvester II
demanded that King Olaf I Tryggvason of Norway, who made Christianity the official religion of the country, abandon the use of runic writing.

Atlantica T. III 12-14, Gunnar Eriksson, Rudbeck 1630-1702 : liv, lrdom, drm i barockens Sverige, (Stockholm 2002). s. 433. 80 Atl. T.III s.23 Rudbeck beskriver ett intressant, men troligen apokryfiskt kultfenomen som skall ha gtt ut p att hnga klder p runstenarna. 81 Olof Verelius, Manuductio compendiosa ad runographiam scandicam antiqvam, recte intelligendam : En kort vnderwijsning om then gambla Swea-Gtha rvna-ristning, (Upsal, 1675). s. 72-73. 82 Andreas Johannis Prytz, Olof skottkonung : thed r een lustigh comoedia, om Sweriges konung, Olof medh thet nampnet skottkonung. . . . (Vbsala, 1620). Akt V, scen IV. 83 Erik Benzelius, Eric Benzelii, den yngres, fordom archie-biskop i Upsala, Utkast till swenska folkets historia, ifrn desz frsta uprinnelse, til och med konung Gustaf den frstas tid, (Lund, 1762). s.56. 84 Olof Celsius, Swea Rikes Kyrko-Historia, ifrn r 828 til r 1000. Sammanletad af Olof O. Celsius, (Lund 1785). s. 5. 85 I Johannes Loccenius, Legum W. Gothicarum in Svionia liber, (Vpsalis, 1695). s. 141. 65

79

ven i The letters of Gerbert86 (1961) hnvisar Harriet Pratt Lattin till ett brev frn Sylvester II till Olaf Tryggvason i samma rende. Trots att inget sdant brev finns bevarat vilket i och fr sig inte sllan r fallet med den pvliga korrespondensen sitter det nu ett datum p brevet: den 23 oktober 999.87 Det hela lter en smula likt Schroderus uppgifter, med den skillnaden att brevet har en annan adressat och annorlunda datering. Vid den frsta anblicken r det hela inte srskilt uppseendevckande. Det r inte otnkbart att Sylvester II, han som var s klok att han anklagades fr svartkonst, efterstrvade en logisk enhetlighet i frga om ngot s viktigt som skrivsystemen. Lattin ger oss dock en litteraturhnvisning som leder till omedelbar frvirring: Johan George von Eckhards De origine Germanorum (1750) men mycket klokare blir man inte eftersom Eckhards enda klla r Erik Johannes Schroderus! Vi r allts tillbaka p ruta ett. Vi fr g tillbaka till kllan, Schroderus, och nu rkar vi ha tur. Schroderus namnger faktiskt fyra av de stora frfattare vars arbeten gick upp i rk. Dessa r Iorunderi, Gissuri et Schulemontani Atheri magni de pminner ju om ett veritabelt islndskt skaldatal. I Rudbecks vl broderade referat av Schroderus text skulle det vara frga om Jorunders, Gissurs, Skulebergmans och den store Atles skrifter.88 Namnen r bekanta frn flera olika sammanhang, de nmns av Snorre Sturlasson. Men de dyker ocks upp p ett ovntat stlle och i ett besynnerligt sammanhang - i Messenius lista ver urgamla svenska och norska skalder i Retorsio Imposturarum (se nedan). Messenius, plgad av danskens skryt om sina lderdomliga manuskript och svenskarnas totala avsaknad av sdana, ville nmligen hvda att det fanns en flera hundra r gammal svensk och norsk krnika, delvis frfattad med runskrift, delvis med latinska bokstver (just den blandningen kan vara vrd att lgga p minnet). Fyra av dessa norska och svenska frfattare vilka en synnerlig bengenhet hade att sammanstta rim skall ha hetat Jorund Sckaltmer, Gitzur Swarte, Eynar Sckulason och Otter.89 Det lter som nnu en frfalskning ngonting sdant finns vl inte? Jo, det gr det om man bortser frn den ganska typiska dimridn. I Scondia berttar Messenius att den lista han anvnde sig av i Retorsio hrstammade frn Olav den Heliges Saga. Den fullstndiga listan i Retorsio bestr av 23 namn varav alla terfinns i ett sent tillgg till Olav den Heliges saga, ett skaldatal.90 Om man nu betnker att det var Eric Johannis Schroderus som den 20 november 1635 fick i uppdrag av Riksrdet att fara till Messenius i Finland, fr att informera sig om hur arbetet med Scondia Illustrata fortskred, vad det innehll och om det verhuvudtaget var anvndbart, brjar bilden klarna.91 Det r ganska troligt
86 87

Sylvester den IIs verkliga namn. Harriet Pratt Lattin, The Letters of Gerbert, with his papal privileges as Sylvester II. , (New York 1961). 88 Atl III s.13. Eriksson 2002. 89 Messenius 1612, s. 24-26. 90 I Cod. Isl. 4:o nr 2, bd 78 v - 79 r. Fr diskussion se ex Olsson 1944, s. 220 ff. 91 Henrik Schck, Messenius : ngra blad ur Vasatidens kulturhistoria, (Stockholm 1920). s. 265. 66

att han ftt informationen om de fantastiska skalderna av Messenius. terkommen till Sverige frfattar han sedan sitt lexikon, och kanske har han gjort precis vad han sger att han har gjort skt upp det gamla manuskriptet, ett bihang till den version av Olaf den Heliges saga som nnu finns i det Kungliga Biblioteket i Stockholm. Men var kommer d bokblet in i bilden, eller Olof Sktkonung? Och hur hamnade berttelsen i Norge? Vem har pekat ut Olaf Tryggvason? Och hur skulle ngon av dem ha kunnat brnna skrifter av exempelvis Einarr Sklason, som r 999 eller 1001 ek. varken var fdd eller ens hedning? Det kan man fundera lnge ver, men det finns ingenting som tvingar oss att dra slutsatsen att Schroderus skulle ha frskt att lura oss. Allt han gjort sig skyldig till var att frst tro p allt man sade till honom, och sedan framkasta en teori om hur det hela hade gtt till en inte helt obekant praktik, nr man tnker efter. ATT BETRAKTA alla problem i den ldre historieskrivningen utan att ha en eller annan sikt om det hela var ju naturligtvis omjligt, men att skriva Uppsalas historia var i princip att skriva Sveriges historia och det uppdraget var av flera skl komplicerat. Schefferus var frmling i ett land dr det inte alltid var en frdel att vara tysktalande, dr det fanns dem som inte hade annat i huvudet n att finna illojala anspelningar i hans skrifter eller frelsningar. Schefferus kom undan mycket av detta genom att hlla sig till saken. Koncentrerade man sig disciplinerat p Uppsalas historia, och inget annat, borde det hela i grund och botten vara ett ganska oproblematiskt uppdrag.
ERICUS OLAI

ERICUS OLAI inleder den frsta boken med en beskrivning av Uppsala staden som inte bara var Sveriges politiska och religisa centrum, utan ven det geografiska vilket det p Ericus Olais tid nstan ocks var. Uppsala lg s gott som mitt i landet, som en sol mitt ibland planeterna.92 Ericus Olai berttar att staden:
...p alla sidor omkring har mnga friska vatten och springkllor och p sidan en flod, vilket allt det vatten som p alla sidor tillflyter och ifrn alla kanter tillfaller, till nsta sjvatten utfrer; men runt uti sin krets och omfng, begriper orten en mkta [s.2] vid, hrlig och blomsterbrande slttmark, vilken giver dem som lngt ifrn ankomma, ett vackert anseende. Och andra sidan om strmmen, tvrtemot detta fltet, eller denna slttmarken, r bygd och grundad en skn stad, drfr att dr bodde, ankom och vandrade mycket folk. Denna orten kallades i begynnelsen p modersmlet Uppsala, men sedan avgudarnas styggelser 93 blev bortkastade, och

92 93

Vilket inte ska tolkas som att Ericus Olai var helicentrist. Sed postmodum eliminata deorum spurcitia. 67

den Heliga Trefaldighetskyrkan blev p samma rum uppbygd, r han vorder kallad Herrans berg. Upp samma berg var bygd en hrlig, kostelig och med guld mkta verdragen kyrka, och i vilken tre gudars liknelser och belten, bredvid varandra vore i srdeles saalar uppstllda, nmligen Thor, Oden och Frigga.

Ngot lngre fram i Chronica skriver Ericus Olai:

Och uti denna staden, neder vid berget, andra sidan om lven, p en lg, sank och trskaktig plats, r ett litet berg som kallas Konungshger upp vilket konungshuset sgs i forn tid har varit bygtmen sedermera vara till ngra jmna och slta, icke lngt frn staden belgna hjder, ssom till en ansenligare plats frt och flyttat, dr konungarna jmvl en lng tid berttas hava bott och residerat; samma ort kallas fuller nu Gamla Uppsala, drfr att rkebiskopsstet dr varit, dock r det som nu kallas Uppsala, dr bde huvudstaden och rkebiskops [s.6] stet str och florerar, ldre n det andra.

Han fortstter:
Men p den hrliga och namnkunniga platsen varest de tre gudars tempel och dyrkande uti hedendomen stod och hades fr hnder, blev den heliga Trefaldighets kyrka uppbygd.

Ericus Olais forntida Uppsala var i Schefferus (och mnga andras) gon en fullkomligt logisk och harmonisk konstruktion. Det krvdes kanske en och annan varsam justering, men i vrigt var Ericus Olais bild nst intill perfektion. OCH P MNGA STT var det just det. Det finns tskilligt frfattat och tskilliga aspekter p Ericus Olais stora verk, Chronica regni Gothorum. Jag skulle i synnerhet vilja framhlla Birn Tjllens genomgripande Church and nation (2007), vilken framstr som den mest vertygande, inte bara d den tycks vara grundligt befriad frn de sedvanliga schablonerna, utan d den ven ger den mest trovrdiga inblicken i hur denna nst intill perfekta konstruktion kommit till.94 Det saknades inte alls tvivel mot konstruktionen, men tanken p att flytta det strlande Uppsala p Mons Domini till den lilla blsiga bondbyn ute p sltten skulle innebra mycket mer n bara en uppgrelse med den lrda traditionen. Det r sant att Olaus Magnus uppenbarligen tvekade, men varken han eller hans bror Johannes kunde grna gna ngon strre forskarmda t frgan om det exakta lget av tempel eller kungsgrdar. Det hade inte gagnat den heliga allmnneliga kyrkan, speciellt inte i en tid d rkebiskopsstolens lnga hvd och orubbade lge var ett viktigt argument nu nr kungarna brjat utmana den himmelska ordningen, hade gjort sig besvrliga, blivit ofrskmda, frskt att tvinga kyrkan till underkas-

94

Birn Tjlln, Church and nation : the discourse on authority in Ericus Olai's Chronica regni Gothorum (c. 1471), (Stockholm 2007). 68

telse. Fr att inte tala om den besudling av denna rorika plats som det innebar att stta en kttare p den gamle rkebiskopens plats. rkestet, belget p en plats som enligt de lrde haft sdan central roll i landet sedan urminnes tider, symboliserade ett lyckligare frflutet, en gyllene tid d kungarna och biskoparna levde i en fantastisk harmoni. Men nu hade kungarna flyttat hr ifrn, lekamligen och andligen. Under sdana oroliga tider nr svenskarnas sjlar hll p att frloras skulle man bara krngla till det om man nu drog in det gambla Vpsala i retoriken. Men fr en medveten forskare vid 1600-talets mitt bar bilden av rkebiskopsstets grandiosa historia en tydlig doft av papisternas surdeg. Vad hade det till syfte annat n att frhrliga det katolska klerkeriet och ppeka rkebiskopens suverna stllning? Schefferus var fullt medveten om det. De skribenter som ihrdigt hvdade Uppsalas stora betydelse hade visserligen alla varit kyrkans mn, men att ifrgastta dem i egenskap av skribenter, de giltiga historikernas ord, kunde visa sig vara svrare n man kanske frestllde sig. Det brt mot den akademiska konventionen, det anstod ingen att draga i tvivelsml vad dessa rediga scriptores har vetat och skrivit. Om man dessutom drog in ett helt nytt material i diskussionen, kanske rent av ibland fredrog att rdfrga dessa monumenta muta framfr vad de verkliga frfattarna hade stadkommit, kunde hela akademins rykte vara i fara. P den punkten var Schefferus mycket bestmd. Ericus Olai var visserligen kyrkans man, men har var en giltig frfattare:

Han skriver i enlighet med bruket p sin tid mindre prligt och utarbetat, men med s mycket strre klarhet, en dygd varigenom han med rtta kommit att rknas bland Sveriges frmsta historiker.95

Den enda gng Schefferus r missnjd med honom r nr han inte berttar mer ingende om de fyra stadsbrnder som pstods ha drabbat Uppsala fre 1268.96 I allt annat vrigt, utgjorde Ericus Olais rader grundfrutsttningarna fr Schefferus Upsalia. Utifrn denna text kunde han med stor grundlighet diskutera de stndigt terkommande frgorna. ven om de stllts med skilda visioner om de rtta svaren p dem, knner vi igen dem. Ngra av de mest centrala kunde rra:
Ortnamnet och dess etymologi. Frhllandet mellan det nya och det gamla Uppsala. Kultplatsens utformning och kultens uttryck. Gamla Uppsala kyrkas tidigaste historia. Tinget och rttsskipningen. Erik den Heliges dd och Trefaldighetskyrkan Omstndigheterna kring rkestets flytt.

95 96

Schefferus 1666, s. 399. A.a , s. 393. 69

Vissa frgor var av enkel och direkt natur, andra hade mer djupgende betydelser. I det senare fallet rrde det sig ofta om den legislativa maktens frhllande till kungen, men kanske nnu oftare kyrkans frihet visavi kungliga maktansprk. Det var frgor som inte minst hos Ericus Olai materialiserade sig i det idealiska frhllandet mellan Erik den Helige och biskop Henrik -men ven mellan Olof Sktkonung och S:t Sigfrid, ven om motiven dr var ngot annorlunda. Schefferus sammanfattade ocks effektivt hur frfattare som Johannes Magnus och Johannes Messenius hade resonerat kring dessa frgor. Med den senare hade han visserligen problem eftersom Messenius Scondia Illustrata inte frelg i tryck och d avskrifterna kunde vara svra att f lna. GRUNDDRAGEN i Upsalia var egentligen inte srskilt uppseendevckande eftersom hela konstruktionen byggde p Ericus Olai och den lrda traditionen. Schefferus uppgav ocks att han aldrig varit ute efter att skapa ngonting nytt, utan bara meddela vad ldre frfattare hade skrivit. nd var Upsalia ngot helt utver det vanliga - vad som verkligen var nytt, eller snarare omvlvande, var det mycket bredare perspektivet, uppgifter hmtade ur de historiska brddjupen som han med till synes ofrskmd ltthet frde upp i ljuset och i vars glans han speglade Uppsala templet p Herrens berg.

UPSALIA
MED TANKE P den roll man ansg att staden Uppsala hade spelat sedan urminnes tider, gav mnet i sig Schefferus, innehavaren av den Skytteanska professuren, flera lysande tillfllen att undervisa sina lsare och adliga studenter i politik - hr fanns flera minnesvrda exempel att dra fram i ljuset. Av alla frklaringar till hur det kom sig att de kristna Uppsalakungarna inte rev det hedniska Uppsalatemplet lngt tidigare, varfr de lt det st kvar p sin plats i mer n hundrafemtio r, tyckte sig Johannes Schefferus ha funnit den enda rimliga. Frklaringen lg i det frdrag som Olof Sktkonung hade ingtt med folket, i vilket det hade beslutats att ingen fick tvinga ngon att anta den kristna lran och att avgudatemplet i Uppsala drfr skulle respekteras. Fr en ivrande kristen kunde detta kanske synas ondigt vore det inte bttre att utrota helgedomen en gng fr alla - men de klokare bland dem visste att man kunde n mycket strre segrar med uthllighet och frstndig undervisning, i synnerhet om denna omvndelse skulle bli varaktig. Och vilken syn skulle Himlen egentligen frjdas mest ver, den av ett avgudatempel som stuckits i brand under folkets grt och blodspillan, eller ett tempel som str tomt och de eftersom folket inte lngre vill beska det? Det hr r ett utmrkt exempel p en frestllning som kommer att flja genom hela Upsalia att ven de mest omvlvande skeenden i en stats historia kunde g lugnt till, bara man stilla hll sig till det verenskomna, till frdraget. Tanken p kristnandet som en lng, men fredlig process var naturligtvis ingenting nytt, Olaus
70

Petri hade med orden avgudadyrkan ska frra tagas utav hjrtat n utav altaret ppekat den detaljen.97 Fr att detta skulle vara mjligt krvdes det sannerligen en hel del av kungarna, men eftersom det frdrag som Olof Sktkonung hade ingtt med folket ven respekterades av hans eftertrdare, kan vi inte dra ngon annan slutsats n att ven de var kloka, rttrdiga, uthlliga och visade stor mttfullhet. De tycks med andra ord vara vl invade i de fyra kardinaldygderna.98 Vrre var det med de katolska rkebiskoparna. De allra ldsta gick vl an, och ven ngra av de sentida, men av vilket skrot och korn de vriga var kunde exemplet Jakob Ulvsson och Gustav Trolle skdliggra.99 Schefferus tyckte sig kunna bevisa att staden ursprungligen hade lytt under kunglig frfattning och lag, att de ansprk som de katolska rkebiskoparna drmed stllt p staden bara var en i raden av alla dessa standardbanaliteter som omgav dem. Nr Schefferus med elegans och ganska mnga bevis pongterar att rkebiskopatet aldrig hade haft ngon likstllning med kungamakten, inte ens i Uppsala, kan man inte bara hra hur Gustav Gustav Vasa mullrar instmmande den tydliga markeringen mot brderna Magnus, i synnerhet Johannes, gller inte minst deras historieskrivning.
KUNG UBBO
OCH NAMNET

UPPSALA

EN FRESTLLNING som Schefferus i allra hgsta grad ogillade var den som gjorde gllande att Uppsala ftt namn av en pstdd grundare, kung Ubbe och att namnet Uppsala drfr skulle betyda kung Ubbes salar (lat. Aula Ubbonis). Han vill inte strida om saken, pstr han, men gr sedan en effektiv vidrkning med denna milt sagt dunkla tradition. Men vidrkningen r inte helt och hllet bergfast. Det fanns naturligtvis meddelanden frn ldre tider som Schefferus inte hade tillgng till, drfr tror han att myten om Ubbe r nnu en uppfinning av Johannes Magnus som sedan fortplantat sig till yngre skribenter. Sdant var alltid tacksamt att argumentera emot. I sjlva verket hade dock myten uppsttt betydligt tidigare n s, s tidigt att traditionen mste ha tillhrt Gamla Uppsala, inte staden. Ubbe-myten kom, s vitt jag kan se, att framfras tidigast i Chronica Albrici Monachi Trium Fontium, som avslutas 1241. Detta sker i en not till Alberics redogrelse fr vad som skedde r 616, dr en viss kung Wffi uppenbarar sig. I noten till dessa anteckningar som rr denne kung skriver Alberici:
Ab isto dicta ext civitas Uxala, quasi Wffi aula, in Suecia.100

97 98

Olaus Petri, En swensk crneka, (Uppsala 1917) s. 40. Schefferus var dock mycket ambivalent i sitt frhllande till naturrtten, ett av 1600-talets stora diskussionsmnen dr lundaprofessorn Pufendorf spelade en betydande roll. 99 Schefferus 1666, s. 390 ff. 100 MGH SS XXIII. 71

En kung Wffi och hans sal hade givit namn t staden Uxala i Sverige. En Uppsalakung med namnet Ypper terkommer dessutom i annalerna frn Lund, hr utan att hrledningen till ortnamnet. Men den kanske mest intressanta notisen kommer frn ingen mindre n Matthias Lincopensis (ca 1300-1350). I Poetria101 frfattad kring 1320102 visualiserar han inledningsvis Uppsalas historia, och nmner de tre gudarnas sal (triarchas aulaque), detta p ett stt som br slende likheter med Adam av Bremens Uppsalatempel.103 (se plansch). Det var denna sal, och stadens grundare kung Uppo (Wppo) som gav staden dess sammansatta namn. Det r allts inte ndvndigtvis s att kung Uppos sal i det hr fallet blivit identiskt med Uppsalatemplet, ven om en sdan lsning ligger nra till hands. Inte heller kan det faktum att Lincopensis anvnder det grekiska polis nr han nmner Uppsala betyda att han inte avsg byn utan staden - eftersom Gamla Uppsala varit ett rkebiskopsste passar ordet polis ven in dr.104 Men Poetria var inget historieverk, utan en uppvisning i skaldekonst att redogra fr hndelser och omstndigheter fre rkestets flytt skulle snarast motverka syftet bakom verket. Ubbo, eller Ubbe kom att f en betydande roll i historien om Uppsala. Myten upprtthlls av Johannes Magnus som i Historia de omnibus (1554, sv. 1620) menade att staden ftt sitt namn av Vbbes Saal, eller d staden ligger vid Sala flodh.105 Men det var kanske brodern, Olaus Magnus som presenterade den mest sinnrika bevisningen fr kung Ubbes existens. Olaus Magnus hade terfunnit kung Ubbes namn p flera runstenar i Uppsalatrakten, dr i formen UbiR, pir. Trodde man p denne kung Ubbes existens, och ansg man att litterat lrdom alltid frmedlades av kungar, var det trots allt inte srskilt lngskt att gra den kopplingen. Om denne Ubbo, som r 1903 efter vrldens skapelse blev kung, skriver Petrus Petrejus i Een kort och nyttigh chrnica eller Crnica om swenska och gtha konungar106:
Han lt uppbygga Ubsala stad, vilken av honom kallades Aula Ubbonis, det r Ubbes grd.

Petrejus tillgger dock ngot verraskande:

Staden ligger vid floden Sala, vilken dr av fick sitt namn att konungen dr lt rligen sala sina svennar.

Handskrift C 521 UUB. Se diskussion hos Birger Bergh, Testa nucis ; and Poetria - Matthias Lincopensis, (Lund 1996). s. 8. 103 Se en ldre tolkning i Stanislaw Sawicki, "Poetria och Testa Nucis - av magister Matthias Lincopensis," Samlaren 1936(1936). 104 I Jon. Hkanson Rhezelius handskrift frn 1636 Extrackt av tskilliga trovrdiga krnikor framgr det att kung Ubbo funderade Gamla Ubsala, och att platsen tidigare kallats Ubbosala. R 550, UUB. 105 Johannes Magnus, Swea och Gotha crnika... , (Stockholm 1620). L1, c.6. 106 Hr citerad frn handskrift E 56, UUB. 72
102

101

Laurentius Fornelius skrev i Exegesis de antiquissima (1630):

Uppsala grundas, och byggs himmelshgt, genom Ubbes djrvhet, varigenom det ocks har ftt sitt namn. 107

OM LAURENTIUS FORNELIUS hade Schefferus hga tankar, dessutom var han nnu aktiv i konsistoriet, han undslapp drfr den skarpa kritik som Schefferus riktade mot denna id. I stllet angrep han Petrejus och Johannes Magnus meningar om ortnamnet,108 och anser att deras eget tvivel sger det mesta om trovrdigheten i deras resonemang drmed accepterar han inte heller Olaus Magnus slutsatser att kung Ubbe var identisk med runristaren pir.109 Schefferus ppekar dessutom att Messenius verkar vara tveksam om Ubbes roll i namngivningen.110 Schefferus nmner att Messenius i Tumbae (1611) visserligen pekar p en mindre hg nra Domprostens hus i vilken denne Ubbe anses ha blivit begravd, men konstaterar att Messenius betonar just ordet anses. Med det vill Messenius sga oss menar Schefferus att vad som sagts om denna grav kommit fram till oss snarare genom folkets berttelse n verkliga frfattare. Och det gr, som s mnga gnger frr, i Schefferus gon berttelsen mer eller mindre vrdels. P stt och vis kan man dock sga att Schefferus missuppfattade Messenius p flera punkter. Han hade visserligen tillgng till Messenius manuskript till Scondia Illustrata, men av skl som mer kan ha hngt samman med hur komplicerat det kunde vara att f lna detta manuskript n Schefferus grundlighet vid genomlsningen, r hans relation till manuskriptet allt annat n lyckad. Han gr mnga misstag. Han noterar drfr inte att Messenius i det viktiga censurakapitlet till Scondia ger fullt std till Schefferus egna ider:

Not LV. Huruvida Ubbo ngonsin har existerat r oknt; helt skert r dock, att Upsala varken r uppkallat efter honom eller grundlagt av honom. Kung Frej grundade det nmligen omkring tiden fr Kristi fdelse. S vitt vi kan hrleda namnet till denna tid, heter staden s, inte efter Ubbos sal, utan antingen eftersom den var Upplands frmsta centrum, eller eftersom den var belgen invid Salans strnder. 111

107 Laurentius Jonae Fornelius, Exegesis de antiquissima Sveonum metropoli Ubsalia qvam ad prisc veritatis analogiam pervetustis regni monumentis declaratam, obiter concinnavit Laurentius Fornelius Ostrogothus, (Ubsali 1630). 108 Schefferus 1666, s. 4. 109 Schefferus frnekar visserligen inte att Olaus Magnus kan ha sett Ubbes namn p stenar och klippor, men sjlv har han aldrig sett det. Han glmmer Olaus Magnus sammanblandning mellan Ubbe och UbiR (runristaren pir). 110 Messenius nmner Ubbe som stadens grundlggare i skdespelet Disa frn 1611. Johannes Messenius, Disa. : Thet r en lustigh comoedia om Sweriges drotning frw Disa, (Tryckt vthi Stockholm 1611). 111 versttning Urban rneholm. 73

Som s mnga gnger frr kommer Schefferus anse sig finna sanningen ju nrmare Ericus Olai han kommer, och eftersom Ericus Olai inte nmner ngon kung Ubbe och d Olai utgick frn att platsen Uppsala hade blivit en stad p grund av den hedniska kultens popularitet, kunde staden inte vara grundad av kungen. Ubbe hade ju, enligt bland andra Johannes Magnus, levt under det gyllene tidevarvet, en tid d ingen vidskepelse eller hednisk kult hade existerat. ven Laurentius Paulinus antydde i bok 1 kap 38 att den himmelska lran slog rot i Norden tv hundra r efter syndafloden genom Magog, Noas sonson, och att man avfll frn denna religion tv hundra r senare, nr konung Ericus den frste kung Ubbes sonson - dog. Kronologiskt gick det hr med Ubbe drfr inte ihop. Om stadens upprinnelse kunde man, enligt Schefferus, bara gissa. Templet, dremot, det grundlades av Frej, och eftersom staden redan var bygd nr Odin kom in i den, mste templet vara betydligt yngre n staden. Det r ytterligare en anledning till varfr namnet Uppsala inte kunde ha avsett templet. Inte heller ger han mycket fr Messenius frsk att hvda att det (nya) Uppsala en gng kallats stra Arus eller Furingaaos. Om ordet aros betecknade rhus eller mynning spelar ingen strre roll eftersom mynningen r belgen lngt sder om staden och att ett rhus knappast kan ligga norr om mynningen. Furing skulle i sin tur kunna hrledas till furin, furi barrtrd eller tallar - vilket det finns gott om p sen, och kanske r det s att -aaos r identiskt med namnet s, dvs de sdra delarna av Uppsalasen?112 Schefferus ska dock snart komma att ndra sig p den punkten. LIKA LITE SOM Uppland har ftt sitt namn av Ubbe, kan Uppsvear ha ngonting med kungen Ubbo att gra den som pstod ngot liknande skulle utstta sig fr gyckel ven av de mest okunniga.113 Han pekar p de hos Worm skildrade runstenarna i sknska ub:salum, dr srskrivningen i Schefferus gon bevisade att Uppvar en preposition.114 Men det fanns fler exempel - vilka illustreras bst av Adam av Bremen i den 2:a bokens 14:e kapitel. Adam skriver om de fem stift som lyder under Magdeburgs rkestift, och nmner bland annat Mersiburg et Giscia super Salam flumen condita, Misna vero super Albiam, dvs Merserburg och Zeitz som ligger ver/vid floden Sala/Saale och Meissen som dremot ligger ver/vid Elbe. Det intressanta hr r dock inte namnet p den tyska floden Sala/Saale, utan de latinska super, som kan betyda bde ver och bredvid, och nr det gller svenska ortnamn bara kan f orden ver- eller Upp-. Eftersom Sala var namnet p en , betecknade Uppsala drfr varken en stad eller salsbyggnad, utan frn brjan endast namnet p en plats som lg belgen nra floden Sala, en plats som s smningom blev invigd till heligt bruk. Snart byggdes ett tempel dr och vad var det d fr konstigt med att ven den stad som restes kring templet fick namnet Uppsala?

112 113

Schefferus 1666, s. 360. Ibid s. 8. 114 Schefferus syftar p runstenarna DR 279 frn Sjrup sn, Skne och DR 295 frn Hllestads sn, Skne. 74

TEMPLET,

KLLAN OCH LUNDEN

I DET FJRDE kapitlet vergr Schefferus till att beskriva templet, kllan och lunden. Schefferus var inte alls omedveten om att det fanns de som hellre ville placera den hedniska helgedomen i Gamla Uppsala. Redan inledningsvis konstaterade han:

P vilken plats Uppsala i forntiden var belgen tvistar mnga om n idag. Orsaken tycks vara den by som heter Gamla Uppsala. Eftersom den kallas det Gamla, r det rtt mnga som hvdar att stadens gamla ste varit dr. 115

Schefferus medger att det r ett knivigt problem. Schefferus menar att nyckeln kan finnas i Olav den Heliges saga, och det dr i omtalade frhllandet mellan Ullerker och Uppsala.
Enr han rnade sig uppt landet s snde han sina mn i frvg till Uppsala och befallde kungens dotter Ingegerd, att hon skulle g honom till mtes till Ullerker.

Eftersom Loccenius visat att Ullerker var identiskt med dagens Ullerker, och att den platsen inte ligger under det gamla Uppsala, utan under staden Uppsala, kan det knappast rda ngot tvivel om vilket Uppsala som avses.116 Schefferus menade ju att staden Uppsala aldrig haft ngot annat namn han godknner nnu inte att stra Aros skulle ha varit det ursprungliga, eller enda namnet p staden. De arkeologiska bevisen som Schefferus anfr r ofantliga stenar och rester som n idag framkommer vid grvningar. Det skulle ven finnas breda och lnga murar som vittnar om sttliga verk och byggnader, vilka kom i dagern vid arbetet med den allmnna vg som nra slottet gr in i staden. Framfr allt, och kanske mer intressant, har han gjort stratigrafiska observationer av flera lager med gatubelggningar frn skilda tider inne i staden.117 FR SCHEFFERUS DEL rdde det ingen tvekan om saken. Att templet stod p nuvarande Domberget r alldeles uppenbart fr honom, men Domberget eller Mons Domini kunde avse platsen fr bde Uppsaladmen och Helga Trefaldighetskyrkan. Var man n valde att placera det kunde det vara lika rimligt. Trefaldighetskyrkan var ett lockande alternativ de tre avgudarnas tempel hade ersatts av ett tempel tillgnat den riktiga treenigheten. Frestelsen att falla fr symboliken var betydande. Men ville man vnda och vrida p trefaldighetsmotivet kunde man alltid hvda att
Schefferus 1666, s. 15f. Min versttning. Just denna text kan ocks tolkas som om Schefferus avser hradsindelningen, dvs att Gamla Uppsala till skillnad frn Uppsala inte ligger under Ullerkers hrad. Se ex Henrik Schck, Kgl. Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien, (Stockholm, 1932). vol 3 s. 324. Det r i sdana fall ett underligt argument. 117 Det r mig veterligt den frsta gngen stratigrafiska observationer framkommer i en svensk skrift. 75
116 115

ven Domkyrkan kunde komma ifrga eftersom den sin sida var helgad t tre helgon. Schefferus tror inte att kultplatsen genast begvades med ett tempel fr tre gudar, ngot han stdde p bland annat Erasmus Stellas preussiska exempel ett folk som han fr vrigt frmodar vara svenskar som aldrig offrade till gudarna i stder eller tempel, utan i lundar och skogar. Han drog slutsatsen att s ven hade varit fallet i Uppsala och sg en utveckling som gick frn en kult under bar himmel, som vergick till bilddyrkan och vidare till gudabilder - skurgudar - vilka skyddades under tak, men som inte var instngda bakom vggar.118 Det ursprungliga Uppsalatemplet var med andra ord en ppen byggnad en detalj som kommer att f vissa konsekvenser. Det kunde ven vara fallet med det tempel som Frej reste. I frga om det templets utseende, diskuterar Schefferus med rader av analogier frn andra hll tanken p att templet skulle kunna liknas vid de helgedomar som israeliterna upprttade fre Salomos tid, ett heligt rum fr de heliga tingen, omgivet av en fyrkantig frhall eller sal. Schefferus diskuterar, aprop templets guldprakt, sedan distinktionen mellan ngot som r frgyllt och ngot som r tckt med guld. Det kan ju kvitta, kan man tycka, men det gr det dessvrre inte eftersom det kommer att bli ett stridsmne innan denna del av avhandlingen r slut. Schefferus tror inte att templet var frgyllt vilket rimkrnikan pstr utan snarare bekltt med guldpltar. Det som r frgyllt kan man inte rycka bort, och det var ju just det kung Grimner enligt Johannes Magnus hade gjort i Uppsalatemplet. Schefferus gr ocks observationen att Krantiuz vilket i praktiken innebr Adam av Bremen anvnder sig av tyskt sprkbruk d de beskriver den gyllene kedjan runt templets tak. Kedja skulle snarare kunna versttas med ordet krans. Schefferus, som ju utgick frn att det hedniska templet var av tr, trodde inte att de spillror som kunde sknjas runt Helga Trefaldighetskyrkan utgjorde rester av hednatemplet, vilket vissa psttt, utan att det var frga om en ldre bogrdsmur som hade raserats vid stadsbranden 1442 (1447) - till omfnget vidare n kyrkans inhgnad under Schefferus tid - och som sedan delvis burits upp till slottsbygget under ldre Vasatid. Bortsett frn templet och helgedomens slutliga fall vid kristendomens infrande, hade templet i Uppsala plundrats vid tv tillfllen i urtiden frst av kung Grimmer, sedan av Torill vid 3456 r efter skapelsen respektive 707 efter Kristus. Enligt Schefferus skulle detta finnas tergivet i mlningar p Helga Trefaldighetskyrkans vggar, en uppgift som ju terkommer p flera hll, men som aldrig riktigt har utretts. 119

118 119

Schefferus 1666, s. 24 ff. Schefferus 1666, s. 35 Vggmlningarna i Helga Trefaldighet har beskrivits av bl a yvind Sjholm (1992). Jag har frskt att lista ut vilken av dessa vggmlningar som kan ha lett till denna misstolkning av Schefferus, men har inte kunnat finna ngon sdan frklaring. yvind Sjholm, Helga Trefaldighets kyrka, (Uppsala 1992). 76

Enligt Schefferus restes katedralen i det gamla Uppsala p 900-talet, och blev upphjt till rkeste 1163120, tills det r 1271 verflyttades till (nya) Uppsala. Frst d fick platsen vid hgarna namnet Gamla Uppsala, trots att det egentligen var det nyare.
KULT, TING & MARKNAD

NR DET KOMMER till att beskriva kultplatser och kultutvning, kan Schefferus luta sig mot ett ymnigt jmfrelsematerial, och naturligtvis behrskar han sitt material till fullo. Det r i det hr gonblicket som han briljerar fullstndigt ver exempelvis det tidiga 1900-talets skribenter i samma mne. I skildringen av det evigt grnskande trdet, som han uppfattar som en del av tempelkulten snarare n som en del av lunden, frebdar han rent av en diskussion som snarare hr hemma i ett vilt och fjrran sekel Frazers The Golden Bough (1925). Han uppbdar tskilliga uppgifter som skulle styrka det heliga trdets existens och dess nrhet till templet inte minst i Severus skildring av St. Martin, Lucanus berttelse i De bello civili sive pharsalia om den frskrckliga lunden, dr varje trd blivit helgat av mnniskoblod och Maimonides beskrivning av bilddyrkan.121 Men han avfrdar tanken p att trdet skulle ha varit ett evigt grnskande trd, eftersom sdana trd inte trivs i dessa nordliga trakter. Om Pythagoras, pythagoreerna och pythagorismen visste Schefferus troligen det mesta som var vrt att veta, och om han mot frmodan inte gjort det frr s gjorde han det definitivt 1664. Detta r, eller mjligen ret dessfrinnan, hade drottning Kristina klagat ver att vare sig Diogenes Laertius eller ngon av de vriga frfattarna som frskt skriva ngot om Pythagoras hade stadkommit mycket mer n frvirring, de hade knappast gjort Pythagoras rttvisa genom sina fumliga frsk. Hon gav drfr Schefferus i uppdrag att reda ut begreppen, vilket man ltt kan frestlla sig att han lyckades med.122 Men nr det gller en detalj i Upsalia blir man inte mycket klokare. Vid den hr tiden hade Pythagoras trl Zamolxes ftt en alldeles srskild plats i Nordens historia. Schefferus visade med ganska enkla medel att det samtidigt var en av den gtiska diskursens mest tilltrasslade hrvor, och det av ganska betydande orsaker. Bara en sdan sak som att de antika frfattarna inte kunde komma verens om denne Zamolxes ens var samtida med Pythagoras, utgjorde ett avsevrt problem.123 Problemet med kronologin var av viss vikt, eftersom det gllde att placera in den gtiska bilddyrkan och offrandet i rtt rhundrade. Den fick inte ha intrtt fr tidigt och helst inte fr sent. Att pythagorn Zamolxes skulle ha infrt bilddyrkan
Schefferus gr hr emot Johannes Magnus som har 1155, och Messenius som har 1162. Lucanus Kap 6 12. Schefferus 1666 s. 32. 122 Sten G. Lindberg, Christina och de lrde, (Stockholm 1966). s. 49. Johannes Schefferus, De natura & constitutione philosophi italic seu pythagoric liber singvlaris, (Upsali 1664). 123 Herodotus menade att Zamolxes var vida ldre n Pythagoras, Iordanes att han levde vid kejsar Tiberius tid osv. Kritiken mot Zamolxesmyten delades av exempelvis Johan Stiernhk, De jure sveonum et gothorum vetusto (Holmi, 1672). s. 4. 77
121 120

och mnniskooffren till Norden stred i Schefferus gon inte bara mot kronologin, utan kanske framfrallt mot pythagorn sjlv som inte gnade sig t sdant. Att offra levande varelser eller ens spilla ngons blod till offer var Zamolxes frmmande. Av den anledningen, menar Schefferus, var mnniskooffren i Uppsala infrda lngt senare. Vad som dock r intressant att notera r att just detta mnniskooffer mnga gnger ansgs fullt rimligt. Ericus Olai och Petrus Petrejus hade stannat upp vid episoden om kung Domalder som efter en serie ndr ddades av svearna en episod som finns utfrligt beskriven av Snorre Sturlasson. I deras gon var det allt annat n en irrationell akt utfrd under ett anfall av blodtrst eller stundens ingivelse. Domalder var en frskrcklig man, skrev Petrejus. Han hll ett ogudaktigt och lsaktigt hov och av just den anledningen beslutade sig svenskarna att gra sig av med honom. Han gavs t gudinnan Ceres, i Petrejus version i formen av ett drnkoffer. Paralleller saknades aldrig. Kopplingen mellan en svltkatastrof och ett offer till gudinnan Ceres var fullt rimlig att frestlla sig. Den helgedom som efter en svltkatastrof och under inverkan av rden i Libri Sibyllini restes till hennes ra under 490 talet fK p en av Roms sju kullar, Aventinen, gde mnga likheter med Uppsala helgedomen p Mons Aventinus, var, liksom Uppsalatemplet, inte bara belget p ett berg, den var centrum fr plebejisk aktivitet och det var ju hela pongen med resonemanget bakom de tv Uppsalaorterna. Gudinnan Ceres kunde dessutom med ganska f krumbukter associeras med Frigga och/eller Freja vilka vid den hr tiden spelade en betydligt viktigare roll i det forntida Uppsala n vad som skulle bli fallet under de mer misogyna 18- och 1900-talen. AV SKL SOM R fullt rimliga, ppekar han att tinget frmodligen hlls vid Gamla Uppsala, eftersom det under Olof Sktkonungs tid utgjorde kungastet. Det passar dessutom bttre in p Snorres beskrivning n exempelvis vid slottshjden i staden, menar han, men lmnar det till lsaren att sjlv avgra saken snarare n att han sjlv ska disputera saken i tomma luften.124 Han frlgger fr vrigt ven marknaden till samma tidpunkt. Med tskilliga exempel menar han att kungen frvntades flja folkets mening som det framkommit vid tinget. Schefferus ser denna tudelning som en frutsttning fr staten - kungen och hovet ena sidan och menigheten p den andra, dr lagmannen var de senares ledare. Det hr skulle vara en omjlig, kanske till och med hlsofarlig historieskrivning halvtannat decennium senare, under Karl XI, vilket r en av anledningarna till varfr Carolus Lundius envldets advokat - hetsar mot just denna frestllning.125 andra sidan resonerar Schefferus fr skerhets skull kring tinget i form av ett riksrd, tillsatt fr att menighetens beslut inte skulle innebra att ngot blev beslutat i plebejisk oklokhet. Han pekar ocks p det opraktiska i att samla stora delar av
124 125

Schefferus 1666, s. 324. Schefferus 1666, s. 322.

78

landets befolkning fr att fatta beslut som kanske brdskade, eller dr det krvdes en omedelbar dom, varfr han anser att man inte slaviskt kan utg frn att svearna bara samlades en gng om ret, n mindre vart nionde. Om sttefrgan arv- eller valkungadme hller han sig till den tidstypiska retoriken, den som lter pskina att arvkungadmet var den ldsta formen av succession eftersom medeltidslagarna frbjuder arvkungadme varfr skulle lagarna frbjuda ngot om landet alltid varit ett valkungadme? Men och det hr r naturligtvis viktigt fr Schefferus det r ett arvkungadme som vilar p dygderna, inte p underkuvandet av folket, inte p vapenmakt eller hot. ven i fallet Mora stenar presenterar Schefferus tskilliga analogier bde frn nr och fjrran. Schefferus r som vanligt frsiktigt kritisk till alltfr lngtgende slutsatser, inte minst vad betrffar ldern av kungavalet vid Mora stenar. Han anser att kungavalet/hyllningarna inte r ldre n den kristna kungamakten, och frhller sig ytterst tveksam till tskilliga fantasier kring platsens ursprungliga utformning inte minst uppgiften att den ursprungliga Morastenen varit jordfast vilket den oplitlige Petrejus uppger. Av Per Brahe har han tydligen ftt bttre uppgifter. Denne meddelar att den verkliga och frnmsta stenen, den ursprungliga Mora sten, ligger dold hgre upp i skogarna.126 En lika frsiktig instllning skymtar ocks fram i frgan om eriksgatan, dr en viktig pong ligger i ordet Eriks etymologi eriksgatan r inte uppkallad efter en kung Erik, allra minst Erik den Helige, utan skall snarare frsts utifrn namnets betydelse. Erik betyder, i Schefferus gon, en p ra rik man. Drfr betecknar eriksgatan den rofyllda frden, eller den vrdiges frd.127 Schefferus lgger ned en hel del kritik, ibland lustbetonad, p att belysa motsgelser och tveksamheter som rr Erik den Helige, i synnerhet omstndigheterna kring hans begravning och translation, men det sker med de fr Schefferus s typiska inslagen av prudentia och justitia frsiktig klokhet och rttrdighet. Det r ju inte kung Erik han vill t, tvrtom - Schefferus lter vid flera tillfllen Erik den Helige tjna som ett av de minnesvrda exemplen i Memorabilium.128 Men protestanten Schefferus har all anledning att stlla sig frmmande infr Erikskultens alla uttryck och ppekar frsiktigt att kulten av Erik inte minst resandet av hans kapell - uppstod i en tid d kyrkan var hggradigt intresserade av helgonkultens alla inkomster.129 Vad han inte avvisar r uppgiften om att Erik begravdes i Gamla Uppsala, inte heller det som sagts om Ecclesia lignea infra muros det tillflliga trkapellet inom domkyrkans murar i vilket Erik skulle ha lagts efter reliktranslationen frn Gamla Uppsala.

126 127

Schefferus 1666, s. 340. Ibid, s. 353 ff. versttningen hr r grumlig. 128 I Memorabilium 1:2, 19:2 och 21:1-3. Se ven Kurt Johannessons inledning till Memorabilium. 129 Schefferus 1666, s.158 ff. 79

SCHEFFERUS

OCH

GAMLA UPPSALA

JAG SKA TERKOMMA till Schefferus lokalisering av den forntida kultplatsen, och nja mig med att hr bara presentera hur Schefferus resonerade kring det gamla Uppsala. Det spelade en strre roll n vad som ofta framhvs. De forntida kungarna ligger begravda p Fyrisvallen, vilken han identifierar med Uppsala hgar, vilket i sin tur r identiskt med Gamla Uppsala. Hr kan man ju genast tycka att det uppstr ett problem eftersom han tidigare har konstaterat att kungarna flyttade till Gamla Uppsala fr att komma undan hedendomen i (nya) Uppsala. Nu menar han att det i Gamla Uppsala har begravts inte mindre n 18 kungar enligt hedniskt gravskick (han har tidigare understrukit att kristna aldrig gravlades i hgar eller enligt hednisk sed).130 Det borde, kan man tycka, leda honom till slutsatsen att det ju trots allt mste ha levt mnga ickekristna kungar ven i Gamla Uppsala, men vad Schefferus hvdar r att Fyrisvallen r konungarnas hgtidliga begravningsplats och att det varit s lngt innan kungastet flyttade till Gamla Uppsala. Med undantag frn Olov Trtlja, som i Schefferus gon var dpt men terfll i pur hedendom och som drfr lades i hg, r ingen kristen kung begravd i det gamla Uppsala fre Erik den Helige.131 Eftersom ingen kung fre Gustav I begravts i Uppsala Domkyrka, understryker det den av Schefferus, och Messenius, antagna medeltida rangstriden mellan kyrkan och kungamakten. Schefferus menade att bara fr att det finns tre hgar i Gamla Uppsala, innebar det inte att endast tre kungar var begravda i dem.132 Som redan antytts rknar han med minst 18 kungar.133 Han kommenterar Loccenius uppgift att kungshgarnas antal utgjorde sinnebilden av rikets vapen, dvs tre kronor, men Schefferus lutar snarare t att det symboliserade de tre huvudgudarna i landet, vilket inte minst visades genom att allmnheten var vertygade om att hgarna var dessa gudars boningar, och att Oden brukade sammankalla andarna till denna sin boning.134 Schefferus ansg att hgarna var helgade t tre gudarna, vilket rimligtvis borde innebra att de bar gudarnas namn. DEN KANSKE MEST intressanta diskussionen, men som samtidigt r den som det r svrast att hnga med i, r den om Gamla Uppsala kyrkas historia. Det kan, om jag fr gissa, bero p att Schefferus refererar till en aktuell eller nyligen hllen diskussion som aldrig ntt trycket eller som han helt enkelt inte tar p allvar. I resonemanget kring Gamla Uppsala kyrka spelar av naturliga skl dess konkurrent om hednatemplets placering, Helga Trefaldighetskyrkan i staden, en stor roll. I Schefferus gon r Helga Trefaldighet den frsta kyrkan i staden Uppsala vilket
Schefferus 1666, s. 365. Hr anges fr vrigt att Olof Sktkonung begravdes i Linkpings katedral. 132 Schefferus 1666, s. 366. 133 Schefferus rknar med tta av Joh. Magnus kungar, en av Saxos, och sju av Snorres. 134 Schefferus r kryptisk och anvnder den korrupta (?) kenningen hougadrotten fr att understryka betydelsen. Se Neil S. Price, The Viking way : religion and war in late Iron Age Scandinavia, (Uppsala 2002). s. 104. 80
131 130

naturligtvis r en logisk slutsats med Erikslegenden i tanke och han drar fljaktligen slutsatsen att denna restes strax efter utrotandet av det hedniska templet. Han r frsiktig nr det gller dateringen, men antyder att det inte kan ha skett tidigare n i slutet av 1000-talet. Dock tycker han sig se att kyrkan inte alltid haft samma utseende, att den frn brjan varit enklare och nstan fyrkantig -quadratum i betydelsen fyrsidig - och anser att detta vittnar om bruk och skick bland den tidigaste tyska missionen.135 Det hr leder oss besynnerligt nog till en liten notis i en av Johannes Bureus handskrifter. I Det hyperboreiska Upsala (1940) antog Ragnar Josephson att Johannes Bureus var den som frst ville placera hyperborernas tempel i Gamla Uppsala.136 Detta p grund av en notis i den sk. Objectioneshandskriften, dr Bureus aprops hyperborernas tempel konstaterar att detta enligt alla uppgifter var runt, medan det i Uppsala var qadratum [sic].137 Josephson drog slutsatsen att Bureus mste ha avsett Gamla Uppsala kyrkas tornparti eftersom detta skulle vara kvadratiskt. Josephson menade att Bureus omjligt kunnat komma med denna uppgift om han avsg Trefaldighetskyrkan. Den mest uppenbara invndningen mot Josephsons frslag r att Bureus aldrig ngonsin annars psttt att Gamla Uppsala var platsen fr hyperborernas bilddyrkan, allra minst nr han i samma handskrift understryker att kulten av Tor och de onda idolerna skedde i staden Uppsala, inte i Gamla Uppsala. Dessutom hade Schefferus gjort samma observation som Bureus. Men Josephson kan naturligtvis ha rtt, Bureus kan ju ha funderat i dessa banor, bara fr att sedan ha ltit saken bero. Schefferus hade observerat att Gamla Uppsala kyrka en gng i tiden haft en helt annan utformning, han kunde sknja murar, spr och fsten till en ursprunglig, betydligt strre byggnad. Det r upplysningar som Schefferus frmodligen diskuterat med Lars Fornelius, som just nr Upsalia frfattades utfrt ett omfattande renoveringsarbete i kyrkan. Schefferus refererar ocks till en tidigare och/eller samtida diskussion, dr det gjorts gllande att kyrkan tidigare varit tre gnger strre och att den haft tolv portar. Varifrn idn om de tolv portarna kommer r inte ltt att veta. Det r smtt frvirrande, eftersom vi idag skulle ha lttare att acceptera tta dvs de tta valven in i nuvarande hgkyrkan. Senare, i kommande skrifter, ska han dock komma att utveckla resonemanget. Han funderar ver om kyrkan frn brjan utgjort sjlva kungastet, eftersom man kan avlsa ett torn och ett fstningsverk i dess murar, eller om dessa tolv portar snarare r ingngarna till angrnsande kapell i korsarmarna. Han kan dock inte alls g med p att den en gng varit ett hednatempel ytterligare ett exempel p att det faktiskt funnits de som psttt det tidigare.138
135

Schefferus 1666, s.156. Exempel p en liknande utveckling som Helga Trefaldighetskyrkan hmtade Schefferus frn fdelsestaden Strasbourg och byggnadshistoriska underskningar i Strasbourg av fortifikationsarkitekten och kartografen Daniel Specklin (1536-1589). 136 Ragnar Josephson, Det hyperboreiska Upsala, (Stockholm 1940). s. 44. 137 Bureus skriver Fanum Apoll. Rotundom Ubsaliam qadratum. Han hnvisar till Goropius. N 24, Linkpings Stiftsbibliotek. 138 Schefferus 1666, s. 278 f. 81

I vrigt fljer Schefferus den tidigmedeltida utveckling som tidigare skisserats av Ericus Olai och som i hans samtid delades av Verelius och Rudbeck: Kungastet flyttades frn Gamla Uppsala samtidigt som katedralen stod klar, och kungarna kom drefter att bo dr det var mest frdelaktigt framfr allt i Vstergtland och stergtland, innan de slutligen slog sig till ro i Stockholm.139 Makten i Uppsala, och dess omnejd, kom hdanefter att vara biskoparnas, inte kungarnas ett tillstnd som rdde tills Gustav Vasa framdrog konungarnas gamla rttigheter i ljuset.

SCHEFFERUS

DILEMMA

DEN KLASSISKA filologen mste rimligtvis stllas infr problem nr han till skillnad frn den mngfald av vrdefulla upplysningar som ges av de vltaliga antika frfattarna, stlls infr ordknappheten frn en enda svensk. Det r alldeles uppenbart att Schefferus strsta problem r Ericus Olai. Schefferus kritiserar Johannes Magnus kraftfullt, men hnvisar inte sllan till hans kungalngder. Han klarar av Saxo med en aning strre elegans, ngot annat var inte att vnta, och ger ett och annat tjyvnyp t Johannes Meursius.140 Han lser hellre Krantiuz terberttelse av Adam av Bremens Uppsalaskildring, n Adam av Bremens egen text, vilket beror p den bristflliga version han hade tillgng till. Men han fljer Ericus Olai och tvingas drfr till avsevrda krumbukter fr att komma frbi svagheterna i Ericus Olais resonemang nr det gller placeringen av inte minst den forntida kultplatsen Uppsala, ett resonemang som i stort bygger p de medeltida krnikorna.
TEMPLET
OCH DESS LGE

I den minsta rimkrnikan, Chronicon Rhythmicum Minus,141 lser vi:

Gamble Upsala war konunga sthe Thet mande Almogen Kung Nordian lthe, Och skedde thet alt fr dy, At affgudhar vore i Upsala by; Ett frgylt mnster p Domkyrkiebrg war, I Upsala ther nye Domkyrkian star Gudarna skulle med Bloden spckias, Och kropparna skulle i Lunden sttias, Ther nu Bonda Kyrkian star Schfferus 1666, s. 279. Johannes Meursius, (1579-1639). Hollndsk filolog och historiker. Frn 1624 utnmnd till professor i historia och politik, samt historiograf vid akademien vid Sor av Christian IV. Se Karen Skovgaard-Petersen, Historiography at the court of Christian IV (1588-1648) (Copenhagen 2002). 141 Fr den fullstndiga texten, se appendix. 82
140 139

Detta skulle kunna tolkas som att Gamla Uppsala var konungastet, medan kultplatsen var belgen i staden Uppsala. By, i betydelsen stad, frekommer exempelvis i Gustav Vasas registratur (1524).142 Men det var inte heller ovanligt att skilja mellan det nya frn det gamla Uppsala genom att kalla det senare Uppsala by. Tolkar man texten p detta stt bjuder den inget motstnd. Frvirringen blir strre nr vi kommer till den sk. Prosaiska krnikan, frfattad av en minoritbroder vid klostret p Riddarholmen i Stockholm kring 1450-57.
D valde gtha och swidia, vilka som nu bda kallas svenske, endrktligen Inge Philmersson till konung och skickade att hans konungaste och mesta uppehllsort skulle vara i gamla Uppsala, ty att dr var deras avguda mnster. Och det var allt frgyllt. Och det stod upp domberget som nu str Upsala domkyrka. I det samma mnstret hedrade de tre gudarmed blod skulle de blidka gudarna och kropparna hngdes i en liten lund nra mnstret, dr nu bonda kyrkan str i Uppsala. Varje kvist i den lunden trodde de var helig.

F har kommenterat dubbeltydigheten i de senmedeltida krnikornas formuleringar. F har kommenterat skillnaderna mellan dem, de har till och med ansetts vara frfattade av en och samme person vilket inte alls verkar srskilt sannolikt. Vid den frsta anblicken ser det ju uppenbarligen ut som om det uppsttt ett missfrstnd eller sammanblandning. Det fanns rimligtvis ingen anledning att kalla det nya Uppsala fr det gamla Uppsala eftersom det bevisligen fanns en ort som kallades just Gamla Uppsala. Chronicon Rhythmicum Minus placerar konungastet i det gamla Uppsala och kultplatsen i Uppsala stad, medan den prosaiska krnikans frfattare verkar frvirrad. Hos honom blir det gamla det nya. Men ambivalensen nr det gller kultplatsens lge lyser igenom ven hos andra frfattare. P ett verraskande stlle i Olaus Magnus Historia om de nordiska folken (1555), under kapitelrubriken Om ur, skriver Magnus:

I domkyrkan i Uppsala (dr, eller i vars nrhet, det fr 600 r sedan bedrevs avgudadyrkan p vissa kullar) finns ett mkta kostbart och underbart ur. 143

Formuleringen skulle enkelt kunna tolkas som om Olaus Magnus, tminstone i ngot skede av sitt arbete lmnade frgan om kultplatsens lge ppen vissa kullar i stadens nrhet kan nog med ganska stor skerhet anses avse Gamla Uppsala. Vad som ytterligare komplicerade saken var att tskilligt av det som sgs hos de medeltida krnikrerna och Ericus Olai r tillmpbart bde p det gamla och det nya Uppsala. ven Domkyrkan i Gamla Uppsala var belgen p ett berg. Platsen

142 143

Johan Axel Almquist, Konung Gustaf den frstes registratur, (Stockholm, 1861). Se SAOB. Olaus Magnus, Historia de gentibus Septentrionalibus, earumque diversis statibus, conditionibus, moribus, etc, (1555). Bok 1, kap 32. versttning Gran Brnhielm. Historikern Henrik berg ledde in mig p detta spr, vilket jag r mycket tacksam ver. 83

ffverberga144 som br glla en plats belgen p kyrkoplatn och kanske ocks Offnanbrga terkommer i flera dokument.145 Det borde exempelvis ganska tidigt ha sttt klart att Saxos Uppsala inte grna kunde vara ngot annat n det gamla Uppsala eftersom nya Uppsala p Saxos tid nnu kallades stra Aros. Nr Saxo drfr skriver att Frej tog sitt ste inte lngt frn Uppsala, inte i Uppsala, s r det visserligen ytterligare en komplikation fr debattrerna, men andra sidan ansg man ju som regel att namnet Uppsala var templets namn och att det drfr var fullt naturligt att man frlade Frejs boningar inte lngt drifrn.146 Vid ett annat tillflle framstr Uppsala som urbs - vilket under medeltiden inte alltid motsvarade det antika begreppets betydelse,147 och p ett annat stlle e vico Upsala, vilket med visst mtt av djrvhet skulle kunna uttydas byn Uppsala.148 Att dessa ider, eller traditioner, inte fick ngot strre genomslag kunde ha berott p att Saxo var dansk, men framfrallt p att de folkliga frestllningarna hade ringa anseende. nnu svrare var det att frst Johannes Messenius. I Henricus Hammerus nra nog samtida svenska versttning av Sveopentaprotopolis lyder Mesenius ord:
Domkyrckionnes grundwaal, utaff Marmorsteen, nstan p samma rum och stadh ther thet hedniska affgudha Templet tilfrna hade stdt. 149

De hr orden r intressanta av flera skl och gett upphov till mnga missfrstnd, den latinska texten skulle nmligen kunna lsas som s att katedralens marmorgrund lades p samma plats som templet medan den svenska r ngot mer svvande. Men Messenius varken ville eller kunde placera hednatemplet under ngon Domkyrka, vare sig i det Gamla eller Nya Uppsala, i Messenius gon stod ju hednatemplet under Trefaldighetskyrkan! Schefferus noterar naturligtvis detta, men gr inte vidare beskriver Messenius uppgifter ur tv skilda kllor, och skulle i sdana fall katedralen kunna avse den i det gamla Uppsala? Det verkar tminstone som om Messenius sjlv upptckt att hans kllor talar om tv skilda katedraler. Messenius uppger i Sveopentaprotopolis att Erik den Helige reste katedralen till taket, vilket enligt hans egen kronologi br ha skett innan 1160. Det r logiskt - om det r Gamla Uppsala som han avser. Men i nsta stund menar Messenius att samma katedral fullbordades inte bara efter r-

1549. Original GUK, ULA. Almquist 1861, s. 279. Fr en annorlunda tolkning se UNT julnr. 1914, s.3. 146 Saxo 3.2.13, Fr quoque deorum satrapa sedem haud procul Upsala cepit, ubi veterem litationis morem tot gentibus ac saeculis usurpatum tristi infandoque piaculo mutavit. [2] Siquidem humani generis hostias mactare aggressus foeda superis libamenta persolvit. 147 Saxo 6.7.4, Suetiam ingressus ad nobilissimam eius urbem Upsalam pervenisset. 148 Saxo. 8.3.11, Alf elatus e vico Upsala. 149 Jmf Messenius, Sveopentaprotopolis. : Thet r the fem frnmste och lste Sweriges och Gtes hufwdstdher, ssom ro Ubsala, Sigtuna, Scara, Birck och Stockholm., s. 59 samt Johannes Messenius, Sveopentaprotopolis, seu exegesis de quinque primariis... , (1611). Lat. ...marmorea templi cathedralis jecit fundamenta eodem prorsus solo, ubi fanum superioribus floruit seculis idolorum.
145

144

84

kestets flytt 1271, utan frst lngt efter biskop Folkes dd 1435 - vilket ocks r rimligt, men bara om han nu avser det nya Uppsala. Lngt senare, och under sin bistra fngenskap i Finland, brjade Messenius uppenbarligen att fundera p saken och kom nu fram till att det var kung Karl Sverkersson som grundlade katedralen i staden Uppsala. I manuskriptet till Scondia Illustrata skriver han:

Det r en allmn sikt hos de som vid denna tid skriver svensk historia att kung Sverker, och ngra av hans fregngare, grundade en domkyrka dr Uppsala domkyrka idag str, och att St Erik fortsatte byggandet nstan till sjlva fasaden. Men de bedrar sig i hg grad, d Inge dog 1129, Sverker 1151, Erik 1160. 150

Schefferus kan bara hlla med Messenius i viss mn - att Erik den Helige inte kunde ha avslutat domkyrkan, eftersom det skedde frst 1435. Det kan terigen frklaras med den besvrliga hanteringen av Messenius original och de f och ofullstndiga kopior som Schefferus kunde ha haft tillgng till. Frvirringen kring relationen mellan det nya och det gamla Uppsala r magnifik. Schefferus fr problem nr han daterar Trefaldighetskyrkan till 1000-talet, eftersom han sjlv menar att templet d nnu stod i full blom, men framfrallt framkommer det allra tydligast d Schefferus diskuterar rkestets flytt och Uppdaladmens grundlggning. Schefferus utgick frn att grunden till den nya domkyrkan i (nya) Uppsala, lagts redan 1141 av kung Sverker, medan katedralen i Gamla Uppsala nnu var en biskopskyrka dock inte rkeste. Frst 1163 blev Gamla Uppsala rkeste, och var det fram till 1271, d rkestet flyttades till nya Uppsala och till den domkyrka som Sverker redan lagt grunden till. Det krvs en frunderlig vighet fr att lyckas med denna historieakrobatik, men p ngot annat stt kan inte Schefferus f det hela att g ihop. UNDER ARBETET med Scondia Illustrata hade Messenius hade frmodligen kommit sanningen nrmare n ngon annan, men kunde inte stadkomma srskilt mycket mer dr han satt i sin finska fngenskap. Verelius, som hade lnat manuskriptet till Messenius Scondia Illustrata i september 1666,151 mste han ha upptckt att Messenius inte bara hade haft tillgng till kllor som nu var spridna fr vinden, han hade dessutom frlitat sig p vad som frefll vara informationer frn helt annat hll. Och sdan information fanns det. Det tycks lnge ha frekommit en o- eller halvlrd tradition som ville placera kultplatsen Uppsala till det gamla Uppsala, och det r just i den hr stunden som Schefferus - Stig Strmholms karttrogne orienterare152 kolliderar med den smgrinige flanren Bulstrode Whitelocke.
150

Messenius Scondia Illustrata (D 337, KB) citerad i Olof Verelius, Hervarar saga p gammal gtska, (Upsal, 1672). 151 DGA 6. s.168. 152 SvD den 20 mars 2007. 85

PROBLEMET WHITELOCKE

MED BULSTRODE Whitelockes minne var det lite si och s, utom d han tyckte att ngot minnesvrt hade intrffat. I synnerhet mindes han vad han gjorde den 1 april 1654. Efter att p frmiddagen ha bevittnat en intressant avrttning och tv inte mindre fascinerande gatlopp153 vilka utfrligt beskrivs - for Whitelocke till Gamla Uppsala i sllskap av senator Schtt riksrdet och englandsvnnen.154 Denne verkade hpnadsvckande kunnig om saker och ting, och Whitelocke ifrgasatte inte vad han sade - hade de inte ltit trovrdiga hade Whitelocke knappast kunnat undg att tala om det fr oss. Skytte berttade fr Whitelocke att hgarna hade rests in memory of their ancient famous kings, vars ste hade varit hr, liksom platsen fr deras krning. De tre strsta hgarna hade been dedicated deras tre hedniska gudar, Teuo, Woden och gudinnan Freya.155 Whitelocke har skert tergett Bengt Skyttes berttelse s korrekt han nu kunde, inte minst drfr att det hela intresserade honom, men ocks d det hr r en vl avgrnsad plats, med en vl sammanhllen berttelse dr det inte finns s vrst mycket att missfrst. Fr en nutida betraktare r det just attribueringen till den kvinnliga Freja/Frigga som gr berttelsen ett n mer trovrdigt tergivande av Skyttes berttelse det gr den fullt rimlig att fsta vid Gamla Uppsala. Dessutom rkar vi ha lite tur, Whitelocke r nmligen noga med att bertta nr spekulationerna r hans egna, som exempelvis nr han gr runt och gissar vilka gudar som kan tnkas ligga begravda i de vriga hgarna. Redan 1598 hade Chytrus knutit samman just dessa gudar, eller snarare kulten av deras bilder, med tre hgar i utkanten av Lund, men Whitelocks femtiosex r yngre uppgift r den ldsta berttelsen som berr alla Uppsalahgarnas namngivDet rrde sig av allt att dma om avrttningen av Jacob Mnsson (alt. Mrtensson) som den 8 mars hade dmts till dden fr drp p Erik Nilsson. Den ddliga blandningen av alkohol och rekrnkningar hade skrdat ytterligare offer. Samma kombination, om n bara med blotvite som resultat, var orsaken till varfr Olof och Lars Andersson fick lpa gatlopp samma dag. (Uppsala r.rtt och magistrats dombok. AIa:5, ULA). 154 Riksrdet och englandsvnnen Bengt Skytte. Fr Skyttes influenser se Torsten Husn, "Comenius and Sweden, and Bengt Skyttes Sophopolis," Scandinavian Journal of Educational Research 47 no. 4 (2003). 155 I fulltext: In the afternoon Senator Schtt came to Whitelocke and invited him to take the air to see the town of old Upsal, about a mile off; and being there, Schtt showed him three great mounts of earth, cast up by the hands of men, for monuments in memory of their ancient famous kings, whose seat had been here, and the place of their coronation. These mounts had been dedicated to three of their Pagan gods: the one to the god whom they call Teuo, who was Mars, and from him they have the name of the day of the week Teuosdag, which we call Tuesday, and the Germans Tuisconsdg, and the Latins Dies Martis; the second mount was dedicated to their god Woden, so they called Mercury, and from thence their day of the week is named Wodensdag, which we also call Wednesday, the Germans Wodensdg, and the Latins Dies Mercurii; the third mount was dedicated to their goddess Freya, so they called Venus, and from thence comes the name of their Friedsdag, which we call Friday, the Germans Frigdg, and the Latins Dies Veneris. Whitelocke den 1 april 1654, i A journal v II, s. 80-81. 86
153

ning. Vilken vikt man ska lgga i hans uppgift om Gamla Uppsala som krningsplats kan diskuteras, men de r vrda att betrakta. De sammanfaller dessutom med tminstone en av versttningarna av Erikslegenden.156 Whitelockes text har kommenterats av sentida utforskare, men hr liksom i tskilliga andra fall man kan ganska snart se att kommentatorerna sllan lst hela verket, utan att de i hg grad litat p varandra - de citerar stndigt samma begrnsade passager och upptcker aldrig viktigare stllen. Eftersom Whitelocke inte ansetts tillhra den utvalda skara berttare vars berttelser det r vrt att ta p allvar han r ju inte historiker - har hans anteckningar om Uppsala hgar sllan betraktats som ngot annat n kurisa vimsigheter. Det kan det skert vara frgan om emellant, men personligen har jag svrt att tnka mig att en av Commonwealth of Englands mest framstende jurist och politiker, med stort intresse fr filologi, germanska sprk, historia och arkeologi enbart gnade sig t tokerier. Allt kunde han ju inte ha ftt om bakfoten. I det hr sammanhanget r dessutom frgan om varifrn Bengt Skytte ftt dessa upplysningar nstan nnu mer intressant. Men Whitelocke har ngonting annat att bertta om Gamla Uppsala, och nu brnns det lite. I anteckningen frn den 22 april 1654 berttas det att Whitelocke tillsammans med en fransman beskte Uppsala Domkyrka:

which is fair and large, built with brick, and covered with copper. They affirm it to be one of the most ancient churches of Europe, and that the Gospel was here early planted, but earlier in the church of old Upsal, which is of a quadrangular form, and formerly dedicated to their heathen gods . [min kursiv.] 157

Nu antyder Whitelocke att kyrkan i Gamla Uppsala ursprungligen var tillgnad hedniska gudar, vilket naturligtvis innebr att vissa delar av den utgjorde rester av en hednisk kultbyggnad. Det hr r lite problematiskt. Det stmmer inte alls med den allmnna bilden av Gamla Uppsalas forskningshistoria. Ingen annanstans kan vi lsa att dessa ider var fullt utvecklade redan 1654 det r 18-20 r fr tidigt! Det sgs ju allmnt att det var Olof Verelius som 1672 var den frste att vilja placera den forntida kultplatsen Uppsala i Gamla Uppsala, eller att det var Olof Rudbeck som 1677 introducerade idn om att Gamla Uppsala kyrka en gng varit ett hedniskt tempel. Men s var inte fallet. Ser man efter tillrckligt noga inser man att det r rster som faktiskt uppenbarar sig relativt ofta.158 Frutom Schefferus159 och Ericus Olai160,
Se ex. vis Lindqvist 1936, s.95. versttningen lyder: T war Han walder endrechteliga till Konung och widh Vpsala hgtideliga ophgder och krnter. 157 Whitelocke den 22 april 1654, i A journal Vol.II. s.149. 158 I handskriften Westin 203, UUB frn 1561, antyds en sdan tradition. 159 Frutom citatet ovan ex.vis. Johannes Schefferus, Incerti scriptoris sveci qvi vixit circa ann. Christi 1344. breve Chronicon de archiepiscopis et sacerdotib. cteris ecclesi Upsaliensis nunquam antea publicatum, (Upsalia. 1673). s. 17. 160 Ericus Olai, The swenskes och gthers historia, (Stockholm, tryckt hoos Nicklas Wankijff, Kongl. Boktr. med egen bekostnad, hr 1678. 1678). s. 3, 5. 87
156

terkommer Messenius d och d till de gamble, vilka ville placera det hedniska Uppsala i Gamla Uppsala.161 ven Peringskild berr saken162 och Johan B Busser antyder hundra r senare i sin Utkast till beskrifning om Upsala att placeringen av templet i Gamla Uppsala var en uppfattning med lng hvd.163 Det kan inte rda ngon som helst tvekan om att de ider vi tillskriver det sena 1600-talets lrda spekulationer, uppsttt lngt tidigare. ATT DET FRR eller senare skulle komma ngon som ppekade motsgelserna och tveksamheterna hos de ldre historikerna och som hvdade att Gamla Uppsala var det ldsta Uppsala, var i det nrmaste oundvikligt. Det kom att bli Olof Verelius som blev den frste att p ett mer sammanhngande stt argumenterade fr en sdan tanke. Att det blev just han, och ingen annan, har flera orsaker. En av de viktigare lg i Verelius stora intresse fr de stora politiska/teologiska samtalsmnena vid denna tid inte minst det om offer och bilddyrkan. En annan kan ligga i attityden visavi folkliga frestllningar.

161 162

Messenius 1612b, s.17 ff. Peringskild, Monumentorum sveo-gothicorum liber primus, Uplandiae partem primariam Thiundiam continens. 1710, s. 134. 163 Johan Benedict Busser, Utkast till beskrifning om Upsala, (Upsala, 1769). s.3. 88

R NTMSTAREN

Hr vilar han under stenen och under trdrtterna. han, som undervisat andra uti frfdernas berttelser.

R OLOF NICOLAI just fyllt fem r, vren 1623, flyttade familjen de knappt tv smlndska milen frn Rangelstorp, Rumskulla socken till Ingatorp, dit hans far Nicolaus Petri kallats till kyrkoherde.164 Det var bara en halvtidstjnst - herr Anders, den gamle kyrkoherden, hade uti sin lderdom blivit blind och nu kunde han behva ngon att dela kyrkoherdesysslan med.165 Ingen kunde klara sig p vad en halv kyrkoherdetjnst kunde inbringa, men Nicolaus Petri och Botilla Olofsdotter hade en gng i tiden frlorat allt de gde och var vana vid att klara sig p i stort sett ingenting. Nr s nr herr Anders gick bort 1627 och tjnsten blev ledig, gav biskopen Jonas Kylander Nicolaus ntligen fullkomlig vocation p kyrkoherdetjnsten i Ingatorp och Bell, eftersom han hade ftt klart fr sig att han var en gudsfruktig, skickelig och saktmodig man, en rlig karl som ftt lovord av alla. ntligen sg det lite ljusare ut fr Nicolaus Petri och Botilla Olofsdotter. Men det klaraste ljuset i deras liv var pojken Olof. Han tycktes vara en av dem som lrde sig saker och ting utan att behva pminnas om det, han hade lshuvud och frldrarna bestmde att han skulle uppfostras och hllas till lrdom.166 Det r inte ltt att veta vilken lrdomsbana Botilla Olofsdotter och Nicolaus Petri hade i tankarna men hade de vetat att just deras Olof - han som skulle bli mer knd som Olof Verelius - skulle bli professor i fderneslandets antikviteter och gna sig t urgamla sagor och berttelser hade de frmodligen inte blivit frvnade.

164 Verelius fddes den 12 februari 1618 i Rumskulla socken. Trakterna tillhrde Linkpings stift. Hradsindelningen och de svrbegripliga sockengrnserna i dessa trakter under 1600-talet lmnar jag drhn. 165 Ingatorps k:arkiv. CI:1. Gsta Gideon Molin, Smolandi Upsalienses I, Smlandsstudenter i Uppsala p 1500- och 1600-talen. 1, 1593-1625 (Uppsala 1955). 166 O. Verelius testamente, B 130. Linkpings Stiftsbibl. 89

BERTTELSER

DEN SOM idag reser runt i dessa vackra trakter i norra Smland kommer att mtas av trygga och vnliga ortnamn som Mariannelund, Lnneberga och Katthult och genast infinner sig knslan av att ha tervnt till tryggheten, vilket man kan behva efter ngra vansinnestimmar p E4:an. Men p Olof Verelius tid kunde KrsaMajas historier om oknytt och annat inte skrmma slag p srskilt mnga barn, Astrid Lindgren hade kunnat ge vrre exempel p maktmissbruk och uselhet n kommandoran i Lnneberga fattigstuga. Fr knappt 80 r sedan hade Nils Dacke och hans wprriske skogxtiuffuar - farit fram i trakterna. Hr hade de firat en avsevrd seger, och hr hade de mtt sitt avgrande nederlag. Fr man tro Per Brahe var folket i de hr trakterna, i Sdra och Norra Vedbo hrader s frrdiska att de hade frsamlat sig nr Vasas hrar frn Uppland och stergtland tervnde norrut under vinterstillestndet och givit hugg up hren. Sdant brukade inte lna sig, inte om man hade med Gustav Vasa att gra. Oavsett om Verelius far- eller morfrldrar tillhrde tjuvahopen eller inte, fick de med all sannolikhet betala dyrt fr det initiativet. Efter upproret gav kungen sitt krigsfolk dribland den danska hjlphren och tyska legosoldater rtten att skvla just de hrader som deltagit i upproret.167 Trakterna stod ocks i centrum fr en rad andra hrjningar, och ven avsttningen av Sigismund kring sekelskiftet de bloddrypande detaljerna kunde nog ingen prst i Linkpings stift bespara sina sockenbor. Men det var en annan serie hndelser som skulle gra ett djupare intryck p Olof Verelius, ngot som i viss mn kan frklara hans syn p omvrlden. Hans morfar, gstgivaren och riksdagsmannen Olof Mnsson i Vimmerby hade gtt ett tragiskt de tillmtes, vilket i och fr sig inte var ovanligt fr riksdagsmn under Karl IX:s tid. Under en av de mest laddade stunderna i det tidigmoderna Sveriges historia mars 1607 - for Olof Mnsson till Uppsala fr att delta i Karl den IX:s krning. Det skulle han inte ha gjort, i Uppsala blev han nmligen mrdad.168 Ngot annat som Verelius skert fick hra berttas om mer n en gng var hndelserna under de danska hrjningarna i trakterna under Kalmarkriget (16111613). Vad som hnde r inte helt ltt att verblicka, men att Nicolaus Petri och Botilla Olofsdotter rkade illa ut r skert det framkommer bland annat genom ett brev frn drottning Kristina i vilket hon medger vissa ekonomiska lttnader fr Nicolaus Petri. En av anledningarna till varfr den knappt 14 riga drottningen visade denna ynnest var att Nicolaus Petri trots allt hade frlorat all sin egendom uti den siste danskefejden.169 Oavsett vilka propagandister som har gjort dessa hndelser minst orttvisa - de svenska som hvdade att frdelsen var danskarnas
167 Varken Per Brahe eller Olof Celsius sparar p detaljerna, men hvdar naturligtvis att de utlndska hrarna var vrst. Per Brahe, Per Brahe den ldres fortsttning af Peder Svarts krnika, (Lund, 1897). samt Olof Celsius, Konung Gustaf den frstes historia : efter gamla och ostridiga handlingar sammanskrefwen. D. 2, (Lund, 1792). s. 688. 168 Bremberg i VT. Julnummer 1969. 169 Brev frn d. Kristina till Nicolaus Petri den 6 juli 1640. Ingatorps K:arkiv, CI:1. 90

verk, eller danskarna som hvdade att folket i just dessa trakter tillmpat den brnda jordens taktik och sedan flytt,170 drabbade detta Verelius frldrar s hrt att det drjde nstan trettio r innan de hade terhmtat sig ekonomiskt. 171 ATT VXA UPP i de hr trakterna p 1620-talet, med just de hr familjetragedierna, kunde definitivt ha sina ponger. Hr saknades varken berttelser eller berttare, och hade man bara gon och ron med sig fanns det mycket att lra sig. Hr kunde man f hra helt andra visor om Dackeupproret n de som Peder Swart eller Per Brahe hade diktat. Trodde man inte p det man hrde, var det bara att se sig omkring - det fanns sannolikt inte mnga personer i dessa trakter p Verelius tid som hade en full uppsttning av armar eller ben. Kanske var det en av orsakerna till varfr Verelius, till skillnad frn dem som bara satte tilltro till det som var frfattat av lrda mn p latin, inte helt och hllet avfrdade historiska upplysningar som framfrdes muntligen p svenska. Som exempelvis det som Bengt Skytte berttat fr Bulstrode Whitelocke nr de vandrade runt dr i Gamla Uppsala. EN AV DEM SOM undertecknade drottningens brev till Verelius far Nicolaus, var rikskanslern Axel Oxenstierna.172 Vad som n p senare tid har skrivits om Verelius lrjungeskap till Stiernhielm inte sllan i pejorativt syfte r det definitivt Axel Oxenstierna som kom att f det mest djupgende inflytandet p Verelius. Axel Oxenstierna betraktas visserligen som den mest inflytelserike gestalten under den frsta hlften av 1600-talet, men nr det gller Verelius skulle inflytandet ligga p ett djupare plan. Jag ska terkomma till detta frhllande eftersom Verelius forntidsforskning, tminstone i ett tidigt skede och sedan bara gradvis avtagande, speglade just de politiska ideal som med allra starkast lyskraft framfrdes av Oxenstierna - en syn p antikviteterna som i politiskt hnseende inte alls hade fungerat lika vl under Karl XI. Det var Axel Oxenstierna som insg Verelius anmrkningsvrda talanger, och det var med stor otlighet som Oxenstierna sg hur svrt det var att f fart p hans karrir. Verelius kom till Uppsala 1638, men nnu 1653 hade Verelius inte ftt det erknnande som bde han sjlv, Oxenstierna och tskilliga andra vntade p. Oxenstierna, som lt Verelius leva fritt i sitt hus till dess han ftt sin efterlngtade tjnst vid akademin, hade uppenbarligen haft tillrckligt djupgende politiska diskussioner med Verelius fr att fresl honom till professio politica, men samtidigt hade han hga tankar om Verelius som latinsk orator, och hade hellre sett att han
170 Hammerich freslog att frdelsen i Vimmerbytrakten i lika hg grad berodde p danskarnas legosoldater, samt svenskar som skvlade sitt eget land. Frederik Hammerich, Danmark under Adelsvlden (1523-1660). Bd 3, Christian den fjerdes Menneskealder (1596-1629), (Kjbenhavn 1856). s. 121 f. 171 Det skulle inte bli mycket lugnare fr Herr Nils och Botilla i framtiden heller. Nr krigsryktena sommaren 1657 brjade fara runt i Smland, tvingades han gmma Ingatorps kyrkoegendom till skrare frvaring. Ingatorp K:arkiv CI:1. 172 Mjligheten att Verelius sjlv frt sin fars talan r ganska stor. Verelius levde vid denna tid hos Oxenstierna. 91

blev professor i latinsk vltalighet. Den 6 september 1648 fr vrigt vid samma tillflle som Johannes Schefferus deltog i sitt frsta konsistorium blev Verelius freslagen i tredje rummet som professor i latinsk vltalighet, men vid det tillfllet befann han sig p resande fot.173 r 1650 blev samma professur ledigfrklarad, Verelius sattes i frsta rummet och blev av allt att dma lovad professuren, men av ngon anledning gick tjnsten till Jonas Sundelius. Oxenstierna var uppenbarligen inte den ende som ogillade det beslutet.174 Vid det tillfllet, 32 r gammal, ngrade Verelius att han inte hade lrt sig ett vettigt hantverk s att han tminstone hjlpligt kunde frsrja sig. Den 28 juni 1653 utnmnde Axel Oxenstierna Verelius till akademins rntmstare, trots att det kunde vara Verelius till onytta.175 RNTMSTARMBETET var inget arbete fr den hjrtngslige, det var inte bara ett ansvarsfullt och mycket betungande uppdrag, det var som gjord fr den som varken fruktade smnproblem eller fiender fr livet. Men fr den rntmstare, eller questor, som skulle eftertrda Boo Cruzelius, skulle det krvas ngot utver det vanliga Cruzelius hade nmligen stadkommit ett alldeles enastende kaos i akademins rkenskaper. Tydligen hade Verelius upptrtt tillrckligt vertygande p andra plan n p den latinska vltaligheten. Egentligen var det inget dumt yrke, han tjnade bra och fick trffa mer normalt, jordnra folk, men med Verelius var det s att han stndigt pmindes om ngot som kunde vcka hans vemod. Det r han blev rntmstare var han 35 r. Det gjorde honom visserligen till en av de yngre i konsistoriet, men vad som mste ha ftt sjlvfrtroendet att svikta var det faktum att de allra flesta Uppsalaprofessorer vid den ldern redan tilltrtt sina professurer. Vad som mjligtvis var nnu dystrare var att de nya professorerna hade blivit allt yngre.176 Verelius fick veta sin plats i hierarkin, han fick den smsta placeringen i konsistoriet och trots att han mste ha haft en stor del i ran av att Uppsala Akademin inte fll samman ekonomiskt under 1650-talets senare hlft, behandlades han nedltande - tillrttavisad av professorer som i ekonomiska och praktiska frgor mnga gnger tycktes sprungna ur jordmnen p ngon fjrran planet. Nr Magnus Gabriel De la Gardie, den nye kanslern, trffade konsistoriet i brjan av januari 1655 var han vertygad om att det var deras fullkomligt verklighetsfrmmande hantering av bde det ena och det andra som lg bakom det ekonomiska haveri som hotade Akademin.177 Verelius dremot hade gjort ett gott frsta intryck, men att ligga bra till hos kanslern var lngt ifrn alltid en frdel. Han knde sig frbigngen och negligerad och med tiden skulle han f
Resan gick till bl a Holland, Schweitz, Italien och Frankrike. Enligt Schck 1932, s.219 skulle det denna gng snarare ha varit frga om den likaledes vaccanta professuren i professo politica, men enligt konsistorieprotokollen freslogs Verelius - i tredje rummet som professor i latinsk vltalighet, prof. eloquentia. (AKP den 6 september, och 18 oktober 1648). Den som d tilltrdde professuren var den knepige och av studenterna avskydde Johan Henrik Bclerus. Verelius freslogs fr samma professur 1650, men d i frsta rummet. AKP den 14 augusti 1650. Den som sedermera valdes var dock Jonas Sundelius. 175 AKP 28 juni 1653. 176 I genomsnitt - bland de ordinarie professorer som var verksamma ret 1654 hade de tilltrtt sina professurer vid 33 rs lder. 177 AKP den 4 januari 1655. 92
174 173

tillrckliga skl fr att odla ett visst frakt mot lrdomshgfrd, i synnerhet mot de tunnor som skramlade mest. 1662 BLEV VERELIUS professor antiquitatum patri, professor i fderneslandets antikviteter. Verelius frfattade sjlv programmet fr sin professur och att han hade hgre vetenskapliga ml n vad de trttsamma klicherna kan frleda oss att tro, r alldeles uppenbart. Verelius fann sig sjlv st infr en tabula rasa, och programmet prglades av uppenbar nyfikenhet, lustfylld men nyktert terhllsam. Hr fanns inga frutbestmda grnser, till skillnad frn de vriga professurerna hade ingen angett vilken litteratur som han tvingades stta i hnderna p studenterna eller kring vilka verk han skulle frelsa - bara det var ngonting hpnadsvckande. Hans professur, ppekade han, kunde inte freskrivas eftersom forntiden r hljd i dunkel och knappt ngot r skert och utforskat. Frst nr vi frsiktigt brjat utforska den, kan vi veta vart det hela ska ta vgen. Verelius formulerade vissa huvudpunkter i sitt program; nr och av vilka blev landet befolkat, religioner, kultbruk, frbindelser med grannfolk, styrelseformer, lagstiftning, vilket sprk talade man och hur hade det utvecklats? Programmet sger en hel del. Till och med Henrik Schck, som sllan r rttvis nr det kommer till Verelius, menade att det var ett ovanligt klokt program.178 Henrik Schck ppekar dock att Verelius, i brjan av sin karrir, tycks ha varit mer intresserad av den norrna litteraturen n av det antikvariska samlandet och petandet. Men litteraturen ingick ocks i antikviteterna och med tanke p det handskriftmaterial som nu brjade strmma in i Sverige kan man knappast klandra Verelius. Dessutom var han var den ende i Uppsala som behrskade islndska, (frutom islnningarna)179 och drfr mer lmpad n ngon annan att ta sig an det islndska sagamaterialet. Den senare detaljen det antikvariska - sktte ju fr vrigt redan Johan Hadorph med frbryllande nit. Men redan 1664 publicerade Verelius ngot som mste vara den frsta arkeologiska underskningen i Sverige.180 Detta skedde i noterna till Gtriks och Rolfs saga (1664) dr Verelius redogjorde fr en sorgfllig utgrvning av en gravhg i Broby, Ullerkers hd.181 Tidigt under 1660-talet mter vi Verelius, avgjort pverkad av den politiska utbildningen hos Oxenstierna, djupt frankrad i Aristoteles, som konservativ och relativt skeptisk, inte minst till den nya filosofin Cartesius lror. Men med tiden skulle han allts komma att bli en uttalad empiriker som insg nyttan av
Schck 1932, s. 228. Enligt flera tidiga skildringar lr Rugman, som i det hr fallet spelade den omvnda rollen som Verelius lrare, ha varit djupt frbluffad ver Verelius kapacitet. Se bl a Johan Gustaf Liljegren, Skandinaviska fornlderns hjeltesagor; till lsning fr Sveriges ungdom, efter islndska handskrifter utgifne med historiska upplysningar, (Stockholm, 1818). s. IX och s. XII. 180 Ofta anses Schefferus ha varit den frste i och med redogrelsen av tre sknska brakteater i Johannes Schefferus, De orbibus tribus aureis nuper in Scania erutis terra disquisitio antiquaria, (Holmi 1675).. Se ex. SBL 2002. s. 513. 181 Olof Verelius, Gothrici & Rolfi Westrogothi regum historia lingua antiqua gothica conscripta, (Vpsali, 1664). s. 80-83. Se ven en svensk versttning i Ola W. Jensen, Historiska forntider : en arkeologihistorisk studie ver 1000-1600-talens ider om forntid och antikviteter, (Gteborg 1999). s.157 f. 93
179 178

arkeologiska underskningar. Det stannade inte dr: Verelius skulle dessutom erbjuda ngonting ytterst modernt: det antikvariska och topografiska perspektivet. En av frklaringarna till detta uppvaknande kunde paradoxalt nog ligga i den syssla som i vrigt hindrade honom frn hans antikvariska forskning, nmligen sysslan som akademins rntmstare. SOM RNTMSTARE befann sig Verelius ofta p resor fr att inspektera akademihemmanen, prata med akademibnderna, lsa tvister eller hlla ordning p sdant som en rntmstare skulle hlla ordning p. Det stal naturligtvis tskillig tid, men hade det goda med sig att Verelius kom att f en frtrfflig lokalknnedom frmst vad gllde byar, grdar, kvarnar, vattendrag, ngar och krar i Uppland, och i viss mn ven i de kringliggande landskapen. Verelius, som tycktes ha ett fantastiskt minne, knde till det mesta om jordmn, vattensjuka omrden, avkastning, skick och ldre gofrhllanden ngot som kom vl till pass ven i det antikvariska frfattarskapet. Under sina resor hade han farit runt och observerat sdant som tidigare inte ansetts hra hit - exempelvis prlbandet med gravflt utmed Fyrisns norra lopp, den ovanligt omfattande bebyggelsen i Blinge socken och de intressanta frhllandena i Vaksala. Allt detta betydde ngot. Ngon gng under dessa resor och under sina litteraturstudier kom Verelius till slutsatsen att det forntida Uppsala alltid, och i alla dess funktioner, var belget i Gamla Uppsala. Slutsatsen byggde i mngt och mycket p autopsi, p samlandet av bevis av mer handfast natur. Traditionerna, sdana som Whitelocke gett rst t, och nya uppgifter i de skriftliga kllorna utgjorde naturligtvis viktiga bevis, men de betydde inte s mycket om det inte fanns ett antikvariskt landskap att fsta traditioner eller uppgifter i sagamaterialet till. Tack vare observationerna under sina resor tyckte han sig se ngot som brjade ta sig formen av ett sdant landskap. Det stod alltmer klart fr honom att Gamla Uppsala var den rtta platsen. Verelius gick frsiktigt fram, men ganska snart skulle det visa sig att han hade satt ngonting i rrelse som tycktes svrt att hejda.

94

F RE STORMEN

Gud vet varfr akademin r s olycklig. MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE

NTIKVITETSKOLLEGIETS arbete skulle pbrjas den 25 januari 1668. Det var ett imponerande sllskap som tog sig an imponerande uppgifter. Frslagsvis, som det hette, skulle Stiernhielm bearbeta vrt gamla Gtiska sprk s att landet fick ett bra svenskt lexikon. Loccenius skulle bearbeta scripta historica de islndska och norska, de svenska helgonlegenderna, brev och traktater och de medeltida lagarna. Schefferus skulle bitrda vid utgivningen och frse dem med kommentarer. Verelius, nu utsedd till Riksantikvarie, skulle fortstta med utgivningen av de islndska skrifterna och frbereda ett islndskt dictionarium. Magnus Celsius skulle sysselstta sig med teologiska och kyrkohistoriska urkunder och landets runstenar vilka borde mer accurate afritas, efter samma skala. Och Hadorph, den ofrtrtterlige, uppdrogs att upplgga rimkrnikorna, men kom ju att gra mycket, mycket mer. Man engagerade en rad studenter fr alla tnkbara ndaml - hr skulle ritas, formsnidas och kopparstickas. Aktiviteten under de frsta ren var imponerande, inte minst utmrker sig Verelius, Jonas Rugman och kanske framfrallt Johan Hadorph. Han reste och reste, ritade och ritade, teruppreste monument, ritade lite till och reste sedan vidare. Han var outtrttlig. ret 1669 hade han samlat s mycket antikviteter att Rikskanslern var tvungen att snda honom ett skepp fr att fra fynden till Stockholm.182 ven om Hadorph tecknade hellre n bra, den sjsjukeknsla som vissa kan frnimma efter att ha tittat p hans avritningar av kyrkor r lngt ifrn alltid inbillning, mste man stlla sig frgan hur det skulle ha varit stllt med landets ganska unika arkiv och kunskapen om ldre kyrkor, inte minst runstenar, om det inte vore fr Hadorphs nit. Och frgan r hur mycket det hade varit kvar att titta p om det inte vore fr Universitetskanslern Magnus Gabriel de la Gardie. Det gr aldrig att komma ifrn honom. Frutsttningarna gavs naturligtvis av tillfllet och det faktum att landets kung bara var en blyg 13-ring, men de la Gardies intresse fr antikviteterna kom att spela en stor, fr att inte sga avgrande roll fr den antikvariska forskningen. Initiativet till Antikvitetskollegiet, inrttandet av Verelius professur var ngra bety-

182

DGA 6, s.174. 95

dande grningar. Listan p De la Gardies gvor till kyrkorna och vrden av dem fr de medel som tilldelats Riksantikvariembetet att framst som matinpengar. Den DelaGardiska donationen till biblioteket i Uppsala, den 18 januari 1669, dr bland annat Codex Argenteus och tskilliga islndska manuskript ingick, gr vl knappast att verskatta. Mecenatskapet fr Schefferus, Benzelius, Brenner, Magnus Celsius, Erik Dahlberg, Peringskild, Verelius och Claes Arrhenius/rnhielm fick betydande resultat. Vnskapen med Olof Rudbeck resulterade i oanade ting. Men Magnus Gabriel De la Gardie fick inte vara glad srskilt lnge. Avundsjuka, kontrollbehov, lttretlighet, lngsinthet, frtal, intriger och feghet det r ltt att se hur sprickorna uppstod och hur motsttningarna odlades. Snart hade inte bara Antikvitetskollegiets mer lttretade frmgor hamnat i luven p varandra, ven de mest ofrargliga hade kommit ihop sig. Allra vrst var den strid som nu hade uppsttt mellan Johannes Schefferus och Olof Verelius, den litterra fejden. DEN LITTERRA FEJDEN kom att glla den forntida kultplatsen Uppsala ursprungliga lge, Uppsalanamnets etymologi, vilka skriftliga kllor som gde relevans, hur lngt ifrgasttandet av auktoriteter som exempelvis Ericus Olai och de latinska skribenterna kunde drivas och vilket vrde man kunde tillmta de stumma monumenten. Med tiden kom dock fejden att handla om mer n s. Denna fejd har skildrats av inte s f frfattare. Frutom ett ganska omfattande handskriftsmaterial,183 r den tidigaste, och frmodligen den mest intressanta behandlingen av striden, Fabian Trners dialog mellan tv fiktiva studenter, Rufus och Crassus om det gamla Upsaliska avguda-templets belgenhet.184 Ngorlunda samtida r Petrus Hesselius dissertation, De Templo Upsala (1698).185 Denna r kanske mer intressant fr den kalabalik som blev fljden av Hesselius disputation. Johan Ihres Upsalia Illustrata (1769-1772) och Claes Annerstedts Schefferus och Verelius, en literr fjd i sjuttonde seklet, (1891)186 r centrala i det hr sammanhanget. Annerstedts frberedde en mer ingende skildring som tyvrr aldrig hamnade i trycket, men i hans frarbeten till Uppsala Universitets Historia (UUH) finns ett ymnigt med anteckningar och notiser som beskriver fejden och dess bakgrund mer ingende.187 Den som stter striden i sin vetenskapliga kontext r Henrik Schck i Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitetsakademins historia, frn 1933, men verket innehller verraskande mnga fel. Eftersom Schcks stora historia mste rknas som ett standardverk, har felaktigheterna i skildringen av omstndigheterna kring fejden fortplantats in i vra dagar det gller inte minst Schcks syn
183

Frmst Schefferus saml X 240, Vereliana S 142, men ven i X 153, UUB. Bland Johan Heysig-Ridderstjernas brev finns flera intressanta brev som spelet bakom kulisserna, av vilka ngra terfinns i X 240, men ven delvis i Eugne Lewenhaupt, "Johan Heysig-Ridderstjerna," Samlaren X(1889). 184 Nordin 72, UUB. tergiven i Celsius, Swea Rikes Kyrko-Historia, ifrn r 828 til r 1000. Sammanletad af Olof O. Celsius. s. 40 ff. 185 Petrus Hesselius, De templo Upsala, idololatri quondam per septentionem sede. Horis ante meridiem convestis, (Upsalis 1698). 186 Claes Annerstedt, Scheferus och Verelius : en literr fjd i sjuttonde seklet, (Uppsala, 1891). 187 U 40. UUB. 96

p personen och vetenskapsmannen Verelius, kritik som mnga gnger r grundls och orttvis, i bsta fall ogenomtnkt. Nils Sundquists artikel Det forntida Uppsala i 1600-talets lrda spekulation r en kryddstark skildring, men mste nog betraktas som en debattartikel riktad mot dem som gnade sig t Gamla Uppsalaforskning under hans egen tid.188 Eftersom den i mngt och mycket fljer Schcks skildring, ibland ordagrant, har mnga av Schcks misstag fljt med av bara farten. Den r dock lsvrd eftersom man aldrig har trkigt i Sundquists sllskap. Men framfrallt, och terigen, vill jag framhlla Gunnar Erikssons Rudbeck 1630-1702 Liv, lrdom, drm i barockens Sverige (2002) som skildrar Rudbecks roll i fejden. FEJDEN BRUKAR inte sllan skildras som en av de vrsta konflikterna i Uppsala Universitets historia. Det r en kraftigt verdriven beskrivning. ven om de personliga motsttningarna kom att bli betydande, gr de inte att jmfra dem med de alldeles sagolika urladdningarna vid seklets brjan mellan Johannes Messenius och Johannes Rudbeckius. Inte heller var den litterra fejden en strid som tillnrmelsevis kan jmfras med de samtida och betydligt mer omtumlande cartesianska striderna fejden mellan den ortodoxa, aristotelska skolastiken och den nya filosofin, frmst representerad av Descartes. Mjligen kan man dock i viss mn hvda att den litterra fejden utgjorde en bifejd till de cartesianska stridigheterna. Egentligen var den hr striden om Gamla Uppsala en struntsak, ngot som de inblandade fr vrigt var fullt verens om. S varfr utvecklade den sig som den gjorde? Varfr blev den personlig? De grl som uppstr vid denna tid kan verka obegripliga, men r sllan fullt s absurda som de ter sig. Man slss fr sitt liv. Det som vid den frsta anblicken kan anta formen av en obegriplig snarstuckenhet och grlsjuka, gr snarare att frklara med begrepp som ra och heder ngot som i det tidigmoderna Sverige hade en kolossal betydelse.189 Till dessa personliga tillkortakommanden kan man lgga yttre faktorer som krig, missvxt, reduktion och studentupplopp. Konsistorieprotokollen under 1677 vittnar om en stigande stingslighet nr det utrikespolitiska lget frvrras - det senare ett orosmoln som i synnerhet under september mnad tornade upp sig i sder. Krisen under september 1677 berodde p oron fr ett militrt anfall mot Uppland, frmst mot Stockholm men ocks Uppsala. I en order frn Kungl. Majt. beordrades professorerna snda sina tjnare, med hst, rustning och vapen till Stockholms frsvar. Professorerna upptrdde till en brjan som man kan frvnta sig av dem de ifrgasatte brevets autenticitet eftersom det hade sina formella brister. Snart rdde det dock ingen tvekan om saken, och de oroades djupt ver att de skulle frlora arbetskraft och frhll sig allvarligt skeptiska till om deras drngar verkligen skulle hlla mttet om man snde dem till Stockholm det kunde ju mycket vl hnda att drngarna skulle slja hstarna, rustningarna och vapnen s
188

Nils Sundquist, "Det forntida Uppsala i 1600-talets lrda spekulation. ," Uppland 1953 (1953b). 189 Se diskussion i Geschwind, Stkiga studenter : social kontroll och identifikation vid universiteten i Uppsala, Dorpat och bo under 1600-talet. 97

fort de lmnat Uppsala och sedan draga hwart dhe wille. Man frstrkte dock brandvakten i staden av fruktan fr danska och tyska mordbrnnare, eller ett anfall genom Roslagen.190 Missvxten gr inte heller att underskatta eftersom universitets inkomster, och drmed professorernas, till strsta delen kom frn spannml. Nr det gllde Antikviteskollegiet underblstes allt detta dessutom genom en grundlggande institutionell konflikt - De la Gardies bygge hade betydande brister, otydlighet, polykrati och inte minst finansieringen som frefll milt sagt ogenomtnkt. Det kunde vara svrt nog att samla excentriker till gemensamma anstrngningar, fick de inga ersttningar fr sina mdor var det utsiktslst. Drtill kommer ett annat problem, ett problem som tminstone i slutet av striden kom att bli betydande Olof Rudbeck. Det fanns med andra ord alldeles lysande frutsttningar fr missmja.
FRFALSKARVERKSTADEN?

IBLAND STTER MAN p uppgiften att det under 1600-talets slut och 1700-talets brjan skulle ha funnits en patriotisk eller upsaliensisk frfalskarverkstad som inte hade ngot annat uppdrag n att p kunglig befallning frfalska historien till fosterlandets heder.191 Det hela vilar p antagandet att det under 1600-talet fanns ett s stort behov av att hvda stormakten Sveriges gtiska och rorika frflutna att man etablerade en mer eller mindre organiserad frfalskarverksamhet som inbegrep tillverkningen av handskrifter, till och med runstenar och att denna verksamhet skedde med Antikvitetskollegiets goda minne under direkt eller indirekt verinseende av Olof Rudbeck. Det r en vldigt tacksam myt att odla, men det r i grund och botten en fullkomligt orimlig tanke. Om uttryck som den patriotiska eller den rudbeckianska frfattarverkstaden i det frra fallet skjuter ver mlet och i det senare vilar en anakroni, ligger dock det strsta problemet i ordet verkstad. Det frutstter en konspiration och som alla konspirativt anlagda ider uppstr ett problem nr man vergr frn att skildra missfrhllandena till att beskriva hur det hela rent praktiskt skulle ha gtt till. Med tanke p de stmningar som rdde i Uppsala vid denna tid lt sig ngot sdant verhuvudtaget inte organiseras. Drmed inte sagt att det skulle saknas frfalskningar eller frfalskare i 16- och 1700-talets Sverige, och jag tnker terkomma till just dessa i ett senare kapitel, men ven om man i ngra f fall kan sga att ngra av de antikvariska frfalskningarna skert var patriotiskt anvndbara, var det sllan syftet bakom dem.

AKP den 11, 13 och 15 september 1677. Vilhelm Gdel, "Hjalmars och Hramers saga. : ett litterrt falsarium frn 1690," Svenska Fornminnesfreningens tidskrift Bd 9(1895). s. 137-138; Leonard Bygdn, "Konung Krembes i Gitaland och Konung Augis i Uppsala Saga," Samlaren 23(1902). s. 83, Sten Lindroth, Svensk lrdomshistoria. 2, Stormaktstiden, (Stockholm 1975)., s.301. Se ocks resonemang hos Ingemar Carlsson, P lgnens vg : historiska bedrgerier och dokumentfrfalskningar, (Lund 1999). 98
191

190

EN AV DE mest frekommande historiska bluffarna mter vi inte ovntat i en besynnerlig avart av slktforskning - de genealogiska stamtavlor som de vlbesuttna bestllde av betydande historiker eller som betydande historiker upprttade fr att hamna i god dager hos de vlbesuttna. Att fr egen personlig dela vilja hvda slktskap med ngon betydelsefull gestalt i det frflutna fr vl p sin hjd ses som ngonting genant. Den ffngan drabbade den spirituelle Johannes Bureus och den omvittnat plitlige Johan Hadorph. I det frsta fallet fr att hvda slktskap med medeltida stormn,192 och i det senare fr att lsa en i vra gon obegriplig tvist nmligen den om stolplaceringen i Slaka kyrka!193 Men de mest lysande bedrifterna p fantasiforskningens omrde har Messenius och Peringskild sttt fr. De lyckades begva frnma svenska familjer med ttelinjer nda tillbaka till Adam och Eva.194 Johan Burkhard Mencken, en sann retsticka i barockformat, kunde bara inte frsitta tillfllet att frlna Messenius en plats i sin De charlataneria eruditorum (1715) (ung. De lrda charlatanerna).195 Men 1700-talet var frnuftets och spefglarnas rhundrade. Att de gamla vetenskapsmnnen drmed kom att f ett ljets skimmer ver sig var oundvikligt. Mencken sparade inte p ttikan, men att han fann genealogierna ljliga r inte srskilt originellt eftersom han bara belyser det ljevckande i det som mnskligheten i alla tider redan funnit vara ljligt det r trots allt ingen slump att servilitet, instllsamhet och smicker har sin sjlvklara dramaturgiska plats i vrldslitteraturen. Men att mnniskan hade ttelinjer tillbaka till Edens lustgrd, var en odiskutabel sanning bde fr Messenius och Peringskild precis som vi emellant psts hrstamma frn ett oigenknnbart kkfragment av ngon varelse funnen under den outgrundliga afrikanska solen, tills man hittar ett annat kfragment som verkar betydligt ldre eller gr den obrutna ttelinjen mindre obruten. Vad som konstituerade adeln var de obrutna ttelinjerna, och var man vertygad om att det verkligen frhll sig p det sttet var det fullt rimligt att anta att adeln mste ha ett mer rakt nedstigande slktskapsfrhllande till de som traskade runt i Edens lustgrd. Allt Messenius och Peringskild behvde gra var att spinna vidare p det gtiska motivet dessa hrstammade ju frn Magog. Messenius och Peringskild var lngt ifrn de enda som tillverkade sdana genealogiska akrobatstycken, inte ens den i allt annat s trovrdige Schefferus r frmmande fr liknande geneaologier.196 vningarna sger mer om synen p adeln och adelns syn p sig sjlv n om Messenius och Peringskild. Det bevisar ingenting om vare sig Messenius eller Peringskilds trovrdighet som forntidshistoriker. Det
Hans Helander et al, Johan Stiernhk i sin samtid, (Stockholm 2005). s.151. SBL band 17, sid 697-698. 194 Jmf. Johannes Messenius et al, Amphitheatrvm. In qvo inclyt Gvstaidvm prosapi genealogiam, ab Adamo continu deriuatam scaturigine ... secundum Chronicon Iohannis Magni, (Holmi, 1610).; och Johan Fredrik Peringskild, ttartal fr Swea och Gtha konunga hus, efter trowrdiga historier och documenter i vnderdnighet vprknadt, (Stockholm, 1725). 195 Johann Burkhard Mencken, The charlatanry of the learned (De charlataneria eruditorum, 1715) (New York ., 1937). s.161. 196 Schefferus 1666, s.119. 99
193 192

r med andra ord meningslst att diskutera dessa aktiviteter i termer av forskningsfusk eller bedrgerier. DET FINNS ett fall som p mnga stt skdliggr svrigheterna med att utifrn nutida uppfattningar av kthetsbegrepp bedma ldre forskning. I den latinska utgvan av Sveopentaprotopolis stderna Uppsala, Sigtuna, Birka, Stockholm och Skaras historia (1611) kan man flja Messenius arbetsstt. I frga om citaten r Messenius metoder tydligast. Han gr sm inskott, ndrar ordfljd och byter inte sllan ut ett ord mot en synonym, oftast av stilistiska skl och fr att f texten att lpa friare. I Albertus Krantzius beskrivning av Birka i Metropolis sive Historia ecclesiastica (1568/74) tar Messenius helt enkelt bort orden barbarici och barbarus fr att inte ytterligare sp p myten om den obildbare nordbon.197 I nio fall av trettiotta citerar han felaktigt, och i tv fall framfr han citat som inte gr att identifiera i den klla ur vilken de psts vara hmtade.198 Ann-Mari Jnsson (1988) belyser i fallet Chronologica Sanctae Birgittae (1637) hur noga och troget Messenius fljde sina kllor.199 I ett annat verk, Scondia Illustrata, frfattat under den bistra fngenskapen i Finland, lyser visserligen svagheten i Messenius kllhantering igenom. Messenius var under sin fngenskap i Kajaneborg helt och hllet hnvisad till sina anteckningar och vrdefulla regester som fngfogden Helge d och d konfiskerade, kanske fr att det roade honom.200 I denna frfrusna milj, och med sdana elaka mnniskor omkring sig, skulle Messenius frska bringa ordning, inte bara i ett otal anteckningar, utan ocks frska lita till sitt eget minne, en allt grumligare klla fr en man som sett sina bsta vnner frvandlas till de bittraste fiender. I Scondia blandar han ocks samman sina kllor, frser brev med fel rtal ibland hela rhundraden. I dag skulle vi kalla detta huvudlst, kanske till och med bedrgligt, men Messenius sjlv skulle frmodligen inte frst en sdan anklagelse och egentligen borde inte heller vi gra det. Det r inte knt att Messenius skulle ha interpolerat, dvs putsat upp autentiska kllor och absolut inte ha tillverkat egna. Ludwig Linder, som frskte komma till rtta med Messenius eftermle, hvdade med emfas att Messenius inte hade ngon som helst bjelse fr att uppdikta fakta och data.201 Tveksamheter finns det alltid, men i vrigt fr vi nog nja oss med att konstatera att Messenius idkade en tidstypisk kllhantering som visserligen skulle knnas ytterst udda i vrt eget rhundrade, men som inte ndvndigtvis mste uppfattas som srskilt bedrgligt.

Se Albertus Krantzius, Alberti Krantzii, rervm Germanicarvm historici clarissimi, Ecclesiastica historia, sive metropolis, (Francofvrti 1590). s.157 Quo loco sinus quidam barbarici maris in boream vergens. 198 Emin Tengstrm, En underskning av Johannes Messenius' Sveopentaprotopolis, 1611, (Gteborg, 1974). s.X. 199 Johannes Messenius & Ann-Mari Jnsson, Chronologia Sanctae Birgittae - a critical edition, (Lund 1988). s.152. 200 Schck 1920, s. 245 ff. 201 Ludvig Linder, Bidrag till knnedomen om Messenii tidigare lif : 1579(c.)-1608, (Lund, 1894). s.3, 7. 100

197

NR DET GLLER den historiska frfalskningen i stort, att avsiktligt hjlpa historien p traven med frfalskade dokument eller genom att upptcka eller hnvisa till gamla manuskript som aldrig ngonsin existerat, finner man ganska snart att motivet varken r patriotiskt eller srskilt historisk, utan snarare personligt. Frfalskningar gr betydligt mer skada n nytta. Att propagandamaskineriets pennfktare ngon gng beropade kllor som bara nstan fanns hr till alldagligheterna, men som propagandavapen mste frfalskningens betydelse ha varit ringa. Det hela kunde tvrtom visa sig vara kontraproduktivt och dumdristigt; presenterades en ny urkund i Sverige kunde man rkna med att de danska historikerna skulle nagelfara den med alla tillgngliga medel och fann de d minsta bevis fr att urkunden kunde vara falsk s hade frfalskaren inte bara gjort danskarna sjlaglada, man hade dessutom dragit vanra ver Sverige. Det illustreras med episoden om den djupt problematiske studenten Halpap och den inte mindre problematiske juridikprofessorn Carolus Lundius frsk att med en nstan surrealistiskt olsbar saga- Hjalmar och Hramers (1690) frse Sverige med manuskript frfattade med runor. I Danmark gapskrattade man t fyndet och 1701 skrev professorn Otto Sperling att Halpap skert hade hittat p historien sjlv och att han hade smort bladen med fett och sot fr att den skulle se gammal ut. I Sverige drjde det nda till slutet av 1700-talet innan man helt ppet avfrdade bluffen. Ingemar Carlsson belyser i den mycket omfattande P lgnens vg (1999) hur ytterst vanligt det var med understuckna och interpolerade dokument inte minst i tidigmodern tid. P lgnens vg r ett imponerande verk, drfr r det lite synd att man ven hr stter p den rudbeckianska frfalskarverkstaden. Nr det gllde tiden kring sekelskiftet menar Carlsson att rudbeckianerna med centrum i Uppsala vxer alltmer, oavsett deras tidsprglade ovetenskaplighet, till ett formidabelt frfalskningskomplex av internationellt format, som nnu inte helt genomlysts av forskningen.202 ven om detta r den populra bilden av den slags forskning som skedde i Atlanticans kl- och svallvgor, r den trivial. Till och med om man tror p den skjuter den ver mlet, eftersom den uppenbarligen och snarare angriper sjlva forskningen och den samtida diskursen. Den bristande dmjukheten har frmodligen sin orsak i att man aldrig bemdat sig om att frska frst vad man faktiskt diskuterade.

SCHEFFERUS & VERELIUS

STUDIET AV FDERNESLANDETS antikviteter var i Schefferus och Verelius gon lika mycket studiet av det forntida regementet dess politik och en grundlig politisk skolning utgjorde drfr en av huvudfrutsttningarna fr den antikvariska forskningen. Schefferus anfrtroddes uppdraget att utbilda landets blivande elit i mnet, Verelius hade en lika gedigen politisk utbildning.

202

Carlsson 1999 s.142. 101

Verelius bibliotek bestod vid hans bortgng i januari 1682 av 292 titlar och r frmodligen ett tmligen typiskt humanistbibliotek. Hr saknas ingen av de frfattare vi frvntar oss att hitta, men ngot som till en brjan kan frefalla besynnerligt r den stora mngden litteratur p engelska. Hr finns naturligtvis rent antikvarisk litteratur som William Lambardes Perambulation of Kent, (1576), men ganska snart inser man att vad Verelius r ute efter r de teologisk-politiska konflikterna i England, stridigheterna mellan anglikaner och inte minst puritaner och den anglikanska kyrkans frhllande till monarkerna. Det r naturligtvis ingen slump. ven i vrigt bestr hans bibliotek av skildringar av dessa konflikter, konciliet i Trient och synoden i Dort, eller verk om kalvinism. I Verelius bokhyllor mts motsatserna, Claudius Salmasius och John Milton, Machiavelli och de Saavedra Fajardo, Aeniden och Cyprianus allt handlar om religionen som politisk kultur. Allt handlar om bilddyrkan.
BILDDYRKAN

EN AV DE mest brnnande politiska frgorna under tidigmodern tid var frgan om offer och bilddyrkan. Samtidigt som spanjorerna frstrde indianernas gudabilder i Mesoamerika, menade Kalvin att den katolska helgonkulten inget annat var n hednisk bilddyrkan och att de drfr borde frstras. En serie vldsamma ikonoklastiska utbrott drabbade Europa som en fljd av den allt mer polemiska tonen frn de reformerta. Efter konciliet i Trient, dr bruket av bilder p helgonen frklarades renlrigt av katolska kyrkan, skulle mnga protestanter, framfrallt kalvinister och senare ven anglikaner, gna sig t komparativa och historiska studier av forntida religioner och deras ritualer.203 Det gllde bland annat de djupt inflytelserika forskare som Grotius och Vossius, vars verk naturligtvis terfanns i Verelius bibliotek. Paradoxalt nog innebar deras erfarenheter, tillsammans med de etnografiska observationerna i den nya vrlden, en markant frndring i attityderna. Nu hade det, om n inte i allas gon, blivit mjligt att betrakta den primitiva avgudadyrkan som uttryck fr en naturlig religion. Frn Gamla Testamentets frkastelsedomar till denna omsvngning var det en lng vg att g, att man s smningom lyckades kunde ha berott p att det hade blivit politiskt ndvndigt. ETT VERK som spelade en srskild roll fr bde Schefferus och Verelius var Mor nebuchim, hebr. "Vgledning fr den villrdige", frfattat av den judiske rttslrde Moshe ben Maimun, i vsterlandet mer knd under namnet Maimonides (1135/38-1204).204 Maimonides konstaterade att Gud hade upprttat templet s att offer inte skulle ske ngon annanstans. Bara i templet kunde man kommunicera med Gud, det var hr man kunde be infr de rtta bilderna och det var hr det rtta offret kunde ske.
203 Jonathan Sheehan, "Thinking about Idols in Early Modern Europe," Journal of the History of Ideas 67 no. 4 (October 2006) (2006a). s.567. 204 Moses Maimonides, Moreh nevukhim, (Sabbionetah 1553). 102

Salomos tempel var ett ypperligt exempel. Frst hade kung David gjort Jerusalem till sitt kungaste och israeliternas huvudstad sedan hade Salomo byggt ett enastende tempel och drmed knutit offret till sig. Frst nu kunde man kommunicera med Gud p riktigt. Det hr hade naturligtvis tskilliga politiska ponger, inte minst i Vasa- och Stormaktstidens Sverige dr kungamakten strvade efter full uppsikt ver kyrkan. Naturligtvis var varken Schefferus eller Verelius frmmande fr att med i historien i ryggen ge detta sin legitimitet, men det var bara den ena sidan av saken. Den nyare synen p offer och bilddyrkan gav dem mjligheter att ge ett intressant tillskott till den vetenskapliga diskussionen ute i Europa ingenstans i det hedniska Europa kunde man finna en bttre modell fr bilddyrkan och offer, eller klarare motsvarighet till Salomos tempel n i det forntida Uppsala. Drfr fljde man de svenska antikvariernas Uppsalaforskning med stort intresse, och ven om Olof Rudbecks Atlantica inte hade mycket i den europeiska lrda diskussionen att gra, hade ven den sina ponger. Vid det hr laget hade man brjat bli kritisk mot de nedltande skildringarna av offret i Uppsala. Den bild som exempelvis Adam av Bremen mlade upp av Uppsala fljde, oavsett om det fanns ngot spr av sanning i den, helt och hllet den kyrkliga mallen, han citerade inte bara samma antika frfattare och samma bibelstllen, han anvnde sig av samma bilder som alla andra kyrkomn i Nordvsteuropa fr att beskriva hednisk rit och kultplatser och anvnde i stort sett samma vokabulr och retoriska grepp fr att beskriva dem.205Att berttelserna lika grna kunde ha kommit frn en jesuitmunk som tervnde frn Amazonas gjorde den inte mindre misstnkt. I Adams gon frutsatte bilddyrkan ocks mnniskooffer, och fljaktligen var det ndvndigt att mnniskooffer ven frekom hr. I Upsalia hade Schefferus dock tonat ned den detaljen, och till och med kostat p sig att ironisera ver ngra inkonsekvenser. Adam berttade att av varje levande varelse av manligt kn skulle man offra nio stycken enligt den senaste svenska versttningen. Men Schefferus ppekade att Adam faktiskt skrev novem capita offeruntur att nio huvuden offrades och att kropparna sedan hngdes upp i en lund nra templet. Om offren redan hade halshuggits, hur ltt skulle det d bli att hnga dem? Schefferus, som alltid var bevpnad med lika skarpladdade som drpliga argument, hade i just detta fall kostat p sig att raljera eftersom han mycket vl visste att caput redan i frklassisk tid anvndes i betydelsen person eller individ,206 men Schefferus njde sig inte bara med detta exempel, han kunde dessutom med en liten rknevning visa att Adam av Bremen hade misstagit sig om antalet offer som hngde i Uppsalalunden. Dessa skulle, om man fick tro den kristne som berttat det fr Adam, ha varit 70 [sic] till antalet. Om man nu hngde nio kroppar vart nionde r skulle det innebra att de frsta offren hade hngt dr i mer n sextio r vilket Schefferus fann mindre sannolikt.207 Nu hade Schefferus uppenbarligen en
205 206

Se diskussion i slutkapitlet. Jmf. Morris 1989, s.62. Jag tackar Urban rnholm fr denna uppgift. 207 Schefferus 1666, s.293f. 103

bristfllig version av Adam av Bremens Gesta, antalet offer i trden skulle vara 72, dessutom var det inte endast frga om mnniskor som dinglade i lunden.208 Att pst att Verelius och Schefferus stora intresse fr det forntida Uppsala skulle ha sin grund i ngon stormaktstida storsvenskhet blir en vning i teleologiska resonemang och triviala upprepningar av forskningshistoriska remenicenser. Schefferus och Verelius hade ett brett perspektiv. Detta var en internationell vetenskaplig dialog, om det ngonsin frekom tal om ngra grnser gick dessa mellan de olika konfessionella nationerna, inte mellan staterna. Med tiden skulle ven dessa suddas ut.
DE
SKILDA FRUTSTTNINGARNA

VAD SOM inledningsvis skilde Schefferus och Verelius t bestod mer i deras vitt skilda frutsttningar n i ngra strre motsttningar av vetenskaplig natur inte i vad som sades, utan hur man kunde sga det. Nr Schefferus frfattat sin Upsalia hade han gjort vad som anstod honom. Han hade skickligt rensat undan alla hstlven, men i grund och botten hade han inte psttt ngot uppseendevckande. Berodde det p att han inte insg de smtt absurda problemen som fljde med Ericus Olai, eller ansg han att det inte anstod honom att draga i tvivelsml vad de gamla skribenterna hade skrivit? Man kan bara konstatera att Schefferus frutsttningar inte var de enklaste. Att i allt fr hg grad diskutera och rent av ifrgastta den svenska historien, och de politiska ord och begrepp som omgav den, kunde innebra problem fr en utlandsfdd professor. Schefferus hade blivit grundligt, och avsiktligt, missuppfattad tidigare.209 Det blev rent av en riskabel balansakt nr den utrikespolitiska situationen s smningom frvrrades och en tysksprkig professors lojalitet ltt kunde ifrgasttas i den allmnna nervositeten. Schefferus frhll sig exempelvis ngorlunda kallsinnig till den gtiska diskursen, men sttte sig inte med den. Olaus Petris mer kritiska instllning till den gtiska historien hade en ettrig vedersakare i Johan Hadorph, som ansg att Olaus Petri hade smdat vra frfder, och i den diskussionen ville Schefferus inte hamna. Men Petri hade ocks vunnit anhngare, inte minst hos den intressante Johan Stiernhk. Redan 1668 tillts han utge sin Historia juris patrii om han den fullndade och i den kom han, nr den vl fullndades, att st relativt lngt frn Stiernhielm och i viss mn ven frn Verelius.210 Att g p kollisionskurs mot populra, folkliga frestllningar, var inget heller man som utlandsfdd professor gjorde oftare n ndvndigt. Schefferus hade inte mycket till vers fr folkliga frestllningar, i synnerhet inte den om svenskheten och om frhllandet stat och folk, ngot som ltt kunde missuppfattas. I Schefferus
208 verhuvudtaget verkar det som om Schefferus version av Adam av Bremens Gesta saknade skolietexterna, de informationer som Krantzius har hmtat frn dessa skolier attribuerar drfr inte Schefferus till Adam av Bremen. 209 Se ex. skrmytslingen med Gavelius 1656. Scheffer 1918, s. 47 ff. 210 Stiernhk, De jure sveonum et gothorum vetusto Johan Olofsson Stiernhk, Om svears och gtars forna rtt, (Stockholm 1981).DGA del 6, s.172. 104

gon utgjorde exempelvis inte en stat en hop folk och allmoge, som bor uti ett land eller stad, och som r underkastade deras verhets regemente.211 Schefferus anvnde sig av det antika statsbegreppet som, ytterst grovt frenklat, innebar att en stat konstituerades av sina konstitutioner och att nr dessa frdrag eller konstitutioner upphrde, s upphrde ocks staten. Fr den som inte begrep vad Schefferus menade, eller avsiktligt ville missuppfatta honom, fanns det med andra ord gott om tillfllen. Verelius frutsttningar var ngot annorlunda, men inte ndvndigtvis mycket enklare. I de islndska sagorna, som han knde bttre n de flesta andra, och i tskilliga andra texter frekom inte sllan sakfrhllanden av inte minst politisk natur som inte var fullt mjliga att ge rst t. Rtten att vlja och vrka kung, tanken p att kung och rike var tskilda, precis som Tacitus hade ppekat i Annales: Hrskarna r ddliga, men staten r evig212 var ngonting grundlggande fr Verelius, men hade inte gtt hem under envldet d kungarna betraktade riket som sin frlning. En suvern kung som skulle styra utan rds rde? Det fanns ingenting i de medeltida lagarna, eller i de sagor som Verelius studerade, som gav historisk legitimitet t sdana tankar.
ORD

1662 UTNMNDES Verelius, som vi redan sett, till professor antiquitatum patri, professor i fderneslandets antikviteter. Titeln r i sig en komplicerad historia, inte minst d begreppen patria och fderneslandet inte hade helt identiska betydelser. Det latinska patria hade i Ciceros mening tv betydelser, hr gjordes tskillnad mellan det politiska eller rttsliga fderneslandet och det lokala. I det frra syftades en gemenskap i vilken man njt sina medborgerliga rttigheter, det senare betecknade den bygd dr man var fdd eller hade sina rtter i. Bo Lindberg (2006)213 har granskat tskilliga begrepp och ord i dess historiska frndring, hur Sverige lngsamt kmpade sig ur en problematisk tvsprkighet under vilken man nnu var lst vid latinska termer som ursprungligen och i harmoni beskrev den politiska vardagen i antikens Rom, men som nu skulle fnga realiteterna p om inte en frmmande planet s tminstone nst intill ett land tmligen olikt Rom, belget nstan tv tusen kilometer drifrn, dessutom ett och ett halvt millennium senare. Skevheten mellan de antika begreppen och realiteterna i det tidig-moderna Sverige var av naturliga skl betydande. Lindbergs studie r en vrdefull studie ven i detta sammanhang, eftersom Lindberg resonerar kring innebrden av just de politiska begrepp som med nstan skrmmande regelbundenhet dyker upp bland antikvarierna och inte minst i skri211

En definition av Strngnsbiskopen Laurentius Paulinus Gothus. Se Strmholm i SvD 20 mars 2007. 212 Cornelius Tacitus, Annales Liber III. , (Cambridge 1996). Annales III:6. 213 Bo Lindberg, Den antika skevheten. Politiska ord och begrepp i det tidig-moderna Sverige (Stockholm 2006). 105

velser mellan Antikvitetskollegiet, universitetskanslern och kanslikollegium. Bortsett frn de fall d dessa politiska begrepp frekommer som signalord eller bara tillhrde standardbanaliteterna fr den som ville visa att man hngde med i sin tid vilket tycks vara ett tidlst fenomen hnde ngot intressant. Nr antikvarierna anvnde dessa politiska ord, uppstod problem eftersom man inte bara talade om de politiska frhllandena i sin samtid. I sakens natur lg ju att man verfrde latinska ord, inte minst de som under antiken beskriver kultutvning, helgedomar och stder eller senantika kyrkliga administrativa begrepp, till vad man uppfattade vara en fornskandinavisk verklighet, s gott som alltid med bibehllen 1600-tals betydelse. Den asymmetri som blev en oundviklig fljd av detta, visade sig innebra ett betydande hinder inte minst i diskussionen om det forntida Uppsala, en plats dr de politiska begreppen knappast kunde undvikas. Av den anledningen r begreppens frndrade innebrd en av nycklarna till det forntida Uppsalas forskningshistoria. Passande nog utgr just fallet fderneslandet en ganska god illustration av ett begrepps frndring. Ett exempel utgr de vlknda orden i Lukasevangeliets 4 kapitel, vers 24, d Jesus befinner sig i synagogan i Nasaret och med viss uppgivelse konstaterar att ingen profet blir erknd i sin egen hemstad. P latin terfinns p samma plats ordet patria, p grekiska () och i 1526 rs svenska versttning fdhernes land trots att Jesus talar om staden Nasaret. En liknande episod terkommer i Johannesevangeliet 4:44 ven hr anvnds lat. patria, grekiskans (), och svenskans fdernesland, men hr r det provinsen, eller regionen Galileen som avses.214 I det hr fallet r den ldsta svenska versttningen helt riktig fderneslandet kunde mycket vl vara en stad eller ett landskap men eftersom det lter underligt i vra ron kom man i det sneaste versttningen ha ordet hemtrakt.215 I antiken anvndes ordet patria aldrig fr att beskriva ett rike i dess territoriella utstrckning, men som Lindberg ppekar hade begreppet fderneslandet ftt just denna tredje betydelse i svenskan. Det blev det enda svenska begrepp som till skillnad frn staten eller riket kom att omfatta bde landet och innevnarna, fderneslandet Sverige-Finland.216 Nr antikvarierna anvnde ord som patria Hyperboreorum,217 hyperboreernas fdernesland, avsg man till att brja med uteslutande dem, inte innevnarna i fderneslandet Sverige-Finland. Det var fullkomligt logiskt eftersom hyperboreernas fdernesland enligt den politiska konstens regler upphrde att existera i den stund som ngon ny hrskare kom in i landet och ndrade lagarna och frfattningarna. Men det innebar flera andra problem, den geografiska utstrckningen av hyperboreernas fdernesland kunde rimligtvis inte motsvara Sverige-Finlands grnser, och
I 1917 rs svenska bibel kvarstr begreppet fdernesland trots att begreppet egentligen skiftat betydelse, men motsvarande stlle i Markus 6:4 kallas nu fr ordningens skull fdernesstad. I 1917 rs versttning av Joh 4:44 kallas det fortfarande fr fdernesland, men hemtrakt i den senaste versttningen. 215 Schefferus anvnder frvrigt patria nr han talar om staden Uppsala. 1666, s.396. 216 Se Lindberg 2006, s. 142 ff. 217 Se exempelvis Antikvitetskollegiets latinska Consignatio Operum frn 1674. 106
214

hur kunde man ens tala om ett hyperboreernas fdernesland i politisk bemrkelse nr folket i frga tedde sig s klurigt att f grepp om? Trots att ord som fdernesland hade tskilliga komplikationer, kom det att bli ett ord som i stort sett alla frstod, frn predikstolarna eller koret fldade det ymnigt och kom drfr genom kyrkan att bli ett honnrsord. Det anvndes flitigt av Gustav II Adolf i den politiska sammanhllningsretoriken, men fll i betydelse som politiskt, appellerande begrepp under envldet. Fr Karl XI, och hans lika envldige successor, fanns det ingen som helst anledning att vdja till fosterlndska knslor, eftersom deras understar frvntades lyda dem utan att fundera ver varfr. ATT ANVNDA ett ord i sin nuvarande betydelse fr att beskriva ngot frn en tid d ordet hade en annan betydelse kan ibland vara ndvndigt, utan en mttlig vrdslshet i det avseendet skulle det knappast g att fra en meningsfull dialog. Det blir dock frvnansvrt trivialt nr man gr det i pejorativt syfte. Fderneslandet, patria, r ett ord som har ngot lderdomligt ver sig, men frn patria r det aldrig lngt till ordet patriot. Det r ett ord som ofta frekommer nr man i senare tider velat ondgra sig ver 1600-talets antikvitetsforskning, och inte sllan fr Verelius gestalta verstepatriotens roll. I och med att man kategoriskt anvnt uttrycket i den 1800-talsnationalistiska eller mer radikaliserade 2000-tals betydelsen antyds rtt och sltt att det skulle finnas tvivelaktigheter frknippade med hans forskning. Verelius har exempelvis av Henrik Schck beskrivits som vldsam patriot. Nr det gller ordet patriot r det uppenbart att Schck avser den nutida, affektiva betydelsen av ordet. Det r problematiskt i sig, men blir alarmerande nr man betnker den ptagligt hotfulla klang som begreppet patriot hade nr Schck yttrade omdmet vid 1930-talets mitt.218 Betydelsen av ordet patriot har genomgtt en nnu strre frndring n begreppet fderneslandet. Fr Verelius, om han verhuvudtaget intresserade sig fr senlatinska ord, innebar patriot just lojaliteten till Ciceros politiska eller juridiska fdernesland patria juris en frpliktelse som inte hade mycket att gra med krleken till hembygden, n mindre till nationen. Ordet betyder egentligen inget annat n landsman, men kom inte minst genom Axel Oxenstiernas flitiga bruk att avse just samhllelig trohet och lojalitet till det gemensamma, uppoffring till skillnad frn lttjefull egennytta.219 I Oxenstiernas gon bestod krleken till fderneslandet i att bidra till det allmnnas bsta, till statens vlfrd.220 SOM LATINSK ORATOR eller talare infr ngon stor begivenhet, var det helt i sin ordning att hnge sig t lidelser och fosterlndska affekter, men inte som professor i
Nr patriot frekommer i det arkivmaterial som jag har studerat kan det avse de mest skilda ting. Bland studenterna avsgs s gott som alltid lojaliteten till den nation man var inskriven vid. 219 I viss mn mrks en sdan skillnad i det nutida amerikanska patriotbegreppet och det europeiska. 220 Se ex. Anders Fryxell, Berttelser ur svenska historien. D. 7, Drottning Kristinas frmyndare, Afd. 1, (Stockholm, 1850). s.108 f. 107
218

fderneslandets antikviteter. Att i ett vetenskapligt sammanhang ge verdrivna uttryck fr krleken till fosterlandet var direkt olmpligt, i alla fall fr den som ville upptrda som lrd vid ngot av 1650-talets lrosten. Justus Lipsius hade redan 1584 visat vart skpet skulle st hans stoiska kosmopolitism tillt inte den banala sentimentalitet som fosterlandskrleken gav uttryck fr, drmed var patriotismen ocks misstnkliggjord. Stiernhielm avfrdade fosterlandskrleken som en ofrnuftig lidelse, Rudbeck inleder sin Atlantica med orden att sanningen var dlare n krleken till fosterlandet. Inte heller Verelius lnade sig till det.221 De stora fosterlndska knslor som frammanas i portrtten av Verelius, fyller inget rimligt syfte. Inte heller kan det tjna mycket till att arrangera Schefferus bild fr att han ska bli s lik oss sjlva som mjligt. Schefferus var en betydligt flitigare frkunnare av det patriotiska temat n ngonsin Verelius, det var hans arbete till skillnad frn Verelius var det drfr fullt mjligt fr Schefferus att skriva om krleken till fosterlandet. Schefferus gnade fosterlandskrleken ett helt kapitel i Memorabilium.222 Dr figurerade Engelbrekt, Linkpingsbiskopen Kttil, Gustav Vasa och Axel Oxenstierna. Det gemensamma temat i alla fyra berttelser r de svra prvningar och vervganden som huvudpersonerna frivilligt utstter sig fr den osjlviska uppoffringen allt fr att bevara Sveriges frihet och oberoende. Schefferus bevpnar dem med kardinaldygderna, och i den stunden blir de naturligtvis oslagbara. Schefferus r som alltid mttfull, men frgan man kan stlla sig r om en infdd svensk hade kunnat skriva en sdan patriotisk text, om inte dess vrde rent av drastiskt kade genom det faktum att det hade frfattats av en utlnning, dessutom s pass hgt aktad vetenskapsman som Schefferus? Mot det kan man invnda att Memorabilium snarare vnde sig till den svenska adelns ynglingar Schefferus studenter n en lsare p kontinenten. Om jag fr gissa, var Memorabilium frmodligen lika gngbar i Sverige som i utlandet den trycktes fr vrigt i Hamburg och Amsterdam, inte hos Curio i Uppsala. Vad som mjligen r lite talande r titeln i sig, hr talas det ju om det svenska folket. Ett sdant begrepp, ett svenskt folk existerade verhuvudtaget inte som begrepp p 1600-talet, Sverige var ett rike, inte ett folk. Det r nd i sin ordning eftersom Schefferus, liksom Adam av Bremen, anvnder det mer etniskt syftande ordet gens vilket i allmnhet bara anvnds om avlgsna folk, till skillnad frn populus. Schefferus utnyttjar med andra ord sitt frmlingsperspektiv, vilket gr honom mer trovrdig. ETT INTRYCK av mnga sentida skildringar av 1600-talet r att begreppet patriot nstan alltid upptrder i par med ordet gticist. Ibland tycks de rent av vara varandras frutsttningar. Men gticism snarare goticism kan omjligt vara identiskt med patriotism eftersom gterna var ett forntida folk man var vldigt sent ute om man trodde sig kunna gra osjlviska uppoffringar fr att bidra till gternas vlfrd.
221

Stiernhielm formulerade dessa tankar vid drottning Kristinas krning. Georg Stiernhielm, Samlade skrifter, (Stockholm 1929). s.123. 222 Kap. 28. 108

Patriotismen hade inte ens varit en bra id i i begreppets nuvarande betydelse, eftersom ju gterna och hyperboreerna mycket vl kunde vara av utrikiska nationer, till och med fiender till fderneslandet Sverige-Finland. Verelius var vertygad om att ett forntida folk, gterna, var identiska med goterna och ansg med std av de antika frfattarna att de en gng hade utvandrat frn Sverige. Han var i den meningen gticist. Men det kan vara viktigt att pongtera att fr Verelius var det som vi idag kallar gticismen av underordnad betydelse som sammanhllande kraft. I hans, ngot lderdomliga tankevrld var det i frsta hand religionen, och frst i andra hand dess sprk, lagar eller seder som hll samman ett samhlle ngot han med tanke p sin uppvxt och berttelserna om hndelserna i norra Smland mste ha blivit pmind om ganska ofta. Det r verhuvudtaget svrt att frestlla sig att gticismen ndde de bredare lagren i ngon strre avseende, dr rdde en annan sammanhllande myt, och den var kraftfull identifikationen med Israels folk. Det rder ingen tvekan om att Verelius var omttligt intresserad av de hyperboreiska visioner som dragits i ljuset av Bureus och Stiernhielm, han var dessutom helt fast i de gngse myterna som exempelvis den om Zamolxes ngot som Schefferus inte accepterade med samma ltthet. Men fr Verelius var gterna i frsta hand ett forntida folk, om gternas bedrifter knde man inte till srskilt mycket. Nr det gllde det gticistiska lrdomsarvet var den mogne Verelius trots allt skeptisk, ibland avvisande.

109

D EN LITTERRA FEJDEN

och mste jag beknna, att jag dr vid nu alldeles trtt och ledse bliver.
MAGNUS GABRIEL DE LA GARDIE

CHEFFERUS Upsalia pbrjades 1654 men utkom inte frrn 1666. D hade en hel del vatten runnit under Dombron. Mot Upsalia hade Verelius dock, s vitt jag har kunnat finna, initialt bara en enda strre invndning.223 I ett odaterat brev, dock frn 1666, pekar han p en notis i Upsalias sextonde kapitel, dr Schefferus ansett att Gja mnaden varit en gudinna och att man framburit offer ven till henne. Verelius kunde p sprkliga grunder och med exempel frn bland annat Hervararsagan, visa att kllornas uppgifter om att Svitjods huvudblot skulle vara at goi, inte var det samma som att blota in honorem Goi blota till gja utan att blotet skulle ske i mnaden gja.224 Det var filologen Verelius som i all vnskaplighet ppekade detta, och Schefferus frde in synpunkterna i Upsalias addenda. Nr Verelius s utkom med Hervararsagan skulle det dock visa sig att det fanns fler detaljer som skilde dem t.

VGEN

TILL

GAMLA UPPSALA

DET HELA VAR ganska enkelt. Accepterade man att det forntida Uppsala var identiskt med det gamla Uppsala, skulle man inte tvingas gra fler antaganden n ndvndigt. Frgan r nr Verelius kom fram till sin stndpunkt. 1730 utgavs Verelius Epitomarum histori Svio-Gothic, och i denna tycks Verelius nnu anse att Uppsalatemplet stod i det nya Uppsala.225 Problemet r dateringen av Epitomarum Rhyzelis, som utgav verket, antog att det hade frfattats 1651, medan Schck ansg att de frfattades frst 1666.226 Att Rhyzelius valt detta r beror troligen p att det var frst d manuskriptet till Messenius Scondia Illustrata kom ur den messenska

223

Bortsett frn Schefferus latinska tergivning av namnet Uppsala. Verelius hvdade att Upsalia inte var en kta form. 224 X 240, UUB. 225 Sid. 58 Qui propterea in loco fani Idololatrici, novi templi fundamenta marmorea jecit. 226 Rhyzelius frord till Olof Verelius, Epitomarum histori svio-gothic (Stockholm, 1730), samt Schck 1932, s.220. 110

slktens go.227 Schck ppekade att Verelius lnade Scondia Illustrata frst 1666, och att Epitomarum drfr inte kunde ha varit ldre n s. Men eftersom Verelius mest nmner Scondias andra bok, inte den mer intressanta tionde boken, kan man frmoda att han frmodligen lst den avskrift av den andra boken som cirkulerade innan 1666. Vad man n vljer, tycks det faktum att Verelius inte ville trycka Epitomarum sga en hel del. Det kom, s smningom, i Verelius gon bli alldeles uppenbart att det vilade ngot verklighetsfrmmande ver beskrivningarna av Uppsala. Schefferus hade inte frnekat att Gamla Uppsala tidigt hade varit en kunglig begravningsplats eller att det sedan under kristendomens intg ocks blev ett kungaste, men anslt sig i vrigt till de ldre skribenterna i frga om placeringen av det hedniska templet, trots att han erknde att det fanns avvikande meningar, och anspelade mer p en o- eller halvbildad tradition. Frfattarna hade haft fullt upp i sina bibliotek. Deras skrifter kunde inte bli annat n skrivbordsprodukter. De frlitade sig p ett sagamaterial som inte gjorde sagorna rttvisa, de hade aldrig skdat landskapet, aldrig gett sig sjlva en chans att f en verblick ver bebyggelsen och fornlmningarna. Skulle man frst det forntida Uppsala, var man tvungen att hja blicken. Oavsett om orten Uppsala konstituerades av sin omgivning, eller om omgivningen konstituerats av orten, lg nyckeln i orten och ortens omgivningar. Verelius kritik, vilken han s smningom kom att odla p allvar, var en reaktion mot den historietradition dr allt tycktes vara orationer ver vad som redan sagts, och dr inte ens de nya uppgifterna som kom med de nya manuskripten frndrade ngonting. Verelius besvikelse ver Schefferus krampaktiga relation till Ericus Olai och fraktet mot alla frsk att omvrdera gamla uppgifter var stor i synnerhet som Schefferus tidigt nstan vertrffat Verelius i avstndstagande frn slentrianmssiga tolkningar av i stort sett synoptiska krnikor.
HERVARARSAGAN

HERVARARSAGAN uppfattades som ett av de viktigare manuskript som Jonas Rugman medfrde frn Island - en storslagen berttelse som kunde f de gtiska hakorna att darra, dessutom utspelade den sig allt som oftast i Uppsala vilket i mngas gon gjorde den till den perfekta sagan. Islnningarna hade verkligen sinne fr det vsentliga. Sjlva manuskriptet var dock inte s storslaget, det var i stora stycken olsbart och som det skulle visa sig gjorde inte sagan rttvisa. Men i det manuskript som Rugman hade medfrt fanns det ett tillgg som innehll tskilliga pusselbitar till svensk historia och de svenska regenterna fram till 1118.228 Verelius beskrev sjlv
Se Harald Olsson, Johannes Messenius Scondia illustrata : studier i verkets tillkomshistoria och medeltidspartiets kllfrhllanden, (Lund, 1944). Detta br i sdana fall snarare ha skett i januari 1652. 228 Schuck 1933, s. 81. 111
227

knslan upptckten var som att ha hittat en vergiven gruva, allt han hade att gra var att rensa upp den. Verelius var frmodligen den ende i sin samtid som kunde stta in Hervararsagan i sitt sammanhang, f hade strre kunskaper om den norrna litteraturen. Verelius hade frelst ver Hervararsagan redan 1663 och 1664, och uppenbarligen hade han inte bara diskuterat den med Schefferus, Verelius hade dessutom lnat ut den till honom vilket p den hr tiden var ett osvikligt vnskapstecken.229 Det var snarare praxis att svartsjukt ruva p sina fynd, att vgra lmna ifrn sig akademiens handskrifter och bcker, och inte minst Verelius tycktes vara svr p den punkten. Lngt senare, skulle Johan Hadorph hgljutt klaga ver hur Vereliuskvvt de islndska handskrifterna och att det var frst efter hans dd som ngon annan fick titta i dem.230 Hadorph klagade visserligen p det mesta som Verelius fretog sig, men hade inte sllan anledning att gra det. Hadorph var ovanligt frikostig nr det gllde att dela med sig av sina fynd i arkiv, slott eller stugor, men fick sllan ta del av ngon annans material. Hadorphs idoga kamp fr att rdda arkivmaterialet och manuskripten frn att hamna i privata hnder r lttare att uppskatta idag, men var det inte ndvndigtvis d hans kontroll ansgs utgra en svartsjuk tgrd fr att frhindra studiet av kllorna och tminstone i Rudbecks gon - likrikta resultatet. Verelius utgva av Hervararsagan var vsensskild frn vad mnga andra hade stadkommit och den rnte stor uppmrksamhet. Inte minst berodde framgngen p Verelius kommentarer, noter, till sagan, och det var just i noterna till sagans fjrde kapitel som Verelius fr frsta gngen presenterade sina rn. Han gjorde gllande att den enda tnkbara platsen fr det forntida Uppsalas ursprungliga lge lg i det gamla Uppsala. I NOTERNA TILL Hervararsagan anvnde Verelius de skriftliga kllor som nu framkommit genom inte minst Hadorphs och Rugmans frsorg, ett material som han behrskar till fullo. I Olofsagan och p andra hll hos Snorre Sturlasson, tyckte han sig se entydiga och fullt tillrckliga bevis fr att konungastet Uppsala ocks var kult-, tings- och marknadsplatsen, och att kungarna vergav Gamla Uppsala i och med att de antog dopet sagamaterialet var ju entydigt p den punkten. Inledningsvis uppehller han sig en stund vid sjlva formuleringen At Upsalaum:231

Detta ord r ovanligt i singularis, men i pluralis frekommer det i tre kasus: nmligen i nominativ Uppsaler; i genitiv Uppsala; i givandets och borttagandets kasus Uppsolum, med tillgg av partikeln at, d.v.s. in. Olafs Saga kap 70. Tiundaland er gofgast, oc best i Sviavelldi: angat lijtr alt riki, ar ero Vppsaler; (nominativ) ar er Kongs stoll oc Arkibiskops stoll. ar er vidkendr Vppsaula (genitiv) audr. Sva kalla Sviar eign Svia Kongs. d.v.s: Tiundaland r den brdigaste och mest framstende provinsen i svearnas rike; drav dess makt ver de andra provinserna. Dr
229 230

Schck uppger att det hade gjorts ett provtryck redan 1669. Ibid s. 82. Brev till Magnus Gabriel de la Gardie den 1 december 1682. Se Schck 1933, s.94. 231 versttning Urban rneholm. 112

ligger ocks Uppsala; dr finns det kungliga stet och rkebiskopsstet; drfr talar man om Uppsala d. S kallar svearna sveakungens egendomar och gods. Uppsaler r slunda benmningen p platsens invnare, inte p platsen, p samma stt som man anvnder Parisii inte om staden, utan om mnniskorna. Genitiven r Uppsala, och man fr underfrst ett By eller Stad eller ngot liknande, som i Uppsala d, d.v.s. de upsaliensiska kungarnas gods. Olafs Saga, kap 69. Skylldi vera blot at Uppsalum, (borttagandets kasus) d.v.s. Man skulle offra i Uppsala, eller i uppsaliensarnas trakt. Detta kunde styrkas med hundratals belgg hos olika frfattare, om saken krvde det. Frn genitiven Uppsala, med det underfrstdda ordet civitas infrde latinskribenter namnet Upsala p platsen eller samhllet. Adam av Bremen. Vid Uppsala brukade avgudar finnas likas detta folk har sitt absolut frnmsta tempel, som kallas Uppsala. Saxo, bok 6 om Starkater: inrttad vid Uppsala. S sgs det ocks hos Ericus Olai. Och det r ingen dlig slutledning, att denna form kommer frn vrt sprk. Varifrn kommer d den mycket vanliga formen Upsalia? Varifrn, om inte frn den folkliga slpphnta bengenheten att frdrva och frvrnga egennamn. Nu sger man ju Upsaler, eller dess latinska variant Upsala, p grund av platsens utmrkta lge invid de bekanta bondgrdarna Sala och Vaksala, dr man ocks skall underfrst substantivet by.

ven om detta resonemang r bde gtfullt och intressant, var det i de fljande raderna som den stora stridsfrgan vcktes till liv det r skrast att lta Verelius sjlv komma till tals:
Jag r vertygad om att lsaren skulle uppskatta om jag hr fretog mig att noggrannare underska och utreda vad det forntida Upsala genom skriftliga och muntliga vittnesbrd en gng s bermt i hela Norden kan ha varit, detta de urtida kungarnas, gudarnas och avgudakultens hgste och domner. r det den stad med samma namn dr vi bor idag? eller r det den andra, som ligger omkring tta romerska mil drifrn, utmrkt av en bondby, en kyrka och kungars gravhgar? Om vi helt enkelt ville tro p de skrifter i mnet som givits ut fr ganska mnga r sedan, skulle vi inte tvivla p att vi idag bor i det gamla Upsala, som, sedan kristendomen blivit fast etablerad, flyttade tillbaka till detta sitt forna ste, sedan en storslagen basilika, sdan den kan ses n idag, uppfrts, enligt vad som sgs genom kungarna Sverkers och Erik den heliges fromhet och p deras bekostnad. Under kristendomens allra frsta tid hade staden flyttats hrifrn till kungshgarna, fr att inte de kristna, ifall de skulle fira sin gudstjnst p den plats dr de sjlva och deras fder fre dem hade offrat till Tor, Oden och Frej, skulle stras av minnet av den gamla avgudadyrkan. Detta stds frmst av trovrdigheten och auktoriteten hos Ericus Olai

Verelius menar visserligen att det Ericus Olai (och drmed Schefferus) skriver om grundandet av katedralen i gamla Uppsala, och om verflyttningen av rkebiskopsstet r helt och hllet riktigt, men:
vad gller det han tillgger om verflyttandet av konungastet och om det forntida Upsala, r jag emellertid vertygad om att han i huvudsak misstar sig. Det finns nmligen ganska tungt vgande bevis fr att det lantliga, ven kallat det forntida, Upsala har varit det ldsta, dr man utvat avgudakulten. Det var grundat p egen mark, som strckte sig nda till stadsporten, ett icke obetydligt argu113

ment fr dess gamla maktstllning. Dagens stad r dremot inte belgen p egen mark, utan p andra byars, nmligen Stabby, Lasseby och Kbo. Desutom r det bekant fr alla, att Nordens kungar en gng inte kallades svears och gtars kungar, utan Upsalakungar, nmligen efter kungastet: nd hrskade de ver alla dem som kallades svear och gtar, det som gemensamt kallas Sviavelldi. Dr man finner belgg fr kungarnas forna ste, dr kan man ocks sl fast, att det forntida Upsala legat. Men de tv bondgrdar, som ligger invid kyrkan kallas nnu Konungsgrden, drfr att kungar en gng har bott dr. Vem kan allts ifrgastta platsen fr det gamla Upsala? Men, sger du: sade inte Ericus Olai samma sak ovan, nr han skrev kungastet flyttades dit? Det r inte ditflyttat, sger jag, utan ursprungligen grundat p platsen och drifrn, om jag inte tar fel, flyttat till den plats dr nu den kungliga borgen str, i sjlva staden, dr det ocks inom kort drog till sig stora mngder mnniskor, religis kult och dess utvare. Olafs saga, kap. 69 visar ju mycket tydligt att kungarna vergav det forntida Upsala under den frsta kristna tiden, och inte lngre kallade sig Upsalakungar utan Sveakungar: Erik Segersll var den siste av dem som kallades Upsalakungar, men den frste av de kristna kungarna i Svea rike. Som krigsfnge i Danmark hade han nmligen blivit dpt av Poppo och upplevt miraklet, att vitgldande jrn utan skada kunde bras av honom sjlv i bara hnderna. Men Erik Segerslls son Olof Sktkonung brt med den gamla seden, och kallade sig, som den frste, inte Uppsalakung utan Sveakung, enligt vr frfattare, kap. 20. Nra denna plats, nmligen Konungsgrden, har de vldiga hgarna, gravmonument ver dda kungar, kastats upp: dessa r bland de viktigaste 232 belggen fr det gamla Upsalas existens. I nrheten finns ocks bcken Samna, s benmnd eftersom rikets menighet i forntiden brukade samlas dr fr att hlla folkfrsamling, utva kult, flla domar och driva handel. Den som flyter frbi Upsala kallades en gng Fyris, kan vi lra av eddan; den hjd vid vars fot kungahgarna rests heter hos Snorre Fyrisvalld, som den nnu kallas av den upsaliensiska bondebefolkningen, nmligen efter Fyris som dr flyter fram. Av samma orsak kallas den vida sltt av ngsmark, som en gng gjorde det gamla Upsala s vackert, fyrisengen; den del hrav som ligger sterut kallas dock numera valengen, detta, enligt vad jag tror, efter Hugleks, Jorunds och Eriks minnesvrda fall (valr), i deras strid mot Hkan, vilken Snorre berttar gde rum p Fyrisvald. Men idag r det bara mynningen av denna som bevarar dess ursprungliga namn Fyri, medan n benmns efter den grd eller den stad den flyter frbi, nmligen Sala , fluvius Salae, Upsala , fluvius Upsalae. Det finns de, som menar att ns ursprungliga namn r Sala, och att man drfr sger Uppsala, som Johannes Magnus, bok I, kap. 6. Vid denna hrledning borde han dock ha begrundat, att efter vad som r vanligt i vrt sprk, borde det enkla begreppet st frst och tillgget sttas efter, s att man bildat Salakping, Salaby, Salaborg, eller liknande, s som man har bildat Lidkping efter n Lida i Vstergtland; Falkping efter omrdet Falan, och ett otal exempel av samma slag.

Verelius skriver vidare:

Bland andra minnen av det gamla och lantliga Upsala frtjnar den del av sjlva templet, som nnu str kvar likt ett torn, att uppmrksammas. Den har en byggnadstil, som gr att man knappast kan tro att den r uppfrd efter kristendomens infrande. Skert r, att man inte ser ngot liknande p annat hll. Hela byggnadsverket r uppfrt av natursten, dock tmligen slt, p en kvadratisk yta, p s
232

Ev. frsta, vers. anm. 114

stt, att vggarna vilar p tta grova pelare och p lika mnga ppna portar med en hjd av 24 fot och med runda valvbgar, som hos Janus Quadrifrons tempel, ven om detta bara har haft fyra portar. Sedan denna byggnad kompletterats med ett senare uppfrt tempel, har dessa portar emellertid satts igen med annan sten, vilket var och en klart kan se, frutom tv, i anslutning till templet, vilkas valvbgar, efter att man avlgsnat den mellersta pelaren, har skurits av en annan bge, och vlvts s, att de har motsvarat sjlva templets valv, s, som visas i den framlagda figuren **. Jag vgar visserligen inte sga att det hr har varit sjlva tregudatemplet, eftersom frfattarna sger att det har varit avsevrt mer praktfullt, och utan tvivel i grunden rivits av de kristna, fr att man skulle utplna minnet av avgudadyrkan: jag tar dock knappast miste, om jag sger att det r samtida, och har varit i offentligt bruk. Kungagravar finns nmligen dr, dr deras officiella begravningar gt rum, och offer frrttats fr deras lyckliga frd till Valhall, d.v.s. Odins sal, Odin som man var vertygad tog emot kungar och tappra mn i livet efter detta, och som uppskattade och belnade frikostigt stora bedrifter.

Verelius argumenterar bestmt mot Schefferus Uppsalaetymologi. Om staden ftt sitt namn frn floden Sala, skulle den snarare ha hetat Salaby eller Salakping. Han frhller sig fr vrigt skeptisk till namnet Sala och kommer senare hvda att det r en lrd konstruktion alla i Uppsala kallar den Uppsalan. Sjlv anser han att n frn brjan kallats Fyrisn, men till denna frga finns det anledning att terkomma. Verelius stter namnet Uppsala i relation till byn Sala i Vaxala socken, belget cirka 3 kilometer sydsydost frn Gamla Uppsala by. Upp- betyder i Verelius gon inte en plats som r nivmssigt hgre upp belgen, utan en som ligger norr om, eller snarare proximalt om en annan plats med samma ortnamnselement. Verelius hvdar att kyrkans tornparti mste ha tillkommit innan kristnandet ndde trakten. Det r en viktig distinktion Schefferus kunde ju, om n motvilligt tnka sig att den utgjorde en del av en kunglig byggnad, som ju i sdana fall tillkommit nr de kristna kungarna tog sin tillflykt till Gamla Uppsala. Tornpartiet vilar p tta pelare, en av dessa togs bort nr man omgestaltade den till kyrka. Verelius hvdar nnu s lnge inte att kyrkans tornparti r en del av ett hedniskt tempel i ett annat sammanhang visar han sig uppenbart skeptisk till denna id. Verelius presenterade ett antal figurer av Gamla Uppsala kyrka i vilket han i en av dem markerar grunden fr aedificii veteris Ethnici, den antika byggnaden. Han markerar dessutom med h den raserade ttonde pelaren i ster. Eftersom Rudbeck i sin Atlantica pstr att han r den som funnit pelarbasen, och ven de fundament som Verelius kallar h (men inte ritar ut) uppstr ett problem, eftersom Rudbeck inte grvde efter dessa tidigare n 1677-81. Men i sjlva verket var det murarmstaren Erik Eriksson och klockaren Erik Bengtsson som upptckte pelarbasen redan 1668, dvs under Lars Fornelius pastorat. Med tanke p Verelius vnskap med Lars Fornelius och att Verelius inte sllan hnvisar till honom, r det inte osannolikt att uppgifterna om den ttonde pelaren hrstammar frn honom. I vilken mn Olof Rudbeck varit engagerad i Verelius utgva av Hervararsagan r oklart inte mer n att han berttat fr Verelius att han under en utgrvning (!) i
115

rentuna hade sttt p en grav som av kvarlevornas storlek att dma mste ha tillhrt en jtte. Vad som dock r helt knt r att Verelius vid ngot tillflle under arbetets gng vnde sig till Olof Rudbeck fr att be honom att rita en land-tafla, en karta som kunde illustrera sagan, ngot som skulle visa sig f oanade fljder.

INCERTI SCRIPTORIS CHRONICON

I HERVARARSAGAN hade Verelius argumenterat mot den lrdomstradition som omgav frgan, och eftersom Schefferus upprepade den lrda traditionen drabbade kritiken ven honom. Verelius nmner honom dock aldrig vid namn, vilket i viss mn kan betraktas som en artighetsyttring trots att det vl knappast gick att dlja vem Verelius avsg.233 Det r dock inte alls srskilt sannolikt att Schefferus skulle ha reagerat med ngon strre gldje t formuleringen:

Varifrn kommer d den mycket vanliga formen Upsalia? Varifrn, om inte frn den folkliga slpphnta bengenheten att frdrva och frvrnga egennamn. 234

Det r nr man tnker p saken inte alls besynnerligt att just denna frga hur Uppsala skulle skrivas p latin Upsalia eller Upsala, kom att utgra en av huvudfrgorna i denna fejd. Sjvaste titeln p Schefferus bermda verk skulle allts leda sitt ursprung ur folkligt slarv? Schefferus svar kom 1673, frmodligen den 8 juli. Det skedde i noterna till den Schefferus publicering av den biskopslngd som terfanns i Registrum Upsaliense ter ett av Hadorphs alla fynd. Den i vrigt s tlmodige Schefferus tlamod hade prvats till sitt yttersta, redan i frordet klagar han ver att han blivit freml fr hat och avund.

Vi lever i ett tidevarv dr fliten inte vinnerver lttjan och nra nog inget kan skrivas utan att rka ut fr illviljans frtal. 235

Det r mjligt att Schefferus bland annat avsg Verelius, men fr den som vill finna andra tnkbara orsaker till Schefferus indignation kan man i stort sett bara vlja och vraka, vid den hr tidpunkten hade bde akademin och Antikvitetskollegiet blivit ett veritabelt minflt.

233

Det var dock inte sjlvklart att sdant uppfattades som en artighetsyttring, det kunde rent av tolkas som frakt. Under brket i konsistoriet 1670, hade Schefferus och Arrhenius undvikit att nmna Rudbeck vid namn nr de frfattade sin kritiska skrivelse rrande akademins ekonomi. Rudbeck hade tagit illa vid sig. AKP den 4 juli 1670, samt rarii inspectores bilaga till AKP den 9 mars 1670. 234 versttning Urban rneholm. 235 Schefferus 1673 frord. versttningen delvis frn U 40:43, UUB. 116

Figur 1 Verelius tyckte sig se spren av en ldre byggnad i Gamla Uppsala kyrkas tornparti. I Hervararsagan ville han nnu inte identifiera byggnaden med Uppsalatemplet.

VERELIUS HADE hamnat i grl med historieprofessorn Claes Arrhenius - vilket inte var s svrt frn brjan en konflikt som gllde Olof Rudbecks hantering av akademins ekonomi. Eftersom Verelius agerat p Rudbecks sida drabbade kritiken honom. Verelius brjade ocks klaga ver att han inte lngre kallades till Antikvitetskollegiets mten, och att han inte heller ftt ngon ln drifrn. Det var inte riktigt hela sanningen, men det r kanske inte s svrt att finna den psykologiska frklaringen till varfr Verelius sg sig sidosatt. Trots, eller kanske tack vare att Hervararsagan dessutom blivit en personlig framgng, skulle Verelius f smaka p en majesttisk avundsjuka. Exempelvis kunde inte Hadorph gldjas ver Verelius framgng, frmst p grund av att Verelius dristat sig att ta sig an Hervararsagan utan kommunikation med andra frmodligen avsg han sig sjlv.236 Att till och med en s fridsam person som Schefferus betett sig nedltande och refererade till Hervararsagan som rntmstarens opus, inte som professor i antikviteternas, gjorde inte Verelius mindre bitter.237 Idag skulle man vl betrakta en professor som kallas till en nyinrttad lrostol i ett nyupptckt mne dr hon eller han i stort sett fick fria hnder som den lyckligaste akademikern i hela vrlden. Men som s mnga gnger frr blev det inte s muntert fr Verelius. Utnmningen hade nmligen tv baksidor. Fr det frsta fick han bara ut ln en enda gng p tjugo r, och fr det andra var professuren i mngt
236 237

Palmsk. No III, tom VI, UUB. Antikv. Koll handl. U 143:1, UUB. 117

och mycket Olof Rudbecks och De la Gardies skapelse. Det var inte p ngot stt en merit. Det var som frgjort, han kom alltid att betraktas som ngon som Rudbeck hade smusslat in. Frutom schismen mellan Verelius och Hadorph, som 1673 riskerade att bli en rttssak, hade det uppsttt betydande motsttningar mellan Antikvitetkollegiets och det akademiska konsistoriets ledamter.238 Vad som dessutom inte gjorde saker och ting mindre problematiska, var ryktena om en annan frmmande gdda som lurade i vassen. Just detta r, frmodligen under vintern, brjade det talas om att Olof Rudbeck hade brjat lna bcker som professorer i medicin inte brukade lsa, och att han hade brjat skriva p ett geografiskt och antikvariskt verk om Sverige. Med tanke p Rudbecks milt sagt informella stt att hantera verkligheten var nyfikenheten ver detta verk frmodligen lika stora som farhgorna. DEN MEST BETYDANDE konflikten rrde boktryckaren Curio, en strid som livfullt har skildrads av Claes Annerstedt och Gunnar Eriksson. Missnjet med Curio skulle leda till en av de mer himlastormande trtorna vid akademin och antikvitetskollegiet att Curio rkade vara Olof Rudbecks svger gjorde inte saken bttre. Mjligen var Curio en av dem som Schefferus anspelade p nr han ondgjorde sig ver de lttjefulla och illvilliga. Vren 1673 var Arrhenius inspector typographi. Han, liksom Johan Hadorph, ppekade hgljutt missfrhllandena och krvde en veritabel rannsakning i tryckeriet och det saknades inte skl. Ett av sklen var hur illa Curio hade behandlat Schefferus och hans Incerti.239 Redan den 18 november 1672 hade Magnus Gabriel De la Gardie hgljutt ondgjort sig ver att Schefferus verk hade drjt eller avstannat, allt beroende p Curios frsummelse. Det var meningen att Incerti - eller som den oftare kallades Schefferi opere de archiepiscopis skulle ha kommit ut redan sommaren 1672, men ingenting hnde. Annat var det med Verelius Hervararsaga, som till skillnad frn det mesta annat som Curio tryckte var ett praktverk. Curio hade lagt ned avsevrd tid p Hervararsagan, till och med bekostat trycket,240 men nr det gllde Schefferus verk hade Curio och hans boktryckare inte gjort srskilt mnga knop. Eftersom Curio var Rudbecks svger, skulle den misstnksamme kunna dra slutsatser om frseningens verkliga orsaker, vilket dock aldrig lr lta sig bevisas. Vad som dessutom kunde f fart p ryktesspridningen var det faktum att inte mindre n 49 exemplar av Incerti av ngon anledning avsiktligt blivit frdrvade i tryckeriet.241 Det var bara brjan p en dramatisk, komplicerad och sorglustig historia som fick astro-

238 Schck menar att samarbetet inom Antikvitetskollegiet varit gott fram till 1674. Men motsttningarna hade visat sig redan 1670. 239 AKP den 21 juni 1673. 240 Schck 1932, s. 82. 241 Man misstnkte att boktryckargesllen Bond-Johan, eller Johan Olsson Selling, hade frstrt exemplaren, mer fr att hmnas p Curios elaka hushll, n att angripa Schefferus. Bond-Johan nekade tvrt och s vitt jag har kunnat finna kunde han inte knytas till brottet. AKP den 23 juli 1673. 118

nomiprofessorn Magnus Celsius att med en djup suck pst att han var den olyckligaste rektor i Uppsalaakademins historia - ngonsin.242 I SAK INNEHLL noterna angende Uppsalafrgan i Incerti endast ngra f nyheter. Schefferus gr dock vissa retrtter, han medger nu att staden hade hetat stra Aros, ngot han betvivlade i Upsalia.243 Men Schefferus menar att detta r ett sekundrt namn p staden - d kyrkan byggdes i Gamla Uppsala, glmde man bort namnet p det Uppsala dr hednatemplet sttt, och gav den namnet stra Aros. Nr domkyrkan s flyttades tillbaka till staden, terfick den sitt gamla namn. Han uppmanar sina meningsmotstndare att bevisa att det nya Uppsala aldrig har hetat Uppsala innan Domen byggdes244 Han utlovar ocks utvidgad version av hans Upsalia, i vilken han tnker i full evidens visa att deras bevis mer har skenet, n verkligheten fr sig. Med deras kan man mjligen sluta sig till att Olof Rudbecks roll i diskussionen brjar bli betydande. I NOTEN till Hervararsagans tjugonde kapitel publicerade Verelius ett brev av den 9/9 1271 (DS 555). I brevet vidimerar Biskop Karl i Vsters pven Alexander (IV):s bulla (av den 5/9 1258 = DS 451) med befallning att meddela rkebiskopen och kapitlet i Uppsala tilltelse att flytta Uppsala domkyrka till ett mera passande stlle och ger nmnda kapitel tillstnd att flytta sin kyrka till "straarus"245. Brevet, som r utfrdat i Uppsala, r frsett med tre sigill, varav biskop Karls r svrt skadat. Verelius skriver drfr i Hervararsagan att han inte kan tyda biskopens initial.246 Det blir Schefferus van att tyda otydliga sigill - som tyder initialen till K. Schefferus var visserligen till en brjan misstnksam mot ven detta dokuments kthet - vid denna tid gllde nnu Messenius biskopskrnika, i den gavs ingen plats t ngon Vstersbiskop med namnet Karl, den Vstersbiskop som i Messenius gon ftt i uppdrag att vervaka rkestets flytt var Petrus.247 Misstnksamheten mot denne biskop K var med dtidens kllge i minne vlgrundad. Men tanken p att det eventuellt funnits en Vstersbiskop med initialen K vid tiden fr rkestets flytt, stod fullt klart fr Schefferus och Verelius, ven om de var tillrckligt frsiktiga fr att inte dra ngra hastiga slutsatser. Fr Verelius blev det dock mer och mer uppenbart att mnga av Messenius uppgifter i Scondia Illustrata var felaktiga, att han ofta sammanblandat rtal, datum och namn.

AKP den 21 april 1675. Schefferus 1666 s. 2. 244 Ibid s. 28 f. 245 Observera Biskop Karls stavning. I Annotationerna anvnds inte denna mer tidsenligt korrekta stavning. 246 Verelius 1672 s.193 f. 247 Jan Liedgren, "Om biskopslngder och series pastorum fr det medeltida Vsters stift : en historiografisk underskning frn Messenius och Rudbeckius till Rabenius och Spegel," Kyrkohistorisk rsskrift 89(1989). s. 117, Olsson 1944 s. 279-285. 119
243

242

AUCTARIUM

NOTARUM

VERELIUS Auctarium notarum in Hervararsaga pbrjades i slutet av 1673, men kom inte att utges frrn i mars 1677.248 Det har spekulerats en del kring orsakerna till denna frdrjning Rudbeck skriver att Verelius vntade eftersom han inte ville synas s hetsig vara.249 Vid det hr laget hade Antikvitetskollegiet och det akademiska konsistoriet blivit ett veritabelt minflt. I ett brev daterat den 31/3 1675 beklagade sig Johan Hadorph infr de la Gardie om den oenighet som uppvuxit i akademien. Hadorph, som passar p att nmna att han inte ftt ngon ln sedan 1673, meddelar att han vill flytta ifrn Uppsala fr att hlla sig undan avunden.250 Han kom att stta sig med Arrhenius vilket som sagt inte var srskilt svrt och att det hela gick honom hrt till sinnes r uppenbart. Hadorph ansg att hela hans familj var utsatt fr avancerade frfljelser av samtliga Uppsalaprofessorer.251 ATT Auctarium innebr en hjning av tonlget r sant, och vad som i viss mn frvrrar intrycket r att Verelius inte kan lta bli att raljera - en talang som d och d framskymtar i andra sammanhang.252 Dessutom r han frustrerad och plockar kanske just p grund av det fram en rad med gticistiskt tankegods. Det har frlett mnga senare skildrare att med sina djupaste brsttoner ta avstnd frn Verelius, och kanske r det just drfr de tycks ha undgtt att mrka att Verelius ganska skickligt skjuter in sig p Schefferus svagheter, och gr det med skrpa. I Incerti hade Schefferus framkastat ngot som i Verelius gon inte bara var en arrogant och falsk uttydning av vad Verelius hade skrivit, dr fanns ocks ett argument som Verelius kom att ondgra sig ver extra mycket. Schefferus hade skrivit att de hade angett att staden Uppsala kunde tnkas ha legat p ngot annat stlle n hednatemplet fordom lg, men avvisade detta eftersom alla hittills hade trott att hednatemplet hade legat i nya Uppsala.253 Fr det frsta hade Verelius inte psttt att templet legat ngon annanstans n i det gamla Uppsala, och fr det andra fann han att argumentet alla hade hittills trott vara ett skrmmande dligt bevis. Hr hade jag frvntat mig, skriver Verelius, att Schefferus hade kunnat visa oss ett nytt, oknt minnesmrke eller ngon annan mrklig sak, men det enda som med full evidens skulle visa att Schefferus hade rtt var konstaterandet att alla hittills hade trott.254 Verelius konstaterade ocks att Schefferus nu hade ndrat sikt frst hade han psttt att templet lega vid Trefaldighetskyrkan (Upsalia) men nu pstod han att det lg under Domkyrkan.
Universitetskanslern fick lsa den den 11 mars. Brev till M.G De la Gardie den 24 maj 1677. 250 U 40:4, UUB. 251 AKP den 18 december 1689. 252 Se ex. angreppen p Hadorph i Index Akademisekreteraren Goeding kunde inte dlja sin frtjusning ver Verelius salta penna. 253 Schefferus 1673, s.245 f. 254 Olof Verelius, Olai Vereli Auctarium notarum in Hervarar saga ... dn. Olao Rudbeckio ... inscriptum. Anno 1674, ([Upsala ], 1677). s.3 ff. 120
249 248

P en enda punkt anser Verelius att Rudbeck har ftt honom att ndra stndpunkt nu menar han att byggnaden i kyrkans tornparti kan ha varit det beryktade hednatemplet en uppgift som han dock senare skall frhlla sig kritisk emot. VAD SOM KOMPLICERAR diskussionen r ter det till synes eviga problemet med de antika begreppen, hr i synnerhet ordet stad. I Incerti hade Schefferus pongterat att det aldrig funnits ngon stad i Gamla Uppsala.255 Verelius finner det hpnadsvckande och hnvisar till 1164 rs bulla och ppekar att pvarna anvnder urbs ven d de beskriver Upsalia rustica Gamla Uppsala.256 I Upsalia hade Schefferus inte frnekat att ven Gamla Uppsala har sina stadsliknande lmningar, frmst murar, men han frmodar att detta kan ha sin frklaring i att platsen fr en tid var ett rkebiskopsste eller att spren av dessa byggnader rent av utgr rester av en kungaborg.257 Vi r med andra ord tillbaka till problematiken med de antika begreppen. Att bde Schefferus och Verelius fr problem har sin grund i svrigheterna att se betydelsefrndringar av antika begrepp, vilket inte minst Schefferus kom att visa i tskilliga andra sammanhang. Schefferus och Verelius utgick frn att de termer som antikens frfattare brukade nr de beskrev freteelsen stad, hade samma betydelse fr den medeltida kyrkliga organisationen, men Verelius kunde trots det medge att begreppet kunde avse by. Schefferus antog dock att pven kunde ha begtt ett misstag i fallet Gamla Uppsala, han kanske trodde att det verkligen lg en stad dr och kanske var det just p grund av att katedralen i Gamla Uppsala byggts p ett s ensligt stlle som flytten av rkestet blev ndvndig.258 Det var ett logiskt argument som Verelius ltt borde ha kunnat acceptera, men nu hade Verelius tagit intryck av vad han tyckte sig ha observerat under sina rntmstarresor. Fr Verelius var staden Gamla Uppsala visserligen ett problem eftersom han ingenstans kunde finna resterna av en stad dr, men vl resterna efter dess innevnare. Han tycker sig se bevis fr en betydande bebyggelse i Gamla Uppsalas mnga gravar, vilka upptrder i en mngd som saknar motsvarighet i Mlardalen bortsett frn gravarna p Bjrk. Eftersom gravarna p Bjrk r tskilliga, finns det ingen anledning att tro att inte Gamla Uppsala ocks kunde ha varit en stad. De enastende stadsliknande ruiner som Schefferus menade borde finnas i Gamla Uppsala fanns inte heller p Bjrk, som ju bevisligen hade varit en stad.

255 256 257

Schefferus 1673, s. 27. Verelius 1677 s.11. Ibid s. 17. 258 Johannes Schefferus, De situ et vocabulo Upsali - epistola defensoria, (Holmi 1677). s.34. Dessvrre berttar han inte var dessa murar skulle vara belgna, men rester av tegelmurar har p senare tid observerats i de norra delarna av den nyare kyrkogrden. 121

DE

SITU...

EPISTOLA

DEFENSORIA

I OCH MED den vasst formulerade Auctarium fick Schefferus nog. Han var trtt och sjuk och hade betydligt viktigare saker fr sig. Den 7 mars 1677 skriver han till de la Gardie och begr skydd mot motstndarna, och brjar sedan genom sina vnner frska frm kanslern att stta stopp fr skriftvxlingen.259 Sedan agerar han snabbt. Tre veckor drp, den 27 mars, lg Schefferus De situ et vocabulo Upsaliae Epistola defensoria frdig, och med ett ganska stort mtt av hemlighetsmakeri snde Schefferus manuskriptet till Stockholm fr tryckning den 2 april. Han bad boktryckaren att hlla saken hemlig, s att verket inte skulle bli beslagtaget och utgivningen stoppad. Schefferus var uppenbarligen ambivalent, ibland var han orolig ver dess fljder, ibland frgade han sig om han borde ha angripit Verelius hrdare. Schefferus har hrt att Verelius bett sina medhjlpare och associerade att ta med sig mnga studenter ut till Gamla Uppsala dr de skulle leka, och bli inbillade att Verelius uppfattningar stmde. Detta verk, De situ et vocabulo, som lika ofta kallas Epistola defensoria har inte sllan framstllts som ett genialiskt verk.260 I sjlva verket r det lika ofta allt annat n det. Schefferus inleder sin skrift med att redogra fr stridens frlopp, hur man frljligat hans hrkomst och frargats ver att han, som frmling, blandat sig i dessa saker. Varfr gr man allt detta, nr allt han har gjort r att flja de ldre skribenterna?261 Men, sger han, han gr hellre vilse med de gamla skribenterna, n att bygga p andras dikter. Schefferus medger att han inte kan redogra fr alla namnbyten som Uppsala/stra Aros genomgtt, men r sker p att det var p grund av konungastets flytt som Gamla Uppsala fick sitt namn, snarare n rkestets anlggande.262 Han gr sig sedan lustig ver att Verelius trs datera gravarna i Gamla Uppsala med ett osvikligt experiment, och tillgger att de knappast kan vara ldre n kristi fdelse eftersom Snorre Sturlasson menar att det var Oden som infrde seden med hgbegravningar.263 Schefferus hnvisar ocks till Rimkrnikans uppgift om att Erik den Helige mtt dden i Uppsala, vilket i sdana fall skulle vara ett bevis fr att staden hetat Uppsala innan det fick namnet stra Aros.264 Han ppekar att Gamla Uppsala kyrka r byggt av en sorts sten som inte motstr eld, men att det inte finns ett spr av ngon eldsvda.265 Inte heller finns det ngot spr av en frsvunnen, ttonde mittpelare. Han konstaterar att eftersom stenarna i kyrkans murar r slthuggna kan vi inte ha att gra med en hednisk byggnad eftersom ingen p den tiden behrskade den tekniken.

259 260

Brev frn Schefferus till De La Gardie, 7 mars 1677. Referat i U 40:4, UUB. Se ex.vis Sundquist 1953b, s.28 f. 261 Schefferus 1677, s.4. X 240, UUB. 262 Schefferus 1677 s. 22. 263 Ibid. s. 38. 264 X 240, UUB. 265 Schck 1933 s.346 ff. 122

Han menar att tillbyggnaderna dvs resterna av korsarmarnas murar mste vara samtida med tornbyggnaden och att vi drfr har att gra med en kyrka.266 Han berttar ocks att Fornelius, under reparationerna av kyrkan lt Olaus Gestrinius mta upp dessa murar och att han faktiskt har Gestrinius planer framfr sig. Han avvisar Verelius mening att kyrkan/templet hade stenmurar hade tckts av brder vilka sedan bekltts med guld. Varfr gjorde man sig denna mda, hade det inte varit enklare att bygga templet av tr frn frsta brjan?267 Schefferus hade ocks reagerat p en vagt formulerad uppgift i Verelius Auctarium som kunde frsts som om Verelius pstod att den nyligen bortgngne Lars Fornelius skulle ha haft samma uppfattning som Verelius i frgan. Det var i sdana fall en lgn men Schefferus lter bara antyda det i vaga ordalag.

KANSLERFRBUDET
SCHEFFERUS FRSK att f ett slut p fejden lyckades, tminstone temporrt. Den 17 maj 1677 meddelar Magnus Gabriel de la Gardie att han definitivt ftt nog. Beknnandes att han dr vid nu alldeles trtt och ledse bliver frbjd han vidare allt som med animositet skrivet kan vara i denna sak. P kvllen den 20 maj 1677 hll konsistoriet ett extraordinarie mte.268 Nrvarande var bland annat Jacob Arrhenius, kerman, Celsius, Norrcopensis, Hoffwenius och Olof Verelius. Olof Rudbeck anlnde till mtet ngot frsenad. Verelius menade att han inte skrivit mer n vad han kunde frsvara men vad som kanske var viktigare: att han verlmnat skriften till censuren. Censuren Loccenius och Olivekrans - hade uppenbarligen haft tskilliga synpunkter p texten, och Verelius hade rttat sig drefter. Verelius betonade att han nu hade all rtt att frsvara sig mot Schefferus. Rektor ppekade att fejden i sdana fall skulle komma att bli ondlig, eftersom Schefferus ju d ocks hade rtt att frsvara sig, varp det hela skulle kunna fortstta i evighet. Professorn i medicin, Petrus Hoffwenius kom med ett intressant frslag. Varfr inte ta sig ut till Gamla Uppsala fr att se vem som hade rtt? Men ingen var lngre intresserad av att ge nring till den fejd som kanslern just frbjudit. KANSLERFRBUDET innebar en viss aktivitet kring kombattanternas vnner. Den 22 maj 1677 skriver Schefferus svrson - Johan Columbus - ett brev till de la Gardie i vilket han hoppas att fejden nu r stillad, men att han inte r helt vertygad om att det kommer att vara srskilt lnge. Verelius har sagt honom att han mste f ett tillflle att frsvara sig mot Schefferus senaste inlaga, men garanterar att han i sdana fall kommer att gra det utan att frfalla till argumentum ad hominem.
266 267

Schefferus 1677 s. 54 ff. Ibid 1677, s.61. 268 AKP 20 maj 1677. 123

Columbus berttar att hans svrfar kan tnka sig att lgga ner hela saken eftersom han har viktigare saker att gra som bttre gagnar ungdomen- men om Verelius ger ut en ny bok i strid mot frbudet - s mste Schefferus f besvara honom. Columbus berttar att det finns medlemmar av konsistoriet som anser att Verelius har rtt att besvara Schefferus s lnge det sker utan piquanteri. Columbus betonar att den hr diskussionen i konsistoriet inte finns nedtecknad i brev eller protokoll (vilket r en intressant detalj), men att han nd vill upplysa kanslern om saken s att det inte kan vara Columbus eget ansvar om saken gr vidare.269 Schefferus insg mycket vl att saken skulle g vidare. Han var trtt och hade betydligt viktigare saker fr sig n att diskutera historiska ting med en rntmstare och en galen medicinare, men s fort han hade brjat svva i frhoppningen att fejden hade avstannat, hade hade hans motstndare hittat ngot nytt att plga honom med. Men nu hade Rudbeck brjat bearbeta kanslern, och Schefferus visste naturligtvis varfr.
JAG
SKA KVDA EN ANNAN VISA

DEN FRSTA SAMMANSTTNINGEN med historikerna hade inget med historia att gra, men den kan mycket vl frklara varfr det skulle komma att bli det. I mars 1670 frfattade Johannes Schefferus och historieprofessorn Claes Arrhenius (rnhielm), vilka d var rarii inspectores, en skrivelse i vilken kritiken mot Rudbecks obetnksamhet med akademiens medel var milt sagt kraftfull. Rudbeck var nu inte en person som drog sig fr att ge svar p tal vilket han i just det hr fallet skulle demonstrera i den motskrift han presenterade - men vad som mste ha trffat Rudbeck rakt i hjrtat var kritiken mot hans byggverksamhet och antydningarna om att det vore lmpligare att anlita en architectus utifrn. Frgan r om Rudbeck, arkitekten, ngonsin kunde frlta det. Utan att p ngot stt hvda att den hndelse som intrffade ngot senare samma r ndvndigtvis mste ha varit en scen regisserad av Rudbeck, s skulle den tminstone kunna illustrera hur den hr sortens trtor engagerade professorernas vnskapskrets och inte minst tjnstefolk. Den 17 september klagade Schefferus i konsistoriet ver ett skalkestycke som han misstnkte att en Rudbecks btsmn, en viss Olof Persson, hade roat sig med. Ngra dagar tidigare hade Schefferus snt sin drng Erik Eriksson fr att hmta tre sckar med vete som just inkommit med Olof Rudbecks postjakt.270 Allt gick vl, sckarna lades p krran, men nr drngen tervnde hem till Schefferus grd i Flogsta, var sckarna tomma. Schefferus vete hade spritts utmed vgen och han var sker p att Rudbecks btsman hade roat sig med att skra hl i sckarna.

Brev frn Columbus till De La Gardie, 22 maj 1677. Rudbeck ombesrjde driftigt postgngen mellan Uppsala och Stockholm p vattenvgarna, vilket kraftigt reducerade tiden. 124
270

269

RET 1673 drabbade Olof Rudbeck och Claes Arrhenius ter samman i ett grl som uppenbarligen rrde Rudbecks nya projekt, det som skulle komma att bli Atlantican. Arrhenius hade nmligen formulerat sig besynnerligt i ett gratulationsbrev till Tobias Wester271 i avhandlingen Helvidius Priscus. Dr hade Arrhenius gtt till attack mot ineptitudine scriptorum antiquitatus och om dem som tabulas geographicas natalis soli skrifwet hava ung. de okunniga antikvitetsforskare som ritade kartor ver fdernesjorden.272 Kritiken kunde nstan bara ha handlat om Rudbeck, inte bara med tanke p den karta han ritat till Verelius Hervararsaga, utan snarare mot Atlantican - Rudbeck hade just denna vinter gjort det knt att han arbetade p ett opere geographico ett geografiskt (och antikvariskt) verk ver Sverige.273 Arrhenius angrepp hade inte bara upprrt Rudbeck, utan ven De la Gardie, som nu krvde att Arrhenius epistel skulle rivas ut ur Westers avhandling, och att sjlva disputationsakten skulle instllas intill dess att saken hade utretts. Professor Aurivillius menade att Kanslern, utan tvivel, hade blivit upprrd ver att Arrhenius underkastade de antikvariska studierna en svr kritik studier som nu hade gnats strre flit och som ftt ekonomiskt understd fr att tjna till antikviteternas upplysning. Den lttskrmde Arrhenius, som uppenbarligen var frbluffad ver hur hastigt skvaller kunde frdas mellan Uppsala och Venngarn, slingrade sig och frskte lta pskina att han inte haft Rudbeck i tankarna, utan andra, som Olaus Magnus, och hans Historia, som det finns sm figurer och landkort i, som r rttare ett opus geographicum, n en historia pragmatica, ehuruvl han hlles fr en historia. Konsistoriet hade uppenbarligen svrt att tro p Arrhenius frklaringar, inte ens Schefferus kunde undg att misstnka att Arrhenius hade haft Rudbeck bland andra i tankarna. 274 Men det fanns gott om annat att reta upp sig p. ven om han till lynnet och i alla tnkbara uttrycksmedel tycks vara Schefferus totala motsats, hade de tskilliga saker och ting gemensamt. De var bgge betydande vetenskapsmn och de var bgge hpnadsvckande produktiva. Men Rudbeck hade en annan egenskap han var milt sagt handlingskraftig men bakom handlingskraft gmmer sig inte sllan ett visst mtt av egenmktighet, ju strre inslag av det senare, desto olidligare person. Olof Rudbeck som av ngon outgrundlig anledning blivit utnmnd till ett nyinrttat evighetsmbete med titeln kurator, kunde i och med det ta sig betydande friheter med akademins kassa, dr Verelius i egenskap av rntmstare hll i kassakistans nycklar. Vidlyftigheterna som frmst kom till uttryck i Rudbecks lust att stadkomma byggnadsverk, vilket fick ett knnbart resultat - 1668 tvingades professorerna snka sina lner med i medeltal 15 % p grund av honom.275 Mot sina professorskollegor var Rudbeck mstrande, sjlvbelten och frsatte f tillfllen att
Adl. Westenhielm. Eriksson 2002, s.348f. AKP den 6 juni 1673. DGA v.6, s.187. AKP den 6 juni 1673. 274 Arrhenius kunde ha styftat Erik Dahlbergs Suecia-verk som ju i viss mn kunde sgas vara ett opere geographica. Av flera skl ter det sig lngskt. 275 Eriksson 2002, s.113. 125
272 273 271

ppeka deras oduglighet och lovorda sina egna frtjnster. Gunnar Eriksson menar att det, psykologiskt sett, var den frmsta kllan till oviljan mot honom. Vad som inte gjorde saken bttre var att hans frtjnster till betydande del var reella.276 Till skillnad frn sina kritiker i konsistoriet, kunde var och en med sina egna gon se vad Rudbeck hade stadkommit gator, slussar, sttliga byggnader, akademitrdgrden, den anatomiska teatern och tskilligt annat. I Uppsala kom Olof Rudbeck att stta prgel p i stort sett allt som det gick att stta prgel p. Och nu hade han nnu vrre saker p gng. I SLUTET AV MARS 1674 hade Rudbeck ftt 500 daler fr att utge vad som skulle komma att bli Atlantican, sedan dess hade Rudbeck varit som ett skenande tg. Han hade engagerat studenter fr att avvga, mta och upprtta kartor ver Gamla Uppsala och arbetade ivrigt p sitt verk. Fr Schefferus del stod det naturligtvis klart att Verelius mer antikvariska pstenden byggde p Olof Rudbecks insatser, insatser som knappast mttes med ngon strre entusiasm. Nr Verelius anger att antalet gravar i Gamla Uppsala uppgr till 665, rder det ingen tvekan om vem det r som har rknat dem.277 Nr han pstr att ngra av dem r 3700 r gamla, vet vi vem som har utfrt dateringarna. Att Schefferus fann siffrorna ljliga beror i det frsta fallet p att han aldrig hade rknat dem Rudbecks antal ligger nra sanningen och i det andra fallet p att Rudbecks osvikliga experiment i Schefferus gon inte framstod som en vetenskapligt prvad metod, vilket obestridligen var sant. Det bdade inte gott nr sdant letade sig in i historiska diskussioner. Eftersom Atlantican nu lg fr trycket, hade Rudbeck inga som helst tankar p att upphra med sina exkursioner till Gamla Uppsala. Samma dag som Columbus informerade kanslern om Schefferus avsikter, dvs. den 22 maj, skulle Olof Rudbeck mer handgripligen komma att blanda sig i fejden. P morgonen tog Rudbeck med sig 13 dansk-tyska krigsfngar under ledning av en viss verste Georg Tropp fr att dessa opartiska vittnen med egna gon skulle se vad mrkvrdigheter det fanns att skda i Gamla Uppsala. Nr de p kvllen tervnde till Uppsala intygade de att de i kyrkans murverk kunde sknja konturerna av ett frfrligt gammalt hedniskt tempel och att de hade ptrffat inte mindre n tre igenfallna brunnar.278 Vid det hr laget hade Rudbeck visserligen redan gjort betydande avtryck i den litterra fejden, men det hr tog nog priset. GUD VET varifrn Rudbeck fick den idn. Man skulle ju kunna tnka sig att de vittnesml som man med skilda grader av vld kunde klmma ur en krigsfnge, inte ens vid den hr tiden kunde betraktas som srskilt trovrdigt, men just dessa krigsfngar var faktiskt en illuster skara celebriteter som frmodligen trakterades bttre n sina fngvaktare. De utgjorde nmligen det vre skiktet av Georg Tropps draIbid. s. 104. Rudbecks antal r 669 vilket r ngot i underkant vid denna tid. 278 Finns ven tergiven i Olof Verelius, Annotationes ex scriptis Karoli episcopi Arosiensis excerpt. Ex ms . membraneo vetusto nunc primum in lucem prolat, ([Upsala ], 1678). och i Olof Verelius, Not in Epistolam defensoriam (Upsal, 1681). s.13-14. 126
277 276

gonregemente som hade tillfngatagits under slaget vid Fyllebro, utanfr Halmstad den 17 augusti 1676. Det lg som alltid nr vi har att gra med Rudbeck - en klipsk pong i detta smtt sagolika scenario. Om man betnker att det hr var en period d de lrde i Danmark betvivlade att Sverige hade haft ngon forntid att tala om verhuvudtaget ja att de intellektuella och bokliga vningarna i Sverige begrnsade sig till att den ena hlften av befolkningen med nd och nppe klarade sig igenom alfabetet och att den andra hlften irrade runt i de ndlsa skogarna och utsttte obegripliga lten - innebar det i Rudbecks gon en triumf om en ofrvitlig skara redbara officerare, de flesta tyskar i dansk tjnst, enhlligt kom fram till att bde Rudbeck och Verelius hade rtt att det i hela denna hedniska hrlighet fanns ett hedniskt tempel, en rnnarbana, ngra trd och tre igenfallna brunnar. Den hr scenen skulle kunna uppfattas som ett komiskt tilltag i bsta barockstil, men frgan r om det var srskilt roligt. Gesten var riktad rakt mot Schefferus. Schefferus var tysk - att slpa ut tyska fngar fr att med hjlp av dem besegra Schefferus var bara det en smaklshet. n vrre blir frnedringen nr man betnker att mycket av kritiken mot Schefferus bestod i att han tnkte tyskt, att han frskt att verfra begrepp frn tyskan till svenska frhllanden. Det hade inte betytt s mycket fr Schefferus om det inte vore fr att antipatin mot de som talade tyskt sprk ndde smtt paranoida hjder just 1677.279 Det var naturligtvis inget nytt fenomen - skickliga utlndska hantverkare anklagades ibland av studenterna fr att med frakt se emot de svenske, vilket inte sllan anvndes som en frevndning att verfalla dem.280 Sdant sgs inte med blida gon i en stad som var s beroende av goda hantverkare eller driftiga borgare. Lika mycket som staden gjorde det, stod och fll Akademiens rykte med sina utlandsfdda professorer eller sprkmstare. Bortsett frn det lysande undantaget Johannes Henricus Bclerus,281 var det inte ofta som konflikter med de utlndska lrarna letade sig till konsistorieprotokollen bortsett i det unika fallet d skillnaderna mellan italienskt och svensk temperament och lynne ledde till ett litet upptrde: Den italienske sprkmstaren Julio Baldironi hade nmligen skrmt slag p rektor, d han ilsken ver uteblivna lner strtat in i rektorns kammare, slagit i bordet s att kannan dansade och hotade rektor med en italiensk affekt. Baldironi bad om urskt och frklarade att italienarna menade inget ont med den affecten. 282 Men nu, i och med utvecklingen i det sknska kriget och Brandenburg och Hollands deltagande, skulle ordet tysk allt oftare anvndas som ett okvdningsord, att
En av dessa fngar, en ryttmstare Wagner, rkade faktiskt ut fr ett attentat i brjan av april 1677, som mycket vl kan ha haft anti-tyska (eller anti-danska) motiv. Fngen hade stuckits med en vrja, eller eldgaffel, och man misstnkte att fyra studenter kunde ha legat bakom verfallet vilket var en stor skandal. AKP 6 april, 5 maj resp 11 maj 1677. 280 Detta drabbade exempelvis krsnren Elias Fult och hans familj i februari 1663, som blev misshandlade och fick hemmet vandaliserat av tv studenter (AKP 19 februari 1663). 281 Bcclerus var en av de professorer som drottning Kristina lockade till Sverige, hans karrir i Sverige blev dock kort av flera skl. Han hade dock grundligt retat upp studenterna med sitt frakt fr de svenska pundhuvuden s till den milda grad att de utsatte honom fr skottlossning och skadegrelse. Se Sten Lindroth, Uppsala Universitet 1477-1977, (Uppsala 1976)., s.52, Geschwind 2001. s. 181f . 282 AKP 12 juni 1649. 127
279

kalla ngon fr tysk hunsfott eller tysk landslpare skulle med ganska stor sannolikhet utmynna i citationer, om inte rent av betydande slagsml, vilket terspeglas i bland annat konsistorieprotokollen.283 Det var, om jag fr gissa, i sdana tider ltt att aktivera myten om Kpplingemorden en dolksttslegend, en trojansk hst. Schefferus accepterade inte uppgifter som hade sina rtter i folkets tal snarare n de verkliga frfattarna. Det kunde ha uppfattats som lrdomshgfrd eller frakt fr det svenska sprket. Att Schefferus inte skulle ha varit gticist stmmer knappast, dremot var han det frmodligen inte i tillrckligt hg grad fr att tillfredstlla kritikerna. Och kanske var det Schefferus, eller ngon annan frmmande professor, som De la Gardie hade i tankarna nr han beklagade sig ver opassionerade utlnningar som frr borde avundas Sverige sin ra, n dem som kunna vara hans avundsmn.284 Ett av Schefferus strsta fel tycktes vara att han inte var svensk. En skildrare konstaterar:

Jag tror icke, att man gr ngons minne ortt, om man ifrn denna klla hrleder en god del av de hiskeligheter i vilka han, ssom det tycks, emot sin vilja, blivit invecklad.285

Ingenting lindrades heller av det faktum att Schefferus hade en stor lsekrets p kontinenten, och att han med ltthet kunde sprida sina skrifter, inte minst de mot Verelius, i hela Europa ngot som i ett frmrkat sinne kunde vxa till misstankar rrande Schefferus lojalitet. Det r mot bakgrunden av dessa stmningar som Schefferus indignation ver anspelningar p hans hrkomst, och det indirekta ifrgasttandet av hans lojalitet mste frsts.286 RUDBECKS AKTIVITETER i Gamla Uppsala under 1677 var skert en uppriktig anstrngning att ge Verelius en hjlpande hand, men Rudbeck slss framfr allt fr Atlanican, som legat i tryck sedan slutet av mars.287 Schefferus hade ju, vl medveten om vem som skulle ta t sig mest, kritiserat uppgifterna om murningen och de tta pelarna i Gamla Uppsala kyrka. Kritiken rubbade inte bara Verelius antaganden om kyrkans lder, utan framfr allt stora delar av Rudbecks ekvation. I ett brev till De la Gardie, daterat den 24 maj 1677, r Rudbeck oroad - antikviteternas liv tycks hnga p en trd. Om Schefferus fick st oemotsagd skulle allt det som Rudbeck ville bevisa, allt arbete vore tillspillogivet ...hon faller och r inte vrd att lsas,
283 Sdana ml behandlades ex.vis den 11 juni, 19 september och 7 november 1677. Dremot ska man inte frvxla detta problematiska frhllande till det tyska med aversionerna mot Nederlnderna. Ordet teusch, som ocks frekommer som skllsord mot tysktalande (AKP 22 april 1678), syftar ibland frmodligen ven p hollndare (jmf. Dutch). 284 DGA, del 6. s. 183. 285 X 240, UUB. 286 Angreppen p Schefferus kommenterades av en annan professor med tysk bakgrund den lundensiske Pufendorf som med indignation ser hur Schefferus angrips. 287 Axel Nelson, Efterskrift. Srtryck ur: Olaus Rudbecks Atlantica, frsta delen. (Uppsala och Stockholm 1937). s. 565. 128

mycket mindre tryckas, om det inte fr vara sant. Just det skulle kunna frklara det som hnde hrnst.

SLUTSTRIDEN
VREN 1677, medan Sverige just stod i frd med att frlora flottan under slaget vid Lolland, och Rudbeck filade vidare p sin Atlantica, fanns det inga strre frhoppningar om en frsoning mellan Verelius och Schefferus. Verelius uppfattning stod fast. Det rdde ingen tvekan om att detta det gamla Uppsala var det ursprungliga Uppsala, och att kungastet och kultplatsen alltid hade legat hr. Det fanns en mjlighet att tornpartiet av Gamla Uppsala kyrka kunde utgra resterna av ett hedniskt tempel. Det kunde frhlla sig s att man ltit kl vggarna i templet med brder, p vilka man sedan fste guldpltar. I Gamla Uppsala talade de 665 gravarna sitt tydliga sprk. Var fanns bevis fr en lika omfattande forntida bebyggelse i staden Uppsala? Om man bortser frn de obligatoriska gticistiska utropen och resonemang kring gravarnas lder, var Verelius argument i sak ganska enkla och logiska. Han hll sig frhllandevis strikt till den information han hmtade ur de islndska sagorna och de medeltida breven. Schefferus sin sida hade fastnat i en tidsdande diskussion som han i grund och botten inte ansg srskilt viktig. Allt han hade gjort i sin Upsalia var att skildra staden Uppsalas historia, och fr att gra det hade han lst vad de verkliga frfattarna frmst Ericus Olai hade skrivit, det var s man brukade gra. I huvudsak stod han fast vid sin uppfattning. Uppsala var en plats i nrheten av floden Sala, drav hade den ftt sitt namn. Dr uppreste Frey de tre gudarnas hov. Kung Inge flyttade konungastet till Gamla Uppsala, vid de gamla konungarnas gravplats Fyrisvall, och nr kristnandet fullbordats och hednatemplet rivits ned, flyttades Uppsala tillbaka till sin ursprungliga plats p Herrens berg.

ANNOTATIONES

EX SCRIPTIS

KAROLI

NR NU SCHEFFERUS hade ftt det sista ordet, och hela striden tycktes vara avgjord intrffade ngonting osannolikt. Olof Rudbeck stndigt p vg ngonstans - rkar av en slump stanna upp framfr en av sina bokhyllor, dr han lter gonen falla p en bok han rvt av sin far. Som genom en hgre ingivelse fr han fr sig att titta lite i den. Och se vad som hnder! Ut trillar ett gammalt pergament, det verkar vara en excerpt ur en skrift av en viss biskop Karl i Vsters. Dokumentet visar sig innehlla uppgifter och rtal rrande rkestets flytt frn Gamla Uppsala till stra Aros. P punkt efter punkt ger dokumentet Verelius och Rudbeck rtt i den aktuella striden. Hednatemplet hade legat i Gamla Uppsala och p dess rester hade man rest Gamla Uppsala kyrka, en kyrka som helgats t jungfrun Maria.
129

Det hela var som ngonting ur Molire.

DEN 7 MAJ 1678 skrev Johan Hadorph till De la Gardie och berttade om Rudbecks fynd. Till en brjan hade han ltit det hela vara frborgat, utom fr Verelius, utan tvivel fr att hmnas p Schefferus. Det vrsta, berttade Hadorph, var att Verelius nu hade ltit trycka Biskop Karls anteckningar.288 Det hr kunde aldrig sluta vl. Verelius tycktes kunna ta sig rtten att fara fram med sin penna som han ville, skrev Hadorph och bad kanslern att hmma dessa Verelius svrheter, eljest vet ingen rlig man sig fri fr Verelius.289 Exakt nr detta frtrffliga fynd trillade ur rtaboken r inte knt, inte mer n att det borde ha skett vid rsskiftet 1677-78. Under vren lt Verelius trycka Annotationes ex scriptis Karoli - i tv skilda upplagor, den frsta hade inletts med ett lite vl kryddat frord, vilket han uteslt i den andra upplagan.290 Det hjlpte nu inte srskilt mycket. Inom loppet av tre veckor hade Schefferus lyckats med konststycket att formulera, samla och trycka sina intryck av Biskop Karls Annotationer i en 71 sidor lng skrift, De excerptis Annotationibus.291

DE

EXCERPTIS

ANNOTATIONIBUS

SCHEFFERUS BEHVDE inte srskilt lng stund p sig att upptcka att Annotationerna hade ngra betydande brister. I De excerptis roar han sig kungligt p Verelius bekostnad. Detaljerna i Schefferus kritik, liksom innehllet i Annotationerna och den efterfljande debatten, ska jag terkomma till i det kapitel som br titeln Uppsalafrfalskningarna. Tyngdpunkten i kritiken gllde dokumentets form och innehll, men Schefferus kunde naturligtvis inte lta bli att belysa de mer ljevckande inslagen, inte minst de dubisa omstndigheterna kring dokumentets upptckt, vilka milt sagt frefll osannolika. Verelius hade i den tryckta upplagan dessutom publicerat verste Tropp och hans mannars skriftliga intyg p allt de hade sett ute i Gamla Uppsala. Schefferus var frbluffad ver det hela, fr det frsta r de tyska soldaterna knappast kunniga i sdana saker, och fr det andra s uttalar de sig uppenbarligen bara om sdant som deras ledsagare har visat dem. Schefferus roade sig ocks med en betraktelse ver uppgiften att kyrkan i Gamla Uppsala skulle ha varit helgad t Maria. Det var visserligen vldigt elegant gjort av

288 Verelius, Annotationes ex scriptis Karoli episcopi Arosiensis excerpt. Ex ms . membraneo vetusto nunc primum in lucem prolat. 289 Schck 1933, s. 352 ff. 290 Schck menar att frordet bestod av hftiga utfall mot Schefferus, vilket det knappast var frgan om. A.a. s. 351. 291 Johannes Schefferus, De excerptis annotationibus ex scriptis Caroli episc. Arosiensis per adversarios expressum judicium, (Holmi 1678). 130

Annotationernas frfattare att avslja detta - precis som Olof Rudbeck hade antytt 1677 men det stmde ju inte alls. Blotta tanken var nmligen teologiskt omjlig. I den fjrde bokens tjugottonde kapitel, berttar Adam om en episod som hade utspelat sig i det hedniska Uppsala. En av de prster som brukade betjna de hedniska avgudarna i Uppsala, rkade g och bli blind. Nr han nu under tilltagande melankoli brjade fundera ver varfr i hela friden denna olycka hade drabbat just honom, kom han fram till att den enda rimliga slutsatsen var att allt var avgudarnas fel, man kunde aldrig riktigt lita p dem, de var lmska. D hnde det som s ofta hnde i dessa tider, men som man s sllan hrt maken till efter kyrkomtet 1593: Jungfru Maria uppenbarade sig fr den hedniske avgudatjnaren och frgade honom om han inte istllet ville tro p hennes son, Jesus Kristus. Det kunde, antydde jungfru Maria, ptagligt frbttra hans syn. Den stackars karlen tyckte att erbjudandet lt intressant, varp han lovade henne glatt att vnda avgudarna ryggen, fr att istllet bli en god kristen. D sade Maria: Du kan vara frvissad om att denna plats, dr det flutit s mycket oskyldigt blod, snart kommer att vara helgad till min ra. Det sger sig sjlvt att mannen fick synen ter, varp han prisade Gud och brjade fara runt bland den upplndska allmogen fr att bertta fr dem om hur den Heliga Modern hade rddat hans syn. Mot bakgrund av denna berttelse vore det den mest sjlvskrivna sak i vrlden att den kyrka som sedan kom att resas p denna plats skulle vara helgad t jungfru Maria, allt annat vore vl nstan otnkbart? Definitivt inte, berttelsen var i Schefferus gon teologiskt dubis. Han hvdade inte p ngot stt att episoden aldrig hade intrffat, tvrtom lt den i hans ron alldeles rimlig, men eftersom Adam var katolik s hade han naturligtvis och helt utan att kunna hjlpa det - missuppfattat det mesta av vad Maria hade sagt till den hedniske prsten. Vad Maria sjlvfallet hade sagt var att en kyrka skulle invigas till ra fr hennes son! Frlsaren! Allt annat vore opassande.
att bygga en kyrka till Marias ra, ssom det d visserligen brukade byggas till helgonens ra, det fruktar jag att man inte enligt gudomlig lag kan hvda att Gud har godknt. Att med en kyrka hedra ngon, r att gna ngon gudomlig dyrkan, en dyrkan som Gud inte tillter ngon att gna ngon annan n sig sjlv.

Schefferus frklaring var lika enkel som briljant: Adam av Bremen var katolik och begrep inte bttre. Schefferus hade intressant nog betraktat samma episod i Memorabilium, (1671), d i mer teologiskt korrekt form. I Memorabilium hade synen snarare kommit till den blinde under en drm, och det var inte lngre synen av jungfru Marias vna ansikte han mtte utan bara en mnniska med obekant ansikte. Naturligtvis nmns inte heller ngot om att ngon kyrka drefter blivit helgad till Marias ra. SCHEFFERUS behvde aldrig sga det rent ut vem som helst kunde begripa att det var en osedvanligt usel frfalskning. Verelius fick hrefter gna sig t att bedyra sin oskuld. Hans frsvarsskrift Not in Epistolam Defensoriam, som i sin krna frfattats
131

redan 1677 och var avsedd att bemta argumenten i Schefferus De Situ kom nu vl till pass. Verelius arbetade nu om den s att den nu kommenterade Schefferus anmrkningar mot Annotationes. Men det var alldeles fr sent. Vid konsistoriesammantrdet den 26/3 1679 hade man samlats fr att frska lsa ytterligare en trttsam tvist som denna gng inbegrep stlden av en bibel och tv lakan. Eftersom Johannes Schefferus mjligen skulle kunna sprida ljus i saken snde man ett bud till hans hus. Men budet tervnde med budskapet att hemma hos Schefferus var ingen tillstdes, eftersom han blivit dd idag klockan 10.292
NOTAE

VERELIUS FRSVAR, Not in Epistolam Defensoriam utkom 1681 och bemttes med frakt och tystnad. Det r en tystnad som har ekat in i vr tid och anledningen hnger mer samman med dess rykte n dess innehll. Ofta nr det skrivs om den litterra fejden brukar man schablonmssigt hvda att Notae p sin hjd var en pinsam verloppsgrning, och att den var ett uselt frsvar av Annotationerna. Schck skriver att Verelius var srskilt envis i sitt hat. Det r svrt att frst en sdan slutsats. Man kan inte undg att stlla sig frgan vad Verelius skulle ha gjort? Schefferus briljanta De excerptis Annotationibus lstes ver hela kontinenten, i hela den lrda vrlden hade Verelius blivit frknippad med en skamls frfalskning och jmfrd med Annius Viterbiensis, en av de mer ryktbara frfalskarna ibland kallad den falske Berosus pga att han kommenterade verk som den kta Berosus aldrig ltit sett dagens ljus. Verelius var i praktiken dd som vetenskapsman, och tonen i frordet till Not r drfr tmligen frtvivlad, det r frfattat av en mnniska som frlorat allt. Han inleder skriften med fljande brev till lsaren.
Nr den bermde herr Schefferus omdme om anteckningarna ur Vstersbiskopen Karls skrifter, utgivna av mig frn ett gammalt pergamentexemplar, offentliggjordes, smrtade det mig sannerligen att genom detta olycksaliga, misslyckade arbete en icke obetydlig flck brndes in i mitt rykte, i det att jag anklagades fr att, som en slug bedragare, en andra Annius av Viterbo, ha lurat hederliga och lrda mn med frfalskat material, dessutom fr att ondskefullt oupphrligen angripa den av sjukdom svrt ansatte Schefferus sjlv; drtill kom dessa tankar frn en man som, frutom sin bildning, ansgs vara klar och redig samt en humanist: ju mer man litade p honom, desto strre vanra fr mig. Dock var vars och ens verkliga frtjnster inte alls sdana. Jag skulle nmligen utan ngon anstrngning genast kunna framlgga vittnesbrd om min oskuld och heder fr den bildade vrlden, och tillbakavisa detta dliga omdme, s ovrdigt denne man, som hr inte skytt att ta med i bilden sdant, som han sjlv insg var hgst felaktigt, s lnge han inte verkade ha frt fram ngot som inte kom frn oraklets pall. Om han upptckte ens det minsta spr eller tecken som tydde p att det skrivna inte var riktigt kta, varfr framlade han det inte till lrda mns underskning och bedmning,
292

AKP den 26 mars 1679. 132

samt frsvarade det, hellre n att kritiklst sprida det, varigenom han slde ut bde sitt eget och andras goda rykte. Jag beslt allts angende denna orttvisa, att sjlv samla mig till ett omdme. Fderneslandets hrda och dystra tider fick mig dock strax p andra tankar: att tnka p privata ofrrtter var p det hela taget motbjudande nr vi alla var bekymrade och oroliga fr rikets vlfrd. Under tiden ryckte det bort Schefferus frn de levande, och bervade mig mjligheten att p detta stt f gottgrelse av honom sjlv. Det lindrade dock min sorg i rtt hg grad, att alla hr visste att han stdde sig p dliga skl gentemot mig. Sedan fick jag emellertid veta att han sjlv spritt sitt frsvarsbrev och det dr omdmet p flera platser i Tyskland; eftersom det var bland utlnningar, fr vilka jag tidigare inte ens r bekant till namnet, skulle jag bli knd som bedragare, de skulle minnas mig som tvivelaktig, mot vilket jag sg min oskuld som den bsta sklden. Ty att mitt rykte, som inte frtjnat ngot ont, p ett s ovrdigt stt skulle misshandlas, kunde jag inte annat n upptaga illa: och att ta upp hans omdme till ny diskussion, nr han sjlv var dd, hur skulle det framst fr andra, annat n som en strid mot spken? Emellertid r det med hans eget medgivande hans omdme, varigenom han skadat mig allvarligt, och som avgavs privat, icke desto mindre nnu rr sig ute bland allmnheten och nnu mrker mig med samma stigma: vilket medel jag n tog till fr att utplna detta omdme, vem skulle med rtta kunna klandra mig? Det vore inte svrt fr mig att med andra trovrdiga dokument tillrckligt styrka vadsomhelst i anteckningarna, men huruvida mina skl r goda, anser jag r uppenbart i sig sjlv. Det skall inte diskuteras hr: dremot huruvida jag begtt bedrgeri, och huruvida jag utgav falskt material fr kta nr jag publicerade de dr anteckningarna. Denna kontrovers br inte avgras genom antaganden, ej heller genom rent logiska uppstllningar, som det brukas vid disputationer, utan genom okulrbesiktning och med probersten. Jag vill inte sga ngot ont om den dde Schefferus, inte heller skall jag hr bertta det som sanningsenligt kunde sgas om det dr omdmet, och som borde sagts om han vore i livet: Jag manar dig, vem du n r som kommer att lsa detta, att, om du tvivlar p min trovrdighet, eller om du annars r intresserad av saken, med uppmrksam blick betrakta och underska sjlva autografen, som r i den bermde herr Olof Rudbecks go, vilket mnga - och det mn i framstende positioner - redan har gjort. Jag vill inte sticka under stol med, att om jag dms skyldig, du, genom din dom, kommer att verlmna den dmde t ett ont rykte: om du andra sidan finner allt vara rligt, blir du ett vrn fr min oskuld. 293

Verelius ppekade att han hade hyst uppfattningen om Gamla Uppsala mycket lnge, frmodligen fr att avvisa Schefferus oriktiga pstende att Rudbeck inplanterade myten hos Verelius.294 Han ppekar ter att Schefferus mste ha misstagit sig nr han hvdar att nya Uppsala p Erik den Heliges tid hette Uppsala och inte stra Aros, och hnvisar till Israel Erlandis Erikslegend som klart och tydligt anger orten in orientali Arosis stra Aros.295 Han avvisar tanken p att Gamla Uppsala kyrkan skulle vara byggd av sandsten en uppgift som r en smula dunkel men pongterar ocks att en stenbyggnad

293 294

versttning Urban rneholm. Verelius 1681, s.1. 295 Ibid, s. 4. 133

mycket vl kan brinna, varfr uppgiften om att templet brnts ned r fullt rimlig.296 Vidare har han observerat att valven till kyrkans torn r ldre n igenmurningen, och att Schefferus drfr begr ett misstag nr han menar att valven och igenmurningen r samtida en relativt besynnerlig id som motsger Schefferus egna funderingar i Upsalia. Igenmurningen r oskadad av eld och murbruket av annat slag. Han hnvisar ocks till Rudbecks underskningar i kyrkans korsarmar (se nsta kapitel), och en utlovad underskning av Odens gravhg. Nr det gllde jungfru Maria och Gamla Uppsala kyrkas patronage, hade ju Schefferus, som vi redan har sett, kritiserat denna uppfattning p ett listigt men i och fr sig inte srskilt klargrande stt. Schefferus skrev, helt riktigt, att det bara var i Annotationerna som man kunde lsa en sdan sak. Men Verelius hade ven andra skl att frsvara tanken p att kyrkan i Gamla Uppsala var helgad t Maria. I Notae skriver han:

Men sger du att inte heller Gamla Uppsala kyrka r vigd till Maria? Vem vet? Lars Fornelius sade sig visserligen ha hrt av de gamle att den kallades Mariakyrkan. Drfr, d den tyske versten Tropp nyligen frgade herr Rudbeckius om kyrkans namn, och han ltsades inte veta, sade han: jag skall tala om fr dig dess utlndska namn, med ett hllbart argument. Se hr, kyrkans skyddshelgon Maria p hgra sidan av hgaltaret, invigd p ett enda altare, du behver inte tvivla p att hennes namn r givet t kyrkan, p samma stt som i kyrkor och kloster i hela Tyskland, skyddshelgonets staty alltid ses placerad p hgra sidan av altaret. Men om Trefaldighetskyrkan i nya Uppsala eller kyrkan i Gamla Uppsala r tidigare byggd, det gr ingenting till den nrvarande saken, eftersom du inte har bevisat att Trefaldighetskyrkan ocks kallas Mariakyrkan.297

Gamla Uppsala kyrka hade allts, sder om (till hger om) huvudaltaret, ett sidoaltare med jungfru Marias bild p, i stllet fr norr och vnster om huvudaltaret som brukligt var. Det r ett knt faktum i hela norra Europa, hvdade Verelius, att en kyrkas patron, skyddshelgon, alltid fanns till hger, hr i sder, om altaret. versteljtnant Tropp som vi redan sttt p - var tydligen fullkomligt vertygad om den saken, berttar Verelius. Om Schefferus ansg att Trefaldighetskyrkan i staden var rest p hednatemplets mark mste han bevisa att den hade kallats Mariakyrkan en ngot mindre stilfull pong frn Verelius sida. Jag har inte lyckats finna ngot stlle dr Lars Fornelius uttalar sig om saken som Verelius pstr, och aldrig ngonsin frekommer detta namn p kyrkan i arkivmaterialen. Dremot finns det vissa vittnesml som stdde tanken. Efter Verelius dd skulle exempelvis den franske diplomaten Jean Antoine dAvaux (1640-1709) hvda samma sak. Denne beskte Sverige 1693-1699, men hr var ju risken uppenbar att han pverkades av sina ciceroner. Nr det gller ortnamnet, och namnet, hade inte Verelius utgngspunkt ndrats.
296 297

Verelius 1681 s. 14 ff. versttning Gran Brnhielm. 134

Jag har sagt att n inte kallades Sala; jag har sagt att byn Sala inte r uppkallad efter en phittad med samma namn; jag har visat att staden Upsala inte heller har sitt namn efter n. Om vilket ursprung namnen Sala och Upsala haft, har jag nnu inte hvdat ngotskillnaden mellan Sala och Upsala r, har jag hvdat, att i kraft av partikeln Upp- r Upsala verlgset, eller hgre n, Sala. 298

Verelius argument var inte alls dliga, samtiden betraktade Notae som ett enastende lrt verk. Att man avvisade det berodde p smaklsheten han vnde sig direkt till Schefferus, sida upp och sida ner r Schefferus du - som om han nnu var vid liv. I OCH MED Not fll Verelius i ond. Den 5 oktober lstes ett kraftfullt formulerat brev frn Karl XI upp i konsistoriet, i vilket det frklarades att Not... skulle belggas med konfiskation och att Verelius hotades av tusen dalers bter om ett enda exemplar frsldes. Lngt senare skulle akademisekreteraren Goeding minnas det hela med ett viss mtt av vemod:

D var jag sekreterare vid Uppsala Akademin och mste flje den salige gubben hem ifrn konsistoriet och frsigillera alla exemplaren, som sedan bars upp till konsistoriearkivet. Den r en s lrd epistel i sin genre, att lrdare skall det inte finnas, och nr jag 1688 visade greve Lindskild i Gamla Uppsala, ngrade han att han promoverade det frbudet. 299

Inte lngt drefter, i december 1681 insjuknade Verelius.300 Vid det laget hade han blivit utmanvrerad av sina fiender och misst sin ln som antikvarie. Den 3 januari 1682 och vid 64 rs lder, avled han, han, som undervisat uti frfdernas berttelser. Drmed har det blivit dags att vnda blickarna mot det verk som mer n ngot annat satt Gamla Uppsala p kartan, Olof Rudbecks Atlantica.

MED TANKE P de avsevrda skillnaderna i synstten, ligger det en viss ironi i det faktum att mnga av de viktigare uppslagen i Rudbecks Atlantica, leder sitt ursprung frn Johannes Schefferus. I Upsalia diskuterade Schefferus bland annat det ldsta Uppsalatemplets utformning, och mlade bilden av ett ppet tempel med frhallar och salar en bild som Rudbeck inte bara kom att gra till sin egen, mycket av Atlantican str och faller med den.

298 299

versttning Urban rneholm. Sv. Mercurius 1757, 8, s.180. 300 Verelius skrev sin memorial den 14 december. B 130, LS. 135

A TLANTICAN

Kan man acceptera falska forskningsresultat om de r tillrckligt gamla? Svaret r frsts att det beror bde p i vilken mening de r falska och vad man menar med acceptera.
GUNNAR ERIKSSON

LLA VETENSKAPLIGA IDER av betydelse har sina egna skapelsemyter. Hur sannfrdiga de r kan man vl aldrig s noga veta, men vad som r en smula intressant r att det inte r srskilt ofta legenderna prisar upptckarens snille. Tvrtom betonas ofta det banala, slumpen, ett misstag, ett infall, ett ryck. Som i fallen Newton, Fleming eller Arkimedes. Det hela slog dem nr de egentligen hll p med ngot annat, nr de ville koppla av i trdgrden, for p semester och glmde stnga fnstret i laboratoriet eller tog sig ett bad nr middagshettan i Syrakusa blev alldeles fr tryckande. D, pltsligt, begrep de hur allt hngde samman och de mste ha knt sig inte s lite saktfrdiga: lsningen hade legat dr hela tiden, varfr hade de inte lagt mrke till det tidigare? Rudbecks berttelse om hur han kom fram till den slende grundid som han presenterade i Atlantican utgr inget undantag frn den regeln - om det nu r en regel. Den skapelsemyten skiljer sig visserligen frn berttelsen om hur han kom tillrtta med det lymfatiska systemet, vilket ju hade mindre med slumpen n med resultatet av anatomens rtt s motbjudande mda att gra, men fr vi tro Rudbeck, vilket man kan gra ibland, hade det hela brjat d han tecknade den tidigare omtalade landtavlan till Verelius utgva av Hervararsagan.301 Rudbeck, som bttre n de flesta andra professorer kunde bedma ladornas reparationsbehov, broarnas skick eller hur kvarnarna bst skulle repareras, hade inte sllan fljt med Verelius p rntmstarresorna, vilket skert hade gett Rudbeck tskilligt att fundera p. Nr Rudbeck s hade lst Verelius manuskript och arbetat en tid med kartan, fick han nmligen en mrklig knsla av att allt verkade s bekant. Det rann mig i huvudet, skriver han, att mnga av de rum, stllen, personer och folks namn som han kunde finna i Hervararsagan, stmde s vl verens med detaljer hos de Grekers och Latiners Historier, berttelser han lst i sin ung301 Precis som i fallet med avhandlingen om lymfkrlen, brjar Rudbeck Atlantican med att frst etablera tidpunkten fr upptckten. Se Robert Tigerstedt, Om lymfkrlens upptckt: Olof Rudbeck d.. och Thomas Bartholinus, (Helsingfors 1885). s.7. 136

dom.302 Fascinerad forskade han vidare och brjade snart se saker och sammanhang som ingen tidigare hade sett - det var inte bara uppgifter i litteraturen som berrde goter, skyter eller de mytomspunna hyperborerna som verkade stmma in det var ju inget nytt - Rudbecks upptckt var nnu strre. Han kunde bevisa att Platons Atlantis i sjlva verket lg belget p en blsig lersltt i Uppsalatrakten. Det var inte illa. F litterra platser har rnt lika stort intresse som det gtfulla Atlantis denna Gudarnas - som under en kort tid i ngon obegripligt forn tid hade rymt en fantastisk civilisation med ett i alla detaljer utsirat samhlle och med oerhrda rikedomar, tills hon pltsligt en dag slukades av havet - dragandes med sig allt detta underbara ned i havsdjupet fr att aldrig ngonsin mer stiga upp. Att lyckas med att identifiera Platons subtropiska Atlantis med det gamla Uppsala vore onekligen en bedrift utver det vanliga. Men i sjlva verket var det hur ltt som helst. Bevisen fanns verallt om man hade gonen med sig - i verensstmmelsen mellan bibeln och de klassiska frfattarna och den norrna sagalitteraturen, topografin, arkeologin, folkminnesuppteckningarna, astronomin, kulturgeografin, geologin, astronomin, matematiken, arkitekturen, fysiken och i mycket, mycket mer.

DET FINNS NOG inget verk i den svenska litteraturhistorien som recenserats av s mnga, men lsts av s f som Olof Rudbecks Atlantica. Omdmena har skiftat frn panegyrisk entusiasm, mot en mer varsam, frstende kritik till vldsamma frkastelsedomar. Ju nrmare 2000-talet desto argare kritiker. Artiklar om Rudbeck och hans vldiga opus brukar sllan sakna ngra av Rudbecks hpnadsvckande etymologier eller slutledningar. Meningen r att man ska skratta och sedan tnka hur otroligt mycket bttre klm vi har p vr vetenskaplighet idag. Det r ju naturligtvis inte sant, fantasterierna har bara andra skepnader. Dessutom r risken verhngande att ngon skmtsam framtida forskare kommer att gapskratta t oss, och d hjlper det inte hur mycket vi n vrider oss i vra gravar. Man har ocks gnat en enastende mda t att besl Olof Rudbeck med historiska osanningar och varit mer hgade att frdma n att frska frst. De allra sorgligaste skepnaderna r de kritiker som helt utan att stta Atlantican i sin idhistoriska kontext kallar frfattaren fr ovetenskaplig. Det vore lite som att underknna Sostratos frn Knidos fr att han inte tnkte p att fyrtornet p Faros bttre hade tjnat sitt syfte om han i stllet fr simpel eld hade anvnt sig av elektricitet. Det r svrt att lta sig imponeras av sdana argument. Rudbeck fr nstan alltid p nten. Vi har till och med gjort ett substantiv av honom: att vara rudbeckian r det dummaste man kan vara. Inte sllan visar det sig att de som hrdast angriper meningsmotstndare med detta skllsord mnga gnger kan vertrffa sjlvaste Rudbeck i sin rudbeckianism. Arkeologer har lnge haft ett synnerligen komplicerat frhllande till honom. Somliga anser att han vanhedrat
302

Atl I, fretal. 137

den svenska arkeologin och frvillat Sveriges forntid och frhistoria med lgn och dikt. Ngon annan har hittat nyckeln den idhistoriska kontexten och kommer upptcka en eller annan detalj som tidigare legat dold. Andra, som r svaga fr sdana som demonstrativt gr sina egna vgar, kan inte r fr att de gillar honom. I grund och botten vill alla, utom mjligen lkarkren, distansera sig frn honom och hans vildsinta aktiviteter. Atlantican och dess frfattare har i alla tider rrt upp knslorna, och lnge sg det ut som om Rudbecks eftermle inte gick att gra mycket t, ingen verkade vilja slppa honom fri igen, fri frn sekler av besynnerliga mytbildningar och klicher. Men s, i ndens r 2002 stllde Gunnar Eriksson allt tillrtta i och med biografin Rudbeck liv, lrdom, drm i barockens Sverige. Sedan dess har ingenting varit sig likt. DETTA KAPITEL skall, som vl framgtt, handla om Rudbecks Atlantica. Jag kommer emellertid inte att diskutera slutmlet s mycket som vgen dit. Det r krngligt nog. Atlantican vrjer sig nmligen vldsamt mot att lta sig sammanfattas men eftersom den inte gr att undfly fr man vackert gna sig t att frenkla, frkorta och i vissa fall hasta frbi mnga av detaljerna. tskilligt har frfattats som rr Rudbecks metodologiska vervganden, balansgngen mellan Aristoteles, Bacon och Descartes, hans resonemang kring bland annat sagor, sgner, ortnamn och geografi. Hr kommer jag endast sparsamt berra sdant, fr de mer ingende studierna i mnet fr jag hnvisa till Gunnar Erikssons The Atlantic Vision och den ovan nmnda Rudbeck liv, lrdom, drm i barockens Sverige. Ett centralt verk r terigen Johan Nordstrms De yverbornas (1930 och reviderad 1934) och inte att frglmma Atterboms grundliga lektion i humanistprosa: Minne af professoren i Medicinen vid Upsala Universitet Olof Rudbeck den ldre. Frn nyare tid vill jag nmna Mats Malms Metafysik och pragmatism : frhllningsstt till poesi och allegori inom 1600-talets gticism (1994a) och samme frfattares artikel i Northern antiquity (1994b): Olaus Rudbeck's Atlantica and Old Norse poetics.303
PROBLEMET RUDBECK

NR SCHEFFERUS hade lst igenom hela eller delar av Atlanticans frsta bok hade han frst blivit imponerad. Gud vet, sade han, var han haver tagit allt tillhopa det som han skrivit haver, inte hade jag trott Rudbeckium om ett sdant arbete. Men s hade han tillagt: Men dr r ock mycken galenskap.304
303

Gunnar Eriksson, The Atlantic vision : Olaus Rudbeck and Baroque science, (Canton, Mass. 1994).; Per Daniel Amadeus Atterbom, Minne af professoren i medicinen i Upsala universitet Olof Rudbeck den ldre, (Stockholm 1849); Mats Malm, Metafysik och pragmatism : frhllningsstt till poesi och allegori inom 1600-talets gticism, (Gteborg 1994a) och Mats Malm, "Olaus Rudbeck's Atlantica and Old Norse poetics," i Northern Antiquity : The Post-Medieval Reception of Edda and Saga, ed. Andrew Wawn (1994b). 304 Eriksson 2002, s. 341. 138

Det gr naturligtvis inte att bortse frn att de personliga konflikterna gjort Schefferus eller kollegorna mindre mottagliga fr Rudbecks alla phitt, men realfilologen Schefferus stllde sig inte fullkomligt avvisande infr Rudbecks resonemang. Den galenskap Schefferus frfasade sig ver var inte enbart Rudbecks Atlantisdrmmar, vidlyftiga hyperboreiska visioner var ingen nyhet Stiernhielm hade ju rosat marknaden med sdana. I grund och botten lg problemet p ett annat plan. Filosofiprofessorn och den latinske vltalaren Fabian Trner (1666-1731) en stor beundrare av Schefferus sammanfattade de frutsttningar som enligt Schefferus skulle glla i diskussioner om alla historiska frgor, och preciserade drfr vad och vilka det var tilltet att beropa, fr att drmed frbig all vidlyftighet. Till frsta rummet rknades de giltiga historikernas ord. Jmfrbara med dessa var brev och skrifter och annat som kunde tala fr sig sjlvt. Men nr det kom till monumenta muta de stumma monumenten fanns det anledningar att se upp. Dessa kunde ju tolkas hur var och en gitter, och om uttolkaren dessutom kunde tala fr sin vara kunde det ta en nde med frskrckelse.305 Drfr br dessa lmningar, ruiner, byggnader, kllor, vgar, kullar och trsk inte tolkas annorlunda n de gamla historikerna redan hade gjort, eftersom de levt nrmast intill de tiderna och haft den bsta kunskapen om dem. Det anstr inte oss att draga i tvivelsml vad dessa rediga scriptores har vetat och skrivit.306 Om dessa strnga regler skulle betraktas som en sund vetenskaplig utgngspunkt eller en intellektuell tvngstrja, beror i allra hgsta grad p om man heter Olof Rudbeck eller inte. Med slik instllning hade man varken upptckt det lymfatiska systemet eller Amerika. Eller Atlantis. Nu lade Trner visserligen dessa ord i munnen p en fiktiv Schefferuslrjunge och manuskriptet speglar kanske i frsta hand Trners egna reflektioner nr dammet efter den litterra fejden hade lagt sig, men de gr med all sannolikhet Schefferus stndpunkter rttvisa. Det hr betyder naturligtvis inte att Schefferus inte kritiserade de giltiga eller rediga historikerna, tvrtom kritiserade han dem ofta och med briljant skrpa, men vad Schefferus var ute efter just i det hr fallet var den hpnadsvckande framfarten med spadar, spett och mathematiska instrumenter som den i filologiska och historiska ting oskolade medicinaren Olof Rudbeck roade sig med ute i Gamla Uppsala. S bedrev man inte historisk forskning, med sdant buller kunde man inte ta sig rtten att kritisera de ldre skribenterna. Det var drfr inte gticismerna man reagerade emot, utan snarare det faktum att Rudbeck vars sjlvverskattning var enastende tagit sig fr att tillmpa moderna naturvetenskapliga metoder och naturvetenskapligt tnkestt fr att komma till klarhet i filologiska och historiska frgor. Fr Rudbeck var det fullt naturligt. Lika lite som han hade kunnat frst det lymfatiska systemets funktion utan uppkavlade rmar och skalpell, lika lite hade han kunnat upptcka frunderliga fornlmningar utan stvlar och spade.
305

Carl Gustaf af Leopold formulerade saken rent ut: Fynd i jorden frn urminnes tider gifva ofta ej strre upplysning: hvar och en tyder dem p sitt vis och anvnder dem till befstande af sina gissningar. Carl Gustaf af Leopold, Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter. Bd 5, (Stockholm, 1833). s.91. 306 Citerad ur Celsius 1785, s.41. 139

Egentligen beskriver Rudbeck bst sjlv den stora klyftan mellan synstten. I ett brev till Magnus Gabriel De la Gardie angriper han vad han upplever vara Schefferus och kanske i nnu hgre grad Claes Arrhenius arrogans i frhllandet till de topografiska/antikvariska realiteterna.307 Det finns inga dokument som kan komma till en saks sanning nrmare n saken i sig, skriver han, vad r det fr mening med tirader av ord nr fakta talar fr sig sjlva? r inte ruinerna eller lmningarna som n idag kan beskdas av strre sanning? Hur kan man stta hgre tilltro till historiker som inte ens levde p denna tid, eller som bara sammanfattat vad de trodde andra hade sagt?308 I vra gon skulle Rudbecks utgngspunkt lta riktigt frnuftig, om det inte vore fr hur han skulle utveckla temat i Atlantican. DE FLESTA ARKEOLOGER vrjer sig mot att kalla Rudbecks antikvariska aktiviteter fr arkeologi, mnga gnger av det enkla sklet att begreppet arkeologi innebr ngot mer n att grva i marken och sedan hemfra fynden. Men i vrigt r Rudbeck i stort sett omjlig och nstan onmnbar, att p fullt allvar placera ngon uppgift frn Atlantican i en vetenskaplig artikel krver mnga textrader av avvrjande slag. Men, och det hr r lite roligt, om man betraktar arkeologiska artiklar och utgrvningsrapporter kommer man att finna att Rudbeck faktiskt beropas ofta utan att man tycks vara medvetna om det. Varje gng man citerar Johan Peringskild, vilket man ofta gr, r risken tmligen betydande att man i sjlva verket citerar Olof Rudbeck. Vad vi n kallar Rudbecks antikvariska vningar knns hans tillvgagngsstt bekanta; han gick ut i flt dr han gjorde topografiska studier, studerade fornlmningarna och frskte frst relationen mellan dem och omgivningarna, han upprttade kartor i vilka han frskte rekonstruera ett ldre landskap. Han gnade sig t litteraturstudier och frskte komma underfund med den forntida topografin, inte minst strandlinjerna och vattendragens farbarhet. Han underskte byggnader, fornlmningar, tillvaratog fynd, studerade dem, tecknade av dem och diskuterade deras lder, funktion och eventuella utvecklingsfaser. Han utgngspunkt var enkel. I marken doldes saker. Tog man upp dem och tolkade dem s hade man en bra bild av aktiviteterna p denna yta. Byggde en kung en sal i Uppsala borde man kunna finna resterna av den om man bara grvde p de stllen dr en kunglig sal kunde frvntas st. Om det p platsen fr den nuvarande kyrkan i Gamla Uppsala en gng stod ett guldbeprytt tempel dr och om detta sedan brann ned ja d mste det ju i jorden g att hitta smlt guld i nrheten av kyrkan. Det skulle kunna kallas en slags arkeologi. En nutida arkeolog kan inte heller undg att notera att Rudbeck, vad man n anser om slutsatserna, tnkte stratigrafiskt och kanske mrker man ocks att Rudbeck r mer stratigrafiskt medveten n mnga av 1800- och det tidiga 1900-talets arkeologer. ven om det i det sammanhanget r lockande att pst att Rudbeck skulle ha
Samtliga hnvisningar till Rudbecks brev, om inget annat anges, kommer ur Olof Rudbeck, Bref af Olof Rudbeck d.. rrande Upsala universitet. 1-4, 1661-1702, (Uppsala, 1893).. 308 Lat. non opus est verbis ubi rerum testimonia adsunt. 140
307

vara fre sin tid309, r det inte s genomtnkt eftersom Rudbeck, precis som i fallen Lionardo eller Mozart, i allra hgsta grad hrde hemma i sin samtid och att vi frmodligen inte skulle knna till dem om de inte gjorde just det. Nu krvdes det inte srskilt mycket tankemda att lista ut den ganska grundlggande princip som vi kallar fr stratigrafi. Inte heller var Rudbeck den frste att publicera stratigrafiska observationer. Schefferus hade redan 1666, i Upsalia, noterat de verlappande gatorna i staden Uppsala och ur detta kunna dra slutsatser om staden Uppsalas lder, och Verelius hade gjort stratigrafiska observationer under sin utgrvning av Brobyhgen (se ovan). I sjlva verket hade principen uttryckts nnu tidigare. I slutet av 1500-talet hade Flaminio Vacca (1538-1605), mer knd som skulptr n som antikvarie, studerat kalkavlagringarna vid Tibern, eller rttare sagt vid Peterskyrkans grundmurar och resonerat kring de lmningar av trfreml som han ansg vara tillverkade av mnniskohnder. Eftersom dessa trfreml framkom under kalklagret, och d kalklagret i Vaccas gon hade uppkommit vid syndafloden, mste lmningarna vara ldre n Noa tid.310 Men vad Rudbeck gjorde, det som gr honom unik, var att inse mjligheterna. Han hade inte bara tillfrt de frhistoriska studierna vitt skilda omrden som lantmteri, landskapsanalys eller geologi, utan ven det arkeologiska kllmaterialet. Det hr var s modernt det kunde bli anno 1677, och gjorde honom inte populr bland dem som trodde sig kunna lsa sig till samma kunskaper. Inte ens nr det gller de vningar dr resultatet inte alltid blev s lyckosamma som hans dateringsexperiment kan man kalla dem fr ovetenskapliga.311 Vid den frsta anblicken ter de sig en smula absurda, men i grund och botten var det inget annat n en fr sin tid hgre vning i empiri. Det var ju inte s att Rudbeck hade klurat ut alla dessa fantasifulla rtal ur tomma intet. Rudbeck hade gjort vissa observationer som tydde p att det gick att datera saker och ting med utgngspunkt frn svartmyllans tillvxt, och var vl i rlighetens namn inte en metod som ens p Rudbecks dagar kndes som gjuten men andra sidan var denna sortens hgst moderna tillvgagngsstt i stort sett obeprvade. Det fanns ingen arkeologisk metod eller tradition att luta sig mot, han var en pionjr, en roll han frmodligen bde var psykologiskt och intellektuellt skickad till, med alla nackdelar och risker det innebr. Rudbeck hade i dateringsexperimenten gjort allt det man kan krva av honom. Han hade formulerat en hypotes och prvade giltigheten i denna med upprepade experiment, och eftersom experimenten gav intressanta resultat ville han kalibrera sina siffror mot den vetenskapliga kalendern. Att han sedan misslyckades berodde inte bara p honom sjlv utan i lika hg grad p att premisserna var felaktiga kalendern en kronologi som definierats av ngra av vrldens mest erknda vetenskapsmn. Frutsttningarna fr Rudbecks dateringar utgick ju frn den veSe ex. diskussion i Jensen 1999, s.3 ff, och dr anfrd litteratur. Flamino Vacca, Memorie di varie antichit trovate in diversi luogia della Citt di Roma. , (Roma 1594).. Se Alain Schnapp, The discovery of the past : the origins of archaeology, (London 1996). s. 201. 311 Om man bortser frn sjlva dokumentationen och rapportarbetet. 141
310 309

dertagna kronologin den bibliska ngot som alla betydande vetenskapsmn, inklusive Schefferus, vid den hr tiden reservationslst accepterade, oavsett om man sedan fredrog Ussher, Beda, Scaliger, Kepler eller Newtons dateringar av vrldens tillblivelse, syndafloden eller den babyloniska fngenskapen.312 Misstron mot Rudbecks dateringar r s helgjuten att man av bara farten glmmer bort att Rudbeck faktiskt daterade de yngre delarna av det sdra gravfltet i Gamla Uppsala till 6001000 e.Kr och ven om man ltt kan bortfrklara denna relativt trffskra datering som resultatet av slumpen, eller slutsatser dragna med Ynglingasagan i handen, kan vi aldrig vara helt skra. Men om det var sant som han sade, att han hade rknat och provat inte mindre n 12370 ttehgar inom en mils omkrets frn Gamla Uppsala, s kunde ingen i rimlighetens namn pst ngot annat n att hans experiment var allvarligt menade. Man kan aldrig vara sker p om siffran skulle vara verdriven och vi vet inte exakt vad han menar med prova. Nr Rudbeck i sin ungdom hade kommit det lymfatiska systemet p spren, pstod han att han offrat minst 400 djur, vilket nr man tnker p saken lter rimligt fr den som ville vara helt sker p sin sak.313 Och ven om man fr skerhets skull nr det handlar om Atlantican br ta alla sdana siffror och sedan dividera dem med tre, fyra, kanske till och med fem fr att komma sanningen nrmare, terstr det nd en respektingivande rad gravar.314 Det rder inget tvivel om att Rudbeck menade allvar. Peter Burke pongterar i Images as Evidence in Seventeenth-Century Europe (2003) hur mnga av de mer framstende antikvarierna det var som samtidigt tillhrde lkarvetenskapen. Orsaken till varfr de ofta lyckades kunde bero p att de som lkare var trnade observatrer, hade sinne fr detaljer och var i egenskap av uttolkare av symtom befriade frn logocentrism ven i sina tolkningar av antikviteterna.315 I medicinen, och i anatomin, skulle saker och ting bevisas och s skulle man ocks frhlla sig till monumenten och fornsakerna. Det var vad Rudbeck gjorde, mnga gnger p ett stt som kanske gr ver grnserna och inte alltid med hlsan som ml. P en punkt visar Rudbeck prov p ngot unikt, en detalj som sllan kommer fram i ljuset. Rudbecks Atlantica r fylld av ikonografiska studier. Frgan r om ngon har gnat Diana/Artemis/Isis/Disa en mer ingende och virtuos ikonografisk studie n Rudbeck.

312 Vilket hade mindre betydelse, inte minst d skillnaden dem emellan bara var 55 r. Ussher 4004 fK, Beda 3952 fK, Scaliger 3949 fK, Kepler 3992 fK och Newton 4000 fK. 313 Olof Rudbeck, Insidi struct, Olai Rudbeckii Sueci ductibus hepaticis aquosis, & vasis glandularum serosis, (Lugduni Batavorum 1654). s. 97. 314 Nr det gllde gravarna i sjlva Gamla Uppsala, rknar Rudbeck dem till 669, vilket r ett helt rimligt antal synliga gravar vid den hr tiden, innan den stora frstrelsen under 18-1900-talet. 315 Peter Burke, "Images as Evidence in Seventeenth-Century Europe," Journal of the History of Ideas 64 no. 2 (2003). s.294. 142

ATT

LITA P

RUDBECK?

FRR ELLER SENARE kommer lsaren av Atlantican tvingas att gna sig t att begrunda Rudbecks frhllande till verkligheten. Nr Rudbeck eller exempelvis Peringskild citerar Platon eller Diodorus Siculus och byter ut namnet Poseidon mot Fors-Oden och Ncken316, skulle man med vr tids glasgon kanske uppfatta det som en hpnadsvckande bluff, medan de i sjlva verket bara gr vad som frvntas av dem. Principen var att erstta den ldre textens egennamn med de som frfattaren sjlv ansg motsvara dem det var ingenting nytt och eftersom frfattarna, inte minst frfattaren av Atlantican, mnga gnger grundligt frklarade hur de kommit fram till varfr exempelvis en gud som Asa-Tor kunde vara identisk med Asur-Thurras, r det inte ndvndigtvis frga om ett bedrgeri, utan snarare en frga om relativt igonfallande resonemang som, enligt vrt stt att se p saken, utgick frn felaktiga premisser. Ngonting som slr en nr man vill granska enstaka arkeologiska sakfrhllanden i Atlantican, r att Rudbeck i den mn det gr att bedma sllan hller sig lngt ifrn sanningen. Nr han vl r ute p ventyr i sanningens utmarker, talar han nstan alltid nstan sanning. Inte sllan r det den tnkbara sanningen han r ute efter. Visserligen utnyttjar han sannolikheter p ett fr honom optimalt stt, men nr det kommer till just topografiska eller antikvariska upplysningar ptagliga saker gr det ytterst sllan att besl Rudbeck med en uppenbar fabrikation. Men Rudbeck var illa ute ibland, i synnerhet nr hans kunskaper inom ett omrde var begrnsade, som exempelvis uttydningen av runstenar. Svr att acceptera r tolkningen av U 89.317 Den mest besynnerliga av Atlanticans alla besynnerliga runstenar, r en s pass uppenbar fantasiprodukt att Rudbeck pltsligt svvar p mlet nr han ska beskriva den och d nmner han bara runstenens framstllning av den trehvdade Cerberus, trots att textinnehllet r milt sagt uppseendevckande.318 Men en verklig gta, som samtidigt skdliggr de villkor av bde inre och yttre art som rdde under Atlanticans tillkomst, r en av Atlanticans generalrunstenar runstenen DR 279, numer inmurad i Sjrups gamla kyrka, i Sjrups sn, Skne. Jag ska terkomma till den lite lngre ner eftersom vi nu nrmar oss bibellsningar (!) och ortnamnsetymologier, men det r som bekant en av de f runstenar som nmner Uppsala. Hr berttas att sbjrn inte flydde vid Uppsala, utan kmpade s lnge han hade vapen. Hr har Rudbeck tv skilda lsningar av ortnamnet. I Atlanticans frsta bok menar Rudbeck att dr str Ubizala vilket det definitivt inte gr.319 I Atlanticans andra bok, vilken utkom tio r senare, hvdar han nu att det

1710 s.141, 145. Figur i Atl. T2, s.355, tolkning i Atl. T2, s.564. Se ven Johan Gransson, Bautil, det r: alle Svea ok Gtha rikens runstenar, upreste ifrn verldenes r 2000 til Christi r 1000, (Stockholm 1750); Johan Liljegren, Run-urkunder - utgifne af Joh. G. Liljegren, (Stockholm 1833). nr 386. 318 ven denna sten r en triksten Figur i Atl T2, fig 62B s.311. Nmns i Atl T2, s.338 och s. 681. 319 Atl. I, s.156. 143
317

316

str Vb-sala vilket inte heller stmmer.320 Ingen av formerna r riktig eftersom det str ub:salum p Sjrupstenen. Det r intressant nog. Har han insett att bokstaven z r en synnerligen ovanligt, fr att inte sga fullkomligt oknt runtecken och att det drfr kanske vore p tiden med en rimligare uttydning? Eller har han bara frsagt sig i Atlanticans andra bok, har han lst Vb-sala frn frsta brjan? Kan det vara slarv, bygger han p minnesbilder eller bristflliga excerpter frn ngon mindre sorgfllig student? I det hr fallet vet vi inte om Rudbeck gjort nya efterforskningar, rdfrgat litteraturen och drfr ndrat sig det gr han ibland, fr Rudbeck r forskning en stndig rrelse. Det r mjligt att dessa faktorer i viss mn har spelat in, men vad som verkligen r besynnerligt r att just denna sten finns avbildad inte mindre n tv gnger i Atlantican - en kopia av avbildningen i Worms Danica Monumenta 321 och att det p bgge dessa trsnitt tydligt framgr, som i eldskrift, ub:salum! Inget annat. S varfr har han d inte njt sig med orginalformen, den strider inte p ngot stt mot hans Uppsalaetymologi, varfr ruvar han p den? Det hela r vldigt enkelt. Nu r det s en gng fr alla att Rudbeck inte riktigt r stpt som de andra fglarna och att han drfr sllan lter sig fngas i sparvarnas eller finkarnas fllor, just i det hr fallet fr man snarare tnka mer i formatet albatross. Rudbeck slr ut med vingarna - formen Ubizala r ju en av pongerna med hela Atlanticans frsta bok, medan Vbsala r en av de viktigare lnkarna i Atlanticans andra bok.322 Det rder ingen tvekan om att Rudbecks frhllande till verkligheten ibland kunde vara ytterst fritt, men det behver inte alltid vara ett problem.

Atl. T2, s. 591 f. Ole Worm, Danicorum monumentorum libri sex: e spissis antiquitatum tenebris et in Dania ac Norvegia extantibus ruderibus eruti ab Olao Worm, (Hafni 1643). s. 185. 322 I det frsta fallet fr att diskutera Codex A, i den andra fr att diskutera Sala. 144
321

320

Figur 2 Atlanticans runstenar r ibland mer naturtrogna n Rudbecks egna tolkningar av dem (Sjrupstenen till vnster) eller s pass fantasifulla att han lmnar dem utan kommentar ("trik-stenen" till hger).

RUDBECKS

KARTOR

NR DET GLLER KARTOR r Rudbeck ett komplicerat fall. Den som tror att det finns ett svar p frgan om kartorna ver Gamla Uppsala kom till fr att f landskapet att stmma med Platons uppgifter eller om det snarare var Platons uppgifter som tycktes stmma med landskapet, kommer bli besviken. Frgan r meningsls eftersom Olof Rudbeck hade ett ytterst fritt frhllande till bde Platons uppgifter och de topografiska realiteterna i Gamla Uppsala. Att Rudbeck skulle komma att tolka saker och ting till sin frdel kan vi ta fr givet, men det r trots allt sllan Rudbeck begr kartografiska bedrgerier. Det r inte dr det brister. Inte sllan visar det sig att det som gr en eller annan karta tvivelaktig r Rudbecks kommentar till dem, inte ndvndigtvis kartorna i sig. EN AV DEM som frskt reda ut Rudbecks komplicerade frhllande till kartografiska referenser och kllhnvisningar r juridikprofessorn ke Holmbck. Holmbck hade bland annat granskat Rudbecks ortnamn och ppekade hur ofta Rudbeck byggde sina resonemang p nu frsvunna kartor och otryckta manuskript, frmst frn Peder Claussn-Friis och Martin Stenius. Holmbck kom fram till att det bara var ngra f uppgifter som verkligen kan komma frn dem och p flera punkter visar det sig att Rudbeck har frvanskat Claussns ortnamn till sin frdel. Det r
145

inte heller uteslutet att han ofta refererade till kartor som i sjlva verket aldrig har funnits.323 Holmbck har ngra intressanta exempel: En riktigt stilfull horrr begr Rudbeck, enligt Holmbck, d Rudbeck citerar ett dokument som matematikprofessorn Martin Stenius pstods ha legat bakom och som skulle visa den antika indelningen av Sverige i tio delar - vilket var viktigt fr att Atlantiskopplingen skulle stmma.324 Fr s berttade ju Platon, att Poseidon p n Atlantis uppfdde fem par tvillingar, alla gossar, och lt dela Atlantis i tio delar som han sedan sknkte dem. Allts borde ven det forntida Sverige ocks ha indelats i tio delar, vilket ju hade varit en i det nrmaste Eddalik historia. Holmbck hade dock kommit fram till att denna geografiska indelning som Rudbeck diskuterar, knappast kan ha utgtt frn Martin Stenius eftersom de definierar Sveriges grnser som blev aktuella frst efter frederna i Roskilde och Brmsebro, dvs. 14 r efter Stenius bortgng.325 Det hade ju varit ett lika drpligt som avgrande bevis mot Rudbeck, om det inte vore fr att Holmbcks resonemang har ngra betydande problem. Hur suspekta Rudbecks uppgifter om Sveriges ldsta indelning n r, fljer de inte alls de grnser som blev aktuella efter frederna i Roskilde och Brmsebro. I sjlva verket gr Rudbeck Sverige mindre till och med mindre n efter freden i Kpenhamn 1660. Dessa grnser, eller rttare sagt ansprken p dessa omrden och landsdelar, var ingenting som uppstod ur tomma intet 1645 eller 1658. Frestllningen att Skne och Blekinge en gng hade tillhrt Sverige eller avsndrats frn landet fanns det inga som helst problem att hitta argument fr lngt fre dess. Att Bohusln/Viken en gng tilldelats Sverige, kunde man lsa om i Harald Hrfagers saga och i Olav den Heliges saga.326 Nr det gllde Jmtland och Hrjedalen, terfanns dessa grnser i Olav den Heliges saga, Sigrid Jorsalafarar saga, i Sverres saga och i Hakon Hakansons saga.327 Dessa hade man stridit om sedan Magnus Eriksson och Valdemar Atterdags dagar, det hade sedan lnge varit en patriotisk tradition, bde i Danmark och i Sverige, att ifrgastta grnserna mellan lnderna i synnerhet vad gllde Sknelandskapen och Viken (som Gustav Vasa besatte under konflikten mellan Kristian II och Fredrik I). Det gllde ven den intressanta men historiskt dubisa grnslggningen mellan Sverige, Norge och Danmark som den framstlls i de mnga medeltida varianterna av Danaholmsuppteckningarna. Hade Rudbeck velat gna sig t att stadfsta Roskilde och Brmsebrofrederna genom ngot historiskt kartfuffens hade han vl, frutom Blekinge, Skne och Bohusln, dessutom inbegripit Bornholm och Trondheims ln eller om han var p riktigt patriotiskt humr, de danska arna Anholt, Ls, Mn, Saltholm och Ven, fr att inte tala om Island, Frarna, sel och grevskapet Pinneberg.328 Det gr inte Rudbeck, tvrtom innebr hans karta en territoriell nettofrlust han sknker bort mark, inte bara till
323 ke Holmbck, "Tv kllor till Atlantican," i Festskrift till utrikesminister sten Undn (1956). s. 107-146. 324 Atl. I, s. 129 ff. 325 Holmbck 1956, s. 137. 326 Har. Hrf. Saga, kap 14, 18. O. d Heliges S. kap 59. 327 Ol.H.S kap 59, 61, 147, 151. Sig. Jors. S, kap 16. Sv S. kap 26. H. Hak. S 8. Kap 10. 328 Det senare en tysk stad i Schleswig-Holstein. 146

Danmark och Norge utan ven till Brandenburg, mark som under vedermdor och hundratusentals dda hade fallit i svenskarnas hnder och sdana som de svenska kungarna trdde. En kartritare under 1600-talets frsta hlft hade mycket vl kunde ha legat bakom denna karta - att grnslggningen sedan har ngot verklighetsfrmmande ver sig r en helt annan sak.329 HOLMBCK R LNGT ifrn den ende som kritiserat Atlanticans kartor. Frkastelsedomarna har skiftat men har alla vilat i vertygelsen om att Rudbecks kartor och planer visar en tydlig strvan att fra lsaren bakom ljuset.330 Det r en problematisk utgngspunkt. Det r naturligtvis ondigt att gra sig illusioner om syftet bakom mnga av Atlanticans planscher. Redan 1674 stod Atlantisidn klar, de flesta kartor kom drfr till nr han redan hade bestmt sig. Det var hr, i Atlanticans planschband som saken skulle bevisas, vilket ltt leder oss till misstanken att kartorna mste vara lika fantasifulla som saken i sig. S enkelt r det nu inte. Men man glmmer att Rudbecks tillvgagngsstt inte skiljer sig nmnvrt frn vra tiders, drfr r det ibland svrt att frst kritiken svida man inte accepterar att alla kartor dr man vill belysa ett tnkt forntida landskap, tnkta strandlinjer eller rekonstruktioner av hednatempel, jrnldersbyar, heliga linjer i landskap eller arkeoastronomiska sammantrffanden ocks r ett frsk att fra ngon bakom ljuset. Det beror p vad man menar, Rudbeck sjlv var vertygad om sin sak och naturligtvis ville han att lsaren ocks skulle bli det. ETT EXEMPEL p hur svrt det kan vara att handskas med Rudbeck r en karta i planschbandet som frestller staden Uppsalas allra ldsta medeltida gatunt. Rudbeck ansg att kartan mste ha tillkommit fre 1287, det r han antog att Domkyrkan anlades, eftersom det inte fanns ngon grns upprttad fr Domkyrkan, bara fr Helga Trefaldighetskyrkan. Det finns alltid en god anledning att frhlla sig kritisk till kartor som psts komma frn ldre kartografer Holmbck har i mnga vriga fall visat att det r hart nr omjligt att verifiera Rudbecks pstenden. ven i fallet med denna karta finns det anledning att vara frsiktig. Eftersom Rudbeck r den enda som presenterat den, har den allmnt betraktats som en vild fantasi nda till den dag d Johan Anund terfann ngot som liknade en ldre vgbelggning vid Domens nordportal, just dr denna ldre karta gjorde gllande att det skulle finnas en grnd.331 Anlggningen var begrnsad, men Anund kan mycket vl ha rtt. Under min underskning med markradar i och kring Upp329 Holmbck ppekar att han inte funnit ngot som tyder p att Martin Stenius ftt i uppdrag att upprtta kartor ver Sverige, vilket Rudbeck pstr i Atlantican. Jag r bengen att tro att Rudbeck, eller kanske snarare Johan Hadorph (som fann materialet och visade det fr Rudbeck) missuppfattat kartornas proviens. Att de sedan terfanns i Stenius ddsbo betyder inte ndvndigtvis att Stenius upprttat kartorna. 330 Holmbck 1956, s. 141. 331 Johan Anund, Domkyrkoplan i Uppsala : arkeologisk schaktningsvervakning 1992, (Stockholm 1992). s. 50; Johan Anund, "Domberget och Uppsalas hgmedeltida stadsplan : ovntade resultat av en arkeologisk underskning," Uppland 1994 (1994). Johan Anund et al, "Uppsalas medeltid och 1600-talets kartor," Uppland 2001 (2001). 147

sala Domkyrka, framtrdde tv vl avgrnsade anomalier vid de sdra och vstra delarna av Domkyrkoplan som stmmer alldeles utmrkt verens med tv av Rudbecks gator i denna ldre karta detta sagt med viss reservation infr de kommande slutunderskningarna. NR MAN BETRAKTAR Atlantican och planschbandets kartor och planer upptcker man ganska snart att somliga av dem r nstan fotografiskt detaljriktiga medan tskilliga av Rudbecks versiktskartor ver Uppsalas omgivningar ter sig som veritabla hafsverk. Istllet fr att vara sin egen lyckas smed som lantmtare, hade det varit enklare fr honom att utg frn de relativt korrekta sk. Fredsmilskartorna. Ngot man dock mste ta med i berkningen r att Rudbeck inte hade full kontroll ver dem. P 1670-talet trycktes verk i den takt som det lmnades in till tryckeriet, det var ofta brttom, det kostade pengar och korrigeringar var inte alltid mjliga. Nr vl planschbandets fsta upplaga blev klar hade Rudbeck tskilliga invndningar vilket r en av anledningarna till varfr det r ett olmpligt att haka upp sig p enstaka detaljer i kartorna utan att ta hans egna invndningar med i berkningen. Hr r det alldeles uppenbart att misstagen har berott p slarv, ngra r Rudbecks, andra felaktigheter kan tillskrivas trsnidarna och kopparstickarna, och dessvrre tycks just detta ha drabbat en av Atlanticans viktigaste planscher Tavla 9, figur 27. Den var inte Rudbeck glad ver. Men andra sidan har vi Petrus Trnewalls avbildningar av Gamla Uppsala kyrka som str i en klass fr sig. De r frmodligen s nra en fotografisk avbildning vi kan komma. Rudbeck hade ocks anlitat den intressante excentrikern Truls Arnwidsson som mer n trettio r senare skulle teckna och sticka den hittills overtrffade bilden av Gamla Uppsala till Johan Peringskilds Monumentorum sveo-gothicorum den som bara saknar barn och djur. En annan detalj som r vrd att hlla i minnet r att kartorna tillkommit under en sex-sju rs period och att han under den tiden gjort nya observationer eller ndrat uppfattning tskilliga gnger. Det arbetsexemplar av planschbandet som terfinns p Kungliga Biblioteket vittnar om tskilliga korrigeringar.
DETALJERNA
I BAKGRUNDEN

MEN VAD SKA man tro om alla andra detaljer, de som inte har med filologi, lantmteri eller de hga tingen att gra? Svrigheterna i att vrdera den hr typen av uppgifter ligger oftare hos oss som betraktare. Pverkade av sentida mytbildning frvntar vi oss mnga hrresande ting och sdana finns det, men vi kommer inte att finna srskilt mnga. Existerade verhuvudtaget alla dessa kloka gubbar som med sina runstavar, gra skgg och lnga hr rnner runt och befolkar Atlantican? Den kloke bonden Anders i Rklunda? Fanns han verhuvudtaget? Eller den grhrige, anonyme bastfrsljaren332 som visade Rudbeck sin farfarsfars runstav och som
332 Denne brukar ibland frvxlas med Anders frn Rklunda, men det mste vara tv skilda personer. Jmf Atl. T1, s.68 och Atl. T2, s.650. 148

visste ett och annat att bertta om kung Aun? Matts Eriksson i Vittulsngen som berttade om vidskepligheter vid Gamla Uppsalas runstenar, Herr Erik som pstod att mnga kungligheter ridit omkring p Tunsens rnnarbana, eller tolvmannen Sefre Mattson Vinter? Fr att inte tala om den 115 r gamle Anders Tomisson. Dessa gubbar betyder en hel del fr Rudbeck, inte bara fr vad de berttar, utan d deras nrvaro i verket frn entrer till sortier nstan ter sig dramaturgiskt uttnkt. Framfr allt r det svrt att inte se den ideologiska markeringen, den frejdade professorn och auktoriteten Olof Rudbeck har umgtts med dem otvunget, har velat pongtera att det inte r han, utan de som sitter inne med de viktiga kunskaperna ett ganska uppseendevckande avstndstagande frn en akademisk vrld dr vanligt folk ofta var ur syn ur sinn, folk som p sin hjd tilltalas som tjuvar, offer eller vittnen. Att Rudbeck dessutom individualiserar dem nmner dem vid namn, eller skildrar dem som unika personer om han av en hndelse glmt namnet frstrker nrvaroknslan effektivt. De knns verkliga. Det r vldigt skickligt. Eftersom de nu betydde s mycket kan man ltt misstnka att de inget annat utgr n bildens staffagefigurer, stilfullt arrangerade fr att berika kompositionen, understryka djupet och markera konstnrens srprglade budskap. Att uppfinna sdana gestalter, eller dialogerna med dem, hade inte stridit mot reglerna. Men lite slktforskning kan aldrig skada visst existerade Rudbecks gubbar, Matts Eriksson och Sefre Mattson Vinter gick sin stund p jorden. Herr Erik har vi redan stiftat bekantskap med, det r frga om den frre kaplanen i Gamla Uppsala socken Erik Piscarius vid det hr laget befordrad till kyrkoherde i rentuna. Soldaten Anders Thomisson333 levde i Bredker och nmndes redan i 1654 rs mantalslngd d terkommen frn krig. Att han skulle ha varit 115 r gammal kring 1670-talets sista hlft behver inte vara en rudbeckiansk utsaga, det var inte alla p den hr tiden som visste exakt nr de var fdda.334 Gammal var han hur som helst. Det r bara Anders i Rklunda som visar sig vara en svrare nt att kncka. Och s den anonyme bastfrsljaren, frsts. Det fanns ingen anledning att uppfinna de gamla gubbarna. Att de existerade var ju hela vitsen, budskapet blev genast mycket mer ptrngande. Om Rudbeck sedan citerade dem troget, ja det lr vi vl aldrig bli riktigt kloka p ngonstans ifrn mste han ju ha ftt sina ganska betydande kunskaper om runstavarnas hemligheter.

RUDBECK PBRJADE sin Atlantica tidigt under den litterra fejden, det gick till trycket 1677 och det frsta bandet utkom 1679. Det tfljdes av ett andra, ett tredje och ett oavslutat fjrde band, vars manuskript lades i aska den dr olyckliga majnatten 1702 tillsammans med strre delen av staden Uppsala p bara 14 timmars tid.335
333 334

Stavas ibland Andreas Tomisson. Thomisson frsvinner ur mantalslngderna 1678. 335 Eenberg 1703, s. 1 149

Fr att visa lsaren hur vl saker och ting hngde samman utgav Rudbeck samtidigt med utgivningen av Atlanticans frsta bok, ett stort bildverk, Atlanticans plansch- eller atlasband som innehll illustrationer, avritningar, kartor och tskilliga kronologiska tabeller.336 tskilliga illustrationer, inte minst runstensavbildningar, frekommer ven i huvudverket. Atlantican gr inte att betrakta som Rudbecks slutgiltiga rapport han har gjort nya fltarbeten och dragit nya slutsatser. Bland annat av den anledningen rcker det inte med att lsa Atlantican fr att bilda sig en uppfattning om Rudbecks aktiviteter i Gamla Uppsala. I viss mn fyller hans och andras korrespondens mnga luckor, liksom uppgifter frn samtida, Olof Verelius r en av dem, bibliotekarien Johan Eenberg en annan.337 Mer information fr man i de bevarade frarbetena och i arbetsexemplaren hr hittar man mnga av de mest intressanta detaljerna vilka ger oss om n ngot begrnsad mjlighet att trnga in i Atlanticans skapelseprocess, de avsljar hur Rudbeck utvecklade sina tankar, hur han brottades med sina problem och frgestllningar. Dessa finns i tryggt frvar p Kungliga Biblioteket och Uppsala Universitetsbibliotek. Hur urvalsprinciperna tett sig r inte ltt att f grepp om om det verhuvudtaget funnits ngra sdana. Mnga gnger r de uppslag som har hamnat i Atlantican allt annat n artikulerade, och nr de vl r det r bevisningen p sin hjd kumulativ. Ibland mste man dock med viss frvning konstatera att det som till en brjan verkar ogenomtnkt och inte s litet skjutet frn hften, faktiskt r fullkomligt logiskt ven nr det r fullkomligt orimligt.

VGEN

TILL

ATLANTIS

I DECEMBER 1674 snde Rudbeck ett brev till De la Gardie dr han antydde att han hade gjort en otrolig upptckt hos de allra ldsta grekiska och latinska scriptores, en upptckt som fick allt annat han visat De la Gardie att frblekna. Exakt vad det handlade om ville han vnta med att bertta tills de trffades, men det ligger nra till hands att tro att Rudbeck hade terfunnit Atlantis. ven om Rudbecks stora upptckt lter lika slumpartad som alla andra stora upptckter, var det allt annat n en slump att det var just landskapet som ledde Olof Rudbeck in i fornforskningen. Det spelade en srskild roll fr hans samtid. Landskapet liksom sgner, sagor och fornlmningarna ruvade p en hemlighet, ett mysterium som mste lsas. Studerade man det bara tillrckligt ingende skulle man i det finna rester och spr av ett lyckligare frgnget, en forntid som speglade den goda, rena mnniskan som stod Gud nrmare n de miserabla varelser som
336

Den upplaga av planschbandet som refererar till hr r, nr inget annat anges, 1938 rs facsimilupplaga. Figurerna r dock hmtade bde frn denna och frn originalversionerna i KB och UUB. Frn KB kommer ocks bilderna frn Rudbecks arbetskopia av planschbandet. 337 Dremot br man undvika att g efter Peringskild som p tskilliga punkter kommit till andra slutsatser n Rudbeck, men nd lter dessa hrstamma frn just den sistnmnde. 150

irrade runt nufrtiden. De enstaka spren i landskapet, ett besynnerligt ortnamn, en naturformation eller ngra mrkliga stenar satta i ring, kunde utgra de enda lmningarna frn denna drmlika epok. Det var den ena, mer poetiska sidan av landskapsstudierna. Den andra var mer pragmatisk nr det gllde att frst Gamla Uppsala handlade det i frsta hand om att f jobbet gjort. Rudbecks vg till Atlantis gick bokstavligen talat ver bde stock och sten, trsk och moras, men ocks ver i stort sett hela den klassiska litteraturen. Grunden till den gtiska och hyperboreiska konstruktionen var redan lagd av de sedvanliga frfattarna och deras sentida uttolkare. Det var naturligtvis Platons Kritiasdialog som utgjorde krnan i Rudbecks Uppsalahypotes, men det var inte minst i Bibeln som Rudbeck fann de otvetydiga bevisen fr att hans Uppsalaetymologi stmde. Till allt detta, fltarbeten och litteraturstudier skall jag terkomma lngre fram i detta kapitel, men jag vill brja med Rudbecks landskapsstudier och Rudbecks landskapsstudier brjar hos Platon.

PLATONS BESKRIVNING av Atlantis terkommer i tv dialoger, Timaios och den ofullbordade Kritias. Den sistnmnda innehll en relativt detaljerad skildring av Atlantis. Kritias berttade om Atlantis, en som havsguden Poseidon hade ftt p sin lott, p vilken det lg en brdig sltt, avlng till formen och 3000 stadier p ena ledden. Dr, p ett jmt och lgt, och 50 stadion brett berg, levde Euenor och Leukippes dotter Kleito, som Poseidon blev djupt frlskad i. Han ville befsta berget p vilket hon bodde och skar av berget runtomkring och byggde allt strre vattenringar utanfr varandra tills Kleitons berg blev en vattenomfluten . Poseidon gav omrdet kring Kleitos bostad, den strsta och bsta delen, till den frstfdde tvillingen Atlas, han som skulle komma att ge sitt namn till hela n. Under rens lopp hade Poseidons ttlingar stadkommit en hel del bedrifter, de hade anlagt hamnar och skeppsvarv och brjade grva tskilliga farbara kanaler, vattenringar, p vilka man kunde segla in i slttlandet och frakta timmer frn bergen. Lngst in, mitt p denna sltt och omfluten av en kanal, lg den p vilken Kungapalatset och Poseidons och Kleitos tempel tronade. Denna innersta var nu 5 stadier rakt ver, sger Kritias, och omgavs av en mur som kltts med eldglimmande bergskoppar. I denna akropols mitt, och omringat av ett stngsel av guld, stod templet. Templet var en stadion lng och bredden var tre plethrer, det vill sga hlften s bred hjden var proportionerligt mot dessa mtt, men formen, berttar Kritias, hade ngot barbariskt ver sig. Templet var p utsidan kltt i silver, men figurerna p taknocken och i gavelhrnen var tckta av guld. Innertaket var av elfenben med ornament i guld och silver allt annat, vggar, kolonner och golv, var tckt med bergskoppar. I templet stllde de statyer av guld, en vldig som frestllde Poseidon, och ytterligare ngra mindre statyer. ven utanfr templet fanns tskilliga statyer och altaren. Vid templet fanns dessutom tv kllor, den ena kall, den andra varm och vid dessa hade de rest bygg151

nader och planterat trd. De anlade ocks dammar, ngra under ppen himmel, andra hade de byggt tak ver. Vattnet frn dessa kllor och dammar, hade de med kanaler lett till Poseidons heliga lund, dr det vxte trd av alla de slag, och vattnet leddes sedan vidare lngs kanaler och under broar ut mot de yttre ringarna de djupare kanalerna. Kritias nmner ocks att fler tempel hade anlagts i nrheten och ven idrottsplatser i synnerhet nmner han en kapplpningsbana. Kritias nmner ocks offerriterna inom Poseidons heliga omrde, libationsoffer och brnnoffer och hur de tio kungarna ifrda vackra mrkbl drkter satte sig ned fr att dma nr offerriterna var ver.338 S lngt Kritias och s lngt Platon. MAN KAN FRGA SIG hur den hade gtt tillvga som blivit vertygad om att just denna skildring av detta subtropiska Atlantis, det kungliga palatset och Poseidons tempel, var identiskt med det gamla Uppsala. Det hela var egentligen ganska enkelt. Den plitlige Platon hade angett s exakta mtt att det bara inte gick att missta sig. Det var bara att g ut och mta. Och det gjorde Rudbeck.
TOPOGRAFISKA
STUDIER

I ATLANTICANS frsta bok berttar Rudbeck i korthet om arbetet med en karta ver Gamla Uppsala som han upprttat med hjlp av 6 matheseos studiosis.339 P ett annat stlle, i en skrivelse till Riksrdet av den 12 november 1677, r han mer utfrlig.340 Hr berttar han att han en tidig sommarmorgon 1673 eller 1674 begett sig till Gamla Uppsala tillsammans med 4 av friherren Gustaf Kurcks sner341 och 8 andra studenter. Klockan 4 p morgonen brjade de noggrant mta med de mathematiske instrumenter som de hade med sig med sig och vad som under dagen framkom var ngot s enastende att varken Rudbeck eller studenterna kunde tro att det var sant. Ingen hade ngonsin beskrivit Gamla Uppsala bttre n de egyptiska och grekiska frfattarna. Fr vi tro alla skildringar av Olof Rudbeck hade han uppenbarligen tillrcklig utstrlning fr att uppelda vad som helst i vem som helst, och hans unga fljeslagare blev under dagen skert fullkomligt vertygade om att Rudbecks slutsatser var riktiga: att det rdde full verensstmmelse mellan de mtt som Platon noggrant angav i sin beskrivning av Atlantis och de topografiska frhllandena i Gamla Uppsala. I just det hr fallet handlade upphetsningen om mtten p Atlantis innersta och om
338 Platon, Skrifter. Bok 4, Parmenides ; Theaitetos ; Sofisten ; Statsmannen ; Timaios ; Kritias ; Filebos, (Stockholm 2006).. 339 Atlantica I, s. 109. 340 Gustaf Edvard Klemming, Anteckningar om Rudbecks Atland, (Stockholm, 1863). s.37. Eriksson 2002 s.304. 341 I Universitetets matriklar frn 1671 finns det 4 brder Kurck inskrivna vid denna tid det r dock oklart om de var Gustaf eller Gabriel Kurcks sner . Enligt Biografiskt lexikon ver namnkunniga mn (1876) hade Gustaf Kurck 11 barn i de flesta andra biografiska notiser nmns bara en dotter. 152

vattendragen som omgav den. Euforin var i viss mn befogad, med lite god vilja kunde man faktiskt f det att stmma ven om man var tvungen att mtta rtt s friskt. ATT GAMLA UPPSALA en gng i tiden hade varit omgivet av vattendrag var inte bara en frutsttning fr Atlantiskonstruktionen, genom flitiga studier av vattenvgarna runt Gamla Uppsala kunde man ocks komma tillrtta med Ericus Olais uppgifter om staden Uppsalas vattenlandskap, ett landskap som i Rudbecks gon snarare hrde hemma i Gamla Uppsala. Nr det gllde just den detaljen, vattenvgar, var anatomen Rudbeck p hemmaplan. I sina studier av blodomloppet och lymfkrlen hngde tskilligt p vtskornas rrelseriktningar och utlopp det var centralt fr frstelsen av det lymfatiska systemet vi kan med andra ord rkna med att Rudbeck r mycket observant p den punkten. Precis som i fallet med mnniskokroppens kanaler begr han ven hr ett och annat misstag, men i det hr fallet kan vi inte alltid veta nr eftersom vi idag str infr ett landskap som r utdikat och i stort sett torrlagt dessutom saknas det tillrckligt noggranna topografiska kartor ver omrdet fr att det skall vara mjligt att bedma vrdet av mnga av detaljerna. Men hoppet r inte ute vi kan jmfra Rudbecks kartor ver Gamla Uppsala med ett ganska omfattande ldre kartmaterial, med ldre och nyare flygfotografier, med geofysiska underskningar, ldre och nyare avvgningar och inte minst med de enstaka upplysningar som vi terfinner protokoll och skrivelser i Gamla Uppsala och kringliggande socknars kyrkoarkiv.342 Gr vi det trder en intressant bild av Olof Rudbecks kartografiska studier fram. Vi ska se nrmare p ngra sdana observationer och kartor nedan.

342 Dessutom finns kompletterande och vrdefulla upplysningar i Uppsala Stadsarkiv, i Domkapitlet i Uppsala och Landskontorets i C-lns arkiv (ULA). 153

Figur 3 De topografiska studierna av Uppsalatrakten omfattade bland annat studier av ett ldre, tnkt vattenlandskap. ven om viss emfas har lagts vid att belysa Gamla Uppsalas kringflutna lge, stmmer i huvudsak observationerna.

STRA AROS

FR ATT HANS resonemang om det Gamla Uppsala verhuvudtaget skulle te sig meningsfullt i lsarens gon, var han frst tvungen att p ett vertygande stt komma tillrtta med stra Aros. Nr det gllde betydelsen av ortnamnet utgick Rudbeck, till skillnad frn Schefferus, frn betydelsen mynning men Uppsala/stra Aros lg ju bevisligen inte vid en mynning. Ngot mste ha hnt! Drmed var han tvingad att ta itu med landhjningen. Det var ett problem: landhjningen fanns inte p 1600-talet. Diskussionen om denna, eller snarare diskussionen om vattuminskningen skulle inte segla upp p den vetenskapliga vrldens himmel frrn 1700-talet, innan dess var tanken inte ens mjlig. Att ifrgastta att Gud hade skapat vrlden som den stod och var, genom att pst att det som en gng var vatten i nsta stund var land, kunde gra teologerna griniga. Rudbeck hade uppenbarligen inga strre betnkligheter nr det gllde just den detaljen, men han skulle aldrig ifrgastta bibelns ord om vrldens skapelse. Nu hade han gjort vissa observationer som pekade p att vattenstndet i Mlaren en gng i tiden hade varit en bra bit hgre n nu. Under den extrema vrfloden 1677 fick han tillflle att studera hur Uppsalatrakten kunde ha tett sig i ldre tider, och mnga av hans observationer r vrdefulla idag. Dessutom fanns det tskilliga andra vittnesml om det hela, under 1669 rs rannsakningar i Vaksala socken berttade de gamble att sjn, frr i tiden, hade gtt s hgt att man kunde frdas med btar till Vaksala, Danmark och Lagga. Dr det nu fanns trsk, krr och myrar, hade det en gng legat
154

smsjar.343 Det var det Rudbeck var ute efter. Det skulle kunna frklara ortnamnet stra Aros men vad var det som hade hnt? Han gick allt annat n ovetenskapligt tillvga fr att frst det hela. Han hade gjort observationer i flt, lyssnat till de lokala traditionerna, intervjuat gamlingarna och studerade sedan sagamaterialet fr att se om det mjligen kunde finnas ngon frklaring dr. Och det gjorde det. Den skyldige var Olav den Helige. Ngon gng p det tidiga 1000-talet hade kung Olav av Norge, gjort sig en avstickare in i Mlaren, dr han hrjade landet p bgge sidor av sjn. Nr hsten kom och Olav fick hra att sveakungen hade dragit samman en stor hr fr att kasta ut honom, fick Olav brttom och seglade mot det som d var Mlarens enda segelbara utlopp, Norrstrm i nuvarande Stockholm enligt Rudbecks tolkning. Men Olav skulle snart upptcka att sveakungen ltit sprra av segelleden med ett kraftigt plverk, bevakat av en viss mngd med krigsmn. Kung Olav visste inte riktigt hur han skulle komma ut utan att riskera livet. Han var fast helt enkelt. D fddes det ngonstans ombord p kung Olavs skepp en genialisk id som gick ut p att istllet grva sig ut genom en kanal p andra sidan av det som idag r Sderstrm, vid Slussen. Projektet lyckades, Olav den Helige undkom sveakungen och drog vidare fr att odla sin helighet i nya, plundringsbara trakter. Rudbecks slutsats var den enda mjliga: Nr kung Olav grvde sin kanal, s sg han samtidigt till att tmma Mlaren p vatten, det kunde ha varit med flit, det kunde ha varit ett misstag, men att Mlaren aldrig blev sig riktigt lik kunde vem som helst begripa. Till och med skeptikern Magnus Celsius begrep det den 22 juli 1677 hade Celsius konstaterat att man utur Gamla Uppsalas strsta gravar eller trsk hade farit in i n i de gamla tider innan S. Olof utgrof Mlaren p sdersidan om Stockholm d sderstrm frst fick sitt namn, och drav hela Mlaren p mnga alnar satte sig.344 Av den orsaken, skriver Rudbeck, blev gamla Uppsala flyttat till det nya, eftersom fartygen inte kunde komma s hgt upp i Fyringshn, utan mste stanna i Oset Aros. Drmed hade han lst tskilliga svrbemstrade frgor, inte minst hade han pvisat orimligheterna i Ericus Olais och Schefferus komplicerade frklaringar av Uppsalanamnets flytt. Nu rkar just detta fall vara ett typiskt exempel p den (frmodligen) omedvetna komik som Atlantican r s fylld med, men bortom skratten belyser det i viss mn finessen med Rudbecks arbetsmetoder: Det r just nr Rudbeck kombinerade de antikvariska observationerna, studiet av topografin och uppgifterna frn traditionen, frn ortsbefolkningen och ur de skriftliga kllorna, som han blev riktigt genial ven nr han hade fel.

Carl Ivar Sthle, Rannsakningar efter antikviteter 1 : Uppland, Vstmanland, Dalarna, Norrlan, (Uppsala 1960). s.13 f. 344 Det r dock riskabelt att lsa in fr mycket i Celsius deklaration Rudbeck citerar ofta andra till sin egen frdel. Atl. I, s.109. 155

343

Figur 4 Planschbandets Tab 8 fig 21 har ofta ansetts vara en frfalskning. Somliga detaljer i kartan skulle dock kunna tyda p att den upprttats lngt fre Rudbecks tid.

MARTIN STENIUS

KARTA

EN AV DE MEST besynnerliga kartorna ver Gamla Uppsala i planschbandet r Tab 8 fig 21. Kartan r inte Rudbecks, utan en minnesbild av en karta som Hadorph hade visat honom, som i sin tur var en avritning som matematikprofessorn Martin Stenius gjort av en ldre karta. Enligt Rudbeck hade den ursprungliga kartan varit frsedd med tskilliga ortnamn, varav alla lter tillrckligt fantasifulla. I det hr fallet, liksom i fallet med den ovan nmnda kartan ver det ldsta medeltida gatuntet i staden Uppsala, r det inte sannolikt att Rudbeck kunde tillskriva Hadorph ett sdant fynd om det inte gde en viss sanningshalt. Denna karta har trots det avfrdats som ett falsarium den har ju en betydande ponger fr den som ville framhva Gamla Uppsalas omflutna lge och drmed styrka Atlantishypotesen. Eftersom dessa vattenvgar inte terfanns p den karta som Rudbeck tecknade till Verelius utgva av Hervararsagan, men pltsligt dk upp p kartorna i Atlantican (med ett undantag), menade Holmbck att det skulle visa vilken frfalskning de andra kartorna var. Men det sger inte s mycket nr man tnker p saken det man nnu inte har upptckt kan man vl rimligtvis inte avbilda? Nils Sundquist menade tvrtom att det mycket vl kunde ha varit Stenius som tecknat den, och att hans betoning av vattenlandskapet hade skett fr att bevisa att Ericus Olai, i sin skildring av det ldre vattenlandskapet kring Uppsala hade missta156

git staden med det gamla Uppsala.345 Detta skulle, bland annat enligt Nils Sundquist, ha sin upprinnelse i en vetenskaplig tvist mellan Martin Stenius och Johannes Bureus, gllande just det forntida Uppsalas lge.346 Om en sdan tvist verkligen gt rum r ytterst tveksamt, liksom uppgiften att Martin Stenius hade i uppdrag att upprtta kartor. Wladyslaw Duczko r mer diplomatisk och anser att reproduktionen inte har ngot strre vrde fr forskningen, medan Price & Wikborg i vissa detaljer finner den nog s intressant.347 Dessa skilda uppfattningar frn senare tid r inte ofrenliga eftersom ven kartor som saknar strre vrde kan vara nog s intressanta. Risken att Rudbeck verdrivit saker och ting r som alltid verhngande, men fr den som inte krver mer av en 1600-talskarta n vad man normalt kan krva av en 1600-talskarta, skulle den tvrtom verka alldeles rimlig. Det r en verdriven, men inte alls felaktig bild av vattendragen kring Gamla Uppsala och Hgsen. Kartan visar vattensamlingar och vattendrag dr det r ltt att knna igen Fyrisn (L) och Samnan och Myrby trsk, h. Drtill kommer N som tycks befinna sig i det Lilla grdet, och som utmynnar i M vilken i sin tur tycks ha tv utlopp, varav ett bara antytt som frsvinner utanfr kartramen i sder, och ett annat vidare mot norr och Myrby trsk (H), varifrn vattnet rinner ut i P, dr vattensamlingen O ansluter sig. Drifrn forsttter vattnet sedan vidare ut i Samnan. Hr framtrder Myrby trsk som en sj, en detalj som har ifrgasatts, eller tminstone mtts av viss tvekan. Man har spekulerat i om Myrby trsk eventuellt varit vattenfyllt p vren, men torkat ut under sommaren. Myrby trsk framstlls dock p nstan samtliga kartor frn 1700-talet som en sj, och kallas fr vrigt ven Myrby sj vid ngra tillfllen. En notis i sockenstmmoprotokollet frn den 10 augusti 1752 gr oss lite klokare. Under denna sommar hade det rtt en svr och stndig torka, s stark att ock trsket vid Myrby alldeles torkat ut, som aldrig tillfrne [tidigare] hade skett uti mannaminne.348 S lngt r allting med andra ord vl. Kartans verkliga problem r emellertid inte vattendragen, de r fullt topografiskt rimliga det som gr kartan tvivelaktig r Rudbecks kommentar till den. Det fantastiska myllret av enastende ortnamn som han pstod fanns p originalet, r det svrt att frestlla sig, i synnerhet som han undviker att terge dem p kartan. Till kartans placering av brunnarna (E, D och C) vill jag terkomma till lite lngre fram, hr skulle jag vilja peka p tv andra freteelser: B, klockstapeln och A, kyrkan. Det r just kyrkans utformning som fr Rudbeck att dra slutsatsen att kartan r gammal.

Nils Sundquist, Uppsala stads historia. 1, stra Aros : stadens uppkomst och dess utveckling intill r 1300, (Uppsala 1953a). s. 51. 346 Ibid s. 165 f. 347 Wladyslaw Duczko, Arkeologi och miljgeologi i Gamla Uppsala : studier och rapporter. , (Uppsala 1993). s.13; Neil Price & Jonas Wikborg, Gamla Uppsala: centralplats och omland: arkeologisk frunderskning p ostkustbanan 1996-97, (Uppsala, 1998). s.35. 348 Sockenstm. Prot. Den 10 augusti 1752. I efterhand har flera hnder noterat att det samma skedde 1757, 1758 och 1759. 1757 var det s illa att rgen och senare ven kornet mste skras redan vid Jakobsmssodagarna (dvs redan i sista veckan av juli). GUK, KI:1 ULA. 157

345

Och synes tavlans ritning vara gammal emedan de 2 kyrkans tillsttningar den ena vstert, fre Gustav I tid, och den andra stert av Gustav I tillgjord. 349

Rudbeck r lite dunkel, men vad han menar r att korets absid tillkom under Gustav Vasas dagar, och att vapenhuset i vster r ngot ldre n s, och eftersom varken absiden eller vapenhuset terfinns p kartan, borde den i Rudbecks gon vara lderdomlig.350 Uppgiften om korets absid och dess frhllandevis sena tillkomst mter oss hos andra frfattare, men r en dubis detalj eftersom hela kyrkans konstruktion frutstter en absid och inget tyder p att den medeltida absiden under ngon period varit nedriven. Och om kartan verkligen utgick frn ett original som var ldre n Vasatid mste man undra varfr klockstapeln str p sin plats den uppstod ju frmodligen under tidigt 1600-tal och d r vi tillbaka i Simon Olai (och Martin Stenius) tid. Det skulle, med vissa reservationer, kunna vara en alldeles rimlig datering av kartan, fr om detta r en hyfsad tergivning av en verklig karta s finns det tillrckligt mnga detaljer i bilden som sger oss att den inte kan ha tillkommit senare n slutet av 1630-talet. Till detta vill jag terkomma lite lngre fram.
TAB AA
OCH

T9:F27

HUR EXALTERAD Rudbeck n var ver sin och studenternas exkursion till Gamla Uppsala, blev resultatet av deras vedermdor allt annat n lyckat. Den frdiga kartan, Tab9 fig 27, en av planschbandets viktigaste, r en alldeles bedrvlig karta ver Gamla Uppsala. Hr har prstgrden, dess trdgrd, brunnar och dammar hamnat nedanfr prstgrdsslnten och kyrkplatn, Myrby har ftt extra hemman, Kungsgrdarna frkats, tskilligt tillkommit och tskilligt frsvunnit. ven om Rudbeck frklarade sig vara belten med den i Atlantican, visar hans korrigeringar av samma karta i hans arbetsexemplar att han var allt annat n njd framfr allt var han missnjd med vattendragen. I RUDBECKS ARBETSEXEMPLAR av planschbandet, som idag terfinns i Kungliga Biblioteket, finns dock en annan, p mnga stt bttre karta beskriven av bl a Sune Lindqvist och Price & Wikborg.351 (Se plansch). Det saknas inte misstag prstgrden har ven hr hamnat nedanfr kyrkplatn men antalet byggnader i prstgrden, liksom i Myrby och Kungsgrdarna stmmer med verkliga frhllanden. Dessutom r antalet erratiska gravar frre och vattendragen mindre framtrdande n i det frdiga trsnittet.

349 350

Atl I, s. 109 Peringskild menade att Rudbeck hade fel. Absiden var i hans gon samtida med kyrkan. 351 Ms F.m. 73, KB. Se ex. Sune Lindqvist, Uppsala hgar och Ottarshgen, (Stockholm 1936). s. 67 ff, Price & Wikborg 1998. 158

Denna tecknade karta, Tab AA, har ansetts utgra ett frarbete till planschbandets trsnitt. Det r inte otnkbart att den verkligen utgr frn studenternas fltmtningar 1673-74, men det finns ngra detaljer som talar emot det. Efter att ha upplevt en rad av tmligen milda kyrkoherdar, bestraffades frsamlingen i Gamla Uppsala nu med en av de mest avskydda personerna i Uppsala Universitets historia, teologiprofessorn Henrik Schtz. Vore man det minsta humoristiskt lagd, och om detta inte var en akademisk avhandling, skulle man ltt kunna pst att teologie professor Henrik Schtz var en prst frn helvetet. Dessvrre mste jag terkomma till honom allt som oftast. Rudbecks randanteckningar, som bland annat nmner ett ingrepp i vattenvgarna av Schtz, kan inte ha nedtecknats innan Schtz blev aktiv i Gamla Uppsala, dvs absolut tidigast mars 1681.352 Ytterligare detaljer frsvrar dateringen: mellan kyrkan och sthgen terfinns en inhgnad hage vilken tillkom frst 1687. Eftersom klockargrden dock finns kvar, kan teckningen inte vara yngre n frn 1692. Sune Lindqvist, som felaktigt utgick frn att den var tecknad 1679, menar att Rudbecks anteckningar r gjorda med grvre blck353, vilket mjligen kan stmma det r i alla fall frga om en grvre penna. Sjlv har jag fastnat fr uppfattningen att kartan ursprungligen r upprttad ngon gng fre 1676 men att Rudbeck, eller ngon annan, har lagt till detaljer efterhand, mjligen s sent som 1689.354 Det finns en annan mjlighet. Kartan innehller ngra detaljer som tyder p att den upprttats i syftet att beskriva ekonomiska frhllanden, eller tminstone innehller element frn en sdan karta. Ngra av de omrden som har markerats tillhr prstgrdens gor. Inte minst markerar kartan tydligt grnserna fr prstgrdens byggnings- och ladutomt. Nu rkar det uppst ett intressant litet sammantrffande.

352

Schtz utnmndes till kyrkoherde i maj 1679, men bosatte sig inte i Gamla Uppsala frrn mars 1681. I hans egenhndigt nedtecknade journaler pbrjade han inga arbeten p prstgrdens mark fre september 1681. 353 Lindqvist 1936, s. 69 354 Jag grundar det p att teckningen beskriver enstaka byggnader i Prstgrden som revs 1674, eller mer troligt 1675. 159

Figur 5. Tab 9 fig 27 och den tecknade kartan Tab AA. (Se plansch 3).

Julen 1686 tervnde Henrik Schtz frn Stockholm efter att ha druckit jull med sina slktingar. Med sig hade han tv kartor, vilka han hade bestllt under hsten. De hade kostat honom hela 12 riksdaler kopparmynt och var egentligen tv exemplar av samma karta en karta ver Gamla Uppsalas prstgrdsgor.355 Varfr Schtz hade bestllt just tv kartor av sitt revir kan ha flera frklaringar. Schtz lg i stndig fejd med ngon. Inte minst med sina sockenbor, i synnerhet med dem som delade olyckan i att leva i hans omedelbara nrhet, s sannolikheten att Schtz skaffat sig kartorna fr att ha ngot substantiellt att visa upp vid tingsfrhandlingarna r med andra ord stor. Det finns en mjlighet att det rrde sig om en tvist med Backegrden rrande Myrkern. En annan frklaring r att han ville mota Olof i grind. Rudbeck hade uppenbarligen irriterats av ngra av Schtz markingrepp i Gamla Uppsala - det ville sig ju inte bttre n att tskilliga viktiga delar i det Atlantiska Uppsala lg p mark som tillhrde kyrkoherden - och med kartorna i hand kunde Schtz frsvara sig ganska vl. Om kartan Tab AA r en av de kartor som Schtz hade bestllt, en kopia av den eller om uppgifter frn Schtz dyrbara kartor flutit in i Tab AA kan man frmodligen fundera p hur lnge som helst. Den viktigaste observationen r den att Tab AA, trots sina brister, uppenbarligen utgr frn verkliga, verifierbara frhllanden. Av den anledningen kan det vara intressant att prva i vilken grad den utgr en rttvisande bild av Gamla Uppsala vid denna tid.

355

GUK, L Ia:4. ULA. 160

EFTERSOM DE detaljer som rr Rudbecks kultplats, brunnarna och kyrkans omgivningar, blir bttre belysta i samband med hans fltarbeten, ska jag terkomma till dessa lite lngre fram. Istllet skulle jag vilja fsta uppmrksamheten vid Rudbecks vattenvgar som de terges i kartorna Tab AA och Tab 9 fig 27. Det r tskilligt som skiljer dem t, men likheterna r ocks intressanta. Hr framkommer sankmarkerna i sder, det sk. Prsttrsket vid Kosvngen, som tminstone i Tab AA har ftt en trovrdig gestaltning. De inte mindre besvrliga frhllandena i norr framkommer p bgge kartorna, och r tminstone i princip - acceptabelt tergivna. Omrdet direkt norr om Kungsgrdarna, det som i ldre kartor kallas Kungsgrdsgrdena, var kraftigt vattensjuka lngt in i moderna tider. Omrdet bestod av besvrlig sumpig lera356 och var lnge freml fr mnga dikesarbeten. Vattensamlingen vid Soldattppan och komministerbostllet, D i Tab AA och H i trsnittet, r mjligen ngot verdriven, men ven detta var en problematisk yta som ofta stod under vatten ett slutgiltigt frsk att torrlgga denna del gjordes i augusti 1907.357 Vidden p den bck eller vattendrag som letar sig frn Myrby trsk norrut mot Fyrisn, kan ocks te sig uppfrstorad, men fotografier tagna under en vrflod ngon gng under det tidiga 1900-talet avsljar att det inte ndvndigtvis r fallet. I Rudbecks kommentarer till Tab AA framgr hur han hade tnkt sig det hela. Rudbecks anteckningar lngst ned i kartans vnstra hrn lyder:

Ur F flyter vattnet till A och till G. Ur E till A vstert ver nya vgen dr om vren ingen kan komma fram och ver Hrhagen norr om tegelbruk, s ock till H flyter stert till socknen och sjukstugan.

De hr kommentarerna utgr inga problem. Utloppet frn E, Prsttrsket/Prstmyren mot sydvst, som enligt Rudbeck strcker sig ver landsvgen mot Gvle, i sder ut genom Hrhagen, dvs Herrhagen och skulle sedan lpa ut i Fyrisn norr om det gamla tegelbruket, stmmer helt och hllet med det ldre kartmaterialet - inte minst Johan Leitz karta ver Gamla Upsala byns Galg Wret frn 1730. Att vgen mot Gvle ofta svmmade ver just hr, finns det mnga uppgifter om. Frn Herrhagen lpte det en bred bck sderut som utgjorde grnsen mellan Gamla Uppsalabyns Nyng och den sk. Galgvreten. Vid Tegelhagen och Hgehagen lpte den sedan ut i Fyrisn. ven utloppet frn h sterut, mot Nyby och sedan sderut till sjukstugan r fullt riktig. Med sjukstugan avser Rudbeck inte den inrttning som senare skulle bli Invalidsjukhuset i Svartbcken, utan den inrttning som lg ngot norr om denna, och som ocks kallades sjukstugan p ngra av de sk. Fredsmilskartorna. Det r drfr inte vattendraget Svartbcken som Rudbeck avser, utan en mindre bck som lpte strax norr om inrttningen, ungefr

356 357

Kartbeskrivning av Joh. L. Edvalls karta frn 1796, no 11. Akt 03-GAM-184, Lantmteristyrelsernas arkiv. 161

invid dagens Fyrishov. Att avloppsvatten frn Gamla Uppsala fljde denna bck eller dike kom att utgra ett hygieniskt problem lngt in p 1930-talet. Gr vi nu till Rudbecks kommentarer lngst upp till hger p Tab AA, kan vi lsa:

Vattnet vid B flyter mest t sder till A och norr till B, som nu r av Skytzen igenstngd. Vattnet utur N.N eller kersjn flyter in uti G G dr vattnet utur F mter och flyta bgge i H H.

Vad som mjligen kan vara problematiskt r vattendraget B, avrinningen frn Myrby trsk ut i Fyrisn vid Storvad. Rudbeck hvdar att vattnet vid B flt bde sderut och norrut, tills Skytzen, Henrik Schtz, hade stngt av dess nordliga flde. Han antyder drmed att den del av B som ligger inom Prstgrdsgorna vid p bgge sidor Myrby hals, Myrkern och den del av Hgsens nordsida som utgjorde prstgrdens betes- och byggningstomt, var en vattendelare.358 De topografiska kartor ver omrdet som vi idag har tillgng till r bristflliga, ibland rent vilseledande, drfr r det svrt att bedma Rudbecks uppgift. Det r dock ingen viktig detalj i Atlantiskonstruktionen, s det r mjligt att vi kan ta honom p orden. Till skillnad frn bcken C, vilken leder ut i Samnan (i trsnittet mynnar den felaktigt ut i Fyrisn) och som hade denna utstrckning s sent som in p 1930talet, finns det idag ingen synlig motsvarighet till B. Att denna r frsvunnen beror p sentida markarbeten inom omrdet, att en bck har runnit ut vid Storvad r dock skert. Tydliga rester av en bcklinda frekommer p ldre flygfotografier, men omrdet tillhr det mest utdikade i Gamla Uppsala och spren kan drfr vara svra att flja lngre strckor. Vad som ytterligare komplicerar saken r att Rudbecks vattendrag B inte frekommer p exempelvis 1709 rs karta, tminstone om vi inte accepterar den i form av ett dike, men det r kanske just det vi mste gra. Frklaringen till varfr utloppet B r s gckande och numer bara r en serie diken eller knappt sknjbara dikesrester, kan mycket vl ligga i Rudbecks anteckning om Skytzen. Henrik Schtz, denna underliga person, hade allts sprrat av det norra utloppet av Myrby trsk. Det irriterade Rudbeck ngot alldeles frskrckligt eftersom det frstrde en viktig pong i Atlantican. Nu hade Schtz visserligen funnit det som sin livsuppgift att sabotera Atlantican, det skulle han visa med all nskvrd tydlighet under 1680-talet, men den hr gngen var det frga om vandalism. tminstone i Rudbecks gon. Men Schtz var mycket noga med detaljerna, i sin pedantiska journal antecknade allt han gjorde p sin mark, och ngot sdant markarbete finns inte upptaget.
358 Dvs Myrkern och den del av Hgsens nordsida som utgjorde prstgrdens betes- och byggningstomt. En liten del av Myrkern tillhrde 1701 Backegrden. 162

Nu gjorde visserligen inte ett sdant arbete, till skillnad frn att grva brunnar eller diken, varken till eller ifrn i formell mening vid inventeringen, men det skulle strida mot Schtz natur att inte fra in det i journalen. Men anledningen till varfr det inte nmns beror p att detta arbete i sjlva verket en del av ett annat - avsikten med att stnga av vattenvgen B var att Schtz ville skydda den brunn han just tagit upp p den sk. Brunnstomten frn kontamination under vrfloden. Samtidigt torrlade han inte bara Fensterkern och Prstgrdens kergrde vid bcklindan i vid Fyrisn, men ocks de besvrliga stra delarna av det norra grdet som tillhrde Kungsgrdarna och som stndigt fldade ver. Det var en vlgrning. Det arbetet kan ha skett efter 1683, d vrfloden i dessa trakter var extrem.359 Vad som dock var den definitiva ddsstten fr denna perfekta avrinning frn Myrby trsk, var nr Henrik Schtz 1689 bestmde sig fr att resa en trrk-bastu och mlthus hr, strax norr om den nya brunnen. D frsvann ju den Atlantiska visionen fullkomligt, och Rudbeck kunde bara titta p, fullkomligt hjlpls. I den undre kommentaren hnvisar Rudbeck till Tab AA:s bokstav N. Den r identiskt med trsnittets Y, med den skillnaden att Y framstlls som ett verkligt vattendrag, medan N p sin hjd mest ter sig som en saligen avsomnad bck. Vad Rudbeck avser med kersjn vid N, r uppenbarligen ett vattensjukt omrde i Lilla grdet. I trsnittet har man verkligen placerat en vattensamling dr, men i Tab AA terfinns just p denna plats ngra odlingar. Hr lg bland annat prstgrdens sk. Stora humlegrd. P trsnittet har man markerat en nivfrndring hr, marken sluttar frn varje hll ned mot N, eller Y. En sdan saknas i Tab AA. I det hr fallet, nr det kan vara svrt att lokalisera sig, kan man ltt frledas av sina egna minnesbilder av dagens Gamla Uppsala, mitt i Lilla grdet borde det inte finnas en sdan lutning. Men vi befinner oss inte mitt i dagens Lilla Grdet utan i frlngningen av smhusomrdet vid Tingssltten. Vattendraget N (och Y) fljer i stort sett 22 meterskurvan, lutningen i trsnittet r visserligen frstrkt, men i vrigt helt korrekt tergiven. Ngra av de mer kurisa detaljerna utgr de fyra (i trsnittet tre) formationerna som i Tab AA betecknats med I, K, L och M, vilka motsvarar trsnittets m. Rudbecks frklaring till dessa besynnerliga formationer r att dessa skulle utgra slukhl, vattengngar dr allt vatten med en stark strm lper in under sen. Om dessa vattengngar tillstoppades skulle vattnet i dikena runt omkring st hgre n vanligt, ngot som ven kunde hnda om vrfloden var kraftig. Eftersom sdana slukhl faktiskt nmns i Kritiasdialogen, fast det d rr sig om frhllanden i Aten, kan man ltt anta att inspirationen kommer drifrn. Vilken tilltro man n stter till den av Rudbeck freslagna funktionen, r slukhlen vid Tunsen inget phitt. De ligger precis just p den plats dr Rudbeck pstod att de lg. Idag kan man urskilja dem som tre eventuellt fyra - cirkulra stensttningar med ca 1.8-2.2 meters diameter.

359

Senare skulle man reglera Myrby trsk mycket hrdare. 163

DET R MED andra ord inte rimligt att pst att Tab AA skulle vara en frfalskad bild av vattenlandskapet. Tab AA ligger betydligt nrmare de verkliga frhllandena, men inte ens trsnittet, Tab 9 fig 27, kan hvdas vara ett allt fr magstarkt frsk att fra lsaren bakom ljuset. Rudbeck pstod aldrig i Atlantican att vattenlandskapet i just Tab 9 fig 27 skulle vara en avbildning av det samtida. Han skriver exempelvis uttryckligen att exempelvis h och k, (motsvarandes F och E i Tab AA) numer ligger i nge- och krr-wall, han pstr inte att det r frga om ngra samtida vattendrag. Man mste drfr betrakta trsnittet som en rekonstruktion av ett tnkt tidigare landskap, en rekonstruktion som bland annat bygger p observationer under bde normala och mindre normala vrfloder. Lsaren inser naturligtvis att Rudbecks avsikt var att framhva illusionen om Gamla Uppsalas omflutna lge det r Platons vattendrag han r ute efter, och det r av ltt insedda skl alarmerande nog, men han uppfinner dem inte. De fanns dr. DET R P en annan punkt det brister. Det var just Tab 9 fig 27 som skulle bevisa att Platons mtt stmde med Gamla Uppsala. I denna karta fr Rudbeck det till att avstndet frn den nordligaste Kungsgrdsterrassen till Hgsens sdra nde r exakt 1500 alnar. 1500 svenska alnar; vi skulle allts ha att gra med ett avstnd p 885 meter. Det r ett avstnd som vi utan svrighet kan godknna, frn den norra kungsgrdsterrassen till sdra gravfltets nde r det 890 meter. I Rudbecks gon sger det allt 1500 alnar r nmligen det exakta mttet p det allra innersta av Atlantis. 1500 svenska alnar r enligt Rudbeck ekvivalent med 5 stadier.360 Nu r inte saken fullt s enkel, Rudbeck rknar uppenbarligen med en stadie som mter ca 177 meter, vilket lter alldeles fr kort. r vi en frfalskning p spren? Ett stadion r ju lika med 600 grekiska fot, och verallt sgs det ju att den grekiska foten mter 30,83 cm. Inte Rudbeck. Han rknar med en fot som mter 29,6 cm. Det kan f oss att undra ver om Rudbeck gr det ganska beklmmande misstaget att i diskussionen om antika lngdmtt utg ifrn svenska lngdmtt fr 29,6 centimeter r ju lngden p en svensk fot! Men det r inte ett misstag, Rudbeck gr sig nstan aldrig skyldig till den sortens fadser. Det hela r tvrtom helt i linje med grundtanken - hans hypoteser om frbindelserna mellan Skandinavien och det antika Grekland. Vari, om inte just sttet att mta, vga och syfta, visade sig frbindelserna mellan tv kulturer som allra tydligast? Rudbecks resonemang r helt i sin ordning, och han finner faktiskt belgg fr att en grekisk fot kan vara lika lng som det lngt yngre romerska fotmttet pes, 29,6 cm. Han utgr nmligen frn det korta, sk. joniska fotmttet tillmpat bland annat i stadion i Miletus - som mter just 29,6 cm, vilket fr till fljd att en jonisk stadion motsvarar 177,6 meter.361 Drmed var det problemet ur vrlden - han an360 Det frekommer en uppgift i Atlantican dr Rudbeck till en brjan pstr att lngden var 3 stadier, vilket skulle krva en grekisk stadie som var 289 meter lng, dvs 104 meter lngre n vanligt. Frmodligen rr det sig om ett tryckfel. 361 Den joniska foten varierade, men i denna form tillmpades den bland annat vid stadion i Miletus. 164

vnder konsekvent denna stadielngd i hela Atlantican. Det frekommer frvrigt inte bara dr. P de tv kartor ver det centrala och sdra Uppland som Rudbeck tecknade till Olaus Verelius Hervararsaga, har Rudbeck fr lsarens bekvmlighet noterat att 36000 ped Rom sive 18 000 uln Svec och eftersom 36 000 joniska fot r ekvivalent med 18 000 svenska alnar finns det inte mycket att invnda. Det hr r typiskt fr Rudbecks fornforskning, de praktskrnor man kunde frvnta sig r mycket ovanliga - dremot lgger han stor mda p att f foten att passa skon, och detta med samma elegans som nr en sinnrik tonsttare i barocken visar hur verlgset han inte bara behrskar instrumentens fretrden och register, utan ocks vet att tillfredstlla det otrnade rat med drillar och puksttar - vilket gr att den gode lsaren blir s frbluffad av det hela att hon eller han av bara farten glmmer att det strsta problemet med Rudbecks eleganta resonemang r att Platon aldrig hvdar att denna heliga plat skulle vara 5 stadier lng. Han skriver att den r 5 stadier i diameter - sltten r i Platons gon nmligen rund. Sdant kan alltid bortfrklaras, och det med ganska enkla ting. Vissa avvikelser mste ju nstan frekomma - Platon hade aldrig varit i dessa trakter och Kritias var ju sjlv bekymrad ver om han verkligen uppfattat berttelsen om Atlantis rtt eftersom han bara var en pojke nr han frst hrde den. Men det hr r bara brjan p Rudbeck problem med Platons mttangivelser nnu strre utmaningar vntar honom nr han nu nrmar sig det allra innersta, det heligaste.

Rudbeck mste ha nrmat sig det innersta rummet med tillfrsikt. Det var hr svaren p de stora frgorna lg dolda, allt som krvdes var lite tlamod och ngra hjlpande hnder. Och mycket riktigt framkom det tskilliga vrdefulla detaljer som vertygade honom om att han var p rtt vg. Och det r just tack vare att Rudbecks vg till denna vertygelse gr att flja i bland annat Atlanticans frarbeten, som den av flera skl blir intressant. Inte ovntat, var det i bibeln han skulle finna bekrftelse fr sin Uppsalaetymologi.

165

Figur 6. Den ppna salen och dess utveckling till mer frfinade former.

DEN PPNA SALEN

ORTNAMNET UPPSALA hade vxt till ett betydande stridsmne under den litterra fejden. Det enda man i stort sett var verens om nu var att den ldre, mjligen folkloristiska etymologin, den om kung Ubbes salar, rimligtvis inte kunde stmma. Messenius, som i Sveopentaprotopolis frst accepterat Johannes Magnus Aula Ubbonis, hade ndrat sig i Scondia Illustrata, bland annat p grund av att han betvivlade att denne kung Ubbe verhuvudtaget hade existerat.362 Verelius och Schefferus avfrdade etymologin av samma skl, men ocks p sprkliga grunder. Verelius ansg att Uppsala syftade p ortens relation till den nrliggande byn Sala i Vaksala socken, medan Schefferus ansg att namnet betecknade en plats belgen vid n Sala. Rudbeck accepterade inte tanken p kung Ubbe som grundlggare, n mindre att han skulle vara nmnd p runstenarna. I sitt exemplar av Bureus Monumenta Runica 363 hade Rudbeck hittat mycket som intresserat honom men tskilligt annat som var helt uppt vggarna. Rudbeck reagerade p versttningen av runsten no. 21, dr ybir risti runar p romerskt ml hade blivit Ubbo incidit runas, och dr no. 28 thorgil bads ypir rista runor fljaktligen hade blivit Thorgis rogavit Ubbonem exidere runas. Rudbeck rttade texten och skrev ubiR i marginalen.

362

Johannes Messenius, Scondia illustrata. Stockholm. 1-13, 15. , (Stockholm, 1700). tom X (XIII), nota LV. 363 R 551, UUB. 166

NR DET GLLDE Uppsalanamnets etymologi mste bde Schefferus och Verelius ha misstagit sig. I stllet menade Rudbeck att det fanns betydande argument fr att ortnamnet Uppsala snarare betecknade sjlva tempelbyggnaden - Adam av Bremen hade ju entydigt uppgivit att Uppsala var templets namn. Till skillnad frn Schefferus, som i Upp- sg en preposition, och Verelius som sg ett adverb, uppfattade Rudbeck det som ett adjektiv. Han utgick frn att Upp- betydde ppen och eftersom han menade att -sala syftade p en byggnad en sal drog han slutsatsen att Uppsala syftade p en ppen tempelbyggnad - Den ppna salen. Rudbecks utgngspunkt r egentligen fullt rimlig. Man behver naturligtvis inte ska srskilt lnge i litteraturen fr att hitta exempel p ppna tempel frutom alla de antika templen, stilfullt ordnade av Vitruvius - var det mest igonfallande exemplet naturligtvis Hliskjlf ifrn vilken Odin kunde blicka ut genom vrlden. Men ven i ett annat, kanske viktigare avseende r etymologin mer genomtnkt n den lter. Rudbeck utgr frn ett tempelbegrepp som omfattar vad han ansg vara dess ursprungliga betydelse, ett avgrnsat omrde helgat t gudarna, ofta, men inte ndvndigtvis alltid bebyggt. Nr han talar om templet i Uppsala inkluderar han drfr hela helgedomen hieron - det omgivande helgade omrdet. Dri ligger frvrigt ven frklaringen till hur han kommer att anvnda sig av Platons och Adam av Bremens tempelskildringar. Nr det gllde kultbyggnader var Olof Verelius intresserad av hovbyggnaderna. Funktionen var bara delvis knd, att de nrmast motsvarade aula eller ibland triclinium tycks Verelius ha varit medveten om, men i frarbetena till sitt lexikon antecknade han efter ordet hov ven delubrum, fanum. Drmed uppfattade Verelius hov som en byggnad som ocks kunde ha en sakral funktion, ett tempel. Rudbeck r mer ambivalent nr det gller byggnader med denna dubbla funktion; eftersom han fljer sin bibel och de antika frfattarna vill han grna utesluta all profan verksamhet frn tempelomrdet, kungsgrdarna kungapalatsen eller gymnasiet rnnarbanan - lg drfr utanfr helgedomen. En vsentlig detalj lg ocks i sjlva ordet templum, vilket egentligen betecknade en ppen plats frn vilken man hade utblick ver omgivningen. Drav fljde att man sg till att inte begrnsa utblicken frn de byggnader som man senare kom att resa p platsen de mste med andra ord ha utgjort ppna byggnader. Fr Rudbeck, som redan tidigt hade studerat Gamla Uppsala kyrka, stod det redan innan han satte spaden i jorden klart att hgkyrkan utgjorde den ldsta, ursprunglig byggnaden. Den ursprungliga byggnaden, tornpartiet, vilade p tta pelare. Endast sju av dem var kvar, men han hade med egna gon sett basen till den ttonde, den mellersta av de stliga pelarna. Han hade observerat att dessa tta pelare bildade tornpartiets tta valv, som en gng hade varit ppna, men att de senare helt klart efter en eldsvda hade murats igen. Det gick att se med egna gon. Detta utgjorde i allt vsentligt en ppen byggnad, men hur skulle man leda det till ordet -sala? Idag associeras Sal i fornskandinavisk kontext allmnt med sal- eller hallbyggnader, vilka utgr ett knt inslag i den yngre jrnlderns arkeologi, men frstelsen av
167

begreppet sal p 1600-talet utgick ibland frn inhemska begrepp som herreste364, men framfr allt frn den kontinentaleuropeiska betydelsen - offentlig byggnad, slott, palats eller hov och sdana fanns det otaliga exempel p.365 Messenius hade konstaterat att vad som komplicerade frgan om Uppsalanamnet var att ordet sal i svenskan inte alltid syftade p byggnader det kunde avse allt frn gva, avlning, saluplats, sadel men det var ingenting som intresserade Rudbeck som ju var p jakt efter en byggnad. Nr man letar efter Sal eller Sala i de frmmande sprken, vilket Rudbeck och mnga med honom gjorde kanske ven en och annan magister frn Bremen - blir resultatet vervldigande. Det terkommer verallt och p mnga skilda sprk, allt frn polska till fornsaxiska. Att ordet, i skiftande stavningar, beskrev kungliga palats eller regala rum visade exempelvis William Somner i Dictionarium, dr anglosaxarna kallade slott och palats "sele". Du Cange (Charles du Fresne), som gnade sal och sala betydande uppmrksamhet i sitt Glossarium ad scriptores (ursp. 1678)366 visade att sal och sala bland annat kunde avse ett srskilt inrttat rum i palatset dr rttskipning utvades i kungens namn. Det var knt sedan lnge, och det rdde vid Rudbecks tid inget tvivel om att sal eller sala utgjorde ett regalt rum. Men det gavs inte alltid den latinska betydelsen aula och atrium. I Leges alamannorum367 frekommer exempelvis ordet Saal snarast i ett sammanhang som ger den betydelsen sovrum - cubiculum. Inte ens det kunde vara orimligt i Rudbecks gon i frsta Krnikebokens instruktioner om templet och tempelomrdet framgr det tydligt hur templet skulle vara inrttat med inre sovsalar - cubiculorum in adytis - t dem som tjnade templet. ven i de flesta andra fall med smtt avvikande betydelser ter det sig hela logiskt: Sala kunde exempelvis betyda tabernaculum, triclinium eller caenaculum. Det frsta ordet ger associationer till bibeln, det andra till Adam av Bremen och det tredje visar sig vara extra intressant, inte minst d ordet fr tv s skilda personligheter samman som kung Fjlnir och aposteln Petrus. Om Rudbeck noterade just dessa betydelser framgr inte, men Rudbeck noterade naturligtvis varenda betydelse han kunde finna vilket lr ha tagit viss tid i ansprk. Men den mest intressanta var av en helt annan kaliber. Vad som i just det hr fallet r hnan eller gget, ursprungsider eller efterkonstruktioner, r som alltid smtt omjligt att reda ut, men ngon gng under arbetets gng kom Rudbeck fram till att sal kunde hrledas frn ordet salig. Det krvdes en viss, men inte verdriven tankeakrobatik fr den slutsatsen. Han kommer fram till att ordet salig (liksom sll) betydde ren frn synd. Kunde ordet Sal drigenom avse ett rent och heligt rum, en byggnad med exklusiv sakral funktion ett tempel? Det kunde det faktiskt. Johann Wachter pekade i sitt Glossarium Germanicum (1737) p flera exempel, inte minst Notkers Psalterium (Liber Ymnorum) dr guds
Se E. Schoderus versttning av Joh. Magn. Ex.vis Ottavio Ferrari, Octavii Ferrarii Origines lingu italic, (Patavii, 1676). s 258. Johann Georg Wachter, Glossarium germanicum, continens origines & antiquitates totius lingu germanic... (Lipsi, 1737). uppsl. Sal. 366 Charles Seigneur du Cange Du Fresne, Glossarium ad Scriptores medi et infim Latinitatis, etc. , (Luteti Parisiorum 1678). 367 Leges A. E codd. A LXXVI. 168
365 364

tempel kallades fr Gotes sal 368 eller till och med Homeros som anvnde termen Dios aule, fr att beskriva Zeus tempel.369 Rudbecks tanke var med andra ord fullt rimlig, han kunde stdja sig p flera sdana exempel. Vad som inte var mindre intressant var att det feniciska ordet Sale enligt Rudbeck - kunde anvndas just i betydelsen beatus Salig.370
UTUR
BIBELN

BIBLISKA BERTTELSER hade en central betydelse i Atlantican. I Uppsala Universitetsbibliotek finns ett frarbete till Atlantican som kan sprida lite ljus ver Rudbecks tankegng. Handskriften bestr, sida upp och sida ned av tabeller och anteckningar i alla tnkbara mnen jmfr ord frn de mest skilda sprk, allt frn arabiska till finska. Under verskriften utur Bibelen har Rudbeck samlat ngra anteckningar som mste ha uppkommit nr han har finkammat Gamla Testamentet och dess apokryfiska, deuterakanoniska bcker p ngra ord som intresserade honom eller som beskrev allmn-goticistiska, eller specifika Uppsaladetaljer som kunde f sin betydelse. Fr den som ville ska beskrivningar av tempelbyggnader i bibeln, fanns ingen risk att g lottls. I frsta Krnikeboken 28:10-12 berttas om hur kung David gav sin son Salomo ytterst detaljerade beskrivningar om hur ett tempel skulle inrttas alltifrn tempelhuset (templum), frrdskamrarna (cellariorum) de vre salarna (cenaculum) och de inre rummen (cubiculorum in adytis), rummet fr arken med dess lock (domus propitiationis), frgrdarna runt templet (atrium eg. atriis domus Domini) och vilket kanske var mer intressant - frhuset (porticus). Intressanta var ocks tempelskildringarna hos Hesekiel eller i Konungabckerna, i synnerhet den 4 boken371 dr Hezekiahs guldbelagda tempel nmns. Det fanns inga strre problem med dessa, allt var anvndbart. Men avgjort flest r Rudbecks hnvisningar till Mackaberbckerna, vilka bjuder p ngra intressanta historier om det judiska folkets vedermdor under seklerna strax fre Jesu fdelse, inte minst folkets situation under det omvittnade kaoset efter Alexander den Stores dd. Ingenstans nmns skyterna oftare n hr. Nr han blddrar vidare i den andra Mackaberboken finner han i 1:13 ngonting vldigt intressant, hr finns nmligen ngra rader om fruktbarhetsgudinnan Nanaia och hennes prster i det omtalade templet i Susa. I den svenska bibel som Rudbeck hade framfr sig stavades hennes namn Nana, vilket naturligtvis var oerhrt intressant, denna Nana mste ju ha varit identisk med den ursvenska gudinnan Nanna Balders geml.
368 369

enl Wachter 1737, uppsl. Sal. Notker Balbulus, Notkeri Liber ymnorum, (Bern, 1948). Wachter skriver Jupiters sal. 370 R 13, UUB. 371 Rudbeck fljde Vulgata, dr Samuelsbckerna ingick i Konungabckerna, Regum, som drmed var fyra till antalet. Den fjrde konungaboken i den latinska bibeln r identisk med den nuvarande 2:a Konungaboken. 169

Men det r framfrallt ett av dessa skyterstllen som han finner srskilt intressant, nmligen 2 Mack 4:47. P grekiska och latin str det verkligen skyter (, scytas) men kallas av ngon anledning tattare i Rudbecks bibel, och kanske r det nu, just nr han sitter och skakar p huvudet ver denna huvudlsa versttning, som han upptcker en mycket intressant sak. Det hela str att lsa i versen fre, vers 46. Ngot vanvrdigt och i nstan ofrsvarligt hastigt sammandrag gr det ganska spnnande avsnittet ut p att Ptolemaios, Dorymenes son, fick en stor summa pengar av en rvaktig mnniska vid namn Menelaos fr att denne skulle friknnas i en process. Menelaos hade frbrutit sig mot judarna och var skyldig till tskilliga frskrckliga saker, och Ptolemaios, som tydligen var en skrupells mnniska, tog sitt uppdrag p fullt allvar. Han beslutade sig fr att ta tjuren vid hornen, gick direkt till den korrupte kungen i Jerusalem, tog honom t sidan och gick med honom en stund i templets pelargng fr att kungen skulle f svalka av sig - avsikten var att under tiden passa p att vertala kungen att friknna den vidrige Menelaos vilket kungen slutligen gick med p. Kanske fick han ett erbjudande han inte kunde tacka nej till. Det hr r visserligen en intressant historia, men hr r det bara ett enda ord som r viktigt, nmligen ordet pelargng. I den senaste bibelversttningen lyder denna passus, 2 Mack 4:46:

Ptolemaios tog d med sig kungen till en pelargng, liksom fr att lta honom svalka sig, och fick honom att ndra mening.

I Rudbecks bibel stod det:

D gick Ptolomeus allena till Konungen i hans sal, ther han sig i swalade, och talde honom i thet sinnet.

I Rudbecks bibelutgva hade pelargng - det grekiska ordet peristulon och det latinska atrium versatts till ordet sal. Det var i sig intressant. PRINCIPERNA fr versttningar mellan grekiskan och latinet r inget jag ska eller kan ge mig in p, men vissa detaljer kan man urskilja. Nr det grekiska ordet stoa frekommer i bibeln, verstts det oftast till porticus p latin. Vid ngra tillfllen, som i Hesekiels 40:e och 42:a kapitel, verstter man ven grekiskans peristulon till latinets porticus. Vid ett annat tillflle, 2 Mack 4:46 verstts peristulon till atrium. Konsulterar man de nutida definitionerna ser man snart att det inte rr sig om synonyma begrepp, ven om distinktionen r hrfin: peristyl r en kolonnad runt insidan av en grd eller rum, en portik r en pelarburen taktckt frhall framfr ingngen till en byggnad, en stoa r en tckt kolonnad invid agoran eller marknadseller mtesplatsen. P Rudbecks tid kunde dessa ord versttas i ett ngot vidare perspektiv, hr fanns gott om felaktiga former, men i huvudsak beskrev dessa ord
170

antingen en pelarsal eller en ppen frsal eller frhus till exempelvis ett palats eller tempel.372 Efter detta gnar sig Rudbeck t att finna fler bibelstllen dr ord som porticus, peristulon, stoa och atrium frekommer allt som kan beskriva resterna av den byggnad Rudbeck tyckte sig se i Gamla Uppsala kyrkas murverk, och inte minst kyrkans korsarmar var av vrde. ETT BIBELSTLLE gde en alldeles srskild silverglans. Det terfanns i Johannesevangeliets tionde kapitel. Hr hade just Jesus berttat liknelsen om fren och den gode herden, men mottagandet var blandat, inte minst d somliga hrare hade ftt fr sig att Jesus var besatt. Men nu var det vinter och Hanukkah ljusets fest, tempelinvigningsfesten stod fr drren, och eftersom Jesus ville frskra folket att de alltid skulle finna honom i templet om de ville honom ngot, gick han nu omkring i Salomos pelarhall i templet.373 I den latinska bibelversttningen lyder Joh 10:22-23:

Facta sunt tunc Encaenia in Hierosolymis. Hiems erat; et ambulabat Iesus in templo in porticu Salomonis. 374

Den nu gllande svenska versttningen av samma verser lyder:

Nu infll tempelinvigningsfesten i Jerusalem. Det var vinter, och Jesus gick omkring i Salomos pelarhall i templet.

Men s stod det inte i Rudbecks bibel. Dr stod:

S wardt d i Jerusalem kyrkomessa, och det war winter. Och Jesus gick i templena, i Salomonis frhus.

Dr den latinska texten har porticu, den grekiska stoa och den nyare svenska pelarhall, hade allts Rudbecks bibel ordet frhus. Vad kunde ha varit mer naturligt n att se efter hur samma bibelstlle ld i Wulfilas gotiska bibelversttning? Johannesevangeliets text fanns ju lyckligtvis i Codex Argenteus, och dr kunde man lsa:

war an inniujia in Iairusaulwmai, jah wintrus was. jah hvarboda Iesus in alh in ubizwai Saulaumonis.
372 Att leta efter salar i svenska biblar var inte riskfritt. I Apostlagrningarna 10:9, gick Petrus upp p ett tak fr att be. I den svenska bibeln str dock gick Petrus vp j salen til at bidhia. I Luthers tyska bibel anvnds begreppet stieg Petrus hinauf auf den Sller, zu beten. Sller, som terfinns i engelskans soller avser terrass, balkong, det latinska contignatio, och har versatts till salen. 373 Salomons pelargng (1917), eller porticu Salomonis terkommer som srskilt inspirerad plats i Apostlagrningarna 3:11 och 5:12. 374 Nova Vulgata, Bibliorum Sacrorum Editio. 171

Det gotiska alh motsvarade ordet tempel,375 vilket inte minst p grund av dess likhet med ndelsen i ortnamnet Uppsala borde ha lett till en rad etymologiska frvecklingar, men vad som intresserade Rudbeck var ordet ubizwai det ord som skulle motsvara latinets porticus, grekiskans stoa och svenskans pelargng eller frhus. Rudbeck kunde knappast hjlpa att han sg en viss likhet mellan orden ubizvai och Uppsala. Kunde det vara s lyckligt att gotiskans ord fr ett frhus, en pelargng, ett peristulon, en stoa, ett porticus, ett atrium kallades fr ngot som liknade ordet Uppsala? P de historiska spekulationernas strandlsa hav skulle det finnas gott om vind i seglen fr den som ville dra sdana hpnadsvckande slutsatser, och Rudbeck var vl inte direkt frmmande fr sdant, men i frarbetena till Atlantican verkar det dock som om Rudbeck tvekar.376 Stod det verkligen ubizwai? Franciscus Junius hade inte tvekat om den lsningen, men hunnen s hr lngt i sina efterforskningar tyckte sig Rudbeck se att det lika grna som ubizva kunde st ubizal.377 Han frestllde sig att den rimligaste svenska versttningen kunde vara upinsval respektive uppinsal som vi skall se kommer han att vara betydligt skrare p sin sak i Atlantican, men dit har vi inte hunnit n. Rudbecks initiala uttydning av det gotiska ordet fr pelargng, kan ha varit orsaken till varfr han s grna vill resonera kring ordet sval i de islndska sagorna. Det r hr Olof Verelius, om n motvilligt, kommer in i bilden.
ATT DMA AV VERELIUS reaktion nr Rudbeck frsta gngen visade honom Atlantican, en reaktion som jag till skillnad frn mnga andra ser tskilliga tvetydigheter i, kan man utg frn att Verelius inte haft ngon strre insyn i Rudbecks stora projekt. Dremot r det alldeles uppenbart att Rudbeck, som i Verelius sg en filologisk auktoritet som satt inne med alla kunskaperna, var vansinnigt intresserad av vad Verelius hade fr hnderna. Sedan en tid hade Verelius arbetat p ngot som han omvxlande kallade sitt Glossarium till Olav den Heliges saga eller Lexicon Scandicum.378 Verelius fick uppdraget att frfatta ett islndskt dictionarium redan i samband med Antikvitetskollegiets instruktioner av den 20 november 1667, men som Schck har ppekat nmns detta arbete frst i 1674 rs konsignationer.379 Det r dock troligt att arbetet tog fart p allvar kring 1673. Rudbeck, liksom Schefferus, hade med stor iver sett fram emot Verelius frdiga arbete p den hr punkten tvivlade inte ens motstndarna p att Verelius skulle stadkomma ngot vrdefullt. Det hela skulle komma att utmynna i Index lingvae
S ex.vis i Codex A. Mark 14:58, Luk 1:9, 22. Matt 27:5, Joh 7:28, 8:20, 8:59. R 13, 264 v. UUB. Rudbeck uteslt det avslutande i:et, kanske fr att det inte rdde ngon tvekan om detta svida han inte insg att ndelsen var tvivelaktig. Se Wilhelm Streitberg, Die gotische Bibel, (Heidelberg 1910). s.XVI. 378 Andreas Spole kallar den Lexicon Runicum. Spole uttryckte sina djupaste dubier mot Rudbecks Atlantica, men hll Verelius fr den frmste antikvarien i landet. Brev till Erik Dahlberg den 18 januari 1691. Manuskriptet fanns i Olof Rudbeck d.y kvarltenskap och auktionerades ut den 23 februari 1741. 379 DGA, del 6, s.170. Schck 1933, s.131 f. 172
376 377 375

veteris scythoscandic sive gothic, Verelius skyto-skandiska lexikon, men av olika skl utkom det frst 1691, nio r efter Verelius dd. Under arbetets gng hade hur som helst Verelius p flera stllen i det islndska sagamaterialet funnit ordet svali. Det frekom i flera betydelser, men han intresserade sig i synnerhet fr ett stlle i Ynglingasagan dr det - i betydelsen svalgng terfanns i skildringen av hur Fjlnir blev dauadrukkinn - Daui Fjlnis konungs.

Um nttina gekk hann t svalar a leita sr staar. Var hann svefnr og dauadrukkinn.

I sina manuskript gav Verelius svali den latinska betydelsen porticus och, nr det frekom p ett annat stlle, ven atrium. I just det hr fallet blir versttningen problematisk eftersom Fjlnir dundrar ner frn en svalgng inomhus, och att det svalar som Ynglingasagan beskriver drfr snarare motsvarar de latinska contignatio, pergula eller anogaeum galleri eller balkong. Bde Wachter och Haldorson versatte det ocks s.380 Det finns visserligen gott om exempel i bibeln dr just den hr typen av inre konstruktion, bildar bde porticus och peristulon,381 men fr tillfllet fr jag nja med mig att konstatera att det intressanta r att Verelius verstter det till porticus snarare n varfr han gr det. Verelius hade ocks funnit det i Olavssagan, och i samma saga hade han ocks mrkt att isl. svalir anvndes i den svenska betydelsen stolpe, (lat. fulcrum) detta fr tillskrivas den handskrift han hade fr gonen. Nr Rudbeck genomskte bibeln fann han std fr ven denna betydelse. I Psaltaren 144:12 kan man lsa:
Vra dttrar r som pelare, skulpterade fr palats.

I ldre svenska versttningar tyckte man att dttrarna snarare var att likna just vid hrnstoder. I Rudbecks svenska bibelversttning stod det dock:
wra dttrar ssom beprydde swalar, ssom palats.

Den latinska versttningen njer sig med columnae angulares ordagrant hrnpelare. I Rudbecks gon tycktes det hela sga allt. ven om logiken r ngot omvnd, kunde man n fram till versttningen frhus dr det stod porticus, atrium, peristulon och stoa. Det kunde, genom formen sval, ocks associeras till de pelare och kolumner som omgav det. Dri lg ocks frklaringen till korsarmarna i Gamla Uppsala kyrka! Frestllde man sig att denna byggnad frn brjan inte utgjort en kyrka, utan ett antikt tempel, kunde man rimligtvis inte kalla korsarmarna fr korsarmar. Den enda benmningen som var mjlig var frhus eller frsalar - porticus. Nr det gllde
380

Se bl a Ferdinand Wachter, Heimskringl [of Snorri Sturluson] illustrat et Germanorum historiam illustrantis specimen, una cum particulis versionis hujus operis theotiscae quae proximo proditura est, quibus ad audiendam orationem ... invitat F. W, (1834). och Birn Haldorson, Lexicon Islandico-Latino-Danicum, (Havaniae 1814). 381 Hes 42:5. 173

att beskriva helheten fastnade Rudbeck fr tolkningen atrium apertum - en ppen sal.382 Det r mjligt att Rudbeck hade tagit intryck av Ottavio Ferraris Origines lingu italic (1676) ett verk som fr vrigt fanns i Verelius bibliotek. Under uppslagsordet Sala skrev Ferrari Aula vero est atrium, Ypthrium - om inte det lt som ett ppet rum, vad kunde d gra det?

Figur 7. Rudbeck terfann den sdra korsarmens absid under underskningarna 1681 och frde in denna i sitt eget arbetsexemplar av Atlanticans planschband. Till hger Peringskilds vision om den ppna salen.

ATT

MED FLIT SKA I ALLA VINKLAR OCH VRR

OLOF RUDBECKS grvande underskningar i de inre delarna av Gamla Uppsala, helgedomen och kungapalatset, var av naturliga skl frmst koncentrerade till kyrkan. P den punkten var han s kompetent man rimligen kan begra. Nr han betraktade kyrkan gjorde han det inte enbart i egenskap av knnare av den klassiska arkitekturen, utan ven som rutinerad byggmstare och byggnadsarbetare. Rudbecks byggnadsteoretiska vningar var naturligtvis ingenting nytt. Kurt Johannesson har beskrivit hur den italienske arkitekten Filippo Brunelleschi under tidigt 1400-tal med outtrttlig iver grvt fram, mtt upp och studerat ruinerna av antikens byggnadsverk fr att lsa ett aktuellt problem hur man skulle g tillvga fr att resa den vldiga kupolen till Santa Maria del Fiore - domkyrkan i Florens.383 Med gotisk teknik tycktes det inte vara mjligt, men genom att studera Vitruvius och hur de romerska arkitekterna lst problemen, kunde han frena den gotiska spetsformen med romersk teknik. Nu stod inte Rudbeck infr lika hissnande pro382 Det frtjnar kanske att tillggas att bde atrium och apertum frekommer inom den anatomiska vokabulren. 383 Johannesson 1982, s.54. 174

blem i Gamla Uppsala, men fr att frst en byggnad frst i flera avseenden var det just s man skulle g tillvga. Man skulle kunna sin Vitruvius, kunna rita, konstruera, planera och helst ocks kunna hugga sten, brnna tegel, mura, sga och hamra. ven om Rudbeck skert hade velat ta sig an fler intressanta platser, var hans rrelsefrihet i Gamla Uppsala relativt kraftigt beskuren. Att upprtta kartor eller planer var en sak, en helt annan att ta till spaden. Rudbeck kunde i princip bara hlla sig till den mark som tillhrde kyrkan, vilket vid den hr tiden, frutom kyrkan och kyrkogrden i stort sett utgjorde Kungshgarna och ungefr halva Hgsens gravflt. Till prstgrdens gor hade han dremot inte tilltrde, vilket kan vara en av frklaringarna till varfr han begr en del mrkliga misstag nr det gller just dessa platser. Varje ingrepp dr hade synts i bde rkenskaper och inventering, men hade i praktiken varit omjligt ven med de mest vnligt sinnade kyrkoherdarna hette man Rudbeck skulle sdana vara en bristvara i Gamla Uppsala. En av dem som nyfiket och kanske med skrckblandad frtjusning fljde Rudbecks aktiviteter under 1677, var matematikprofessorn och hlsingerunornas uttolkare, Magnus Celsius, kyrkoherde i Gamla Uppsala 1677-1679. Celsius var en av Rudbecks mer betydande kritiker vid akademin, men tycks inte ha protesterat mot Rudbecks ganska omfattande underskningar av kyrkan. Det r mjligt att Celsius deltog fr att frskra sig om att det hela inte sprade ur alldeles, men kanske var nyfikenheten hos fornforskaren Celsius som tog verhanden. Vi har nstan bara Rudbecks egna ord att lita p nr han citerar Celsius observationer i Gamla Uppsala, vilket ofta innebr en viss risk. Nr Rudbeck pstr att Celsius efter att ha lst Atlanticans frsta bok hade sagt att han inte kunnat till fyllest admirera detta mitt verk mste man tnka sig en nypa salt av betydande mtt, svida man inte accepterar tanken p att Celsius kanske bara ville vara artig.384 Men efter Celsius dd, i maj 1679, skulle som bekant situationen i Gamla Uppsala socken komma att urarta. Efter ett enastende krngel vertog Henrik Schtz prebendepastoratet, men det var frst under vren 1681 som han fann prstgrden i beboeligt skick. Drmed var drrarna stngda i mer n ett avseende. S vitt jag har kunnat finna har dock inte Schtz protesterat srskilt hgljutt mot de grvningar som Rudbeck utfrde kring kyrkan, som exempelvis de under den 23 och 24 september 1681. Men vid det tillfllet var Schtz av allt att dma inte hemma.385 Med
Eriksson 2002, s. 143, och s. 341. Man skulle i och fr sig kunna tnka sig att Schtz var nrvarande, men att han inte vgade opponera sig mot dessa ingrepp infr det hgvrdiga sllskapet. Eftersom han inte deltog i konsistoriesammantrdet sndagen den 25 september, som hlls direkt efter hgmssan, kunde han mycket vl ha befunnit sig i Gamla Uppsala fr att predika. AKP den 25 september 1681. Men eftersom Schtz i sockenstmmoprotokollet frn den 30 november samma r (det fregende sockenstmman gde rum den 6 juli) klagar ver att kyrkan borde vara ppen icke allenast p stora helgdagar utan att det ska vara mjligt att sknka pengar i kyrkans kassa ven andra dagar, kan man misstnka att han syftar just detta tillflle. Det var sed att sknka reda pengar vid dylika tillfllen, och kyrkan hade gtt miste om inkomster tack vare att Rudbecks sllskap inte kunde komma in i kyrkan, ngot som inte hade hnt om Schtz hade varit nrvarande. GUK Sockenstmmoprot. den 30 november 1681, ULA. 175
385 384

tanke p hur Schtz och Rudbecks frhllande skulle utvecklas under 1680-talet, har Rudbeck sannolikt bara beskt Gamla Uppsala d Schtz inte var dr. Nr Rudbeck grvde ut ngra gravar i Gamla Uppsala, kan vi lugnt utg frn att dessa var belgna p kyrkans mark, vilket utgjorde ungefr hlften av Hgsens gravflt p terstoden lt Schtz anlgga en beteshage fr sina kalvar. Dr lr Rudbeck inte ha haft mycket att hmta. Rudbecks underskningar av kyrkan gav tidigt resultat. 1674 hade Erik Piscatorius [sic!] bland annat visat honom den kungliga rnnarbanan p Tunsen vl beskriven av Platon - men vad som var nnu mer tilltalande var fynden av stora kolbitar varav somliga fortfarande var genomborrade av spikar. Under vren 1677 hade han frmtt Uppsalas borgmstare, Thomas Lohrman, att klttra upp p en stege fr att ytterligare inspektera kyrkans murar, och ven vid detta tillflle upptcktes kol. Att templets vggar, valv och pelare en gng hade varit bekldda med guld och silver hade inte bara Johannes Magnus visat.386 Till och med Schefferus hade menat att Adam av Bremens Uppsalatempel bekltts med guld. Schefferus hade dock utgtt frn att templet var av tr, men nu ansg sig Rudbeck ha visat att ven ett stentempel kunde vara verdraget av guld om man frst bekldde stenvggarna med brdor, som man senare prydde med guld. Hr fann han std i de bibliska tempelskildringarna och lyssnade drfr inte p Schefferus nr denne pstod att det hela verkade osedvanligt krngligt. Men det var mer som skulle bevisas. Den 20 augusti 1677 for Rudbeck till Gamla Uppsala fr att ska efter grundens djuphet, ngot som hade en viss betydelse. Anledningen till varfr dessa mtt var viktiga var fr att visa att templet inte hade byggts frdigt vid ett och samma tillflle, hur templets frsalar kommit till efterhand, framfrallt bevisade det att iderna om att detta skulle ha utgjort en kyrka frn brjan var felaktiga. Men det gllde ven att komma tillrtta med Platons hjdmtt p Atlantistemplet. Platon hade njt sig med att konstatera att hjden var proportionerlig till templets lngd och bredd. Rudbeck ansg sig approximativt kunna avgra en byggnads ursprungliga hjd genom att mta muren och grundmurens djup, en tanke som inte p ngot stt var underlig eftersom det fanns vlbekanta principer att utg frn. Det finns ngonting att se upp med hr. Trots att denna uppmtning skedde i sllskap av den kritiske Magnus Celsius, finns det drfr alltid anledning att befara att Rudbeck, vl hemkommen nskeberknade mtten p hgkyrkans murar. Men de mtt som Rudbeck anger r inte p ngot stt orimliga. De terfinns inte i Atlantican utan i Verelius Notae. Enligt Verelius hade Rudbeck kommit fram till att tornets, dvs hgkyrkans grundmurar strckte sig ned till ca 2,36 meters djup (8 fot) och att murarnas bredd var 2,66 meter (9 fot). Korsarmarnas murar sidogrundvalen- var mellan 0,59 m och 1,33 m djup (2 till 4 fot), och knappt 1,18 m breda (4 fot).387
386 387

Joh. Magn. Bok 1, kap VIII. Verelius 1681, s. 16. 176

Eftersom Verelius anger fotmtten i heltal bortsett frn sidogrundvalen dr han anger ett hgsta vrde omfattande 4 fot kan vi inte rkna med mycket bttre precision. Vidden p muren i hgkyrkan, tornet, brukar anges vara 2,4 meter, men i verkligheten varierar den hgst betnkligt mellan 2,3 och 2,7 meter. Djupmttet r inte heller ngot strre problem hgkyrkans murar r ca 30 meter hga och med tanke p underlaget grus, sand och silt krvdes det frmodligen ett betydande grunddjup.388 Nr det gller korsarmarna r mtten fullt rimliga, bortsett frn det grundaste djupmttet.389 Bredden p den norra korsarmsmuren varierar frn 1,3 till 1,8 meter, det senare mttet gller dock bara en liten del av muren i det nordstra hrnet. Kjellberg anger normalbredden till 1,4 meter.390 I hela kyrkan varierar grundmtten betydligt vilket gr generella djupmtt oskra, men vid senare uppmtningar har exempelvis den norra korsarmens djupmtt uppmtts till 1,55 1,7 meter. Rudbeck anger ca 1,33 meter, men vi vet inte om Rudbeck anger mtten frn grssvlen eller frn den versta raden stenar, och eftersom det vre murvarvet i den norra korsarmen p somliga stllen r borta, kan det i sig frklara varfr djupet r ngot mindre. Att han har gnat strre intresse t den norra korsarmens nordmur r uppenbart och logiskt eftersom det var hr han ville placera sidoaltaren. P ngot annat stt hade han inte kunnat mrka att murens strckning frn vst till st avvek frn kyrkans vriga murar.

388 389

Jag tackar Hans Gthberg fr intressanta uppgifter om frhllandena. Det grunda mttet innebr att han inte ens ntt ned till brandlagret. Frmodligen har han drfr hamnat p den trasiga delen av nordmuren, eller misstagit rasmassor som grundmur. 390 Carl M. Kjellberg, Gamla Uppsala kyrka : resultatet af grfningarna drstdes, ([Uppsala] 1896). 177

Figur 8 Den besvrliga vattensituationen vid Brunnstomten visar sig inte sllan vid kraftig snsmltning. Hr i ett odaterat foto (senast 1918). Diket i bildens mitt, bortom den sk. Fensterkern, utgr troligen resten av den bck som slingrade sig norrut mot Fyrisn, en del av den vattentgrd som Henrik Schtz utfrde till Rudbecks frfran.

A LEARNED DISCOURSE

I ETT BREV till Erik Dahlberg, daterat den 18 januari 1691, berttar matematikprofessorn Andreas Spole om en episod som intrffade fr 8 r sedan ungefr. Vid detta tillflle hade Spole och ngra andra fljt Olof Rudbeck till Gamla Uppsala dr de grvde omkring. Det lter orovckande, men sllskapet fann faktiskt ngot som borde ha hllit dem sysselsatta under resten av dagen. De fann, berttar Spole, en stor sten, som ett altare, och p honom [lg] mnga kol och aska samt ben. De drog slutsatsen att det var frga om ett Afguda-altare, man kunde konstatera att omkring det var mnga gngar gjorda. ven under altaret fann man mnga ben och mycket kol. Stenen hade dock gtt snder nr de frskte ta upp den, och lg nu i stycken.391 Det framgr inte var denna sten hade ptrffats, men i och med att Rudbeck drog slutsatsen att det rrde sig om en altarsten kan vi utg frn att det skedde i ngon av Gamla Uppsala kyrkas korsarmar. P ngot annat stlle ville han inte hitta en altarsten. Det r mjligt att Spoles minne sviker honom och att denna grvning istllet gde rum 10 r tidigare - den 23 och 24, och kanske ven den 25 september 1681.
391

Brev frn Andreas Spole till Erik Dahlberg den 18 januari 1691. Palmsk. 280, UUB. 178

Vid denna utgrvning, som lr ha bevittnats av tskilliga professorer, adelsmn och studenter, uppger Rudbeck att det grvdes efter altare och ven vid detta tillflle terfann han tskilliga ben efter oxe och svin.392 Han lt sedan fra in sina anteckningar i sitt arbetsexemplar av planschbandets Tab 25 fig 92 och hr mjligen den altarsten som Spole berttade om avtecknats (se plansch). I frbifarten r det svrt att lta bli att nmna att det under just den hr underskningen framkom en detalj som mste ha ftt honom att fundera ver om inte frsalarna trots allt utgjorde korsarmarna till en ldre katedral. Vid detta tillflle tycks han nmligen ha upptckt absiden i den sdra korsarmen. Spoles arkeologiska upplysningar r en ganska god beskrivning av de speciella frhllandena just hr. Lagren av kol r, som vi vet, resultatet av 1240- talets eldsvda, stenen i sig tillhr raseringsmassorna, att den dessutom gr snder s ltt vittnar om att den r skrbrnd. Lagret av ben just hr hade Rudbeck sttt p tidigare, 1677 hade man grvt och ptrffat en osgeligt hop kieftar, tnder och ftter. Detta styrkte naturligtvis hans hypotes om frekomsten av offeraltare vid frsalarnas, dvs korsarmarnas ndmurar. ven om hypotesen r felaktig, r observationen riktig. Det r ett knt frhllande, omrdet innehller ett tunt men kraftigt benfrande lager med ben av flera djurarter, mest tamdjur. Intressant nog terfinns detta lager ovanfr brandlagret frn kyrkobranden vid 1240-talet, men under raseringsmassorna.393 Av detta kunde Rudbeck med fullt acceptabel stratigrafisk logik, naturligtvis dra slutsatsen att altaret och benen var ldre n kyrkan och att brandlagret bara var resterna av de i urtiden fretagna raseringarna av templet - Johannes Magnus hade ju freslagit att templet brunnit vid tre tillfllen. ATT RUDBECK betonar detta benfrande lager kan ha en alldeles srskild orsak, svida han inte bara hade en enastende tur. 1653 utkom biskopen av Ely och Winchester, Lancelot Andrewes A learned Discourse of Ceremonies.394 Idehistorikern Jonathan Sheehan (2006) berttar att Andrewes hade blivit sjlaglad ver en upptckt som gjorts under S:t Pauls-katedralen.395 Dr hade man funnit:

An innumerable number of Oxe-heads, which the Learned know were anciently the Sacrifices unto Diana.

Sheehan konstaterade att Andrewes gldje bestod i att fyndet bekrftade hans fundamental politico-theological point att:

Handskrift F.M 73, KB. Eriksson 2002, s. 392 f. Kjellberg 1896, s.263 f; Else Nordahl, templum quod Ubsola dicitur- : i arkeologisk belysning (Uppsala 1996). s. 38, 42. 394 Lancelot Andrewes, A learned discourse of ceremonies retained and used in Christian churches. , (London 1653). 395 Jonathan Sheehan, "The Altars of the Idols: Religion, Sacrifice, and the Early Modern Polity," Journal of the History of Ideas 67 no. 4 October 2006 (2006b). s. 667ff. 179
393

392

out of the former rags of the Gentiles, the glorious and fair garment of Christianity in times may be woven.

tskilligt av den politisk-teologiska debatten under den tid d det religisa landskapet i Europa fragmenterades kom att handla om offer och bilddyrkan. Det handlade, som jag diskuterade tidigare, bland annat om kyrkans politiska roll. Den politiska betydelsen av dessa begrepp kom att bli centrala i Jacob I (James I) England, dr puritanismen gick till hrda anfall mot allt som bar prgeln av hednisk rit - offer och bilddyrkan. Andrewes, som var vn med Hugo Grotius, utmanade puritanernas frakt fr altare och bilder genom vltalighet och kreativa provokationer och var mycket lyckosam i detta. Andrewes byggde tskilligt p Richard Hookers frnufts- och toleranslinje. Idealet, som bland annat attraherat Verelius, var ett frhllande dr religionen effektivt tjnade det politiska syftet som ett adhesiv mellan divergerande intressen, en sammanhllande faktor. De oxhuvuden som hade ptrffats under St. Paul kunde Andrewes dra stora vxlar p - det gllde inte bara den triviala iakttagelsen av kultplatskontinuitet - utan den slagfrdiga bilden: den symboliska frbindelsen mellan det hedniska offret och eucharist, om idolen i templet och krucifixet i koret (en tanke som var provokativ). I linje med frhllandena under S:t Paul, under Westminister, hade det dessutom sttt ett tempel helgat t Apollon det hela var en symbolik utan dess levande like fr den som ville pvisa hur monarken - the Idolater in Chief - hade tmjt bilddyrkan och gjort den nyttig. Om Rudbeck lst Andrewes A Learned Discourse, ftt informationen av ngon annan eller bara rkar ha tnkt till p egen hand efter att ha hittat dessa osgeliga antal ox-kftar, spelar i sjlva verket ingen strre roll. Rudbecks slutsatser r de samma som Andrewes, att kyrkor byggdes p hedniska kultplatser och att oxhuvudena utgjorde offer till Diana. ven om Rudbeck kom frn ett hem dr man skert inte hade kommit verenns med Andrewes i frgor om exempelvis asketism, hade han utan tvekan sympatiserat med de politisk-teologiska ider som Hooker och Andrewes argumenterade fr. Det bsta av allt var dock oxhuvudena. I Heimskringa berttar Snorre Sturlasson om offer av oxar i Uppsala. I Platons Kritiasdialog handlade ocks offret om oxar. Diana var i Rudbecks gon identisk med gudinnan Disa - och det var allmnt knt att det var i Gamla Uppsala som Disa dyrkades. Kunde det bli mycket bttre?
TEMPLET,
LUNDEN OCH KLLORNA

VID SINA UPPMTNINGAR av kyrkans tornparti rknade Rudbeck med ett innermtt av 18 alnar, ca 10,7 m, och ytterligare med drygt 23 alnars yttermtt om tornpartiets murbredd p 9 fot och andra detaljer ska lggas till i berkningen. Det inre rummets litenhet var i sig inget problem - det hr stmde alldeles frtrffligt
180

med uppgifterna i bibeln, dr det allra heligaste i Salomos tempel var 20 alnar lngt och brett. Problemet r att Platon skriver att templet var en stadion i lngd, vilket enligt Rudbecks stt att mta var ca 177 meter, och tre plethrer brett, dvs en halv stadion - 88, 5 meter. Frklaringen lg i det faktum att Rudbeck utgick frn att det tempel som Platon nmnde inte bara utgjorde det heligaste rummet, den ppna salen, utan ven dess tempelgrd. Platons mtt omfattar, i Rudbecks gon, med andra ord hela helgedomen. Hr tycks dock Rudbeck ha ansett att tempelgrden var lika bred som lng vilket mjligtvis kan bero p den utgva av Platon som fanns tillhands. Det skulle innebra att det allra heligaste med centrum i hgkyrkan - bildade en cirkel med 88,5 meters radie. Inom detta omrde fanns de skilda altarstllena, lunden och offerbrunnen, dvs Blota brunn, (lat. Plutonis puteus). Utanfr omrdet fanns tv andra brunnar, Urdals och Minnurs brunn. DE TRE BRUNNARNA spelade en viss roll fr Rudbeck. Att Rudbeck var den frste som kallade dessa brunnar fr Urdals, Minnurs och Blota brunn har i alla tider utgjort ett smrre problem. Att det skulle utgra en tradition tycks vl knappast kunna vara fallet. Man har diskuterat vad orsaken var att Rudbeck just valde tre brunnar nr Adam talar om en och Platon om tv. Orsaken kan mycket vl frklaras med att det skulle vara en verfring av de tre brunnarna i Uppsala stad. En annan anledning skulle kunna vara det enkla faktum att det helt enkelt finns tre brunnar p Stenius karta, den som jag tidigare nmnt. Det sgs, skriver han, att vattnet frst leddes frn Urdalsbrunn genom ett dike in till Minnursbrunn, men att man numer inte kunde urskilja ngot sdant dike. Men ett dike fanns, enligt Rudbeck, mellan Minnursbrunn och Blotabrunn och drifrn leddes vattnet norrut, under spngar, mot de yttersta Upsalas stads gors vattens omkrissar och ar, dvs. Fyrisn.396 Av dessa r den sk Urdals brunn lttast att identifiera. ven om kartorna Tab AA och Tab 9 fig 27 placerar den i en ltt besynnerlig omgivning, rder det ingen tvekan om vilken brunn som avses. Senare skulle den, frmodligen genom en slarvig lsning av Rudbeck, f namnet Odens brunn, vilket r om mjligt n nnu mer frvirrande detalj. Till denna brunn ska jag terkomma, eftersom brunnen idag r riksbekant knd som Rudbecks frfalskade offerbrunn. En avancerad mytbildning av sentida konspirationsteoretiker ville f det till att denna lilla grop i marken var en frfalskning. Den himlastormande vreden ver Rudbecks offerbrunn blev s frvirrad att man av bara farten glmde bort att Rudbeck aldrig psttt att Urdals brunn var en offerbrunn. Identifikationen med Minnursbrunn r ett annat problem. Frutom de brunnar som r grvda av mnniskohnder, fanns p prstgrdstomten ocks ett antal kllbassnger eller dammliknande, vattenfyllda frsnkningar. Mnga av dessa frstrdes under 1940-talet, idag terstr bara tv fullt synliga sdana svackor en av dem
396

Atl I, s. 166 f. 181

kan vara Rudbecks Minnurs brunn. Dess lge intill ett bestnd av asptrd har kittlat fantasin. Men det finns tskilliga tveksamheter. Denna snka, som fortfarande kan vara vattenfylld, undersktes under tidigt 1900-tal och befanns vara en naturlig snka. Dremot underskte man aldrig om den hade en brunnsanlggning i mitten och det r inte otnkbart att s har varit fallet eftersom den tcks av flera strre stenar i botten. Invid det som vi idag kallar Minnurs brunn, finns tminstone tv cirkulra frsnkningar som borde utgra ldre brunnar. En av dessa, belgen ca 2 meter sder om frsnkningens brjan, framkom under 2003 rs topografiska underskningar och utgjorde definitivt en brunn. Flera av de numer igenkastade brunnarna ligger invid sdana linsformade, naturliga frsnkningar.

Figur 9. Detalj ur Tab 9 Fig 27.

DEN SOM VILLE finna brunnar eller kllor p Hgsen och kyrkplatn, behvde inte leta srskilt lnge. P kyrkplatn har det frmodligen aldrig funnits frutsttningar fr ngra springande kllor,397 men chansen att finna vergivna brunnar just p prstgrdstomten eller dess ladutomt var stora. Enligt flera uppgifter kastades brunnarna hr eller i Gamla Uppsalaby sllan helt igen, utan tcktes som regel bara ver. Orsaken till det var naturligtvis att man aldrig kunde veta nr de nya brun397

De nrmaste springkllorna finns i Brby, Ulva och den bermda Salakllan i Vaksala sn. 182

narna skulle sina, nr det vl hnde vilket det frr eller senare gjorde - tervnde man till de gamla brunnarna fr att frdjupa dem och se om de var vattenfrande igen. Det hnde tskilliga gnger p prstgrdstomten.398 Inom prstgrden hade man dock inga problem med tillgngen p vatten, brunnarna grvdes som regel i lera och upptog rikligt med vatten genom kapillrinfiltration. Det innebar inga problem s lnge trycket frn vattendern, eller rnnilen, var kraftfullt. Enligt Urban Hjrne (1641-1724), den samtida hydrogeologiska auktoriteten, var den typen av brunnar vars vatten tillkom genom kapillrinfiltration genom lera visserligen inte att frakta, men naturligtvis inte heller att fredra framfr kllor som springer upp ur sandgrund eller grusvall.399 I Gamla Uppsala var situationen svrare n p mnga andra platser tack vare den tidigare omtalade nyckfullheten i vattenfldet. Hjrne, som vl knde till problemen i Gamla Uppsala, hade varit med om detta mnga gnger, tskilliga av de brunnar som han hade studerat hade strax alldeles frsvunnit, eller blivit helt kraftlsa, matta och onyttiga. Till och med Medevi brunn, Hjrnes stolthet, kunde drabbas av ofrklarliga perioder av svikande flde.400 Problemet med rnnilens nyckfullhet innebar att man tvingats grva tskilliga brunnar p prstgrdstomten bara under 1600-talet, vilket i sin tur innebar att det fanns gott om vergivna och frfallna brunnar just inom det omrde som intresserade Olof Rudbeck. Ett av Schtz villkor fr att han verhuvudtaget skulle flytta in i prstgrden, var att man renoverade brunnen och inhgnade den eftersom den hade bkats upp av svin. Det r denna brunn som (frmodligen) Rudbeck sknkte namnet Urdals brunn. Men Schtz, som ytterst sllan fattade de rtta besluten nr det gllde praktiska ting, skulle ganska snart verge den brunnen, han mste vid ngot tillflle ha planerat att ppna en av de vergivna brunnarna inom mangrden, men beslutade sig 1683 fr att i stllet grva en ny brunn vid den gamla vergivna sk. Brunnstomten, belget sydvst om prstgrden, nedanfr kyrkplatn. Den brunnen var, till skillnad frn alla vriga, grvd ner i sand och grus och kom senare att frse Prstgrden med vatten lngt in p 1900-talet. Hjrne hade beskt Gamla Uppsala vid den tid d Schtz brjat arbeta p att frbttra prstgrden och mjligen r det just p Hjrnes inrdan som Schtz vergav Urdals brunn, fr att i stllet anlgga denna brunn. Det enda felet med Brunnstomten var nrheten till Myrby trsk, och kanske var det drfr som den hade vergivits av tidigare kyrkoherdar. Enligt Hjrne skulle man aldrig anlgga en brunn om det fanns moras, trsk, dammar eller annat ogiltigt vatten belget nra, eller hjdmssigt ovanfr en brunn. Sdant vild-vatten skulle genast kontaminera brunnen vid vrfloderna, och magkommor var inget
I sockenstmmoprotokollen finns ett antal frmaningar om vikten av att tcka ver brunnarna vl, eftersom olyckor inte var ovanliga. 399 Urban Hirne, Den lilla wattuprofwaren, (Stockholm, 1683). s. 16ff, samt Urban Hirne, Kort anledning til hlsobrunnars och mineral- watns vpletande, beprfwande och brukande, (Stockholm, 1707). s. 27. 400 Urban Hirne, Een uthfrlig berttelse om the nys vpfundne suurbrunnar wid Medewij vthi stergthland, (Stockholm, 1680). s. 130, 143. 183
398

man som regel efterstrvade. Och mjligen var det Hjrne som rdde Schtz att stnga av Myrby trsk - var det inte Hjrne som personligen rdde Schtz att gra detta, s kan vi i alla fall konstatera att Schtz till punkt och pricka fljde de rekommendationer som Hjrne gett i sina skrifter i mnet. Schtz fljde nstan alltid saker och ting till punkt och pricka. Om Rudbecks ekvation skall stmma vilket den inte kan gra eftersom den bygger p en felaktig tolkning av Platons mttangivelser r det bara Blota brunn och Offerlunden om vi nu accepterar att det som n idag kallas offerlunden r identisk med Rudbecks - som inryms i denna tempelgrd. nd gnar han Minnurs och Urdals brunn uppmrksamhet. Men att Rudbeck var intresserad av fler brunnar, var inte resultatet av tankemssigt kaos tvrtom. Rudbeck sg inte p Gamla Uppsala som en statisk, en gng fr alla anlagd helgedom. Han var mycket vl medveten om att landskapet genomgick stora frndringar och att brunnar sinade och behvde flyttas. Det var ju ngra av pongerna med hans experiment. Rudbeck stannade fr vrigt inte enbart vid brunnarna, han funderade ver om inte offren ven kunde ha skett i Myrby trsk, vilket skulle ha sin motsvarighet i Tacitus lacus sacer Heliga Waga.401 Tanken p vtmarksoffer i eller kring Myrby trsk r ju inte alls orimlig, ven om ngra observationer som skulle stdja den tanken inte gjorts.402 Varfr brunnarna ndvndigtvis var just tre till antalet kan vara en intressant frga. Det enklaste, men synnerligen hypotetiska, svaret p den finner vi om vi fr ett gonblick accepterar att kartan Tab 8 fig 21, verkligen upprttades av Martin Stenius (alternativt Andreas Bureus) och att Rudbeck drfr till varje pris ville terfinna dessa brunnar. Om man nu accepterar att Stenius karta verkligen r Stenius (eller Bureus), och att Rudbeck faktiskt placerat brunnarna E, D och C just dr Stenius ville ha dem, uppstr det intressanta saker. Stenius brunnar och den antydda lunden G - fanns faktiskt just dr p Martin Stenius tid, men inte p Rudbecks. Brunnen C kan mycket vl vara identisk med Minnurs brunn svida det verkligen fanns en brunn i snkans djup - och skulle drfr kunna utgra ett undantag. Men den brunn som p Stenius karta ftt beteckningen E har ett lge som bttre passar in p en vergiven brunn p Brunnstomten en fregngare till Schtz brunn - snarare n p Urdals brunn vid Mellanhgens fot. Brunnen D skulle d kunna vara den brunn inom prstgrden som Simon Olai hade vergivit, men som Lars Fornelius rensade upp. I sdana fall kan Rudbeck mycket vl ha missuppfattat Stenius, och terfunnit fel brunnar, fr de brunnar som var vergivna eller i bruk under Stenius tid, kan inte Rudbeck ha identifierat. Av bara farten kan man dessutom konstatera att Stenius grupper med trd G, vilket i Rudbecks gon skulle vara den ursprungliga heliga lunden, hamnar p rtt plats inte som helig lund men som den frvildade trdgrd vilken hggs ned av Simon Olai p 1630-talet. P Rudbecks tid fanns hr
Atlantica II, s. 504. De frhjda fosfathalterna vid denna plats skulle kunna vara ett undantag, men dessa gr av flera skl inte att fsta stor vikt vid. 184
402 401

bara ett litet bestnd unga askar, men dessa var belgna sder om brunn D. Tab 8 fig 21 br ha varit tecknad lngt fre Rudbecks tid.

ETT OSVIKLIGT TECKEN p att en vetenskaplig id r en dlig id, r nr den som har klckt den pstr att den r s komplicerad att den r nst intill omjligt att frklara. Lika illavarslande r det om frfattaren redan inledningsvis ger beskedet att det hr kommer lsaren inte begripa mycket av om man inte lser boken om och om igen. P stt och vis r det vad Rudbeck gr i inledningen till Atlantican. Den r som en kedja, sger han, dr ingen lnk fr glmmas bort. Det rcker inte med att lsa ett kapitel hit eller dit, d kan det kvitta, har lsaren inte tid att lsa igenom den frn frsta till sista kapitlet, br man inte lsa den alls. Det r visserligen inte srskilt roligt att se p nr ngon lurar sig sjlv, men det kan definitivt vara lrorikt. Rudbecks vg till Atlantis var inte plogad nda fram, och drfr kom han att misslyckas ngot alldeles kollosalt med att bevisa var just hans Atlantis var belget. I sin fornforskning drevs Rudbeck av en mktig vg av entusiasm; i de klassiska kllorna, i allmogens traditioner, i varenda karta han hittade, fann han stndigt nya bevis fr sin Atlantishypotes. Han var s vertygad om att han hade rtt, att vad motbevis som n presenterades fr honom fll p hlleberget. Smsaker, detaljer som strde bilden, var p sin hjd ett irritationsmoment. Inslagen av fartblindhet r ptagliga, nr ngon rider p en vg av eufori, i vertygelsen om att vara ngot stort p spren, kan man ltt blanda samman citaten eller runstenarna, glmma bort sjar och hela bergskedjor och i stllet se saker som bara nstan finns. Den som pstr sig aldrig ha varit dr, har ett minst lika stort problem som Olof Rudbeck. Rudbecks Atlantisvision var inget typiskt fr 1600-talet. Atlantologerna kmpar p som aldrig frr, Atlantis tycks guppa omkring lite varstans p de dunkla tankarnas strandlsa hav. I verk efter verk presenteras de mest hpnadsvckande ider och fr den lsare som inte omedelbart upptcker de tydliga inslagen av dubisa unkenheter, gller det att hnga med frn frsta brjan; accepterar man inte premisserna, ser man inte alla kopplingar, mnster, sammanhang hela kedjan och alla dess lnkar - kan man aldrig frst ngonting. Trots att det kan vara omjligt att frestlla sig, r mnga av dagens atlantologer vlmeriterade. En r antropolog, en annan geolog. Ngra r arkeologer. En r krnfysiker. Hur vlutbildade dagens atlantologer n pstr sig vara, och hur raffinerade formler och komplicerade mtinstrument de blndar oss med, str en sak fullkomligt klar: I jmfrelse med dem, och trots att Atlantican onekligen var en dlig id, framstr Olof Rudbeck som ett under av sans och vetenskaplighet.

185

U PPSALAFRFALSKNINGARNA

Nu sysselsatte man sig med de ljligaste antiquariska stridigheter: nu brjade man ej allenast utgifva de kta Islndska sagorna, utan fven sdana frfalska. BARON SCHERING ROSENHANE.

i en konspirativ tankemodell som frestllningen om en organiserad frfalskarverkstad - innebr naturligtvis inte att man frnekar att det frekom frfalskningar. Ngot frenklat skulle man kunna peka p tv frfalskningar som direkt rr frhllanden i Gamla Uppsala, den ena har vi redan stiftat bekantskap med biskop Karls Annotationes den andra rr ingreppen i Codex Argenteus, Silverbibeln. Nr det gller dessa bedrgerier brukar man nmna tv misstnkta: juridikprofessorn Carolus Lundius och kyrkoherden och hovpredikanten Nils Rabenius.
TT FRNEKA GILTIGHETEN

NILS RABENIUS
BERTTELSERNA om Nils Rabenius - denne klfingrige samlare - har inte alltid handlat om hans mrka sidor. Hans verksamhet som frfalskare av urkunder r sedan 1800-talet ett knt faktum, inte minst bland landets slktforskare, men vad som r mindre bekant r att det som berttades om honom p 1700-talet handlade om ngot helt annat. Det finns en lng rad Bellman-liknande historier om den burleske prsten, och tydligen uppndde han en viss stjrnstatus tack vare dessa. I Svenska kongliga hofclericiets historia, skriver Westn att Rabenius hade ett av naturen muntert, kvickt och skmtsamt sinnelag och att han hade flera ventyr med Herrar officerare nr han under en kort tid deltog i Karl XII:s frsta flttg, ett

186

ventyr som innebar att han sndes hem och blev kontraktsaktsprost i Hedemora.403 Westn har nog frivrat sig nr han skriver att Rabenius skulle ha varit hgaktad och lskad av frsamlingen dr. Fr frfalskaren Rabenius dominerade det egendomliga karaktrsdrag som tvngsmssigt och med jmna mellanrum tvingade honom att insmyga det falska slkt namnet Rabbe p de mest omjliga stllen, som i en handskriven version av Olaus Petris Svenska krnika, dr en Rabbe insmugit sig.404 Genom att gra detta, frfalska brev, skldebrev och slktvapen, rknade Rabenius med uppmrksamhet och i slutnden intrde till Riddarhuset. Frst 1834 blev slktskojeriet upptckt, och det var frst d man brjade ana vidden av Rabenius frfattarskap. Nils Ahnlund ppekar i sin lsvrda utredning om Nils Rabenius bedrifter att den tvngsmssighet som omgav hans frfalskningar kunde frklaras av en aldrig uppndd sjlslig jmvikt.405 P en sdan obalans gav han ven andra prov, ifrn predikstolen i Hedemora kyrka kunde han p sin lders hst utslunga s mnga otidigheter att det tminstone i ett fall blev rttssak av det hela. Men vad som gr personen ifrga rent psykologiskt intressant r det som skiljer honom frn mnga andra frfalskare - att han ogrna exponerade sina frfalskningar alltfr ppet. Ett tmligen typiskt knnetecken var att han planterade dem och lt andra upptcka dem. Det hnger naturligtvis samman med hans slktbedrgerier - den som ville bevisa sina phittade frfders adelsvrdighet, gjorde bst i att inte sjlv st som upphittaren av bevisen. RABENIUS r bara en i raden av frfalskande svenska prster. Jag kan inte tnka mig att prsterna i just Vsters stift skulle utmrka sig mer n ngra andra, men om det nu skulle rka vara s, s var det nog Vstersbiskopen Egisl (ca 1353) som visade vgen. Trots att han faktiskt fotvandrade frn Vsters till Avignon inte mindre n tre gnger, var han en man som inte tyckte om att g den lnga vgen. P den frsta resan blev han ngonstans i trakten av det jyllndska Ribe, rnad av en riddare och hans vpnare. Historien frtljer inte om saken gjorde ett outplnligt intryck p honom, men lngre fram i livet tycktes faktiskt Egisl sjlv ha blivit omttligt intresserad av andras tillgngar och andras biskopsstolar. Den heliga Birgitta lr ha liknat biskop Egisl med en broms, vilket frmodligen r en lika trffande beskrivning som den om en vessla eller en orm. Som genom ett smtt enastende sammantrffande skulle Rabenius gna den frfalskande biskopen Egisl en avsevrd plats i en av sina egna frfalskningar Peder Swartz biskopskrnika - fr vrigt den mest lyckade bluffen av dem alla eftersom ven de som vet vad Rabenius gick fr, citerar honom. Frst 1744, 27 r efter Rabenius dd, publicerades Peder Swarts krnika av Stiernman, och den kom att f stor betydelse fr Vstersstiftets historia, fr att inte tala om Munktorps. Trots att
Aron Westn, Svenska kongl hof-clericiets historia. D. 1:2, Ifrn konung Carl X Gustafs tid til och med konung Carl XII:s dd, (Stockholm ; rebro, 1801). s. 569ff. 404 Handskrift E 30, Celsiska saml. UUB. Se planscher. 405 Nils Ahnlund, Nils Rabenius (1648-1717) : studier i svensk historiografi, (Stockholm 1927a). s. 158. 187
403

stiftshistorikern Johan Fredric Muncktell inte hade mycket gott att sga om Rabenius, har han ovetande om biskopskrnikans verklige frfattare flitigt utnyttjat uppgifterna i Westers Stifts Herdaminne (1843).406 Det r just det hr bedrgeriet som r mest intressant i detta sammanhang. Under sina femton r som prst i Munktorp hade Rabenius kommit att syssla mycket med biskoparna i Vsters stift och eftersom han uppenbarligen ville frgylla sitt stifts historia, sysselsatte frgan om Vstersbiskoparna honom nda till sin dd. Vad som r intressant i detta sammanhang r just den enastende fokuseringen p en av biskoparna - hjlten i Peder Swarts biskopskrnika - biskop Karl, samme biskop vars uppgifter dk upp i form av ngra anteckningar, Annotationer, i Rudbecks bibliotek kring rsskiftet 1677-78 . Rabenius hade en mycket stor handsskriftssamling, vilket ppnade vgen till mnga betydande auktoriteter, men det r inte oproblematiskt att koppla samman Rabenius med Rudbeck eftersom Rabenius snarare var Johan Hadorphs och Claes Arrhenius-rnhielms man - Rudbecks ovnner.407 Det innebr inte att man kan avfrda honom i resonemanget om de bedrgerier som Rudbeck beropade. En av Rabenius frfalskningar leder nmligen till en person i Rudbecks nrhet, hans svger - juridikprofessorn Carolus Lundius.

CAROLUS LUNDIUS
FRVNANSVRT LITE har sagts om juridikprofessorn Carolus Lundius (16381715) roll i utforskningen av det forntida Uppsala. Det har, som vi ska se, sina naturliga skl, men vad som kommit bort i sammanhanget r att det r Lundius, snarare n Peringskild och Eenberg, som gett den mest utfrliga rudbeckianska programfrklaringen av platsen. Att platsen intresserade honom var fullt begripligt, i Gamla Uppsala sg han en betydande rttslig institution - i sina kommentarer till den ldre Vstgtalagen gnar han tolv sidor t just det forntida Uppsala.408 Vad som dock komplicerar saken r det faktum att han var Olof Rudbecks svger, och att han hade ett ytterst fritt frhllande till verkligheten.409 Jag vill uppehlla mig en stund vid Lundius eftersom hans de p flera stt speglar inte bara vetenskapens frutsttningar i envldets Sverige, utan ocks d det sger en del om den frvirring och frustration som ofelbart mste ha uppkommit i en tid som denna, d entusiasmen ver att man nyss gjort sig fri frn den mardrmsliknande prsterliga ortodoxin skulle frbytas i skrck eller frvirring ver envldets censur. P stt och vis
406 Johan Fredric Muncktell & Svenska kyrkan. Vsters stift, Westers stifts herdaminne, (Upsala, 1843). 407 Till Claes Arrhenius-rnhielms frsvar mste man kanske ocks tillgga att det verkar som om han redan efter ngot r av samarbete tycks ha fattat misstankar. D hade han redan flitigt utnyttjat tskilliga grumliga uppgifter som Rabenius hade lmnat honom. 408 Loccenius, Legum W. Gothicarum in Svionia liber. s.167-179. 409 Lundius gifte sig 1662 med Gertrud Lohrman, syster till Wendela Lohrman, Olof Rudbecks hustru. 188

och utan att veta det var det Lundius som bevisade att gticismen i dess stormaktstida, karolinska former, inte lngre var en hllbar frestllning om den svenska forntiden. Det skulle krva ett tmligen lngdraget arbete att identifiera alla Lundius arkeologiskt intressanta bedrgerier, falska citat, hnvisningar till manuskript som frmodligen aldrig har funnits och frgan r vad det skulle tjna till. Hr ska jag nja mig med att titta nrmare p ngra av de mest signifikanta bedrgerierna. OM MAN SKA teckna en bild av Carolus Lundius och vnder sig till tv av de tidigaste beskrivningarna av honom, Svenskt Biographiskt Lexicon (1847) eller ngra av Carl Johan Schlyters omdmen i sina frord till de medeltida landskapslagarna, s kan man drabbas av misstanken att de beskriver olika personer. I det frra verket beskrivs Lundius som rttskaffens och redlig. Hans yttre uttrycker vrdighet och gonen r skarpa och eldiga. Han psts ha utarbetat flera viktiga verk, men eftersom han p grund av sin blygsamhet och samvetsgrannhet drjde s lnge med att publicera dem, rkade alla dessa pbrjade verk brinna upp i stadsbranden i Uppsala 1702 ett de som drabbade mnga besynnerliga handskrifter och manuskript. Vnder man sig till den strnge lundaprofessorn i laghistoria, Carl Johan Schlyter (1795-1888), fr man en helt annan bild. Schlyters vassa penna och hans fruktade formuleringskonst drabbade visserligen mnga personer, men i fallet Lundius r Schlyter fullstndigt obeveklig. Det var tmligen uppenbart att han inte tlde karlen - hos Lundius fann Schlyter inga som helst frsonande drag. Oavsett dessa skilda karaktriseringar av vad som faktiskt r en och samma person, kan man dock konstatera att Jnkpingssonen Carolus Lundius uppenbarligen hade ett lshuvud utver det vanliga.410 Det var ingen tvekan om att han liksom sina frfder skulle brja studera juridik, men han ville ha en god bildning i basen s innan han brjade studera juridik, hade han i fyra r studerat filosofi och teologi! Det gick tydligen bra fr Lundius och 1662 kunde han avlgga examen pro licentia in jure. Drefter reste han till olika universitet i Europa, frkovrade sig, tervnde till Sverige och blev professor i romersk rtt och senare i svensk rtt. Det finns, med risk fr att gra fler frmodanden n vad som r ndvndigt, en hel del besynnerligheter kring juristen Lundius, och de uppstr redan under hans frsta tid i Uppsala. Redan som adjunkt vid den juridiska fakulteten tog Lundius sig an ngra av de mer besvrligare konsistoriemlen, hans namn frekommer fr vrigt inte sllan ven i processer utanfr den akademiska jurisdiktionen. Det kan vara en tillfllighet, men det r inte ovanligt att finna Lundius frsvara sig mot

410 Lundius far, som ocks hette Carolus Lundius, framtrder som av en hndelse i Johannes Bureus anteckningsbok. Bureus berttar att hovrttsrdet hade visat honom en runsten i trakterna av Jnkping. 189

anklagelser eller antydningar om begngna crimen falsi frfalskningar eller orent spel med konsistorieprotokollen.411 Ett svrbedmt fall r det alldeles sagolika debaklet vintern 1670-1671. Fallet gllde en viss Jonas Krling, vars ursprungliga brott gllde en skuld p 45 riksdaler till den filosofiska fakulteten vid universitetet i Wittenberg.412 Eftersom Krling var vansinnig och drfr frolmpade Illustriss. Rector och konsistoriet s ofta han fick tillflle, kom btesbeloppet att vxa ngot alldeles enastende. Han var av ett synnerligen styvnackat slkte, det var uppenbart att professorerna inte kunde hantera honom. Snabbtnkta, intelligenta och aggressiva jurister skakade man inte ned frn trd, men Lundius rkade vara just det. Gudarna ska veta att han behvdes. Den 11 december 1670 anlitades han som advokat fr att p konsistoriets vgnar agera mot Krling, och han brjade genast nta ned Krling, trtta ut honom med ndlsa inlagor och citationer. Det hela fick frvntad effekt, fr Krling brjade nu angripa Lundius vilket inte gjorde btesbeloppet mindre, i synnerhet inte d han anklagade Lundius fr frfalskning. Krling konstaterade att Lundius hade citerat honom som Hin hle lser Psaltaren, och att Lundus enda uppdrag var att aggravera Krlings situation. I tre fall, pstod Krling, hade Lundius frvrngt hans utsagor fullkomligt, och i ett fall hade han gjort sig skyldig till ett rent ingrepp i texten som gjorde Krlings sak vrre n den redan var. Krling hade i texten medgivit att konsistoriet gjort rtt nr de konfiskerat Krlings tillhrigheter varfr han skrivit att det var rtteliga giort. Men nu hade en senare hand lagt till en bokstav, varp det nu stod ortteliga giort, vilket var en grov skymf mot konsistoriet. Konsistoriet hvdade att Lundius ibland kunde ha gjort sig skyldig till lapsus memori, men att frfalskaren av det ndrade ordet mste ha varit Krling sjlv en tmligen ologisk slutsats. Nu r det nst intill omjligt att ta ngra av Krlings anklagelser p allvar eftersom han uppenbarligen var rubbad, men andra sidan var han ju i egenskap av just rubbad ett perfekt offer fr en sdan manver det gjorde inte hans sak mindre besvrlig. Och hur var det egentligen med Johannes Esberg - passande nog ven kyrkoherde i Gamla Uppsala ren 1703 till 1711 - den svrson som Lundius inte tyckte om. Hur var det med anklagelserna mot honom, hade han verkligen skrivit de dr breven som fick Domkapitlet att ifrgastta hans ortodoxa integritet, och vem skrev egentligen det brev som Esberg pstods ha skrivit till pven? Esberg var visserligen ocks underlig, men varfr hnder alltid sdana hr saker kring Lundius? Medan Lundius roll i den litterra fejden r svr att bilda sig en uppfattning om, kom han att betyda tskilligt under Rudbecks arbete med Atlantican. Han samarbetade ocks med Rudbeck i utgivningen av det tidigare omtalade Index linguaeVerelius skyto-skandiska lexikon (1691), ett av de verk som har en besynnerlig
411 Anklagelser om ndringar i protokollen var dock vanliga. En av de vrre syndarna skulle ha varit Claes Arrhenius som sommaren 1683 anklagades fr att systematiskt ha pluttrat i protocollet p ett alldeles fr kreativt stt. AKP den 13 juni 1683, samt 23 juni 1683. 412 Brev frn senatu academico i Wittenberg till Up. Ac. Consist. den 11 juni 1670. ven AKP den 3 augusti 1670. 190

relation till de sk. Uppsalafrfalskningarna. Lundius var dessutom primus motor bakom abolotionen - beslutet att rensa konsistorieprotokollen och de acta som kunde verka sttande eller dr det frekom grl. Det, r en historia som erbjuder mnga problem, och som det inte finns mjlighet att g in p i detta sammanhang.
DEN
GTISKA RTTEN

I SVERIGE fanns ett medeltida lagskriftsmaterial utan motstycke, att dessa bevisligen hade rtter i en frkristen tid gjorde dem naturligtvis mycket intressanta. Om det gick att bevisa att den rtt som bar upp det antika Grekland och Romarriket hade det minsta samband med Sveriges tidigaste lagar att deras rttsvsende rent av hade sitt ursprung i svensk rtt, ja d hade Lundius chansen att bidra med ngonting verkligt brnnbart i den brasa som hans svger redan hade brjat samla ris och kvistar till. Sdana frsk hade dock redan gjorts, men Lundius tyckte sig uppenbarligen vara den som hade de mest gynnsamma frutsttningarna fr ett sdant arbete, och vad meriterna betrffade hade han kanske rtt. Han ptog sig drfr uppdraget att bevisa att all grekisk och romersk rtt hade sina rtter i Sverige. Det visade sig inte helt ovntat bli en fullkomligt omjlig uppgift. Fr en gticist var visserligen juridiken mumma, men det fanns ingenting dr att hmta. Den upptckten mste ha varit frustrerande och att Lundius bde var medveten om problemen och led av det r uppenbart. Han var inte ensam om att inse det, men han skulle tackla problemet p ett originellt stt. 1687 GAV LUNDIUS ut en besynnerlig avhandling med titeln Zamolxis primus Getarum legislator och i denna tyckte sig Lundius bevisa att den grekiska och romerska lagstiftningen inget annat var n en blek kopia av den svenska.413 Det hela byggde p en missuppfattad passage hos Herodotus som redan har berrts ovan frvxlingen mellan geter och goter. Lagstiftaren Zamolxis, Pythagoras slav och lrjunge levde i geternas land, vilket genast fick sina konsekvenser fr de svenske. I deras gon avsgs naturligtvis Sverige och Zamolxis kom att bli en av gternas verkliga lagstiftare tillsammans med den upplndska lagmannen Viger Spa och den vstgtske Lumber bgge knda frn de medeltida lagarna. Senare i livet tervnde dock Zamolxis till Grekland dr han frde den svenska lagstiftningen med sig. Kopplingen mellan Sverige och Zamolxis gjorde visserligen redan Johannes Magnus, men hade lika snart mtt ett gediget motstnd frn Olaus Petri - och inte minst Johannes Schefferus. ven Lundius lrare, Loccenius, hade till en brjan viftat undan tanken som absurd, ven om han mjligen tonade ner sig kritik med ren.

413 Carl Lundius, Zamolxis primus getarum legislator, academica dissertatione luci public restitutus. Qua simul occasione pluscula ad antiquitates sveonum gothorumq;, atq; aliarum etiam gentium spectantia; . . . proferuntur, (Upsali, excudit Henricus Keyser, S. R. M. & Acad. typogr. Anno M DCLXXXVII. 1687). 191

Det blev en annan bermd jurist som lade bde Zamolxis och de grvsta gtiska svulstigheterna ad acta. I De jure sveonum et gothorum vetusto (1672) avvisade Johan Stiernhk (1596-1675) tanken p att Zamolxis hade spelat ngon som helst roll i Norden, och pongterade att Zamolxis folk geterna ingenting hade med de betydligt yngre goterna att gra.414 Han pongterade ocks att varken den upplndska lagmannen Viger Spa eller den vstgtske Lumber kunde ha knt till Zamolxis. Zamolxis skulle genomg en sagolik metamorfos i Lundius hnder. Dessvrre hanterade han inte de svenska landskapslagarna med mindre fingerfrdighet. Schlyter konstaterade att Lundius alla bedrgerier i Upplandslagen var s mnga att han inte orkade rkna dem.415 Ett karaktristiskt drag hos Lundius var att antyda att han p mystiska vgar hade kommit ver, eller ftt knnedom om ur-ldriga manuskript p pergament. Sdana antydningar frekom frekvent i Zamolxis - ett exempel r den besynnerliga incunabeln som Lundius citerar i kap 4.5.416 Nu pstod han att han funnit en helt oknd version av den ldre Vstgtalagen. Den passage i rttlsabalken som lyder allum gtom trolekn svri alla gter trohet svra var fullkomligt fel. I Lundius version stod allum gtom inrikis boandon trolekn svri fr gter fanns det ju ver hela vrlden och det hade stridit mot bde frnuft och knsla om utrikesgterna var s opatriotiska att de inte svor sin egen kung trohet. Av ngon anledning som kan frefalla besynnerlig, hade Lundius berttat fr en student, Daniel Forelius, att det p sina hll i de medeltida lagarna inte alls stod erikzgatu, utan rikzgatu. Frmodligen ville han visa att Eriksgatan var betydligt ldre n den kung Erik som antas ha gett den dess namn, och att dess ldsta namn drfr var Riksgata. Det var frmst i en version av Sdermannalagen som den riktiga, ldre stavningen fanns kvar, pstod Lundius. Den hnfrde studenten sprang hem och frfattade en avhandling i saken - De Obligationecivis Suionici (1686) problemet var bara det att Lundius hade lagt fram en praktbluff. I Sdermannalagen str det inte alls Riksgata, utan Eriksgata - utom i den version som fanns i Lundius hem. I Det Konglige Bibliotek i Kpenhamn finns just Lundius kopia av Sdermannalagen bevarad,417 och dr str det faktiskt rikzgatu. Schlyter konstaterade dock att man med blotta gat kunde se att det ursprungligen har sttt Eriksgata, men att bokstaven E p sju stllen mer eller mindre omsorgsfullt bortskrapats418. P ngra stllen har dock den illvilliga handen slarvat och inte observerat tv eriks gatu som allts terfinns i sin rtta skrivning.419 Exemplet med Eriksgatan
414 Stiernshk 1672, s.4 f. Se ven Jan Eric Almquist, Svensk juridisk litteraturhistoria, (Stockholm 1946). s. 134 ff. 415 Carl Johan Schlyter, Codex iuris Sudermannici, (Lund 1838). s. 62. 416 s 95 "Fyrsti war Samolthius sa er Lag framsordi medh mykli snilli / han war Pythagorassa Thrahl i Samey. Han for frlsgiswi hingat til alsheriar thing. Han bygdi har Htvs oc baudtill sin Kunungi oc ollu stormnni um alt Svithiod pa raladi han vid pa er med honom satu t Hollini at Natvardi / oc Dryckio sina samanhasdu / at han Odain wri oc thefin stad Odains: Litlu sidar hwars han vr agn aldra thera / och eptr thr ara Dag apnadis Jardr / tha kom han ater til war: pui trudu allir men uthan all genmali hyvad i thessu mali sagt yvas''. 417 B-versionen, NKS 2237, DKB. 418 Schlyter 1838, s. 46 not 2, s. 188-190 not 22, 23, 25. 419 I Additamenda 1, 7 nmns Scal han eriks gatu samt Nu hauer konunger eriks gatu riit 192

och Sdermannalagen visar hur mnga av Lundius frfalskningar och bluffar br prgeln av pltsliga infall som han inte riktigt kunde r fr, snarare n att de utgjorde ett genomtnkt bedrgeri fr att driva en diskussion. I vart fall har jag inte lyckats finna ngra spr av en sdan diskussion lngre fram i Lundius verk. KANSKE VAR det ngra rader av Stiernhk som gav idn till den mest sorgliga bluff som Lundius gjorde sig skyldig till. I De jure terkom Stiernhk d och d till den upplndske lagmannen Viger Spa och hans lagar - eller flockar omtalade i Upplandslagen. I sitt kapitel om kyrkolagen, beklagar Stiernhk att Viger Spas flockar inte lngre fanns kvar, eftersom det hade varit intressant att se vilka lagar som omgav och reglerade den frkristna kulten och kultutvningen. Det mste ha gjort intryck p Lundius, redan 1679 hvdade han ngot verraskande att skandet kunde avbrytas - han hade nmligen Viger Spas flockar i sin go.420 Enligt rttshistorikern Jan Erik Almquist hade Lundius skrutit om sitt fynd infr sina studenter - bland annat infr en sjuttonrig greve vars informator uppenbarligen fann Lundius sjlvberm outhrdligt men Lundius tycktes aldrig vilja lmna flockarna ifrn sig och snart brjade det lrda Sverige diskutera dess eventuella innehll. Tjugoett r senare, skrev Jonas N. Salan i ett brev till Hickesius, att Lundius i samband med publiceringen av Loccenius latinska versttning av Upplandslagen 1700, skulle utge Viger spas flockar med noter.421 Men nu blev det inte riktigt s, och fr dem som vntat s lnge mste besvikelsen ha blivit stor allt Lundius satte i prnt var en enda lsryckt mening: wider tolf steina a fagra heidum. Detta hpnadsvckande vstgtaklimax sammanfattade Schlyter med en gspning:

Ehuru obetydligt detta provstycke r, kan det dock ej nekas att det r alldeles tillrckligt.422

Man har ansett att orsaken till varfr Lundius inte publicerade Viger Spas flockar var att de inte existerade. Det r naturligtvis en fullt rimlig frklaring vem kan tro ngot annat - om det nu inte hade gllt just Lundius. Ngonting sdant hade aldrig hindrat honom frr, det hade varit enkelt att dikta samman ngra phittade rader och sedan - sin vana trogen - fylla p med s mycket babbel och hnvisningar till varje tnkbar antik frfattare att det hela framstod som ett lrdomsprov utan dess levande like. S hade ju Lundius gjort frr. Men det kan finnas en annan orsak till varfr eftervrlden aldrig fick se skymten av Viger Spas flockar, och kanske hittar vi den i Karl XIs brev till Uppsala Universitet, daterat vren 1689.

420 Uppgiften finns i en dissertation av L. Vadensten De jurisprudentiae natura et juris consulti munere dr Lundius var preses. Almquist 1946 s.167. 421 Almquist 1946 s.167, Schck 1933 s.114-116. 422 Carl Johan Schlyter, Codex iuris Uplandici (Stockholm 1834). 193

ENVLDETS ADVOKAT

DE GAMLA LANDSKAPSLAGARNA i all ra, men ofrvanskade erbjd de vldigt lite std t de gtiska tankarna. Det var en rejlt genant nesa, och fr den som hade svrt att hlla sig till sanningen i vanliga fall, var det naturligtvis lockande att hjlpa historien p traven. Till en brjan hade Lundius gjort sig skyldig till ganska dumdristiga bluffar de ovan beskrivna fallen var vl typiska sdana, men mellan Zamolxis1687 och efterskriften till Verelius postumt utgivna Index 1691 mste ngot ha intrffat som fr honom att omvrdera tskilligt. I Zamloxis hade Lundius upprepade gnger och med emfas hvdat att den svenska lagstiftningen utgick frn en viktig princip att lagar stiftades i samfrstnd mellan kung och rd, dr de senare freslog lagar och kungarna bekrftade dem och sedan kungjorde dem. Gamla Uppsala stod fr kontinuiteten, en symbolisk garant fr folkets rttvisa. Rttsvsendet ute i landet var en spegelbild av det hgsta tinget i Gamla Uppsala det vilade p principen med en rtt bestende av tolv mn och en domare. Lundius bild av Gamla Uppsala var i det avseendet mindre diffus n Rudbecks. Tyvrr var Lundius tvungen att citera ett phittat manuskript fr att med all nskvrd tydlighet visa att detta frhllande var en freteelse med lng hvd. Frn brjan hade kungarna inte deltagit i rttsskipningen, men i Lundius manuskript framgick det att Oden i egen hg person kommit att sitta som domare omgiven av dessa tolv mn, frn den dagen tillts kungarna delta i tingen. Han hnvisar ocks till Olavs saga dr kung Olav omgav sig med tolv mn som skulle rda honom ett idealiskt system, i en idealisk era. Men ngon gng under 1689-90 sker ngonting som fr honom att verge sina stndpunkter. Hela 1680-talet hade besttt av en rad riksdagar under vilka Karl XI hade markerat en stndpunkt som gradvis kom att innebra vergngen till en absolut regim envldet. 1689 kulminerade detta genom bland annat kassaktionsakten. Samma r snde Karl XI ett brev till Uppsala Universitet, en strng frmaning till professorerna i vilken de frbjds att ens nrma sig ngot mne som kunde leda till en diskussion om envldet. Brevet mste ha gjort ett stort intryck p Carolus Lundius, fr nsta gng vi hr ngot av honom - 1691 - har han svngt fullkomligt. Frn att ha skissat ett tmligen idealiskt rttssystem, dr inte ens kungen stod ver lagen, framtrder han nu pltsligt som envldets och absolutismens advokat, klagare och domare. Och det r nu som bedrgerierna visserligen fr mer metod, men de blir ocks allt mer bisarra. Frn och med nu var pongen med Lundius produktion efterskriften till Verelius Index veteris scyto-scandiae(1691), kommentarerna och observationerna i Jus vetus Uplandicum(1700) och Legum Westrogothicarum (1695) - att i mngt och mycket finna argument fr envldet, den teokratiska statslran och arvkungadmet. Nu hade han tur, fr sdana argument terfanns i en

194

klla helt och hllet i tidens och sin svgers - smak: i Diodorus Siculus beskrivning av hyperboreerna och deras rftliga furstembete.423 Men det fanns en baksida. I och med denna hpnadsvckande vndning hade han beskurit sina egna mjligheter att utveckla det egenhndigt komponerade temat Viger Spas flockar, eftersom Viger Spa representerade en rttsordning som vilade p sedvanertt och folklig grund ngot som inte skulle ha fallit Karl XI i smaken. Drfr r det ganska frklarligt att Lundius inte kunde lta ngot mer uppseendevckande ramla ur Viger Spas mun n just wider tolf steina a fagra heidum, som ju inte sger oss ngonting, och som drfr knappast kunde frarga kungen. Det hela blir tydligt i Lundius 14 sidor lnga kommentarer till Verelius skytoscandiska lexikon. Under uppslagsordet dyrt tar Verelius ett exempel frn Olav den Heliges saga kap 86: dyrt r drottins ord och ger det den ungefrliga betydelsen att en kungs ord vger tungt. Inte heller den formuleringen skulle ha gjort Karl XI p gott humr, under riksdagarna p 1680-talet gjorde han det fullkomligt klart att han inte nskade ngon diskussion ver huvud taget och att han inte lngre behvde frga stnderna till rds i ngon endaste frga. Drfr pstr Lundius i sin kommentar att han i ett gammalt manuskript har lst att ordet dyrt skall lsas dyrd, vilket p ytterst underliga vgar skulle innebra att kungens ord inte bara var ett av mnga, att det knappast vgde tungt eftersom det var det enda ord som gllde. Han spinner vidare p liknande teman i 14 sidor och pstr sig alltid veta bttre n Verelius och pstr sig ha tskilliga gamla manuskript som stdjer hans sak. Fr att understryka hur lite konungarna behvde frga ngon till rds pekar Lundius p de i stort sett likalydande partierna i Magnus Erikssons och Kristoffers landslag Alle ok e i hans rike byggia ok boa gh honum ino [lyno] halda, bu hans stand ok til inisto vara. I detta pstr han sig se envldets grund, men vad som r s typiskt fr Lundius r att han nogsamt undviker att nmna att det i ngon enstaka rad nedanfr - flock tre gr att lsa: Nu r til kunungx rikit suerike kununger vliande ok ey ruande. Lundius arvkungadme r fullkomligt utraderat vilket han mste ha varit fullkomligt medveten om. Det blir inte mycket bttre i utgvan av Legum W. Gothicarum in Svionia liber (1695) eller Jus vetus uplandicum (1700). Krnan i dessa verk utgjordes av Loccenius latinska versttning av bde Upplandslagen och den ldre Vstgtalagen. Loccenius hade avlidit 1677 - och uppenbart r att Lundius trnade efter att f stta prgeln p ven dessa verk. Bgge verken r redigerade av Olof Rudbeck, men det r Lundius som har bifogat tskilliga kommentarer, observationer och frbttringar av Loccenius text. Vad som r intressant att notera r att Rudbeck uppenbarligen vgrade att ndra i Loccenius ursprungliga text trots att originaltexten p mnga punkter motsger Lundius kommentarer. I dessa kommentarer upptrder en annan av Lundius och
423

Fr diskussionen om Siculus Bibliotheca II:47 se Nordstrm 1930 s.299 och Eriksson 2002 s.264 ff. 195

drmed Karl XIs hrnstenar: att Sverige i alla tider hade varit ett arvkungadme. Saken hade diskuterats lngt tidigare (se kap. 5.6), och kom att bli ett mustigt propagandastycke hos bland annat Olaus Magnus. Olaus Magnus berttar i den ttonde bokens frsta kapitel om kungavalet vid Mora sten, dr alla landskapsombud ofrtfvat fritt och otvunget skall nmna vem man fredrar som kung. Den blir kung som genom valet befunnits ha det strsta frtroendet, det allmnnas bsta, rikets ra, fred och endrkt fr gonen. Olaus Magnus har dock inte undgtt att mrka den tvetydighet som prglar just tillsttningen av kung tskilliga kllor antyder ju att kungastolen gick i arv frn far till son. Han hvdar drfr att ven en arvinge som aspirerar p titeln Uppsalakung mnga gnger kan ga de rtta frutsttningarna och att han drfr har lika stor rtt som andra att fresls som kung.424 Sedan utvecklar Olaus Magnus en rejl skrapa mot den kung som med vld och hot tillvller sig konungamakten att han syftar Gustav Vasa behver vl knappast sgas. En annan kung, Karl XI, r lika nrvarande bakom Lundius frsk att tvrtom pvisa arvkungadmets giltighet. Ett bevis fr detta tyckte han sig se i Gtrik och Rolfs saga 13 Nu r det landsens lag, att den ldre [sonen] tager konungadmet efter fadern. Lundius noterade vl detta med tacksamhet, men s vrst njd kunde han inte vara: hans strsta problem var att det inte fanns ngra lagar som stadgade arvkungadmet - tvrtom. Det fanns bara en sak att gra, att p varje tnkbart stt dlja de avsnitt som talade fr valriket. I Upplandslagens konungabalk str det Nv orfw land kunung wli, men hr hvdar han att han det i de flesta andra manuskript str kunung taka.425 Den knda formuleringen frn den ldre Vstgtalagens rttlsabalk swear aegho konung att taka ok swa wraka r en formulering som Lundius tl bttre tminstone sedan han lyckats radera bort ok swa wraeka vilket ju skulle vara ett mne som Karl XI knappast skulle finna lmpligt.426 Loccenius sjlv versatte ordet taka till eligere vlja - vilket Lundius sjlvfallet inte kan acceptera.

STADSBRANDEN 1702 kom sagolikt lmpligt, fr nu rkade Lundius okta manuskript brinna upp om de verhuvudtaget hade existerat. Det var ocks en katastrof som lg bakom frsvinnandet av Sigtuna stads lagbok. Denna skrift, som av allt att dma inget annat var n en variant av Magnus Erikssons stadslag, hade Lundius lnat nr han en vinterdag 1710 hade beskt Signhildsberg. Nr Lundius skulle lmna tillbaka boken, gav han den till en karl som skyndade sig ver Mlarens is fr att terlmna den - men ngot mste ha hnt, fr det var det sista man sg av

Magnus 1555 s. 324. Schlyter, Codex iuris Uplandici s.LVIII. Johannes Loccenius, Jus vetus Uplandicum, quod Birgerus Magni filius, Svionum Gothorumque rex (Upsalis, a o MDCC. 1700). s.95. 426 Loccenius versttning (1700 s.19): Svetia debet regem eligere et rejicere kunde Lundius inte acceptera. Men hr, liksom i verket i vrigt, har uppenbarligen Rudbeck i egenskap av redaktr vgrat ndra p Loccenius ursprungliga text. 196
425

424

bde karlen och boken. Mlarens is hade nmligen brustit och bde karlen och boken hade gtt frlorade.427 Lundius sjlvptagna roll som censor och dokumentfrstrare finns det flera exempel p kanske hade han funnit ngot i Sigtunalagen som inte borde st dr. Tidpunkten fr denna utflykt till Signhildsberg r en smula besynnerlig eftersom det under den hr tiden, s vitt jag har kunnat finna, rdde pest vid Htuna och socknarna dromkring under november-december 1710. Ingen borde ha kommit p tanken att fara dit, n mindre umgs med befolkningen. 428 Naturligtvis kastar sig ven Lundius ver problemet med bristen p urkunder. 1690 intrffar det besynnerliga att en student i Uppsala, en viss Lucas Halpap, rkade stta p en bonde frn Rasbo, som hur otroligt det n lter hade kommit ver ett gammalt pergament med runor p. Pergamentet, som pstods ha nedtecknats p 700-talet, innehll en saga Hjalmar och Hramers saga - frfattad med runskrift. Det var ett fantastiskt fynd, alldeles fr fantastiskt. Sagan i sig r s platt att den i det nrmaste r olsbar, men det mest intressanta i Hjalmars och Hramers saga r inte sagan i sig, utan ngra notiser som finns skrivna p samma blad, just innan sagan brjar. Det verkar med andra ord som om hela manuskriptet hade innehllit fler texter fre sagan, men som nu var frkomna. Dessa rader, ven de skrivna med runskrift, och med samma hemsnickrade gotiska lyder: Fra Girkia gumi Abor auk Samolis me margi agitum mannum, vori ekar vinsle. eiris grimaur vart herse a Glisisvollir. Frn Grekland kom Abor och Samolis med flera frtrffliga mn, och blev vl mottagna. Deras lejdman/gridmadur blev herse/hvding p Glysisvall. Det r en soppa som bde verkar tagen ur Diodoros Siculos429 och Atlantican. Att en viss Samolis, dvs Zamolxis och Abaris var inblandade tyder p att Lundius ha varit framme igen.430

RABENIUS

OCH

LUNDIUS?

BORTSETT FRN DE BESYNNERLIGA tolkningarna i Ius Vetum Uplandicum och ven om den osedvanligt torftiga Hjalmar och Hramers saga kan sgas ha kommit till fr att rda bot p det faktum att Sverige inte hade ngra runhandskrifter, mste nog pven Agapetus den II:s bull431 anses vara en av f frfalskningar som har ett uttalat patriotiskt syfte. Det r ocks den enda gng vi med skerhet kan sga att Lundius och Rabenius samarbetade.432
Carl Johan Schlyter, Codex iuris urbici Magnanus (Lund & Stockholm 1865). s.LXIII. Kyrkbckerna frn Htuna C1:1, samt Hbo-Tibble C1:1. 429 Bibl. Lib 2, kap 47. 430 Gdel, "Hjalmars och Hramers saga. : ett litterrt falsarium frn 1690," s.137 ff. 431 Carl Lundius, Not ac observationes in literas Rom. pontificis Agapeti II. de prrogativa atque eminentia regis Upsalensis, sive Svioni. , (Uppsala, 1701). 432 Ytterligare ett fall skulle enligt Jan Eric Almquist vara Rabenius medverkan i kung Birgers fretal (Almquist 1946 s.170). Redan Schlyter hade med stigande indignation noterat det orimliga i saken, men utan att misstnka Rabenius. Schlyter 1834 s. 58, 62. 197
428 427

Bakgrunden till Agapetus II:s bull r en lng historia, som inte Lundius p ngot stt gr kortare. Det hela kommer ur en dubis tradition om en vikingatida grnslggning mellan Sverige och Danmark (och Norge), en rgng som skulle ha skett under 900-talets slut. Frtroendemn frn Sverige, Danmark och Norge hade ridit runt i grnstrakterna och rest diverse grnsmrken fr att etablera grnserna mellan lnderna. P Danaholm ngon av arna i Gteborgs skrgrd skulle grnslggningen bekrftas av de skandinaviska kungarna. Uppgiften, frfattad p runor, fanns i ett inskott i Sknelagen och problemet fr svenskarna - var att det hr framgick att den norske kungen skulle hlla i den danske kungens stigbygel och den svenske i den danske kungens betsel. Den danske kungen satt allts till hst, medan de andra fick g vid hans sida. Den svenske kungen var allts underordnad den danske. Men inskottet i Sknelagen var en tmligen uppenbar frfalskning s klparmssigt utfrd att Schlyter bara inte kunde undg att slppa loss sin vassa formuleringskonst - det hela var ett foster av en ovanlig grad av ofrstnd, rent av en humbug av det grfsta slaget.433 Men i 1600-talets Sverige fick ju detta bara inte vara sant. Och det r nu som Lundius rkar f ett dokument i hnderna som visar att det hela var precis tvrtom. Det var den svenska kungen som satt till hst, medan den danske och norske betjnade honom. Det var visserligen inte heller ngon ny uppgift, men den hr gngen kom det frn en oberoende och neutral klla, nmligen pven Agapetus den andre. Detta skulle ju tydligt bevisa att den svenske kungen hade hgst konungavrdighet och att hans land var det mest betydande. Eftersom den bevisar alldeles fr mycket, mister den i trovrdighet menade Celsius, och fortstter att ifrgastta bde hndelsens historicitet och pvebullans existens.434 Det r i det hr fallet som det r alldeles uppenbart att Rabenius och Lundius har samarbetat.435 Rabenius inblandning bedyrar ju Lundius redan i frordet dr han tackar sin synnerlige vn Rabenius - det var nmligen Rabenius som fann Agapetus II:s bulla. Inte ens i detta dokument kan han lta bli att pilla in slktnamnet Rabbe i upprkningen av den svenska kungens frtroendemn.

Nr man betraktar de bedrgerier som i det hr sammanhanget kan vara aktuella, frfalskningar som direkt rr frhllanden i Gamla Uppsala, kommer man frr eller senare fram till att det egentligen bara finns tv verk att diskutera Biskop Karls Annotationer och Codex Argenteus Silverbibeln.436 I det frra fallet utgr det missSchlyter 1865 s.LXII. Celsius 1785 s. 367 ff. Nils Ahnlund r inte fullt lika vertygad om att Lundius insg fretalets rtta natur. Ahnlund 1927a s. 94. 436 Ytterligare pstdda frfalskningar som exemplet med den dendrokronologiska dateringen av brunnsskoningen i Urdals brunn - finns redovisade i kapitlet Det dunkelt sagda. 198
434 435 433

tnkta manuskriptet en avskrift av ett psttt autentiskt medeltida manuskript, i det senare fallet handlar det om interpolationer med bedrgligt uppst. De vore var fr sig ltta att avfrda eller terupprtta om man njde sig med att studera dem separat som enskilda dokument, men hjer man blicken och betraktar dem i ljuset av de arkeologiska aktiviteterna och de antikvariska diskussionerna mrker man att de intimt hnger samman. De korresponderar dessutom med flera andra skrifter frn denna tid. Det rr sig omVerelius avskrift av Codex Argenteus, hans Glossarium till Olav den Heliges saga, hans Index linguae veteris Scyto-Scandicae och inte minst Rudbecks Atlantica. Ingreppen i Codex Argenteus har i ldre tider behandlats av bland andra Sotberg, Wachter, Ihre, von Friesen och Grape - deras invndningar kan lsas i svensk versttning i avhandlingens digitala appendix. P senare tid har Annotationes diskuterats av Kjell Kumlien, Lars Gahrn och Henrik Janson.437

BISKOP KARLS ANNOTATIONER

1130. Nicolaus Vlpher biskop i Uppsala 1138. Sverker I strckte grundvalarna till Uppsala domkyrka och frband dem med det lderdomliga, hedniska murverket fr de tre gudarna, vilket av Yggemundus renats och helgats med eld. 1142. Sveno Kolle biskop i Uppsala 1150. S:t Erik fullbordade domkyrkan (augusti, dies ascensionis) och biskop Henrik helgade den t jungfru Maria. 1153. S:t Erik begravs mitt i kyrkan. 1155. Munken Stefan biskop i Uppsala utnmndes till rkebiskop r 1164. 1188. Johannes rkebiskop i Uppsala. 1189. Petrus rkebiskop i Uppsala 1198. Olof rkebiskop i Uppsala. 1202. Vallerius rkebiskop i Uppsala 1210. Kyrkan vid stra Aros r byggd av Sverker II och helgad Trefaldigheten. 1219. Olof Basatmir rkebiskop i Uppsala 1237. Jarl rkebiskop i Uppsala 1258. Tillstnd av pven Alexander att flytta domkyrkan till stra Aros 1260. Under Valdemars tid grundades och uppfrdes domkyrkan i stra Aros. 1261. Lars rkebiskop i Uppsala. 1271. Vrt tillstnd av pven att flytta domkyrkan frn Uppsala till stra Aros.

437

Kjell L Kumlien, Biskop Karl av Vsters och Uppsala rkestes flyttning, (Stockholm 1967).; Lars Gahrn, Sveariket i kllor och historieskrivning, (Gteborg, 1988). och Henrik Janson, "kta frfalskning ter bevismaterial : Annotationes ex scriptis Karoli," Skandia (2001). 199

BISKOP KARLS ANNOTATIONER r en av svensk historieskrivnings och arkeologis mest seglivade gtor. F dokument har orsakat s mycket frvirring som detta. Trots att de mnga gnger, och av mycket tunga skl har frklarats vara en frfalskning, och trots att dess notiser p punkt efter punkt har avfrdats, str de stndigt och mullrar i kulisserna, aldrig helt avfrda, aldrig helt vergivna. Man kan inledningsvis stlla sig frgan varfr man verhuvudtaget ska fsta ngot avseende vid dessa anteckningar. Originalet r borta, versttningarna till svenskan har ibland varit direkt vilseledande, upptckten r operettliknande och den som ptrffade dokumentet kan vl knappast kallas fr ett sanningsvittne. Men eftersom de d och d gr ansprk p att vara ett centralt dokument i forskningen kring Gamla Uppsala, kan det vara vrt att gna Annotationerna en nrmare titt. NR RUDBECK ptrffade Annotationes, sg man snabbt till att frska sticka dokumentet i Schefferus hnder. Till en brjan vgrade han befatta sig med pergamentsbladet eftersom han befarade att han inte kunde lta bli att provoceras till nya inlgg. Men s smningom gav han efter fr sin nyfikenhet, lste det och konstaterade omedelbart att det var frga om en frfalskning. Han gick genast till angrepp.438 Om vi stannar upp en stund nr Schefferus nu kastar sig ver rdpennan - och betraktar anteckningarna som de str och faller, innehllet och formen, r det alldeles uppenbart att vi str infr ett evigt problem. De skdliggr nmligen p ett ganska handfast stt de generella svrigheterna med att ge ett arkeologiskt perspektiv p en knapphndig text, i det hr fallet en text som psts skildra omstndigheter i 11-1200-talets klerikala Sverige, dessutom frfattat p rudimentrt och undermligt latin. Att sedan frska beropa materiella lmningar eller analogier som ska pvisa textens arkeologiska brkraft - eller tvrtom - r dessvrre den enklaste sak i vrlden, till det krvs bara allmnt dligt omdme. Problemet med Annotationes r nmligen inte tolkningssvrigheterna, utan de ondliga tolkningsmjligheterna. Fr att skdliggra hur ltt det r att hvda tvrskra stndpunkter om textens kthet, kan det inledningsvis vara vrt att titta nrmare p en detalj, nmligen den andra notisen, hndelserna 1138. I original och med upplsta frkortningar lyder notisen:

MCXXXIIX. Suerkchr I iecit fundamenta templi Cathedralis Vpsal, et cum opere vetusto III deorum paganico ab Yggemuno igne purificato et sanctificato conjuxis.

Det finns tskilligt i dessa uppgifter som med en smula god vilja verkligen kan stmma och lika mnga detaljer som ter sig omjliga. Annotationernas uppgifter om en till kulten knuten byggnad, innehllande de tre hedniska gudarnas bilder,
438 I Hadorphs frteckning frn 1685 ver de bcker och verk som angick historien och antikviteterna uppger han att Verelius redan 1675 hade frambringat ett ark med titeln Biskop Carls i Wsterhs korta Tijderkning om Upsala frsta Biskopar. Eftersom uppgiften inte stmmer med det brev han den 7 maj 1678 snde till kanslern, mste det vara ett misstag. 200

stmmer med Adam av Bremens skildring av Uppsala - bortsett frn att Biskop Karl faktiskt inte uttryckligen skriver templum utan opere - vilket inte ndvndigtvis beskriver ett tempel - men som i det hr fallet gr det. Problemet r i det hr fallet inte sjlva templet utan dess byggnadsstt. versttningen som den lses av Sune Lindqvist 1936 och Nils Sundquist 1953 lyder: 439

1138. Sverker I strckte grundvalarna till Uppsala Domkyrka och frband dem med det lderdomliga, hedniska murverket fr de tre gudarna, vilket av Yggemunus renats och helgats med eld.

Det hr kan inte vara rtt. En vikingatida kultbyggnad av murverk och sten? En annan versttning av den latinska texten skulle dremot kunna lyda:

1138. Sverker I lade grunden fr katedralen i Uppsala och sammanfogade det med de tre gudarnas gamla hedniska byggnadsverk, av Yggemunus renat och helgat med eld. 440

Nu var vi av med stenfundamentet det var ju Verelius och Rudbecks tolkning fr faktum r ju att den latinska texten inte ndvndigtvis behver tolkas som en grund av sten. Det r fullt mjligt att tolka notisen som att man bygger det kristna templet invid, eller ovanp - och drfr rent symboliskt frbinder det med - den gamla, nu nedbrunna kultbyggnaden. Nu r det emellertid inte s enkelt att enstaka, rimliga detaljer i dubisa kllor bevisar kllornas kthet, inte heller r dokument som innehller orimliga detaljer ndvndigtvis alltid falska. Frfalskaren av historiska dokument efterstrvar sjlvfallet att ligga s nra sanningen som mjligt. Den observante lsaren upptcker dessutom en annan effekt som frfalskaren efterstrvar, att avleda uppmrksamheten frn frfalskningen i sig, s att diskussionen pltsligt brjar handla om innehllet i de kta, autentiska kllor som frfalskningen korresponderar med, i detta fall Adam av Bremens Uppsalaskildring, Codex Argenteus, Hervararsagan och i viss mn Messenius Sveopentaprotopolis och Scondia Illustrata. I likhet med Agapetus bulla dr diskussionen kom att glla den ldre Vstgtalagen och Codex Runicus, inte sjlva frfalskningen - eller Peder Swarts biskopskrnika dr Diarium Vadstenense och Messenius Chronicon episcoporum skrskdades - besitter ven Annotationerna frfalskningens alla knnetecken; frfalskaren har kompilerat ett antal kta kllor, utnyttjat tvetydigheter i dem, planterat de falska uppgifterna grna i en bisats - och om man r en skicklig frfalskare, sedan omgivit det hela med tillrckligt mnga avledande detaljer fr att inte dokumentet ska framst som alltfr bra. Just den tekniken anvnde det sentida exemplet Mark Hofmann, en i mnga stycken genial urkundsfrfalskare. Den sjlvbeltne, fartblinde och psykopatiskt omnipo439 440

Lindqvist 1936, s. 102. Sundquist 1953a, s. 33. Lars Gahrn och Henrik Janson har liknande versttningar. 201

tente Hofmann lurade inte bara forskare, mormonkyrkan, det amerikanska myntverket och the Library of Congress, han satte ocks en stor ra i att fullkomligt grundlura FBI:s bedrgeriexperter. I de hr fallen, Biskop Karls Annotationer och Codex Argenteus, citerar inte bara frfalskaren knda urkunder, mjligen citerar han ven sig sjlv.
SCHEFFERUS
KRITIK

SCHEFFERUS FANN att pergamentbladets yttre skick var mrkligt; det var utrivet ur en ldre skrift, blcket var modernt men vittnade om att excerpisten frskt f det att framst som ldre n vad det egentligen var. Runan som frekom var ett frsk att hvda dokumentets lder, men frekommer mycket sllan i medeltida kllor, i synnerhet inte om sprket r latin. Frvandlingen av namnet Ingemund till Yggemunus var inte bara en otnkbar latinisering, det saknade n:et i namnets frsta stavelse vittnade ocks om ett frsk att f dokumentet att verka ldre, men denna praxis nrmar sig snarare runsvenska och var sedan lnge vergivet p 1200talet (dremot inte anvndningen av runan , som ofta hvdas, den frekom i tskilliga brev under 1200-1300-talet). Ett helt omotiverat gotiskt f, f, inte helt olikt de som existerar i Codex Argenteus, frekom ocks, och hur gotisk skrift kunde vara knd fr en medeltida excerpist i Sverige var en gta.441 Bruket av diftongen i stllet fr e, anvnds mycket sllan i medeltidslatin, frkortningarna r dessutom allt annat n medeltida, verhuvudtaget verkar excerpisten vara en i bde latin och medeltida frhllanden okunnig mnniska. Notiserna om de tre kyrkorna i frga r fullkomligt vansinniga: Trefaldighetskyrkan kan inte ha byggts av Sverker den II 1210, eftersom Erik den helige enligt Erikslegenden bevistade en gudstjnst dr 1160. Schefferus beropar kontraktet frn 1287 dr den franske stenhuggaren Estienne de Bonneuill nmns vara anlitad fr att bygga den nya Dmen och som drmed ansgs bevisa domkyrkans grundlggning till 1286-1287. Gamla Uppsala kyrka kan inte ha grundlagts av Sverker I 1138, eftersom denne i Schefferus gon - d inte var kung, fr vrigt hade inte Sverker den ldre detta ordningstal. Inte heller kunde Erik den helige ha begravts i kyrkan 1153, eftersom han dog frst 1160. Kung Valdemar kunde inte ha grundlagt domkyrkan i stra Aros, eftersom det var Birger Jarl som d regerade. Formuleringen rrande Marias die ascensionis, himmelsfrdsdag, r en orimlighet och vittnar om att excerpisten inte hade ngon som helst inblick i romersk-katolsk liturgi. Dies ascensionis r en term som endast r frbehllen Kristus, allt annat skulle f mycket stora teologiska konsekvenser. Maria frdades inte, utan upptogs till himlen och fljaktligen kallades denna dag, den 15

441

Det finns tv skilda skrivstt av bokstaven f i Codex A. Annotationernas f pminner mycket om det skrivstt som enligt von Friesen och Grape utgjorde hand 2. Otto von Friesen & Anders Grape, Om Codex argenteus : dess tid, hem och den, (Uppsala 1928). 202

augusti, under medeltiden die assumptio.442 Och vad betyder rtalen framfr notiserna om biskoparna, r det deras ddsr, de r de tilltrdde? Dessutom, tillgger Schefferus, r det inte lite besynnerligt att excerpisten endast visar intresse fr sdana detaljer som understryker Verelius och Rudbecks argument i den aktuella fejden, Uppsalas lge och translationen av rkestet.

Vem kunde ha trott att detta slags excerpter skulle vara tillfogade till en skrift med s skiftande innehll, och utver detta inte ett enda ord rrande historia?Till sist sges denna skrift en gng ha varit avsedd fr salig herr Johannes Rudbeckius, biskop i Vsters, vilket gr saken inte mindre misstnkt n det vriga. 443

Schefferus drog slutsatsen att det var ett foster av ngon som ville driva gck, som ville se om det fanns ngon som kunde vara lttrogen nog att fatta frtroende till ett slikt pfund.444 P den punkten misstog sig Schefferus.

ANNOTATIONERNA

KTA?

DEN FRSTE som frskte, eller snarare nskade rentv Annotationerna var Johan Peringskild. Under arbetet med Monumentam Uplandicae har han slutit sig till att Annotationerna innehller en rad riktiga uppgifter. 1709 skriver han i ett brev till Erik Benzelius d.y att han har ngra invndningar mot lsningen av ngra notiser i Annotationerna. Det var framfr allt tv notiser Peringskild siktat in sig p. Nr han 1696, under ett besk hos Olof Rudbeck, ftt se att kyrkan i Gamla Uppsala var invigd t St. Laurentius, antog han att Annotationernas B.V Mari snarare skulle lsas Beatus L. Mart, d.v.s. martyren Laurentius, den helige Lars.445 Och eftersom kyrkan i Gamla Uppsala verkligen r invigd t martyren Lars, s frefaller resonemanget allt annat n omjligt. Peringskild tyckte sig ocks se att avskriftens ascensionis (i den tryckta versionen asscensionis), i sjlva verket skulle tydas assumtionis. Erik Benzelius d.y tog intryck av Peringskilds uppgifter, och presenterade i Monumenta historica vetera (1709) en egen utredning. Benzelius skriver:

Betrffande bedmningen av ktheten hos Karls anteckningar br tv ting iakttagas, det vittnesbrd som kan hmtas frn dem, och vad andra lrda mn har framburit. Betrffande det frra erknner jag ppenhjrtigt, att jag hittills inte har sett
442 Schefferus 1678. s.27. Den 15 augusti kallades visserligen p svenska fr Marie Himmelsfrdsdag, men p latin kallas den aldrig ngot annat n dies assumptio. Den latinska formen anvndes ven av 1600-talets prsterskap s gjorde ex.vis Henrik Schtz i Gamla Uppsala. Misstaget kan vl nstan bara gras av en svensk excerpist som levde efter reformationen och som var mindre bevandrad i teologiska sprsml och det fr Maria och Moses s viktiga assumptiomotivet. 443 Schefferus 1678. versttning Gran Brnhielm. 444 X 240, UUB. 445 Peringskild 1710, s.160 f. 203

ngot rimligt skl att tvivla p deras kthet, dvs att de hrrr frn Karl. Vad betrffar det andra, r de bda bermliga mnnens rlighet, allomfattande lrdom och betydande kritiska skicklighet n i dag i frskt minne hos alla; de hade verkligen inte tilltit sig att avge ett vitttnesbrd lngt ifrn sanningen. Om du skulle krva nnu ett vittne, skall jag erbjuda en som fortfarande r i livet, och jag nskar att han lnge frblir s, p grund av hans flit att gra sig frtjnt om fosterlandet, nmligen Johan Peringskild, lrd antikvarie, och nda frn ungdomen vad i att umgs med och bedma handskrifter. Han har mer n en gng allvarligen frskrat fr mig att dessa pergamentsblad r gamla och med kta skrift. Jag tillgger skrift fr att ingen p skmt skall invnda att bladen visserligen r gamla, men att skriften inte r av den hga lder som de syntes frebra. Till detta har den bermde Peringskld lrt mig att han med den omsorgen har grundligt granskat bladen, att fastn synen hade brjat fly honom, han hade observerat det rtal d St. Erik konung, p svenska vanligen kallad den nionde, blivit begravd, men att det hade varit 1161, dr det nu med en liten ndring det str tryckt [?] 1153. andra sidan, att frklara vare sig Karl eller hans avskrivare, och jag tillfogar bibliotekarierna, som fria frn varje misstag i historiska ting, skulle varken jag eller ngon annan vilja gra, i synnerhet i det som r svrast av allt, nmligen att ge var och en hans rtta datering. Dock fr att p ngot stt befria detta vrdefulla, om n oansenliga, forntidsfragment frn undergng, har det synts mig rtt att infoga det i freliggande samling, i synnerhet sedan vi bervats dessa forntida blad genom den hgst sorgliga eldsvda, som frtrde en stor del av den lysande herr Olof Rudbeck d.:s bibliotek, dr de fanns, jmte strre delen av vr stad, fr sju r sedan. 446

Orsaken till varfr Benzelius s grna ville tro p Annotationernas kthet kan ha att gra med det faktum att det under 1700-talets frsta decennium hade framkommit tskilliga bevis fr biskop Karls existens. Ngra av dessa bevis kom visserligen frn en grumlig klla (se nedan), men tskilliga andra var trovrdiga. Men han insg inte att det fanns stora problem med Peringskilds invndningar. Det strsta problemet r att hans lsart motsgs av bde Rudbeck, Verelius, Hartman, Norkopensis och inte minst av Schefferus. Att Peringskild som av akademiledamoten Schering Rosenhane kallades fr en lttrogen och smickeraktig langfedgare som frskte frvrva sig de storas ynnest - verkligen var lttrogen och osedvanligt kritikls visar inte minst fallet Krling dr Peringskild med nd och nppe lyckades utg med hedern i behll.

DEN

OKNDE

BISKOP KARL?

Det kan vara vrt att se nrmare p ett argument som talar till Annotationernas frdel, trots att det presenterades frst 1967 av historieprofessorn Kjell Kumlien. Kumlien ville gra gllande att biskop Karl av Vsters fram till 1600-talets slut var
446

Erik Benzelius, Monumenta historica vetera ecclesi sveogothic, (Uppsala, 1709). versttning Urban rneholm. 204

en fullkomligt oknd person.447 Om man mer ingende betrakta den frgestllningens vrde och det mste man kommer man finna att argumentet frvnansvrt enkelt trillar isr. Erik Benzelius d.y skriver:
Att Karl var biskop i Vsters i slutet av 1200-talet var oknt fr Johannes Messenius, nr han gav ut sin svenska biskopskrnika r 1611. Det br inte frvna ngon som betnker, hur stora skuggor fdernekyrkans fornhistoria p den tiden trycktes av, och alls icke, vad betrffar Vsters biskopslngd, varvid Messenius visade vgen. Vi br snarare misstnka Messenius noggrannhet, med vilken han bringade i ljuset s mnga biskopars namn ur bullor och biskopars brev som han samlat ihop frn alla hll; ven om just detta skulle kunna synas och borde ha synts honom ltt, sedan han med strre apparat och under en tjugorig fngelsevistelses lugn hade skrivit sin Scondia Illustrata. Ty, fr att nu bara tala om Vstersbiskoparna, han har hgkommit elva stycken dr, vilka han tidigare hade varit okunnig om. Bland dessa finns Karl, dels i katalogen ver Vstersbiskopar, i nionde bandet, sid. 63, dels p andra stllen, fastn den datering 1305 som han fr r felaktig (liksom fallet r fr flera andra). Messenii tystnad i biskopskrnikan (ty hans Scondia frvarades n s lnge som manuskript i kungliga arkivets slutna rum och utkom frst i vra dagar) franleddde ngra att antingen betvivla eller frneka att Karl ngonsin existerat, nda tills det p.g.a. kontroversen mellan de lysande mnnen och lrda antikvarierna Johannes Schefferus och Olaus Verelius om vr hemstads forntid, med anledning av pvens pbud till honom att flytta rkebiskopsstet frn Gamla Uppsala till vr stad, man brjade noggrannare utforska hans liv och grningar. 448

Benzelius hade, till skillnad frn mnga efter honom, allts noterat att Messenius frt in biskop Karl i Scondia Illustrata, men att han placerat honom ngot fel i tid. Han har frmodligen alldeles rtt i att orsaken till varfr varken Schefferus eller Verelius hade knnedom om Messenius uppgifter berodde p att Scondia Illustrata lg i kungliga arkivets slutna rum. Schefferus hade visserligen lnat den, men lst den ganska slarvigt. Verelius hade dremot lst den noga, men detta var under 1666, lngt innan frgan ens blev aktuell. Benzelius nmnde ocks att Biskop Karl i Vsters Karulo Arusiensi var nmnd redan i mitten av 1600-talet det rrde sig om ett brev som utfrdats av Birger Jarl den 20 juli 1261 (DS 473) . Det hade publicerats i Tyskland, och Benzelius nmner Petrus Lambecius i Res Hamburgenses. Han avser frmodligen den tyske historikern och bibliotekarien Peter Lambecks (1628-1680) Origines Hamburgenses ab anno 808 ad annum 1292 vilken utkom i 4o 1652-61 och i folio 17061710.449 Frgan r om inte Benzelius mste ha haft tillgng till den tidigare utgvan eftersom del 2 av den senare utgvan utkom frst 1710. Dock hade J A Fabricius publicerat samma brev 1706 i Lindenbrogs Scriptores Rerum Germanicarum Septent-

447 448

Kumlien 1967, s. 35. vers. Urban rneholm. 449 Petrus Lambecius, Origines Hamburgenses, sive Rerum Hamburgensum liber primus, (1652). 205

rionalium vicinorumque Populorum,450 och uppenbarligen refererat till Lambeck, vilket mjligen r det stlle varifrn Benzelius hmtat detta. MESSENIUS BISKOPSKRNIKA var ett problem stort nog att frblinda den redan blinde. Problemet lg i dess tillfrlitlighet och i att den gde stor auktoritet. Fr Verelius, som av allt att dma lst Messenius Scondia Illustrata mer ingende n Schefferus, blev det dock mer och mer uppenbart att mnga av Messenius uppgifter i Scondia Illustrata var felaktiga, att han ofta sammanblandat rtal, datum och namn.451 Om vi fr tro uppgifterna frn bde Verelius och Schefferus hade Vstersbiskopen Karl dykt upp ur historiens gmmor d Verelius arbetade med Hervararsagan vi har sttt p detta brev tidigare. Men tanken p att det eventuellt funnits en Vstersbiskop med initialen K vid tiden fr rkestets flytt, stod fullt klart fr Schefferus och Verelius, ven om de var tillrckligt frsiktiga fr att inte dra ngra hastiga slutsatser. I fallet med biskop K kommer de med andra ord inte mycket lngre, man fortstter drfr att diskutera annat. Men ven om biskop K inte lngre var ett samtalsmne, mste det tidigt ha sttt fullkomligt klart fr Verelius och nu ven Olof Rudbeck - att Vstersbiskopen i frga var en nyckelperson i dramat. Att identifiera denne biskop K mste fr Verelius ha varit en uppgift med hg prioritet, det saknades varken tid eller tillflle att efterforska denne biskop K, faktum r att de hade sju hela r p sig. S lng tid drjer det nmligen innan Verelius ter tar till orda i fallet biskop K genom publiceringen av den handskrivna kopian av Annotationerna. P samma blad som den bevittnade handskrivna avskriften av Annotationerna, finns lngst ner p sidan ett verte foliam, och lyder man den uppmaningen och vnder p bladet presenterar Verelius det r hans hand ett utdrag av ett (kta) brev dr biskop Karls existens stlls utom allt tvivel. Det rr sig om det sk. Limabrevet frn 1321, ett brev utfrdat av Vstersbiskopen Israel. I detta brev omnmndes biskop Karl som en fregngare till Israel, men formuleringen rjde inga rtal, bara en rad om att de ldre sockenborna med viss gldje mindes honom. Verelius hvdar med andra ord Annotationernas kthet, genom att samtidigt och i samma skrift publicera delar av Limabrevet. D mste man frga sig i vilken ordning dessa bgge urkunder kom i ljuset? Om Annotationerna var det frsta belgget fr biskop Karl, skulle man kunna frestlla sig att Karl var helt oknd. Benzelius skriver att Limabrevet upptcktes frst, frmodligen kring 1677. Men i sjlva verket var Limabrevet knt lngt tidigare. ATT EFTERFORSKA de medeltida Vstersbiskoparna var en ganska enkel uppgift, som knappast krvde ngon strre forskarmda i synnerhet inte om man hade sju r p sig. Det hade rckt med en resa till Vsters, en inspektion av grav- och altarhllar i domkyrkan, men kanske framfr allt: att ta en titt i Johannes Rudbeckius
450 451

Erpoldus Lindenbrog, Scriptores Rerum Germanicarum Septentrionalium, (Hamburgi 1706). Verelius fick redan 1666 lna manuskriptet till Scondia Illustrata. 206

exemplariskt prydliga biskopslngder det mest naturliga stlle att leta p om var ute efter en Vstersbiskop. Och om den hugade forskarnaturen hade gjort allt detta vilket vl inte behvde ta mnga timmar hade han hamnat rakt i famnen p biskop Karl. Alla bevis fr biskop Karls existens fanns nmligen dr. Fr det frsta har vi brevet frn Rabenius till Erik Benzelius dy frn den 2 oktober 1708, dr Rabenius nmner att han upptckt att biskop Karls namn finns ingraverat p en skn altarsten i Vsters Domkyrka.452 Rabenius hvdar att han upptckte detta fr 18 r sedan, vilket r ngra r efter upptckten av Annotationerna, men eftersom vi knner till Rabenius frhllande till sanningen kan man ifrgastta den uppgiften. Inskriptionen i hgaltaret, vilken ld Hunc lapidem dedit ecclesie venerabilis episcopus Karolus, avbildades fr vrigt av Peringskild lngt innan altaret nedrevs 1798.453 tskilliga gudstjnstdeltagare mste ha vilat sina gon p den stenen. Lars Hijer ppekade ytterligare en inskrift i domkyrkans altare som nmnde biskop Karl.454 Fr det andra, och kanske framfr allt, mste det ha sttt fullkomligt klart fr vr forskande hjlte att Biskop Karl inte alls var en nyhet ens om ingen gudstjnstbeskare hade sett inskriptionen, eftersom biskop Karl i sjlva verket varit knd sedan 1630-talet av Rudbecks far. Vstersbiskopen Johannes Rudbeckius var en beundransvrt strukturerad person, som kartlade sitt stift med hjlp av standardiserade formulr som han snde till sina underlydande i Vsters stift med frmaningen att meddela allt som kunde vara av vrde att notera frn deras pastorat och socknar. Han genomfrde visitationsresor och uppsamlade brev och urkunder, vilka alla naturligtvis var av hgsta betydelse. Detta arbete resulterade bland annat i den biskopslngd som n idag finns att beskda i Memoraliae Publicum455 i Vsters. I denna skriver Johannes Rudbeckius under biskop Israel:

Israel. Dominicanus Th Professor Sigtoni.

Drefter frser han Israel med en kllhnvisnig:

A. 1321 ex. lit in Lima.

Detta brev r med allra strsta sannolikhet det brev frn Lima som Verelius publicerar tillsammans med Annotationerna, ngot annat brev frn 1321, utfrdat i Lima, finns inte. Rudbeckius hade genom detta brev ftt knnedom om biskop Karl, men varfr gav han d inte plats t biskop Karl i sina biskopslngder?

452 453

Brev 148, Vol II. Erik Benzelius dy:s arkiv, LS. Ingegerd Henschen, "Vsters domkyrkas gamla hgaltare," VFF (1921). 454 X 153, UUB. 455 Ad 23, VS. 207

Det r inte alls srskilt mrkigt, Rudbeckius knde till fler biskopar n dem han tordes infra som skra i sin biskopslngd. Jan Liedgren ppekade att Rudbeckius anvnde lngt ifrn alla upplysningar om biskopar och kyrkoherdar som han fann i urkunder. Bara dr han var sker p sin sak, eller fann fler trdar, gick han vidare.456 Rudbeckius utgick av allt att dma frn en medeltida biskopslngd, frmodligen den samma som publicerades 1776457, han infogar dessutom uppgifter frn Messenius biskopslngd, men ju lngre han kommer i sina egna efterforskningar desto fler fel hittar han i de tidigare lngderna. Man kan studera fdsloprocessen i hans handskrift, han fyller i, raderar, frtydligar, ndrar rtal och ordningsfljd vart efter nya fakta framkommer, och inte sllan hnvisar han uttryckligen till brev, exempelvis ex lit. in Lima, eller ex literis in Tortuna. I likhet med den medeltida lngden inleder han sin egen med Robertus Alemannus (Abbas Sabensis), men skriver inga referenser till honom. Det borde dock sttt klart fr honom att biskopen Robertus Alemannus verkat i brjan p 1200-talet. Efter denne Robertus som vi nu vet var biskop ren 1219-25 - utelmnar han alla de biskopar som han i diverse urkunder funnit verkat i Vsters fram till tolvhundratalets slut, antagligen d han inte funnit ngra fasta rtal att arbeta med. Fr Rudbeckius var fr vrigt det bsta med Limabrevet inte alls biskop Karl, utan att han nu ntligen hade ftt ett tidigare belgg fr biskop Israel tidigare hade man fastnat fr rtalet 1324 - och att han drfr kunde placera denne och fyra andra biskopar - i rtt ordning. Rudbeckius var allts medveten om att det funnits tskilliga biskopar mellan Robertus Alemannus och Israel, men eftersom belgget fr biskop Karl och andra biskopar i Rudbeckius gon var mer svrtolkade vad gller rtal, kom han inte mycket lngre i sina efterforskningar. Biskop Karl var med andra ord inte oknd.
DEN
KTA FRFALSKNINGEN

ANNOTATIONERNA innehller en rad orimliga utsagor, men det saknas inte rimliga. En sdan r exempelvis den fullt mjliga notisen ovan att stenkatedralen i Gamla Uppsala faktiskt restes r 1138, och att Sverker var den som stod fr bedriften eftersom han tycks ha regerat 1138. Av flera skl r det orimligt att kung Yggemunus hade renat och vigt kyrkan, eftersom sdana ting utan undantag var biskoparnas sak.458 Att dessutom anvnda eld, och inte vigvatten vid konsekreringen skulle vl nstan betyda att ngon konsekrering aldrig hade gt rum. De arkeologiska invndningarna r tskilliga, ngot hedniskt tempel har nnu s lnge inte kunnat konstateras p platsen, och eftersom det med all sannolikhet sttt en freLiedgren 1989 s. 59. Denna krnika tergr p et gammalt manuscr. i Pfeifiske samlinger och infres hldre sdant som det befinnes, n ndrat Tidningar utgifne i Upsala. Nr 27. 2 juli 1776. 458 Sven-Erik Pernler, Gotlands medeltida kyrkoliv : biskop och prostar -en kyrkorttslig studie (Visby 1977). s. 236 ff. Bertil Nilsson, De sepulturis : gravrtten i Corpus iuris canonici och i medeltida nordisk lagstiftning (Stockholm 1989). s. 70 ff. 208
457 456

gngare till katedralen vid dess norra korsarm, ter sig konsekreringen nnu mer underlig. Man kan ocks undra ver vad orden in medio templi egentligen betyder Erik den Heliges grav lg inte alls in medio templi i den ursprungliga katedralen, hr hade snarare formuleringen in medio ecclesia passat bttre - uppgiften skulle kunna komma frn ngon som utgick frn sockenkyrkans snarare n den ursprungliga katedralens grundplan. Annotationerna innehller med andra ord flera betydande misstag. Antingen r misstagen Biskop Karls, eller excerpistens. Det frsta alternativet ter sig smtt omjligt, eftersom det d uppenbarligen mste vara ngot allvarligt fel med biskop Karl. Hur kunde den bli biskop som inte knde till sina egna tjnstefrpliktelser? Hur kunde han ha psttt att Trefaldighetskyrkan byggdes 1210 fast den nnu inte hade byggts i hans egen tid. Om misstagen r excerpistens r det fortfarande obegripligt. Varfr skulle ngon bemda sig om att leta fram just dessa rtal och just dessa uppgifter och sedan skriva av det mesta fel? Vad r pongen med det? En utmrkt serie invndningar mot dessa frsk har presenterats av Henrik Janson. Ingen har kunnat frklara den medvetna och undermliga - arkaiseringen av sprk och form, de osannolika latiniseringarna, varfr excerpisten medvetet frskt manipulera blcket s att det sg ldre ut n det var, att han frskt hvda dess lder genom att skriva anteckningarna p ett medeltida pergament, och dessutom som nnu gr att se p Verelius avskrift - begva det hela med ett gotiskt , f, ett alfabet som frst genom Codex Argenteus frvrvande blev knt i Sverige. Kumlien menade ocks att rtalsuppgifterna kring kungarna inte stmmer verens med vad man visste p 1600-talet och att Annotationerna drfr inte kunde ha frfattats p 1600-talet. Det r en problematisk slutsats, eftersom rtalsuppgifterna stmmer vl mot vad en del p 1600-talet ansg. I JAKTEN P DEN illvilliga hand som tillmakade Annotationerna mste man frst och frmst frga sig vem frfalskningen gagnade, och det r alldeles uppenbart vilka som d hamnar i ljuset. I Atlanticans frsta band utlovade Rudbeck ett lngt kapitel som mer ingende skulle behandla mnet Uppsala. Av ngon anledning blev det aldrig tryckt, och mnga har frgat sig varfr, men den mest uppenbara orsaken skulle kunna vara det kungliga frbudet mot all vidare diskussion i mnet. I det kapitlet skulle Annotationerna ha spelat en stor roll. Mjligheten att Olof Rudbeck p ngot stt skulle ha varit inblandad har man uteslutit. De flesta skildrare av denna strid har ocks haft mycket svrt att frestlla sig att Verelius personligen skulle ha sttt bakom frfalskningen. Med Verelius filologiska och latinska kunskaper hade ett understucket dokument av hans hand frmodligen inte gtt att skilja frn ett kta. Att Annotationerna i frsta hand skulle ha verifierat Verelius stndpunkter i frgan r inte heller riktigt. Tittar man nrmare p detaljerna stmmer ju nstan ingenting verens med Verelius uppfattningar. I Annotationerna anges att Sverker I regerade 1138, vilket inte tycks stmma med den allmnna uppfattningen vid denna tid. Det skulle kunna vara ett tecken p att Annotationerna var av ldre datum, om det inte vore fr att uppgiften faktiskt frekommer i en del handskrifter
209

frn tidigt 1600-tal. rtalet 1138 stmmer dock inte med Verelius uppfattning, han hvdar att Sverker blev kung frst 1140 det r visserligen en felaktig uppgift, men den r inte desto mindre Verelius uppfattning. Enligt Verelius kronologi kunde inte heller Annotationernas Sverker II, dvs Sverker d.y, ha rest Trefaldighetskyrkan 1210, eftersom Verelius ansg att den som d var kung var Erik Knutsson. Av dessa och flera andra anledningar ter det sig mindre mjligt att Verelius stod bakom Annotationerna. FR FRFALSKAREN av Annotationerna var det hela en betydligt lttare uppgift n infr mnga andra frfalskningar. Vid 1670-talet knde man bevisligen till en biskop K frn Vsters, man visste att denne biskop K hade i uppdrag att vervaka translationen av rkestet, man visste att det fanns en biskop Karl nmd i Vsters domkyrka och om man dessutom hade gnat tid t att titta i Johannes Rudbeckius Memoriale publicum - den mest naturliga platsen att leta efter Vstersbiskopar p var det i stort sett bara att knyta ihop scken. Den naturliga frgan att stlla sig i det hr skedet r vem som kunde tnkas ligga bakom denna frfalskning, vem tillhrde denna gemena hand? Det finns flera skl till varfr Rabenius r intressant nr Annotationerna brukar synas i smmarna, trots detta har mnga, bland annat Henrik Schck och Nils Ahnlund, inte helt och hllet velat peka ut honom som den skyldige. Ngra har hvdat att Rabenius vid ren 1677-78 varit fr ung fr att iscenstta en frfalskning av den hr magnituden, att han i och med sin tjnst i Munktorp hade ett betydande alibi, och att han frst senare i sitt liv gnade sig t frfalskningar. Den slutsatsen r sannolik, men saknar inte svagheter. Rabenius var vid denna tid 30 r, tskilliga brev till Claes Arrhenius-rnhielm och senare ven Erik Benzelius d.y vittnar om att han reste runt i stiftet en hel del vid denna tid, och det r ocks belagt att han under 1670-talet hade stadkommit tskilliga frfalskningar.459 Vi har det frn Rabenius sjlv att han ingende hade studerat gravstenarna i Vsters Domkyrka, att han redan under 1670-talets senare hlft hade utfrt en mer eller mindre sorgfllig inventering av inskriptioner i kyrkorna i Vstmanland, och att han redan d hade kommit att intressera sig fr just Vstersbiskopar.460 Om ngon drfr borde ha knt till biskop Karls existens vid tiden fr Annotationernas divinatoriska entr, s var det vl Rabenius. Erik Benzelius d.y kommer exempelvis med fljande oroande upplysning.

att jag av den lysande Nicolaus Rabenius lrt mig att Karl tilltrdde biskopsstet i Vsters r 1259 och att han dog 1283 den 11 december. Men dessfrinnan, r 1266 eller 1267, avsade han sig en del av biskopsmbetet, vilket hade varit mycket vanligt, enligt en riklig mngd av exempel, som vi sedan skall lra oss i noterna till Linkpings och Skara biskopskrnika. Ty r 1267, enligt pven Clemens IV:s pbud, vigdes till detta biskopsste Israel I[ohanni]., inte Erlandsson som

459 460

Ahnlund 1927a, s. 97. X 153, UUB. Brev till Benzelius d. 9/10 1708, LS, samt i Ahnlund 1927a s.65, 77-79. 210

Messenius skriver i Analecta II. s. 125, men som den bermde Rabenius lrde mig, son till den hgdle Johan ngel. 461

Rabenius nra nog monomana intresse fr just biskop Karl lyser igenom bde i brevvxlingar och i hans mest knda falsifikat, Peder Svarts biskopskrnika, dr just Vstersbiskopen Karl framstr som en frgrundsgestalt. I vrigt fljer Annotationerna, i den mn vi litar till Schefferus beskrivning av dokumentet, Rabenius modus operandi. De ttt hopade, kvadratiska bokstverna stmmer vldigt vl verens med Rabenius stil. Att smyga in sina frfalskningar i en bok eller annan urkund, r ett annat tecken. Annerstedt kritiserade de mrkliga, inkonsekventa frkortningarna av orden biskop, rkebiskop och namnet Uppsala i Annotationerna, vilka inte minst stred mot medeltida praxis.462 Det intressanta i sammanhanget r att just inkonsekventa frkortningar r ett tmligen typiskt drag fr Nils Rabenius. I hans samling till den svenska biskopskrnikan, handskrift X 153 i UUB, finner man p sidorna 118-149 ett egenhndigt frsk till en biskopslngd och ett series pastorum fr Vsters stift. I ett avsnitt, sidan 120, kan man lsa fljande 4 frkortningar av ordet biskop och lika mnga frkortningar av namnet Aros, Vsters allt i en fljd. Rabenius skriver:

Doct Olaus Laurelius episc. Aros Doct Nicolaus Rudbeckius ep. Ar. Doct Johannes Brodinus eps Aros D. Carolus Carlsson episc. Arosiensis. 463.

Det pminner ju alldeles uppenbart om Annotationernas frkortningar - men en sdan jmfrelse bevisar sjlvfallet inte srskilt mycket. Hur man n vrider och vnder p saker och ting vilar misstankarna mot Rabenius p en rad indicer som man visserligen aldrig kan bortse ifrn men som av flera skl inte knns bergskra. Att Rabenius sjlv skulle ha planterat Annotationerna i Rudbecks bibliotek r inte srskilt troligt. Det r i detta sammanhang som man skulle kunna frestlla sig att Carolus Lundius kommer in i bilden. Kan man utesluta mjligheten att Rabenius och Lundius hade samarbetat i frga om Annotationerna, att den frre hade utfrt frfalskningen och den senare hade tagit med sig den till Rudbecks bibliotek?464 Personligen tror jag inte p ngon av dem. Skulle Lundius, vl frfaren i Upplandslagens freskrifter om vigning av kyrka och kyrkogrd ha kunnat gra ett sdant misstag att han lter en kung helga en kyrka med eld? Hade prsten Rabenius kunnat sammanblandat assumptio med ascensionis? Det r knappast troligt, vid denna tid var det fortfarande brukligt att anvnda det latinska kyrkorets beteckBenzelius, Monumenta historica vetera ecclesi sveogothic. Annerstedt 1891. s. 26. 463 Sdan praxis finns ex.vis beskriven i Nordin 73: 10, UUB . De korrekta abbreviationerna skulle snarare lyda: upln (upsalensis), epi (episcope), eps (episcopus), bte (beate) arosien (arosiensis). 464 Ahnlund 1927a s. 162. 211
462 461

ningar p sn- och helgdagar. Och varifrn kom rtalen? Ja, inte kommer de frn Verelius tvrtom kullkastar de Verelius kronologi. D SITTER VI hr som olyckliga frunderskningsledare i ett rende med en handfull personer som vi har anledning att misstnkta, men som vi saknar sannolika skl att slpa till rtten. Men det finns en sdan person. Vidgar man perspektivet och tittar nrmare p ngra andra kllor som skrevs och studerades vid denna tid, nmligen Codex Argenteus, Verelius avskrift av den samma, Verelius Glossarium till Olav den Heliges saga, hans tryckta Index linguae veteris Scyto-Scandicae och inte minst Olof Rudbecks Atlantica, framkommer en rad omstndigheter som fr lsaren rakt i famnen p Olof Rudbeck.

CODEX ARGENTEUS
SOM VI MINNS hade Rudbeck studerat Codex Argenteus under ett tidigt skede av Atlanticans tillkomst, och hade av naturliga skl fst sig vid texten frn Johannesevangeliets 10:23, passagen dr Jesus gick fram och tillbaka i pelargngen vid Salomos tempel. Dr stod:

jah hvarboda Iesus in alh in ubizwai Saulaumonis.

Rudbeck tvekade infr lsningen och ansg att det lika grna som ubizva kunde st ubizal och kom fram till att det p svenska kunde uttydas till upinsval respektive uppinsal. Men i Atlantican hade Rudbeck tydligen blivit skrare p sin sak, nu menade han att samma strof skulle lyda:
iah huarboda Jaisus in ahl in ubizali Salomonis

Detta var logiskt, menade Rudbeck. Frhuset p templet, skriver han, som stod p pelare och var allt ppet kallar Wulfila rtterligen Ubizali.465 Ngot snarlikt kunde man ju ven lsa p runstenen frn Sjrup dr stod Ubizala. Problemet fr Rudbeck var att det inte alls stod s p runstenen frn Sjrup, och att de allra flesta som lst Codex Argenteus, som Stiernhielm och Junius, lst just ubizwai. Rudbeck hnvisade dock till en annan avskrift, utfrd av en munk i Werden vid namn Derrer, och denne hade enligt Rudbeck lst just Ubizali.466 Det hr r en makalst komplicerad historia och Derrers kopia r ytterligare ett i raden av alla beropade manuskript som frkom i 1702 rs stadsbrand, men till skillnad frn mnga andra av dessa var dess existens inte phittad. Nr Magnus Gabriel De la Gardie den 18 januari 1669 verlmnade sin donation till biblioteket i Uppsala,
465 466

Atl. I s.155 f. Atl I s. 307 f. 212

ingick Derrers avskrift. Derrer, menade Rudbeck, hade mdosamt kopierat den gamla skriften blad fr blad och bokstav fr bokstav och kommit fram till att stavningen ubizali var den riktiga, men trots att Derrers avskrift lg tillgrund fr Stiernhielms och Junius versioner av Codex A hade de av skilda skl inte kommit fram till samma stavning. Andra menar att Junius i Dort 1665 var en avskrift av Derrers exakta kopia, och att ven Stiernhielms mindre lyckosamma utgva byggde helt p Derrer och att det drfr inte vore mjligt att Derrer lst ubizali.467 Skillnaden mellan Rudbecks ubizali ubizali - och originalets ubizwai ubizwai - r betydande och orsaken till Stiernhielms och Junius fellsning av den nst sista bokstaven berodde enligt Rudbeck p svrigheterna att skilja det gotiska a A frn l l (men han ger ingen frklaring till hur w w - kunde bli ett a). Det fanns, menade Rudbeck, fler bokstver dr det ltt gick att ta miste som mellan p p och u u. Rudbeck framhller i synnerhet ett exempel frn Matteusevangeliets 9 kapitel. Hr berttar Matteus om en synagogfrestndare vars dotter just hade dtt och som i sin frtvivlan vnde sig till Jesus. Nr Jesus kom till frestndarens hus bad han genast grterskorna g drifrn. Flickan r inte dd, sade han. Hon sover. Ordet sover skulle p gotiska bli slepi - slepiv - men Rudbeck menade att dr skulle st saevit saeuit. Detta kunde man med egna gon se i originalet, menade Rudbeck. Och det kunde man. Problemet r att bara det att just dessa stllen r manipulerade. Bedrgeriet var tmligen amatrmssigt utfrt, genom skrapning i i vre hgre hrnet av bokstaven p har den frvandlats till ett u. I ett annat fall har man frvandlat ett a till ett l genom pmlning med silverfrg betydligt ljusare n originalet. P s stt har bedragaren frvrngt bde ubizwai och slepi till ordformer som bttre passade Rudbeck. Exakt nr bedrgeriet upptcktes r oklart, enligt v. Friesen & Grape (1928) ptalades det i ett brev frn Erik Benzelius d.y till sin bror, Gustaf Benzelstierna av den 3 november 1739. Benzelius ansg att ngon som beundrade Rudbeck velat gra honom en tjnst den gamla scriptura lyser nnu igenom, och den nya r med musselsilver ditplumpad.468 Vad som r intressant i det hr sammanhanget r att man uppenbarligen menade att ven Verelius p ngot stt hade gynnats av bedrgeriet. I J G Wachters Glossarium Germanicum frn 1737 betraktade frfattaren uppslagsordet Sal och dess srskilda sammansttning Uppsala.

Upsal.portik [pelarhall] enligt tolkning av Verelius, som har tillskrivit Ulfilas detta ord i sitt ofta prisade Index sid. 214. Jag frmodar att det r utifrn en konjektur. Ty i Silverbibeln kallas Salomos "portik [pelarhall]" fr "ubizwai", Joh. X.23, inte "upsal". Och att Junius och Stiernhielm lste s visar deras editioner. Att de har lst rtt r jag fullt vertygad om, ven om ordet r dunkelt och kanske
467 468

Jmf Lars Munkhammar, Silverbibeln : Theoderiks bok, (Stockholm 1998). Von Friesen & Grape 1928, s. 153. 213

frvanskat. Jag vill nmligen hellre g med p ett skrivfel i texten n att tillskriva sdana mn ett fel eller okunnighet i lsningen. Idag lser man "ubizali" vilket en dristig person till ra fr sin beskyddarstad efter Verelius' och Rudbecks konjektur har anpassat till det allraheligaste monumentets bokstver. 469

Johan Ihre spann vidare p detta tema i Glossarium sviogothicum (1769)470 under uppslagsordet Uppsala

Uppsala, namnet p en urgammal stad och Musernas frmsta ste i Norden, om vilken det vore ortt, att inte sga lite grann, eftersom den skna staden, min fostrerska under s mnga r, frtjnar detta tack. Jag har sagt att detta dess namn r urldrigt, och, om man skall tro Rudbeckius och Verelius, knt redan under fjrde seklet och vid Maeotiska trskets strnder. Dessa visa mn hade funnit i Silverbibeln att Salomos atrium kallades ubizal , d naturligtvis dessa goter inte knde till ngot annat tempel n det som var i Uppsala och som deras frfder vrdade. Vi frlter denna tvmannakommission som har ltit sig luras, kanske i god tro, men vi vredgas allvarligt p den frfalskare, som velat slja oss rk: i Ulphilas Illustratus visas att ordet i verkligheten r frndrat och vanstllt. 471

Vad ska man nu tro om det hr? Vad hade Verelius med saken att gra?

INDEX

LINGU

OLOF VERELIUS skytoskandiska lexikon Index, dr ord frn bland annat medeltida lagar, islndska sagorna och Wulfilas gotiska bibelversttning jmfrs och fr sin latinska frklaring, bestr av 11754 uppslagsord, varav hnvisningarna till Olav den Heliges saga r ojmfrligt flest.472 Verelius hade i vanlig ordning gtt noggrant tillvga listan p de sagor, kvden, lagar, biblar, jordabcker och munkaprmar som bildade grunden fr detta arbete knns betryggande. De gotiska termerna, som r 411 till antalet, kunde han ha hmtat direkt ur Stiernhielms eller Junius utgvor av Codex A, men gotiskans betydelse i ett lexikon som detta var ngot centralt - Stiernhielm gick inte alltid att lita p och Junius hade till Verelius frfran uteslutit randanteckningarna.473 Han valde drfr istllet att g direkt till kllan mdosamt kopierade han Silverbibeln sida

vers. Gran Brnhielm. Johan Ihre, Glossarium suiogothicum, in quo tam hodierno usu frequentata vocabula... (Uppsala, 1769). 471 vers. Gran Brnhielm. 472 Olof Verelius, Index lingvae veteris scythoscandic sive gothic, (Upsal, 1691). 473 Verelius 1675, s.68. Se Georg Stiernhielm, Glossarium Ulphila-Gothicum, linguis aliqvot affinibus, (Holmi 1671); Franciscus Junius, Gothicum glossarium, quo pleranque Argentei Codicis vocabula explicantur atque ex linguis cognatis illustrantur... (Dordrechti. 1665). 214
470

469

fr sida fr egen hand. Hans avskrift av Codex A fljer med ngot undantag474 originalet mycket vl, dr han r osker p uttydningen anger han flera tnkbara alternativ. Frvntningarna p detta verk var stora, men av ngon anledning bestmde sig Verelius fr att det aldrig skulle se dagens ljus. Redan 1675 hade han funderat p att brnna upp det, men hindrades i vad som verkade vara i sista sekunden av Rudbeck.475 Han fortsatte sedan att arbeta p verket men blev aldrig riktigt njd. P sin egen ddsbdd, den 1 januari 1682, skrev han i sitt testamente:

Mitt Lexicon Scandicum som jag gjort haver, item Thom sagu p gammalt pergament testementerar jag till Upsala bibliotek. Men vad annat som intet tillfyllest utarbetat r giver jag till Dn Professor Oloff Rudbck. 476

Det r inte s svrt att frestlla sig att han genom detta ville frhindra att det ver huvudtaget kom ur trycket, men Rudbeck kunde bara inte lta bli. Den 20 mars 1682 skrev Rudbeck till Universitetskanslern och bad och att f utge Verelius Index..., att f vara verkets barnemoderska eller iordgumma, trots Verelius sista vilja. Det hela blev dock inte s ltt som Rudbeck hade frestllt sig. Verelius hade lyckats smyga in en ganska grovkornigt humoristisk kritik mot Hadorph i verket vilket mjligen kan vara ytterligare en frklaring till Verelius ovilja att lta trycka sitt lexikon. Rudbecks iver dremot, r ltt att se, fr hans del gllde det att hitta s mnga berringspunkter mellan den forntida svenskan och gotiskan som mjligt, oavsett vad Verelius tyckte och oavsett vad Verelius hade kommit fram till - och drmed r vi inne p ett av problemen med detta lexikon. Problemet bestr i att det var Rudbeck som redigerade det frdiga verket och sg till att det trycktes, och att slutledningarna och kommentarerna till tskilliga av uppslagsorden i Index absolut inte kan ha varit frfattade av Verelius. De kan bara ha Rudbeck som upphovsman eftersom Verelius har haft en helt annan mening om de aktuella begreppens innebrd och uttolkning.477 VERELIUS verstter Upsal till porticus och hnvisar till Wulfila. Det hr r mycket underligt, Verelius gav aldrig namnet Uppsala denna etymologi. Det r ju Verelius som i Hervararsagan framlgger den n idag gngbara tanken p att Uppsala betydde det hgre/vre belgna Sala, eller om man skall vara helt korrekt: Det bortre Sala. Ubizali = Upsal = porticus = den ppna salen r ju Rudbecks etymologi, inte Verelius.478 Dessutom; i Verelius egen avskrift av detta parti, Joh 10:23, lser han helt riktigt ubizwai, inte ubizali!

474 Det gller framfrallt det gotiska ordet fr Herre, fraj, vilket Verelius tolkade som fan frn guden fanin - vilket naturligtvis kom att bli freml fr diskussion. 475 Brev frn O. Rudbeck till kanslern den 28 december 1682. 476 Verelius testamente, 12, B 130, Linkpings bibliotek, samt handskrift U 143, UUB. 477 Carl Lundius har ocks varit inblandad i verket. 478 Atlantican T1 243, Hesselius 1698 s.243. 215

Det kan bara finnas tv frklaringar till denna omstndighet: Antingen mste Verelius ha ndrat sig eller ocks mste Rudbeck ha tillskrivit honom denna tolkning nr han redigerade Index lingu, efter Verelii dd. Men den frsta frklaringen r otnkbar. Faktum r ju att Verelius frfktar sin mer rimliga Uppsalaetymologi nda till sin dd.479 Det hr mste f oss att undra om det i den av Rudbeck editerade Index linguae... frekommer fler ingrepp i texten, ingrepp som Verelius inte kunde st som upphovsman till. Och det gr det. Det finns fyra stllen i Index linguae dr slutledningen Upsal=porticus, atrium apertum frekommer, nmligen under uppslagsorden Sal, Swalar, Suali och Svalidyr. Det r ltt att se att detta inte r ett verk av Verelius hand. I Glossarium till Olav den Heliges saga, hrleds varken Sal, Swalar, Suali eller Svalidyr p ngot stt till ordet Uppsala. Endast i fallet Suali480 verstts ordet till porticus vilket som tidigare visats inte r en orimlig versttning - men nu utan att Uppsala ens nmns i sammanhanget. I Atlantican hvdade Rudbeck att Verelius i sin avskrift av Codex A har saevit istllet fr sleipi. Saken r bara den att Verelius i sin avskrift av Codex A har skrivit sleipi. ven hr r han med andra ord trogen originalet. Av nio stllen i Codex A dr ordet slepi i skilda former frekommer har Verelius stavat dessa ord helt korrekt, och inte alls som Rudbeck pstr att han har gjort. I tv fall481 har han dock infogat noter dr han ger en alternativ uttydning, men han behller alltid den korrekta stavningen. Detta visar att Verelius inte alls var tveksam till betydelsen av sjlva verbet slepa, men att han fr skerhets skull infogat en alternativ lsning. Verelius gr nstan allt rtt. Ett annat stlle i Codex A, som fr vrigt dessutom finns inlagd i den av Rudbeck redigerade Index... gller ordet frkvva. De vanligaste formerna hos Wulfila r afhvapidedun, afhvapnodedun och afhvapni. Men i Verelius Index... str det helt verraskande Af-qhvaugian482. Men s skulle Verelius aldrig ha skrivit. I samtliga fall totalt 6 stllen - dr ordet och dess bjningsformen frekommer i avskriften av Codex A, har Verelius, helt riktigt och konsekvent behllit Wulfilas stavning. Det kan ocks, med tanke p Biskop Karl och hans Annotationer, vara vrt att notera att Verelius hade full frstelse fr den teologiska betydelsen av ordet dies ascensionis. Ordet upstigningardagr frekommer i Olav den Heliges saga483, och Verelius har i sitt manuskript till Glossarium versatt det korrekt, men ordet r mrkligt nog frsvunnet i den tryckta versionen - efter Rudbecks redigering av Index...
Verelius 1681 s.9 ff, Hesselius 1698 s.24ff. I Glossarium stavar Verelius som nom. sing. endast Svali, aldrig Suali. 481 Det r bara i Matt 9:24 och Mark 5:39, som Verelius har blivit tveksam. I det ena fallet har han suttit den alternativa lsningen inom parentes, i den andra har han tillfogat den, utan strykningar, ovanfr den korrekta stavningen. 482 Det rder delade meningar om ett bibelstlle dr ordet frekommer, men Uppstrm hvdade med bestmdhet att ngon ven hr hade varit inne i skriften och manipulerat. Det falska afqhvaugian skulle drmed bttre stmma med den svenska grundformen kvva. Anders Uppstrm, Codex argenteus sive sacrorum evangeliorum versionis Gothicae fragmenta... (Upsaliae 1854). 483 Olav den heliges saga, kapitel 84. 216
480 479

DEN

ILLVILLIGA HANDEN

JAG HAR TIDIGARE diskuterat de horisontella, personliga relationernas betydelse inom den antikvariska kretsen, men bara ytligt berrt patron-klientfrhllandet. En detalj som man aldrig kan bortse ifrn nr det gller frfalskningar av detta slag, r det djupgende beroendefrhllandet i det tidigmoderna Sveriges stndssamhlle. Kunde man stta sig i god dager hos ngon betydande auktoritet kunde det leda till avsevrda frdelar. I frga om Hggumpergamentet, frfalskningen som bland annat ville frlgga Sigtuna till Vstergtland, mste ett av syftena ha varit att stlla sig i god dager hos den besynnerlige och stenrike Pehr Tham p Dagsns.484 Nr dokumentet upptcktes 1794 av kyrkoherden i Hggums kyrka, Thure Ljunggren, hade Tham sedan lnge hvdat att Yggdrasil vxte i hans egen trdgrd och att Sigtuna lg belget i Vstergtland. Ibland var Pehr Thams tankegngar uppenbarligen s komplicerade att han inte begrep dem sjlv. Ljunggren ville stlla sig in hos Tham vilket kunde innebra avgrande frdelar - men han hade ven andra syften. Eftersom dokumentet utgav sig fr att vara en klerikal rgng, en beskrivning av gamla sockengrnser, kunde dokumentet bidra till att terfra vrdefull mark till Hggums socken. Tham, stndigt lika entusiastisk, svalde saken med hull och hr, och kostade gladeligen p sig att lta publicera pergamentet. Och det var ju lngt ifrn det konstigaste som Tham hade publicerat. Skulle man drfr kunna tnka sig att frfalskaren av Annotationerna och Codex Argenteus i sjlva verket var ngon som ville hamna i frdelaktig dager hos den stndigt mullrande Rudbeck? Vem vet vem det kunde ha varit. Utan professorstitel kunde man vl knappast lna hem Codex Argenteus? Frfalskningen i Silverbibeln kan ha skett ren 166263 eller under 1677.485 Vid det frsta tillfllet gde Verelius den, vid den andra Rudbeck. Eftersom Verelius i sin avskrift har lst ubizwai och inte ubizali, slepi och inte saevit, kan vi frita honom frn den frfalskningen. Rudbecks agerande r desto mer mrkligt. Inte en enda gng i Atlantican beropar han Annotationerna som nu var allmnt ansedd som falsarium - men dremot hnvisar han friskt till de frfalskade partierna i Silverbibeln, som nnu inte hade utsatts fr samma granskning. Om vi frestller oss att ngon i efterhand skulle ha frbttrat Codex A fr att den bttre skulle stmma med Atlanticans uppgifter, finns en mjlighet att bedrgeriet i Codex A skett under Verelius korta tid som bibliotekarie (1679-1682) vilket inte verkar mjligt. Under Schtz tid som bibliotekarie, dvs frn 1682 till 1690, gjorde sig nog ingen besvr.

484 Liljegren 1833, s.215. Staffan Fridell, "Hggumpergamentet - ett gtiskt falsifikat," Ortnamnssllskapets i Uppsala rsskrift 1998(1998). s. 26. 485 J. Viktor Johansson, "De rudbeckianska frfalskningarna i Codex argenteus," Nord. tidskrift fr bok och biblioteksvsen 42(1955). s.16. von Friesen & Grape 1928 s. 153. 217

TILLBAKA

TILL RTBOKEN

DEN RTBOK ur vilken Annotationerna ramlade, hade en gng i tiden tillhrt Olofs far, Johannes Rudbeckius. Det vore en gott steg framt att kunna identifiera denna bok, och kanske gr det. I ett brev frn Olof Rudbeck till kammarskrivaren Rezin, daterat 1696, berttar han ngra episoder frn sin uppvxt. Av sin far rvde Olof inte srkilt mycket - endast 100 riksdaler samt ett mindre antal bcker. Eftersom de flesta av de senare var theologiska ett mne som tydligen inte roade honom gav han bort dem till sin mer pietetsfulle bror Johannes. Detta innebar, enligt honom sjlv, att han bara behll en (1) enda bok ur sin fars bibliotek. Och drmed kan vi allts bara tala om den bok dr Biskop Karls Annotationer terfanns. Enligt Rudbeck var denna bok Trogi Stirpium historia in 4:o, illuminerat. En rtbok, med andra ord. Nils Ahnlund, som ptrffade brevet och publicerade det 1927 i Personhistorisk Tidskrift, ansg att den frfattare som avsgs var Pompejus Trogus och att verket mste ha varit i Justinus utdrag bevarade M. Iuniani Iustini Epitoma historiarum Philippicarum Pompei Trogi.486 Men ngon bok som handlade om vxtrikets historia stirpium historia - hade denne Trogus aldrig frfattat. Den Trogi som avses r naturligtvis i stllet Hieronymus Tragus487, i mngt och mycket den tyska botanikens fader. Och d Hieronymus Tragus verkligen har frfattat en betydande rtbok med titeln De stirpium mste det vara detta verk Rudbeck avser.488 Ingen kan frebr Rudbeck att han valde att behlla detta praktverk, inte minst med tanke p att det uppenbarligen var en illustrerad upplaga av verket i originalet frekom inga bilder. Det hela reser ngra intressanta frgor. De stirpium utgavs 1532. Men eftersom Rudbeck nmner att det r illuminerat, borde det vara en senare upplaga som Johannes Rudbeck har ltit sin son rva. Dessa upplagor r tskilliga, den tidigaste utgavs 1546. Tidigare De stirpium utgavs som foliant, men blev sedan skurna i just 4:o-format. Vi kan utg frn att detta praktverk kom i Johannes Rudbecks hnder tidigast kring 1604, med en sannolikhetstyngd lagt p de sista 20 ren av hans liv. HUR MAN N rknar har det med andra ord varit mjligt att ngon smusslade in Biskop Karls Annotationer i Johannes Rudbecks exemplar av Tragus De stirpium under 1600-talet frsta hlft. Detta frefaller dock osannolikt, varfr skulle ngon ha gjort det? Om Johannes inte upptckte Annotationerna mste vi utg frn att han aldrig ppnade verket i frga. Och hade han upptckt dokumentet hade han knappast underltit att publicera ett sdant revolutionerande, och fr en Vstersbiskop s smickrande dokument. Dessutom hade informationen i Annotation-

486 487

Nils Ahnlund, "Frn Olof Rudbecks ungdom," Personhistorisk Tidskrift 28(1927b). Prof. Gunnar Eriksson ledde in mig p detta spr. 488 Hieronymus Bock Tragus, De stirpium, maxime earum, qu in Germania nostra nascuntur, usitatis nomenclaturis... (Argent. 1522). 218

erna inneburit en vrkande nagel i gat p den Uppsalaprofil som han mest av allt avskydde, Johannes Messenius. Men ingenting hnde. Nu finns det dock ett problem med detta. Hadorph skriver att Annotationerna upphittades i en gammal munkebook, medan Schefferus hvdar att boken som Annotationerna ramlade ur var en liten bok (libello) som inte var frfattad p latin, utan svenska, och han beskriver i satiriska ordalag det obetydliga, och ltt rurala i denna lilla skrift. Nu finns det en komplikation med mitt resonemang. Komplikationen heter Schefferus, han anger nmligen att denna rtbok skulle vara frfattad p svenska vilket han r ensam om. Schefferus skriver:

Jag kommer till smskriften, som dessa excerpter sgs vara fogad till. Den r dock inte p latin, utan skriven p svenska, innehller drefter helt andra ting, t.ex. ngot om derltning, vidare om de bekvmligheter eller obekvmligheter som i detta frehavande tros hrrra frn stjrnorna, slutligen namnen p allehanda rter med deras egenskaper och anvndning i medicinen. Vem kunde ha trott att detta slags excerpter skulle vara tillfogade till en skrift med s skiftande innehll, och utver detta inte ett enda ord rrande historia? 489

Schefferus beskriver den svenska rtboken p ett stt som fr oss att tro att han verkligen har studerat ven den. Men varfr skulle man kila ver med rtboken? Hade det inte rckt med Annotationerna? Schefferus ironiska upplgg r effektivt och s hller han fr vrigt p i 76 sidor och man fr knslan av att han bara passar p att dra till med ngra litterra rundpallar medan han nd r i farten, kanske har han blivit felinformerad, kanske har han ftt veta av Rudbecks springpojkar att rtboken var frfattad p svenska. Nr han fortstter blir han nmligen vagare, nu verkar det inte lika skert lngre:

Slutligen, om ngon har skrivit p denna sista lilla sida (vilket vi antar, inte medger) tycks han inte ha lagt ngon srskilt stor vikt vid det, eftersom den str p en s oansenlig plats, och i en skrift med ett alldeles frmmande innehll.

Ingenting av det hr stmmer ju med Rudbecks version, och det hela r lite besynnerligt. Kan det ha varit s att Schefferus och Hadorph har dragit sina egna slutsatser baserade p mer eller mindre riktiga uppgifter frn sagesmn - och att tminstone Schefferus sett detta som en grandios mjlighet att i fullndad retorik frljliga fyndet och fyndomstndigheterna? Har Olof Rudbeck rkat glmma sig eller rvde han fler bcker frn sin far n Tragii De Stirpium? Kunde det inte ha varit s att Olof hade ftt boken av sin far medan denne nnu var i livet? Det hela frndrar inte srskilt mycket. Det Schefferus skt in sig p var det otroliga i hela scenariot att ingen hade upptckt dokumentet tidigare trots att det mste ha stuckit upp ur boken, och han gjorde det mycket vertygande. Oavsett
489

Schefferus 1678. versttning Gran Brnhielm. 219

om vi lutar t Hieronymus Tragus - eller exempelvis Arvid Mnssons mycket spridda svenska rtabok - kan vi ngot menande konstatera att Olof Rudbecks son, den yngre Olof, efter sin dd, efterlmnade inte mindre n tre exemplar av Tragus De Stirpium, varav tv var illuminerade in 4:o. Dessutom gde han ett exemplar av Arved Mnssons rta book, upplagan som utgavs i Stockholm, 1642490, ett verk som fr vrigt stmmer mycket vl p Schefferus beskrivning. Hade han i sin tur rvt dem?491 Hur var det d med Olof Rudbeck d.? Han fick verket i hnderna 1646 och hade han ppnat verket s hade han upptckt Annotationerna kom ihg att de ramlade ur bandet. Vilket verk vi n vljer frndrar det inte srskilt mycket, fr det mrkliga r ju: Varfr skulle den i botanik och akademitrdgrdar, lkemedelsvxter och rter djupt engagerade och stndigt forskande Olof Rudbeck ha valt att frst 32 r senare ppna denna rtabok i De stirpiums fall det enda arv som intresserade honom? Fr en man som Olof Rudbeck, under sina mest kraftfulla r som medicinare och utforskare av naturens maskineri, hade alla rtabcker en stor, avgrande farmakologiskt encyklopedisk betydelse. Stndigt engagerad i den botaniska trdgrdens utveckling, stndigt uppmanade sina studenter att hmta frn, skott och plantor nr de tervnde frn utlandet. Att han aldrig tidigare skulle ha ppnat denna skrift r inte bara svrt att tnka sig. I sjlva verket r hela scenariot r s osannolikt att det tangerar det ljliga.
SVARET
I

ATLANTICAN?

REGENTLNGDERNA i Atlanticans planschband r en mycket fantasifull skapelse, det finns anledning att betvivla att ngon person med normala vanor ngonsin har gnat den mnga sekunder. Men i det hr sammanhanget r de tvrtom vrdefulla eftersom de avsljar Rudbecks antaganden om de svenska medeltidskungarnas regenttid och ordningstal. Och kanske r det just i dessa frbisedda och frvirrade tabeller som svaret ligger om n inte ndvndigtvis alla. Det skulle kunna glla rtalet 1153, som i Annotationerna anges som Eriks ddsr. Det skulle snarare vara resultatet av en slarvig lsning av Loccenius Historia Svecan en hastig blick p sidan 76 i Loccenius verk, dr rtalet 1153 i marginalen mindre lyckligt placeras framfr en mening dr Eriks lngt senare dd rkar nmnas, kan mycket vl ligga bakom missuppfattningen att man uppfattade att detta var Eriks ddsr.492 Men tskilligt annat passar mrkligt nog in p Atlantican.
Lars Roberg, Catalogus bibliothec b. defuncti nobil. d:n. Olai Rudbeck, archiatri et profess. med Upsaliensis, auctione public vendend.... (Stockholm, 1741). 491 Olof Rudbeck d.y rvde en hel del bcker av sin far. Ett av de manuskript som fr vrigt rddades undan lgorna vid stadsbranden 1702 var Verelius frlaga till Index linguae, hans Glossarium till Sankt Olavs saga. 492 rtalen i marginalen p Loccenius verk r inte sllan missvisande eller direkt felaktiga i jmfrelse med Loccenius latinska numeralia. Johannes Loccenius, Histori svecan, a primo rege Sveci usqve ad Carolum XI, (1676). s. 76. 220
490

Kumlien ppekade att Annotationernas upplysningar om rtal och ordningstal betrffande kungarna avvek frn vad man p 1600-talet trodde sig veta och att detta skulle bevisa att Annotationerna var ldre. Men i Rudbecks Chronologiska tabeller finner man att hans regentlngd betrffande de medeltida kungarna p flera punkter avviker frn 1600-talets gngse uppfattningar, men att de stmmer med Annotationernas. En viktig detalj r namngivningen av Sverker den ldre, som i Annotationerna kallas Sverker I. Under 1600-talets lopp hade en mngd importerad islndsk sagalitteratur kommit att bli freml fr historikernas intresse. Bland Ynglingasagans alla illustra hjltar fann de s smningom jrnlderskungen Sveigder, som de placerade mellan Fjlner och Vanlande, och som de av ngon besynnerlig anledning gav namnet Sverker493. Drmed var denne kung Sveigder bevisligen Sverker den frste. Detta skulle kunna innebra att Annotationerna frfattades innan denne Sveigder dk upp ur historiens gmmor, dvs. fre 1600-talet. Men av ngon anledning fll inte alla fr Sveigders namnbyte - Messenius utgick exempelvis ifrn bgge stavningarna.494 Men hos Rudbeck - i Atlantican och i hans egen regentlngd, publicerad av Loccenius i Historiae Suecanae 1676, frblir kung Sveigder Sveigder. Olof Rudbeck gr med andra ord inte samma misstag som mnga av sina samtida, och Sverker den ldre blir i hans gon drmed identisk med Sverker I.495 Annotationerna fljer drfr Rudbecks kronologi. Nsta frga rr ocks Sverker den ldre. P sextonhundratalet ansg man inte att Sverker den ldre regerade 1138, idag anser man att dessa uppgifter r riktiga. Saken r bara den att det visste ven Rudbeck. Rudbeck lter honom nmligen regera 1138 och visar drmed terigen att Annotationernas rtal r hans egna, helt i strid med samtidens mtt. Uppgiften att man inte knde till detta under 1600-talet r fr vrigt inte heller helt sann, Petrus Petrejus anvnder i sin krnika ver swea och gtha konungar, frn 1600-talets brjan, just rtalet 1138 nr han nmner Sverker den ldre.496 Rudbeck behvde knappast gripa rtalet ur luften. Vidare uppger Annotationerna att kung Valdemar regerade 1260, medan 1600talets historiker hvdade att Birger Jarl d var kung497. Men inte Olof Rudbeck, han lter, i enlighet med Annotationerna, Valdemar regera ren 1250-1280. P flera punkter stmmer Olof Rudbecks kronologi, hans uppfattning om det hedniska templets lge och dess utformning helt och hllet med innehllet i Biskop Karls Annotationer. Annotationernas uppgifter skiljer sig mnga gnger frn vriga
493

Anledningen var frmodligen den att Johannes Magnus i Gothorum beskriver en Suercherus I med just det ordningstalet - mellan ynglingakungarna Fiolmus (Filner) och Valander (Vanlande). I den sedan 1300-talet knda Historia Norvegi nmns han Swegthir latiniserad form och i Ynglingasagan (knd frst 1600-tal) Suerchir (dvs Sverker). Se Henrik Schck, "Frn historieskrifningens barndom," i Ur gamla papper : populra kulturhistoriska uppsatser. Ser. 8 (1908). 494 De Suegderi seu Suercheri Scondia Illustrata Tom. X (XIII), nota CCLXXXIII. 495 Sid. 864. Loccenius publicerar i samma verk en egen kronologi, dr han i motsats till Rudbeck ger Sverker den ldre ordningstalet II (sid 858 ff). 496 E 56 UUB. rtalet frekommer bland annat ocks i Nordin 777, UUB. 497 P den punkten r Loccenius och Rudbeck verens, den frre lter Valdemar regera 12511277. 221

1600-tals historikers uppfattningar om kungalngder, uppfattningen om ett hednatemplet av sten, men uppvisar samstmmighet med Olof Rudbecks egna uppgifter. DET HAR TIDIGARE framhllits att Olof Rudbeck inte en enda gng refererade till Biskop Karls Annotationer i sin Atlantica, trots att uppgifterna var sjlvskrivna i detta verk. Man kan undra om han insett att Annotationerna var falska och att han helt enkelt drfr inte tyckte att innehllet var anvndbart, eller att Rudbeck lg bakom frfalskningen och rent av ftt kalla ftter. Det r svrt att frestlla sig Rudbeck som ngot annat n vlskodd. ven om han aldrig nmner Annotationerna i sin Atlantica, finns de unika sakuppgifterna prydligt uppradade i den. I det frsta bandets sjunde kapitel terfinner vi bland annat den omjliga uppgiften som gr gllande att den nuvarande kyrkan hade helgats med eld en utflykt till Uppsala redan 1677 hade ju fastslagit just detta. Rudbeck hade lngt tidigare hade insett att reningen av ett tempel, var liktydigt med att frstra det, eller frstra de frmmande elementen, i det hr fallet altare som tillhrde den andra religionen. I 2 Mackabeerboken (10:e kapitlet) beskrivs just en sdan rening, dr fr vrigt ven elden ingr som ett viktigt element i ritualen. Uppgifterna i Atlantican sammanfaller och var uppenbarligen influerade av uppgifterna i 2:a Mackabeerboken. Nr Annotationerna publicerades lg det frsta bandet av Atlantican och Atlasbandet redan i tryck. Vad man br frga sig r drfr om Rudbeck pverkats av Annotationerna, eller om Annotationerna pverkats av Rudbeck. Den r absolut en mjlighet att tnka sig det frra, men i ljuset av mnga detaljer s ter det sig lngskt. Delar av det sjunde kapitlet frfattades dock tidigast i januari 1678 eftersom Rudbeck dr citerar ett brev som snts honom frn Kpenhamn den 22 december 1677 - men tanken p att hednatemplet hade frtrts av eld mste ha uppsttt s tidigt som 1674 d Verelius utkom med Hervarasagan.
ETT
TNKBART MOTIV?

DET BLIR EN smula banalt att diskutera Rudbecks forntidsforskning i strikta termer av frfalskningar och forskningsfusk. En ivrig jakt p Rudbecks pstdda bedrgerier har lett till en rad genanta misstag. Det r uppenbart att han medvetet tog genvgar fr att hjlpa historien p traven, men om geniet Rudbeck hade varit en s kallhamrad bedragare som mnga hvdar, s hade han aldrig tilltit sig s mnga banala misstag. Vem som helst kunde ju vid en eventuell kontroll av kllorna till Atlantican se att han citerade fel eller tillskrev andra vetenskapsmn tankar och teorier som de aldrig hade haft men frgan r om inte slarv, vermod, oplitliga medarbetare och tidsbrist, snarare n medvetna bedrgerier r Atlanticans verkligt stora problem - den som vill plga sig sjlv kan ju alltid rdfrga Nelsons kommentarer till facsimilupplagan av Atlantican, dr misstagen lyfts fram ett efter ett. Det hela ligger p ett annat plan.
222

OLOF VERELIUS Index innehller som vi har sett, mnga tveksamma och fr Verelius fullt frmmande inskott, och i Atlantican frvrngs inte sllan Verelius egna uppgifter. I dessa fall finns det ingen annan n Rudbeck som kan stllas till svars fr det. Men handlar det verkligen om ett illistigt, egenmktigt frfarande? Idag skulle vi kanske anse att man inte postumt tillskriver sina nrmaste vnner frmmande hypoteser eller teorier som i sjlva verket r vra egna. Inte heller brukar man trotsa sin nrmaste vns sista vilja eller utge en bok trots att den salige frfattaren frbjudit det. Men, om man vnder p resonemanget och tvrtom ser det som om Rudbeck ville gra Verelius en tjnst, s fr det hela ett lite mer trovrdigt djup. I Rudbecks gon var ju vissa av Verelius stndpunkter, inte minst Uppsalanamnets etymologi, besvrande sm sknhetsflckar p en i vrigt lyckosam forskarbana. Kanske gjorde Rudbeck helt enkelt dessa inskott i Index... fr att frbttra sin gode vns eftermle? I sdana fall har ju Rudbeck snarare korrigerat n frfalskat Verelius skyto-skandiska lexikon. Och om man accepterar den tanken, kanske man mste tnka sig ngonting liknande i frga om Annotationerna.

NR DEN LITTERRA fejden rasade som vrst hade Rudbecks vn Verelius ett uppenbart problem. Det problemet lstes, nr hans vn Olof Rudbeck hittade Biskop Karls Annotationes i sitt bibliotek. Nr det gllde korrigerandet av Verelius Index... mste syftet inte ndvndigtvis ha varit att illvilligt och egenmktigt hvda sina egna slutsatser, utan snarare fr att rdda vnnen Verelius frn att g till eftervrlden som en man med olyckliga tolkningar och synpunkter, med andra ord: rerddningen av en person vars ra inte behvde rddas. r det inte s man mste frst Rudbecks agerande i fallet med Index? Frgan r drfr uppenbar: kan det ha varit s att Rudbeck ven i fallet med Annotationerna velat rdda Verelius och sin egen - heder?

223

H EM TILL BYN

Lt oss denna kropp begrava Men dieflarna skola Schtzen utdraga Frjden eder i dieflar, I skolen Schtzen uppta.
NIDVISA. ANONYM STUDENT.

av ngra f r hade Gamla Uppsala kommit att bli det nav kring vilken hela civilisationen tycktes cirkla. Hrifrn hade de kulturella influenser som danat egypternas, grekernas och romarnas vlden utgtt, det hr var gternas, skyternas och hyperborernas ja kanske till och med Atlantidernas allra heligaste huvudort. Hrifrn rknade all visdom sitt ursprung. Den grova och plumpt byggda grstenskyrkan, den som i sockenbornas gon var allt annat n ett praktexemplar, skulle som genom ett trollslag komma att jmfras med de mest makalsa byggnadsverken i vrlden, ja den kom rent av att bli alla makalsa byggnadsverks ursprung. Allt Vitruvius ngonsin hade avbildat, hade utgtt frn Gamla Uppsala kyrkas murverk. ven ver innevnarna vilade det ngot upphjt i deras visdomar och insikter i runstavarnas rtta uttydning kunde man mrka en uppenbar kontinuitet i den andliga odlingen, hr var det inte lika illa bestllt som i vissa andra trakter, dr det enda man p sin hjd odlade, var sin kl och sin vidskeplighet. Metamorfosen mste ha tett sig overtrffad fr de lrde, fr kungarna, fr de utlndska gsterna, men kanske framfrallt fr innevnarna i Gamla Uppsala. I flera avseenden skulle all den hr uppmrksamheten te sig obegriplig.
NDER LOPPET

UNDERLIGA PRSTER tillhr en alldeles egen och djupt tacksam grupp litterra gestalter. Med tanke p det grepp kyrkan och kyrkans tjnare hade ver frsamlingsbornas liv r det inte svrt att frestlla sig varfr. Men ven om det finns mnga exemplar ur det andliga stndet som kunde vara utmrkta illustrationer av uttrycket att verkligheten ofta vertrffar dikten, hade de alla en verman i Henrik Schtz. Vi har ju redan mtt honom. Schtz - Rudbecks i srklass mest aggressive fiende - dyker upp p snart sagt varje sida i konsistorieprotokollen mellan 1681-1693, han gapar och skriker, anklagar och frbannar. Som en Grendel i msshake, blickandes upp ur sin sjls trsk-

224

marker, avundsjukt lystrandes efter lyckliga mnniskors skratt i akt och mening att springa dit och lysa bann ver dem. Eller skjuta dem. tskilliga frfattare har haft ett och annat att sga om Schtz. En ivrig frfktare av den skolastiska filosofin, skriver Annerstedt och konstaterar att Schtz framstr som inkarnationen av elakhet och tillika oduglighet.498 En studentfrfljare, sade studenterna.499 Grlsjuk och ilsken, skriver Gunnar Eriksson.500 En omvittnad medelmtta som lever av trtor, som bara stadkom en enda publikation, som aldrig hll frelsningar men som nd lyckades stiga till professor p ingen tid alls och som inte ens hade blivit klockare om det inte vore fr att hans svger var Karl XI:s sekreterare, skriver Magnus Gabriel de la Gardie. Professorerna frn den filosofiska fakulteten skrev:

Den som sjlv har sett och erfarit, med vad gckande och bitterhet han gemenligen driver allt vad som kommer honom i sinnet, hur vig han r till att utgjuta spydigheter och hnfulla ord, vad oskick och brytande han br sig t, kan inte grna inbilla sig att det hos honom [Schtz] bor ngon nitlskande ande utan att han br hos sig en hop agg och passioner, vilka ver honom vunnit ett sdant vlde, att sedan han blivit bde prst och lrare vid denna kunglige Akademien, har han inte kunnat hlla sig, utan offentligen utbrustit i otidigt buller och frargligt oljud och ovsende. 501

Dessvrre r han en gestalt som man mste gna visst intresse, och det av tre skl: fr det frsta kom han, den strngt ortodoxe skolastikern, att utgra det huvudsakliga motstndet mot den cartesianskt prglade antikvariska forskningen, fr det andra kom han att omgestalta prstgrden i Gamla Uppsala och som ju redan antytts - han var Olof Rudbecks vrste fiende. I det hr avsnittet kommer jag bara att berra hans framfart ute i Gamla Uppsala, vilket r fullt tillrckligt. MAGNUS CELSIUS AVLED den 5 maj 1679, men nnu i februari 1681 hade Schtz inte flyttat in i prstgrden. Orsaken var den att fhusen stod taklsa, vggarna r infallna och 2 rs gdsel sprider rta som frter bort vggarna. Allt r s ruinerat, s att ingen kan dr bo.502 Nu hotade han med att moot min wilja ska lag och rtt. Just det dr med att hota med lag och rtt mot sin vilja var en specialitet. Schtz lste frmodligen lagen oftare n trosbeknnelsen, frbannade fler n han vlsignade. Vid hans ankomst i maj 1681 intrdde fljaktligen ett veritabelt skrckvlde i Gamla Uppsala. Nu kan det vl p ganska goda grunder ifrgasttas om Descartes lror gtt hem i stugorna ute i Gamla Uppsala, men det krvdes inte filosofiska trtomnen fr att den ultraortodoxe skolastikern Schtz skulle brja frflja folk om de inte visste
UUH II:1. s. 208 ff. Se ex.vis AKP under 1690-91. Eriksson 2002, s. 149. 501 Skrivelse Fil fak till Rektor och konsistorium, den 15 mars 1687. Repr. i UUH bih. II, si. 336344. 502 Brev till Domkapitlet frn Henrik Schtz den 23 februari 1681. UDK I, EV:144:1, ULA. 225
499 500 498

det frr, skulle sockenborna strax f veta att de levde. Schtz satte tonen redan vid den frsta sockenstmman. Genast varnade han socknens sexmn fr bedrgeri med tiondelngden och s dr fortsatte det. Inget undkom Schtz gon. Frmaningarna gllde ekonomiska plagor, dr han inte sllan sjlv var mottagaren, men ocks ett tmligen uppseendevckande uppletande och indrivning av gamla skulder och s det stndiga hotet om hradsfogdar, lag och rtt mot sin vilja. Det var naturligtvis inte srskilt klokt. Strax brjade sockenborna att g honom p nerverna. Nu var inte det ngon strre bedrift eftersom tskilligt gick Schtz p nerverna, men sockenborna gjorde inte mycket fr att frhindra att kreaturen tog sig in p Schtz mark, inte ens nr han stmde dem infr tinget. Ohgn att hstar, grisar och kor hamnade p fel stllen var naturligtvis ett oskick men vad som r s intressant r att ohgnet drabbade uppenbarligen bara prstgrdens mark, och det var alltid Schtz grindar man glmde stnga. Ngot sdant skedde inte under Fornelius eller Celsius dagar. Universitetskanslern de la Gardie skriver i en animerad gonblicksskildring att Schtz springer runt i Gamla Uppsala som en galning, han svr och frbannar, hotar och skller. Han

lper med en bssa omkring i Gamla Upsala och skjuter sjelf ihjl hstar och svin, om de gra honom ohgn.

De la Gardie berttar att Schtz lste porten till kyrkan, s att studenterna frn Uppsala inte skulle kunna komma och skratta t hans usla predikokonst.503 Sdant hnde nu lite av och till ven under mildare regimer p annandag psk 1669 hade ngra studenter roat sig med att g till Gamla Uppsala kyrka fr att hckla den stackars kaplanen Erik Piscarius under predikan, kommentera bnerna och sjunga psalmer med alldeles fr hg stmma.504 Men i det hr fallet var det lite annorlunda - det r alldeles riktigt att Schtz lt lsa drrarna nr hgmssan vl brjat, men det skedde inte enbart fr att stnga ute eventuella studenter som ville roa sig ver Schtz omvittnat andefattiga predikningar. Sockenprotokollen berttar ngot som kanske r mer intressant sanningen var nmligen den att Schtz frskte frhindra beskarna att lmna kyrkan under hans predikningar.505 Inget av detta, ohgn, uttgande eller vsen under predikan hade drabbat ngon annan kyrkoherde om vi bortser frn den tidigare nmnda ovanan att emellant lta sitt vatten men nu skedde det demonstrativt. Man hade brjat gra motstnd p allvar och nu brjar stmningarna rasa in till hradsrtt och konsistorium.506

UH 2, s. 251 f. Studenterna gjorde lje av hela predikan. Nr det bads fr klockaren, sade de, det r intet t att bedja fr honom, han haver tit sig sjuk p frbogar och ost. Sade att det vore bttre om en bonde steg upp i predikstolenNr prsten talte i predikstolen att vi skulle bedja Gud om dageligt brd, sade de, nu r prsten galen som vill ha dagligt brd i predikstolen. AKP den 24 april 1669. 505 Sockenst. den 19 februari 1682. GUK, ULA. 506 Skrivelse. 1 maj 1686. Landskansl, ULA. 226
504

503

Men det var inte bara i Gamla Uppsala man insg att man ftt ett problem p halsen.

BIBLIOTEKARIESYSSLAN vid Akademien rknades som ett hedersuppdrag, ett tecken p emeritusvrdighet. Schefferus utnmndes till bibliotekarie 1677 och hade genast pbrjat arbetet med att f ordning p katalogerna. Nr Schefferus avled, vergick tjnsten till Olof Verelius som behll den intill sin dd 1682. Nr nu Verelius vilade under stenarna och trden, fanns det flera tnkbara eftertrdare, dribland Olof Rudbeck, men d hnde ngot mrkligt. Henrik Schtz for till Kungl Majt och lyckades manipulera till sig bibliotekarietjnsten. Den 12 januari 1682, en dryg vecka efter Verelius dd, lstes fullmakten frn Kungl. Majt upp i konsistoriet. Man kan anta att det blev ganska tyst. Det hela var naturligtvis s horribelt det kunde bli. Schtz var inte bara en knappt 35 rig nykomling som inte ens stod under akademins ordinarie stat, han missktte sina uppdrag, han undervisade aldrig507 han hade inte ens visat sina meriter, allt han hade presterat sedan 1670 var en 51 sidor tunn dissertation som frmodligen till strsta delen hade frfattats av preses - Martin Brunnerus.508 Att han hade gtt frbi konsistoriet var en skandal utver det vanliga, men att han hade gjort det samma med Universitetskanslern var en ofattbar skymf och skulle leda till en livslng fiendskap. Att Schtz s obesvrat kunde finna sin vg rakt in i Stockholms slott berodde p slktskapet med Johan Bergenhielm, en av Karl XIs mer inflytelserika sekreterare.509 Fr Gamla Uppsalaborna kunde detta vid ngot enstaka tillflle vara en frdel, men fr akademin, Olof Rudbeck och Universitetskanslern en veritabel katastrof. Schtz, som var fullt medveten om de hatiska stmningarna i hovet mot Magnus Gabriel De la Gardie, kom stndigt att ppeka hur han stod under Kungl Majts beskydd och kom som en bricka i spelet talangfullt till att utnyttja detta. Rudbeck, som s nr hade retat livet ur Schtz d han ppassligt gmt undan alla musikinstrument d Schtz skulle installeras som rektor, kom snart att bli freml fr Schtz framfart.510 I egenskap av bibliotekarie var Schtz ocks Inspectores typographiae ett uppdrag som innebar att noga examinera vad som tryckas skall. Schefferus hade elegant frnsagt sig denna del av bibliotekariesysslan eftersom han insg att han i sdana fall skulle sitta p tv stolar. Verelius verkade inte heller srskilt attraherad av den delen av arbetet. Schtz skulle dremot utnyttja denna mjlighet till sitt yttersta, uppmuntrad av Claes Arrhenius (nu adlad rnhielm) och Johan Hadorph, som i den hysteriske Schtz sg en underbar mjlighet att manipulera ut Rudbeck
507 1679 hade den Teologiska fakulteten visserligen frbjudit Schtz att frelsa ex publ., men ven sedan det brjade krvas av honom hll han sig flitigt frn katedern. Teol. Fak.protokoll den 3/10-1679. UUA. 508 Schtz avhandling hade titeln Disputationum de allegatione scripturarum secunda de similibus allegationi qu supra eam sunt. 509 Efter 1693 utnmnd till Hovkansler. 510 Eriksson 2002, s. 150. 227

och minska Magnus Gabriel De la Gardies inflytande ver Antikvitetskollegiet. De sg sitt tillflle nr Rudbeck snde Verelius Index linguae till Curio, men framfr allt d Rudbeck 1685 brjade trycka sin testimoniesamling de hyllningsbrev som strmmat in till Rudbeck efter den frsta delen av Atlantican. Schtz gick helt enkelt in i tryckeriet och beslagtog allt. Av en hndelse, som naturligtvis inte bara ser ut som en tanke, tycktes Schtz vilja komma t just de sockenbor som gjort Olof Rudbeck tjnster, som klockaren Jacob Olsson. Schtz anklagade honom fr stld ur kyrkokassan.511 Han gav sig relativt tidigt p kaplanen Johan Trojanus, som kommit till sin tjnst ngon gng efter 1677, och som han ppet baktalade.512 Det samma gller Magnus Celsius nka i Hembringe, och inte minst hennes son, astronomen Nils Celsius som stod i direkt och ofrdold opposition mot den ortodoxe Schtz. Att hans yngre bror Olof Celsius arbetade som tecknare t Olof Rudbeck gjorde naturligtvis inte saken bttre.513 Anklagelserna r, som alltid nr vi har att gra med Schtz, av mycket grov art. Sanningshalten r dock svr att avgra. Till skillnad frn sina fregngare lter Schtz hmta murare och byggmstare utifrn, vilket i februari 1682 ledde till allvarliga konflikter mellan dessa och frsamlingsborna. Medan han stndigt krver av dem att leverera virke till klockstapel och grsgrdar, tycks det finnas obegrnsade mngder timmer, virke och stockar till och med frn brande trd som ek fr Schtz egna byggprojekt i prstgrden. Eftersom materialet skeppades till honom frn Stockholm, och d ek var regalia och ekhygge bestraffades med dden, kan man lugnt utg frn att han utnyttjade Bergenhielm. Den 3 maj 1685 fr frsamlingen nog, de krver att han utnyttjar sina kontakter fr att de ska kunna f hugga skog inte bara grdslen och strare, till kyrkan eller sockenbyggnaderna utan ven fr sitt eget behov. Schtz gr naturligtvis ingenting, frutom att ordna fram virke till sina egna byggnader. Konflikten blev allvarlig, och till och med sockenskrivaren tycks dras med i upproret. Nu brjar inte lngre varje ny punkt i sockenstmmoprotokollen med Pastor frmanade utan med Frsamlingen begr. Och s, i ett sllsynt gonblick av klarsyn, gav Schtz med sig, och lyckades frm Landshvdingen att hos Kungl. Majt begra att sockenborna fick hugga ndigt timmer och grdsle p allmnningarna i de angrnsande hradena.514 Det tycks ha spunnits planer p att gra sig av med Schtz, dvs att snda honom till ngon annan socken. Besvikelsen var skert stor nr ryktet om Schtz utnmning till biskop oklart var visade sig vara betydligt verdrivet. Nr prebendepas511 Sockenst. 4 september 1687. Frsamlingen bad Schtz att inte dra klockaren till tings eftersom stlden var ringa och d klockaren hade tjnat dem s lnge. Schtz ansg dock att stlden var mycket grov och vgrade g med p frlikning. Dessvrre saknas Domkapitlets konsistorieprotokoll frn hsten 1687, varfr det inte r helt skert hur domen fll. Klockaren flyttade hur som helst ifrn Gamla Uppsala och begravdes 1691 i Helga Trefaldighetskyrkan. (ULA, Helga Tref. Arkiv. C:I) 512 Frfljelsen mot Trojng gick s lngt att rkebiskopen gav Schtz en allvarlig varning. 513 Eriksson 2002. SBL Celsius. 514 Brev frn Landshvdingen Thegner till Gamla Uppsala sn. den 7 augusti 1686. Detta tillstnd skulle beropas lngt in p 1800-talet, om n sllan med ngon strre framgng. 228

toraten blivit freml fr kritik och man efterstrvade en viss rotering, hade Schtz krvt att f bli kvar i Gamla Uppsala i anseende till den kostnad och mda som han lagt p kyrkans uppbyggelse och frsamlingens uppkomst i sin christendom.515 Det var ett vgat pstende eftersom det enda han hade stadkommit s lngt var att frbttra sin prstgrd, p kyrkan hade han inte gjort srskilt mycket och vad betrffar frsamlingens uppkomst i sin kristendom r det svrt att hlla sig fr skratt.516 Vad han dock hade utrttat var inte p ngot stt ondigt. Ngot av det frsta Schtz gjorde var att ta upp golvet i sakristian och lt fylla den gamla murade kllaren med sand just den kllare som Else Nordahl beskrev 1996.517 Tydligen hade den blivit en ddsflla. Han lt ocks reparera skranket till altaret och lt murmstare Johan Matson frn Uppsala frbttra de fyra strvpelarna.518 I juli 1692 lter han ven frstora fnstren i hgkoret eftersom han ville slppa in mer ljus i kyrkan och lter en murmstare frn Stockholm arbeta p valvet i hgkoret. Men drutver sker det inte mycket mer, bortsett frn att han i april 1683 grvde upp Simon Olaus familjegrav, vrkte ut liken, placerade kistorna utefter kyrkvggen i sder och frklarade att graven nu var hans. NSTAN ALLA Schtz tgrder p kyrkans eller socknens mark hnger nstan spklikt samman med rekommendationer eller pbud i 1686 rs kyrkolag.519 Det gllde striden om Simon Olaus grav, dr han faktiskt i viss mn kunde luta sig p paragraferna, sm detaljer inom och utanfr kyrkan, men ocks flytten av klockargrden vilket skedde i februari mnad 1692. Klockargrden var vid denna tid belgen vid den nuvarande vstliga delen av kyrkogrden, och kom nu att flyttas till en plats strax sder om sthgen vilket kom att f, om inte frdande, s tminstone stora konsekvenser vad betrffar omrdet mellan st- och mellanhgen. Flytten skedde helt i enlighet med rekommendationerna i kyrkolagens Kap 26 9. Strax invid Klockargrden hade Schtz redan 1687 anlagt en humlegrd p platsen, men eftersom den lg p en sandbacka gav den ingen strre avkastning, varfr den s smningom gavs bort till spgubben vilket frklarar namnet Spgubbens tppa.520 Schtz hnvisade alltid till lagen och alla dess stavelser s ofta och i s hg grad att ordet paragrafryttare inte riktigt rcker till. Det lyser tydligt igenom vid konflikterna vid akademin dr han alltid stder sina ageranden, ven de mest underliga, p konstitutionerna.521 Han har oftast rtt, det r tillmpningen det r fel p. Det r visserligen psykologiskt intressant inte minst d man betnker att Schtz som
Koncept till kanslerbrev den 30 april 1687. U 40:5. UUB. Schtz redovisning i KI:1 r en ren skrna. 517 Fr denna konstruktion se Nordahl 1996, s.24 f. 518 Strvpelarnas antal r smtt frvirrande, vi kan tycka att de r fem, men man rknade inte det tegelfrstrkta nordvstra hrnet av hgkyrkan som en pelare. 519 Mjligen med undantag fr det 19 kapitlet som handlade om trtosamme prster. 520 Av- och tilltrdessyn den 16 november 1703. GUK, OII:1. ULA. 521 Se striden om biblioteket och beslagtagandet av Rudbecks Atlantica. 229
516 515

student medverkade i 1666 rs vldsamma grassation men framfr allt lyser det igenom i det mesta han fretog sig i Gamla Uppsala.
RUNSTEN(ARNA)
I

PRSTGRDEN

R 1684 FRETOG sig Henrik Schtz ngot som inte bara var fredmligt, utan som ven skulle visa sig f vetenskapliga konsekvenser lngt in i vr egen tid. Detta r satte han d igng med att riva bagarstugan och nr han kom till bakugnens mur ptrffade timmermnnen och murmstaren en runsten. Eftersom Schtz var ytterst noga med att hlla sig till lagar och frordningar rddade han den i enlighet med frarbetena till 1666 rs plakat undan eld och hetta och visade upp sitt fynd fr Johan Peringskild med vilken han trots en och annan skrmytsling hade en bttre relation n till Olof Rudbeck. Runstenen hade dock observerats redan av Johannes Bureus som uppgav att den fanns i Gamla Uppsala Prstgrd i bakstuge muren nere vid golvet.522 Det rr sig om runstenen U 980, rest ver Vifast av Elif och Sigvid. I dag terstr bara tre fragment som lite moloket sticker upp ur grsmattan vid kyrkans vapenhus. Den hr runstenen belyser ngra intressanta kllkritiska problem. Peringskilds uppgifter om att denna ursprungligen skulle ha varit upprest ngonstans p backen invid konungsgrdshgarna, mste vi nog betrakta som en tmligen fri reflektion, frmst d Johan Peringskild rimligtvis inte kunde ha vetat detta.523 Det som komplicerar saken r att samma namn terkommer p en annan sten, den frsvunna U 981, som ven den anges ha sttt p prstgrdstomten. Problemet r att U 980 har tillskrivits Fot, medan U 981 tydligt anger att den har ristats av smund Kreson. Henrik Williams (1999) och Michael Lerche Nielsen (2003) menar att det inte r dateringsmssigt omjligt, men ytterst mrkligt att vi skulle ha att gra med tv runstenar resta ver samme man, men av olika runristare. Den senare menar dock att U 981 helt enkelt aldrig har funnits, utan att vi har att gra med en sammanblandning misstag begngna av bde Bureus och Peringskild och som dessutom inbegriper en tredje runsten den likaledes frsvunna runstenen vid Samnan, U 986.524 Resonemanget r snillrikt, och just i detta fall fullt logiskt. Att U 981 skulle ha funnits p sin plats vid 1600-talets frra hlft, men frsvunnit under dess senare, r knappast tnkbart med tanke p vilka kyrkoherdar som verkade hr under 1600-talet.525 Hur runstenen U 980 hade hamnat i bagarstugan kan man alltid fundera ver, men att lgga en stor och flat sten p golvet framfr och under bakugnen verkar frnuftigt, ven nr det r frga om en runsten. Hur lnge bagarstugan hade sttt p
i Gambla Upsala Prestegrd i Bakestuge Muren nidher vnder gulfwet. MS F a 6, KB. Peringskild 1710, s. 208 ff. 524 Michael Lerche Nielsen, "Frn prstgrden till drottning Disas Samna : tv problematiska runstenar frn Gamla Uppsala," Fornvnnen (2003). s. 195 ff. och Henrik Williams, "Hur mnga Eliv fanns det i Gamla Uppsala?," Namn och Samhlle 10(1999). 525 U 986, som stod p mark som tillhrde Myrby och stundtals Ltgrdens gor, frsvann under 1700-talets senare hlft. 230
523 522

sin plats gr inte att avgra, men skert r att den stod dr 1626. Eftersom det vid Simon Olaus tilltrde inte framkom ngra anmrkningar som tydde p att bagarstugan skulle vara i oacceptabelt skick till skillnad frn tskilliga andra byggnader i prstgrden - skulle man kunna anta att den nyligen har rests eller tminstone nyligen genomgtt renovering. Fr vi tro Johannes Bureus egna anteckningar beskte han Gamla Uppsala den 15 maj 1623 fr att studera thesaur. invent, vilket br tolkas som att han beskdade kyrkan och prstgrdens inventarier. Det mest sannolika r att Bureus personligen verkligen sg stenen in situ, innan den var nedsmutsad och vertckt av aska. Nr Fornelius flyttade in i prstgrden 1647 hade bakstugan bara ngra smrre skavanker, och enligt inventeringen efter hans dd 1674 framgr det att Fornelius renoverat den med mestadels nytt virke, men det har inte frekommit ngot murararbete. Det finns inte heller upptaget ngon ln till murarmstare eller utgifter infr detta arbete, ngot som Fornelius i vrigt r mycket noga med. Dremot hade en snickare lagt ett nytt golv ver det gamla, vilket mste vara den enda anledningen till varfr runstenen inte observerades av exempelvis Hadorph 1672 eller Rudbeck 1675, utan frst d bagarstugan revs och byggdes upp p nytt 1684. Det kan ses som ett frsk att lgga ytterligare katastrofer till Schtz meritlista, men det r vl inte osannolikt att Schtz, eller hans arbetare, helt enkelt tvingades eller rkade sl snder den nr de rev Bakstugan. Ett annat alternativ r att den slagits snder tidigare kanske fr att lttare kunna transporteras - men att fragmenten placerats rtt p bakstugugolvet. Sedan kan man naturligtvis frga sig vart de resterande fragmenten har tagit vgen p Peringskilds teckning tycks fragmenten vara tta till antalet - men de kom skert vl till pass vid ngot arbete i nrheten.526 Det ligger en betydande risk i att utg frn att de runstenar man hittar p stllen som denna ndvndigtvis mste hmtas frn den omedelbara omgivningen, eftersom murarmstarna alltid hade sitt vriga stenmaterial med sig, vilket mnga gnger ocks uttryckligen framhlls i rkenskaperna eller redovisningarna. Inte tegel, kalk eller bruk, men bra, flata stenar, sdana som r lmpliga att ha i eller framfr en ugn, sdana fanns det all anledning att ha ett litet upplag av. Efter 1666/68 skulle det dock vara riskabelt fr en hantverkare att vara s pass frutseende.527

I Granssons Bautil (1750) finns fr vrigt en annan inmurad runsten avtecknad, ven denna gng av Peringskild. (s. 8, N:27). 527 Man erinrar sig formuleringen i protokollet frn Riks-rdets sammantrde av den 28 november 1666, just vid det mte d plakatet om gamble monumenter och antikviteters skydd formulerades. Formuleringen hr var inte lika kraftfull, men ger kanske en desto mer trogen gonblicksbild nr det gller runstenarna som det blivit mode, att inmura, anvnda till grund och grdsstenar. 231

526

SCHTZ HLL sin avskedspredikan i Gamla Uppsala den 7 maj 1693 och tilltrdde Domkyrkopastoratet ungefr samtidigt. Ett halvr senare var han dd, Annerstedt menar att inte mnga kan ha srjt honom. Ngot positivt lmnade han dock efter sig i Gamla Uppsala. Nr det gller prstgrden var Schtz, som tidigare antytts, mer n entusiastisk, ofta p sockenbornas bekostnad, men lngt ifrn alltid. Nstan allt r nytt, allt har rests av professionella hantverkare, vilket frklarar det goda skick den befann sig i vid hans frntrde. Det gllde ven socknens byggnader i prstgrden, vilket frsatte sockenmnnen i en svr situation eftersom vrdekningen blev enorm. Vad som dock r en smula tnkvrt nu nr jag har mlat bilden av en gemen och elak man r den uppenbara strvan efter frskning. Den sdra delen av den nuvarande prstgrdens trdgrd r fr vrigt hans verk - 1683 planterade han ppeltrd, krsbr och plommon och brbuskar. De skulle dessvrre inte bra frukt srskilt lnge hsten 1695 brann det mesta ned.

DEN

STORA VDELDEN

DEN STORA VDELDEN uppstod i Backegrden. Det var en hstdag och det blste en kraftig vind frn nordvst och snart stod stora delar av Prstgrden och Kungsgrdarna i lgor. Den beskrivs ofta som hftig och frdande, men fr vi tro de samtida skildringarna klarade sig klockstapeln undan ganska vl frmodligen mycket tack vare Schtz drastiska men kloka beslut att flytta Klockargrden. Elden lpte sedan runt Kungsgrdsterasserna och ndde s smningom Kaplansgrden och de riga grdarna i Gamla Uppsalaby. Kaplanen, den tappre Anders Frdling som verlevt olyckor i form av Henrik Schtz med sinnet i behll, stod infr en total katastrof. I ett mycket knslosamt brev till Kungl. Majt beskrev han frloppet, hur en eldstorm pltsligt omringat Kaplansgrden, hur hustru och barn med nd och nppe klarat sig men att alla godelar, alla hans bcker, klder och mbler lg i aska. Vad vrre var all sd och boskap hade frtrts av elden. 1695 hade varit ett ndr utan motstycke och det lilla som han lyckats samla i ladan var nu uppbrnt. Han vdjade drfr om hjlp. Svaret frn Karl XI den 12 november 1695 ld kort och gott att man vid nrvarande knappa tider lta sig tnjas med den hjlp och understd som frsamlingen av lag r skyldig honom att bispringa med i slik olycklig hndelse.528 Att frsamlingen redan drabbats av missvxt och epidemier bekymrade varken kungen eller Domkapitlet. MAN SKULLE JU kunna tro, dr vi sitter i ett annat rtusende och tycker oss ha den rtta verblicken, att all denna uppmrksamhet som platsen blev freml fr frn kungar, drottningar, professorer och utlndska sndebud, p ngot stt skulle gagna
528

UDK I, EV:143:1, ULA. 232

socknen, att det nu skulle bli lttare att hlla kyrkan i skick, att de nu skulle slippa bli stmda till hradstinget i Vaksala eller slpas till konsistoriefrhr fr att de inte kunde kra fram virke till klockstapeln, kyrktaket eller sockenmagasinet i denna skoglsa trakt, men den omedelbara effekten blev snarare den motsatta. Det motstnd som frsamlingen mtte skedde inte trots, utan snarare p grund av uppmrksamheten och bermmelsen. Gamla Uppsalaborna skulle f betala ett hgt pris, de var fr evigt associerade med Rudbeck och i Uppsala Domkapitel hade Rudbeck inte mnga anhngare. Det inte lngre var en frdel att bo i Gamla Uppsala. Det gr naturligtvis inte att med ngon strre skerhet hvda att senfrdigheten frn kyrkligt hll enbart bottnade i avund eller p grund av meningsskiljaktigheterna med Olof Rudbeck - det var dyrtider och fler socknar n Gamla Uppsala stod infr stora problem. Men vad som r alldeles uppenbart r att man grna satte kppar i hjulet fr kyrkans teruppbyggnad. Karl XI trttnade till sist p krnglet och stllde 7000 daler kopparmynt till frfogande. Dessa kungliga kopparmynt borde ha lst problemet, men nr det nu framkom vem som fritt skulle frfoga ver dessa pengar och dessutom ha direction fwer bygnaden blev det frmodligen knpptyst i konsistoriet. Naturligtvis hade uppdraget gtt till Olof Rudbeck vem annars?529 Just det hr ret, 1697, hade han en del att st i, skrev Rudbeck till Universitetskanslern. Frutom en ny del av Atlantican och arbetet med det botaniska verket, har jag under min uppsikt kapellbyggnaden p Grsn, Gamla Uppsala kyrka, S:t Eriks kapell i staden, Orgelverket, rkebiskopens grdsbyggnad, slussen och andra uppfinningar. Men hos mig ska ingen flit sparas, frskrade han.530 Det r tveksamt om den 67 rige Rudbeck aktivt deltog i reparationerna av Gamla Uppsala kyrka, men kanske snde han ut ngra av sina mer begvade studenter.531 Dessa arbeten terfinns av naturliga skl inte i kyrkoarkivet eftersom det ekonomiska ansvaret i detta fall var Kungl. Majts. Men i Domkapitlets protokoll frn den 26 maj 1696 diskuterades de tskilliga vrk och byggningar i synnerhet kyrkobyggnader - Rudbeck hade inspektion ver. Domkapitlet upprrdes ver detta. Knslan av att vara motarbetade kade nr pengarna till teruppbyggnaden pltsligt frsvann, det hela var uppenbarligen resultatet av illvilja. Detta ledde till en fantastiskt krnglig process som frfljde den olycklige kyrkoherden Erik Ljung nnu tolv r senare. 532 Ljung kyrkoherde 1693-1703 - ansg visserligen att renoveringen inte var helt ondig, men tvisten mellan Domkapitlet och Olof Rudbeck hade han aldrig haft ngot med att gra, drfr kunde han inte riktigt frst varfr han sjlv skulle betala notan fr dessa reparationer.

529 530

Brev frn Erik Ljung, daterat Vingker den 19 februari 1707. UDK I, EV:144, ULA. Rudbeck, brev till kanslern den 13 januari 1697. 531 1688 hade Rudbeck ftt gonen p i synnerhet en talangfull student, en viss Christopher Plhammar mer knd som Christopher Polhem. 532 Den besynnerliga konflikten finns fragmentariskt beskriven i Uppsala domkapitlets arkiv. EV:144. ULA. 233

M OT NYTTIGARE TIDER

De lrda mnnen har antingen inte lst Atlantican ofta, eller ocks minns det inget av vad de har lst. OLOF RUDBECK.

UNNAR ERIKSSON har ingende beskrivit anfallen p Atlantican och inte minst frfattarens anfall p dem som dristade sig att ifrgastta honom. Det r, som alltid, en komplicerad historia med tskilliga frvecklingar som om ngot illustrerar hur de vetenskapliga stridigheterna ofta handlade om tskilligt annat n vad de ger sken av. Det hade fregtts av ett intensivt positionsspel mellan Johan Hadorph och Claes Arrhenius nu adlad rnhielm och Rudbecks anhngare, Norcopensis och Carolus Lundius.533 Till Hadorph och rnhielms skara hade ocks Henrik Schtz anslutit sig, vilket ledde till smtt obegripliga frvecklingar. Norcopensis suckade tungt:

nog tycker jag illa vara, att professor Rudbecks uppsatta arbete, som eljest av mnga s hgt desidereras [uppskattas], fr hr i Uppsala s starkt hinder och motstnd. 534

Alla kritiker var nu inte s hetsiga som rnhielm. Astronomiprofessorn Andreas Spole, som ofta och ganska tappert frsvarade Rudbeck i konsistoriet, var inte bara kritisk till tskilligt i Atlantican utan ven mot Rudbeck som antikvarie - det var mycket i Atlantican som i Spoles gon var diskutabelt. Han avrdde Erik Dahlberg frn att lta Rudbeck teckna den Sverigekarta som skulle pryda Svecia-verket. Tydligen insg ven Rudbeck att det skulle bli problematiskt han gjorde sig tskillige difficulteter, inte minst d en karta av hans egen hand oundvikligen skulle innehlla Atlanticans alla besynnerliga ortnamn. Det kunde bli besvrligt eftersom det var Claes rnhielm som skulle skriva verket. Om inte kartans ortnamn stmde verens med beskrivningarna i Dahlbergs verk, skulle det ena omkullsl det andra, och sdant vinner ingen trovrdighet hos lrda mn.535
533 534

Skriftvxlingen terfinns i avhandlingens digitala appendix. AKP 11 april 1685. 535 Andreas Spole till Erik Dahlberg den 18 januari 1691. 234

Rudbeck hade sina efterfljare, de frmsta representanterna var naturligtvis Johan Peringskild och bibliotekarien Johan Eenberg. Om den frre kan man tycka att han borde f en strre plats i denna avhandling, men det r svrt att se vad nytt han skulle tillfra - dessutom terkommer han ju d och d nr han vl har det. Eenberg r faktiskt i det avseendet en smula intressantare. Eenberg, kanske mer bekant genom sin dramatiska skildring av stadsbranden i Uppsala, frfattade 1704 Kort Berttelse vilken p mnga stt r en populrt hllen, avskalad sammanfattning av Atlanticans Gamla Uppsala, kryddad med ngra egna reflektioner och upplysningar varav en del r riktigt arkeologiskt intressanta. Lngt senare skulle Johan Busser gra en likande insats, men hos Busser r det Peringskild som talar. Rudbeck var inte lngre mjlig att citera.

FRAMTIDENS

MN

HERR BARON Shering Rosenhane ppekade i sitt intrdestal till KVHAA att den antikvariska verksamheten var en i stora delar alldeles ljevckande syssla. Han var verlycklig ver att det Antiquariska Tidehvarfet ntligen var frbi. Detta meningslsa tidevarv hade varat en lng tid, men:

vrdnaden fr desse mnen tyckes nu i det msta vara frsvunnen sedansmaken genom de utkomna Historiska arbeten blifvit vnd p mer nyttiga freml. 536

Under den sannings- och kunskapsskande nutiden, skulle vetenskapen uteslutande frambringa nyttiga, frnuftiga och anvndbara resultat. Att grva i marken efter fornsaker tillhrde definitivt inte denna kategori. Det r ltt att f intrycket att ven intresset fr Gamla Uppsala drmed hade slocknat, men nu r Gamla Uppsala en gng fr alla Gamla Uppsala och intresset fr sdana platser frsvinner inte. Hon fortsatte att locka historikerna och antikvariernas intresse - Olof Celsius d.., Erik Benzelius, Jacob Wilde, Johan Ihre, Olof von Dalin och Sven Lagerbring gnade alla stort intresse t allt som hade med henne att gra. DALINS SAMTIDA beklagade sig ver att han i och med arbetet med Svea Rikes Historia blivit bunden med ett mdosamt och fr honom frmmande mne, att hans verkliga gvor blev frkvvda och att Sverige med Dalin visserligen kade antalet hvdatecknare, men miste en makals frfattare.537 Men fr Dalin var vitter-

536 Herr baron Shering Rosenhanes Intrdestal: om Historiens den inom Fderneslandet. Handlingar del 5 1796 KVHAA s. 259 537 Shering Rosenhanes intrdestal KVHAA Handlingar del V, 1796, s. 267. Citat frn Gustaf Fredrik Gyllenborgs intrdestal, Kungl. Academins ldre handlingar, del II. 235

het och antikvitetsforskning olika sidor av samma mynt och borde fljaktligen rymmas under samma tak. Dalin hade lnge drivit gck med de forntidsfantaster som fortfarande lpte amok i de rudbeckianska labyrinterna. Satirer som Wisdoms-prof eller Arngrim Bersrks frtrffeliga tankar om ett fynd i jorden (1739) och Beskrifning om en runsten wid Drotningholm (1751) borde ha svidit, men hade kanske snarare en avskrckande verkan p dem som gick och funderade i liknande banor - p dem som inte kan f saker och ting ur huvudet biter sllan humor. Vad som dremot verkligen bet, var att han i Svea Rikes Historia grundade sin kronologi p hypotesen om vattuminskningen - det vi idag kallar landhjning. Sten Lindroth skrev att Dalin i och med detta bokstavligen talat hade drnkt vrt glorisa gtiska frflutna i vgorna.538 Dalins Svea Rikes Historia innehller en mycket ingende, men frbisedd skildring av det forntida Uppsala. Olof von Dalins forntida Uppsala var det Gamla Uppsala, han frlgger ven Erik den Heliges ddsplats dr varken Trefaldighetskyrkan eller den nya Domkyrkan kunde i Dalins gon komma ifrga eftersom dr varken fanns stad eller kyrkor vid denna tid.539 I Dalins gon brts templet ner ca 1075 det intressanta r att han mnga gnger fredrar benmningen offerhus framfr tempel. Han citerar mycket sllan Olof Rudbeck, om vi inte anser att Biskop Karls Annotationes hrstammar drifrn. ATT MAN I Gamla Uppsala offrat levande mnniskor r beklagligen sant, skrev Erik Benzelius d.y. i sitt Utkast till Swenska folkets historia (1762).540 Sedan skriver han inte mycket mer. Enligt sonen Carl Jesper Benzelius var just detta enkla skrivstt, helt utan ngon vltalighet, ett prov p frfattarens snillegva att med ngra f okonstlade ord giva tillknna sina tankar.541 Utkast r ett problematiskt verk eftersom det utgr ett kompilat av kringstrdda manuskript samlade och utgivna av sonen efter faderns dd, men ngot kan man kanske sga om det. Liksom de flesta andra vid denna tid avvisar han mnga av de mer fantastiska uppgifterna i Atlantican, men gr det med upphjt lugn - diskussionen r s att sga ver. Han finner han ett och annat i Atlantican lsvrt, men vrjer sig fr bevisningen inte minst de upprepade hnvisningarna till de klassiska frfattarna. Benzelius accepterade exempelvis helt och hllet att hgkyrkan skulle varit en del av avgudatemplet, men att Diodorus Siculus hr om haft kunskap, r roligt att lsa, men svrt att tro.542 Benzelius stter dock stor tilltro till Adam av Bremen och kontrasterar ibland hans uppgifter mot de ldre historikernas.

538 539

Sten Lindroth, Svensk lrdomshistoria. 3, Frihetstiden, (Stockholm 1978). s.650. Olof von Dalin, Svea rikes historia ifrn des begynnelse til wra tider, (Stockholm, 1747). s. 114ff samt not s kapitel 4, vol II. 540 Benzelius, Eric Benzelii, den yngres, fordom archie-biskop i Upsala, Utkast till swenska folkets historia, ifrn desz frsta uprinnelse, til och med konung Gustaf den frstas tid. s. 41. 541 C. J Benzelius Fretal till Benzelius 1762. 542 Benzelius 1762, s.42. 236

Samma upphjda lugn rr platsen fr Erik den Heliges dd. Om detta skedde i det nya eller i det gamla Uppsala har antikvarierna mycket brytt sig drmed, men, skriver Benzelius, eftersom det inte ens skiljer en halv mil mellan de tv orterna kan det gra oss det samma. Det kan vara nog att vi vet nr det skedde.543 Benzelius presenterade fr vrigt en i och fr sig inte helt unik, men originell teori om de stora ttebackarnas, storhgarnas, tillkomst. De utgjorde egentligen resterna av en hel slkt, som till en brjan hade begravts bredvid varandra i mindre hgar. Nr hela tten var utdd, tckte man alla de sm hgarna med en enda stor som exempelvis de vid Gamla Uppsala och annerstdes.544 Det r mjligt att Benzelius inte hade tnkt igenom saken srskilt noga, om han ens tyckte att den var viktig, fr den hade definitivt inneburit genealogiska problem i Sveriges regentlngd - om man nu utgick frn att kungshgarna verkligen var kungshgar. Det intressanta r att nnu Benzelius utgr frn att de inte utgr individuella gravrum. Lagerbring hller ocks fast vid de mer praktiska sidorna av Rudbecks forskning. ven han kommer med en intressant upplysning. Han berttar att Frejs hg i Gamla Uppsala en gng i tiden hade blivit plundrad. Ngra svenskar hade vgat sig ner i hgen, men ngra skatter kunde man inte hitta svida inte vidskepelsen var strre n girigheten - fr allt man tervnde med var tre trbelten som satts ner i hgen fr att hlla Frej sllskap.545 Episoden i sig r bekant, men det som r vrt att minnas r kanske nd att Lagerbring nmner Frej, nr denna hg oftast attribueras Freja eller Frigga. DE AV RUDBECKS detaljer man accepterade var i stort sett de slutsatser som hrstammade frn Verelius och observationer av mer direkt karaktr. Rudbecks ortnamnsetymologi var inte srskilt lnglivad, men elementet sal i betydelse byggnad eller rum i en byggnad - kom att leva lnge. En ngot annorlunda tolkning, som i viss mn hrleddes till Rudbeck, presenterade rkebiskopen Haquin Spegel i Glossarium Sveo-Gothicum (1712). Spegel hade genom sina sprkstudier och inte minst genom sina erfarenheter av umgnget med frsamlingsbor och kyrkobeskare, insett att sprk var ngonting som frndrades. Exempelvis hade det svenska sprket mrkeligen frvandlats bara sedan den svenska bibeln frn 1537, mnga ord var redan obegripliga, andra hade skiftat mening. Samma utveckling hade skett i Tyskland, dr Luthers bibel ofta innehll obegripliga ord fr nutidens tysktalande. Desssutom, och det mste vl nstan ses som ett stllningstagande, tyckte han sig se fler likheter mellan gotiskan och tyskan n mellan gotiska och svenska. I hans gon var det drfr inte alltid mjligt att dra lngtgende slutsatser om etymologier.

Benzelius 1762, s. 174. Ibid. s.42. 545 Sven Lagerbring, Swea rikes historia, ifrn de ldsta tider til de nrwarande, (Stockholm, 1769). s.79. 237
544

543

Spegel freslog att ordet sal saal kunde betyda rent rum, och anvnde ordet salig ren frn synd - som bevis fr den tolkningen. Av den anledningen menade han att Uppsala kunde vara synonymt med ett rent och heligt rum.546

I SITT PRESIDIETAL till Vetenskapsakademin 1749, pekade Olof Dalin p skillnaderna mellan den ldre och den nyare historiskt/antikvariska forskningen. Att vilja veta vem av Noas sonsner som varit den frsta kungen i Sverige, att rdfrga Orpheus, Homeros eller Platon fr att ta reda p vad som har skett i ett obekant Atland, att dra alla folkslags hrkomst ur Scandien fr att ett och annat ortsnamn hr, efter mycket jmkning, liknar ngot av deras, det r att vanhedra vetenskapen. Frnuftet i vr tid uppehller sig inte kring kringsagor och gissningar. Jttar, troll och vidskepligheter finns det inte plats fr i vetenskapen. Hela den lrda vrlden r nu som en enda republik i vilken alla folk r landsmn. Okunnighet, draktigt skryt, gemen blygsel, hat eller avund emot det frmmande har hindrat de gamla att frn det ena landet skaffa sig kunskaper om det andra. S r nu vrlden icke mera satt. Dalin skulle dessvrre f fel. Gissningarna, det draktiga skrytet, hatet och avunden emot det frmmande skulle snart terkomma med full kraft i den antikvariska forskningen och ven i den tragedin skulle Gamla Uppsala komma att utgra medelpunkten.

546 Haquin Spegel, Glossarium-sveo-gothicum eller Swensk-ordabook, inrttat them til en wllmeent anledning, som om thet hrliga sprket willia begynna ngon kunskap inhmta, (Lund, 1712). Fretal samt s. 386 238

Pl 1. Kra moder, ropar barnet frtvivlat, varp den kallhamrade modern svarar: Om jag unnar dig livet, kallas jag lsaktig kona. Barnamord var ngot som ansgs hra hedendomen till. Kan man ha haft Gamla Uppsala i tanke nr man frlade det rysliga brottet till tre grna kullar? (Ur Magnus Erikssons stadslag, Hgmlsbalken. Uppsala universitetsbibliotek).

239

Pl 2. Gamla Uppsala socken. Fredsmilskarta frn 1600-talets mitt. (Lantmteriverket).

240

Pl 3. Tab AA med Rudbecks kommentarer och flera senare tillgg. tskilliga detaljer i kartan tyder p att den har upprttats fr att markera prstgrdsgorna och socknens mark, och r frmodligen identisk med den karta som Henrik Schtz inhandlade i Stockholm vintern 1682. (Ms. FM 73, Kungliga Biblioteket).
241

Pl 4. Arnwidssons kopparstick i Peringskilds Monumentorum 1710.

242

243

Pl 5. Originalavskriften av biskop Karls Annotationer. (S 142, Uppsala universitetsbibliotek).

244

Pl 6. I tskilliga, om inte alla av Nils Rabenius frfalskningar terkommer det falska slktnamnet Rabbe. Hr frekommer det p flera stllen i en avskrift av Olaus Petris Krnika. (E30, Uppsala Universitetsbibliotek).

245

246

Pl 7 (verst till vnster) En ngot annorlunda version av Olaus Magnus Uppsalatempel, i Baazius Inventarium Ecclesi, 1642. (Uppsala Universitetsbibliotek). Pl 8 (Nederst till vnster). Matthias Lincopensis nmner i Poetria (ca 1320) kung Uppo som grundlggare av staden Uppsala. (Uppsala Universitetsbibliotek) Pl 9 (Ovan) Kung Yngve Frej bygger Uppsalatemplet, den nitiske kung Inge brnner ner det. (Ur Teckningar till Svenska Historien I, 1839. Anon.)

247

Pl 10. Gamla Uppsala kyrka. Fridell/Lindqvists plan frn 1949. Rtt= hednatemplet, grnt= ldsta kyrkan (!), bltt= domkyrkan, gult= senare tillbyggnader. Lindqvist frvntade sig redan i ett tidigt skede att finna ett antal stolphl som kunde bilda en inre kvadrat (Markerade cirklar med frgetecken). I vrigt verensstmmer inte stolphlen med Lindqvists egna planer. (UUA-ark.)
248

1800-tal

I NLED NING

12 AUGUSTI 1809 beslutade sig den frre amerikanske vicepresidenten Aaron Burr fr att beska Gamla Uppsala. Burr fr vrigt den ende amerikanske vicepresident som utmanat en politisk motstndare p pistolduell (och vunnit) 547 hade gtt runt ngra dagar i Uppsala och sett det mesta som var vrt att se, och nu ville han underska Gamla Uppsala kyrka eftersom han hrt att den en gng i tiden hade utgjort guden Tors antika tempel. Vl framkommen hade han blivit skeptisk. Han konstaterade att kyrkan visserligen var gammal, men absolut inte s gammal. En eller annan sten hade kanske tillhrt Tors tempel, men kyrkan i sig mste ha blivit rest fr hgst 500 r sedan.548 Burr tervnde fr vrigt till Gamla Uppsala den 25 augusti, men om detta besk har han inget att bertta, inte mer n att han i en trdgrd hade funnit en buske med vldigt goda krusbr.
EN

AARON BURR sllade sig till den lnga rad med utforskare, upptckare och resenrer som under 17- och 1800-talet reste till platser och lnder som ingen tidigare sett ngon strre vits med att beska eller som man bara rest igenom p vg till de verkliga sevrdheterna. Nu lg de p kn och studerade plantor, klttrade i berg fr att hitta ovanliga mineraler, skte efter floders kllor, studerade sedvnjor och sprk eller genomskte biblioteken och de antikvariska samlingarna. Andra var mer intresserade av naturtillgngar, infrastrukturer, demografin, det politiska lget eller det andliga tillstndet i de lnder och kontinenter de beskte. Somliga reste fr att de ville stilla sin ventyrslystnad, andra fr att ska efter resenrer som inte hade terkommit.

547 Aaron Burr Jr var vicepresident under Thomas Jefferson ren 1801-1805. Under en duell srade Burr sin politiske motstndare Alexander Hamilton, som senare avled. Burr var misstnkt, men blev aldrig talad fr mord. 1807 talades han igen, denna gng fr hgfrrderi, men frikndes. Resan till Europa och Sverige gjordes under en frivillig, men frmodligen hgst hlsosam exil. 548 Aaron Burr, The private journal of Aaron Burr, during his residence of four years in Europe, (New York 1838). s. 261. 251

Figur 10. Gamla Uppsala fick pryda frontespisen till John Lubbocks "Pre-Historic times"

De lmnade efter sig en respektingivande mngd av reseskildringar brev, dagboksanteckningar, artiklar, vetenskapliga utredningar eller mer litterrt orienterade beskrivningar om allt de sg, hrde och upplevde. Det var berttelser som gde en sllsam tjuskraft - under 1700- och 1800-talet skulle reseskildringen komma att bli en av de mest populra litterra genrer.549 Ngra av dessa berttelser, fler n vi tror, handlar om Gamla Uppsala. TILL RESESKILDRARNA skulle en annan grupp betraktare ansluta sig journalisterna - till en brjan vluppfostrade, men s smningom med allt vassare pennor, allt i akt och mening att skdliggra och frlifliga intrycket. Tidningsmnnen visste vad deras lsare ville ha: Kungligheter, besk av frejdade sknandar, knslostormar och gtfull forntid - Gamla Uppsala hade allt det dr. Nstan allt som skedde hr hade ett nyhetsvrde. Somligt var sant, annat var rykten. 1837 ryktades det att den ungerske rkervaren, den legendariske Shubry var p vg till Uppsala. De tyska tidningarna hade skildrat hans framfart och Londontidningen The Morning Chronicles redaktr kunde inte dlja sin beundran fr denne bildade och hgst besjlade tjuv. I Gotha hade han uppeldat studenter med alkohol varp han frskt frm dem att brnna ner det numismatiska kabinettet. Med tanke p alla dyrbarheter och skatter i Uppsala domkyrka, och inte minst i Universitetets bibliotek, fanns det all anledning att hlla gonen ppna. Kanske var han nu p vg fr att plundra Uppsala hgar, en bedrift som Shubry ansgs vara fullt kapabel till.550 Det rysliga och det ofrklarliga fick alltid en extra dimension om det intrffade i Gamla Uppsala. Den finska dagstidningen Folkwnnen kunde den 17 december 1887 bertta om en synnerligen kuslig hndelse. En gumma i Gamla Uppsala hade gtt till svinstian fr att se efter sina grisar. Synen som mtte henne var frskrcklig,
549 Fr en intressant verblick ver resorna i Skandinavien se Henrik Sandblad, Edward D. Clarke och Giuseppe Acerbi, upptcktsresande i Norden 1798-1800, (1981). H. Arnold Barton, Northern Arcadia: foreign travelers in Scandinavia, 1765-1815, (Carbondale, Ill 1998). och Mark Davies, A perambulating paradox : British travel literature and the image of Sweden c. 1770-1865, (Lund, 2000). 550 TMC torsdagen den 2 februari 1837. Denna, och andra berttelser om den frskrcklige Shubry finns ven tergiven i William Mark Clark, Tales of travellers; or, A view of the world, (London 1838). s. 214 ff. 252

grisarna var borta, p golvet lg tre blodiga svinhuvuden uppradade, som om de vore de sorgliga resterna av ngon fruktansvrd och urgammal ritual. VID SIDAN av den tmligen betydande utvecklingen av arkeologin och de arkeologiska utgrvningarna i Gamla Uppsala, skulle ven demokratiseringen av informationen komma att frndra bilden av Gamla Uppsala. Dagstidningarna, tidskrifterna och s smningom ven de eterburna media kom att spela en betydande roll som frmedlare av vetenskapliga nyheter, men ocks av kulturdialoger p mnga skilda niver. Gamla Uppsala hade vid mitten av 1800-talet blivit omskrivet i tskilliga internationella vetenskapliga och kulturella tidskrifter. Detta var en naturlig fljd av de geologiska och senare ven de arkeologiska underskningarna p platsen. Den utlndska pressen bevakade ivrigt utgrvningarna av sthgen och de tre strre kongresser som valt Gamla Uppsala till utflyktsml. Journalisterna var sllan mllsa, de kunde alltid krydda sina berttelser med sdant som de svenska inte grna frde p tal. De noterade understrmmar och motsttningar, belyste hyckleri och kommenterade orimligheter. De franska tidningarna skildrade exempelvis livligt den antropologiska och arkeologiska kongress som 1874 anordnades i Stockholm, och deras reportage avsljar sdant som vi aldrig fr lsa i de vetenskapliga journalernas referat. Deras observationer r viktiga eftersom de ger en god bakgrund till omstndigheterna under 1930-40 talen, d den anti-tyska skandinavismen skulle teruppvckas bland skandinaviska arkeologer fr att stllas emot den tyska idn om den Nordiska Tanken i den motsttningen skulle Gamla Uppsala spela en betydande roll. Det gller i lika hg grad skildringarna av de skandinavistiska knslostormarna, studenttgen, talen och mjddrickandet p hgarna. De kommenterade inte sllan det forntida Uppsalas anvndbarhet i det skandinavistiska projektet - det som pstods vara ett fredsprojekt - och konstaterade med journalistisk skrpa hur snabbt den fredlige Frejs altare kunde konverteras till krigsguden Tors nr svenskarnas bitterhet ver frlusten av Finland kom p tal. Det fanns alltid ngot att krva hmnd fr.

I de fljande kapitlen skall jag titta nrmare p de svenska och utlndska dagstidningarnas bevakning av hndelserna i Gamla Uppsala under 1800-talet - utgrvningarna, studenttgen och kongresserna fr att sedan tervnda till verklighetens Gamla Uppsala. Men jag skulle vilja brja med de utlndska resenrerna, de som liksom Aaron Burr hade ett och annat att sga om det gamla Uppsala.

253

D E VITTBERESTA TVIVLARNA

The plain of Furisval! What can be better? How sonorous, how wild, how descriptive of deeds of arms! Don Quixote would have run mad upon it. ROBERT K ER PORTER.

att det tedde sig obegripligt exotiskt, samtidigt som det inte lg s vrst lngt bort. Det enda som kunde gra ventyret lite riskabelt var den beryktade klden och vintermrkret, men det fanns ingen malaria hr, man riskerade inte att drabbas av larver som t sig in under huden och de lokala innevnarna var inte ett dugg skrckinjagande - ibland kunde man rent av frst vad de sade. Dessutom var den politiska situationen ofta sdan att man relativt enkelt kunde frdas i dessa lnder. Mnga utlndska resenrer hade redan tidigt stllt in siktet, Rginald Outhier (1746)551 och Thomas Salmon (1752-1753)552, som sammanfattat observationer under sina egna vrldsomspnnande resor, dribland Sverige. I slutet av det 18:e seklet for den vittbereste mineralogen och antikvarien Edward Daniel Clarke genom Skandinavien och hans Travels in Various Countries (1810-1823)553 som utkom i sex volymer blev veritabla storsljare.554 En annan populr skildring av Sverige och Finland, och inte minst samernas liv och sedvnjor frfattades av italienaren Giuseppe Acerbi (1802).555 Bland de fransksprkiga skildringarna kan nmnas Jean-Pierre Catteau-Callevilles Tableau gnral de la Sude (1790)556 och Alphonse Fortia de Piles Voyage (1796).557 Bland de tysksprkiga terfinns Karl Gottlob Kttners Reise durch Deutschland, Dnemark, Schweden, Norwegen (1804)558 och

RDELEN MED NORDEN var

Rginald Outhier, Journal d'un voyage au Nord, en 1736. & 1737. Enrichi de figures en tailledouce, (Amsterdam, 1746). 552 Thomas Salmon, The universal traveller: or, a compleat description of the several nations of the world. , (London 1752). 553 Edward Daniel Clarke, Travels in various countries in Europe, Asia and Africa, (London, 1824). 554 Samtliga biografiska uppgifter om resenrer frn de brittiska arna r hmtade frn den digitala upplagan av Oxford Dictionary of National Biography (Oxford DNB). 555 Giuseppe Acerbi, Travels through Sweden, Finland, and Lapland, to the North Cape, in the years 1798 and 1799, (London 1802). 556 Jean-Pierre Catteau-Calleville, Tableau gnral de la Sude, (Paris, 1790). 557 Alphonse Fortia de Piles, Voyage de deux franais en Allemagne, Danemarck, Sude, Russie et Pologne, fait en 1790-1792, (Paris, 1796). 558 Carl Gottlob Kttner, Reise durch Deutschland, Dnemark, Schweden, Norwegen und einen Theil von Italien, in den Jahren 1797, 1798, 1799, (Leipzig, 1804). 254

551

geologen Leopold von Buch Reise durch Norwegen und Lappland (1810)559. Under 1800-talets frsta decennier skulle de f en lng rad efterfljare. Vetenskapsmn, sknandar eller charlataner vilka de n var recenserades deras reseskildringar livligt i pressen och hungern efter nya berttelser var enorm. Det publicerades tskilliga samlingsverk veritabla kataloger som exempelvis John Pinkertons A General Collection of Voyages and Travels (1808-1814)560 eller Johann Reinhold Forsters Magazin von merkwurdigen neuen Reisebeschreibungen, vilken utkom i mer n 30 volymer frn 1790 till (minst) 1811.561 En nordisk Grand Tour omfattade resor utmed de norska fjordarna, genom Lappland och genom den finska vildmarken. Inte sllan kombinerade man en sdan resa med en tur till Ryssland, svida det inte rent av var resans huvuddestination. I Sverige for man grna till dramatiska platser, Trollhttefallen, till gruvorna i Falun, Sala och Dannemora. Man beskte Gteborg, Gvle eller rebro och frundrades ver den ordning och reda som rdde hr, svida man inte oroade sig ver invnarnas alkoholkonsumtion. Man stannade lnge i Stockholm, och naturligtvis for man till Uppsala. Fr geologerna, botanikerna eller filologerna var Uppsala ett sjlvklart ml. Hr gnade de dagar och veckor i biblioteken, de uppskte kollegor, hlsade p storheter som Carl Peter Thunberg eller Johan Afzelius, studerade mineralsamlingar, gick p frelsningar eller for runt i bygderna fr att ska spren efter Linn. Naturligtvis var man intresserade av the ancient Upsal, le vieux Upsal och dess hedniska tempel.

FR MNGA AV DEM blev besket i Gamla Uppsala inte alltid vad de hade tnkt sig. Den ryktbara platsen som ftt s stor uppmrksamhet i mnga av de standardverk som frfattades i Europa under 1700-talet, motsvarade inte alls deras frvntningar. ven om ingen lngre trodde sig f se ett landskap som motsvarade Rudbecks ljevckande framstllningar, kunde man tminstone frvnta sig att svenskarnas och Odins urldriga huvudstad skulle framst som just en sdan. Istllet konstaterade man att Gamla Uppsala bestod av tre hgar, en fallfrdig kyrka, och att trakten befolkades av fattiga satar och miserable half-starved horses.562 I sin dagbok skrev Elizabeth Mary Grosvenor Westminster:

Nothing can be uglier than the country about here, it is a dead flat, without a tree 563
559 560

Leopold von Buch, Reise durch Norwegen und Lappland, (Berlin 1810). John Pinkerton, A general collection of the best and most interesting voyages and travels in all parts of the world, (London, 1808). 561 Johann Reinhold Forster, Magazin von merkwrdigen neuen Reisebeschreibungen (Berlin, 1790). 562 Robert Bateman Paul, Journal of a tour to Moscow in the summer of 1836, (1836). s.211. 563 Elizabeth Mary Leveson-Gower Grosvenor Westminster, Diary of a tour in Sweden, Norway, and Russia, in 1827, with letters, (London, 1879). s. 99. 255

Ngra bland de mest bermda resenrerna, som Nathaniel Wraxall, insg saken tidigt och kte inte ens dit.564 Edward Daniel Clarke konstaterade lakoniskt att han nog skulle ha farit till Gamla Uppsala, om det verhuvudtaget hade varit vrt besvret.565 Andra resenrer passerade bara frbi och noterade vad de sett i farten - Fortia de Piles hade noterat hgarna,566 Ida Pfeiffer hade sett kyrkan skymta frbi.567 Sdant kunde i och fr sig straffa sig - den tyske skriftstllaren Johan Gottfried Seume, som pstod att han hade beskt Gamla Uppsala 1805, kunde svra p att Kungshgarna bara var tv till antalet.568 Det var inte mycket bttre stllt med hans landsman, baron Carl Theodor von Hallberg-Broich, som rapporterade att det verhuvudtaget inte fanns ngra fornlmningar i Gamla Uppsala.569 Av sdana resenrer fr vi inte lra oss srskilt mycket kan man tycka, men dessvrre blir vi inte alltid mycket klokare av dem som trots allt stannade till en stund. H C Andersen for dit, drack mjd, filosoferade en stund, och for sedan tillbaka till Uppsala.570 John Thomas James skrev knappt ngot eftersom han tyckte att det redan hade skrivits tillrckligt om platsen.571 Bayard Taylor menade att av alla sevrdheter var Gamla Uppsala den mest intressanta, men han gr inte vidare in p saken, s vi fr aldrig veta varfr.572

DEN HR BILDEN r inte helt rttvisande. Man behver ju inte alltid lsa dem fr att de ska verraska oss med nya uppgifter - vi kan lika grna lsa dem fr att se hur de frhller sig till de gamla. Det r i den stunden de blir riktigt intressanta. ven om Aaron Burr inte mer i detalj berttade vad som fick honom att anse att uppgifterna om kyrkans lder var verdrivna, s inser vi att han bortsett frn krusbren - inte var den som svalde saker och ting. ven de som aldrig for hit hade en hel del intressant att sga. Det intressanta med mnga av dessa resenrer r nmligen den avvaktande instllningen till vad de hade lst eller hrt. Vad hade de d lst eller hrt? Vad man visste om det forntida Uppsala innan man kom hit var naturligtvis en frga om hur djupt intresset var, men det krvdes ingen strre mda fr den som ville frbereda sig. Det forntida Uppsala var omskri564 Wraxalls skildring av sin resa 1774 terfinns i William Fordyce Mavor, Historical Account of the most celebrated Voyages, Travels and Discoveries, from the time of Columbus to the present period. , (London 1803). s. 62 ff. 565 Clarke 1824, s. 24 och 54ff. 566 Fortia citerad ur Pinkerton 1809, s. 474. 567 Ida Pfeiffer, Reise nach dem skandinavischen Norden und der Insel Island im Jahre 1845, (Pesth ; Leipzig, 1846). s.177 568 Johann Gottfried Seume, A Tour through part of Germany, Poland, Russia, Sweden, Denmark (1807). 569 Carl Theodor Maria Hubert von Hallberg-Broich, Reise durch Skandinavien (Dnemark, Schweden, Norwegen), im Jahr 1817, (1818). s. 67. 570 H. C. Andersen, I Sverrig, (Kjbenhavn, 1851). 571 John Thomas James, Journal of a tour in Germany, Sweden, Russia, Poland, during the years of 1813-1814, (London, 1817). s. 327. 572 Bayard Taylor, Northern travel : summer and winter pictures of Sweden, Lapland, and Norway, (London, 1858). s. 388. 256

vet i otaliga verk p alla tnkbara strre sprk, upplysningarna i dessa varierade frn knapphndiga till utfrliga de flesta innehll i huvudsak upplysningar frn Dalin och Lagerbring. De gnger man tycker sig spra tankar som runnit ur Rudbecks eller Peringskilds pennor, r det ofta frga om uppgifter som godknts av just Dalin eller Lagerbring, sdana som frmedlats i uppslagsverken och ordbckerna. Den tyske skriftstllaren Johann Gottfried Seume knorrade visserligen ver att Some pious fanatics frmodligen Rudbeck - hade frskt inbilla vrlden att kyrkan i Gamla Uppsala restes omedelbart efter syndafloden och han misstnkte att de skert hade gtt nnu lngre tillbaka i tiden om bara Bibeln hade tilltit det. Han lmnade dock i vrigt frgan ppen.573 Det hnder ocks att ngon med viss munterhet kommenterar en annan uppgift om Gamla Uppsala kyrka. Geografen och hovrttsassessorn Erik Tunelds Inledning til geographien fver Sverige, vilken utkom 1741och som sedan utgavs i tskilliga omarbetade reviderade upplagor under varierande titlar vanligast Geographie fver konungariket Swerige samt drunder hrande lnder innehll rikligt med rudbeckianska tankespn. Tuneld hade skrivit att Gamla Uppsala kyrka av mnga ansgs vara den vigtigaste lderdoms-qvarlefva, som finnes i hela Norden, och lrer tfla i lder, med Minervas Tempel i Athen.574 Den andra upplagan av Tunelds Geografi hade versatts till tyska och det kan vara drfr Ernst Moritz Arndt kommenterar saken i Reise durch Schweden im jahr 1804. Det enda som i Arndts gon var gammalt i Gamla Uppsala var de otaliga hgarna.575 Rudbeck var ett avklarat kapitel. Under 1700-talet hade Atlantican grundligt avfrdats i otaliga standardverk. Thomas Salmon riktade kraftfull kritik mot den ldre svenska historieskrivningen och framstllningen av Sveriges lder.576 I sitt historiska och biografiska uppslagsverk hade Vosgien angripit Rudbecks underliga paradoxer.577 Kritiken frn den omttligt populra brittiske historikern Edward Gibbon hade ocks gjort intryck och han citeras inte sllan. I den veritabla frsljningssuccn Decline and Fall of the Roman Empire hade den drplige Gibbon stilfullt punkterat hela Olof Rudbecks Atlanticabygge. Gibbon frnekade dock aldrig Uppsalas betydelse.578 Det gjorde inte heller resenrerna, men man tycks ha haft gonen ppna fr sdant som i allt fr hg grad tedde sig dunkelt och tvivelaktigt. ven om det mrks en ptaglig skillnad mellan de tidigare resenrerna och de som for hit under 1800-talets senare hlft som hade lst helt andra bcker - ville de alla grna bilda sig en egen uppfattning om saker och ting: Ngra vnde sig till litteraturen fr att ifrgastta tvivelaktigheter, andra ville mer handgripligen syna

Seume 1807, s.74. Eric Tuneld, Geografi fver konungariket Sverige. Bd 1, Innehllande landskaperna Upland och Sdermanland, (Stockholm, 1827). s.202. 575 Ernst Moritz Arndt, Reise durch Schweden im Jahr 1804, (Berlin, 1806). s. 66-67. 576 Salomon 1752, s. 642f. 577 Vosgien, An historical and biographical dictionary, containing an account of the Hebrew patriarchs and princes, of emperors, Kings, and great captains, of the gods and heroes of pagan antiquity, (Cambridge 1799). 578 Edward Gibbon, The history of the decline and fall of the Roman empire, (Basil 1789). s.383 f. 257
574

573

frhllanden p plats. Det finns ngra exempel p saker och ting som nstan samtliga skildrare hade synpunkter p.
SYNPUNKTER

EN AV DE MER lsvrda reseskildringarna frfattades av den engelske konstnren Sir Robert Ker Porter, Travelling Sketches in Russia and Sweden (1809). Skildringen r inbjudande av flera skl. Redan p vgen till Gamla Uppsala fick han bilder och associationer i huvudet han blev verlycklig nr han tnkte p de blodiga slag som hade utspelats hr p Fyrisvall. Gud i himlen vad de gamla frfattarna kunde ha funnit den hr marken anvndbar! Hade Cervantes slppt loss Don Quixote p Fyrisvall, skrev Porter, hade han vl farit fram som en galning. Ariosto hade kunnat f inspiration till ett kvde om de hedniska krigarna p Fyrisvall som hade ftt hans rasande Roland att framst som en komplett fne.579 Bortsett frn funderingarna ver Fyrisvalls litterra kvaliteter, noterade Porter tskilligt annat. Han konstaterade att hgarna bar namn efter Oden, Friga [sic!] och Tor - the God of War, the Goddess of Generation, and the God of Thunder."580 Kyrkan, vars skevhet Porter noterade, var i ett miserabelt skick. Tornpartiet var illa konstruerat, och han frundrades ver det brutala byggnadssttet. Han tyckte sig visserligen se att murverket i kyrkans torn var annorlunda n i dess kor, men han ansg att de ldsta delarna knappast kunde ha varit konstruerat av asiaten Oden (Porter blandar samman asagudarna) eller ngon med asiatiskt ursprung eftersom den asiatiska byggnadskonsten stod p en helt annan niv ett mne i vilket Porter var expert. Porter resonerade mycket kring just Snorres asa-etymologi, vilken han av detta och mnga andra skl inte helt och hllet kunde acceptera. Eddan var trots allt frfattad p 1200-talet och i berttelserna om guden Oden, han som offrade sig sjlv hngande i ett trd, sg Porter tskilliga drag och uppenbara ln frn det Nya Testamentet.581 F av dem som studerade saken nrmare var lika skeptiska som Aaron Burr eller Ernst Moritz Arndt. Ker Porter var visserligen kritisk till myterna, men ifrgasatte inte med ngra strre gester den gamla idn om att tornpartiet var ldre n den vriga kyrkan. ven Johann Gottfried Seume var kritisk till mytbildningen, men lmnar just frgan om kyrkan ppen. Andra var ngot mindre kritiska - varken Willian Rae Wilson582 eller hyperkritiker som Samuel Laing uteslt att Gamla Uppsala kyrkas tornparti kunde ha utgjort resterna av ett tempel.583

Robert Ker Porter, Travelling sketches in Russia and Sweden : During the years 1805, 1807, 1808, (Philadelphia, 1809). s. 364. 580 Porter citerar hr Gibbon, men minnet mste ha svikit honom fr Gibbons pstod aldrig att Kungshgarna var helgade t dessa gudar, bara att deras bilder stod i helgedomen. 581 Porter 1809, s. 366. 582 William Rae Wilson, Travels in Norway, Sweden, Denmark, Hanover, Germany, Netherlands &c, (London, 1826). s.199f. 583 Samuel Laing, A tour in Sweden in 1838 : comprising observations on the moral, political, and economical state of the Swedish nation, (London 1839). s. 237ff. 258

579

DET FANNS ETT ANNAT OBJEKT som man uppenbarligen hade fattat misstankar mot, den bermda lilla figur av tr som pstods frestlla guden Tor vi har mtt denna torso tidigare. Vid denna tid fanns denne till beskdan i Uppsala Domkyrkas sakristia bakom tre drrar men de flesta knde till att den ursprungligen tillhrt Gamla Uppsala kyrka. Den hade uppenbarligen rnt internationell uppmrksamhet om uppgifterna stmde utgjorde det den enda, d knda representationen av en nordeuropeisk gudom, det mest ptagliga vittnesmlet om forntida bilddyrkan. Den annars s kritiske Clarke kallar den the loggerhead idol of the Northern nations, och betraktade den som Sveriges mest intressanta antikvitet.584 Figuren gav andra resenrer tillflle att reflektera ver traditionen kring den. William Coxe (1792), som ppekade att avbildningen i Eric Dahlbergs Suecia-verk var alldeles fr elegant och som tyckte att Peringskilds avbildning kom verkligheten nrmare, ansg det inte osannolikt att den verkligen frestllde ngon hednisk gud. Robert Bateman Paul menade att det snarare n Tor var frgan om bilden av en fruktbarhetsgud.585 Madam Pfeiffer dremot avfrdade den som ett klumpigt snickerifrsk och tyckte att den mer lmpade sig som fgelskrmma.586 Robert Ker Porter var mer frltande och tyckte inte att man kunde krva mycket mer av vare sig materialet eller konstnren det kunde mycket vl vara frga om Tor eftersom figuren hade ngot av Jupiter ver sig. Carl Gottlob Kttner, som hade frdats i Sverige 1798, var inte srskilt intresserad av den, men hade nd gnat den ett nrmare studium eftersom en vn hade bett honom om det. Vnnen hade studerat bilder p den och misstnkte att det snarare n Tor, skulle frestlla Kristus. Kttner kom fram till att vnnen skert hade haft rtt, det var frga om en klumpig, stympad figur av ek, vars ansikte och skgg bar en slende likhet med Jesus frn Nasaret.587 Kttners argument var tydligen tillrckligt vertygande, inte ens de drmmande resenrerna frn det sena 1800-talet tycks ha gnat Tors torso ngot strre intresse.

EN ANNAN INTRESSANT skildring, som dessutom erbjuder ett visst djup, frfattades av den liberale journalisten frn Berlin, Theodor Mgge. Fr de pengar han hade tjnat p sin roman Toussaint beslutade han sig fr att gra en resa till Sverige under 1843-1844. Theodor Mgge gjorde en hel del intressanta observationer och kommentarer om liderligheternas spel, inte minst kring den obegripliga rysskrcken och de skandinavistiska knslostormarna vid denna tid.588 Naturligtvis stannade Mgge till i Gamla Uppsala. Men det var sent p dagen, solen frgade redan hgarna rda, och p frden mot det nya Uppsala berttade hans skjutsbonde allt han visste om hgarna och dess historia. P den tiden det var skog hr, berttade bonden, trffa584 585

Clarke 1824, s.29. Paul 1836 , s. 220 f. 586 Pfeiffer 1846, s. 175. 587 Kttner 1804. 588 Theodor Mgge, Sverige 1843-1844, (Stockholm 1845). s. 119. 259

des svearna hr. Hr hlls ting, hr skedde kungavalet och hr hjdes kungen upp p en sten p en av hgarna.589 Allt detta, berttade den unge mannen, hade han ftt lra sig av de ldre och i skolan. Nr den unge mannen frde vikingalynnet p tal och berttade om de krigiska lekarna som hans frfder roat sig med vid hgarna, insg Mgge myternas grepp om den unga kusken, myter som bonden omedvetet mobiliserade mot det som man hade sagt t honom att frukta. Han ville nmligen gra som sina frfder, han ville ocks slss mot ryssen.
Den arme ynglingen! Redan hade han rysshatet i hjertat ett hat, hvilket folk emot folk ofrskylt br, emedan de plikta fr deras skuld, hvilka, ssom oinskrnkta herrar, drifva ppen handel med de lydande trlarnas blod. 590

FRN

TVIVLARE TILL FANTASTER

DEN BILDADE GRUPP som reste genom Sverige ville grna bilda sig en egen uppfattning om saker och ting, man underskte Tors trtorso och mnga av dem hade tagit sig en nrmare titt p Gamla Uppsala kyrkas tornparti. Man hade resonerat kring myterna ngon hade konstaterat att myterna kunde g i vinterdvala om tiderna var gynnsamma, ngon annan insg hur ltt de frhistoriska monumenten och myterna kring dem kunde vckas till liv igen om man bara framkallade de rtta vanfrestllningarna i tider av hot. I sin Handbok fr resande i Sverige (1838) skrev Abraham Bohlin om Gamla Uppsala, det nst ldsta konungastet i Sverige Sigtuna rknas s gott som alltid som det ldsta vid denna tid. Han finner kungshgarna och Tingshgen intressanta och sevrda men nr det gller kyrkan svvade han p mlet och anvnder ganska tidstypiska formuleringar som anses och skall fordom ha varit osv. Han drar sig inte fr att komma med en och annan personig reflektion:
Af den s mycket omtalta gamla herrligheten finnes dock nu intet spr: kyrkan r obetydlig, och de antiqviteter der visas utan allt konstvrde, och i allmnhet af intet vrde, om ej fr srdeles lttrogne antiqvarier. 591

ven hos de tidiga resenrer som inte ifrgasatte saker och ting med ngra strre thvor var sprket avvaktande. Man beskriver vad man ser och njer sig ofta med att konstatera att hgarna are of a conical shape men tillgger grna att de are of an age, too distant to be known by any record or tradition.592
589 Den unge bonden berttade ocks fr Mgge att man hade kmpat p omrdet mellan hgarna. Det r en intressant upplysning som erinrar om Hadorphs uppgift om att folket nnu leker emillan Konungahgarne om somaren. Johan Hadorph, Wisby stadz lag p Gotland, ssom, then i forna tijder giord, och sedan af swenske konungar och regenter, stadgat, frbttrat och stadfst r, (Stockholm, 1688). Se ven Lindqvist, Uppsala hgar och Ottarshgen. s. 66. 590 Mgge 1845, s.112f. 591 Abraham Bohlin, Handbok fr resande i Sverige, (Uppsala, 1838). s. 82. 592 Essn Sketches over the sea, IV. I Democratic Review den 1 mars 1840. Anonym. 260

I det hr avseendet, och i mnga andra, gr det en tydlig skiljelinje mellan de tidiga resenrerna och mnga av dem som for hit under den senare delen av 1800talet. Dessa reseberttelser r ju i grund och botten ocks skildringar av en helt annan sorts resa, en vandring som brjar i upplysningsfrnuftets rationella observationer, som tar vgen frbi romantiken, gr sina uppehll i realismen fr att slutligen hamna i impressionismens snabbt flyende landskap. Hade de nedtecknat sina skildringar i notskrift hade det varit en resa som brjar med Haydn och slutar med Debussy. Vid mitten av 1800-talet hade Gamla Uppsala, myterna kring henne och det forntida Skandinavien ftt en helt annan uppmrksamhet.593 Uppsala hgar hade ftt pryda frontespisen i John Lubbocks mrkliga syntes Pre-historic times.594 Paul Henri Mallets Monuments de la mythologie (1756) hade ftt en frnyad aktualitet nr den med titeln Northerns Antiquities utkom i en andra engelsk upplaga 1847. Geijers Svea Rikes hfder (1825) och Svenska folkets Historia (1832-36) var verk som tidigt versattes till exempelvis tyska och franska.595 De hade gjort ett oerhrt intryck, i den amerikanska tidskriften The American Whig review som ngsligt rapporterade om Geijers hlsotillstnd under vren 1847, kallade honom the author of what is unquestionably the best history of Sweden ever written.596 ven Tegnrs Frithiofs Saga var vida spridd. Mnga utlndska gster var dessutom tydligt pverkade av Benjamin Thorpes Northern Mythology (1851)597 och Jacob Grimm Deutsche Mythologie (1835).598 Ju nrmare 1900-talet vi kommer, desto fler inslag av knslor och intuition. Man sg saker som inte gick att se. De skrmmande inslagen blir fler. Det som tidigare hade varit en fullt rationellt utformad plats gravar t kungarna, ett tempel t gudarna och en tingshg fr folket brjade nu svepas in i ett ofrklarligt och allvarligt forntidsdis. Det mrks inte minst i frga om mnniskooffren de hngde inte lngre samman med tingsfrhandlingarna, utan var resultatet av svrfrklarade, grymma kollektiva knslostormar. ven de mindre spekulativa beskarna, som den mycket respekterade fransk-amerikanske antropologen - och gorillaexperten - Paul du Chaillu (1881), flyttade fokus frn Tingshgen till Offerlunden.599 Nu lyssnade man till sin inre rst, till inbillningen, till det subjektiva och godtyckliga. Charles Loring Brace (1857) r djupt betagen av kyrkan och kallar den hgtidigt fr Odens

593 I bo Tidningar den 18 november 1859 berttade man att det visades modeller av arkitektoniska mrkvrdigheter i teaterhusets stra vning. Dr fanns Gamla Upsala Tempel - exakt som det sg ut r 1114. 594 John Lubbock, Pre-historic times, as illustrated by ancient remains, and the manners and customs of modern savages by John Lubbock, (London, 1865). s.xxiv. Se Mark Patton, Science, politics, and business in the work of Sir John Lubbock : a man of universal mind, (Aldershot 2007). . 595 Geschichte Schwedens, 1836. Histoire de Sude, 1844. 596 The American Whig review den 1 maj 1846. 597 Benjamin Thorpe, Northern mythology, comprising the pricipal popular traditions and superstitions of Scandinavia, north Germany and the Netherlands : Compiled from original and other sources, (London, 1851). 598 Jacob Grimm, Deutsche Mythologie, (Gttingen, 1835). 599 Paul Belloni Du Chaillu, The Land of the Midnight Sun: summer and winter journeys through Sweden Norway, Lapland, and Northern Finland. , (London 1881). s. 320. 261

Nationaltempel.600 Den innerligt berrde, smtt impressionistiske Maturin M. Ballou (1887) hade hpnat ver hur de minst 2000 r gamla vggarna i kyrkan hade talat till honom.601 Inslagen av kritik eller skepsis minskar dessutom ptagligt och nr tvivlet ngon gng vl uppenbarar sig tycks det sllan vara srskilt rationellt grundat - Mary Amelia Stone (1885) frhll sig exempelvis skeptisk till mytbildningen, men det var mer en knsla hon hade, hon visste inte varfr.602 Den mytologiska inramningen fick inte s f av den forntidsvurmande delen av den internationella menigheten att tappa fattningen, ven om f gick s lngt som den amerikanske genealogen Albert Welles, han som hvdade att president George Washington i rakt nedstigande led hrstammade frn Oden och att Gamla Uppsala kyrka drfr var en del av det amerikanska kulturarvet.603 Ytterligare ngra sg en annan av platsens potential. Gamla Uppsala, skrev William Widgery Thomas (1893), kunde mycket vl ha varit den ariska rasens vagga.604 Den framvxande eugeniska forskningen skulle f mnga amerikaner och engelsmn att hvda sitt skandinaviska arv och st mllsa infr synen av det som pstods vara den nordiska rasens ur-helgedom. DEN KANSKE MEST representativa av det sena 1800-talets skildringar skrevs av New York Times korrespondent Jonathan Sturges.605 Sturges, som beskte Gteborg, Stockholm och Uppsala ret 1887, beskrev i tidningen hur han under en strlande brittsommardag, och fylld av bekymmersls munterhet, beslutade sig fr att gra en utflykt till the cradle of the old Scandinavian faith. Men nr han nrmade sig Gamla Uppsala fylldes han av en ofrklarlig, smtt hotfull somberness. Kungshgarna kastade mrka skuggor ver det leende landskapet, han fylldes av obehag och fick dunkla tankar i sinnet. Han stod dr p Odins grave och betraktade allt samman, kyrkan med sina rester av det hedniska templet, de sm unga trd som utgjorde resterna av den frskrckliga lunden. Han sg framfr sig Oden, the fearful father of slaughter, Tor som for runt med sin hammare which he hurled with thundering noises och Frej, represented as hermaphrodite. Sturges sparade inte p blodiga beskrivningar av mnniskooffret, de skoningslsa prsterna som slpade de hjlplsa offren in i lundens skuggor. Sedan vcktes han tillbaka till verkligheten av ljudet av fredligare aktiviteter, han hrde ljudet av trskande slagor, och fick syn p en liten blklocka som han bjde sig ner fr att plocka.606

undoubtedly the great National Temple of Odin. Charles Loring Brace, The Norse Folk; or, a Visit to the homes of Norway and Sweden, (New York 1857). s.249. 601 Maturin M. Ballou, Due North or glimpses of Scandinavia and Russia, (Boston, 1887). s.189f 602 Mary Amelia Stone, A summer in Scandinavia, (New York, 1885). s.153ff. 603 Albert Welles, The pedigree and history of the Washington family: derived from Odin, the founder of Scandinavia, (New-York, 1879). 604 William Widgery Thomas, Sweden and the Swedes, 1892-1893, (Chicago and New York, 1893). s. 705. 605 Se vidare Richard Fusco, Maupassant and the American short story : the influence of form at the turn of the century, (University Park, Pa. 1994). s. 100. 606 The New York Times den 26 december 1887. 262

600

Den fragile Sturges var New York-konstnrernas favorit och kanske var det frmst fr dem han skrev. Men ven om skildringen r litterr, och br p just de enkla stilistiska drag som man kan krva av ngon som tydligen gnat en avsevrd del av sitt liv t att studera Guy de Maupassant, r det en mycket representativ skildring av det sena 1800-talets syn p Gamla Uppsala.

I KONUNGARIKET SVERIGE kunde man skert tla det mesta av resenrernas tvivel. Att betvivla att trfremlet som pstods frestlla Tor verkligen frestllde honom, hade man frmodligen inga strre problem med, den hade ju redan ifrgasatts av Schefferus 1666 och Erik Benzelius dy 1762.607 ven om de som ifrgasatte kyrkans hedniska frflutna var ganska f, hade det knappast blivit ngon strre skandal i kungariket om fler resenrer hade beslutat sig fr att betvivla det. Redan 1849 hade Carl George Brunius kommit att stanna upp framfr den mycket omskrifna, men fga frstdda Gamla Upsala kyrka.608 Brunius, till vilken jag ska terkomma, drog i Konstanteckningar under en resa r 1849(1851) slutsatsen att kyrkan knappast utgjorde en rest av avgudahuset, utan att hon helt och hllet r en gammal christlig helgedom i ren s kallad Normannisk bygnadsstil. Verket har inte, s vitt jag har kunnat finna, lmnat ngra spr i reseskildringarna, men andra sidan r det nog att begra fr mycket av de sknandar som for hit under det sena 1800-talet. Att ifrgastta ngra av de ldre myterna kunde ha sina sidor, men var frmodligen inte heller srskilt vdligt. Men p en punkt hade ngra av reseskildrarna gtt alldeles fr lngt - tanken p att Uppsala hgar inte alls var ngra gravar, utan att de utgjorde hgst ordinra naturformationer.

Schefferus 1666, s. 47. Benzelius 1762, s.38 Carl Georg Brunius, Konstanteckningar under en resa r 1849 frn Lund om Linkping och Strengns till Fahlun och ter om Uppsala, Stockholm och Vexi, (Lund 1851). s.411 ff. 263
608

607

H VAD TRYCKTA UNDERRTTELSER

UPPLYSA

Den, som smickrat sig med den godtrogna frhoppningen, att hr skulle finnas ett underjordiskt hus af tr har visserligen helt och hllet blifvit bedragen.
VILHELM FREDRIK PALMBLAD

vetenskapliga nyheter alltid bra nyheter, i synnerhet om de r dliga. David Livingstones frsvinnande r ett magnifikt exempel p en dlig nyhet som var en bra nyhet, vare sig man var chefredaktr fr The New York Herald eller The Times.609 Naturligtvis publicerade man ven dliga vetenskapliga nyheter frn Sverige. London Gazette hade redan p 1700-talet gladeligen rapporterat om ddsfall bland de svenska akademikerna.610 1858 bekymrade man sig fr den stackars patient i Uppsala som led av en s pass unik hjrtarytmi att den musikaliske Uppsalalkaren Dr. Rhuder komponerade ett helt musikstycke baserat p hennes ovanligt dansanta hjrtrytm.611 Man hade hunnit med en hel del liknande svenskhistorier under 1800-talet, ett rhundrade som krntes av rapporteringen kring Andres polarexpedition. Dagstidningarna hade ocks blivit en viktig faktor i kritiken mot till det synes fullkomliga godtyckligheten i finansieringen av forskningen, missfrhllanden som den brittiska satirtidskriften Punch sg en stndig klla till gldje i. Medan Europas lkare knorrade ver de bristande medlen fr att komma tillrtta med tyfoidfeber eller kolera, kunde de mest underliga vetenskapliga projekt f enastende summor i forskningsanslag. Som till exempelvis dr Grusselback612 frn Uppsala, han som lyckats frstta en orm i ett smngngaraktigt tillstnd genom att helt enkelt frysa ner den och som nu efter 10 r lyckats med att teruppliva den igen, och som nu ville utveckla metoden genom att utfra liknande experiment p kriminella.613 Sjlvfallet
R EN JOURNALIST R

Det var The New York Heralds demoniske gare James Gordon Bennet jr. som finansierade Henry Morton Stanleys expedition till Afrika fr att terfinna Livingstone, ngot som rnte blandad uppskattning i The Times. 610 Ex. Benzelius dd, vilken avrapporterades den 15 oktober 1743. 611 The New York Times den 10 maj 1858 och The Courier (Hobart, Tasmania) den 23 juli 1858. 612 Stavningen av hans namn varierar vldsamt, hr gller de engelsksprkiga tidningarnas stavning. 613 The Royal British Association Under Hydrothermal Influence, Punch 47, (1864), s. 139. Grusselbacks forskning refererades ocks i ex.vis The Scientific American den 25 juni 1864. Lngt senare, nr han pstod att egyptiska mumier inte balsamerats, utan bevarats i sitt tillstnd fr att 264

609

gav sig ven Punch med liv och lust p arkeologin bland annat publicerade man resultaten av en utgrvning av Royal Archaeological Institutes lokaler, utfrd r 2346! Framtidens arkeologer hade kommit fram till att de som hade bebott dessa lokaler mste ha tillhrt en bygone and barbarous race.614 En vetenskaplig nyhet som skulle ha ftt Punch och ven mer allvarligt sinnad utlndsk press att tappa andan av hnfrelse, var avsljandet att Kungshgarna var danade av naturen och inte av mnniskohnder.

UTGRVNINGEN AV STHGEN
I BORG TIDNING kunde man den 28 augusti 1841 lsa ett referat frn en utflygt till Sverige. Under utflykten
egnades en stund t Gamla Upsala kyrka, bygd p det hedniska templets grundval samt de derinvid stende hjder, som kallas konunga-hgarne, hvilka, om man skall tro antiqvarierne, ro af menniskor uppkastade.

Problemet var att lngt ifrn alla tycktes tro p antikvarierna. Hur och nr tanken uppstod r besvrligt att f grepp om. I Voyage en Sude (1790) skrev Henry Drevon att hgarna - monticules - i Gamla Uppsala definitivt var anlagda av mnniskohand.615 Det r tydligt att han argumenterade mot ngon som psttt motsatsen. Han r inte ensam om det, nstan samtliga antyder direkt eller indirekt en diskussion som rrde frgan om Kungshgarna i Gamla Uppsala var resta av mnniskohnder eller om de hade uppsttt genom olika naturkrafter. Temat dyker upp igen hos C. G Kttner. Under sina resor i Sverige under 1798 hade han observerat regelbundenheten i kullarna och konstaterat att de huvudsakligen utgjordes av smaterial. ven om han sjlv inte var sker p saken, kunde han inte utesluta att de kunde utgra naturbildningar han hade sett liknande naturbildningar under sina resor i Europa.616 Det kom att bli en av de mer lsta frfattarna, Edward Daniel Clarke som lt tvivlet sl ut i full blom. Clarke var ganska sker p sin sak:
there is a reason to suspect these will hereafter be found to be natural elevations, and not artificial heaps. 617

kunna teruppvckas genom en oknd egyptisk metod, blev han lskad av journalistiska lustigkurrar i vrldens alla hrn. (se ex.vis i den australiensiska The Brisbane Courier den 14 december 1869 och den 3 augusti 1878.) 614 London in A.D. 2346. Punch 11, (1846), s. 186. 615 Drevon beskte Sverige 1785. I. F. Henry Drevon, Voyage en Suede (Dublin 1790). s.103. 616 Kttner, Brev XI, den 12 augusti 1798. 617 Clarke 1824, s.55. Clarke ansg fr vrigt att hgarna i Gamla Uppsala, om de skulle visa sig vara gravar och inte naturliga formationer, knappast kunde ha rests av frfderna till dagens svenskar. Trots att Clarke var skeptisk, lt han John Fiott Lees gravyr ver hgarna bilda vinjett till bokens frsta kapitel. 265

Den skotske reseskildraren Samuel Laing anslt sig till Clarke. De tre hgarna, skriver Laing, frefaller inte vara artificiella, utan naturliga ackumulationer av sand och grus. Det var fullt mjligt att dessa hgar sedan hade blivit formade av mnniskohand fr att gra dem mer regelbundna, och i s motto gick det att betrakta dem som historiska objekt - men ngra gravar var det ndvndigtvis inte frga om.618 Laing blev visserligen kritiserad i sitt eget hemland fr att alltid vilja frringa allt som hrde Sverige till, men skadan var redan skedd.619 Bde Laing och Clarke lstes flitigt och ryktet att dessa bermda hgar skulle ha en fullkomligt trivial frklaring spreds nu hastigt i Europa. Tvivlet tycktes finnas verallt. Det r mjligt att idn hade ett visst std frn geologerna, ven om jag inte funnit ngot stlle dr det uttryckligen sgs620 - Laing har emellertid tskilliga geologiska argument. Att avgra om stora hgar var gravar eller naturliga bildningar var hur som helst inte ett srskilt ovanligt samtalsmne under det tidiga 1800-talet det kunde rra sig om liknande hjder utefter Missisippis lopp, vid St. Louis eller i Ohio, i Turkiet eller Himalaya. Att diskussionen skulle drabba hgarna i Uppsala var ven av andra skl fullt naturlig. I samband med diskussionen om landhjningen och en eventuell istid, skildrad av Tore Frngsmyr621, bedrevs livlig forskning kring rullstenssarnas tillkomst, och hr kom Uppsalasen vl till pass. Roderic Murchison hade studerat bland annat Tunsen i Gamla Uppsala, och dess terrasseringar p nordsidan och de erratiska bildningarna p sydsidan. Dessa och hur de erratiska blocken, flyttblocken, hamnat dr de hamnat var viktigt att komma underfund med om man ville frst hur rullstenssarna hade uppkommit och Murchison utgick frn att det kunde ha med isbergen att gra, vilka hade sttt och ntt p Tunsens nordsida. P s stt skulle Rudbecks rnnarbana f en naturlig frklaring. Men det fanns ven smrre erratiska flyttblock p Hgsens nordsida, vilket talade fr detta eftersom de utgjorde vittnesml om att omrdet ngon gng legat under vatten, annars kunde man inte frklara hur de hade kommit dit. Det var drfr inte helt osannolikt att ven Kungshgarna kunde utgra naturliga kullformiga sbildningar som hade uppsttt genom olika naturkrafter.622 Det hr sved i den svenska folksjlen, om det nu fanns en sdan. Kronprins Karl, blivande Karl XV, kunde hur som helst inte finna sig i detta han hade ju personligen blivit hyllad av studenterna dr och det hade ju sett rtt s ljligt ut i de framtida historieverken med tanke p allt detta punschdrickande och allt detta hgtids618 Laing, A tour in Sweden in 1838 : comprising observations on the moral, political, and economical state of the Swedish nation. s. 237 ff. 619 Ex. Selina Bunbury, Life in Sweden : with exclusive excursions in Norway and Denmark, ([S.l.] 1853). s 81f. 620 Bortsett mjligen frn en notis hos Wilhelm Hisinger i vilken han talar om Uppsalasen och hur den uppreser sig kullformigt i hgarna vid Gamla Uppsala. Wilhelm Hisinger, Anteckningar i physik och geognosi under resor uti Sverige och Norrige (Stockholm 1831). s.34 f. 621 Se Tore Frngsmyr, Upptckten av istiden : studier i den moderna geologins framvxt (Stockholm 1976). 622 Roderick Impey Murchison, On the superficial detritus of Sweden and on the probable causes which have affected the surface of the rocks in the central and southern portions of that kingdom (London 1846). s. 368, Wilhelm Hisinger, Anteckningar i physik och geognosi under resor uti Sverige och Norrige, (Stockholm 1837); Wilhelm Hisinger, Anteckningar i physik och geognosi under resor uti Sverige och Norrige. (Stockholm, 1840). 266

talande. Odins hg skulle grvas ut, och han stllde genast medel till frfogande fr en arkeologisk underskning.

TILL EN BRJAN vckte inte saken ngon strre uppstndelse i den utlndska pressen, vilket kanske hade att gra med att deras frmsta informanter de svenska tidningarna inte grna skrev om saken. Sommaren 1846 var Post- och Inrikestidningar var mer frskrckta ver den potatis-farsot som drabbat Mlardalen, och det var ju en tillrckligt dlig nyhet fr att n vrldsspridning.623 Nr det s smningom avsljades att sthgen i Gamla Uppsala skulle bli freml fr arkeologiska underskningar vaknade man omsider till liv. Det hr var riktigt hgtidligt. ven om journalisterna grna hade sett hgre vetenskapliga syften med utgrvningarna, rdde det ingen tvekan om vad som var expeditionens huvudsakliga ml:

att avgra den i senare tider vckta frgan, huruvida hgarna i Gamla Uppsala, blivit, i likhet med vra sandsar, av naturen danade. 624

Nr underskningen vl hade pbrjats, i augusti 1846, blev den freml fr ett stort intresse bland allmnheten. Insndarskribenter i Aftonbladet klagade ver att det kom s f och sporadiska nyheter frn Gamla Uppsala trots att staden Uppsala hade tre tidningar, och tidningen Upsala frskte rda bot p detta genom ngra kortare notiser om hur arbetet fortlpte.625 Det gr inte att komma ifrn att det komplicerade, och potentiellt livsfarliga arbetssttet, som naturligtvis inte frtegs av driftiga journalister, inte precis minskade tjuskraften. Nr grvningarna gjorde vinteruppehll i september 1846, kunde Post- och Inrikes Tidningar rapportera att huvudsyftet redan var uppfyllt:

Af den redan skedda underskningen, i frening med hgens yttre ansenlighet, torde man med visshet kunna sluta, att den benmning af Kungshgar, traditionen gifvit denna och de friga stora hgarne i det ryktbara Hednatemplets grannskap, fullkomligt fverensstmmer med verkliga frhllandet. 626

Allmnheten fick n s lnge lta sig njas med detta, men fick andra sidan en livfull och populrt hllen artikel som publicerades i flera dagstidningar, ursprung623 Post- och Inrikestidningar nr 210 1846. Ryktet om denna spred sig nda till Tasmanien, dr tidningen Courier den 27 juni 1846 rapporterade om dess befarade fljder. 624 Se bl a Morgonbladet den 29 april 1847, men ocks Aftonbladet. 625 Upsala bland annat den 16 och 18 september 1846. Fr artiklarna i Correspondenten, se Sune Lindqvists redogrelse i Uppsala Hgar och Ottarshgen. 626 Ex. PIT den 21 september 1846. 267

ligen frfattad av Vilhelm Fredrik Palmblad i den nystartade mnadsskriften Lsning fr Bildning och Nje. Hr fick man veta det mesta om blets och hgens konstruktion, om kungshgar och brandgravsskick i allmnhet. Men artikeln r intressant ven av andra skl. I denna, som frfattades nr utgrvningarna gjorde sitt vinteruppehll, meddelade Palmblad att samtliga fynd, ven de till utseendet de allra obetydligaste, hade tillvaratagits. S lngt var allt i sin ordning i Palmblads gon, men att Hildebrand hade tagit med sig fynden till Stockholm fr att frvaras bland de andra samlingarna, hade gjort Palmblad upprrd.

Mot denna afsigt mste vi p det hgsta protestera. Dessas plats r ofelbart den ort der de blifvit fundna. Der hafva de sin betydelse, sitt intresseGamla Upsala beskes frfrigt under sommaren af ett ganska stort antal resande, Svenskar och utlndningar. Efter denna tid kommer troligen deras antal att n mer tillvexa. Hr bliva de [fynden] vida tillgngligare n i ngot af hufvudstadens Museer. 627

Det kan tyckas vara en oskyldig synpunkt, men den blottar en av de mest betydande sprickorna i svenskt universitetsvsen under denna tid. Palmblad var en av de ledande gestalterna i den nyromantiska rrelsen och en stor motstndare till iderna att koncentrera all forskning till Stockholm, allt i samhllsnyttans namn. Humanioran var i uppenbar fara. I Lund och i Uppsala reagerade man kraftfullt mot de centralistiska tendenserna, man avfrdade kraven p forskningens praktiska nytta och hvdade hgljutt akademins frihet frn statlig inblandning.628 Riksantikvarien Hildebrand var chef fr en verksamhet som befann sig mitt emellan humanism och naturvetenskap, man delade metoder med geologerna och geograferna, men ocks med filologerna och historikerna, och hade skert inga problem att frst argumenten frn ngot av hllen. Men Hildebrands uppdrag hade varit omjligt utan en konsolidering av inte minst fornminnesvrden, och han ville av naturliga skl strama upp denna verksamhet. Hildebrands centralism, den som yttrade sig i centralmuseitanken, skulle senare ge upphov till en djupgende konflikt med medarbetare ute i landet. I Hildebrands ambitioner att samla, eller rdda fornsakerna till Stockholm, sg Palmblad tydliga tecken p den huvudstadscentralism som han s djupt avskydde. Under avbrottet i september brjade nyheten spridas i de utlndska tidningarna. Gamla Uppsala hgar hller man nu p med att genomgrva, skrev Helsingfors Tidningar, och tillade:

627 628

Lsning fr bildning och nje, Mnadsskrift 1847, s.48-51. Sven Widmalm, "Den vetenskapliga kulturen," i Signums svenska kulturhistoria. Det moderna genombrottet, ed. Jakob Christensson (2008). s. 214 ff. 268

ty nu fr tiden r man ej bjd fr skrock, ej ens nr det gller att rubba gamla gudars aska. 629

Mjligen med undantag frn tidningen bo Underrttelser, som ansg att det knappast kunde kallas nyhetsjournalistik att gna sig t arkeologi,630 hade ven de vriga finska dagstidningarna fljt utgrvningarna med stort intresse. Det uppstod snart en diskussion i vilken man efterlyste liknande initiativ i Finland.631 ven de brittiska tidningarna, som The Preston Guardian och The Ipswich Journal rapporterade om utgrvningarna av Runic Barrows in Sweden, dr det fr vrigt pongterades att dessa inte lngre betraktades som naturliga formationer. Man kan sknja en viss besvikelse ver fynden som i allmnhetens gon mste ha tett sig torftiga, men man hoppades att vid nsta rs frnyade arbete gra stora och intressanta fynd.632 Dessutom kom besvikelsen ver de uteblivna skatterna nd i skuggan av den strlglans som fll ver den skicklige versteljtnant Stl. Morgonbladet skrev:

Arbetet r ganska vackert och besegrandet av de svrigheter, hvarmed man hade att kmpa frst i den lsa sanden, sedan i stenhgen, vittnar om knnedom i sappeurkonsten. 633

Utgrvningens huvudsakliga resultat kom att presenteras fr en strre allmnhet i Post- och Inrikes Tidningar, avtryckt i Aftonbladet den 2 juli 1847, som trots att den var frfattad av formuleringskonstnren Bror Emil Hildebrand knappast var lsbar.634 Det r en strikt redogrelse fr arbetet, inget annat. Kanske hade han kommit till samma slutsats som bo Tidningar, som kallade resultatet fr obetydligt635, kanske var det s att empirikern Hildebrand ville undvika att gra de gtiskt sinnade romantikerna i Uppsala ngra tjnster han gav dem nstan ingenting att skalda om - sett i det perspektivet blir den riktigt retfull. Atterboms drmska frhllande till hgar som gmma de Vldiges ben och som visade oss livet i diktningens sken var inte riktigt Hildebrands melodi. Dessutom hade Atterbom en enastende hg tanke om antikvariska experiment exempelvis var han oerhrt imponerad av att en engelsk antikvarie lyckats med bedriften att f ngra vetekorn som man funnit p gyptiska mumier att ter gro - efter rtusendens ddsdvala. Nr de rannsakar de forngrifternas innehll, skrev han, s sker det med den avsikten att i fynden meddela nya lifsmnen fr kommande utvecklingar.636 ven om det r en problematisk vision i synnerhet om man betnker fynden frn sthgen - r den tminstone mer optimistisk n diktaren Vitalis Erik Julius Sjberg. Vitalis var
629 630

Helsingfors Tidningar den 30 september 1846. bo Underrttelser den 5 maj 1847. 631 Morgonbladet den 29 mars 1847. 632 bo Tidningar den 7 oktober 1846. 633 Morgonbladet den 29 mars 1847. 634 Lindqvist 1936, s. 145 f. 635 bo Tidningar den 7 juli 1847. 636 Atterbom 1864, s. 2. 269

uppenbarligen ingen vn av arkeologi, i alla fall inte den 1 december 1819 d han skaldade fr kronprins Oscar. Det var i brstet, inte i hgen, som Odin levde. Bara den svage letade i mullen efter hans spr.637 Det var inte heller helt i Hildebrands smak, s kanske var det bttre att hlla sig till fakta. De utlndska tidningarna behvde inte ta samma hnsyn. The Examiner sammanfattade resultaten med sedvanlig brittisk vltalighet:
In the centre of a large mass of bone-ash formed from horses, dogs, and, perhaps, a hecatomb of men, stands a potters vessel, containing the mortal ashes of some once notorious thief of the fourth or fifth century. The class of ornaments found determine the era of the tumulus, and, as the workmanship is Eastern, it may make fine pabulum for some shrewd Pundit. 638

Det rder inget tvivel om att den artikelfrfattaren skulle bli sannspdd.

NR

DEN STORA ANDEN TALAR

DET FORNTIDA UPPSALA har alltid lockat fram poeter med nsa fr kungahyllningar och vem vet, kanske var Tjodolf av Hvin en av dem. Kanske visste frfattaren av Ynglingatal inte mycket mer om storhgarnas rttmtiga gare n vad Per Henrik Ling, Per Daniel Amadeus Atterbom, Carl Vilhelm Bttiger, Christian Erik Fahlcrantz eller Bernhard Elis Malmstrm visste om Gustav Vasas bursprk p hgarna 1526. nd skrattar vi hgre t dem n t Tjodolf av Hvin. Det var skalderna som bar fram manifestationerna och det var skalderna som etablerade bilden av Gamla Uppsala och det r inte mycket att skratta t, eftersom deras bilder hnger kvar ver oss. ven om de inte lngre behvde bekymra sig ver Magog, det nordliga Zion eller Adam av Bremens Mariaepisod fanns alldeles tillrckligt med annat att spinna p hr. Tempel, lundar och kllor har alltid varit tacksamma element. Hjltarnas gravar, Frejas spinnrock som nnu glimrade i Orions stjrnbild dr de tre hgarna pminde om hans blte - var ngra andra. Det nytestamentliga motivet Tre kungar vid vaggan var ngot lngskt, men kunde ocks fungera om man var p rtt humr. Atterbom stllde Muhammeds trollslott mot Uppsala hgar,639 andra pstod nnu mrkligare saker. Tegnr, som tycktes oroad ver hur Tors dunder ltt kunde bli lama teaterblixtar i smre skalders hnder och hur de frlyft sig p Tors hammare nr de borde bra lttare vapen, menade att det inte var Oden, Tor eller Frejs skuld att det ibland kunde g fel. Fr fel kunde det bli, men mnga saker var enkla att sga med glaset i hand. Andra saker var enkla att sga fr att det passade s bra att sga dem just hr
Erik Vitalis Sjberg, Samlade dikter af Vitalis, (Stockholm 1837). s. 83. The Examiner, lrdagen den 9 september 1848. 639 Tal till S. F Lidman den 27 oktober 1816. Per Daniel Amadeus Atterbom, Samlade dikter. Lyriska dikter, D. 1-3, (rebro 1863). 270
638 637

och nu! Just nr man diskuterade skolordningen och Folkskolan erinrade man sig att det var frn just Uppsala hgar den frsta skolreformen utgick, fr det var ju hrifrn Gustav Vasa 1526 frklarade att han mnade skaffa landet mer uppbyggliga lrare n munkarna denna fr folket och riket s onyttiga och skadliga ohyra.640 Detta famsa bursprk, under vilket Gustav Vasa hotade allmogen med vapenmakt, hade fr vrigt Jran Jacob Thomaeus frvandlat till ett samtal641 och Erik Gustaf Geijer till ett sammantrde.642 Ngra saker kunde inte sgas: All mjlig visdom kunde man f sig till livs p Odins hg, utom Torgny Lagmans tminstone inte nr kungligheter var nrvarande eller nr tiderna fr kungahyllningar var gynnsamma. Nr kronprins Oscar verlmnade ett Bragehorn till Uppsalastudenterna den 3 juni 1835 hade Fahlcrantz frfattat en rad snger, varav mnga nmner Uppsalatinget, men ingen Torgny Lagman. TILLFLLENA ATT SKALDA ute i Gamla Uppsala var tskilliga. Sedan slutet av 1700talet hade Gamla Uppsala kommit att locka en allt stridare strm av celebriteter, besk som fick en allt mer glnsande inramning. Redan 1786 hade Gustaf III och kronprinsen Gustaf Adolf beskt Gamla Uppsala, 1825 kronprinsessan Josephine och prins Oscar, 1830 drottningen Desiderea, 1834 Carl XIV Johan, 1838 den blivande ryske tsaren Alexander II och 1845 kronprins Karl - allt prydligt noterat i sockenstmmoprotokollen.643 Drtill kom studentmanifestationerna och kongresserna. Gamla Uppsala hade blivit ett besksml av rang. Det var stora saker i grningen. Poeter skaldade, studenter sklade och pressen hade en hel del att skriva om saken. Uppsalastudenternas aktiviteter brjade bli nyheter lite varstans. Till och med punschdrickandet blev en internationell framgng - i den australiensiska tidningen Northern Territory Times and Gazette berttade man den 16 januari 1874 att handlaren W. F Clark, frutom lot of Sundries too numerous to mention, nu ven tillhandahll Upsala Punsch.644 De hr manifestationerna, i synnerhet de ngot senare skandinavistiska knslostormarna, har inte sllan skildrats som prilligheter frn ngra vrldsfrnvnda magistrar och gluntar. Det var det bara delvis, det mesta som sgs i festtalen speglar vrldshndelserna allt frn Wienkongressen, Krimkriget, Dansk-Tyska kriget till Fransk-Tyska kriget en period som ur alla tnkbara perspektiv skulle ge gott om inspiration till dem som talade i Gamla Uppsala.

640 Peter Wieselgren, "Bildningsantstalterne i Sverige. III, under Reformations-tidehvarfvet 15231600. ," i Skandia: Tidskrift fr Vetenskap och Konst. (1835). s. 173f. 641 Jran Jacob Thomus, Skandinaviens kyrko-hfder, frn de ldsta till nrvarande tider. Senare delen, (Christianstad 1838 1838). s. 33. 642 Geijers Svenska folkets Historia II, i Erik Gustaf Geijer, Erik Gustaf Geijers samlade skrifter. Afd. 2. Bd 3, Svenska folkets historia. D. 2, Till Gustaf II Adolf, (Stockholm 1852). s. 87. 643 GUK K I:4 i ULA. 644 ven i New York hade punschen slagit igenom. I en teaterrecension skrev New York Times: The inevitable grotesque serving maid of contemporary farce is contributed by Pearl Adams, who may be as Swedish as the arrack punsch of Upsala University, but is certainly not amusing. New York Times den 31 augusti 1897. 271

Ett av de mrkligaste tillfllena r dock besket av den ryske tronfljaren och den blivande Storfursten av Finland tsar Alexander II - som i juni1838 beskte den rysslandsvnlige Karl XIV Johan. Den 19 juni reste kronprins Oscar och den blivande Tsaren till Uppsala, och de finska tidningarna sg storgt p nr Geijer fick en briljantring i utbyte av ett exemplar av den tyska versttningen av Svenska folkets historia.645 Naturligtvis beskte man Gamla Uppsala, och naturligtvis sjng och sklade man. Somliga tidningar beskriver dessa junidagar som en enastende idyll, och det hade det skert varit om det inte vore fr att kronprinsen och den blivande tsarens resa till Gamla Uppsala mer tog sig formen av en flykt ven om resan var planerad sedan en tid. Samma dag utbrt Crusenstolpekravallerna i Stockholm, Stockholms slott sprrades av, trupper intog staden och tv mnniskor skts ihjl - det var det nrmaste Sverige har kommit en revolution. Att utstta den ryske tronarvingen fr den sortens risker hade skert inte gtt hem i Vinterpalatset, bttre d att fara till Uppsala, dr det var gudagott att vara, dr man kunde dricka mjd, skalda om Frodefreden och hur det svenska folket i alla tider hade lskat sina konungar. mnet Torgny Lagman var frmodligen helt uteslutet. I talen vid mten som dessa frekom inga nyheter. De betonade kunglig auktoritet p folklig grund. Inga tvra avbrott, inga hastiga frndringar, utan en kontinuerlig utveckling. S smningom skulle ett nytt budskap leta sig in i talen - om studenterna sjng fr den ryske tronarvingen 1838, skulle de sjunga helt andra snger i juni 1843.
FREDENS
HELGEDOM.

STUDENTER FRN LUND och Kpenhamn hade mtts p resunds is 1838. En ovntad kld hade slagit en bro ver havet, och nu gick de dr arm i arm och gladdes t varandras sllskap. Dessa samkvm, skrev Carl Ploug, mellan den sydsvenska och danska utbildade ungdomen skulle s smningom anta en nationalkaraktr, hade lett till vertygelsen att bara en utveckling som vilar p en nationell grundval r sann och varaktig, och att eftersom Nordens folk har gemensam nationalitet, s kommer deras utveckling g hand i hand och fra dem nrmare och nrmare samman och at de, i Bevidsthet om at de have delt Fortid sammen, ogsaa maae gaae en flles Fremtid imde.646 Det hr innebar Skandinavismens, om inte fdelse, s dess frsta populra manifestation. Man strvade efter en andlig nordisk enhet, man hade en gng varit ett och samma folk som dyrkade samma gudar i Lejre, Hlade och Uppsala - fast mest i Uppsala. Redan 1817 mter oss begreppet Nationaltempel och frestllningen om Gamla Uppsala som stet fr den skandinaviska verkungen.647

Finlands Allmnna Tidning den 30 juni 1838. Beretning om studentertoget til Upsala i juni maaned 1843, (Kjbenhavn, 1844). s. XI. 647 Upsala, der Nationaltempel und der Sitz der Skandischen Oberknige. Georg Hassel, Hassel's Vollstndiges Handbuch der neuesten Erdbeschreibung und Statistik. , (Berlin 1817). S. 238. 272
646

645

Odinslran frenade alla nordens folk i de hga tempelsalarna p stranden af Fyrisn.648

Den 1 juni 1843 gick 152 danska studenter ombord p ngfartyget Iris, och under sngen St Maschinen igng, Herr Kapten satte man kurs mot Malm dr 56 lundastudenter vntade.649 Nr de anlnde till Uppsala klockan halv tre den 5 juni mttes de av hundratals vinkande Uppsalabor och 32 kanonskott. Arm i arm gick man sedan upp till Gustav II Adolf Obelisk vid Odinslund belgen vid Trefaldighetskyrkan. Uppsalastudenternas kurator, magister Petterson, menade att det inte var vid Fyrisns strand man ville mta brderna frn de Nordiska rikenas Universitet
utan hr, hr i Odins, vr Stamfaders, urldriga Lund. 650

Nr den stora anden talade gjorde det inte s mycket om en eller annan fiol spelade fel. Tvrtom kunde det ligga en vits i det. Gng p gng ser vi exempel p att den egentliga kultplatsens lge var av underordnad betydelse nr det var frga om tankar af betydelsefull vigt, knslor af gldjefull hnryckning651 Samma hedniska lund skulle nmligen dagen drp placeras ute i Gamla Uppsala, en lund med dunkelgrna stammar, med mystiskt sus, som i Dodonas skog. Vid denna tid rdde det - i akademiska kretsar - ingen tvekan om att det var Gamla Uppsala som var den verkliga platsen fr denna urldriga lund, men om talaren tvingats redogra fr alla dessa komplicerade historiska spetsfundigheter hade det naturligtvis frstrt den storslagna bilden och gjort talet uddlst. Tillfllet gav s att sga tjuven. Den 6 juni, nr en varm og ren Junisol kastede sit Skjr over de glade ungdommelige Ansigter begav man sig till Gamla Uppsala. Man hlsades vlkomna av Upplands Regementes Musikkorps. Fr studenterna som samlades i Gamla Uppsala 1843 rdde det ingen tvekan, i alla fall inte just i denna stund. Gamla Uppsala hll samman den skandinaviska anden, hr skulle man ing fosterbrdralag vid stamfaderns urldriga lund vr odlings vagga, gudamytens grav. Den hr lunden lyste visserligen med sin frnvaro 1843, men den hade legat hr ngonstans och det var fullkomligt tillrckligt fr att frammana de stora knslorna.Paa Upsala tinghi, skaldade Frederik Barfod, er der atter ydet Ret og Retfrdighet.652 Och kanske r det i denna stund en annan Gamla Uppsala-myt fds. Ngot drmskt har detta grde dr studenterna samlades, Lilla Grdet, eller Lits grded, kallats Sveriges Hjrta. Uppgiften kommer frn en svrlst handskrift av Anders Frigell med titeln Arkeologiska Anteckningar om Gamla Uppsala, tryckt i Sune LinSkandinaviska studenternas mte i juni 1843, (Stockholm, 1843). s. 7. Beretning 1844, s. 13. Den danska berttelsen om 1843 rs studenttg r mer utfrlig n den svenska, och jag har drfr fredragit denna. 650 Ibid s. 30. 651 Ibid s. 35. 652 Ibid. s. 54. 273
649 648

dqvist 1936.653 Uppgiften om Sveriges hjrta kom frn kyrkoherden Anders Erik Kns, men Kns kunde inte erinra sig varfr platsen kallades s. S vitt jag har funnit frekommer benmningen ingen annanstans n i denna handskrift. Dremot har platsen nedanfr Tingshgen kallats Skandinaviens hjrta. Nr de frsamlade studenterna hade samlats vid och nedanfr Tingshgen, skaldade Bernhard Elis Malmstrm:

Vlkomna hit, pilgrimer frn Sder! I resenrer fver land och haf! Hr lggen vandringstafven neder, I brder, I trden hr p Edra Fders graf. Vid Skandinaviens hjerta hr I hvilen, Det slr fr er! Vlan! S hvilen ut. I Edra tankar sekler genomilen: Ett sekel gmmes hr i hvar minut. 654

Malmstrm kan ha varit upphovsmannen till benmningen, den kan ha frekommit tidigare vid liknande hgtidligheter och d kanske kallats Sveriges hjrta.655 Det senare ter sig inte mindre rimligt med tanke p att ett genomgende drag i 1843 rs studenttg var att pongtera den gemensamma skandinaviska hemortsrtten fr allt som tidigare varit svenskt. Helgedomarna tillhrde inte Sverige, utan Skandinavien. Det nya temat, det som utvecklade sig under studenttgen och de skandinavistiska evenemangen, var freden. Nu skulle krigen bannlysas. Och vad kunde Gamla Uppsala annat vara n fredens och bildningens tempel? Mtet i Uppsala skulle tfljas av andra, men budskapet var identiskt.

Nordens mn skola ter, som fordom, erfra verlden, men p ett fredligare stt...fven nu finnas nordiska vikingar, men dessa ro ljusets och sanningens frkmpar.656

De utlndska dagstidningarna skulle skriva om dessa fredstankar, ibland med sympatier, men oftare med syrliga kommentarer mycket beroende p varifrn man kom eller hur situationen i Europa sg ut. Ibland annat The Times berttade man om den demonstration i september 1855, d uppsalastudenterna firade Sevastopols fall en belgring som varat i 11 mnader. Sympatierna fr Storbritannien och hyllningarna till de brittiska framgngarna under Krimkriget noterades livligt i
653 654 655

Handskrift S 48, UUB. Se ven Lindqvist 1936, s. 64f och 80. Beretning 1844. s. 41. Frigells anteckningar br inget datum, men eftersom han nmner utgrvningen av sthgen, mste anteckningarna ha frfattats tidigast 1848 och senast 1862. (Kns var kyrkoherde i Gamla Uppsala ren 1835-1853, men avled 1862). 656 Studentertog til Christiania 1851 fra Lund og Kjbenhavn : Beredning, (Kbenhavn, 1853). s.21. 274

brittisk press, dr man naturligtvis inte kunde undg att nmna den suggestiva inramningen vid Gustavus the Great monument i The Wood of Odin. Man hurrade fr vst, man sjng Runebergs Vrt land, vrt land, men ropade efter frihet och civilisation.657 Knappt fyra mnader senare skulle de brittiska tidningarna vara mindre imponerade. Vid knutmssotid 1856 samlades Uppsalastudenterna igen och ven nu sklades det hej vilt. Finland r inte frlorat, ropade man. Manchester Guardians korrespondent kunde inte undg att se det ljliga i scenen. Uppsalastudenterna ville inte ha fred, man ville ha revansch. Frlusten av Finland frmrkade deras sinnen, och hoppet om att tervinna Finland berodde p utgngen i Krimkriget men det var en drr som stngdes i och med att fredsfrhandlingarna inleddes i januari 1856 och d Finland av allt att dma fortfarande skulle vara ett storfurstendme under Ryssland.658 Pressen skulle gra fler sdana observationer.
QUELS
NORMES TUMULUS!

DET SAKNAS INTE skildringar av 1874 r internationella antropologiska och arkeologiska kongress,659 men alla var inte njda med dem.
Hwad den nu upplsta arkeologiska kongressen bekrftar, s hafwa dess sammantrden utan twifwel warit i hg grad underhllande och lrorika fr deltagarna i dem, men icke har den stora allmnheten haft mycken uppbyggelse att hemta af de referat, som tidningarna fr att flja med sin tid mst spalttals leverera 660

Att skildringarna skulle vara lika andefattiga som tidningen bo Underrttelser pstod stmmer inte alls, tvrtom. Nr Henry H. Howorth frfattade sitt referat i The Journal of the Anthropological Institute of Great Britain and Ireland 661 hade han naturligtvis ingen anledning att bertta om de tskilliga intermezzon som de franska journalisterna hade noterat - de drar sig inte fr att skildra germanerhysterin bland de tyska forskarna, motsttningarna mellan de franska och tyska vetenskapsmnnen, och hur illa tyskarna behandlade sina vrdar, de fransksinnade svenskarna. Mycket r redaktionella och nationalistiska verdrifter, mycket r skvaller i skuggan av det Fransk-Tyska kriget men det de berttar r mnga gnger mer arkeologihistoriskt intressant n de torra referaten av kongressens frelsningar.

The Times och Daily News, den 28 september 1855. Manchester Guardian, den 30 januari 1856. 659 Fr en utmrkt nutida skildring, se Maja Hagerman, Det rena landet : om konsten att uppfinna sina frfder, (Stockholm 2006). 660 bo Underrttelser den 26 augusti 1874. 661 H. H. Howorth, "Report on the Stockholm Meeting of the International Congress of Anthropology and Prehistoric Archology," The Journal of the Anthropological Institute of Great Britain and Ireland 4(1875). s. 339-362. 275
658

657

DET BRJADE ILLA. Till en brjan ville kongresskommittn fara till Gamla Uppsala men helt och hllet undvika ett besk i Uppsala. Uppsalatidningarna fann det ofrsvarligt att lta dessa internationellt frejdade vetenskapsmn:

resa till gamla Upsala och direkt tillbaka till hufvudstaden, utan att f s mycket till lifs som en rlig svensk smrgs och dito sup 662

Nr det stod klart fr Uppsalatidningarna att delegaterna trots allt skulle f bde mat och dryck i Uppsala, mrktes en uppenbar nervositet. Besket skulle inte bli lngvarigt, s hr fordrades det flinkhet. Upsala-Posten ppekade att det fanns skl att erinra om att beskarna skulle f ett vrdigt mottagande, kanske genom en enkel frukost.663 Staden mste prydas, de nyfikna mste upptrda vrdigt och iaktta marskalkarnas anvisningar. Vanligt folk mste betnka vad staden r och betyder ingen fick dra sig undan! Nervositeten blev inte mindre nr resultaten av grvningarna i Vsthgen blev knda ngra veckor innan kongressens besk. Visningen av hgen och fynden skulle ju vara en av kongressens hjdpunkter, men vad hade man egentligen att visa upp? Upsala-Postens redaktr var allt annat n njd. Han skriver att fyndet blev ovntat ringa och torftigt. Gravrset var vrdslst hopkastat, benen hade inte ens ihopsamlats p ett ordentligt stt.664 Det borde kanske vara bttre att avstyra det hela? Arkeologikongressen bidrog fr vrigt till nervositet lite varstans i landet. I Gteborgsposten uttrycktes frhoppningen att de tillresta forskarna skulle se att Sverige inte bara var vackert, utan ven lngt ifrn s fattigt land, som vi sjlva framstlla det nr vi ro vid dligt lynne.665 SKILDRINGARNA av kongressens besk i Gamla Uppsala r s mnga att man nstan glmmer bort att det inte varade mycket lngre n en timma.666 Fr man tro tidningsreferaten var det fullt tillrckligt, man hade sett s mycket att det inte gick att ta in mycket mer. Hans Hildebrand tog emot de frejdade vetenskapsmnnen vid vsthgen, dr han till Upsala-Postens frfran hade lagt upp de torftiga fynd som vsthgen hade dolt. Det framgr inte av tidningsreferaten om Hans Hildebrand ven hade presenterat fynden frn de mindre gravarna frn yngre jrnlder som underskts samtidigt, varav en om vi fr tro Upsala-Posten och Hildebrand hade innehllit ett obrnt lik.667

Upsala den 13 augusti 1874. Upsala-Posten den 15 juli 1874. 664 Upsala-Posten den 27 juli 1874. 665 Ref. i Upsala den 1 augusti 1874. 666 Det rder delade uppfattningar om hur lnge utflykten egentligen varade. Planen var att tget till Gamla Uppsala skulle avg frn Uppsala klockan 9,26 och att terfrden skulle ske 10,38. Men frseningar uppstod och enligt Upsala-Posten varade besket i 1 timma och 8 minuter (U-P den 12 augusti 1874). Andra, som tidningen Vikingen, angav 45 minuter. 667 Upsala-Posten hade ftt denna ofta frbisedda information av Hans Hildebrand. 276
663

662

Med fynden framfr sig stllde sig nu Hildebrand p kummlet, talade och fick sedan besvara en del frgor frn beskarna. Journalisterna hade ocks frgor. I den danska Illustreret Tidene undrade man om det med spnning emotsedda resultaten svarade till det stora offret av tid och pengar? P det mste man trots allt svara jo. Arkeologin r en ung vetenskap och gr fram med ungdomens fyrighet. Frr i tiden byggde man sina resultat p enstaka fynd man hade hittat, men nu hade man strre saker i sinnet. Trots de ringa fynden frn denna stora hg hade man ju i alla fall kunnat iaktta gravskicket.668 Den liberala Dagens Nyheter undrade varfr man inte riktat strre uppmrksamhet t Tingshgen det stlle dr Torgny Lagman yttrade de frst uttalade konstitutionella grundsatserna inom hela Europa.669 DE VERKLIGT INTRESSANTA observationerna gjordes dock nr sllskapet anlnde till Uppsala, dr de nu samlades i Botaniska trdgrden fr att avnjuta en lukullisk frukost. Dr talade universitetets prorektor, geologiprofessor Lars Edvard Walmstedt. Han betonade att man nu befann sig i det svenska folkets vagga och beskrev Uppsala som Nordens frnmsta universitet.670 Inte mnga ord sades om Norge eller Danmark. Det som tidigare varit Skandinaviens gemensamma kulturskatter, hade blivit svenska. Det tycks dock som om delegaterna frn de fransktalande lnderna sg saken annorlunda, de betonade nmligen Skandinavien i livligare ordalag n ngonsin skandinaverna. Skandinavismen exkluderade Tyskland frn denna nordiska gemenskap, vilket naturligtvis var ett tacksamt mne ur fransk synvinkel. Quatrefages, som var en av dem som sklade fr Skandinavien och de skandinaviska studenterna, hade redan retat gallfeber p de tysktalande d han hvdat att preussarnas grymheter i det fransk-tyska kriget berodde p att de tillhrde en frarisk, slavisk-finsk ras.671 Motsttningarna var uppenbara, kongressen drp av politik. Korrespondenterna, i synnerhet frn de franska tidningarna Journal des dbats och Le Sicle kunde inte undg att notera ett och annat pikant intermezzo. Redan under festen p Hasselbacken den 10 augusti hade den preussiske konservatorn Ferdinand von Quast uppblandat sitt tal med krigiska guttural-skrik i det han sklade fr Gustav II Adolf protestantismens ledande frkmpe. Den svenske professorn C J Rossander hade uppenbarligen reagerat kraftfullt, han ppekade fr von Quast att Skandinaviens kulturella odling var resultatet av fred, inte av svrdsklang och armer.672 I The Times kommenterade man med lika stor frfran att han uttalat denna skl p tyska kongressens sprk var franska.673 bo Underrttelser konstaterade att det var tur att de franska delegaterna var inhysta p Grand Hotel, medan tyskarna bodde p Hotel Kung Carl, hwarigenom de tminstone sluppo att bo under samma tak.674
668 669

Illustreret Tidene, 30 augusti 1874, rg. 15. DN den 12 augusti 1874. 670 Referat i Upsala-Posten den 12 augusti 1874 671 Lon Poliakov, The Aryan myth : a history of racist and nationalist ideas in Europe, (New York 1974). s. 261ff. 672 entremlant son discours de cris gutturaux. Ref. I tidningen Vikingen den 22 augusti 1874. 673 The Times den 9 september 1874. 674 bo Underrttelser den 26 augusti 1874. 277

Ferdinand von Quast skulle dock inte ge sig s ltt. Nr man nu samlades i Botaniska trdgrden och efter att ha lyssnat p en rad av prominenta talare hade von Quast farit ut i ett tal som enligt den finska tidningen Vikingen var fverfullt av Deutschtum. Enligt den betydligt frsiktigare Dagens Nyheter hade talaren velat framhlla sammanhanget mellan de srskilda grenarna av den germaniska stammen, vilken under sina ervringar ingjutit ny kraft i de av de frfallna romarvldet frdrvade folken.675 Han ville tillgna tyskarna ran af att utgra civilisationens egentliga banerfrare. Talet, som var sllsynt dumdristigt och provocerande, ledde till oro bland Galliens sner. Inte ens tidningen Upsala kunde underlta att kommentera hndelsen:
Geheimerdet von Quast var en bister liten gubbe, som hade en ljudelig stmma, och hvars yttrande om germanismen framkallade kraftiga gensgelser. 676

Den hgljudde talaren tystnade av frtrytelse och nedsteg frn tribunen.

SOMMAREN 1878 anordnades en internationell fngvrdskongress i Stockholm, och naturligtvis krntes den obligatoriska resan till Uppsala med en avstickare till Gamla Uppsala. Hur lnge denna utflykt varade framgr inte av tidningsreferaten, men den gjorde ett stort intryck p bde delegater och de europeiska korrespondenterna. The Times korrespondent var vervldigad av det superba panoramat och inte s lite imponerad av landshvdingen, Greve Hamilton.677 Han hade ltit duka upp ett bord p Frejs hg, dr de 296 delegaterna under en klarbl himmel och smekta av en ljum bris - kunde frfriska sig p mjd. Valet av just Frejs hg var noga uttnkt. Landshvdingen frklarade att han inte ville:

samla frmlingarna p Odins eller Tors hgar, vilkas namn erinra om gamla fejderutan p Frejs hg, som pminde om den fridslle, om lugnet och frbrdringen mellan folken, om det fredliga och mnniskovnliga ml fr vilken kongressen arbetade.678

Efter det Rysk-Turkiska kriget och Berlinkongressen kunde ett sdant budskap definitivt ha varit aktuellt.

EN ANNAN KONGRESS som, om vi fr tro tidningsreferaten, gjorde ett outplnligt intryck p innevnarna i Gamla Uppsala var 1889 rs orientalistkongress. Landshvding Hamilton hade ven denna gng frberett det hela noga. Nr delegaterna steg av tget mttes de av en blsorkester, och under tonerna av marschen ur Car675 676

DN den 12 augusti 1874. Upsala den 13 augusti 1874. 677 Times den 11 september 1878. 678 Morgonbladet den 30 augusti 1878. 278

men tgade man upp till Odins hg vid vars fot man hade dukat upp ett bord med mjdfyllda horn. Stmningen blev snart munter, en frmling rkade vnda hornet fel, och fick all mjd ver sig, men han fann sig i situationen och skrattade.679 P hgarna vimlade det nu av asiatiska schamaner, berber och beduiner, allt medan Gamla Uppsalaborna storgt sg p (frn anvisad plats vid Frejs hg). En tidning frn Berlin rapporterade:

Det var ett sllsamt skdespel, att skda den fjerran sterns arier p sina till vestern utvandrade och aldrig terkomna brders grafar egna en skl t deras minne.680

1889, det r Adolf Hitler fddes, talade man visserligen om arier, men nnu kom ljuset frn ster.

679 680

Tidningen Finland den 9 september 1889. Ref. ur Wiborgsbladet den 13 september 1889. 279

I S KANDINAVIENS HJRTA

Nr det r roligt hr s r det nd bra trefligt.

THEODOR HAGBERG

R 1837 TILLTRDDE Bror Emil Hildebrand som riksantikvarie. Det fanns inte mycket som tydde p att det skulle bli en sinekur. Han konstaterade visserligen att Sverige var frskonat frn den mer ideologiskt frgade frstrelsen, missionrerna och senare prsterna hade visat storslagen frdragsamhet mot sdana freml, som tillhrt beknnare av den tro, de skt utrota eller omgestalta. Vad det gllde insamlandet av lsa fornsaker fanns det inte heller ngra problem. Problemet var i stllet de fasta fornlmningarna. P sista tiden, menade Hildebrand, hade de lmningar som tidigare lmnats ifred, funnit skoningslsa fiender i den sla likgiltigheten, det ra okynnet och den lumpna egennyttan. Han menade att detta inte blev mindre problematiskt i och med skiftesreformerna. Fornlmningarna lg ofta p mark som brukades gemensamt, men nu hade samma omrden blivit skiftade mellan de enskilda delgarna. Privatiseringen innebar drmed en bristande insyn ver hur tidigare vrdad mark skttes, markgarna ansg drfr mnga gnger att fornlmningarna var deras egendom681 en diskussion som 2009 har blivit skrmmande aktuell. ven Dybeck var djupt frtvivlad, han berttade om jordgare som beordrat arrendatorerna att jmna ut gravflt 682 och vad kunde bttre skildra denna frstrelse n hans dramatiska teckning ver sandtkten vid Strbohg vid Kping? Antiqvitets-Intendenten P. A. Sve han som for till Dalarna fr att finna berttelser om Gustav Vasa men tervnde tomhnt eftersom ingen i Dalarna hrt talas om kungen ifrga tycktes kanske just p grund av detta jmnare till sinnet. Sve ppekade att frstrelsen ofta berodde p att man inte visste vad man frstrde, och att ett fiskaliskt anklagande var mindre verksamt n upplysning. Det var drfr viktigt att upplysa de enskilda jordgarna de frstndiga bnderna, men ven ungdomen, skollraren och inte minst klockaren.

681 Hans Hildebrand, ed. Antikvarisk tidskrift fr Sverige(1864). s.2 ff. NM Mandelgren menade tvrtom att allt var Hildebrands fel, eftersom han gett lantmtarna, de som frrttade skiftena, dubbla budskap. Nils Mnsson Mandelgren, Ngra bidrag till den svenska arkeologiska forskningens historia under den tid Bror Emil Hildebrand innehaft riksantiqvarie-embetet, (Stockholm 1876). s. 27 ff. 682 Richard Dybeck, "Arbetsberttelse fr r 1861 till Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien afgifven af Richard Dybeck," i Antiqvarisk tidskrift fr Sverige, ed. Hans Hildebrand (1864). s. 169 ff. 280

Riksantikvarien hade med andra ord en del att st i, vare sig han hette Bror Emil eller Hans Hildebrand. Upplnningarna var inte ett dugg bttre n smlnningarna, och inte ens hlften s underliga som vstmanlnningarna. Lingvisten och frfattaren Theodor Hagberg berttade helt ofrskrckt att nr majfesten 1845 i Uppsala annalkades, brjade Uppsalaborna trngas i handelsbodarna dr det frsldes en och annan urna uppgrfd ur fdernas hgar.683 Rapporter med ett liknande innehll strmmade kontinuerligt in frn annat hll. Bara ngra exempel: Sommaren 1877 hade bonden gren i Bjrklinge bortfrt en gravhg, och nr Hans Hildebrand stllde honom mot vggen hvdade gren frankt att det bara rrde sig om en jordkulle, som frresten var hans egen. Riksantikvarien var skeptisk, inte minst med tanke p att grens grannar berttade att det inte var den enda jordkulle som gren ltit bortfra. 1881 hade Hans Hildebrand ftt ett knepigt fall p sitt skrivbord som rrde en mansperson som hemfrt fynd frn Vendels kyrka. Det hade inte varit srskilt upprrande om det inte vore fr att manspersonen ifrga var amanuens. verhuvudtaget var det ngot med Vendel som lockade fram amatrarkeologen ur somligt folk. 1886 kom en rapport frn Husby-Sjutolft som gjorde gllande att lanthandlaren Hedbom hade fr vana att sl snder runstenar, inte s mycket fr att det roade honom som fr den enastende praktiska nyttan av flata runstenar, dessa kunde komma till nytta lite varstans. Men alla frrttningar var gud-ske-lov inte elnde: 1891 delar Riksantikvarien glatt ut 200 riksdaler ca 10 000 kronor684 - till hemmansgaren C F Carlsson och hans drng H Mattson i Gamla Uppsala, allt som belning fr den silverskatt de hade funnit vid ett drneringsarbete vid Kungsgrdarna.685 Om drngen som gick och grvde dr i Skandinaviens hjrta verkligen fick sin rttmtiga andel kan man vl aldrig riktigt vara sker p, men det hade kunnat bli en grundplt till en bttre tillvaro i Amerika.
GRANNE
MED

ODEN

DET MSTE HA varit en fantastisk sak att bo granne med Oden, det borde ha fyllt innevnarna med magnifika tankar om sig sjlva ven under de mest vardagliga gromlen. I varje mystiskt ljud som fyllde luften, tyckte sig bnderna i Gamla Uppsala nnu hra Odens springare, lyfte de blicken mot skyn kunde de nnu se Frejas spinnrock glimra i Orions stjrnbild. tminstone om man fr tro den recensent i North American Review som tagit sig an Tegnrs Frithiofs Saga.686 Tegnr skulle inte ha blivit s glad t en sdan recension, sjlv var han inte alls sker p att forntidens sagor var srskilt begripliga fr folket. Han var inte s imponerad av George Paykulls tragedi om Domalder den otursfrfljde kungen som enligt
683 684

Theodor Hagberg, Majfesten i Upsala 1845, (Upsala, 1845). Grov uppskattning enl. KPI. Myntkabinettet. 685 Landskansliet C-ln. D II2:1. ULA. 686 North American Review no 45, den 1 juli 1837. 281

Ynglingasagan offrades av svearna p grund av den lnga missvxten. Ett sdant de kunde ltt bli obegripligt fr skdaren. De gamla svenskarna, skrev Tegnr, hade slaktat kungen fr att spannmlen var fr dyr, de nya skulle ha lust att gra det samma drfr att spannmlen inte var tillrckligt dyr.687 Men nr det gllde Gamla Uppsalabornas instllning till de gamla myterna gjorde den amerikanske resenren Charles Edwardes en annorlunda observation. I artikeln A day in Upsala berttar han hur hans guide, den gamle skollraren i Gamla Uppsala, i bitande kyla och trots att snn rckte honom till knna, inte dragit sig fr att visa honom Oden, Tor och Frejas hgar, trots att han mycket vl kunde ha stannat kvar i vrmen med sina elever.688 Edwardes var imponerad av lrarens distans. Skollraren hade frhllit sig lika avvaktande till berttelserna som Edwardes. P Kreta, skrev han, visar de dig Jupiters grav och frvntar sig att du ska tro p dem. Det gr man inte hr. Det var intressant, tyckte Edwardes. Journalisten Theodor Mgge, som inte var frmmande fr den skandinaviska idn, skrev att pressen hade skrivit tskilligt om dessa manifestationer, men att det egentliga folket visste fga drom.689 Den Frodefred som talarna hade terkommit till med smtt ritualistisk regelbundenhet, hade skert attraherat ven vanligt folk eftersom det var de som brukade gra det strsta offret i krigstider, men talet om Skandinaviens kulturella odling mste ha varit obegriplig fr mnga av dem. Den enda odling de knde till var den som alltfr ofta drabbades av torka. DET FINNS NGRA enstaka tecken p en vxande sjlvmedvetenhet i Gamla Uppsala p grund av all denna uppmrksamhet, men att det skulle stiga dem t huvudet var, precis som Mgge frmodade, inte srskilt troligt. I Skandinaviens hjrta hade man tskilligt annat att fundera ver. 1805 kunde endast 29 % av socknens hushll frsrja sig av eget arbete eller egna medel. 1820 var 41,6 % av befolkningen fattiga och 24,3 % utfattiga. En lng rad av ndr, missvxt, skogsfall och ekonomisk recession drabbade hrt. Smittkoppsepidemierna terkom med spklik ofrutsgbar frutsgbarhet: 1750, 1756 1763, 1766, 1771, 1778, 1783, 1790, 1796, 1797, 1809 och 1810. Under dessa epidemier krvdes minst 141 mnniskoliv, varav majoriteten offer utgjordes av barn. Nr smittkopporna s ntligen kunde frdrivas med vaccinering tog msslingen, kikhostan, tuberkulosen och koleran vid sjukdomar som inte p ngot stt skrdade frre offer.690 I den politiska aritmetiken, sammanstlld av Tabellverkets noggranna tjnstemn, kunde man dock urskilja en mer hoppingivande utveckling. 1805 var andelen fattiga och utfattiga 71 %, men 1835 hade den sjunkit till 29 %, r 1850 till 8,6 % och 1855 till 0 %.

Brev till Martina von Schwerin den 4 oktober 1821. Charles Edwardes, "A day in Upsala," The American Magazine XXXVII(1894). s. 570 ff. 689 Mgge 1845, s. 117. 690 Statistiken r hmtad frn Tabellverkets folkmngd- och mortalitetstabeller, frn de anfrda socknarnas mantalsuppgifter, ddbcker och flyttlngder samt SCBs statistiska databas. 282
688

687

Utvecklingen var dock lngt frn linjr, 1810 tycktes man ha terhmtat sig ngot efter en serie kriser, men klimatkrisen kring 1816 frvrrade den ekonomiska depression frn vilken Gamla Uppsala av flera orsaker hmtade sig lngsammare frn n exempelvis Danmarks, Vaksala, rentuna och Brje socknar. Orsaken till den missvxt, med medfljande svlt och epidemier som drabbade i stort sett hela det norra halvklotet ren 1816-1821, brukar tillskrivas 1815 rs utbrott av vulkanen Tambora p den indonesiska n Sumbawa. Eruptionen har beskrivits som betydligt kraftigare n utbrottet p Santorini under minoisk tid och drmed ocks kraftfullare n det mer knda utbrottet p Krakatao 1883.691 De omedelbara, lokala effekterna var katastrofala och utbrottets klimatpverkan visade sig relativt snart, det norra halvklotet drabbades ret drp. 1816 brukar kallas fr ret utan sommar, men vittnesmlen frn Sverige sorgflliga vderleksrapporter i provinsiallkarnas rsberttelser berttar inte om ett r helt utan sommar, snarare om tvra kast i vderleken, sommardagar med frost och sn, som lika hastigt kunde verg till extrem hetta och torka. Elndet upphrde inte 1816 - en frostnatt i Filipstad, vid Pingsttiden 1819, skadade sden s att den p somliga stllen mtte uppskras till foder, men under sommarmnaderna och en god bit in i oktober rdde hetta och torka. Brunnarna sinade och fljden blev, som alltid, mag- och tarminfektioner, d folk blev hnvisade till andra vattenkllor. I augusti 1820 hade stora delar av Vstsverige 4 minusgrader och alla mtliga trgrdsvxter bortfrso. I Uppsala ln var missvxten strst ren 1818-19, och det understd som betalades ut genom den Allmnna Magasinsinrttningen ndde den svindlande summan 210734 riksdaler. I Uppsala ln kom vndpunkten tidigare n i vstra Sverige, men det var f jordbrukare som kunde gldja sig. 1820 rs skrd i Gamla Uppsala vertrffade frvntningarna, men jordbrukarna hade p grund av de frflutna rens mindre gynnande omstndigheter frdjupat sig i skulder692 och nr spannmlspriserna nu brjade sjunka, och det drastiskt, fick de ingen avsttning fr sitt arbete och kunde drfr inte terbetala lnen. De enda som inte frlorade ngot var de som inte gde ngot. Landshvdingen meddelade att Uppland under dessa r genomgick en folkminskning, men mantalslngderna visar att folkminskningen snarare pbrjades fem-tio r tidigare. I Gamla Uppsala r tendensen visserligen ett negativt flyttverskott, men antalet mnniskor som migrerar r betydligt lgre.693 Hur man n vljer att se p statistiken skulle det drja nda till 1860-talet innan folkmngden ter ndde 1810 rs niv.694

Klimatologiska data tyder p att utbrottet p Tambora fregtts av andra vulkanutbrott, Mayon p Filipinerna och La Soufrire p St. Vincent. Clive Oppenheimer, "Climatic, environmental and human consequences of the largest known historic eruption: Tambora volcano (Indonesia) 1815," Progress in Physical Geography 27 no. 2 (2003). 692 Embets Rapport frn Uppsala distrikt r 1820. Medicinalstyrelsen E5A. RA 693 GUK, BI:1. ULA. 694 Statistiken r hmtad frn Tabellverkets folkmngd- och mortalitetstabeller, frn de anfrda socknarnas mantalsuppgifter, ddbcker och flyttlngder samt SCBs statistiska databas. 283

691

Just denna recession r en av orsakerna till att kyrkan i Gamla Uppsala fortfarande str att knna igen. Ett vldsamt ombyggnadsprojekt som planerades ren 1812-1820 skrinlades p grund av den ekonomiska krisen. Det var varken den frsta eller den sista gngen som olyckor och missden kom att gra sina tydliga avtryck i landskapet. Dessa kriser kommer vi aldrig frbi om vi vill frst varfr Gamla Uppsala ser ut som det gr idag.
GAMLA UPPSALA
SOCKEN

VID 1800-TALETS INGNG hade Gamla Uppsala 906 innevnare, vid dess utgng 1016. Detta r en ngot lngsammare befolkningskning n i de vriga socknarna i Uppsala ln, men speglar i huvudsak utvecklingen i de stadsnra socknarna, som Danmark och Vaksala.695 verhuvudtaget skiljer sig inte Gamla Uppsala i ngot avseende nmnvrt frn socknarna i Vaksala, Ullerker eller Norunda hrader, med undantag frn att man hade en ngot lgre andel jordbrukare och att andelen vriga stndspersoner, mbetsmn eller personer ur lrostnden var ngot hgre. Boskapsktseln var ringa, nstan all jord begagnades till ker. Ngra binringar frutom en vadmalsstamp - frekom inte, ngot som ppekades med skrpa i landshvdingens 5-rsberttelser. Skogsbristen i Vaksala socken var total,696 och svrigheterna att tillg skog frn annat hll hade vxt till ett avsevrt problem i och med skogsfallet 1795. Detta ska ha uppsttt natten mellan den 8-9 maj, d en orkan drabbade i frsta hand trakterna kring Dannemora. Tillgngen p kol blev s kritisk att tv av traktens jrnbruk tvingades lgga ned produktionen. Enligt uppgift skulle frstrelsen ven ha drabbat stora delar av centrala Uppland, i synnerhet de sk. Kronoparkerna dr skogen inte skattats lika hrt.697 Senare, nr Gamla Uppsala brjade motta en allt mer stridande strm av beskare, skulle dock tskilliga anskningar om utsknkningstillstnd sndas till myndigheterna, vilka fr det mesta avslogs. Stationsfrestndaren, bara fr att ta ett exempel, anskte om utsknkningstillstnd av mjd, men det gick inte fr sig eftersom man inte kunde komma verens om huruvida mjd var att betrakta som mltad dryck eller vin.698 verhuvudtaget avslogs det mesta i utsknkningsvg, men d den vl tillts fick den inte pg lngre n till kl 18 p vardagarna och klockan 21 p lrdagar. Man ansg att: arbetarenefter den tiden behfver ska hvila fr kommande dags mdor.699 Att alkoholen kunde vara ett betydande problem r uppenbart, men hr ute tycktes man finna okonventionella lsningar ven p dessa. Nr soldaten Strm i Bjrkby var vldsam mot sin hustru, beslutade sockenstmman att man varje kvll

695 696 697

Bde Vaksala och Danmarks socknar stod i praktiken stilla, eller krympte ngot. Se bl a Toprogr. och statistiska uppgifter om Upsala ln 1850, s. 32. Wilhelm Tham, Beskrifning fver Sveriges rike. Bd 1. H. 3, Beskrifning fver Upsala ln, (Stockholm 1850). 698 Kommunalstmmans prot, GUK, USA. 699 Kyrkostmmans prot 13 september 1873, GUK, USA. 284

skulle snda fullvxte ordentlige karlar till skydd fr hustrun frn klockan 6 om aftonen till dess Strm hade somnat.700 GAMLA UPPSALA DRABBADES av epidemier av pest, smittkoppor, dysenteri och kolera under hela 17- och 1800-talet. Epidemierna fljer ett tmligen upplndskt mnster, men de upptrder inte alltid som vntat. En av orsakerna bakom ohlsan var brunnarnas skick. Orent vatten kunde leda till svrartade mag- och tarminfektioner som dysenteri, gulsot och tyfoidfeber och eftersom brunnarna inte sllan lg i nrheten av gdselstackar och lador var risken fr kontamination avsevrd. Det var framfr allt nervfeber eller tyfoidfeber som drabbade hrt, och eftersom den nstan aldrig uppstod i form av epidemier, dr sekundr kontaktsmitta lg bakom utbrotten, indikerar ddsfall i tyfoidfeber s gott som alltid att man hade en frorenad brunn i nrheten. Kraftiga vrfloder eller andra versvmningar kunde ocks bidra till att brunnarna frorenades. Sder om staden, den strsta utslppskllan, var situationen allvarligare. I Ultuna utbrt ofta epidemier av tyfoidfeber bland lrlingarna, vilket hade sin grund i att Fyrisn ofta svmmade ver och kontaminerade brunnarna.701 Den frhjda ddligheten i Luthagen, som lngt in p 1800-talet var en sumpig ng, anses ocks ha berott p vattenburen smitta. Men nr det gllde shigellainfektioner, som bacillr dysenteri, vilken i huvudsak spreds genom mnsklig avfring, lg mnga gnger placeringen av hemlighusen bakom tillflliga utbrott. Shigellainfektioner kan dock ven smitta sekundrt, genom kontaktsmitta, varfr epidemierna inte alltid kan frklaras med dricksvattenkvaliteten. Att dricksvattnet i Gamla Uppsala, liksom i Blinge socken, var ett problem framgr med tydlighet i de rliga mbetsberttelser som Uppsalas provinsiallkare snde till Sundhetskollegium.702 Enligt provinsiallkarna var situationen i Gamla Uppsala allvarlig, i allmnhet fungerade Fyrisn som huvudsaklig vattenklla under 1800-talet, ngot som provinsiallkarna avrdde ifrn. Provinsiallkarna fann att situationen ibland var s kritisk att man rekommenderade svagdricka som mltidsdryck. Problemet var inte bara de frorenade brunnarna, som redan nmnts var nyckfullheten i vattenfldet ett stort problem inom Prstgrden. Den brunn som ligger belgen sydvst om Prstgrden, i den s kallade brunnstomten, den som omtalats tidigare, drabbades ocks av vrfloder frn Myrby trsk. Det var ju en av orsakerna till att Schtz stngde av denna vattenvg, ngot som Rudbeck inte kunde komma ver. Ngra av fotografierna frn 1920-talet visar med all nskvrd tydlighet problemets vidd. Inte heller var det en god id att grva brunnar i nrheten av den sk. Minnurs brunn, eftersom man hr hade rest ett prydligt hemlighus. nd var det

27 oktober 1839, GUK, ULA. SMDB - 1896 Rob. Schultz. 702 Problemet lockade exempelvis Henrik W Romansson att 1805 utfra en studie ver den i Blinge och omkringliggande socknars rtaktiga nervfeber. 285
701

700

just det man gjorde. Hemlighuset av 1853 rs modell lg belget farligt nra den brunn som skulle upptas tio r senare. 703 Vad som r en smula tnkvrt r att andelen avlidna av sjukdomar dr smittverfringen kan misstnkas ha skett via frorenat vatten r klart hgre i Prstgrden n i Kungsgrden.704 Det skulle kunna hnga samman med att Kungsgrdarna hmtade sitt vatten frn den sk. Kungsgrdsbrunnen. Denna brunn, liksom den sk. Storbrunnen rknades som plitliga vattenkllor vid 1854-55 rs storskiften. Men mag- och tarminfektionerna ansgs inte vara de enda sjukdomar som uppkom i fuktiga miljer. Man ansg ocks att fuktig luft lg bakom tuberkulos och att fuktiga miljer i allmnhet lg bakom ohlsa. Drneringen av vattensjuka omrden kom drfr inte enbart att motiveras av odling; en av orsakerna till varfr man s ofta oroade sig ver drneringen av de fuktiga omrdena i triangeln Prstgrden, Kyrkan och Kungsgrdarna var just den osunda fuktigheten i dessa omrden. Srskilt angavs omrdet kring sakristian vara vattensjukt. Att dikning frekommit just hr under forntiden styrks i viss mn av de geofysiska underskningarna vid omrdet. 1800-talet innebar ocks kolerans intg. Mellan 1834 och 1874 skrdade koleraepidemierna ca 37 000 personer i Sverige.705 Lyckligtvis avled bara tv personer i koleran 1834, bgge boende i Nyby vilket gjorde isolationen enklare. Koleran brjar upptrda p allvar 1854, men blir riktigt kritisk 1857 d 91 mnniskor i socknen avlider, varav 63 i kolera. I Gamla Uppsala rycktes vart sjtte barn bort i 1857 rs utbrott. 706 De mtt och steg som vidtogs i socknen, frutom det vemodiga inkpet av likkistor och Dr. Huss Koleradroppar, utgjordes i frsta hand av planeringen av kolerakyrkogrdar. Hsten 1834 fruktade man att koleran skulle drabba socknen, och man planerade drefter. Man diskuterade var man skulle anlgga kolerakyrkogrden och kom fram till tv alternativ: p Storgrdet intill Rby kronopark, eller p hjden i Prstgrdens beteshage. Det senare valet skulle ha ftt vissa konsekvenser fr den arkeologiska kartan, eftersom den avsedda betesbacken ligger p Hgsens sydvstra kant. Vid de senare utbrotten freslogs omrdet kring klockstapeln, men hr kan vi inte vara skra p om det rr sig om den d stende klockstapeln eller platsen kring den nya klockstapeln den som aldrig byggdes.707 Men allt var nu inte elnde. Gamla Uppsalaborna fick inte sllan berm fr sin kreativitet. Det r uppenbart att Bror Emil Hildebrand litade p att de vrdade fornlmningarna, ven frn landshvdingarna kom en del uppskattning - skogsbristen som nu var s gott som total, ledde till att Gamla Uppsalaborna brjade bygga
UDK I, EV:144. ULA En hndelse som ser ut som en tanke r att Magnus Celsius och en rad kyrkoherdar efter honom avled i magkommor. GUK C:2-4, ULA. Jag har hr bortsett frn de epidemiliknande utbrotten av shigellainfektioner under 1800-talen eftersom smittspridningen d mste ha skett genom kontaktsmitta. 705 Enl. smittskyddsinstitutet 2007. 706 Folkmngden 1857 var 815. 707 Det klagas allmnt ver att kyrkogrden inte r lmplig som koleragrav eftersom gravarna inte kan grfvas til erforderligt djup. 286
704 703

sina hus i lera, sand och halm dvs p sknskt vis med vidjefltade vggar. Det kunde vara ett dyrbart byggnadsstt, men inte i en socken som var s rikligt frsedd med detta material.708 Nya fynd av ytnra lerklining r drfr inte alltid en indikation p forntida verksamhet. Ett annat prov p viss snabbhet eller adaptionsfrmga visar exemplet frn seklets senare hlft, d man diskuterade att verge den byggnad som nst efter klockstapeln frorsakat flest tvister, sockenmagasinet. Redan 1853 upprttades telegraflinjen mellan Stockholm och Uppsala fr vrigt Sveriges frsta och Gamla Uppsalaborna, som jag envisas med att kalla snabbtnkta, insg att bde jrnvgen och telegrafen var en slagfrdig kombination. Nu behvde man inget sockenmagasin lngre. Nu kunde man med telegrafens hjlp hlla sig ajour med priset p exempelvis spannml eller utsde i Stockholm, vilket med tgets hjlp snabbt kunde transporteras nr priset var lmpligt och behovet som strst.709 F av socknens minderriga bevistade skola, och orsaken som angavs var att skolbarnen tvingades betala veden till skolans uppvrmning.710 Skogsbristen kom med andra ord ven i detta fall att bli ett argument man kunde mta prsterliga frmaningar med. Dremot hade Gamla Uppsala en tmligen hg andel gymnasister pojkar mellan 12 och 15. Under 1800-talets frsta sekler for drygt 5 % av socknens gymnasistrskullar till Katedralskolan i Uppsala.711 Den historieundervisning de mtte reglerades strngt i 1820 rs Skolordning. Undervisningen, hette det, skulle inledas med biografier ver personer av stor mrkvrdighet, varp man vergick till det flitiga studiet av fderneslandets ldsta historia. Uppfostrings Kommittn, som berett sjlva skolordningen, konstaterade att de befintliga lromedlen hade stora brister. De utgjordes av kronologiska skelett, fyllda av fakta som gjorde undervisningen trkig bttre vore d att lsa Nyerups Edda eller Skandinawernes hedniska gudalra, eftersom dessa texter var mer underhllande fr inbillningskraften. Den rtta historieundervisningen var inte svr att stadkomma om man just appellerade till denna urkraft historievetenskapens ndaml var ju att verka p knslan. Fr tilltrde till universitetet borde en student fullstndigt knna till Fdernelandets Historia och Universal Historien till folkvandringstiden.712 Medeltidens och den nyare tidens historia skulle naturligtvis inte undvikas, men:

Den ldre tidens historia har frdel framfr den nyare, d den r grunden fr religiositet och utan vidskepelse ingjuter i ungdomen en stark knsla av krlek till fosterlandet och medborgerlig dygd. Landshvdinge mbetets Kungrelse 1822. Sockennmnd den 29 september 1862, GUK, ULA. 710 Sockenst. 12 augusti 1838, GUK, ULA 711 Andelen studerande r ngot hgre i Gamla Uppsala n i andra jmfrbara socknar. Ca 5 % av gymnasistrskullarna lste i staden under 1810-1825. Drefter, 1830 steg andelen studenter till 20 %. 712 SFS. Bihang till Uppfostringskommittens underdniga frslag till skollag. 16 december 1820. 287
709 708

Skolpojkarna frn Gamla Uppsala skulle dock p flera handfasta stt bli varse att den medborgerliga dygden och krleken till fdernelandets historia inte alltid drog jmt.

FRSTRELSE

OCH FORNMINNESVRD

UNDER DEN SENARE delen av 1700-talet aktualiserades behovet av att freda Gamla Uppsala. 1773, 1820 och 1829 snde landshvdingsmbetet ut kungrelser med vitesfrbud mot verkan p Uppsala hgar, allt i enlighet med Kungl. Majts. frordning om forntida minnesmrkens fredande och bevarande av den 17 april 1828. Samtidigt hjdes vitesbeloppet frn 13 rd till 25 rd. Men uppenbarligen kunde kyrkan ta sig rttigheter i strid med frordningarna. 1858 upplts marken kring och mellan st- och Mellanhgen som bete till organisten och klockaren, vilket ytterligare begrnsade tilltrdet till de nu synnerligen populra besksmlet.713 Liksom under 1600-talet vrjde man sig kraftfullt mot sdana inskrnkningar. Gamla Uppsalaborna gjorde stora eftergifter fr att tillmtesg de antikvariska myndigheterna, men under 1800-talets lopp skulle det st alldeles klart att samhllsbygget och fornminnesvrden gick t olika hll och att de sjlva skulle f betala priset fr denna motsttning. En kad utarrendering av sand-, grus- och lertkterna, ett skarpare skydd av gande och nyttjandertt frsatte socken och landskommunen i en hart nr omjlig situation. ena sidan var de lagda att ansvara fr de allmnna vgarnas underhll, vilket p sommaren krvde grus och sand och p vintrarna trd fr utstakning av vgarna. andra sidan hade de ftt allt frre platser kvar att ta sand ifrn, och de var strngt frbjudna att flla trd, i synnerhet unga trd. Snart upptrdde den industriella exploateringen av Gamla Uppsala bys stora resurser lera, lermrgel, grus och sand i en fullkomligt planls skepnad, utan att ngon myndighet, allra minst kyrkan, verkade vilja ingripa. Redan 1791, d frbudet att hmta sand och grus frn prstgrdens och kyrkans mark skrptes, protesterade sockenstmman mot allt fr strnga krav nr det gllde underhllet av vgarna. Kungl Majt svarade, frst 1793, att det inte kunde vara besvrligare att underhlla vgarna i Gamla Uppsala n ngon annanstans, och att de vl fick frdela kostnaderna emellan sig om det nu var ett problem.714 Vad som r intressant med denna kommentar r den smrre malr som rymdes i den kungliga formuleringen: konungen meddelade att han inte hade ngra som helst sikter om varifrn sandhmtningen skedde. Slutsatsen kunde drfr mycket vl bli att det tidigare kungliga frbudet i praktiken var upphvt, och naturligtvis skulle man understundom vlja att uppfatta det p just det sttet.
713 714

GUK. KI:6. ULA. Sockenst. den 10 februari 1793, GUK, ULA. 288

Samtidigt kom upprepade frmaningar om den frbjudna tkten p kyrkoherdebostllets mark, medan kyrkan tillt hela den norra kyrkslnten frsvinna till tegel- och kakelbruken. Mot detta protesterade man livligt. Och det r nu en viss frstrelse upptrder p prstgrdsmarken. Det vore kanske att driva saken fr lngt att hvda att det rrde sig om veritabla motstndshandlingar, snarare rrde det sig om en vertydlig, icke-verbal kommunikation. ven om de flesta teckningar frn denna tid och senare ven fotografier - vittnar om tskilliga rr p Hgsens nordsida, var ingreppen mer srande fr gat n fr rikets forntid. Men budskapet gick inte att missa, kyrkoherden mste ha sett de under natten uppkomna sm groparna frn frukostbordet. Av samma natur fr man kanske uppfatta de utbrott av uppenbart trots bland traktens ungdomar, i synnerhet i grdarna nrmast kyrkan. Nr ungdomen i Gamla Uppsala ville vara provokativ och utmana den eviga ordningen, intog de det rum som gjorde mest intryck Tings- och sthgen varifrn de hotade de frbipasserande med stryk (platsen verkar i alla tider ha utnyttjats fr den sortens markeringar). 1851 var bekymret med den stkiga ungdomens terkommande vldsamma upptrden s stort att man utfste en belning fr den som kunde ange en fridsstrare.715 Bortsett frn de fall av avsiktligt ohgn som var vanligt p 1600-talet, hade ngra liknande ungdomliga episoder intrffat under 1680-talet, men d rrde det frmst manifestationer p kyrkogrden eller kyrkoherdebostllets mark. UNDER SEKLETS frsta tre decennier berttar handlingarna om flera konflikter som rrde kyrkans mark, kyrkan och aktiviteterna inom dess vggar. Kontroverser dr kyrkans hvd och historia anvnts som ett betydande argument hade frekommit tidigare. Anspelningar p sdana kan skymtas bakom Gustav Vasas bermda bursprk 1526, eller fejden mellan kyrkoherden Simon Olaus sner och Henrik Schtz. Men nu kom, s vitt jag har kunnat finna, platsens historia och hvd att tillgripas allt oftare som ett betydande argument. 1822 hade en vervgande majoritet av socknens innevnare - frutom fyra stndspersoner och tv bnder begrt att sommargudstjnsterna skulle flyttas frn klockan 10 till klockan 9, allt fr att terg till det urgamla, i socknen vanliga bruket.716 S vrst gammalt var nu inte det bruket, det hade infrts 1749, men nr knslorna svallade spelade sdana historiska detaljer mindre roll. Detta argument, att anspela p hvden och de urgamla bruket och sederna, stter man frmodligen p i vilken socken som helst, men det lg naturligtvis betydligt mer tyngd i sdant nr det kom frn Gamla Uppsalaborna, i synnerhet nr man anvnde detta argument fr att vdja till landshvdingens, domkapitlets och till och med Kungl Majts knslor. Mnga gnger lyckades man. Det kan ha varit en av anledningarna till varfr man omfamnade herrarna Hildebrand fornminnesvrden och kyrkoherdarna drog inte alltid jmt.

715 716

Sockenst. den 6 april 1851, GUK, ULA. Skrivelse, den 25 januari 1822. UDK, ULA. 289

1812 UPPSTOD en animerad konflikt mellan frsamlingen och pastorn rrande kyrkans klockstapel en intensiv diskussion som tvingade bde rkebiskopen och Landshvdingen att ingripa. I normala fall var kyrkoherdarna i prebendepastoraten sjlvklara auktoriteter, inte minst med tanke p deras akademiska meriter, men i Gamla Uppsala var han sllan den ende. Hr levde tskilliga andra auktoriteter.717 r 1812 var kyrkans representant i Gamla Uppsala ett tacksamt offer fr intriger eftersom han stod lgt i rang - den ordinarie kyrkoherden, professor Samuel dman, var sjuklig718, varfr socknen ftt en vicepastor, Anders Lfvn. Jag ska uppehlla mig en stund kring en av dessa konflikter eftersom den inte bara illustrerar frsken att uppn kontrollen ver det offentliga rummet eller hur socknens historia brjade avspeglas i argumenten. Bataljen fick vissa arkeologiska konsekvenser och illustrerar det faktum att allt som ser ut som en fornlmning i Gamla Uppsala inte alltid r det.
STRIDEN
OM KLOCKSTAPELN

KLOCKARYRKET HAR VL aldrig framstllts som ett av de mer spnningsfyllda, men i Gamla Uppsala hade det kommit att bli en frga om liv eller dd. Klockstapeln hade varit ett sorgebarn s lngt tillbaka i tiden som sockenprotokollen kunde bertta och nu, hunnen till brjan av 1800-talet, var stapeln i ett s beklmmande skick att klockaren helt enkelt riskerade att f klockorna, och kanske ven det mesta av klockstapeln i huvudet. Det var ont om bra klockare, socknen hade drfr enhlligt beslutat att riva klockstapeln och bygga en ny. Frutsttningarna fr ett frsvarbart underhll av klockstapeln, liksom sjlvfallet ven kyrkobyggnaden och socknens laga hus, begrnsades av det stndigt terkommande problemet med socknens skogsbrist. Ngon gng i brjan av 1812 beslutade sig vicepastor Lfvn att ta saken i egna hnder. Lfvn hade lnge tyckt att klockstapeln utgjorde en vanprydnad en term med juridisk betydelse som han avsiktligt anvnde och ville drfr riva den och placera inte bara klockorna, utan ven socknens spannmlsmagasin i hgkyrkans centraltorn. Han menade att klockorna frn brjan hade hngt dr, vilket inte minst ljudluckorna i tornet vittnade om, och kunde inte tro annat n att alla skulle finna uppslaget rimligt. Under sommaren utfrde han ngra inspektioner tillsammans med flera byggmstare och dessa avsljade stora brister i klockstapeln. Ngot annat var ju nu inte att vnta eftersom hr vankades inkomster, men inte alla byggmstare var helt med p Lfvns ider. Exempelvis pongterade direktr Noreen att det mesta av klockstapelns virke var angripet av rta eller maskstunget, men menade att en reparation av stapeln var fullt mjlig. Vad betrffade verflyttandet av klockorna till hgkyr717 Dessa syns sllan i tabellverkets formulr eftersom de oftast var skrivna i staden. De, liksom mnga gnger kyrkoherdarna, noteras dremot ofta i mantalslngderna, utan att rknas. 718 Det skrivs i UH att dman fick elakartad frossa om han vistades i friska luften, varfr han stannade inomhus i nstan 40 r. 290

kan, och de ganska omfattande frstrkningsarbeten som i sdana fall skulle krvas, rekommenderades en byggmstare Sjstrm frn Hedemora. Men Sjstrm var p sin vakt - visst kunde han ta sig uppdraget men med det frbehll att frsamlingen inte hade ngot att invnda. Hade han inte deras frtroende, var han inte lika angelgen lngre. Byggmstare Sjstrms farhgor skulle besannas. Under sockenstmman den 28 maj 1813 avvisades Lfvns frslag fullkomligt och det artade sig till ett uppror han hade inte bara gtt bakom ryggen p dem, inte bara satt sig ver ett tidigare stmmobeslut, han hade dessutom manipulerat och betett sig bedrgligt med sockenhandlingarna. Fr vrigt var Lfvns alternativ ingen ny id. De ldre ledamterna i sockenstmman mindes en inspektion av kyrkans murar som skulle ha skett p Johan Floderus tid, kyrkoherde i Gamla Uppsala ren 1779-89. Vid inspektionen av det gamla templets murar hade stadsbyggmstaren Johan Ulfstrm starkt avrtt Floderus och frsamlingen frn att placera klockorna i tornet p grund av murarnas ytterst bristflliga skick. Ingenting var att lita p. Saker och ting ramlade ned frn vggarna. Hgkyrkans vstra mur var uppenbarligen p vg t ett annat hll n resten av kyrkan.719 Det fanns inte en mnniska, menade man, som kunde ta sig rtten att frstra kyrkan och det fanns inte en enda seris byggmstare som skulle kunna vga sig p ett sdant riskprojekt. Och om olyckan var framme och kyrkan rasade samman, vilken byggare skulle d lyckas med att teruppbygga ett sdant antikt, tusenrigt tempel? Lfvn hade nu hamnat i trubbel eftersom han undanhllit viktiga fakta, och tonen blev htskare. Han hade inte frskt att stta sig emot frsamlingens nskningar, eftersom han aldrig hade tillfrgat dem om ngonting. I Lfvns gon var kyrkan inte frsamlingens kyrka. Det var inte frsamlingens fornminnen. De hade ingen rtt att lgga sig i ngot som hade med Gamla Uppsala att gra, detta hade konungen lagt i hans och mbetsmnnens hnder. Han upprrdes ver att var och en som det fll i sinnet trodde sig kunna fresl diskussionsmnen till sockenstmman. Drmed hade det gtt troll i saken, sockenborna vgrade styvnackat att stadkomma ngot som frndrade utseendet p kyrkan. Under diskussionen framkom dock ett nytt alternativ, s vitt jag kan finna kom frslaget frn rkebiskopen och Landshvdingen. Deras gemensamma utltande upplstes i sockenstmman den 19 maj 1816, och gav Lfvn rtt p en viktig punkt den nuvarande klockstapeln borde rivas eftersom den utgjorde en brandfara. Dremot accepterade de inte tanken p att placera klockorna i centraltornet, eftersom det skulle innebra en betydande frndring i denna ur-gamla kyrkas utseende och structur. Man freslog drfr ett alternativ: Den nya klockstapeln kunde istllet uppfras p ngon av de mindre hjderna runt kyrkan, dock med undantag frn Kungshgarna och Domarhgen. Lvn var visserligen glad ver att man beslutade riva klockstapeln, men mindre entusiastisk ver dess nya lge. I en ny skrivelse betonar han att byggandet av en
719

GUK. KI:4, ULA 291

klockstapel p den nya platsen skulle medfra frstrelse av ett fornminne, och hnvisar till Kungl Majts brev av den 22 mars 1752 som freskriver att klockstaplar av tr r olmpliga. Dels r det risken fr eldsvdor skan slr ofta ner i klockstaplarna och elden sprider sig ltt till sjlva kyrkan, men han beropar ven de kungliga frfattningarna om skogarnas hushll och vrd som tillkommit genom den nra nog totala skogbristen. Han kan inte frst hur Domkapitlet kan drista sig att bryta mot alla dessa freskrifter. Han vnde sig sedan emot formuleringen att kyrkan i Gamla Uppsala, i dess nuvarande form, skulle vara det ldsta monumentet som i Riket finnes af vra frfders bde Hedniska och Christna Gudstjenst. Det var en falsk historisk uppgift, menade Lfven och hnvisade till Bussers och drmed Rudbecks - uppgift att det enda som terstod av det hedniska templet var den (nstan) kvadratiska grstensmuren till ca 14 meters hjd, resten av kyrkan var ju betydligt yngre. Det var mjligt att dessa sm murrester var det ldsta hedniska monumentet, men dessa murar skulle ju verhuvudtaget inte rubbas om allt skedde enligt hans planer. Inte heller kunde han g med p att sjlva kyrkan skulle vara den ldsta i landet, Gamla Uppsala lr ju ha rests 1138 och det fanns mnga kyrkor i Sverige som var betydligt ldre n s. Det gick i alla fall inte att bevisa motsatsen, ppekade han. Den ombyggnad av taket som skulle krvas om Lfvns planer skulle verkstllas, kunde knappast inbegripas under Konungens frbud mot strande af Antiquiteters helgd, eftersom taket hade lagts om och frndrats under teruppbyggnaden efter 1696 rs kyrkobrand. Inte heller kunde han frst varfr man till varje pris ville bevara klockstapeln verhuvudtaget: Den kunde knappast kallas lderdomlig, eftersom det inte funnits ngon klockstapel i Gamla Uppsala fre 1715. Bortsett frn den felaktigheten, hade Lfven sina ponger. 720 Lfvn hade genomskdat de divergerande uppgifterna, de oreflekterade orationerna om Gamla Uppsala kyrkas lder eller ldsta historia. Han ifrgasatte inte att murresterna i tornet hade ingtt i ett hedniskt tempel, men han kunde inte frst den som pstod att det gjorde hela kyrkan samtida med templet. Lfvns invndningar ger en fingervisning om vilka frfattare som uppfattades som auktoriteter bland de ngot snr bildade stnden. Hr nmns de lttlsta och svensksprkiga Busser och Peringskild, men inte Celsius eller Dahlin. Lfvns argument r fyndiga, men motstndet mot dem berodde p en helt annan detalj. Nr man betraktar de planer och proiect som de hugade entreprenrerna hade ritat inser man varfr inte bara sockenborna, utan ven landshvdingen, rkebiskopen och s smningom ven Kungl. Majt fullkomligt frkastade Lfvns planer. 1100-tals kyrkan skulle omvandlas till en vitkalkad 1800-tals kyrka och frlora all medeltida karaktr. Fr att omjliggra den utvecklingen frklarades Gamla Uppsala kyrka, den 12 juni 1816, fr Riksmonument, och drmed fick ingen rra eller frndra kyrkans yttre eller inre.
720 Klockstapeln finns med p allt ifrn Dahlbergs tidigaste konceptteckningar och nmns flitigt i sockenstmmoprotokollen frn 1600-talet. 292

Man brjade utfra markarbeten p den plats dr den nya klockstapeln skulle st, men arbetet avbrts i september 1820, nr klockstapelkommittn insg att det inte lngre fanns medel att resa en ny klockstapel. Dessfrinnan, i oktober 1819 hade Lfvn gtt bort - inte helt ovntat i tyfoidfeber. Nr nu denna hjd, belgen mellan den sdra kyrkogrdsmuren och Tingshgen, hade utsetts som en alternativ plats fr en framtida klockstapel, och de frberedande utjmningsarbetena var klara, blev den ocks fredad i ngra rtionden men sedan mter oss en uppgift som stller platsens nuvarande topografi i en mer brydsam dager. 1859 ville Hildebrand terstlla ppningarna i sthgen, och ombad nu i osedvanligt milda ordalag frsamlingen att fylla igen dessa. Frgan var varifrn man skulle ta allt grus som behvdes. I vanliga fall skulle en sdan prop, om den kommit frn fel hll, ftt frsamlingsborna att protestera, det gjorde man regelmssigt nr det gllde grus eller sandhmtning vid denna tid, men nu rrde det sig om Hildebrand och eftersom den plats som han freslagit tillhrde kyrkan sttte hans frslag inte p ngot som helst motstnd. Hildebrand freslog att:

det grus som vidare kan behfvas, mste hemtas ngra alnar lngre bort p andra sidan vgen i den mellan Kyrkogrdsmuren och vgen befintliga terstoden af den naturliga grussen

Den plats som riksantikvarien hade anvisat var inget annat n den hjd dr man tidigare diskuterat att uppfra den nya klockstapeln p. Det gjorde man gladeligen, men fr att man inte skulle ventyra grunden till en eventuell ny klockstapel p just denna plats, undrade man om det gick an att man bara tog s mycket grus som var frsvarligt just hr och att ta resten av gruset genom snkning af vgen, d dels lutning t bda sidor af sandsen derigenom kunde frminskas. Vgen mellan Tingshgen och sthgen var vid denna tid inte den jmn lutande vg den r idag, utan utgjordes av en rtt s besvrlig liten puckel som fljde den naturliga sen. Genom att gra detta kade man klyftan mellan st- och Tingshgen, gjorde vgen mindre svrframkomlig, men framfr allt planade man av de tv hjderna mellan Tingshgen och kyrkogrdsmuren. I sitt nuvarande skick bestr den av tv uppenbart modellerade hjder som genomskrs av en gammal hlvg. Betraktar man detta omrde idag, om man kommer sderifrn, sls man av den nrmaste hjdens regelbundenhet. Den bakre hjden r kraftigt deformerad genom detta arbete. Hjderna r med andra ord kraftigt omformade av mnniskohnder men ledsamt nog allts inte under forntiden, utan vid tv tillfllen p 1800-talet. Att dessa jordformationer skulle, som det har psttts, ha utgjort en viktig referenspunkt i ett frmodat forntida astronomiskt observatorium ter sig drmed - ven av dessa skl mycket problematiskt.

293

KYRKAN

OCH RENOVERINGSBEHOVEN

ATT DMA av de samtida skildringarna var Gamla Uppsala kyrka vid 1800-talets frra hlft en tmligen frskrcklig syn. Vad som dock kom att oroa frsamlingen mer n kyrkans slitna yttre, var just den observation som gjorts s mnga gnger frr att kyrkan rrde p sig, att den tycktes ha betydande strukturella brister. Efter de sknedslag och eldsvdor som drabbade kyrkan, 1735 respektive 1834, fretogs inspektioner av kyrkan som skdliggjorde problemen alltfr vl. Vid inspektionen efter 1834 rs brand noterade man att kyrkans vggar hade frskjutits, att kyrkan var byggd p ett sdant stt s att det omjliggjorde rejla takstolar. Som jag visade tidigare hade redan Simon Olai, men kanske framfrallt Lars Fornelius kommit att inse problemet vid 1600-talets mitt. Den senare noterade att hgkyrkan vred sig i frhllande till koret, att det innebar stora pfrestningar p gavlarna. Det kunde ocks frklara de stndiga problemen med taket, och sprickbildningarna i kyrkans sydostligaste hrn, vilket i sin tur pverkade absiden. Ett annat avsevrt problem utgjorde den fukt som tycktes hrledas frn ett kllsprng under kyrkan.721 Reparationerna efter 1834 rs brand utvecklade sig visserligen till en fars, men mnga av de observationer som gjordes av hantverkarna, innan de frsvann med socknens pengar eller spillde ut all tjra s att kyrkogrden inte gick att betrda, ger viktiga upplysningar. Under 1840-talet aktualiserades frgan om kyrkans renovering p nytt. Svrigheterna under de ekonomiska recessionerna gjorde det utsiktslst att underhlla, n mindre renovera kyrkan. Man vdjade till Kunglig Majt att skynda till hjlp - det var, understrk man, viktigt att kyrkan var i frsvarligt skick eftersom den utgjorde ett monument frn de ldsta tider och var lngt mycket mer n bara en ordinr landskyrka den var bermd, den besktes av utlnningar! P grund av missvxten 1845 och konsekvenserna av denna drjde det dock till 1854 innan man vgade fatta ngot nytt beslut, men d drabbades socknen av kolera, och framtiden syntes osker.722 Den 21 oktober 1855 beslutade man att pbrja renoveringen sommaren 1856. Den ekonomiska utvecklingen i socknen hade vid det laget frbttrats ngot. Det enda byggnadsmaterial man hade rikligt av, sand, togs s vitt jag kan finna frn gravfltet 250 och frn Hgsens vstsida. terstoden av det nittonde seklet skulle fr Gamla Uppsalabornas del komma att prglas av ytterligare inskrnkningar och bekymmer. Under 1860-talet fick man ett nytt hot att diskutera anlggandet av den norra stambanan. Frst bekymrade man sig ver exproprieringen och dess konsekvenser, sedan fr rallarna vilka enligt uppgift hade betett sig illa i Danmarks socken 723 - och sedan de markingrepp som skulle bli fljden av det hela. Jrnvgen som i vra gon drogs ondigt nra de mest knsliga delarna av kulturminnesomrdet - innebar en kad belastning p socknarnas sand- och grustillgngar, eftersom det stlldes nya krav p tillfartsvgar
721 Vid 2005 rs renovering gjordes samma observation, d lktpelarna visade sig vara fuktskadade. 722 11 personer avled under 1854 rs utbrott. 723 Kommunalst. den 29 december 1869, GUK, ULA. 294

mellan de allmnna landsvgarna och banstationerna, vgar som de var skyldiga att underhlla.724 Breddningen av de allmnna landsvgarna och ytterligare inskrpningar nr det gllde sand- och grustag frbttrade inte situationen. Vid kommunalstmman den 16 juni 1878 var knslorna s upprrda att man krvde att kyrkoherdebostllets mark skulle exproprieras fr att utnyttjas som grustag. Det var inte ett allvarligt menat hot men det fick avsedd effekt.

Klockan 10 p frmiddagen, den 24 april 1894 drabbades Gamla Uppsala av en eldsvda som frstrde stora delar av Klockarbostllet och Prstgrden. Klockarbostllets ladugrd, stall, loge, fr- och svinhus frvandlades till aska, elden spred sig utefter grset mellan Odins och Tors hgar725, och frtrde 7 stora utomhuslngor i Prstgrdens ladugrdstomt, men skonade prstens hus726. Det hela hade sin upprinnelse i att en femrig pojke hade satt eld p en ansjovisburk med halm i, som han sedan stack in i en halmstack belgen p grdet strax sder om Klockarebostaden. Kronolnsman Fryklf, som hll ett utfrligt polisfrhr med 5-ringen, hade grningsmannen gjort det derfr att han tyckte det var roligt. Det enda ddsfallet drabbade en 13-rig yngling som sprungit nda frn staden Uppsala fr att hjlpa till med slckningsarbetet. P hemvgen segnade han dd ned, frmodligen p grund av ett medftt hjrtfel.727 Det noterades ven att Hushllningssllskapets sljdmodeller gtt frlorade och att en pojke som fingrat p en skrdemaskin skurit sig illa. Den 20 augusti 1900 intrffade en annan katastrof som ven den fick vissa konsekvenser. Tv mn - Jansson frn Bredker och Sundin frn Rrby - hade grvt efter lera fr kakeltillverkning i ett lertag belget vid Kungsgrden728, nr lerbottnen i gropen utan frvarning hade gett vika och en 15 fot hg vg av blt lera vlde upp och begravde Jansson levande. Sundin hade sjunkit ned i leran upp till hakan, men klmdes ihjl nr leran torkade.729 Den allestdes nrvarande kronolnsman Fryklf skrev en ingende skildring av hndelsefrloppet. ret drp intrffade en ny olycka i samma grop, denna gng lyckligtvis inte med ddlig utgng.730 Dessa bgge olyckor kom att aktualisera kraven p rensning av bebyggelsen kring hgarna, grus- och lertkten, och ven om detta nu tog lngre tid n man hade hoppats p markerade det brjan p en period d innevnarna och kyrkan strvade t samma hll. Det hade krvts hrda diskussioner. Strckan frn Faxan i norr till
GUK KI:V, ULA. Man fruktade en situation som den i Bergsbrunna, dr det uppenbarligen gick vilt till. 725 Upsala 24/4 1894, Upsala-Posten 25/4 1894. 726 Tidningarna rapporterar att samtliga hus i Prstgrden brann ned ngonting som inte kan stmma. 727 Upsala 26/4-1894. 728 Frmodligen den i Kungsgrden belgna lergropen i hrnet rnavgen och Disavgen. 729 Skrivelse Fryklf till Kungl. Befallningshavande i C-ln den 21 augusti 1900, ULA. Referat i tidningen Upsala 21/8 1900, UNT 22/8 1900. 730 Kommunalnmnden den 8 juni 1902, Gamla Uppsala landskommun, USA. 295
724

Galgbacken i sder erbjd en tmligen lyckosam kombination av resurser som skulle bli flitigt utnyttjade och nr kyrkan nu upptckte hur skrupelfria tegelbruksgare gjorde sig skyldiga till flagranta vertrdelser och en betydande verkan, inleddes en period av konsolidering. Nu tog ocks viljan till en allmn upprustning och frskning av platsen fart. Den 15 augusti 1875 utsgs Herr jgmstare Ek till forminnesvrdare.731 Ek tycktes verkligen g in fr sitt uppdrag, men mot den frstrelse som nu skulle upptrda var jgmstare Ek lika hjlpls som garen till en sjuk guldfisk.

731

Kommunalstmman den 15 augusti 1875. Gamla Uppsala landskommun, USA. 296

P DEN VETENSKAPLIGA
VERLDENS HIMMEL

Att ska ngra spr efter det forna hednatemplet eller dyligt har icke utgjort freml fr grfningarna; ty man hade redan frut klart fr sig, att ngot sdant vore fullkomligt lnlst. C. M Kjellberg732

DEN vetenskapliga vrldens himmel rdde fortfarande Gud, men det var inte lngre lika sjlvklart att han befattade sig med geologiska processer eller typologiska serier. Kanske hade han knuffat igng dem, men han lade sig inte lngre i dem. Blddrar man i de anteckningar och dagbcker som ngra av de mer ledande gestalterna i skandinavisk arkeologi lmnat efter sig, rder det ingen tvekan om att Gud i alla hgsta grad nnu var nrvarande, men numer bara p sndagarna. Vetenskapen, och kanske i nnu hgre grad konsten, kmpade visserligen mot tillflliga utbrott av siktsfrtryck men s skrckinjagande var inte kyrkan lngre i arkeologens gon hade den reducerats till markgare, visserligen en besvrlig sdan, men ngra frkastelsedomar eller hot om ett evigt efterliv i lgor drabbade inte den antikvarie som lste forminneslagen i ansiktet p en prst. Kyrkan tedde sig oengagerad och trtt. Det enda lysande undantaget var Frlsningarmn. De var vrda all respekt, mnniskor som istllet fr komma med salvelsefulla predikningar erbjd de svaga soppa, tvl och frlsning var det svrt att tycka illa om, ven om de var lite underliga. Nr Frlsningsarmn drfr vid sekelskiftet planerade att bygga en vrdantalt fr alkoholister p ngon i Mlaren fanns det f som invnde - nda tills det visade sig att den man hade i tankarna var Bjrk. Nu kom visserligen denna inrttning - afsedd att rdda manliga alkoholister, tillhrande kroppsarbetarnas klass - istllet att resas p Kurn, men alla kan skert frestlla sig hur diskussionens vgor gick. Att tnka sig alkoholister p Birka frn arbetarklassen dessutom - det var ju som att ge ryssen nycklarna till Vaxholms fstning rtt i handen!

VID DEN HR tiden aktualiserades det som vi idag kallar fornminnesvrd. Med tanke p hur man frestllde sig denna och inte minst de argument som lyftes fram,
732

Kjellberg 1896, s.258. 297

Figur 11. Bebyggelsen p prstgrdens ladutomt. (Fre 1918).

skulle man ltt kunna frestlla sig att detta har sin grund i den hgljudda, men diffusa renhetstanken en id som hnger intimt samman med det nationalistiska historiebedrgeriet: behovet av uppstdning innebar ju i grund och botten att man rensade undan sdant som tedde sig artfrmmande, det som inte motsvarade idn om det rena, ofrstllda allt fr att kunna rja vgen fr nationens pnyttfdelse. Det kan ligga en del i det det ter sig alldeles klart att fornlmningsvrd inte alltid har handlat om att vrda fornlmningar och rdda dem undan brte och smuts - det samhlleliga smutset behvde ocks hllas p behrigt avstnd. ven om tonlget i alla dessa debattartiklar som handlar om det katastrofala tillstndet bland nationens rofyllda minnesmrken inte sllan nrmar sig hysterin, och ven om man vid ngra tillfllen kan knna rysningar ver den mnniskosyn de emellant blottar, var indignationen ver sakernas tillstnd inte alls opkallad. FR VI TRO skribenterna befann sig Gamla Uppsala vid 1900-talets brjan i ett frskrckligt skick. Det rrde sig om allt frn oskicket med vanvettiga trdplanteringar p Hgsen till okynneskrning med bil p Uppsala hgar.733 Knslorna svallade. Tanken att bebygga Tunsen r ett av de strsta attentat som riktats mot svenskt naturskydd och svensk fornminnesvrd, yttrade Rutger Sernander, byggandet av Odinsborg 1899, vilken allvarligt skadat omrdet norr om Tingshgen, var ocks en klla till frargelse, men oron gllde frmst Prstgrdens ladutomt, arrendatorsbostllet. Eftersom prstgrdsgorna vid denna tid hade blivit betydligt
733 Riksantikvarien till Landskansliet i C-ln den 5 juni 1924. DII:2 -51. Landskansliets arkiv. ULA 298

utkade, fanns det avsevrda risker med ingrepp i stora delar av Hgsens gravflt, men det var bebyggelsen i sig som nu fick vredesmolnen att torna upp sig p den vetenskapliga vrldens himmel. Under rubriken Ett kulturminnesmrke i ndtillstnd skrev Ernst Klein i SvD den 8 september 1916:

Prstgrdens ladugrd, lador, dynghgar och stora, fverfldande gdseldamm ligga alldeles inp hgarna, dr de gamla kungarnas grafar gmmas. Halmstackarna visa en tydlig tendens att rent av krypa upp p och emellan kullarna, dr det r tort och lmpligt. Nr man str under trden sder om kyrkan och riktigt vill fnga stmningen af detta enastende komplex af forntida byggnadsverk p ena sidan det mktiga grstensmurade templet, p den andra de djrft uppstigande, grna branterna, rkar blicken direkt in i ett mjligen fr en landtbrukare angenmt, men i detta sammanhang hgst underbart verkande kaos af gaflar och vggar, halmupplag och vagnar, plockande hns och lekande hundvalpar och allt hvad till en bakgrd hrer. P nordsidan [sic! Hr avses sydsidan. M. anmrkning] om hgarna r det f.. nstan vrre. Hr ligga klockarbostllets uthus ett stycke upp p sluttningen, kllaren rent af ingrfd i hgen. Dessutom kan man hr gldja sig t de mest eklatanta bevis p missaktning af stllet som grna kan begras: en utbredd sophg, bevuxen med feta nsslor p de ldre delarna, de nyare tckta med rostiga pltrr, pappersavfall, ggskal och annat prydligt. Detta i nederkanten av den strsta hgen. S lngt de kungliga minnena frn Sveavldets heroiska lder.

En upprensning motsvarande den som Klein hade freslagit planerades men nnu sommaren 1922 hade ingenting hnt. Under Freningens fr svensk kulturhistoria sommarmte 1922 talade en uppenbart upprrd Rutger Sernander invid Prstgrden:
Det kan bero p en grustagares nd, om han ej utstrcker sin grushmtning, s att ett ras intrffar i ngon av hgarna.

I viss mn var detta en verdrift, kyrkan hade garderat sig mot just den sortens frstrelse. I arrendekontrakten pongterades det att brukaren, frutom att han dagligen skulle leverera 8 liter st, oskummad mjlk med minst 3 % fetthalt till kyrkoherden, under inga omstndigheter fick bortfra grus, sand eller lera frn kyrkoherdebostadens mark och att han inte fick bedriva ngon tegeltillverkning.734 Men den bifallsska som enligt tidskriften RIG fljde p Sernanders tal, berodde mjligen p hans passionerade frsvar av Adam av Bremens kultplats den tycktes vara i omedelbar fara.
Nyss ha vi ocks sett, hur en av den heliga offerlundens offerkllor frvandlats till dyngpl, medan en annan kllas plats dljes av halmstackar.735

734 735

Arrendekontrakt 1911, FI:1, Gamla Uppsala/rentuna frsamlings arkiv, ULA. RIG 1922, s. 135. 299

ADAM

AV

BREMENS

TERKOMST

ADAM AV BREMENS Uppsalaskildring har inte alltid haft den stora betydelse som den kom att f under 1900-talets brjan och som den har n idag. Det r alldeles uppenbart att Adam av Bremens verk hade en central stllning bland de ldre historikerna, men den kunde inte st p egna ben - man kunde inte frst mycket av Adams sprk och bilder om man inte frstod den antika litteraturen, den som Adam anspelar p. Den lundensiske Sven Ryberg beklagade sig ver Adam av Bremens mindre rediga, alltid magra noticier i sin avhandling Svearnas och gthernas strid om konungavalet (1830). 736 Avhandlingen, som har flera intressanta ponger n den ger sken av, ger en utmrkt inblick i hur ngra samtida historiker frhll sig till Adam av Bremens berttelse. Men i ett internationellt perspektiv hade Adam av Bremen blivit alltmer intressant - mjligheterna till etnografiska paralleller var betydande. I The Madras journal of literature and science publicerades 1837 en artikel kring sambandet mellan en tnkt utvandring av Buddister och en eventuell koppling till Odenkulten. Den heliga kllan i Gamla Uppsala togs naturligtvis upp till diskussion men man nmner kurist nog ocks att det i nrheten av Gamla Uppsala finns en annan betydande klla, som dessutom fortfarande var en plats fr viss Odendyrkan.737 Det rr sig med all sannolikhet om Trefaldighetskllan i Sala numer insprngd i bostadskvarteret Salabacke i staden Uppsala.738 Det stora intresset fr tempelbyggnader, heliga trd, lundar och kllkult accentuerades under slutet av 1800-talet och brjade snart n hgre hjder n materialet tlde. Fr arkeologins del skulle detta intresse frmst riktas mot kllkulten och templet/kyrkan. Det var Adam av Bremens Uppsala man var ute efter.
KLLAN,
LUNDEN OCH TEMPLET

UNDER DET TIDIGA 1900-talet hade intresset fr kllkult blommat upp p allvar. mnet behandlades i tskilliga artiklar och avhandlingar, och var naturligtvis en av anledningarna till att man 1911 brjade intressera sig fr den sk. Urdals brunn i Gamla Uppsala. Denna brunn markerad med V var belgen norr om Mellanhgen p prstgrdens ladutomt, strax invid svinstian och andra byggnader tillhrande Prstgrden. Det r en ganska imponerande grop, och naturligtvis var ngon tvungen att plantera en ask just hr. Det hr med brunnar och dammar r ingen enkel sak. Som tidigare nmnts blev lokaliseringen av dessa inte ett mindre krngligt projekt p grund av de fantastiska namnfrvxlingarna. Till och med Rudbeck har krnglat till det fr sig i det
Utkom i sin helhet 1830, men frfattades 1826. B. Schmid i The Madras journal of literature and science, No 15, April 1837, s.229 ff. Att Sala-klla var ett populrt utflyktsml vittnar en liten artikel i tidningen Upsala den 11 juni 1900. Tidningen berttar att det brukade utbryta oroligheter vid Sala-klla eftersom det tidigare varit tilltet att blanda kllvattnet med farliga drycker. r 1900 hade dock 8 stycken poliser sett till att firandet gick lugnt till. 300
737 738 736

skallade arbetsexemplaret av Atlanticans Atlasband, kastar han om bokstverna s att Minnur blir Urdals brunn och vice versa.739 Inte ens Lindqvist verkar ha upptckt att B E Hildebrandts beskrivning av Odens brunn passar bttre in p Minnurs brunn, vilket kan bero p att den karta som upprttades i samband med utgrvningarna 1846-47 visar att Odens brunn flyttats till Urdals brunn.740 Hildebrand skriver:

Vester om kyrkan nra prestgrdens ladugrdshus frekommer en liten lund af unga asptrd, kallad Offerlunden, emedan traditionen uppgifver att dessa trd uppvuxit ur den hedniska offerlundens grund. Nra drintill r en frdjupning efter en klla, kallad Odens brunn, hvilken i senare tid lr hafva blifvit igenfylld, sedan en qvinna deri med avsigt frkortat sitt lif. 741

Hsten 1911, och helt ordd fr den polioepidemi som rasade i Gamla Uppsala, tog sig Martin Olson an Urdals brunn. Brunnen som hade grvts till ett djup av ca 8,5 meter, dolde en nrmast kvadratisk skiftesverkskonstruktion, med fyra kraftiga hrnstolpar, mellan 4.90 och 5.30 meter lnga. Dessa hade stympats i samband med att man tog bort brunnskaret och toppramen kring eller strax fre 1810. I brunnen framkom det inga fynd som kunde datera brunnen. Martin Olson ppekade att brunnen inte var vattenfrande vid tillfllet, men om den inte vid ett tidigare skede hade varit vattenfrande vore det ju underligt att ngon faktiskt hade lyckats med bedriften att drnka sig i den. I den redovisning av underskningen som Martin Olson publicerade i UFT 1912, konstaterade han:

Ngot direkt bevis fr att den underskta brunnen r den svearnas offerbrunn, om hvilken Adam af Bremen talar, vanns icke, men ingen iakttagelse gjordes, som motsger, att s kan vara frhllandet. 742

Det hr relativt tidstypiska antikvariska sttet att formulera betydande mjligheter ven nr resultatet uppenbarligen r negativt, skulle ge upphov till betydande missfrstnd bland lsare som var ovana med denna jargong. Men det avsljar ocks ngonting annat. Fallet Urdals brunn r nmligen ett typiskt exempel p hur frmedlingen av arkeologi inte alltid speglar den inomvetenskapliga diskussionen det r en av huvudorsakerna till den grumliga diskussion om Sveriges vagga som skulle uppst ngra decennier senare.

MS F.m.73 i KB. Martin Olsson, "En forntida brunn vid Gamla Uppsala," UFFT bd 6(1912). s. 307, samt figur 1 i a.a, s.308. 741 Cit. Ur Lindqvist 1936, s. 110. 742 Olson 1912 s. 317. 301
740

739

Det fanns betydande tveksamheter bakom brunnens datering. Martin Olson meddelade tidigt att brunnen mjligen kunde vara den av Adam av Bremen beskrivna offerbrunnen, men understrk ocks att den mjligen var av yngre datum.743 Men i dialogen med Oscar Almgren framkom att tveksamheten var strre, nu menade man att brunnen sannolikt hade medeltida ursprung vilket var den mest rimliga arkeologiska tolkningen vid denna tid. Almgren konstaterade att den visserligen, om den hade varit ldre, kunde ha haft ett rituellt ndaml, men att bevisa det torde vara omjligt.744 Sune Lindqvist instmde i detta, frmst d han inte ansg att den kunde ha ngon praktisk nytta,745 men meddelade p annan plats att han inte trodde p ngon av de tre brunnarna. Han var ytterst tveksam till om brunnsskoningen verkligen var frhistorisk.746 Det verkade vara lnlst att hitta spren av Adam av Bremens Ubsola, det gick inte att bevisa ngot med brunnen, lunden hade vl knappast verlevt och nu fanns det inte heller ngon som tyckte sig se ngra strre mjligheter att terfinna resterna av det bermda templet i Gamla Uppsala kyrkas murverk. Frestllningen hade visserligen varit seglivad, Bror Emil Hildebrand var tminstone 1843 vertygad om den saken. I Konstanteckningar under en resa r 1849 plockade Carl G. Brunius metodiskt snder denna konstruktion. Brunius hvdade bestmt att Gamla Uppsala kyrka inte alls bar p ngra rester av Adam av Bremens avgudahus, det var i hans gon alldeles klart att kyrkan alltid varit en kyrka.747 Kyrkan hade ursprungligen varit en korskyrka av det slag man s ofta sg i England. ven om man ville stta tilltro till Biskop Karls Annotationer, bevisade de ingenting det var byggnaden i sig som bevisade dess lder, inte torftiga och missledande underrttelser. Om Annotationerna var kta, skrev Brunius, hade Peringskild missuppfattat dem. Kung Sverker I kunde inte sgas ha lagt domkyrkans grundvalar om han samtidigt hade byggt vidare p hednatemplets murar. Rudbecks id, att man kltt det grova murverket med brder eller plankverk var en orimlighet. Han konstaterade att sidoskeppens nedbrytning var orsaken till kyrkans problem tornet hade p s stt frlorat sin fasthet. En liknande observation hade gjorts av Carl Stl, som dagen efter det att utgrvningen av sthgen hade avslutats, inspekterade kyrkan fr att uttala sig om renoveringsbehoven.748 1896 frilade Carl M Kjellberg grundmurarna efter den gamla domkyrkan i Gamla Uppsala. Grvningen resulterade i att stora delar av den ursprungliga kyrkans utseende kunde faststllas, och storleken p denna kyrka var frvnande. ven om Kjellberg inte tycks ha kommit tillrtta med allt, var det den i srklass viktigaste arkeologiska underskningen i Gamla Uppsala. Kjellberg var vldigt tydlig p en punkt - ngot hednatempel hade han d rakt inte letat efter, det hade i hans gon varit varit fullkomligt lnlst.
SvD den 17 oktober 1911. Frits Lffler, Det evigt grnskande trdet vid Uppsala hednatmpel : [Jmte tillgg], (Stockholm, 1912). s. 694. 745 Lindqvist 1936, s.111. 746 Aftonbladet den 27 mars 1950. Fil Fak. Prot. 15 sept. 1945. UUA. 747 Brunius 1851, s.413. 748 GUK, OIa:1, ULA. 302
744 743

MEN TIDERNA frndras och gamla frestllningar kan ltt bli som nya, allt som krvs r en annan ljussttning, ett ovntat perspektiv eller ngot annat som tiden kan tnkas bra med sig. Snart skulle tiden, eller snarare de som ville vara med den, teruppvcka tanken p att denna tempelbyggnad legat i anslutning till, helst rakt under den medeltida katedralen, detta utan att den ndvndigtvis mste ha ingtt i kyrkans murar. Redan 1923 hade Sune Lindqvist publicerat artikeln Hednatemplet i Uppsala. Det r i rlighetetns namn ett ungdomsverk, Lindqvist skulle snart ta avstnd frn det mesta i den, men det gr inte att bortse frn den eftersom genomslagskraften i uppsatsen var (och r) stor. Lindqvist resonerade kring Adam av Bremens Uppsalaskildring, och konstaterade att precis som man idag kunde se kyrkans tak skymta fram bakom Kungshgarna:

s har Adams sagesman en gng sett verdelen av hednatemplet resa sig bakom samma hgar 749

Det Lindqvist presenterade var en ndlsning. Han antar att formuleringen i skolion 139 vilken han citerar: ty sjlva templet, belget p en ppen plan, har kullar omkring, liggandes s, att de liksom bilda en teater tyder p att Adams sagesman bara sett templet frn hll och att han d bara sett taket vilket skulle bevisa att det mste ha legat bakom kungshgarna. I en kommentar till Lindqvists uppsats varnade Emil Eckhoff fr att pressa uttrycken hos de gamla frfattarna alltfr hrt eller av desamma draga alltfr vittgende slutsatser. Det var det sista Emil Eckhoff skrev. ECKHOFFS VARNING till trots, skulle 1900-talet komma att bli de vittgende slutsatsernas era. 1926 uppenbarade sig mjligheten att f till stnd en utgrvning av Gamla Uppsala kyrka vilket skulle f vittgende konsekvenser och verskugga stora delar av 1900-talets diskussion om det forntida Uppsala. Adam av Bremen hade brjat skymma sikten. Men de stora svepgesterna gllde inte bara Uppsalatemplets konstruktion, eller den seglivade historien om Urdals brunn, utan i synnerhet hanteringen av de skriftliga kllorna och hur dessa frmddes spegla arkeologiska fynd och topografiska realiteter, allt fr att tjna den stora tanken om nationen. Drmed hade inte bara Adam av Bremen, utan ven Tjodolf av Hvin och Snorre Sturlasson kommit att bli nationalismens sanningsvittnen. Den ljusnande framtidshimlen brjade kantas av mrka moln.

749

Sune Lindqvist, "Hednatemplet i Uppsala," Fornvnnen (1923). s.92. 303

1900-tal

I NLED NING

1800-TALET hade innevnarantalet i Gamla Uppsala legat tmligen stadigt kring 800-900 personer. Folkmngden krngde lite upp och ner under enstaka r, men ngra strre frndringar, som folkminskningarna under ofrdsren vid det sena 1700-talet fanns det inga motsvarigheter till, trots koleraepidemierna. Mot slutet av seklet passerade man tusenstrecket, men dr lg det i princip stilla i 30 r. Bortsett frn 1911 rs utbrott av polio och tyfoidfeber tycktes de stora, livshotande epidemiernas tid vara ver. Och nr det nu i november 1918 - blstes eldupphr p vstfronten och Vrldskriget sg ut att vara ver, kunde allt ntligen terg till det normala. Men ingenting skulle bli som frr; mellan 1920 och 1930 kade Gamla Uppsalas befolkning frn 1165 innevnare till 2446, nra nog 110 %.750 De som hade trott att byn kunde huka sig bakom kungshgarna och att man ven fortsttningsvis kunde skta sina angelgenheter utan att ngon lade sig i, vcktes i sin slummer av ett majesttiskt fait accompli. Den lilla blsiga byn ute vid hgarna genomgick under loppet av 47 r en dramatisk frvandling - frn by till frort och frn frort till stadsdel. Allt detta fick naturligtvis fljder ven fr kulturminnesomrdet. Det var ett nytt slags folk som flyttade till Gamla Uppsala, ett folk med en ny sorts sjlvmedvetenhet. De brjade resa sina hus - mnsterhus med namn som Dala-hus, Boro-hus, Svea-hus och HSB-hus bekostade med framtidsoptimistiska egnahemsln. Med inflyttningen och nybyggandet fljde att den politiska majoriteten skiftade. I kommunalfullmktige satt inte lngre enbart nmndemn, direktrer eller kyrkoherdar, nu dominerades den av cementarbetare, byggnadssnickare, trdgrdsmstare, lrare, murare, och smfretagare. De hade kommit i den allmnna rstrttens namn, och med dem kom folkhemsbygget, renhllningsstadgor och regleringar av avlopp och vatten, regleringar av ler- och grustkt, arbetsmiljlagar, arbetstidslagar, trafikfrordningar, inspektioner, hlsovrdsnmnder och byggnadsnmnder. Och med dem kom skyddet och
NDER I STORT SETT HELA

750 Den genomsnittliga kningen fr landskommuner och frsamlingar i C-ln var under samma period ca 8 %. 306

Figur 12. Gamla Uppsala 1930. Gravflt 250 lngst ned till hger, r fullkomligt frstrt av industriell sand- och grustkt.

vrden av fornminnena. Upprensningen av bebyggelsen p Prstgrdstomten var bara brjan. Alla var inte vertygade om att en sdan utveckling frde ngonting gott med sig. I den fridsamma lilla bygden dr det mesta hngt p auktoriteternas nd, hade det blivit krngligt att vara auktoritet. Snart skulle fornlmningsvrden stllas mot gandertten.

Under 1800-talet hade Gamla Uppsala blivit en slagfrdig mtesplats dr man sjng fosterlndska snger, drack mjd och hll tal i vilka man frutom Gud, konungen, Skandinavien och Sverige, hyllade en poetisk forntid som fr att tala med Tegnr varken hade, n mindre borde, ha s vrst mycket med forntiden att gra. Medan dessa manifestationer kan te sig smtt obegripliga i all sin knslosamhet, skulle 1900-talets manifestationer te sig obegripliga av helt andra skl.

307

V ANHELGAD HELGEDOM

Gamla Uppsala symboliserar p ett srskilt stt vrt svenska frihetsarv. Dr vill man helst slippa hra rster mot friheten. C-A Nycop. 1943.

hade de dansat ver ngarna, svvat ver flten, badat i fjrdarna, vnslats i lundarna, stllt till med skrdefester, rddat mylingar och ltit sig avbildas invid forntidens monument med ngot hemlighetsfullt i blicken. Den ofrstllda herdinnan vars sknhet fr att anvnda Verelius liknelse inte kom sig genom mngrig trning i sminkandets frstllningskonst med smink och toalettbestyr751 och den insiktsfulle herden vars visdom inte behvde bevisas med ondliga citat eller lrdomsprl. De var oslagbara. Sofokles och Theokritos hade skrivit om dem, Shakespear stllt dem p scenen, Giorgione och Poussin avbildat dem och Hndel och Beethoven givit dem stmmor och klanger. De lg alltid snppet fre. De iakttog och vakade, sg tidens drskap och vnde den ryggen. Och aldrig dog de av gikt eller i barnsng. Men nu fick det vara slut p de bekymmerslsa prilligheterna, den smtt kosmopolitiske, nomadiserande herden var inte lngre ett passande ideal. Zerlinas erotiska list och Masettos enastende fumlighet var inte vad ungdomen behvde. Fram trdde istllet en vldig humorfri och grubblande gestalt med bedvande myndighet Den Germanske Odalbonden bitter men genetiskt fullndad under sin hrda kamp mot verheten, tistlarna och vildhavren.
EDAN TIDERNAS BEGYNNELSE

DET VAR tmligen frutsgbart att Gamla Uppsala under 1930-talet allt oftare skulle komma att tjna som fond till en rad politiska manifestationer, de flesta av mer eller mindre tvivelaktig karaktr. Lika frutsgbara var sjlva uttrycken de var frutsttningarna fr att verhuvudtaget mtas hr. I Gamla Uppsala skulle man inte irra runt och tnka nya tankar hr skulle man terg till de gamla. Hur dessa gamla tankar ld, berodde p vem man frgade. ven om man kan sga att frestllningarna hade uppkommit under romantiken, var det frst under det sena 1800-talet som den nu gllande, irrationellt betonade avkodningen av Adam av Bremens Uppsala fick genomslagskraft. Medan man p 1600-talet hade litat p Adam av Bremens uppgifter nr han verkade frnuftig
751 Verelius Peregrinatio Cosmopolitana utgiven 1730. Se Oscar Wieselgren, "Olaus Verelius Peregrinatio cosmopolitana och dess klla," Samlaren rg. 31(1910). s.152-160. 308

och ryckt p axlarna nr man ansg att han inte var det, hade samma skildring brjat uppfattas som en gonvittnesskildring. Nu betonades de dunkla, de irrationella inslagen man offrade mnniskor till hger och vnster och Olof Sktkonung rasade omkring som ansatt av den stora anden nu hade varken Gud Fader eller Freja med sakernas tillstnd att gra, nu handlade det om Frsynen. Det rrde sig frmst om organisationer inom jordbruks- och hembygdsrrelserna, varav vissa var djupt rotade i den rasideologiska idvrlden dunkelt skissad av nazividundret Walter Darr - medan somliga andra var p vg att lmna samma idvrld och som drfr frskte finna mindre ansttliga former. Dr fanns ocks de krafter som mer explicit frordade en renrasig totalitr stat och som i Gamla Uppsala tyckte sig se en historisk legitimitet fr dessa tankar. Drtill kom de hgerrrelser som frskte, men aldrig lyckades med att gra ett trovrdigt demokratiskt intryck. (Arbetarrrelserna hll sig undan, de frlade sina festligheter till mer betryggande halvurbana miljer de samlades i stadsnra grnomrden eller kte bt till Bjrk.) Frutom de sedvanliga hyllningarna till Torgny Lagman, den svenske bonden och bondens centrala plats i den nationella historien, och frutom de obligatoriska angreppen p det urbana levernet, de kosmopolitiska intellektuella, det artfrmmande, frfallet, urartningen ville man med skiftande grad av trovrdighet utmla sig som nationens rddare. Att nationen, riket, rasen eller bonden var utrotningshotad tycktes det rda full enighet om - hoppet (naturligtvis det sista hoppet) stod till landsbygdens folk. Walther Darr skulle med andra ord trivas bra i dessa kretsar. Trots dessa krleksfrklaringar ville det sig inte riktigt. Det var allmnt omvittnat att centrala Uppland var ett mycket besvrligt landskap och att upplnningarna var rent av fientliga, ett folk hos vilka de hga tankarna om nationen, blodet och jorden styvnackat vgrade att infinna sig. Sveriges Nationella Ungdom, hgerns ungdomsfrbund som snart skulle anta en djupt antisemitisk och nationalsocialistisk form hade uppenbara problem med dem. I arbetsutskottets rsberttelse ret 1930 meddelas att Uppland r ett srskilt svrarbetat landskap, dr det finns fga utsikter till framgng till den unga hgern.752 1932 hade situationen inte frbttrats, och under djupa suckar tvingades de konstatera att de helt enkelt inte kunde begripa varfr:

Denna urgamla svenska bygd dr varje kilometer vgstrcka talar om fdernas liv och grning och dr tusen tydliga runor i den Upplndska marken bertta om landets urgamla, stolta historia, den bygden r om ngon, en nationell bygd. Det folk som i dag bebygger och bebor Upplands sltter, skogstrakter och sjstrnder ha sina fder gmda i de gamla gravhgarna och dessas stolta vilja tolkad infr sina
752

SNU Upplands distrikt, rsberttelse 1930. FOU. 309

gon i urgamla ruiner och medeltidstempel. De ha frn barndomen lrt sig betrakta sitt land ssom ett ofrytterligt arv frn fderna och deras objliga sjlvmedvetande bottnar i en under mnga generationer nedrvd rttsknsla. 753

I SNUs lokalavdelning i Gamla Uppsala pgick 1934 bara sporadisk verksamhet754, och medlemmarna kom i huvudsak att verg till Hgern (nnu med bibehllet medlemskap i pronazistiska SNF) andra tog steget fullt ut och anslt sig till det nationalsocialistiska NSAP.755 SNU/SNF hade tskilliga mten i Gamla Uppsala, mten som ofta avslutades p restaurang Odinsborg. Men av de politiska mten som hlls i Gamla Uppsala under 30- och 40-talen r det frmst tv som kommit att uppmrksammas Svenska Landsbygdens Ungdomsfrbunds (SLU) riksting 1936 och det nationalsocialistiska Svensk Socialistisk Samlings, (SSS) riksfltlger psken 1943. Jag vill redan inledningsvis uppehlla mig vid dessa. HUR VINDARNA BLSTE och argumenten formades inom landsbygdsrrelsen fr man en ganska god inblick i om man blddrar i de tidskrifter som olika satellitfreningar inom denna jordbrukets rrelse gav ut. Allra tydligast kommer det till uttryck i de artiklar som angrep ungdomarnas vanor fr i en frbittrad sjl r det ju alltid ungdomens fel att tiden gr och att saker och ting frndras. I synnerhet frfrades man ver den musik som ungdomen lyssnade p, spelade eller dansade till. I tidningen Hembygden, organ fr ett s till synes oskyldigt sllskap som Svenska ungdomsringen fr bygdekultur, var utfallen mot just den urbana identiteten och i synnerhet den kosmopolitiska, urbana ungdomskulturen fullstndigt rasande.

Den ytlige stadsknodden, som fraktfullt talar om bondkultur, bondbitar och bondtjuvar, lyssnar frtjust p negermusik och jazzband, som bjuda p visserligen rytmiskt pikanta saker, men under en avskrckande burlesk form, ett slag i ansiktet p allt vackert och frnmt. 756

Musikprofessorn Jan Ling har ofta ppekat hur rrelserna som omfamnade folkmusiken och folkdansen hemfll till rasistiska anfall mot kulturinfluenser som de uppfattade som frmmande allt fr att vrda det folkliga traditionsarvet. Men trots Lings varningar r det svrt att frst tonlget och den osannolika retoriken - hur kunde ett dylikt mrker dlja sig under s pass oskyldiga freteelser som folkdans
SNU Upplands distrikt, rsberttelse 1932. FOU. Enligt redogrelse 1/3 1934, SNU/stra distriktets arkiv, serie E, FOU. 755 Den politiska representationen, i synnerhet vad betrffar Hgern och Bondefrbundet r smtt frvirrande. Bondefrbundet, sin sida, hade ett starkt fste i Uppsala lns mellersta domsaga utom i Gamla Uppsala, dr den borgerliga vnstern (dvs fp) och socialdemokratin hade strre inflytande. Ngra f Gamla Uppsalabor under 1930- och 40-talen var medlemmar i mer uttalat nazistiska eller fascistiska rrelser, det rrde sig i huvudsak om medlemskap i SO, Svensk Opposition och NSAP Nationalsocialistiska arbetarepartiet efter 1938 kallat SSS. De senare hade en viss framgng i 1938 rs val, dr de fick knappt 2 % av rsterna. Det var en hg siffra fr att vara Uppland. SCB Kommunala valen 1919-1944, samt Lnstyrelsens arkiv i C-Ln, ULA. 756 Folkdansringen 1921 nr 12 s. 21 citerat frn Jan Ling, Folkmusikboken, (Stockholm 1980). 310
754 753

och hemsljd? Och hur kunde det g s lngt att man till och med var beredd att verge det demokratiska statsskicket fr att tvinga folk att sluta dansa icke-svenska danser:
Dansbanorna synas ha blivit tillhll fr allskns frfrelse av bgge knen, och rekryteringen av straffanstalternas och fattigvrdsinrttningarnas adepter tycks frsigg dr i rent skrmmande omfattning ... En sdan pest mste stvjas, om det ocks vore p bekostnad av den frihet, vr demokrati satt i hgstet. 757

Det var alldeles uppenbart att ungdomen var p glid. Budskapet r som hmtat ur Herman Lundborgs Vsterlandet i fara lantbrukets ungdomar ska inte fara till staden, inte betrda de akademiska, verfyllda levnadsbanorna, de mste stanna vid sin hemjord och de lantbruksungdomar som redan flyttat till staden uppmanades att omedelbart bege sig hem igen.758 1942 krvde ven Svenska Kyrkans Diakonistyrelse att staten skulle upphva press- och yttrandefriheten censur, kontroll och ordning - allt fr att locka ungdomen frn swingen och jazzen till ringlekar och folkdans.759 1942 utfrde Diakonistyrelsen en tmligen omfattande enktunderskning i akt och mening att underska exakt hur stor den svenska omoralen var. Lrare, prster och lkare var ngra av dem som fick svara p frgor som rrde ungdomens njesliv, men enkten var ett rent hysteriskt bedrgeri och slutsatserna blev naturligtvis det frvntade. Den svenska omoralen var gigantisk.760 Ungdomen behvde andra rttesnren - och hr fr gammelpatriarken som s mnga gnger frr - tjna som frebild och den grhrige dljer inte vad han tycker om de nya tongngarna:

Den musiken liksom negerdansen skall bort av vra hagars dansbanor och lvade logar, den r ovrdig germansk ras och svenskt bygdefolk, sger Hjort Anders och stter fejlan under hakan. Och medan han spelade en urgammal fbodvisa sg jag hur helt han levde in i sin musikkonst. Han var sttlig dr, han stod i sin Rttviksdrkt med det gr hret ver en ren germansk profil, medan de stlgr gonen med vlbehag vilade p fejlans blanka brst. 761

Detta skrevs 1935. Man kan inte undg att fundera ver hur mnga dansbanor det egentligen fanns kvar dr ute i hagarna och om den dr lvade logen verhuvudtaget gick att terfinna ngon annanstans n p Skansen. VAD SOM GJORDE Gamla Uppsalaborna mindre mottagliga fr allt detta var att de inte sg sig som landsbygdsbor identiteten var avgjort urban. ven de som var
Hembygden 1927, nr 2, s.11. Citat ur Jan Ling 1980. Tidningen Upsala 15 juni 1936. 759 Enkten presenterades av Diakonistyrelsens socialsekreterare, som fr vrigt blev kyrkoherde i Gamla Uppsala 1951. Allan Svantesson, Folkmoral och njesliv i belysning av en enqute, (Stockholm 1942a).. 760 Hur det var stllt med moralen hos Diakonistyrelsen framgr i den rttsliga processen kring bokfringsbrotten. 761 Hembygden 1925 nr 10 s. 4 och 1935 nr 11 s. 166. Citat ur Ling 1980. 311
758 757

fdda i Gamla Uppsala var i stor utstrckning knutna till urbana yrken, studier och sysslor. Gamla Uppsalaborna gick p bio, de roade sig i staden, hr tog de studenten, hr bodde arbetskamrater och vnner. ven fr den som inte ville anstrnga sig i ondan, tog det hgst 15 minuter att cykla till staden. Och orkade man inte cykla kunde man alltid ta sprvagnen linje 4 gick frn Vikingagatan var femtonde minut, hade man rabattkort kostade en resa bara 20 re.762 Fr de yngre innevnarna i Gamla Uppsala mste den allmnna framstllningen av bondens genetiska verlgsenhet gentemot den osunda stadsmnniskan ha varit ett tmligen frnsttande budskap. Och om nu Sveriges jordbrukare eller landsbygdsbefolkning genom sitt Svenska Blod var s hrt knutna till sin Svenska Jord var det svrt att begripa varfr 1,200 000 svenskar verhuvudtaget valt att flytta till Amerika. Nr SLU Bondefrbundets ungdomsfrbund - drfr kallade till Riksting i Gamla Uppsala 1936, var frutsttningarna fr att de skulle bli mottagna med ngon strre vrme tmligen obefintliga.

LANDSBYGDSUNGDOMENS

RIKSTING

1936

I JUNI 1936 kallade SLU, Bondefrbundets ungdomsfrbund, till riksting i Gamla Uppsala och valet av tingsplats behvde knappast motiveras - Gamla Uppsala tillhrde bokstavligen talat Sveriges Bnder. I en fjrran urtid hade bondeguden Fr rttskipningens och skrdarnas gud slagit sig ner hr. Han hade lagt en helig uppgift p bndernas axlar - att vrda lag och riksenhet. Fick man tro SLU-bladet hade de urgamla bnderna uppenbarligen gjort s, men efter vikingatidens slut och rikets upplsning hade Sverige dragits ned i stndiga strider, vilket medfrde politisk svaghet och inre upplsning. Det var dags att komma till rtta med detta, och om det var ngonstans Sveriges nya riksenhet skulle utg ifrn, s var det hr, vid Frs grav.

drfr str Gamla Upsala fr oss ssom en symbol av en stor ids samlande och sammanhllande kraft. 763

Hr teruppstod med andra ord de pre-suverna dragen frn mitten av 1600-talet, dr Svea Rikes Lag och Bibeln var de enda sammanhllande krafterna i ett samhlle. I det tmligen sekulariserade 1930-talet var det naturligt att frneka att religionen skulle ha denna funktion, liksom man inte kunde acceptera att kungamakten i envldets form kunde hlla samman ett rike eller samhlle. Det var med andra ord ett program som inte hade funnit sig vl tillrtta i en diktatur, men som nppeligen
762 763

Polismynd. i Uppsala stad, FIb:1, ULA. Landin i SLU-bladet nr 10 1936. 312

heller uppfyllde kraven p en modern, frnuftsstyrd demokrati. Hr hngde allt p affektioner diffusa knslor - det r drfr det hela ter sig helt fritt frn alla ansatser som pminner om logik. Av den anledningen pminde de i mngt och mycket om den tidiga nationalsocialistiska rrelsen innan dess radikalisering. Av den anledningen ter sig SLU skrmmande. Men lyckligtvis valde de en annan vg, vad det sedan berodde p finns det mnga uppfattningar om. Rikstinget var, enligt ven i vanliga fall sansade journalister, ngonting alldeles enastende. I programmet utlovades tal och skdespel, sng och dans, uppvisningar av hemsljd och en unik freteelse, nmligen en lappska, som tuggar sentrd.764 Biskopen i Linkping, Tor Andrae, tidigare kyrkoherde i just Gamla Uppsala, talade ngra inledande allvarsord:

Det r tryggt fr Sverige att ha s mnga innevnare som gna sig t odlarens och bondens kall, vilket mer n ngot annat str i frbindelse med gamla tider, men detta frpliktar ocks bnderna till det stora ansvaret att bevara slktets heliga arv.

Drefter tog ett festspel vid, frfattat av Gustaf Landin och regisserat av en kandidat Bodin, dr skdespelare utkldda till bnder frn alla mjliga tider skdliggjorde allmogens historia besynnerligt nog med brjan frst vid 1400-talets slut,765 men vl utrustade med alla mjliga slags vapen som de rusade runt med i bjrklvskulisserna. Landin var inte helt njd med sitt skdespel. Han tyckte sig ha gjort sig skyldig till ett alltfr flitigt bruk av slitna schabloner, men det blev ltt s nr man skrev p bestllning. Han tillade dock att de ljevckande frenklingar han gjort sig skyldig till, gjorde han fr att befrmja Festspelets huvudsakliga syfte. Men hur enkla scenerier och hur besynnerliga repliker han n lgger i skdespelarnas munnar, var de Stora Ider som han ville frambra inte alls konstruerade eller verdrivna utan leva friska i frfattarens sjl.766 Och det kan nog stmma. Landin valde att gestalta dessa sina ider i tre tabler, eller mjligtvis fyra beroende p om den tredje verhuvudtaget lter sig analyseras. Budskapet var hur som helst enkelt: Bonden vrnar friheten. Bonden vill helst inte strida, men Bonden r lojal, drfr r bonden stridsberedd. Bonden kan tnka sig att d fr att freda riket, rtten och fosterjorden. Villkoret r att ven kungen respekterar bonden, rtten och bondens laga frihet. Bonden hade aldrig gjort uppror mot lagen, men vl med den. Den som knner till agrarrrelsens historia i synnerhet vad gller efterlevandet av skollagarna och lagarna om barnarbete - skulle kunna resa vissa invndningar mot det resonemanget, men det var fr sent, nu stod aktrerna p scenen.

764 765

S.L.U-bladet nr 11 1936. Kanske fr att undvika att behva skildra hur allmogen p Mulating kastade kungar i en klla. 766 Gustaf Landin, Festspel vid S.L.U:s riksting i Gamla Uppsala den 14 juni 1936 : talkrerna, (Malm 1936). 313

Av den hr sortens teater, om det nu r teater, ska man inte heller frvnta sig ngon dramaturgi, precis som i fallet med Johannes Messenius historiska tabler kunde till och med ofrskrckta pekoral verka frnuftiga:
D stormaktsvldet byggdes upp bar bnderna fram virket.

Eller:

Vem skar vl med blodiga hnder den krans som vreds omkring segrarens panna?

Eller nnu vrre:

Envldet fll, d kungen fll Men inte Sveriges bnder.

Nr skdespelets i dess andra akt har behandlat hur frtrffliga de svenska bnderna varit, r det dags fr framtiden att betrda tiljorna. Nu ramlar det in ungdomar som sjunger och dansar, men dessvrre rkar de av bara farten gra ngot ytterst olmpligt: de skrattar. S kan vi inte ha det, menar de gravallvarliga nmndemnnen och spnner blicken i dem, ty det finns verhuvudtaget inget att skratta t. Ungdomarna ombeds drfr hlla tyst, allt fr att de i denna stund, under skuggorna av Uppsala hgar hra vad samlad visdom sger. Ngonting som tyder p att dessa ldre manspersoner skulle representera visdom har jag dessvrre inte hittat svida det inte saknas en sida i manuskriptet - men drefter fljer en rad hpnadsvckande kommentarer frn ungdomarna som tyder p att inte heller de har begripit var i den samlade visdomen egentligen bestod. De liknar sig sjlva med bckar, fglar ja till och med rymden - som om mjligt nnu mer hpnadsvckande visar sig vara full av blomdoft och det hela slutar i det rtt s frcka uttalandet att ungdomen har all rtt i vrlden att sjunga, leka och le, i synnerhet p vren. Det kan nmndemnnen bara inte acceptera man vdjar drfr till dem att de mste lta fylla sina gyllene ungdomsr med allvar, fr ni vet en gng i tiden finns inte vi lngre och d mste ni stta plogen i backen. Inga andra kommer att gra det. Naturligtvis mste man bja sig fr patriarkatet, och de unga mnnen blir nu, i dramats sklvande slutscen ytterst hgtidliga bara Gud och Landin vet hur det gtt till. De mste ha blivit frn vettet, fr nu vill de pltsligt hylla de ldre:

Bondfolkets hvdingar, banbrytarmnnen, gravarnas slumrare, grdarnas gamlingar, kvinnor och mn av vr urgamla stam! 314

Varp de inte mindre hgtidliga unga kvinnorna ropar:

Hurra! Hurra! Hurra!

I manuset str det ppassligt nog att publiken just hr kan instmma i de spontana hurraropen.

DET HELA SKULLE kunna ses som ytterligare ett i raden av 1930-talets obegripliga klmmigheter, fast deklamatoriskt patos r nog egentligen inget brott. Visst r tonen avgjort nationell, den innehller alla de signalord som vi idag utan strre svrigheter skulle frknippa med det tredje riket, men det r omjligt att inte lgga mrke till att Landins skdespel utgr en sorts beredskapsteater frfattat under onda aningar, och att tskilligt av det som sgs varnar fr frmmande skuggor - Hitler och Stalin, och inte minst de frmlingssinnade svenska herrarna som vill stycka landet. Det var bara den frsamlade allmogen som kunde vlja eller vrka kung, inte frmmande herrar.
Fr frmlingsvlde ej vi vra nackar bja. Med gammal hvd och lag till riksens vl skall svenskar svenskarna styra.

Att det hr drfr skulle vara ett pro-tyskt evenemang, kanske till och med pronazistiskt, gr i rimlighetens namn inte att pst. Landin faller inte heller i de rashygieniska fllorna visserligen slinker en och annan frmaning ver ungdomens njesliv med och det fattiga liv frutan fste som blir resultatet om man gr p bio och lyssnar p jazz allt fr ofta - men samma rasistiska utfall som i vrigt prglar Bondefrbundet eller ungdomsringens tidning Hembygden och andra yttringar av sunt bondfrnuft saknas. Kanske skulle det rdas bot p detta i nsta programpunkt. D antrdde nmligen den utomordentliga Delsbostintan scenen frmodligen spelade hon p sin spillopipa, sjng en stump och uppmanade de lantbruksungdomar som flyttat till staden att omedelbart bege sig hem igen.767 Mtet blev en succ och allt verkade ha gtt lugnt till - polisen gladde sig t att det stora antalet fyllerister som brukligt var vid liknande tillstllningar, hade uteblivit, och att ingen, trots hettan och vadmalen hade svimmat eller drabbats av solsting.768 Men i Gamla Uppsala var det lngt frn alla som uppskattade tongngarna, n frre som kunde begripa vari den jordnra Delsbostintans utomordentlighet egentligen bestod. Succn skulle drfr f en prislapp - Gamla Uppsalaborna hade uppenbarligen tagit anstt av detta nationella evenemang, och fr att markera att man inte betraktat detta som ett politiskt mte, utan ett spektakel, snde man en
767 768

Upsala 15 juni 1936. UNT 15 juni 1936. 315

rkning till SLUs frbundsexpedition i Nssj, i vilket man krvde dem p 10 % njesskatt.769 Med tanke p vnsterns inflytande i Gamla Uppsala kan beslutet tyckas vara politiskt betingat, men det stddes ven av liberalerna. Kommunalfullmktige beslutade att frbjuda politiska mten av denna nationella karaktr vid hgarna. Kommunalnmnden hade ingen juridisk grund fr ett sdant beslut, Gamla Uppsala landskommun omfattades inte av ordningsstadgan fr rikets stder, vilket innebar att det var upp till enskilda markgare att frhindra eller tillta dessa mten, men man ansg att alla skulle ha hvligheten att iaktta frbudet eftersom det var ett majoritetsbeslut. Men ngra personer var tveksamma till majoritetsbeslut. Hr framkommer ytterligare ett exempel p hur kommunalnmndens beslut upphvdes av den informella makten, de gamla auktoriteterna. I Gamla Uppsala skulle i synnerhet en markgare eller snarare markgarens representant upprepade gnger komma att tillta politiska mten p en av de mest centrala, och laddade platserna i Gamla Uppsala detta p ett ytterst demonstrativt stt. Nu var det inte lngre frga om kntofsar och lantbrukarungdom lngre, nu marscherade blanka stvlar till Gamla Uppsala. Den mark p vilken de hll sina mten tillhrde kyrkoherdebostllet.

769 Vilket efter rntor och inkassohot inbringade 1625 kronor och 37 re i kommunkassan. Brev frn Gamla Uppsala Kommunalnmnd till SLUs Frbundsexpedition den 8 juli 1937. 316

P SKKRAVALLERNA

Dessa poliser mste absolut ha varit medvetna om att de hr inte alls hade att gra med ngra orosstiftare utan med folk, som genast efter en tillsgelse skulle ha avlgsnat sig.
PMSKERHETSPOLISEN

9.30 fredagen den 3 augusti 1945 stegade poliskonstapeln Lindqvist ut frn Polisstationen vid Stora Torget i Uppsala. Han hade blivit frordnad att gra en frteckning ver Uppsalapolisens inventarier, men ngon hade insett att han behvde en skrivmaskin med bredare valsmtt och han blev drfr beordrad att hmta en sdan p polisens ordonnansavdelning p Kungsngsgatan 6. Det var bara lite drygt 100 meter att g, men Lindqvist kom aldrig fram. Ingen visste vart han hade tagit vgen, hans frsvinnande var helt enkelt ofrklarligt. Misstnkt fr att olovligen avvikit frn tjnstgringen efterlystes han, men en kollega, en viss Lundgren vid trafikpolisen hade dock sina aningar. Klockan tre p eftermiddagen fann han Lindqvist i en lgenhet som tillhrde en gemensam bekant, han var berusad och svr att f p benen. Dagen drp anmlde sig en deprimerad och ngestfylld Lindqvist hos sin chef, som genast snde honom till Ullerkers sjukhus. Fr verlkaren berttade Lindqvist att han var fullstndigt slut och trtt. Ett r tidigare hade hans hustru begtt sjlvmord i den lilla tvttstugan i kllaren p Kvarnbogatan, och sedan en tid tillbaka hade han haft terkommande mardrmmar. Han hade snart ftt smnproblem och brjade missbruka fenedrintabletter. Fenedrin r ett amfetaminpreparat och r drfr ingen lysande medicin mot smnproblem, men det hll honom tminstone vaken p jobbet. Men det var ngonting mer som jagade konstapel Lindqvist. Han hade svrt att mta sina kollegor, han hade frsttt att han inte stod s hgt i kurs lngre. Nr han drfr hade sttt utanfr Kungsngsgatan 6 hade han tnkt p sin stllning, ftt en ngestattack och gtt drifrn fr att supa sig full. P natten tnkte han ta sitt liv, p samma stt och p samma stlle som sin hustru. Men s tnkte han p sin 16 rige son och kom p andra tankar. verlkaren p Ullerker konstaterade
LOCKAN

317

att poliskonstapeln led av ett sjukligt nervst undantagstillstnd, satte honom p hlsosammare medicinering och sjukskrev honom ngra veckor. En gng i tiden hade han varit en populr kollega, han var visserligen lat, men en duktig idrottsman, lojal och gjorde inte stort vsen av sig. Han hade valts till ordfrande i polisfreningen Fyris,770 men redan i brjan p 30-talet hade ngonting ofrklarligt hnt. Pltsligt samlade han krens lilla, men hgljudda minoritet kring sig, tre rtgg, alla engagerade nazister och den frr s tystltne Lindqvist var deras Fhrer. Lindqvist var nmligen den ledande gestalten i det nazistiska SSS Uppsalaavdelning, frste man p listorna infr kommunalvalet i Uppsala 1938. Uppsalapolisens fackliga frening hade infiltrerats. Det var inte populrt bland de vriga Uppsalapoliserna. Lindqvist kom frn knappa frhllanden p den vrmlndska landsbygden. Det brjade illa, kyrkobckerna noterar att han var okta ett de som mrkligt nog delas av mnga av dessa extremistiska polismn.771 1925 hade han blivit anstlld vid Kungliga Svea artilleriregementet i Stockholm dr han genomgtt utbildning till furir verhuvudtaget tycks alla inblandade i dessa kretsar ha varit underofficerare som ftt sparken och sedan frbittrade ver samhllets pacifistiska griller - skt sig till polisen. Han var engagerad nazist redan 1934, och bland nazisterna hade han ftt njuta av knslan av att fr en gng skull vara viktig, kanske till och med stor. Men nu, i augusti 1945, nr Europa lg i ruiner, hade hans situation blivit ohllbar. Man spottade efter honom. Han hade uppenbarligen drabbats av nger, samvetet hade hunnit ifatt honom, han begrde avsked p egen begran den 1 november 1946, drefter frsvinner han sprlst ur arkivgmmorna. Han, liksom den lilla klicken kring honom, hade dragit vanra ver kren. Det hade hnt tskilliga gnger, men vrst av allt var de nazistiska polisernas agerande i Gamla Uppsala annandag psk1943. PSKHELGEN 1943 anordnade det nationalsocialistiska partiet Svensk Socialistisk Samling, SSS, ett riksfltlger i Uppsala. Sammankomsten skulle krnas med en uppmarsch till Gamla Uppsala p annandagen, dr partiledaren Sven Olov Lindholm i den strsta och vackraste mtessalen i Sverige - skulle tala ver mnet Sveriges den. Frberedelserna infr mtet var intensiva, aldrig hade de svenska nazisterna varit s flinka och hndiga de sgade och hamrade, filade och slipade och hade snart ett respektabelt frrd av handgjorda vapen - batonger med spikar och fiffiga bajonetter som gick ltt att dlja. I Uppsala, en av de mer nazifientliga stderna i Sverige, mttes inte nazisterna med ngon strre lskvrdhet. Redan under skrtorsdagen hade nazisterna - bevpnade med batonger, knogjrn och knivar - kommit i brk med ngra yngre uppsalabor, och snart hade en stor folkskara samlats utanfr SSS partilokal p Dragarbrunnsgatan 59 fr att visa sin avsky eller bara fr att ge nazisterna stryk. Dagen drp, p lngfredagen, brjade protesterna bli s pass allvarliga att polisen tvinga770 771

Skrivelse den 28 november 1938, Polisnmnden AI:1. USA. stra Fgelviks kyrkoarkiv, AII:1, VA. 318

des dra blankt vilket enligt samtliga rapporter frmst drabbade anti-nazister och frbipasserande. Under dessa omstndigheter fanns det stora farhgor om att mtet i Gamla Uppsala p annandagen skulle spra ur fullkomligt. Och det gjorde det. ATT DE KRAVALLER som nu skulle komma att utspela sig i bde det gamla och det nya Uppsala p ngot stt skulle ha kommit som en verraskning fr ordningsmakten r inte srskilt sannolikt. Det hr var inte den frsta gngen de svenska nazisterna gjorde provokativa uppmarscher. Nazisternas mten fljde en viss koreografi, ett vlbekant mnster, dr polisen frr eller senare skulle lockas ingripa mot motdemonstranter och allmnhet. Det var en beprvad mteskultur som Hitler personligen frordade. Vldet i sig var en del av propagandan, vldet bevisade att SSS var en politisk kampgrupp och inte en diskussionsklubb men vldet tedde sig ytterst medvetet och selektivt. Frontfigurerna och fanvakten betedde sig fr det mesta mycket disciplinerat, men vid varje mte fanns en vaktgrupp vars enda uppgift var att provocera fram brk i de bakre leden. Under sommarhalvret 1937 hade man stllt till med upptrden i rebro, Vsters, Helsingborg och Jnkping det hade s gott som alltid blivit brk. Den 13 september 1937 hade man vandrat till Gamla Uppsala svearnas urgamla tingsplats - ledsagade av bland annat sex beridna poliser och ett gng hcklare som kastade potatis p nazisterna. Vl framme vid hgarna talade en vlbekant nationalsocialistisk stmma ver mnet Gamla Uppsalas fornminnen den beryktade Bengt Lundholm. P Kung Adils tid var svensken fri och oberoende, menade han, nu var hon slav under judendomen men han lovade att fra Sveaarvet vidare eller d han uppfyllde bara det senare lftet, men frst efter ett halvsekels tvekan. Upsala Nya Tidnings reporter en tidning nazisterna avskydde som pesten kostade p sig att raljera friskt med det intellektuella innehllet i talen och ven om tskilligt annat:
Ingenting hnde emellertid en samling sndagsidisslande kossor p en grn ng tittade lngt efter det brokiga tget, vari slidknivar, bruna vindtygsrockar, bla blusar och ententekoppel gjorde sitt bsta att balansera p grnsen av lagen mot politisk uniformering. 772

Hgertidningen Upsala var som alltid mer entusiastisk och tog inte ovntat avstnd frn antinazisterna, som dock den skickliga polisen effektivt hll p mattan.773 Nazisterna var ocks mycket njda med polisens insatser,774 men det var snarare undantag n regel. Under 1937 rs upptrden p andra platser kritiserade nationalsocialisterna polisen tmligen vldsamt, men eftersom man med tiden insg att man hade tskilliga potentiella anhngare i poliskren bytte man taktik man hade mer att vinna p att tvrtom bermma polisen, framfrallt den inkallade Statspolisen som man hade ett srskilt gott ga till.
772 773

UNT den 13/9 1937. Tidningen Upsala den 13/9 1937. 774 Se exempelvis DSN den 15/9 1937. 319

Figur 13. Dramatiken kring pskkravallerna fngades av flera fotografer och en filmare. Filmen och de flesta fotografier beslagtogs av Statspolisen.

PSKEN 1943

SOMMAREN 1942 hade nazistpartiet, som nu bytt namn till Svensk Socialistisk Samling, SSS, stadkommit en lng rad upptrden - i Trelleborg, i Leksand, Rttvik och Insjn och kravallerna i Uppsala psken 1943 var lngt frn de sista. Men orsakerna till varfr just Uppsalakravallerna blev s vldsamma r ganska ltta att frestlla sig - var det brk man var ute efter var valet av tidpunkt alldeles frtrffligt. Psken 1943 var stmningen i Sverige milt sagt spnd. Sedan den 15 april hade den svenska ubten Ulven varit frsvunnen, den hade deltagit i en vning utanfr Marstrand tillsammans med sina tv systerubtar, dribland Draken. Drakens beflhavare rapporterade att hans fartyg hade blivit beskjuten av ett tyskt handelsfartyg i gryningen den 17 april detta p svenskt farvatten. Man misstnkte att Ulven mjligen ocks hade blivit beskjuten eller som det senare, den 5 maj, skulle visa sig att hon gtt p en tysk mina ven detta p svenskt territorium. Hela nationen fljde Sven Jerrings rapportering av det gastkramande dramat, men allt medan dagarna gick blev utsikterna att terfinna de 33 besttningsmnnen levande mrkare och mrkare. Sverige snde, fr en gng skull, en mycket hrd protestnot till Berlin, som besvarades med sedvanlig arrogans vilket inte minskade upprrdheten mot de svenska quislingarna. I Uppsala skrek man slagord som anspelade just p dessa hndelser. Vad som ocks provocerade Uppsalaborna, och som fick dem att samlas utanfr nazistlokalen Bl huset p Dragarbrunnsgatan 59, var det markanta inslaget av svenska soldater p pskpermission bland SSS-arna. Just vid detta tillflle hade ngra tydligen populra uppsalasocialister blivit inkallade till beredskapstjnst i tron
320

att de skulle sndas till landets grnser fr att frsvara det, men hade istllet snts till interneringslger dr de nu lg p skogsarbete.775 Det var vid den hr tiden allmnt knt att svenska vrnpliktiga och stamanstllda som av SSS och Sveaborg lockats att ta vrvning i Waffen-SS, kunde tervnda till Sverige och fortstta sin tjnst utan att f ngot allvarligare straff n en utskllning eller i vrsta fall tv veckors vaktarrest, medan till och med svenska vnsterliberaler hamnade i interneringslger. Som om inte detta skulle rcka: I dagarna hade ett annat bekymmersamt problem aktualiserats, vilket inte gjorde saker och ting ett dugg bttre. Socialdepartementet hade just offentliggjort en publikation med den traktiga titeln Statens Offentliga Utredningar 1943:5. Undertiteln var intressantare: Utredning rrande Polismns anslutningar till politiska ytterlighetsriktningar. Hr offentliggjordes resultatet av 1942 rs poliskommission, och ven om formuleringarna br vissa undfallande drag var innehllet ytterst alarmerande det fanns gott om nazister i den svenska poliskren. Polismnnen, menade kommissionen, tillhr en yrkesgrupp p vilken det allmnna mste stlla srskilda krav i frga om plitlighet, och exempel frn de ockuperade lnderna i Europa visade hur ltt dessa tyskbeundrande polismn ganska snart gjorde sig skyldiga till hgfrrderi. Faran fr en liknande utveckling i Sverige var verhngande.
Beundran fr tyskarnas militra duglighet har helt naturligt varit ganska utprglad inom en yrkeskr, som till strsta delen bestr av f.d. militrer

Naturligtvis var motviljan mot kommunismen stor de hade verhuvudtaget inte funnit en enda kommunist bland landets poliser men kommissionen konstaterade att:
den vid sina samtal med polismnnen ftt det intrycket, att tskilliga av dem p ett ngot lttvindigt stt beteckna allehanda asociala individer som kommunister.

Utredningen var ingen rolig lsning, vare sig fr poliserna - som ju framstlldes som halvidioter - eller fr allmnheten, som lnge hade misstnkt att s var fallet. Att ett antal poliser dessutom ogillade demokratin som styrelseform lade ytterligare ved p brasan. Ytterst f tycks ha lagt mrke till att en kolossal majoritet av poliskren rstade som folk i gemen, men andra sidan var reaktionen begriplig eftersom de sllan gjorde lika stort vsen av sig som rtggen. 1943 VAR UPPSALA inte mycket mer n en smstad med drygt 40 000 innevnare. Fr man tro ordningspolisens rapportbcker hade de inte s vrst mycket att st i, om man bortser frn de arbetare eller permittenter som var verlastade av starka drycker. Sdana rdde det inte ngon som helst brist p, inte heller p ovarsamma
775 Det gllde bl a en vid namn Blomman och Hellstrm. PM Stockholm Krim. 6 roteln och PM Frsvarsstaben 3 maj 1943. Brottmlsakt No II a 2/28-132,ULA. 321

cyklister som hej vilt cyklade p trottoarer utan av Magistraten hr i staden faststllt ordningsnummer eller skjutsade kamrater p pakethllaren oaktat att cykeln var avsedd fr endast en person.776 Ordningspolisen knde buset och buset knde ordningspolisen. I en sdan liten stad fanns det inte ngra strre utsikter att komma undan med ngot en ond rektor, en rubbad tandlkare eller ett rtgg bland polismnnen alla lpte de stora risker att bli samtalsmnen. Psken 1943 pratades det mycket om fyra polismn i Uppsala Stad som alla p sina egna stt hade satt polisens anseende i fara en hade utmrkt sig genom sin dokumenterade ofrmga att lsa ens de enklaste situationer utan att anvnda vld, en annan genom att ha smitit frn en bilolycka d han framfrt motorfordon med 1,8 promille alkohol i blodet - ngot som inte blev mycket bttre av att han tillhrde trafikpolisen och dessutom saknade krkort. En tredje polisman var uppenbarligen oerhrt lat, utom d det kom till att hantera arrestanter och understundom ven aspiranter. Alla dessa tre var nazistsympatisrer det fjrde var mer n s: han stod verst p SSS:s valsedlar vid valet till stadsfullmktige konstapel Lindqvist. Stmningen inom Uppsalapolisen var genomgende mycket avvisande mot dessa hgerextremister och kritiken mot dem r ofta mycket hrd. I arkivmaterialet finns det tskilliga exempel p hur stark lojaliteten inom kren kunde vara nr en kollega rkat tappa besinningen eller upptrtt olmpligt man kunde alltid titta t ett annat hll eller sysselstta sig med annat nr sdant hnde - men hgerextremisternas framfart frsvarade man inte, tvrtom ingrep man direkt mot dem. De ansgs ventyra poliskrens anseende och det finns tskilliga interna dokument och skrivelser i vilka man ifrgastter deras lmplighet - inte sllan gr de sig skyldiga till missbruk av stllning, vldsamheter, nedltande och krnkande behandling av utsatta, falska anklagelser, falska vittnesml, mened, antisemitism, hnfullhet och verlgsenhet mot kollegor, intrigerande mot befl och i ett fall hustrumisshandel. I den nationalsocialistiska pressens rapporter om hndelserna under riksfltlgret, framkommer uppgifter om frhllanden inom Uppsalapolisen som endast kan ha kommit inifrn vilket ytterligare understryker hur lojala dessa nazister i sjlva verket var.777 Mot bakgrund av dessa polismns nazistiska sympatier och fr att undvika en skandal beviljade polismstaren Hans Eriksson hatad av nazisterna Lindqvist ledighet och semester under pskhelgen, de vriga lt han tjnstgra p behrigt avstnd frn Gamla Uppsala.778 Men en ofrutsedd hndelse skulle komma att bidra till att en av dem den ovan nmnde olycksalige trafikpolisen Lundberg skulle komma att hamna i Gamla Uppsala. Han skulle ha fljt demonstrationstget till stadsgrnsen, men polismstare Eriksson fruktade att allmnheten inte tnkte gra halt dr, och d skulle det behvas mnga poliser i Gamla Uppsala.779 Lundberg verkade ivrig, och Eriksson slppte motvilligt ivg honom till mtesplatsen. Det var
776 777

Polismyndigheten i Uppsala stad. Ordningspolisens rapporter. EVa:27. ULA UPD FIa:2-4. USA. 778 UPD Ordningspolisens tjnstgringsjournaler 1943. USA. 779 UNT 27 april 1943. 322

misstag nummer ett. Misstag numer tv var att begra frstrkning frn Statspolisens ordningsavdelning i Stockholm. ANNANDAG PSK styrde nazisterna kosan till Gamla Uppsala eskorterade av polis. I tten gick en nazist med den svenska fanan som upptrdde provocerande och anvnde flaggan fr att sl eller stta bort de skdare som han tyckte kom i vgen. Han tyckte att de flesta kom i vgen. SSS hade rknat med 2000 deltagare, men enligt polisens uppgifter utgjordes kolonnen av 49 personer varav 15 flickor. Allmnheten och motdemonstranterna uppgick till 2000 (i vissa media 4000) personer och hade samlats p Tings- och sthgen fr att hckla nazisterna med glpord, visslingar och skrn. En arkeologistudent, sympatisr av SSS, blev vertalad att inte delta i manifestationen i Gamla Uppsala, s vitt jag har kunnat finna var hans huvudsakliga uppdrag att ordna med frberedelserna av Riksfltlgret. VAD SOM NU skedde skildrades i bl a Upsala Nya Tidning, tidningen Upsala och inte minst i SE som ett veritabelt slagflt, och kritiken mot polisen i synnerhet den frn Stockholm inkallade statspolisen - blev kraftfull. Polisen gick brutalt fram mot allmnheten. Det hvdades att folket p hgarna hade brjat kasta sten p bde poliser och nazister, och att det var en av anledningarna till polischocken, men ytterst f skdare hade sett ngon stenkastning verhuvudtaget. (Jag har av flera ldre Uppsalabor dock ftt veta att viss stenkastning frekom.)

KRITIKEN FRN MASSMEDIA blev kraftfull. Polisen hgg vilt omkring sig, meddelade UNT.780 De stormade in i folkhopen och hgg till hger och vnster, tskilliga personer blev skadade av polisens sablar. Kravallerna fick uppmrksamhet ven i utlndska media, dr den sattes i samband med Ulvendramat och den svenska regeringens kraftfulla protestnot till Berlin781. I tidningen Socialdemokraten antyddes det att stenkastandet var en ren provokation avsedd att lta polisen dra blankt man observerade ocks att mnga Uppsalapoliser hade knt stor olust ver statspolisens framfart.782 I hgertidningen Upsala tog man dock, efter en stunds betnketid, polisens parti - om n i frsiktiga ordalag. I Upsala kunde man den 28 april lsa:

Upsala har i psk haft ett mycket ovlkommet besk. De som ska sitt ideal i Hitlers tredje rike borde visserligen frst, att de har mycket liten anledning att samlas p Upsala hgar, dr fria mn en gng rdslogo om rikets angelgenheter och vgade framfra sin mening ven infr mktiga herrar.

780 781

Fotografen frn tidningen SE blev sjlv srad under kravallerna. Hndelsen refererades bland annat i BBC. 782 SD 28 april 1943. 323

Det kunde dock inte frnekas, fortsatte man, att Uppsala stod i srklass nr det gllde busupptrden det bsta hade varit om Uppsalaborna hade stannat inomhus, det hela hade ftt en helt annan utgng om det inte vore fr Uppsalabornas fullkomligt sjukliga nyfikenhet. Norrskensflammans var av en helt annan mening, de hyllade uppsalabornas motstnd.

Men d uppsalaborna ogillade att f sina gamla minnesmrken vanhelgade av det sena tiders politiska avskrap som kallas nazister hade ett par tusen personer samlats p Odins hg och d nassarna brjade sitt mte p planen nedanfr, satt folkmassan igng med en visselkonsert som fullkomligt drnkte nazisternas frsk att gra sig hrda.

Tidningen konstaterade med indignation att polisen upptrdde som nazisternas ridderliga frsvarare. Andra tongngar var det i tidningen Den svenske folksocialisten, organ fr SSS, och ven i Dagsposten knuten till det alltmer ppet nazistiska SNF. Hr hyllades den inkallade statspolisens angrepp p den frsamlade allmnheten.

en nstan lika underbar syn var att se hur nu ntligen den svenska ordningsmakten ingrep och stormade uppt hgen, rensande undan det utlndska och inhemska pack som vanhelgade den urldriga kungagraven, vrt ldsta tempel, och vr nationalsng. Dr lades icke fingrarna emellan 783

Att statspolisen frn Stockholm inte lade ngra fingrar emellan kunde hnga samman med ytterligare ett lustigt sammantrffande den inkallade Statspolisens befl var nmligen nationalsocialist. Den ovan nmnde Uppsalapolisen trafikpolisen anvnde ocks sin sabel flitigt och skulle f de flesta anmlningarna emot sig. De vriga Uppsalapoliserna hade enligt mnga vittnen frhllit sig betydligt mer sansat. ALLMNHETENS REAKTION blev kraftfull, insndarskribenter och gonvittnen reagerade frmst mot polisens hnsynslsa framfart, men ville ocks veta hur man hade kunna ge sitt tillstnd till mtet verhuvudtaget. Nr saken diskuterades i Uppsala stadsfullmktige pongterades att ordningsmakten sjlvfallet mste ha ingripit fr att mtesdeltagarna inte skulle lynchas, men att det inte fick ta sig sdana former den brutalitet som ngra poliser visat frdmdes kraftfullt.784 De boende i Gamla Uppsala verraskande nog ven enstaka Sverigenationella bland dem - var om mjligt nnu mer rasande ver brutaliteterna och ver att deras hem terigen hade utnyttjats som fond till en politisk manifestation som de inte
783 784

Dagsposten den 27 april 1943. Statsf.tryck 1943. nr 00 (koncept). 324

fann det minsta attraherande. verlraren, fullmktigeordfranden och antinazisten Tage Lindberg (fp)785 hade trffat mnga oskyldiga personer som hade srskador i ansiktet efter sabelslag. Han hade sjlv blivit attackerad av polisen nr han frskte hjlpa tv ldringar som statspolisen hade gtt till angrepp mot med dragna sablar.786. Tv andra vittnen hade inte sett ngon stenkastning verhuvudtaget, men vittnade om hur en polis hade anvnt sin sabel upprepade gnger mot en klent bygd mansperson som sedan knuffades ner frn Odinshg. Kantorn Sten Carlsson, som spelat under jordfstningen, hade deltagit i begravningskaffet i Mattsgrden, nr han tervnde rdde fullt kaos. Ngra poliser frskte behlla lugnet, medan andra sprang med dragna sablar. Han hade inte sett en enda skdare som opponerat sig mot polisen och kunde inte frst varfr polisen angrep de som lydde deras order de hade gett sig av, men blev huggna i ryggen. P Tingshgen hade en polis slagit en man medvetsls, meddelade han. Vl hemma, hade kantorn ftt plstra om stationskarlseleven berg, som gmt sig bakom en bil fr att inte bli inblandad men som nd fick ett stort hugg i pannan av en polis. Carlsson hade inte sett ngon kasta stenar verhuvudtaget, vilket i och fr sig kunde ha berott p att stenkastningen upphrt medan han nnu drack kaffe i Mattsgrden. Jrnarbetaren Ek frn Nyby hade inte sett en enda sten kastas, inte heller hade han sett ngra tillhyggen bland motdemonstranterna dremot fick nazisterna ppet g omkring med spikfrsedda batonger utan att polisen verhuvudtaget ingrep. Ek hade ocks blivit vittne till en grov misshandel. Folkskollraren Klln hade hamnat mitt i vimlet, men hade bara sett polismisshandeln. Han hade inte sett ngon kasta sten, inte heller hade han sett ngon av nazisterna eller poliserna vja undan fr kastade stenar. Han tog illa vid sig av det hela eftersom polisen attackerade folket utan anledning, ty ngon agressivitet [sic!] hade icke frefunnits. Folk hade bara visslat, och nr polischocken inleddes hade alla verkat rdda och ingen tycktes ha en tanke p att inte lyda polisen. Fjrdingmannen i Gamla Uppsala, H. L Hgglv, hade visserligen dragit sin sabel eftersom han blivit beordrad att gra det, men den behvde han aldrig anvnda eftersom han tyckte att folket hll sig lugna. Han begrep inte alls varfr man skulle angripa oskyldigt folk. Tage Lindberg gjorde dagen drp ett uttalande som uttryckte vrede ver polisens brutalitet och nazisternas provokativa upptrdande.

Vi hr i Gamla Uppsala hller styvt p vra fornminnen och vill inte att kungshgarna ska bli skdeplatsen fr blodiga upptrden. Nr drtill ofrvitliga och aktade sockenbor, enligt egna uppgifter utan egen frvllande bli utsatta fr misshandel, mste vi hr i Gamla Uppsala reagera.

Lindberg uttrycker ocks sin vrede ver att tumultet hade strt en pgende begravning, och tillgger:
785 Lindberg representerade fp, men gjorde i allas gon ett s bra arbete att man lt honom fortstta med ordfrandeskapet. 786 Lnstyrelsens underskning, protokoll 3 maj 1943. ULA. 325

Kommunalfullmktige ha redan 1937 gjort ett uttalande i anledning av ett mte av liknande slag att sdana mten fr framtiden inte skola hllas vid hgarna. Jag r ocks vertygad om att riksantikvariembetet inte r till freds med att sdana upptrden i framtiden f hllas p denna plats.

FILMEN SOM konstnren Shirin Sabahi snder mig hsten 2008 fr mig att lgga allting annat t sidan. Sabahi, som frbereder en utstllning vid Konsthgskolan i Malm, vill veta vad det egentligen r vi ser.787 Jag vet inte var jag ska brja. Ngonstans i utredningsmaterialet hade jag lst att det fanns beslagtagna fotografier frn pskkravallerna 1943, men att det skulle ha funnits rrliga bilder kom som en verraskning. Jag vet inte hur hon har kommit ver det, men det tv minuter och tjugofyra sekunder lnga filmklippet r fotograferat av Ellis Edman, redaktr p Upsala Nya Tidning. Filmen r skakig, grynig och spklik - pltsligt blir just de scener och just den dramatik som jag tidigare bara hade lst i det digra materialet fullkomligt levande. Filmen skildrar just de scener som ngra poliser pstod aldrig hade intrffat.

MAN JAGADE INTE nazisterna, inte ens de som ppet gick bevpnade. Man frhrde vverskan, maskinpresserskan, bokbinderiarbeterskan unga kvinnor i 20 rs ldern - men framfr allt frhrde man norska manliga flyktingar. Genom en sregen form av perceptionshantering kunde en nazistisk polis pst sig ha blivit knivhuggen av en jude, men kunde inte komma ihg exakt om kniven hade stuckit honom i hger eller vnster ben, och ngot mrke efter ett knivhugg som kunde ha hjlpt honom minnas existerade inte. nd jagade man nu en jude med kniv. Ganska omgende efter pskhelgen spreds det rykten om att upploppet organiserades av frmmande makt, i det hr fallet menade man att det var norska bolsjeviker som hade arrangerat motdemonstrationen. Det hr var en knd SSS-taktik, sedan lnge hade man inriktat sig p de norska flyktingar som kommit till Sverige, i synnerhet lroverksstudenter och de yngre hgskolestudenterna enligt propagandan hade i synnerhet de yngre norrmnnen i Uppsala rullat hatt och betett sig frckt och provokativt. Dessa uppgifter och de norskklingande namn som man nu spanade efter var inte resultatet av polisens spaningar, i stllet hade man litat p en flitig informatr vars blotta namn garanterade fabricerade uppgifter - Otto Hallberg, den knde nazis787

Utstllningen Present Perfect Tense, 31 januari - 14 februari 2009, Malm Konsthgskola. 326

ten som sjlv hade deltagit i pskens kravaller. ven det tyska flyktingspionaget, frmst representerad av Andreas Rose, tycks ha bidragit med uppgifter. Det som nu fljde var uppseendevckande, fljden blev nmligen en veritabel hxjakt p norska studeranden, (medelldern var 19 r) de flesta gymnasister, och strax utvidgade man jakten till att omfatta 75 norska flyktingar alla angivna av nazister - ytterst f av dem hade verhuvudtaget varit i Uppsala. I LANDSFISKALEN Bernhard Sandstedts frsk att i efterhand ruska av sig anklagelserna, tog det hela sig nu formen av en scen som hmtad direkt ur sa-Nisse. Landsfiskalen menade att han visserligen hade gjort flera frsk, till och med medvetet verskridit sina befogenheter fr att f SSS p bttre tankar, men nr han under psken sg att det med all sannolikhet skulle bli frga om kravaller, tog han av ngon anledning semester. Landsfiskalen antydde att Riksantikvariembetet hade en betydande del i skulden. Enligt ett telefonsamtal med en anonym antikvarie p Riksantikvariembetet hade antikvarien (K A Gustawsson!) med kraftuttryck avvisat tanken p att nazister skulle f vistas och hlla mte p hgarna det var fullkomligt uteslutet, han hatade dem. Dremot, menade han, hade mbetet ingen rtt att frbjuda allmnheten frn att betrda hgarna. Landsfiskalen fick detta att framst som om Riksantikvariembetet mer eller mindre hade gett de vldsamma motdemonstranterna fritt fram, vilket mycket vl kunde ha varit Gustawssons avsikt. mbetet utsatte drmed polismnnen i direkt fara det var livsfarligt att lta de vldsamma skdarna st p hgarna, en uppretad folkmassa som springer nerfr en kungshg har ju betydligt hgre fart och kraft n en stackars uniformerad polis som tvingas springa t motsatt hll dvs uppfr kungshgen fr att frsvara sig och fr att attackera skdarna med dragna sablar. Med tanke p detta var det kanske vrt att fundera p i vad mn riskantikvariembetets stndpunkt haft fr inflytande p hndelsefrloppet.788 INGA AV DESSA frklaringar gjorde verhuvudtaget ngot strre intryck p den svenska skerhetstjnsten. Veckan fre pskhelgen hade det hllits en Norgevecka i Gamla Uppsala. SDUK Frej, det socialdemokratiska ungdomsfrbundets Gamla Uppsalaklubb, hade varit aktiva i detta arrangemang. SSS hade frskt stra dessa arrangemang genom att bege sig till en knd fastighet i Gamla Uppsala, dr en av de ledande inom SSSs Uppsalaavdelning bodde. Personal frn Sk, som drfr hll fastigheten under uppsikt, vntade in dem, men uppenbarligen hade ngon ur Uppsalapolisen varnat dem. Skerhetstjnsten, representanter frn bde den civila och den militra underrttelsetjnsten, hade befunnit sig i Uppsala i fem dagar fr att vervaka SSSriksfltlger. De hade hyrt tv rum p ett nrliggande hotell varifrn de hade full insyn i vad som frsiggick i SSS: s lokal som lg p andra sidan gatan. De skuggade nazister och beslutade om telefonavlyssning av bland annat ett kaf i centrala staden. De, och nu ven polismstaren Eriksson i Uppsala, hade frgves frskt att f
788

PM av landsfiskalen i Vaksala distrikt 24 maj 1943. ULA. 327

landsfogden, landsfiskalen och kyrkoherden att avstyra mtet i Gamla Uppsala eftersom det stod fullkomligt klart att det skulle begs brott. Skerhetstjnsten lade den huvudsakliga skulden p nazisterna. De konstaterade att motdemonstranterna inte alls var kommunister som Statspolisen pstod, utan vanligt folk, och kunde inte heller undg att ppeka att statspolisens anmrkningsvrda agerande knappast gjorde allmnheten mindre fientligt instlld. Nr det rrde sig om kyrkoherdens roll, var man mer intresserade. I egenskap av markgare hade han gett tillstnd till demonstrationen, men i ett frhr pstod han sig dock inte ha kunnat ana att Sveaborg Svensk Socialistisk Samlings frontsoldats- och frontmannaorganisation skulle vara en politisk organisation. Detta var osannolikt eftersom han bjudit in dem tidigare och haft upprepade kontakter med Nationalsocialistiska Arbetarepartiet och sedermera ven SSS. Enligt en hemlig promemoria berttas det att han i sjlva verket informerats av SSS och dess fhrer Sven Olov Lindholm redan den 20 april. Det var inte frsta gngen denne person, kyrkoherde och ordfrande i Gamla Uppsala Hgerfrening, hade betett sig uppseendevckande.

EN AV DE PERSONER som inte sllan utpekas som en av de mest betydande ivrarna av frstrelse av fornminnen inom omrdet var just kyrkoherden och Gamla Uppsalaortens Hgerfrenings ordfrande. Det r frmodligen en inte helt rttvis bild. Inte heller br man dra ngra lngtgende slutsatser av hans agerande under pskhelgen 1943. Samtidigt som han engagerade sig i det djupt problematiska SvenskFinlands vnner789, umgicks obehindrat med SSS och SNF, var han aktiv i Norgehjlpen och upplt Gamla Uppsala kyrka fr norska gudstjnster.790 Han tycks ocks ha varit engagerad i den Norge-vecka som anordnades av SSU i april 1943 bara veckan innan pskkravallerna.791 Den sortens till synes ofrenliga engagemang r i sig inget ovanligt, men p mnga stt motsvarar han inte vad vi frvntar oss en teolog som efterstrvar en auktoritr samhllsordning och vi har ju ngra sdana att jmfra med.792 Tvrtom ter han sig osedvanligt liberal i sitt avvisande mot det frakt mot ungdomen som annars tillhrde standardneuroserna bland tskilliga svenska kyrkliga auktoriteter. Han fktades med stor inlevelse mot de nedltande och verklighetsfrmmande tongngarna frn Vxj Stifts prstmte och inte minst sin partikamrat och eftertrdare Allan Svantesson kreatren av den

789

De ledande medlemmarna var exempelvis knda nationalsocialister som Eric von Born och Gottfrid Carlsson. 790 PIV:4, GUK, ULA. 791 Protokoll den 5 mars, samt 16 april 1943, A1:1 SSU, Frej, Gamla Uppsala. 792 Se ex.vis Rene Frangeur, Pojkar, pli och pedagogik : vanart och manligheter p Bonaanstalten 1905-1948, (Stockholm 2007). 328

tidigare nmnda enkten frn Svenska Kyrkans Diakonistyrelse om den svenska ungdomens omoral.793 Det stndiga gnatet om ungdomens frvildning bottnar ofta i egen ofrmga att fatta och frst ungdomens behov av nje och frstrelse, skrev kyrkoherden.794 I sjlva verket r han ingenting annat n en typisk representant fr den svenska blgdheten, fr vankelmodet och den djupa frvirring som tycks ha drabbat stora delar av den svenska befolkningen under denna tid ett tillstnd som inte var mindre ptagligt bland akademikerna.

793 Se Allan Svantesson, Undergng eller upprensning : njesindustri, idealitet, ungdomsrd, (Stockholm 1941); Allan Svantesson, Ungdomens fiende nummer ett: Den offentliga dansen, (Stockholm 1942b); Allan Svantesson, Sexualundervisning med mtta : polemik och program, (Stockholm 1942c). 794 Odat skrivelse (1941?) Gamla Uppsala kommunalfullmktige. USA. Se ven Ungdomsrdet i Gamla Uppsala. Protokoll 1945-52. USA. 329

B LOMSTRINGSTIDER

Den som likt undertecknad beskte Tysklands frhistoriska museisamlingar ren strax fre 1933 och umgicks med kollegerna dr, fick snart nog ett beklmmande intryck av den yttre misr i vilken den tyska frhistoriska forskningen befann sig sedan tskilliga r Efter 1933 frbttrades emellertid detta sakernas tillstnd radikalt. Den frhistoriska arkeologien blev ett av den nya regimens sktebarn, statsmakterna visade en frstelse fr studiet av sitt folks forntid, som knappast hade sin motsvarighet p ngot annat hll inom den vsterlndska kulturvrlden; nu fanns gott om penningmedel till stora och grundliga fltunderskningar och icke minst till gedigna publikationer av resultaten av den sjudande grvningsverksamheten. de frhistoriska materialmonografier och sammanfattande verk, som i riklig mngd och med slsande utstyrsel utgvos nda in p brjan av 1940-talet, komma lnge att frbliva de enda och sista vittnesbrden om den strsta blomstringsperioden i tysk frhistorisk arkeologi.795

uppstr det en diskussion om svenska akademikers frhllande till Nazityskland. Ngra har sagt att mnet r mer aktuellt nu n ngonsin, andra att mnet r uttmt och att allt som kan sgas redan har sagts. Oavsett om man finner mnet angelget eller uttmt kan man tminstone inte klaga p antalet studieobjekt: det rder ingen som helst brist p akademiker som engagerade sig i hgerextrema, antisemitiska rrelser och som knappt hunnit hem frn Tyskland innan de for dit igen. Sjlvfallet skulle de flesta som ltit sin tyskvnlighet verg till ppen nazism frska sopa igen spren efter sig efter kriget och ngra av dem lyckades alldeles utmrkt. De som tindrat infr synen av fackeltgen, svastikan och det eviga gapandet hade som genom ngot divinatoriskt ingripande frvandlats till fredmliga demokrater. Om de ngon gng skulle pminnas om att de i brjan av kriget hade jublat ver Hitlers framgngar, kunde de alltid peka p ngon annan som hade jublat hgre.
ED JMNA MELLANRUM

VAD SOM GR citatet ovan s svrt att st ut med r i grund och botten inte den uppenbara hyllningen av det Tredje riket - sdana finns det tillrckligt mnga av fr att frvnas. Det som fyller en med avsmak, kanske till och med skam, r att den frfattades 1946. Europa lg i ruiner. Nrnbergrttegngarna pgick, hela vrlden knde till vad som pgtt i Frintelselgren, i platser som Kaunas, Lidice och Babi Jar. ven fr den som var mer intresserad av sina holkyxor n av mnniskor var SS795

Axel Bagge, "Tjugo rs nordisk stenldersforskning. ," Fornvnnen rgng 41(1946). s.117 ff. 330

Ahnenerbes framfart i Polen, plundringen av museer, frstrelsen av kulturskatter fullt knda. Hela vrlden hade sett konsekvenserna av den vrld som Axel Bagge fann s idyllisk. Fr vr sinnesfrids skull begr vi av en skribent som denna att han skall gra oss tjnsten att vara en fullblodsnazist, men det r han ytterst sllan. UNDER DENNA epok kom Gamla Uppsala att spela en betydande roll och lika lite som man kan komma frbi Ericus Olai eller Olof Verelius politiska orientering om man vill frst deras Uppsala, kan man komma frbi de politiska strmningarna bland 1900-talets utforskare. I den diskussionen r det uppenbarligen ltt att g vilse eftersom den dras med anmrkningsvrda brister. Fr att komma sanningen ngot nrmare n vad det sentida skvallret kan erbjuda, mste vi se oss om i 1930talets humanistkretsar.
HUMANITETSIDNS
LGA FLMTAR

NGRA SOM TIDIGT noterade vad som hll p att ske i Tyskland och frmedlingen av den tyska historien var de svenska folkskollrarna.796 Trots de omissknnliga dragen av griffeltavlans retorik hade Svensk Lrartidning lika tlmodigt som sakligt argumenterat mot antisemitism och hgerextremistiska anfall mot undervisningsvsendet under 1920-talet och de hade alltid och i alla lgen frsvarat barnet och barndomen. I nr 21, 1928 frsvaras exempelvis undervisningen av Gamla Testamentet. Krafter hade velat hoppa ver denna del i kristendomskunskapen emedan Gamla Testamentet innehller endast Israels religion och denna icke r identisk med kristendom. Tidningen stllde sig helt frmmande till detta antisemitiska frslag man konstaterade att Jesus var uppfdd i denna religion. Han levde och verkade i Israel. Det var till Israels folk han nrmast vnde sig med sin religisa och etiska frkunnelse.797 Angreppen frn den yttersta hgern mot pedagogikens dekadans och objektiviteten i undervisningen var ofta ytterst grova, men folkskollrarna bemtte dessa skrmmande skuggfigurer lika tlmodigt som om vore nioringar med inlrningsproblem av betydande art, problem som det skert gick att komma tillrtta med.798 Nu, efter Hitlers makttilltrde, fljde Svensk Lrartidning utvecklingen i Tyskland mycket nra, och notiserna utgr ganska dramatiska gonblicksskildringar. Man rapporterade hur tskilliga lrare snts till koncentrationslger efter Hitlers makttilltrde, att judiska lrare frsvann, att den pedagogiska pressen som Leipziger Lehrer-zeitung, Allgemeine Deutsche Lehrerzeitung och Westflische Schulzeitung lades ned och hur redaktionerna trakasserades - men framfrallt avsljade man hur kulturlandets lrarkr tvingades vnda barnen ryggen. Man raljerade ver att
796

Tidskriften r i mnga avseenden en osedvanligt genomtnkt skapelse inte minst grafiskt och bildar i mnga stycken en nstan surrealistisk motbild till de frestllningar om skolan som senare skulle gestaltas i Sjberg/Bergmans film Hets. 797 Sv. Ltg 1928, nr 21 s. 397. 798 S exempelvis i tidningen Sp-knippet den 29 februari 1928. 331

de thriska nationalsocialisterna infrt bestmmelsen att varje elev i den sjunde rskursen skulle kunna artikel 251 i Versaillesfrdraget utantill. Sveket mot barnen och ungdomen blev extra uppenbart i ett land dr humaniorans kanske viktigaste tminstone dess knsligaste mnen: pedagogiken och didaktiken, i sjlva verket hade avskaffats. Tyskland var ett av de frsta lnderna som frbjd skolaga, nu noterade man den explosionsartade uppkomsten av vldsamheter i tyska skolor, mobbing som ofta skedde under skolledningens vingar. Hitler hade avskaffat barndomen, det enda barnen behvde veta var att pojkarna skulle frbereda sig fr strid och att flickorna skulle frbereda sig fr havandeskap, och att Fhrerns order om att de skulle verkstlla frvntningarna kunde komma nr de minst av allt anade det. Man skrdde inte orden - p den hr tiden tog svenska liberaler villkorslst barnens parti. En av de mer intressanta skribenterna i Sveriges Lrartidning, Jenny Wahlman, frfattade tskilliga artiklar i vilka hon med enkla sprkliga medel stllde hela den nationalsocialistiska utbildningspolitiken i dagsljuset i synnerhet historieundervisningen, dr ordet objektivitet nu hade bannlysts av Goebbels. Drmed hade folkskollrarna satt fingret p den djupa klyftan mellan den tyska nyordningen och den vetenskapliga dygd som tjnat som rttesnre fr all vetenskap i hundratals, tusentals r. DET HR HNDE alldeles nyss, och det r just det som r problemet. Jag fr jag kan bara tala fr mig sjlv tycker mig begripa det hr, allt verkar bekant, jag behver inte frukta att g lika vilse hr som i ett obegripligt 1600-tal. Jag knner igen argumenten eftersom de lika grna skulle kunna vara saxade ur en tidskrift frn idag. Men s r det ju inte. ven om det hr hnde s pass nyligen att det praktiskt taget hnde igr, kan vi knappast undvika att notera att det r ett oerhrt stort avstnd till denna tid. Det r drfr jag blir villrdig ver att en s pass medveten tidskrift som Svensk Lrartidning 1933 uttalat antinazistisk - kunde anvnda sig av begrepp som ingick i rasideologins uppsttning av termer och begrepp och som vi idag genast skulle finna ansttliga. Hr saknas nmligen inte notiser eller artiklar som br drag av rasideologi.799 I recensionen av Herman Lundborgs populrvetenskapliga Svensk Raskunskap konstaterar man med ofrstlld stolthet att Sverige var vrldsledande i den rasbiologiska forskningen.800 Man ifrgasatte inte heller de nyaste rnen om germanernas kulturella hjd. Inte fr att ngon nnu har kommit p tanken, men det vore bekvmt att peka p tidskriften som en ondskefull trycksak som fraktfullt talar om vanartiga sinnessla barn, i stllet fr att belysa det faktum att hela pongen med artikeln r att frsvara dessa vanartiga och sinnessla barns rtt till uppmrksamhet och krlek.801 Dessvrre r det inte ovanligt att jag gr just detta nr jag lser vad arkeologer skrev vid denna tid vaksamheten sitter i ryggmrgen. Det r ltt att se nazism
799 800

Ex.vis Medlemen i den antisemitiska Gymn B. J. Bergqvist. Sv. Ltg 1928, nr 25, s. 850. Sv. Ltg 1928, nr 1. s. 15. 801 Se ex.vis. nr 16, sid. 296, 1928. 332

verallt. Det r ltt att mla bilden av en yrkeskr som ingen vettig sjl kan knna sig stolt ver. Man behver inte leta srskilt lnge i det tidiga 1900-talets arkeologiska artiklar och uppsatser dr ord och formuleringar som artfrmmande inslag, olycklig rasblandning, urartad, degenererad eller rasren frekommer. Vi fr vackert st ut med det faktum att de signalord eller positivt konnoterade begrepp som fljde med den rasbiologiska diskursen yttrades av folk som inte ndvndigtvis alltid sg en rashierarki bakom dem eller en gaskammare vid vgens nde. Tankemnster som dessa var i sig inte begrnsade till vad vi idag uppfattar vara en nazistisk eller hgerextremistisk idmilj.

FRENINGEN URD

OCH DEN VL FRBEREDDA VERRASKNINGEN

DEN KULTURHISTORISKA freningen Urd hll sitt frsta mte den 14 oktober 1902 i Uppsala och det tvrvetenskapliga projektet vckte stort intresse.802 Uppslutningen var stor och freningens aktivitet var inledningsvis mycket hg. Hr diskuterades ofta dagsaktuella problem, man diskuterade egyptologi, forntida strandlinjer, lndska husgrunder, renssansarkitektur, om neolitisk sagodiktning (!), om utgrvningar p Cypern, om Montezuma, Mora stenar och om mosaikerna i Hagia Sofia. Medlemslistorna och frelsarna r en tmligen imponerande uppstllning av dtidens mest framstende forskare. Dr terfinns Oscar Montelius, Oscar Almgren, Jran Sahlgren, T.J Arne och Nils berg. Sedan kom den ngot yngre generationen representerad av Johnny Roosval, Sune Lindqvist, Birger Nerman, Mrten Stenberger, Greta Arwidsson, Nils Sundkvist och Bertil Almgren. Diskussionerna, inte sllan sorgflligt refererade i protokollen eller i de tv dagstidningarna i Uppsala, blev inte ovntat livliga och freningens verksamhet ger ett vitalt intryck. Sjlvfallet skulle de tmligen tidstypiska motiven komma att avhandlas med viss frekvens varifrn diverse kulturer och folkslag kom eller vart de kunde tnkas ha tagit vgen. Den 12 mars 1903 frelste T. J Arne ver mnet Indogermanernas urhem. Diskussionen blev livlig Oscar Montelius uttryckte en frkastelsedom ver den dilettantiska tyska forskningen. Intresset fr germanerna, deras kult, rttskipning och kungamakt tog fart under det frsta vrldskriget, det avmattas ngot under 20-talet fr att n en kulmen under 1931, men drefter sjunker intresset ptagligt. Efter 1938 frsvinner germanerna och Tyskland alldeles som mne. Nu, och i synnerhet efter 1940, upptrder intressant nog ett nytt fenomen nu brjar man intressera sig fr de brittiska arna och kontakterna mellan kelter och skandinaver. Av detta skulle man kunna dra slutsatsen att utvecklingen i Europa och

802 Dr inget annat anges kommer samtliga referenser till verksamheten i Urd frn Urds arkiv i Uppsala Universitetsbibliotek, U 2224, UUB. 333

Tyskland i synnerhet hade pverkat medlemmarna i Urd - om det r en riktig slutsats vore det intressant att frska finna orsakerna till detta.803 Man kunde ha frvntat sig en annan utveckling. Redan 1916 inbjd Oscar Almgren docenten i rasbiologi och medicinsk rftlighetsforskning, Herman Lundborg att hlla en serie frelsningar vid Universitetet under mnet Aktuella problem i Europas frhistoria dr Lundborg, senare chef fr Statens Institut fr Rasbiologi, skulle belysa rasproblemen frn en rasbiologisk stndpunkt.804 I mars 1918 blev freningen Urd, tillsammans med bl a Fotografiska freningen tillfrgade att delta i utstllningen Svenska Folktyper ett initiativ frn bland andra docenten Herman Lundborg. Nu anlitades inte sllan arkeologistudenter fr att utfra underskningar som knappast kunde fylla ngot verkligt arkeologiskt syfte - under sina underskningar p Adels fick exempelvis Bengt Thordeman i uppdrag att mta och fotografera innevnarna i Hovgrdens by dr det skulle ha funnits en rad rasrena familjer.805 En stor vikt har lagts vid Statens Institut fr Rasbiologi, SIFR, och dess betydelse fr det vetenskapliga klimatet i Sverige och i Uppsala i synnerhet. Beskrivningarna av den som en monolit som psts ha skuggat all vetenskaplig aktivitet i Uppsala r vilseledande nr institutet vl hade ftt igng sin verksamhet efter 1922 hade avsevrda tvivel mot Lundborgs metoder och argument brjat resas. SIFR VAR av flera skl ett ddftt projekt. Som i alla idmiljer dr det rder frvirring om uppdragets natur eller relevans, pongen med arbetsuppgifterna och de publicerade resultatens vederhftighet, uppstod det snart interna konflikter. Den rasbiologiska rrelsen bestod redan tidigare av figurer som knde intensiv motvilja mot varandra, men inom SIFR blev frhllandena snart katastrofala. Den ekonomiska skumraskverksamheten, som ter sig betydande, tycks ha bidragit till kraftfulla aversioner.806 Herman Lundborgs frhllande till statistik var dessutom av den arten att det fanns betydande farhgor om att underskningarna aldrig ngonsin skulle n fram till resultat som ens var statistiskt giltiga. 1928 avgr styrelseordfranden Nils Hansson, samarbetsproblemen och Lundborgs osakkunniga anvisningar leder ocks till avhopp av F. J Linder.807 Kontakterna mellan uppsalaarkeologerna och Herman Lundborg var till en brjan goda, fr att sedan bli kyligare och till sist obefintliga. Hr gick en tydlig skiljelinje mellan den ldre och yngre generationen arkeologer. Vad som hade verkat avskrckande var omstndigheterna kring det osedvanligt skygga Svenska Samfundets bildande. Samfundets uppgift, som det formulerades 1918, var att stdja forskEftersom mnga andra vetenskapliga och kulturella sllskap i Uppsala inte har bevarat sina arkiv, eller har luckor - besynnerligt nog just under perioden 1933-1945 - vet vi inte om Urd var unikt i det avseendet. 804 Brev frn OA till HL den 28 maj 1916, Herman Lundborgs brevsamling, UUB. 805 Brev frn Ernst Klein till Herman Lundborg den 28 september 1918. Herman Lundborgs brevsamling, UUB. 806 Denna omfattade testamentesfejder och kpslagande med underskningar man redan hade ftt betalt fr. 807 SIFR AI:1 12/2 och 8/3 1928, F1:2, B3:1, UUB. 334
803

ning om Sveriges folk och folkliga odling och i huvudsak skulle stdet riktas till arkeologisk, sprkvetenskaplig, demografisk/statistisk och rasbiologisk forskning. Ngra av initiativtagarna var arkeologer, dribland Oscar Almgren, men ocks personer som senare, under 1930-talet, skulle utmrka sig som betydande medlemmar i eller bidragsgivare till fascistiska och nazistiska rrelser. Frn arkeologisk sida hvdades att studier om forntiden kunde motverka den moderna, urbana kulturens nivellering och omkastande verkningar.808 Men bland den yngre generationens disputerade arkeologer var mnga utprglade stadsbor, tskilliga av dem tillhrde en urban medelklass och den politiska orienteringen i den mn den gr att spra och uttryckligen framkommer tycks ganska vl spegla riksgenomsnittet. Redan under SIFRs frsta tid vxte det fram en kraftfull kritik frn forskarsamhllet. 1928 rapporterade man att Lundborgs handledningar, teser och riktlinjer:

rymma en obeskrivlig blandning av sanningar, halvsanningar och rena befngdheter, avtecknade mot bakgrunden av en tankevrld ur vilken man har svrt att hmta upp mera n grumset. Det skulle i sdana fall vara en raschauvinism som vi nnu dess bttre ro lyckligt befriade frn inom vr vetenskapliga vrld, och som snarast verkar som en avglans av vissa amerikanska vulgrteorier. 809

Enligt 3 i Statens Institut fr Rasbiologis stadgar, skulle institutet hlla 10 offentliga frelsningar rligen. Men i Uppsala hade kritiken mot Lundborgs tyskinspirerade raschauvinism810 blivit allt fr kraftfull och han blev ofta tvungen att vnda sig till andra orter nr det gllde fredragshllare frn humanistiska fack. Sjlfallet var inte alla som frelste vid SIFR hgerextremister. Hr talade exempelvis antinazisten Israel Holmgren811 och den sovjetiske etnografen David Zolotarev, professor i etnologi vid Leningrads universitet.812 Trots samarbetet kring utstllningen Svenska Folktyper inbjds aldrig Herman Lundborg att tala vid Urd och endast tv arkeologer med uppsalaanknytning frelste ngonsin p SIFR. Dessa var Nils berg813 (1925 Kulturmotsttningar i nordisk stenlder) och ret drp Gunnar Ekholm (Vrt lands tidigaste bebyggelse.) tskilliga av medlemmarna i Urd, som landsarkivarien Josef Sandstrm hade tidigt och p alla mjliga stt suttit kppar i hjulet fr institutets verksamhet.814 Det var verhuvudtaget inte mnga av Urds mer framtrdande medlemmar som kunde sgas tillKonfidentiella handlingar, SS. Se ven U 143:1. UUB. Sp-knippet den 29 februari 1928. Med amerikanska vulgrteorier avsgs frmodligen de av Henry Ford publicerade antisemitiska hetsskriverierna. 810 Se ex. Erik Nordenskild, "rftlighetsforskning och rashygien," Svensk Tidskrift rg. 22(1932). s. 60 ff. 811 Enl SIFR rsberttelse 1927. UUB. 812 Om brderna Zolotarevs expeditioner och andra ventyr se Francine Hirsch, Empire of nations : ethnographic knowledge & the making of the Soviet Union, (Ithaca 2005). s. 251ff . 813 Vid denna tid nnu knuten till Uppsala. 814 Konflikten som uppstod redan 1922 rrde bland annat institutets krav p tillgng till knsliga uppgifter i kyrkobcker. Sandstrm vgrade styvnackat att samarbeta med Herman Lundborg, vilket ledde till en lng och bitter fejd. SIFR AI:1, Styrelsens och arbetsutsk. prot 1921-34. SIFR, UUB. 335
809 808

hra Herman Lundborgs privata supporterklubb. Efter 1929-1930 var relationerna mellan Herman Lundborg och det arkeologiska seminariet av den arten att det verhuvudtaget inte tillt ngra djupare kontakter. Kontakterna mellan SIFR och Uppsalaarkeologin var iskalla. Av tvhundra arkeologistudenter beskte en (1) enda student ngonsin de offentliga frelsningarna vid SIFR. FRENINGEN URD skulle under 1930-talet bli indragna i ngonting som det fanns en stor risk att de inte kunde kontrollera. Under 1920-talet, nr kommunikationerna hade terupprttats i ett sndersargat Europa, brjade freningen Urd bjuda in tskilliga internationella forskare till Uppsala. Gstfrelsningarna blev om man fr tro tidningsreferaten stora begivenheter och anslutningen lr ha varit mycket stor. Under den bde passande och smtt hotfulla titeln Eintritt der Germanen trdde Rudolf Much in som den frste frelsaren. Rudolf Much etablerade Seminar Germanische Sprachgeschichte und Altertumskunde vid universitetet i Wien, dr han var verksam mellan 1894-1934. Redan 1900 utkom Much med Deutsche Stammeskunde, ett verk dr han framstr som nazistisk pionjr verket kom ocks att f stor betydelse fr nationalsocialismens utveckling.815 Nste frelsare som ocks ger anledning till oro var Luigi Maria Ugolini. Han var direkt kommen frn Mussolinis Italien och frelsningen berrde hans underskningar i Albanien, frmodligen Phoenic eller Butrint. Ugolini var en engagerad och drivande medlem i fascistpartiet. Efter Ugolini frelste bland annat Lutz Mackansen816 (Der Deutsche Volkskunde) och Gustav Schwantes817 (Hedeby) och ven om vi knner deras betydelse fr den Nazityska arkeologin alltfr vl, r bilden av gstfrelsarnas hrkomst inte helt rttvisande. Dr fanns frutom en lng rad frelsare frn de skandinaviska lnderna ocks brittiska och amerikanska forskare som Arthur G. Brodeur818 och Howard Carter.819 Drefter skedde ingenting p gstfrelsningsfronten p nrmare tre r. TSKILLIGA AV medlemmarna i Urd hade utvecklat professionella och djupa vnskapliga kontakter med kollegor frn Centraleuropa, i synnerhet frn de tysktalande lnderna. Dessa hade varit relativt flitiga gster vid svenska lrosten lngt fre Hitlers makttilltrde. Svenskarna, sin sida, var inte sllan ledamter i de tysksvenska freningar eller sllskap av vetenskaplig eller vitter karaktr som bildats i Tyskland eller sterrike820 i mellankrigsperioden som exempelvis Nordische GesellPeter Wiesinger & Daniel Steinbach, 150 Jahre Germanistik in Wien : ausseruniversitre Frhgermanistik und Universittsgermanistik, (Wien 2001). I samband med frelsningen, besker han ocks Herman Lundborg p Statens Institut fr Rasbiologi. SIFR Verksamhetsberttelse 1923. BI:1. UUB. 816 Den 26 oktober 1931. 817 Den 20 oktober 1932. 818 Den 6 november 1929. 819 Den 27 maj 1931. 820 Dribland Deutsch-schweidischen Vereines Svea, Wien. Denna frening, fr enkelhets skull kallad Svea, sgs av svenska UD som en motvikt till motsvarigheterna i Tyskland. Efter Anschluss den tyska annekteringen av sterrike i mars 1938 vgrade freningen Svea att uppg i Nordische Gesellschaft eftersom man d skulle frlora sitt oberoende. Brev Wolfram till von Post, svenska UD den 30 november 1938. UD, un, RA. 336
815

schaft (1921) och Deutsch-Schwedische Studiengesellschaft zu Berlin, (1923). Det senare sllskapet - DSSG - uppstod under en vilja att tjna den nordiska tanken och sprida ljus ver gemenskapen mellan germanska folk. Bland hedersmedlemmarna finner vi Oscar Almgren frn Uppsala, Vilhelm Lundstrm frn Gteborg821, Ernst Albin Kock frn Lund och Erik Wellander frn Stockholm. Freningen gnade sig t att studera svenska, lyssna p fredrag, hyllade svenskar som utfrt bde betydande och mindre betydande bedrifter,822 man t surstrmming, sg p film och sjng svenska visor. Nr andan fll p gjorde man dessutom studieresor till Sverige, allt fr att studera hllristningar eller det svenska vikingalynnet p ort och stlle.823 Nordische Gesellschaft blev snabbt en samlingspunkt fr framfrallt nordiska och tyska forskare och de Nordiska dagarna i Lbeck kom att bli populra begivenheter fr ven nordiska konstnrer, frfattare och musiker. Efter Hitlers makttilltrde 1933 fick dessa organisationer - som tidigare haft fga med tysk utrikespolitik att gra - helt nya instruktioner. En efter en avsattes ledare fr exempelvis den organisation som svarade fr det tyska akademiska utbytet, DAAD, och relativt harmlsa organisationer som DSSG och Nordische Gesellschaft omformades till veritabla propagandabyrer. Det drjde inte lnge innan de fick ytterligare en uppgift: att kartlgga och bearbeta den svenska akademikerkren. I Sverige var man nnu inte alls imponerad av vad den tyska arkeologin hade stadkommit, och det skulle drja ett tag innan man blev det. Perioden frn 1918 till 1933 beskrevs den tyska arkeologin som en Aschenputtel (Askunge) medan den klassiska arkeologin fretrdd av DAI, Deutsches Archologisches Institut - tnjt ett hgt anseende.824 Efter Hitlers makttilltrde 1933 brjade situationen frndras, men i den korrespondens jag har studerat ansgs den nya tyska arkeologin vara djupt dilettantisk, vilket inte minst berodde p det sagolika inslaget av pseudovetenskap, Siedlungsgeschichte la Kossinna och snabbforskning i en skn blandning. Nils berg, som visserligen omfamnade Kossinna mer n vad som frefaller vara hlsosamt, frfattade en lysande drapa mot Herman Wirth och den nazistiska arkeologin i Fornvnnen (1933). berg bvade infr Wirths karrirmjligheter - sedan Hitler kommit till makten har Wirths utveckling gestaltat sig som ett enda segertg.

Flitig gst vid Deutsch-schweidischen Vereines Svea, Wien. En av dessa var Elsa Brndstrm Sibiriens ngel - som gjort outplnligt intryck p tyskarna genom sitt sjlvuppoffrande engagemang fr de tyska krigsfngarna i Sibirien. Hon hyllades i Nordische Gesellschaft med en srskild Elsa Brndstrm-abend (16 februari 1926) och blev hedersdoktor vid universitetet vid Tbingen. Efter Hitlers makttilltrde frfljdes hon. 1934 flydde hon frn Tyskland. (Die Zeit den 11 mars 1948). 823 DSSG rsberttelse 1939. 824 Bettina Arnold, "Arierdmmerung: Race and Archaeology in Nazi Germany," i Race, Racism and Archaeology. World Archaeology 38, ed. Chris Gosden (2006).s. 12, Martijn Eickhoff, "German archaeology and national socialism. some historiographical remarks," Archaeological dialogues 12 no. 1Cambridge University Press, Cambridge (2005). Hans Gummel, Forschungsgeschichte in Deutschland, (Berlin, 1938). s.371 ff. 337
822

821

Nu lr han p diktatorns befallning skola g till Berlin fr att dr taga ste och stmma i den krets, frn vilken Einstein frdrevs. 825

berg var inte ensam, ven om man inte kan slita sig frn misstanken att grunden till den nazistiska synen p forntiden i viss mn lades under mellankrigstidens kulturella och vetenskapliga samarbete och att svenska humanister bisttt med betydande bidrag till denna nyordning kom de nordiska deltagarna att genast uppmrksamma den uppenbara politiseringen av Nordische Gesellschaft. Redan i november 1934 visade tidningen Social-Demokraten hur Nordische Gesellschaft bedrev ptryckningar p annonsrer i de svenska dagstidningarna, fr att dessa skulle stdja mer anti-semitiska och tyskvnliga tidningar - ngonting som uppmrksmmades i utlndska media.826 I The Times konstaterade man ocks hur den nationalsocialistiska studentrrelsen engagerades av Nordische Gesellschaft fr att infiltrera de nordiska lndernas studentorganisationer.827 Under den sista veckan i juni 1935, hll Nordische Gesellschaft sitt riksmte i Lbeck. Mtets hjdpunkt, meddelade nyhetsbyrn TT, var Alfred Rosenbergs tal p temat den nordiska tankens pnyttfdelse. Efter den obligatoriska ouvertyren till Rienzi meddelade Rosenberg att de gamla teorierna nu var avfrdade:

Vi vet nu att ljuset inte kommer frn ster och att Europas folk inte har invandrat frn Asien, utan att vaggan fr Europas liksom fr Indiens, Irans, Greklands och Roms kultur sttt i Norden. 828

Denna tanke hade diskuterats av tskilliga nordiska arkeologer, Rosenbergs budskap var med andra ord inget frmmande tankeskott, men den mer n lovligt frvirrade Rosenberg hade talat mot en i det nrmaste fenomenal fond av forntidskitsch och nstan inget av det han hade sagt verkade flja en ngorlunda sammanhngande tankebana. I den nordiska pressen erinrade man sig snarare vad han hade sagt tidigare:
Vi har jagat bort mnga universitetsprofessorer eftersom de hade frvxlat forskningsfriheten med friheten att skymfa det tyska folket. Vra stormtrupper har gjort mer fr den tyska kulturen n vissa professorer. 829

Det drjde nda till den 11 februari 1935 innan nsta gstfrelsare talade i Gustavianum, konsthistorikern Julius Baum. Det br ses som en tydlig politisk markering - Baum som p grund av sin judiska hrkomst utsatts fr frfljelser i Tyskland, inbjds personligen av Johnny Roosval till Stockholm, dr han bland annat fre825

Nils berg, "Herman Wirth: en germansk kulturprofet," Fornvnnen rgng 28(1933). s.246249. 826 The Times den 10 november 1934. 827 The Times den 19 november 1934. 828 TT referat 26/6 1935, tergivet ibland annat Sk.dl 27 juni 1935. 829 Dagbladet den 28 juni 1935, citerat frn tysk versttning. 338

lste ver mnet La sculpture figurale en Europe lpoque mrovingienne. Vid Urd frelste han kring mnet Darstellungen der Germanischen gtter- und heldensage in frher mittelalder. Julius Baums fredrag mttes av livliga applder, berttar Upsala Nya Tidning, varefter man vergick till en angenm samvaro p Gstis.830 Fortsttningen var inte lika angenm. Vl terkommen till Stuttgart arresterades han av Gestapo och frdes till koncentrationslgret i Welzheim, men rddades av schweiziska kollegor och kunde 1939 flytta till Schweiz. Efter Baums frelsning skulle den lilla freningen Urd utsttas fr krafter som de nppeligen kunde frestlla sig. 1936 kom nu Albert Herrmann p besk till Urd.831 Herrmann, vars forskning finansierades direkt av RuSHA - Rasse- und Siedlungshauptamt frelste om kulturella kontakter mellan Kina och Mellanstern (typiskt nog inte om det mer provokativa favoritmnet Atlantis). I ALLT RASKARE TAKT likriktades de tyska akademiska och kulturella freningarnas aktiviteter. De kom inte bara att politiseras, utan bli veritabla underrttelseorganisationer. ven om vaksamheten mot tysk vetenskap var betydande, uppenbarade sig en stor kluvenhet nr man betraktade frndringarna i den tyska arkeologin. De stora resurser som SS-Ahnenerbe och Reichsbund s smningom hade att frfoga ver ledde naturligtvis till en mer omfattande verksamhet, som tminstone till det yttre pminde om arkeologi. Det var mnga som frvnades av Aschenputtels metamorfos dribland Sune Lindqvist - men nr han varnade fr de propagandistiska inslagen och betoningen p det germanska, fanns det andra som inte sg farorna. C. G Clark menade exempelvis att the main body of German prehistoric research is not more tainted by bias than it is elsewhere832 Att den stackars Askungens klassresa bara hade gtt frn negligering till ett hnsynslst utnyttjande var det f icketyska arkeologer som sg. En av de arkeologiska underskningar som brukade tas som intkt fr denna mer sakliga orientering av den tyska arkeologin var Herbert Jankuhns utgrvningar i Hedeby. Men i Danmark hade man ganska snart insett the train of thought. Den 16 november 1938 berttade Ekstra bladet vad de ansg om Jankuhn:

Moderne tysk Videnskab ynder som bekendt att tale om de gode, gamle Vikinger som Germanermen att man ligefrem forsger att gre vore normanniske Forfdre til Tyskere , har vi dog ikke fr oplevet!...Det er ju ungtelig en ganske ny og overraskende Historieopfattelse, at den nordiske By Hedeby skulde vre opfrt som germansk Vrn mod de ekspansionslystne Daner og Svenskere og Dannevirke anlagt med Front mot Nord! Men saadan tager Problemerne sig altsaa ud i en moderne tysk Videnskabsmands jne. 833 UNT den 12 februari 1935. 15/10 1936. 832 Eickhoff, "German archaeology and national socialism. some historiographical remarks," 833 Ekstra Bladet den 16 november 1938. Brndsted kommenterade saken: Jeg kender godt Jankuhn, og han er ellers en fornuftig Mand... At tale om Hedeby som et Brohoved for det germanske Vestern imod Norden, er helt hen i Vejret. Sune Lindqvist tyckte att det var s roligt att han klistrade in artikeln i sin klippbok. 339
831 830

Den 2 mars 1938 frelste den problematiske Reinerth i Uppsala om utgrvningarna i Federsee, och drp kunde man i Upsala Nya Tidning lsa att Reinerth talade om den fasta sociala organisationen hos detta germanska folk som yttrade sig i enhetliga byplaner dr husen var grupperade i rader med gemensam orientering.834 Det germanska sinnet fr ordning och reda tycktes ha hpnadsvckande hg lder. Reinerth, till vilken jag mste terkomma, skulle bli den siste tyska (nazistiske) arkeologen som inbjds att frelsa vid Urd. Drefter stngdes drren om det inte vore fr en underlig hndelse. I december 1939 skrev Herman Kappner livfullt beskriven av Birgitta Almgren i Drmmen om Norden (2005)835 - till Sune Lindqvist836 och berttade att Franz Altheim, Erika Trautmann och Julius Jordan837 grna ville beska Uppsala. Altheim skulle ha frelst i Uppsala redan hsten 1938, men hade frhindrats som vi nu tack vare Heather Pringles grundliga utredning vet - p grund av Altheim och Trautmanns underrttelseresor till Rumnien och Irak.838 Kappner hvdade att dessa nu befann sig i Stockholm dr de bland annat skulle trffa den svenska kronprinsen. Sune Lindqvist svarade att han dessvrre inte hade tid det r frmodligen sant, men han hade sina dubier nr det gllde Herman Kappners alla initiativ. Men i november 1940 nr de antityska stmningarna bland humanisterna i Uppsala var ptagliga knackade de bokstavligen talat p drren och fick, genom vissa ptryckningar, frelsa vid Urd. Vid det hr laget stod det klart att ett utbyte med Nazityskland var frenat med vissa risker.

VAD GLLER Uppsalahumanisterna, om vi nu lter freningen Urd representera dem, gller dock en enkel och klar regel - nr nazismens verkliga ansikte brjade visa sig, avtog intresset fr frelsare frn Tyskland. Det stllningstagandet delades inte av alla, men dessa avvikande rster r ltta att identifiera. 1938 frefaller vara en vndpunkt - man skulle kunna tnka sig att krigsutbrottet var ett hinder fr utbytet med Nazityskland, men tvrtom intensifierades ptryckningarna frn tyskt hll efter 1939. Utvecklingen inom Nordische Gesellschaft hade verkat avskrckande. Denna reaktion noterades ocks i Berlin redan innan krigsutbrottet. I ett hemligt PM till det svenska utrikesdepartementets upplysningsavdelning den 19 juni 1937 noterade uppgiftslmnaren den uppenbara nervositeten
UNT 4/3 1938. Birgitta Almgren, Drmmen om Norden : nazistisk infiltration i Sverige 1933-1945, (Stockholm 2005). 836 Kappner till SL den 11 december 1939. UUA-ark. 837 Jordan hade grundat ett lokalt nazistparti i Bagdad. Strax efter sitt fredrag i Uppsala for Jordan uppenbarligen tillbaka till Irak, dr han 1941 spelade en viktig roll under den pronazistiska sk. Rashid Ali revolten. Jordan hade av kuppmakarna frskrat sig om att Tyskland om kuppen hade lyckats inte bara fick tillgng till oljeresurserna, Jordan fick ocks ett lfte om att Tyskland fick fria hnder nr det gllde att ta itu med judarna p arabisk mark. 838 Heather Anne Pringle, The master plan : Himmler's scholars and the Holocaust, (New York 2006). s. 114 ff. 340
835 834

bland de ledande gestalterna inom Nordische Gesellschaft ver det avstndstagande som representanterna frn de skandinaviska lnderna hade gett uttryck fr. Avstndstagandet hade vid den tidpunkten nnu inte avspeglat sig i antalet deltagare, utan hngde samman med reaktionen p den uppenbara politiseringen av sllskapet. Det frekom, enligt andra uppgiftslmnare, tydliga politiska markeringar frn de tillresta delegaterna frn i synnerhet Danmark och Sverige. Nazisterna var knsliga p den punkten, det fick hdanefter inte mrkas att spridandet av tysk propaganda utomlands var Nordische Gesellschafts viktigaste uppdrag att strka det msesidiga frtroendet, det vill sga att dlja detta var nu en frga med hgsta prioritet. Reichsgeschftfhrer Ernst Timm ppekade att risken var stor att de nordiska deltagarna alldeles skulle skrmmas bort av den alltfr hgljudda tyskheten. Av den anledningen var det angelget att frneka de typiskt tyska frutsttningarna fr vr verksamhet. Fr att inte sticka i gonen kunde man exempelvis anvnda den mer geografiskt syftande termen nordlndisch i stllet fr nordisch, det senare ett uttryck som skulle reserveras fr helt andra sammanhang.839 Men bakom kulisserna pgick ett helt annat spel. S smningom utstrcktes instruktionerna till exempelvis Nordische Gesellschaft till att glla flyktingspionage, planteringen av infiltratrer och rekryteringen av utlndska frmgor dribland ett antal arkeologistudenter och yngre forskare frn Uppsala. Dessa instruktioner gllde i hgsta grad ven de arkeologiska institutionerna i Nazityskland: NSDAP och Rosenbergs Reichsbund fr Deutsche Vorgeschichte och SS-Ahnenerbe, Himmlers bisarra skapelse. SS-Ahnenerbe, som hur besynnerligt det n kan lta finansierade delar av sin arkeologiska verksamhet med bland annat bokfringsfiffel, hade av naturliga skl tidigt stllt in siktet p Skandinavien, men det kom dock att bli Reichsbund som tminstone inledningsvis spelade den mest betydande rollen fr svenskt vidkommande. Misstnksamheten frn svenskt hll lyser igenom, men spiken i kistan stod en fre detta nationalsocialist fr. I Gesprche mit Hitler som p svenska fick titeln Samtal med Hitler (1940), gjorde Hermann Rauschning ett utfall mot Nordische Gesellschaft vilket i princip innebar en idiotfrklaring av nordiska akademiker, i synnerhet svenska arkeologer. Rauschning skrev, med anledning av just ett sdant evenemang:
Dr fick man hra avsljanden, som t. ex. gingo ut p, att den egentliga mnskliga kulturen utgtt frn de nordiska folken vid stersjn, icke frn Medelhavslnderna. stersjn, det var hjltarnas och den ariska rastankens hav, Medelhavet dremot folkfrfallets och den semitiska frgiftningens hemvist. Mycket gallimatias i samma stil fick man hra. Nr jag uttryckte min frvning, tillade han att det fr att politiskt trygga framgngen vore absolut ndvndigt att frskaffa sig ett vittfrgrenat nt av anhngare och sympatisrer i Sverige. Jag mste erknna, att jag, d jag hrde detta, frst var bengen att icke ta det p allvar. Men jag tror, att man br uppfatta det allvarligt. Vad som intresserar Hitler

839

UD, UNs arkiv. RA. 341

i Norden r i varje fall icke det rena ariska blodet, icke den nordiska myten om vikingalynne och hjltesinne. Vad som intresserar honom r malmflten. 840

Den svenska upplagan av Rauschnings bok, eller rttare sagt alla de upplagor som frlaget Natur och Kultur frskte utge, blev visserligen beslagtagna med std av Tryckfrihetsfrordningens 3 paragraf, men eftersom den citerades gladeligen av dagstidningarnas recensenter var skadan redan skedd. Det hr var inte den reklam som svensk arkeologi behvde. Eller var det tvrtom just vad som behvde sgas? Korrespondensen mellan nordiska forskare under trettiotalet och de tidiga krigsren den som jag har studerat - bekrftar p stt och vis Rauschnings nidbild av den svenska intelligentian, de uppvisar vad man ltt skulle kunna uppfatta som en uppseendevckande naivitet, ibland frestas man till och med att dra slutsatsen att den grnsade till dumhet. Om vi begr att ngon i stil med Zarah Leander skulle ha insett riskerna med ett alltfr livligt kulturellt utbyte med Nazityskland, vad mste vi d inte frvnta oss av professorer? Men ven om naivitet grnsande till dumhet i ngot enstaka fall mycket vl kan vara fallet, kommer man inte undan med en sdan frklaring. Frhllandet till Tyskland, nazismen, tysk arkeologi och tyska arkeologer prglas snarare av en djup kluvenhet, samma kluvenhet Birgitta Almgren stter fingret p i Drmmen om Norden. Ett annat fenomen som Almgren pekar p r hur de tyska kollegornas klavertramp mttes med tystnad. 1936 PUBLICERADE Herbert Tingsten Nazismens och fascismens ider Den nationella diktaturen. Det var en kortfattad men mycket skarp analys av dessa rrelsers framvxt, det ideologiska innehllet och resultatet av Hitlers frsta tid som diktator. Tingsten pekade p de ideologiska framstllningarna av vetenskapens stllning och blottade den uppenbara tragedin i den tyska nyordningen. Kritiken trffade mnga av den Nazityska arkeologins mest centrala punkter de relativistiska och antiintellektuella dragen, det milt sagt motsgelsefulla kulturbegreppet som tycktes variera med talaren, och inte minst den Nordiska tanken och den aura av fullkomlig obegriplighet som omgav varje ny definition av detta begrepp. Framfr allt pekade Tingsten p de brutala ingreppen i forskningens frihet och angreppen p objektiviteten. Det var dock lngt ifrn alla som sg dessa varningstecken. vertygade om att de kunde skilja vetenskap frn politik, ansg sig mnga vara immuna mot propagandainslagen i den tyska arkeologin. Nr den allt oftare brjade visade prov p systematiskt forskningsfusk och sidosttande av alla tnkbara vetenskapliga principer, ansgs detta av flera som en obildad revolutionsfreteelse841 som skert skulle g ver nr det ra och ohyfsade ftt stnga sig trtt. Fr man tro ngra av de efterkrigstida omdmena om Sverigebekanta tyska arkeologer betraktades de som i
840 841

Hermann Rauschning, Samtal med Hitler, (Stockholm 1940). RPS-Sk. 342

grunden hyggliga karlar som skert inte var nazister p riktigt vilket mnga av dem frmodligen inte heller var nr man en gng i tiden lrde knna dem. Problemet var att mnga av dem skulle komma att bli det, och att man naturligtvis hade insett det. En annan tendens var att - visserligen motvilligt - konstatera att dessa tyska forskare trots allt var goda arkeologer. Jag frmodar att man d avser att de uppfyllde kvalitetskriterium fr vad som ska betraktas som god fltarkeologi. Riktigheten i den frestllningen har jag inte funnit ndvndig att vrdera jag r vertygad om att mnniskor som Josef Mengele och Klaus Schilling var skickliga p att ta bde blodtryck och puls. Vad ytterst f av de svenska arkeologerna tycks ha varit medvetna om, var hur omfattande den nazistiska infiltrationen av svensk arkeologi i sjlva verket var.

343

I NFILTRATIONEN

Ja och s var det Adolf, som tagit Paris r det inte fr ruskigt?
MRTEN STENBERGER

1941 vandrade Sune Lindqvist och Peter Paulsen, professor vid universitetet i Rostock och Knigsberg, runt i Gamla Uppsala. Det var en sllsynt vacker dag, solen glittrade frn en klar brittsommarhimmel, Paulsen njt av de ljumma vindarna och frundrades ver stillheten. Ngot sdant hade han inte upplevt p mnga, mnga r. Peter Paulsen hade varit en flitig och populr gst vid seminariet i Uppsala,842 hr, liksom i Kpenhamn och Stockholm, hade han knutit mnga vnskapsband. Under 30-talet hade han rest vida omkring och deltagit i tskilliga utgrvningar. Som expert p vikingatiden var han respekterad, rent av bermd, men det gjorde han inte stort vsen av.843
N OKTOBERDAG

DET FINNS BERTTELSER arkivfynd, notiser - dr det triviala skymmer dramatiken i s hg grad att man nstan inte mrker att ngot verhuvudtaget har hnt, trots att det just har ppnats ett hissnande brddjup framfr ftterna. Fr ven om oktoberdagen var mild och vacker och Paulsen uppfattades som en lugn och angenm person, fanns det ett betydande problem med hans besk i Gamla Uppsala. Det bestod inte bara i det faktum att Peter Paulsen under sin tid som lrare vid Universitetet i Kiel uppfattade sin vikingatidsforskning i Schleswig-Holstein som en Grenzkampf, inte heller att han var SS-Sturmbahnfhrer och tillhrde Himmlers personliga stab, utan att han just gjort sig skyldig till omfattande krigsfrbrytelser.844 Hsten 1939 hade han p Himmlers uppdrag farit runt i Polen och plundrat museer, arkeologiska samlingar, kyrkor, synagogor, bibliotek, slott och privata sam842 843

Paulsen frelste 27 mars 1931 ver mnet 1930 rs utgrvningar i Hedeby. Se vidare Rotraut Wolf, "Peter Paulsen," Fundberichte aus Baden-Wrttemberg 10(1985). s.727-728; J Jacobs, Peter Paulsen, (Heidelberg 2002). s. 451-460; Pringle, The master plan : Himmler's scholars and the Holocaust. s 196 ff. och 420. 844 Bundesarchiv R 58/9002. (Bl. 381. PA: 6269/37). Fr en mer omfattande skildring av plundringen, se Andrzej Mezynski, Kommando Paulsen : organisierter Kunstraub in Polen 1942 - 45, (Kln 2000). 344

lingar.845 En av Paulsens strsta plundringsbedrifter var stlden av altaret Wit Stwosz (Veit Stoss) frn S:t Mariakatedralen i Krakow, vilken han levererade till Berlin den 14 oktober 1939, men hans framfart i vriga Polen mste betraktas som en av de mest omfattande stldraiderna och kulturrnen i mnsklighetens historia. Hans kamrater i SS hade haft det nnu mer arbetsamt, bara ngra dagar tidigare hade de mrdat 33,771 judar i Babi Jar. Men nu gick allts SS-Sturmbannfhrer Paulsen runt dr i Gamla Uppsala i all hgnsklig frid och smpratade med Sune Lindqvist.

EN AV DEM som drabbats av ett problematiskt rykte r just Sune Lindqvist. Nstan samtliga dem som p senare tid har diskuterat svensk arkeologis relationer till det nationalsocialistiska Tyskland, menar att Lindqvist var nazistsympatisr. Han hade onekligen skenet emot sig, 1935 hll han frelsningar i det hgerextrema Samfundet Manhem, han uttalade sig om blomstringstider fr tysk arkeologi, visade runt en skara tyska journalister i Gamla Uppsala och hade bde hjrtliga och tta frbindelser med Nazitysklands ledande arkeologer. Man behver inte ha srskilt livlig fantasi fr att dra en och annan slutsats om Lindqvists politiska hemvist. Men nr det gller att utrna huruvida ngon r nazist eller inte, gr man klokt i att lmna fantasin hemma. I Tyskland konstaterade man nmligen att Sune Lindqvist stod i direkt opposition mot den nationalsocialistiska arkeologins grundsatser, han avfrdade tanken p att kultur skulle vara resultatet av ras, existensen av en urgermansk ledarprincip och den Nordiska Tankens giltighet hrnstenen i den nazistiska arkeologin. Han kritiserade ocks Siedlungsgeschichte, mytosofin, symbolforskningen och de gotiska fantasierna drmed hade han avfrdat bde Reichsbund och SS-Ahnenerbe. Han ifrgasatte inte sllan de ledande tyska arkeologernas kompetens. Detta noterades ocks i Berlin. Framfr allt hade man brjat misstnka att han gmde judiska och politiska flyktingar i sitt hem. Det var visserligen bara misstankar, men de var inte alls grundlsa. Nr Sune Lindqvist gick runt dr i Gamla Uppsala med Peter Paulsen stod Sverige infr ett ytterst allvarligt militrt hot. Vrldslget var inte sdant att en person som Paulsen som misstnktes fr att vrva svenskar till SS - oupptckt kunde gra lite som det fll honom in. S var inte heller fallet. I sjlva verket hade den svenska skerhetstjnsten mycket goda och initierade informationer om vad som rrde sig vid de svenska arkeologiska institutionerna, och det de sg hade redan tidigt oroat dem. Den svenska skerhetstjnsten konstaterade redan 1939 att den tyska arkeologin:

845 Plundring och frstrelse av historiska monument var en krigsfrbrytelse och reglerades i Haagkonventionen frn 1907, sektion III, akt 56. 345

arbetar intensivt fr att f bttre gehr i nordiska vetenskapliga kretsar, och ett genomdrivande av den tyska synen p Nordeuropas ldsta historia skulle vara en betydande vinst fr tysk propaganda i sin helhet genom att den tyska synen s smningom skulle vandra in i skolbcker, populrvetenskaplig litteratur, anvisningar fr studiecirklar osv. 846

Hur denna infiltration och mentala snrjning rent praktiskt gick till hade man naturligtvis ocks inblick i. Skerhetspolisen konstaterade att avsikten frn tysk sida var att knyta kontakter med akademiker som trots kriget och den tyska forskningens politisering skulle trda i kontakt med tysk forskning. De hade ocks konstaterat att det verhuvudtaget inte gick att skilja mellan Tysklands kultur- och utrikespolitik, eftersom de i nazisternas gon var ett och samma vsen. De visste ocks att de tyska arkeologerna agerade helt enligt spionvrvarkonstens alla regler: Vnskapsband som etablerats lngt innan Hitler kom till makten utnyttjades systematiskt, man gjorde sig hela tiden pminda, pockade stndigt p uppmrksamhet, snde ut inbjudningar till konferenser och frelsningsturner och frvntade sig sjlvfallet att gstfriheten skulle tergldas. Om offret fr dessa anstrngningar, aldrig s tyskvnlig, brjade visa sig minsta tveksam till Hitlers framfart, intensifierades bara charmen.847 Som alltid lurade djvulen i detaljerna, man hade frn tyskt hll en enastende frmga att omrkligt tvinga in utlndska gstfrelsare i besvrliga hrvor av onskade taganden. Denna bild av vad som rrde sig vid de arkeologiska institutionerna och inom kulturminnesvrden under krigets frsta mnader och inte minst den mycket omfattande infiltrationen av svensk arkeologi kom frn tv mycket initierade kllor. Den som hade reagerat allra tidigast var Mrten Stenberger, han hade p nra hll sett vad som hll p att ske.848 Den andre var Sune Lindqvist. Han brjade samarbeta med skerhetspolisen 1940 nr han insg att han personligen var berrd.

INFILTRATIONEN av svensk arkeologi prglades i stor utstrckning av den betydande rivaliteten mellan Himlers SS-Ahnenerbe och NSDAPs och Rosenbergs Reichsbund fr Deutsche Vorgeschichte. I den kampen fick svensk arkeologi spela rollen av bde Kunigunda och baron Thunder-ten-Tronckh. Den mest tongivande personen i detta sammanhang var Hans Reinerth, Reichsbunds ledare.849 Han var, om vi fr tro den oknde frfattaren av 1939 rs Denkschrift ber Vorgeschichte, oerhrt impopulr. Motsttningarna hade brjat redan 1933 och orsakerna gr att finna i bde personligheterna, relystnad och organisatoP-akt. RPS-Sk Den som frfattade denna promemoria var Mrten Stenberger. K A Gustawsson snde ocks sina rapporter, men anlitades aldrig av Stockholmskriminalens 6 rotel d det hade vckts allvarliga misstankar mot en av hans nrmaste kollegor. 848 SS hade frskt att lura Stenberger till Tyskland redan 1938. 849 Se Gunther Schbel, "Hans Reinerth, Forscher - NS-Funtionr - Museumsleiter," i Prhistorie und Nationalsozialismus. Die mittel- und osteuropische Ur- und Frhgeschichtsforschung in den Jahren 1933 - 1945, ed. Achim Leube (2002). s. 321-396. 346
847 846

riska tillkortakommanden.850 I Reichsbund kunde ven arkeologer som inte var partimedlemmar Nicht-Parteigenossen arbeta, medan SS-Ahnenerbe som frutom SS-personal lockade till sig personer med smak fr vldsamheter, som SAmedlemen Herbert Jahnkun hgt aktad i Sverige, mindre aktad i Danmark, Norge och i synnerhet inte av de ukrainska judarna. Reinerth var inte mindre nationalsocialist, men i den srskilda dossier som tyska Sicherheitsdienst upprttade ver tyska arkeologer terfinns Reinerths personakt. Notisen r frmodligen infrd 1939, dvs just nr Reinerth brjade gra sig pmind i Norden. SD konstaterade korthugget att det fanns allvarliga anklagelser mot honom, man hade djupaste betnkligheter bde betrffade hans vetenskapliga integritet och ideologiska plitlighet.

Reinerth grndete im Mai 1932 im Rahmen des Kampfbundes fr deutsche Kultur eine Fachgruppe fr deutsche Vorgeschichte. Aus dieser Fachgruppe ging nach dem Umbruch ebenfalls unter Reinerths Leitung der Reichsbund fr deutsche Vorgeschichte hervor. Der Reichsbund ist eng verbunden mit dem Reichsamt fr Vorgeschichte beim Beauftragten des Fhrers fr die gesamte weltanschauliche Schulung und Erziehung der N.S.D.A.P. Prof. Reinerth ist damit Leiter einer Parteiamtlichen Stelle geworden. Gegen Reinerth werden sowohl in wissenschaftlicher als auch in charakterlicher Hinsicht die schwersten Bedenken erhoben. In wissenschaftlicher Hinsicht wird ihm Unzuverlssigkeit vorgeworfen. Da er von vielen Forschern als ein schlechter Charakter bezeichnet wird, der zudem noch auf Beleidigungen nicht reagiert, wird er von der Mehrzahl der deutschen Vorgeschichtsforscher restlos abgelehnt. Auch im Aufbau des Reichsbundes fr deutsche Vorgeschichte und in der Personalpolitik werden schwerwiegende Vorwrfe gegen ihn erhoben. Als Leiter des Reichsamtes fr Vorgeschichte erscheint er untragbar. 851

Man konstaterade allts att det var oacceptabelt att han uppbar en s betydande position, men det var inte mycket man kunde gra t saken, Reinerth var understlld Hitler och Hitler besvrade man inte med struntsaker. Det r en av orsakerna till varfr Peter Paulsen beskte Gamla Uppsala i oktober 1941 - att ta initiativet frn Reinerth. En av de mest drivande gestalterna bakom infiltrationen av universitet och hgskolor var legationssekreteraren Herman Kappner.852 Kappner hade tidigare representerat den tyska akademiska utbytesorganisationen DAAD och han bearbetade Sune Lindqvist hrt. Kappner klagade ver att han i den svenska vnsterpressen (dvs den liberala) utmlats som rkenazist och gestapoagent. Med ngot som kan tyckas vara en luttrad gspning fortstter meddelaren: Enligt min vrdsamma

Bundesarchiv, R 58/9002. Bundesarchiv R 58/9002. (Bl. 388. PA: 16 54 A-E). Se ven Gerd Simon: VorgeschichtlerDossiers. 852 Almgren 2005, s. 273 ff. 347
851

850

mening, r det vl icke heller helt uteslutet att denna tidningspress haft rtt i sina antaganden.853 UTBYTET MED utlndska universitet och utlndska forskare var i sig ingenting underligt, det var ngot som svenska UD insg att det fanns ett betydande propagandavrde i. Utrikesdepartementet ville drfr inte bara utveckla utbytet, man ville bredda det. De tyska journalisternas besk i Gamla Uppsala 1941, fr att ta ett nrliggande exempel, skedde helt och hllet p Utrikesdepartementets initiativ. Vrldshndelserna gjorde att Upplysningsnmnden redan vren 1940 efterstrvade en viss balans, den lnga traditionen av tyskdominans hade blivit besvrande av den anledningen vnde blickarna mot - det fascistiska Italien!854 I mars 1940 brjade man drfr fundera p att bjuda in Antonio Maria Colini, Amadeo Maiuri, Michelangelo Guidi och/eller Emilio Bodrero.855 UDs intresse fr italienska frelsare vars verksamhetsflt var antiken och den klassiska vrlden, frklarades med att de uppfattades som mer intressanta frmedlare och mer briljanta personligheter och att deras vidare och mer intelligenta perspektiv skulle uppskattas av en betydligt bredare publik. Man hade ocks ftt fr sig att de var mindre komprometterade n de germanska arkeologerna, men vgrade lyssna p de forskare som varnade fr att propagandainslagen i den italienska arkeologin mnga gnger vertrffade den tyska. Mnga av de italienska forskare som stod p nskelistorna var visserligen mer virtuosa n sina tyska kollegor ngot de inte sllan sjlva betonade - men ingen av dem kunde kategoriseras som ngonting annat n Il Duces fascistelit alla var de praktfullt dekorerade partimedlemmar. nnu i juni 1941 kom det nskeml om italienska frelsare. Rektor fr Lunds Universitet, Lfstedt menade att den som lmpade sig fr en inbjudan skulle uppfylla vissa kriterier - att denne aldrig frr varit i Sverige, att denne behrskade ngot av de tre stora kultursprken och och det hr r en besynnerlig formulering att personen gde ett gott namn svl vetenskapligt som politiskt i Italien. [min kurs.] ven om det r lockande att dra slutsatsen att man med andra ord ville bjuda in vem som helst bara han var en framstende fascist, menade Lfstedt motsatsen - att personen i frga inte skulle vara alltfr politiskt komprometterad.856 Om det sedan fanns ngon sdan till hands, kan man vl med visst fog betvivla. Det fanns en mer angelgen orsak till varfr UD vnde sig till Italien. tskilliga av de tyska arkeologer som beskte Sverige var engagerade i SS och Walter SchellUD, UN vol 28, doss 19. PM 5 januari 1940. Fr en genomgripande studie av UD:s, och i synnerhet utrikesminister Christian Gnthers ageranden under kriget se Henrik Henrik Arnstad, Spelaren Christian Gnther : Sverige under andra vrldskriget, (Stockholm 2006). 855 Se ex. Stephen L. Dyson, In pursuit of ancient pasts : a history of classical archaeology in the nineteenth and twentieth centuries, (New Haven 2006). Bodrero utsedd till senator av Mussolini, frfattade bland annat esserna Mussolini e la Dittatura in Italia, Teoria dell Imperiooch en psykologisk studie ver Mussolini La Coltura del Duce dessa ingick i Emilio Bodrero, La fine di un'epoco, (Bologna, 1933). 856 andra sidan kan Lfstedt ha menat att vederbrande inte var politiskt komprometterad. 348
854 853

enbergs utlandsavdelning i Sicherheitsdienst. Det r exempelvis knt att Altheim och Trautmann bedrev avancerad underrttelseverksamhet, s ven i Sverige.857 UD uppmuntrade svenska akademiker att fara till Tyskland, men var som regel inte frtjusta i spontana frelsningsresor av den enkla anledningen att ett mer officiellt samarbete skulle ge bttre frutsttningar fr ett vidgat kulturellt utbyte man ville av naturliga skl ha kontrollen ver dem. Den mest lmplige representanten fr svensk arkeologi var i UDs gon Sune Lindqvist hans namn terkommer ofta p deras nskelistor. FR MAN TRO de rapporter som tyska tjnstemn och akademiker snde hem till Berlin, gav den omfattande insatsen mot Sveriges universitet ett mycket klent resultat. Det motstnd som visades i Uppsala eller Linkping 1943, kravallerna i Trelleborg, Gteborg, Stockholm kunde rimligtvis inte missfrsts. Efter de brutala vergreppen mot studenter och forskare vid Oslo Universitet senhsten 1943, utfrdade de svenska universiteten en mer eller mindre total kulturbojkott mot Nazityskland. Legationen i Stockholm beskrev i synnerhet Uppsala Universitet och Gteborgs Hgskola i termer av antinazistiska motstndsfsten.858 Ju lngre kriget led, desto frre mjligheter hade den tyska arkeologin att vinna sympatier i Sverige. Reinerths eviga och allt mer desperata frsk att upprtthlla kontakten med de arkeologiska institutionerna mttes i stigande grad av tystnad. Det finns dock ett exempel p en lyckad sdan vrvning, som dessutom kanske mer n ngot annat illustrerar denna infiltration. Jag skulle vilja gna ngra rader t detta fall.

FALLET O

SOMMAREN 1939 rdde det ingen strre tvekan om att vrlden huvudlst strtade mot ett nytt krig. Men studenternas resa till Norge hade sysselsatt Sune Lindqvist lnge, han gladdes t den och han tyckte att studenterna var vrda en resa eftersom han hade utsatt dem fr en hundtermin under vren. Den 18 augusti brjade frden, frst for man till Bohusln och efter tre dagar vidare upp mot Norge. Resan blev mycket lyckad, och de norska studenterna hade diktat en visa:
Lass p lass vi lystig fyller for kjre ut p tipp Synger vre muntre sanger, gleden gir vi aldrig slipp. Vi ska se hva haugen gjemmer, verden str og venter svar. Og vi hper snart finne - finne det som engang var.

Ngra dagar senare, nr sllskapet hade kommit till Trondheim, noterade Sune Lindqvist att mnga utlndska skepp hade brttom ut ur hamnen. Dagen drp
857 858

Pringle 2006 s. 112 ff. Almgren 2005, s. 73. 349

utbrt det andra vrldskriget, tta mnader senare skulle Norge vara ett ockuperat land, och Sverige skulle inte gra mycket fr att komma till undsttning. SVERIGES MILITRA beredskap var som bekant allt annat n god, men i de landsdelar som riskerade att bli de frsta att angripas vid ett eventuellt krigsutbrott, hll folk uppenbarligen gonen ppna. Det r inte svrt att frestlla sig att arkeologer i flt riskerade att tilldra sig uppmrksamhet frn den vaksamma allmnheten. Arkeologer i synnerhet de som inventerade fornlmningar och fotograferade fornminnen och kulturlandskap mste ju i rimlighetens namn ha betett sig underligt, och mycket riktigt var det just en arkeolog som sommaren 1939 fick en vaksam gotlnning att anmla att det pgick misstnkta rrelser i trakterna sder om Ljugarn p sydstra Gotland. En sprd, nstan feminin ung man i glasgon hade fotograferat havsvikar frn svl land- som sjsidan, och eftersom vikarna i Gotlands sydstra delar var knsliga ur frsvarshnseende, rapporterades det hela till hradshvding Pfeiffer. Pfeiffer var knd fr att inte vila p hlarna exempelvis hade han under hsttinget p Allekvia hsten 1943 avklarat 80 ml p en enda dag859 - och efter ett franstaltat frhr visade det sig att den unge mannen, en viss Eric Oxenstierna var arkeolog och filosofie kandidat frn Uppsala. O frklarade fr hradshvdingen att han arbetade med fornminnesinventering i Nr, Laur, Garda och Alskogs socknar och att det var av den anledningen han hade traskat runt i terrngen med bde kartor och kamera. Nu var O visserligen inte lika ovrdad som arkeologerna i gemen brukade vara, men d det efter kontroll med arbetsgivaren verantikvarien K A Gustawsson visade sig att uppgifterna stmde, lt sig hradshvdingen njas med detta. K A Gustawsson insg under dagen att det fanns ngonting i berttelsen som inte stmde, han kunde bara inte komma p vad det var. UNDER HSTTERMINEN hade O varit frnvarande och frst i december 1939 fick Lindqvist veta att O ltit sig vrvas av Reichsbund fr Deutsche Vorgeschichte i Berlin, dr han bland annat sktte kontakterna med skandinaviska arkeologer. O:s resa till Tyskland var allt annat n ett svenskt intiativ. Sune Lindqvist hade brjat bekymra sig fr O eftersom han mycket vl insg att studenten hade gtt i en flla. Ungefr samtidigt gick det nu upp fr K A Gustawsson vad det var i den dr historien p Gotland som inte stmde: I O:s arbetsuppgifter p Gotland ingick definitivt inte fotografering av havsvikar. Att ta bilder av vikar bde frn land- och sjsidan var knappast ett arkeologiskt projekt utan snarare dokumentationen av eventuella landssttningsplatser. Han kontaktade genast Stockholmskriminalens sjtte rotel. Gustawssons onda aningar var vlgrundade, men polisen berttade det inte fr honom. Trots att Gustawsson av vissa tekniska skl aldrig informerades om skerhetstjnstens utredning av O, kom han i fortsttningen att agera fredmligt

859

Gotlands Allehanda den 24 september 1943.(Hans rekord, frn 1940, var hela 167 ml p 6 timmar). 350

p egen hand. Ingen var s arg p nazister som K A Gustawsson, i synnerhet om de var akademiker. I slutet av januari 1940 for Sune Lindqvist till Tyskland fr en fredragsturn, men efter att ha trffat O p hotell Kempinski i Berlin insg Sune Lindqvist vad som hade hnt. O hade under vintern brjat fundera p ett uppslag till en licentiatavhandling och Reinerth hade freslagit ingen mindre n ett tyskt paradnummer frgan om goternas skandinaviska urhem. Det imposanta mnet var tmligen avskrckande, och O var drfr uppenbart pessimistisk. Lindqvist betvivlade starkt att O skulle ro i land ett sdant mne. Etablerade forskare - som Oscar Almgren och Birger Nerman - hade gett sig i kast med problemet och de hade inte p ngot endaste stt lyckats imponera p Lindqvist. Vl hemkommen rapporterade han till skerhetspolisen att SS-Ahnenerbe redan 1938 frskt vrva tv yngre Uppsalaforskare. SS hade kommit med fantastiska erbjudanden, men Lindqvist hade med ngot som pminde om en gspning meddelat Berlin att de uppenbarligen hade misstagit sig p deras politiska orientering. Den gngen hade han verkligen talat sanning, men vid tre senare vrvningsfrsk hade han tillgripit andra medel. Den frste var tveksam och behvde inte mnga minuters vertalning, den andre frhindrade Lindqvist genom att stta honom i fltarbete och ven om han grna hade sett att den tredje ynglingen frsvunnit ur hans syn fr gott, frfattade han en tmligen konstfrdig skrna om dennes familjebakgrund, vilket fick Berlin att omedelbart tappa intresset. Bde Sune Lindqvist och Mrten Stenberger uppenbarligen oberoende av varandra - berttade fr Stockholmskriminalens 6:e rotel att O:s forskning var ett propagandastycke i sig, och vad som bekymrade dem mest var att de insett att det hela var ett bestllningsverk. Redan den 8 juni 1939 hade Ernst Petersen freslagit en rad riktlinjer fr den nazistiska goterforskningen ett tmligen omfattande vetenskapligt program som bland annat omfattade arkeologi och Rassenkunde. Nr det gllde forskningen om goternas hrkomst riktade Peterson uppmrksamheten p de svenska gtalandskapen, helt i enlighet med Herman Lundborgs rasbiologiska forskningsrn. Kunde O finna goternas skandinaviska, helst vstsvenska urhem, och sedan lta de vstgtska goterna utvandra till Weichsels/ Wisas mynning, hade han dessutom stadkommit ett vrdefullt bidrag till den tyska propagandan.860 Man konstaterade att alla sdana bidrag till den germanska frhistorien togs som ett std fr Naziregimens geopolitiska strvanden men man noterade ocks att Reinerth hade stulit goterforskningen frn rivalen SS-Ahnenerbe, som gjorde allt fr att utrna goternas urhem. DEN 1 JULI skriver O ett brev till Sune Lindqvist i vilket han berttade att han nu skulle gra fltstudier i st- och Vstergtland han skulle cykla runt i bygderna fr att fotografera landskap och fornlmningar. Eftersom han insg att en cyklande
860

Brev till SL 1/7-1940. EI:5, UUA-Ark. 351

herre med kamera och karta i Sveriges natur skulle tilldra sig fjrdingsmnnens och fiskalernas uppmrksamhet, bad han om ett intyg frn Sune Lindqvist som han kunde visa upp om ngon skulle bli misstnksam.861 Den 10 augusti skriver han ter till Sune Lindqvist och tackar fr intyget vilket han till sin egen frvning aldrig behvde visa upp862. Vad O inte visste var att han redan frn terkomsten till Sverige var bevakad och att anledningen till att han aldrig behvde visa upp intyget var att skerhetspolisen hade informerats och att man drfr hade kontroll ver hans aktiviteter. Redan den 4 juni hade O upptagits p den skallade s-listan, vilket innebar han snart stlldes under post-, telefon- och telegramkontroll. I och med detta kom ven stora delar av korrespondensen, telefonsamtalen och telegrammen till och frn Seminariet fr nordisk och jmfrande fornkunskap vid Uppsala Universitet att tidvis st under skerhetspolisens kontroll. Det ende som var informerad om detta var Sune Lindqvist. Breven, telegrammen och telefonavskrifterna ger intressanta upplysningar rrande tskilliga ting, men visar ocks det kompakta motstnd dessa hgerextremistiska ider mtte bland de yngre forskarna och arkeologerna i Uppsala och i Stockholm. UNDER APRIL 1940 kom det ocks rapporter frn de s kallade Berlinsvenskarna dvs den lilla svenska kontingenten i tredje rikets hjrta men skerhetspolisen konstaterade att dessa ofta var paranoida till sin natur och inte alltid helt plitliga. En kyrkoherde p Gotland hade ftt intrycket av att O hade flyttat till Tyskland fr att tjnstgra i den tyska armn. Informationen var med andra ord orovckande. I Berlin hade Reinerth satt den till synes fullkomligt osjlvstndiga O att skta upprtthllandet av hans frenetiska korrespondens med nordiska arkeologer. Denna var vidlyftig, men ngot slavgra var det minst av allt. I Berlin trakterades O som en prins. Allt var fritt. Tillsammans med journalisterna Arvid Fredborg och Christer Jderlund reste han runt i Propagandaministeriets skinande bilar, och vann tilltrde i de fina salarna. Enligt ett frhr hllet efter kriget med Berlinsvenskan E sgs han ofta i sllskap med tv flickor, E uppgav att den ena var anstlld av Auswrtiges Amt, den andra av propagandaministeriet. Fredborg som lrt knna O i studentfreningen Heimdal, uppgav i frhr att han varnat O fr dem, eftersom de rapporterade till Gestapo863. Han umgicks ocks flitigt med en skdespelare vid namn Ulf Westman och som under sin frsta tid i Berlin bodde hemma hos O. Det var fullt tillrckligt fr den svenska

Brev Oxenstierna till SL 1 juli 1940. EI:5, UUA-ark Betraktar man avhandlingens fotografier i bgge versionerna kommer man dock upptcka att mnga av exterirerna inte r fotograferade av Oxenstierna. Landskapsbilderna i avhandlingen kommer nmligen frn Mrten Sjbecks arkiv. Sjbeck var byrchef p Kungliga jrnvgsstyrelsen, men ocks landskapshistoriker, hade utfrt otaliga expeditioner i det sydsvenska kulturlandskapet de flesta nu i ATA. 863 Frhrsprot. A.F. 31 augusti 1945, RPS-sk. Fredholms och Jderlunds egna uppgifter r dock djupt dubisa. 352
862

861

skerhetstjnsten, Westman var en av de spklika radiorsterna vid den svensksprkiga tyska radiostationen i Knigsberg.864 UNDER TIDEN hade Sune Lindqvist sett till att frelsningsutbytet med Tyskland avvecklades. De sista gstfrelsningarna hlls i november 1940. Vi vet att Lindqvist upprtthll kontakten med fngslade danska och norska arkeologer, vi vet att han ppnade hemmet fr judiska flyktingar som exempelvis Gerda och Mogens Brndsted865 som tvingats fly undan frfljelserna i Danmark och vi vet att han ingick i det ntverk som gmde flyktingar undan det tyska flyktingspionaget. En av dessa, BL866, en tysk antinazist som 1938 kom som flykting till Sverige, mnade Sune Lindqvist srskilt om efter tskilliga skrivelser till myndigheterna att lta honom stanna i Sverige, satte Lindqvist honom i arbete och lt gmma honom p hemlig ort i trakterna av Falun. Nr BL bekymrade sig ver att han inte hade kunnat ge ngot livstecken ifrn sig till vnner och slkt, erbjd sig Sune Lindqvist att agera brevlda att fra med sig brev och hlsningar till Ls nrmaste i Tyskland. Dessa brev kom fram. Vad som hade skett om Sune Lindqvist hade ertappats med dessa brev behver vl knappast ppekas. I oktober 1942 skriver Sune Lindqvist till DAADs svenska kontor och betackar sig fr den till arkeologi frkldda nazistiska propaganda som DAAD snder till seminariet och seminariets studenter. Reaktionen frn DAADs representant daterat den 28 oktober 1942 - r genomsyrat av en teatralisk blandning av snarstuckenhet och arrogans; propaganda r oss fullkomligt frmmande. Propaganda var, enligt deras egna instruktioner, det enda de skulle gna sig t. SD och SS-Ahnenerbe brjade snart fatta misstankar. Bestraffningen fr denna omsvngning kommer i mars 1942. Nr Sune Lindqvist vill bjuda in danska arkeologer till Uppsala, dribland Brndstedt och Troels-Smith, fr dessa inget utresetillstnd.867 Inte heller fr Sune Lindqvist inresetillstnd till Danmark i juni 1942.868 Oxenstierna kom senare att vrvas av SS, mitt framfr gonen p den allt mer politiskt oplitlige Reinerth.869 Vad som upprrde Uppsalaseminariet mest var en formulering i ett brev som antydde att tysk arkeologi utnyttjade koncentrationslgerfngar under sina utgrvningar. Eftersom man enkelt kunde f intrycket att detta roade honom, skulle dessa rader st honom dyrt. Nr O tervnde till Sverige var karrirvgarna mer eller mindre stngda. Han skte arbete som om ingenting hade hnt, och vid ett sdant tillflle uppstod ett animerat grl mellan O och K. A Gustawsson ett grl som av ngon anledning kom att registreras av skerhetspolisen. Gustawsson var uppenbarligen p sitt vrsta (eller bsta) humr. Inte heller
Niclas Sennerteg, Tyskland talar : Hitlers svenska radiostation, (Lund 2006). Muntlig uppgift T. Brndstedt. 866 Muntlig uppgift W. Lodewiges van der Mynden. 867 Brev Brndstedt till SL 14 mars 1942. Personarkiv, UUA-ark. 868 Brev. (avsndare olslig, kommer frn Nationalmuseet)till SL den 3 juni 1942. Personarkiv, UUA-ark. 869 Wolfgang Pape, "Zur entwicklung des faches ur- und frhgeschichte," i rhistorie und Nationalsozialismus. Die mittel- und osteuropische Ur- und Frhgeschichtsforschung in den Jahren 1933 - 1945, ed. A Leube (2002). s.183 ff. 353
865 864

gick O:s disputation den 8 februari 1948 srskilt vl. Opponenten Mrten Stenberger visade att inga av de 14 satser vari O sammanstllt sklen fr sin tes, gde full beviskraft. Det r inte osannolikt att O som aldrig flldes fr ngot brott mot rikets skerhet blev beskylld fr vrre saker n han rimligtvis kunde ha hunnit med eller att man ltit honom spela en strre roll n vad han ngonsin hade kapacitet till. Det r inte heller omjligt att han fick smaka mnga prov p hyckleri han var ju knappast ensam om att ha tindrat mot svastikan. Sune Lindqvist skrev ofrtrttligt intyg och brev till tnkta arbetsgivare, men O kom att f det besvrligt. Sune Lindqvist medgav senare att han kanske hade varit verdrivet beskedlig.
Han var ett problembarn av beklagansvrd sortDet hindrar inte att, jag tycker om pojken och lider av att han har kommit s p tvren i tillvaron. 870

Lngt senare, 1950 skulle Peter Paulsen bertta fr Sune Lindqvist att han hade lagt mrke till att Lindqvist inte varit lika entusiastisk ver den dr utflykten till Gamla Uppsala som han sjlv, och han frstod nu varfr.871 Nr han hade njutit av stillheten i Gamla Uppsala den dr brittsommardagen 1941 hade han inte insett vilka svrigheter och faror han utsatte Sune Lindqvist fr. Paulsen behvde inte oroa sig ver det.

870 871

Brev SL till Axel Botius, den 25 maj 1950. F IV:4, UUA-ark Brev frn Peter Paulsen den 25 februari 1950. UUA-ark.

354

G AMLA U PPSALA OCH DEN N ORDISKA

TANKEN

Der Skandinavismus muss fallen. PETER PAULSEN .

ETER PAULSEN kom att bli en av dem som pekade p hur obrukbar en plats som Gamla Uppsala var fr de tyska nationalsocialisterna. Eftersom platsen representerade allt det som i vrigt kunde tnkas locka den nazityska arkeologin, filologin och inte minst den rtts- och religionshistoriska forskningen, skulle man kunna frvnta sig ett enastende intresse frn tyskt hll. Intresse fanns det, naturligtvis, men platsen var obrukbar och orsakerna till det r ganska uppenbara. Det var i huvudsak tv faktorer som bjd p de strsta hindren. Den frsta gllde platsens enhetsskapande potential systematiskt inprntad i allmnhetens medvetande sedan rhundraden. Den andra faktorn - som frmst sttte p hinder bland akademikerna - var att det inte fanns ngonting hr som kunde ge den nazistiska versionen av forntiden ngon som helst legitimitet. Det hade mindre med vetenskapliga fakta att gra n den bild av platsen som frmedlats vetenskapligt av en av nationalismens viktigare - och missbruksbengna - uppfinningar, arkeologin. Platsen var s inbddad i den svenska nationalistiska frestllningen att den, i tyska gon fel anvnd, kunde utgra ett hot mot den som frskte invadera landet. Hr r vi terigen inne p beredskapsnationalism och hr ekar ter rsterna frn de nationalistiska vertonerna under SLU:s riksting, som visserligen ter sig dunkla i vra ron men som tydligt hade udden riktad mot de frmmande herrar som hotade landet. Men vad som verkligen kunde utgra ett hinder var att det ocks var en plats dr man kunde appellera till en tnkt sammanhllning som gick utanfr nationsgrnsen. Gamla Uppsala var i allra hgsta grad en plats en plats dr skandinavismen ltt kunde vckas till liv och manifesteras, och vid flera tillfllen hade detta ocks skett.872 Peter Paulsen och Otto Hfler professor i germanistik och Himmlers Skandinavienexpert - konstaterade i flera PM till Himmler att om det var ngot som stod i vgen fr den tyska propagandan i Norden s var det just fenomenet skandinavism. Skandinavismen, skrev Peter Paulsen, mste falla. Den vinner stndig terrng i Norden och den riktas mot Tyskland.

872

Gamla Uppsala kyrka upplts bl a till norska hgmssor. GUK, PIV:4, ULA. 355

Der Skandinavismus, der sich gegenwrtig im Norden unter negativen Vorzeichen gegen Deutschland immer strker herauszubilden droht, muss fallen. Demgegenber msse die grossgermanische Schicksalsgemeinschaft herausgestellt werden. 873

Det var just Paulsen och Hfler som vittnade om hur obrukbar Gamla Uppsala var fr Hitlers Tyskland. Hfler skrev att de historiska vetenskaperna i Sverige nu gnade sig t att avfrda alla tankar p ett samgermanskt frflutet de hmtar all nring ur den liberala demokratin och verfr den till det Nordiska frihetsidealet, de ser det gamla germanska idealet som en judisk-amerikansk-kapitalistisk demokrati. Hier nordische Freiheit, dort preuisch-deutscher Zwang! Han noterar i stort sett bara en nazistisk propagandaframgng: det kade rysshatet. 874 Angreppet p objektiviteten, inte minst de angrepp som rann ur Heideggers och Goebbles pennor, var fullstndig Birgitta Almgren noterar att sjlva ordet i sig var negativt konnoterat.875 Detta var, med ngra f undantag, en fullkomligt obegriplig stndpunkt fr en svensk arkeolog. Man misstnkte att svenska arkeologer undergrvde nazifieringen av det ockuperade Danmark och Norges arkeologi genom att konfrontera den nordiska tanken, den nazityska idn om en arisk, germansk historiegemenskap, med den sekelgamla skandinavismen en rrelse som i nazityska gon hade det ofrdelaktiga med sig att den inte bara var sllsamt seglivad och knslosam, den var mer eller mindre - per definition anti-tysk. Nordens Enhed handlade om Skandinavien, inte om Tyskland och skulle den synen sl igenom skulle det innebra att det Tusenriga riket, vars historiska legitimitet stod och fll med den nordiska tanken, inte lngre betraktades som en del av denna nordiska samhrighet. Varken Paulsen eller Hfler kunde dlja sin besvikelse: i rapporterna framstr de bgge SS-mnnen som tv otrstliga pojkar som just nekats medlemskap i en hemlig klubb. DEN ANDRA FAKTORN av betydelse lg i det omjliga uppdraget att verfra en nationalsocialistisk, eller fascistisk forntidsuppfattning till Gamla Uppsala. Faktum var, och r, att det r just hr som dessa tankemnster stter p de allra strsta hindren. Torgny Lagman, som stndigt ruvar i skuggorna, begick tv brott fr det frsta hotade han att stlla till med konungamord ngot som stred mot hela den nazistiska iden om ledarprincipen - och fr det andra gjorde han det fr en s pass ogermansk sak som fr att bevara freden dessutom med norrmn. Hfler konstaterade i Die Entwicklung der geistigen Lage in Skandinavien876att ett av de mest grundfasta elementen i den skandinaviska mentaliteten var skandinavens patos fr
Bericht ber die Tagung der Nord- und Ostdeutschen Forschungsgemeinschaftam 1 und 2. Februar 1941. Bundesarchiv R 153 (Gerd Simon har dock BA BI 493) Bl. 87-88 + 91-92. 874 Hfler an den RF-SS und Reichskommissar fr die Festigung des deutschen Volkes (= Himmler), 24.3.42, BA. NS 21 / 86. 875 Almgren 2005, s. 255. 876 Vortrag vom 23.11.1942 auf der Tagung der Abteilung III des Reichssicherheitshauptamtes. BA BDC PA. Hfler Bl. 240-274. 356
873

rttsskerhet och rttsknsla. De hade tidigt utvecklat en rttsformalism fr att garantera rttstrygghet, reglera tvister och fr att skerstlla individens integritet infr exempelvis kungamakten. Detta patos kom till uttryck i en sorts ridderlighet som i Hflers gon var en verklig fara eftersom den nu mobiliserades emot oss. Vad han avsg var skandinavernas avsmak infr Nrnberglagarna och judefrfljelserna. Skandinaverna betraktade judarna som frsvarslsa och att vergreppen mot dem, och frfljerserna av oliktnkande, aldrig kunde associeras med nordisk rttskipning. Den germanska rtten i nazistisk tappning hade ingen tjuskraft p det stora flertalet skandinaver - det var, som redan konstaterats, inte mycket som frenade Torgny Lagman och Roland Freisler.

MEDLPARNA

ATT DET FORNTIDA Uppsala var svrhanterat fr de tyska nazisterna innebar inte ndvndigtvis att den var svrhanterad fr svenska hgerextremister. Det hngde mer p vad man fr tillfllet hade lust att pst. Inom den svenska extremhgern var synen p forntiden och historien lngt ifrn enhetlig. Grupperna var splittrade och hmtade sina anhngare ur helt olika sociala skikt. Vad de dock hade (och nnu har) gemensamt r ngot som alltid fljer med den nationalistiska historiekonstruktionen: de ymniga inslagen av tvetydigheter, motsgelser och paradoxer. P Odengatan 42 samlades under 1930- och 40-talen en skara mnniskor ur den vre medelklassen fr att diskutera saker och ting i sann gtisk anda. Inte sllan diskuterade de Olof Rudbeck. Tankekasten och infallen, de excentriska frgorna och diskussionerna skulle vara riktigt roliga, om det inte vore fr att Manhem var en pronazistisk frening.877 Medlemmarna i Manhem hyllade Rudbeck i talanglsa diktverk, hyllningsanfranden och vetenskapliga artiklar - enastende i all sin enfald. Man till och med imiterade hans mer olyckliga arbetsmetoder: Herman Lundborg ansg sig ha bevisat att det ariska urhemmet varit belget ngonstans i Vstsverige, vilket han hade kommit fram till genom en overtrffad manipulation av statistiska data. Manhem var ett sllskap fr antisemiter, teologiska srlingar och osannolika existenser ur den vre medelklassen som kom i knslostormar nr Hitler med smtt tvngsmssig ritualism upprepade de bermda slagorden frn det trettioriga kriget: ex septentrione lux istllet fr ex oriente lux - das Licht aus dem Norden i stllet fr das Licht aus dem Osten. De vre medelklassnazisterna i Sveriges Nationella Frbund, eller det fascistiska Svensk Opposition, hade inte Manhemmedlemmarnas sagolika anlag fr fantasi

877 Idhistorikern Lena Berggren har skildrat Samfundet Manhem, den svenska antisemitismens idhistoria och ngra av de mer framtrdande individerna i denna rrelse i sin avhandling. Lena Berggren, Nationell upplysning : drag i den svenska antisemitismens idhistoria, (Stockholm 1999).

357

eller det mer proletra nazistpartiet SSS ofrmga att lsa innantill eller minnas vad de trots allt hade lst. ven om ingen av medlemmarna i SNF eller SO utmrkte sig som tnkare av ngra strre mtt, var en inte helt obetydlig del av dem akademiker. De blundade inte fr just de svrigheter som Paulsen och Hfler pekat p, men de hade uppenbarligen inte tid fr ngra mer djupgende problematiseringar, drfr tog man genvgar. Rutger Essn drog fljaktligen slutsatsen att den ldre historien kort och gott var frfalskad ett i desperation tillgripet politiskt reklamtrick, allt fr att tjna kommunismen och demokratin, vilket bland tskilliga hgermn ansgs vara synonyma begrepp. I Essns gon var den arbetande svensken ett egoistiskt smkryp som bara stadkommit saker och ting som gagnade dem sjlva. Folket har varit htskt, trngsynt och gnade sig t s mnga hmndakter att det bildade ett typiskt drag i svensk historia. Svensken var minst av allt ngon demokratisk varelse, och borde drfr inte framstllas som ngon som strvade efter vlfrdssamhllet.878 Ikke Ryding, en flitig skribent i det fascistiska Vgen Framt, konstaterade att Torgny Lagman var en verklasslakej ngon som begick det typiskt aristokratiska rnkspelet fr att avstta Ledare, dvs Kungen. Om det var ngot berttelsen om Torgny Lagman visade, s var det att det gamla Vikingasamhllet gud-ske-lov inter var ngon demokrati, att det inte fanns ngon laglig form, varigenom menigheten kunde utva inflytande p rikspolitiken ngot som i Rydings gon lt betryggande.879 Det hindrade varken SO eller SNF frn att idka mten i Gamla Uppsala dr man hyllade Torgny Lagman och den arbetande svensken.880 Just dessa stndiga halsbrytande frvandlingar, det fria frhllandet ven till sina egna utsagor, r ett karaktristiskt drag inte bara hos Rutger Essen utan ven typiskt fr hur extremhgern d som nu utnyttjar en plats som Gamla Uppsala. Inga hyllade Sveavldets hjrtpunkt s mycket som de f markgare i Gamla Uppsala som tillhrde den nationalistiska hgern, nda till den dagen riksantikvarien ppekade att de inte lngre fick gna sig t sandtkt p deras fornminnestta gor. Naturligtvis frskte ven en eller annan arkeolog f foten att passa skon, men till det krvdes en betydande kirurgi. Lika svrt som det var fr Carl Lundius under envldets dagar, lika marigt hade Gustaf Holmgren att frklara den ldre Vstgtalagens rttslsabalk. En lag som kunde tolkas som att den gav folket rtten att vlja eller avstta en kung harmoniserade inte med hans politiska orientering.881 Holmgren ville ogrna se att tinget vid detta Mora var ett valting, dr de frsamlade hade att vlja mellan olika tronpretendenter utan att frgan skerligen hade blivit av-

Nationell Tidning den 18 oktober 1941. Vgen Framt den 1 november 1941. 880 Fr Lagmannens betydelse fr den Socialdemokratiska historieskrivningen, se sa Linderborg, Socialdemokraterna skriver historia : historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000, (Stockholm 2001). 881 Holmgren r en av de tv arkeologistudenter som n.b vid den hr tiden - var aktiv i ett hgerextremt parti, det fascistiska Svensk Opposition. Holmgren var ocks aktiegare i den pronazistiska tidningen Dagsposten. 358
879

878

gjord p frhand genom vapenskiften eller stormannaverenskommelser.882 Omvnt kunde inte heller vrka, i Holmgrens gon, betyda avstta, utan syftade bara en ceremoniell akt. I den nationella, borgerliga diktatur som Holmgren efterstrvade, fanns det naturligtvis inte utrymme fr folkliga synpunkter drfr var allt bara ett skdespel. Att avfrda allt som tog sig formen av vad som kunde pminna om sentida demokrati som ceremonier eller ritualiserade val dr utgngen var given p frhand, r ett motiv som naturligtvis inte alltid behvde framfras av personer som var hgerextremister, men som definitivt kom i par med antidemokratisk, hgerextremistisk forntidsuppfattning och mnniskosyn. Ett annat genomgende drag r att framstlla de forntida aktiviteterna bortom all rationalitet, betona det bestialiska, irrationella, massorna som eldas till extas och helt och hllet gra den obegripliga, grymma, intuitiva och irrationella jrnldern till ngot man framstller som ideal. Det skulle inte minst visa sig i de populra framstllningarna av det forntida Uppsala. I dessa skulle Adam av Bremens Uppsalaskildring bli ngot som Adam av Bremen skulle f svrt att knna igen.

NR DET GLLER vetenskapliga och intellektuella processer r det sllan klokt att lta en viss tidpunkt, ett visst r, ett visst rtionde eller en viss epok bilda vndpunkter. Allt som bestr av peripetier hr hemma p scengolvet. Man mste dock blunda hrt fr att inte lgga mrke till att det hnder ngot med Gamla Uppsala under den period som strcker sig frn 1940-talet fram till seklets slut, att ngonting frndras och att det mjligen r just det som sker kring 1950-talets brjan som tycks ha en srskild betydelse. Detta r en period av stormar och stiltje, och de mer intressanta skildringarna av hur vindarna blste fr vi som vanligt frn dem som hade till yrke att observera saker och ting i sin samtid.

882 Gustaf Holmgren, Gamla Uppsala och Mora ng i medeltidslagarnas valfreskrifter, (Stockholm 1937). s.20. 359

M ED KRITISKA BLICKAR

Professor Nerman r alltjmt skyldig bevis fr att den oknde mannen i Hgahgen r konung, att han r sveakonung och att hans svearike haft icke obetydliga dimensioner. ERIK LNNROTH.

tidskriften Rster i Radio bertta att det i Sverige numer fanns 600 000 innehavare av radiolicenser. Det innebar i praktiken att 3 till 4 miljoner svenskar mer eller mindre regelbundet lyssnade p radio. Radion hade blivit oumbrlig, menade man det var inte bara den bermda radioteatern, musiken, vderleksrapporterna eller nyhetssndningarna som lockade lyssnarna, utan ven, radiofrelsningarna och de dagsaktuella diskussionerna.883 Det var ett ambitist projekt med en imponerande spnnvidd. Radioteatern snde cirka 140 frestllningar om ret, de spelade Strindbergs Fadren och Tjechovs Msen, diskuterade Stanislavskijs metoder och den nya franska dramatiken. Med radion kom ocks Beethoven och Stravinskij p besk i vardagsrummen, och frmmande klanger frn obegripligt avlgsna lnder varvades med mer hemtama dragspelsklanger. Radiotjnsts frelsningsserier lockade dem som var med sin tid och hade man inte alltfr pipig rst kunde man snabbt bli riktigt folkkr.884 Infr frelsningarna publicerade Rster i Radio publicerades en kort resum och en litteraturlista infr varje fredrag, allt fr att den hugade lyssnaren skulle hinna frbereda sig. Fredragen spann frn s skilda mnen som den nya astronomin, kontinentaldriften till Statsmakterna och de ekonomiska lagarna. Mrten Stenberger var en av dem som inledde 1933 rs fredragsserie. Han begrep uppenbarligen det dr med radio han talade ver mnet Erik den Rdes land - vikingafrderna till Grnland och Amerika - en tmligen sker publiksucc. Maja Hagerman har beskrivit hur gestalter som Sune Lindqvist och Birger Nerman snabbt blev folkhemsidoler bgge var lysande underhllare, var och en p sitt speciella stt. Det var lngt ifrn alla som uppskattade arkeologins popularitet. Nils Ahnlund skrev:

R 1933 KUNDE

Rster i Radio 1933, nr 1. s. 1. Bara upplysningsvis: Nerman hade en bullrande mrk rst, Mrten Stenberger en hgst normal och Lindqvist en ngot ljusare, men ingen av dem var srskilt pipig. Muntlig uppgift: Bo Grslund. 360
884

883

Det har ingtt i publikens medvetande att allt som har gra med att grva i jorden har fretrde framfr vriga humaniora, snart sagt vad det n gller 885

Men massmedia tog humanistisk forskning p stort allvar, och risken att de oroande tendenserna till halsbrytande nyrudbeckianism skulle passera utan invndningar var inte srskilt stor. P de stora tidningarna kom allt fler redaktrer med relativt lnga karrirer inom universitetsvrlden. Torgny Segerstedt, Ture Nerman, Barbro Alving, Herbert Tingsten, Ivar Harrie, Carl-Adam Nycop och senare Olof Lagercrantz. Det innebar att forskare med anlag fr att dra alltfr vittgende slutsatser ganska omgende blev freml fr sakkunnig granskning. Det, i synnerhet, skulle drabba de frfattare som gett sig in i mnet forntiden.

I EN RECENSION av Sveriges konungar och drottningar genom tiderna (1952)886 konstaterade Hans Villius med en stor suck att Birger Nerman hade ftt fr stort utrymme i boken eftersom forntida kungar som aldrig hade existerat ftt mer plats n sdana som verkligen hade det. Fr vl 40 r sedan, skrev Villius, gjordes en vlbehvlig gallring i den snrskog av hypoteser, p vilka vr ldsta egentliga historia var grundad. Mnga kungar som p vetenskapliga grunder med ltthet kunde frpassas till sagovrlden, hade Nerman nu stoppat tillbaka in i regentlngden. Dessutom, om detta bokverk nu hade varit tnkt som en gva till den 70 rige Gustav VI Adolf, var det exempelvis obegripligt varfr hans farfar Osckar II bara tillgnats en boksida medan Ingjald Illrde ftt fyra.887 S hr lt det i princip p varenda kultursida i hela Sverige varje gng Birger Nerman hade utkommit med ngonting nytt, och eftersom det skedde ganska ofta och d han sllan frsatte tillfllet att frsvara sig mot de kritiska recensionerna resulterade det i lngvariga debatter. Man kritiserade ofta bristen p modern vetenskaplig metod vid utnyttjande av de skriftliga historiska kllor, och konstaterade att hans verk inte kunde bedmas som ngot annat n sknlitteratur.888 Att ngon historiker av facket skulle godknna profesor Nermans metoder fr historisk forskning torde vara uteslutet, dundrade Erik Lnnroth.889 En skribent som rkade vrre ut n ngonsin Nerman var ke Ohlmarks.890 I Svenskarnas tro genom rtusenden (1947-1950)891, blev Ohlmarks - trots att han
885 Brev Nils Ahnlund till Gunnar Rudberg 24 februari 1936, Gunnar Runbergs brevsamling, UUB. 886 Birger Nerman et al, Sveriges konungar och drottningar genom tiderna, (Stockholm 1952). 887 Aftonbladet den 22 december 1952. 888 DN den 29 juni 1950. 889 DN den 4 februari 1942. 890 Fr Ohlmarks aktiviteter under 2:a vrldskriget, se Andreas kerlund, "ke Ohlmarks in the Third Reich - a scientific career between adaptation, cooperation and ignorance," i The study of religion under the impact of fascism. , ed. Horst Junginger (2008). 361

ansg att verket var epokgrande892 tillintetgjord fr sitt smtt sagolika fabulerande.893 Det hela skulle leda till betydande bataljer mellan ke Ohlmarks och Sydsvenskans Carl-Axel Althin, Stockholms-Tidningens Olov Hartman och Expressens Ivar Harrie.894 Gamla ofrrtter tycktes spela en stor roll i dessa bataljer. Rubriker som Vad tjnar sdant till?895, Religionshistoriska fantasterier896 eller Fenomenet Ohlmarks897 dnade emot lsarna vid morgonkaffet. Andra skribenter, som den omttligt populre signaturen Cello i StockholmsTidningen, var inte lika upphetsade. Han kunde inte lta bli att tycka lite synd om forntidens utforskare:
men varfr berva dem deras tro p sina egna teorier? Vrdare av vra fornstora minnen ska trivas, och om en arkeolog hittar en nedgrvd brdlapp, som han genast kan bevisa att den tillhrt Ingjald Illrde och att denne anvnt den att hlla fr mun, nr han gspade, s ska man inte frstra den vetenskapliga upptckargldjen fr honom genom att frga varfr det str Pellerins Margarin p brdlappen, ven om det skulle rka gra det. 898

Som populrvetenskaplig skribent klarade sig Sune Lindqvist generellt sett bttre undan den hrdfra kritiken n Birger Nerman, frmst beroende p just det som skilde dem t den senares talang fr sknlitterrt berttande och frhllandet till de skriftliga kllorna. I ett varnande brev till Eric Oxenstierna skriver Lindqvist
Det finns ngot som heter mytosofi, som jag r mycket rdd fr. Nermans sagoforskning, Nordns stgtska spekulationer, Nihlns gotlndska fantasier och Almgrens hllristnings- och kultbruksstudier var ingalunda min kulr.

Han medgav ocks att han brjat bromsa in nr det kom till filologin. r man inte sadelfast dr, skrev han, riskerar man att rka in i gungfly.899 Lindqvists stora nackdel tycks snarare vara det ltta kaos som genomsyrade de populra skildringarna, ibland blev recensenterna inte kloka p vad det var han ville ha sagt! Var detta ngot modernt stt att skriva p? Inte ovntat var det i tidningen Socialdemokraten som Sune Lindqvists Svenskarna i heden tid (1935) fick de bsta recensionerna. Eftersom Lindqvist avfrdade den socialdarwinistiska utvecklingsteorin och understrk idn om att framtskridandet var beroende av umgnge med frmmande folk och att isolation alltid betytt tillbakagng, innehll den fr tidningen ocks en vik891 892 893

ke Ohlmarks, Svenskarnas tro genom rtusendena, (Stockholm, 1947). SDS den 19 feb 1948, samt 7 mars 1948. Se rec. i Expressen den 29 januari 1948, SDS den 19 februari 1948, Stockholms-Tidningen den 1 mars 1948. 894 I SDS respektive Expressen. 895 Erik Lnnroth i DN den 21 juni 1950. 896 DN den 7 mars 1948. 897 Expressen den 29 januari 1948. 898 S-T den 28 mars 1950. 899 B. till EO, den 28 maj 1943. UUA-ark. 362

tig politisk sens moral.900 Lindqvist fick fr vrigt ofta goda recensioner i den socialdemokratiska pressen trots senare tiders milt sagt fantasifulla pstenden om hans politiska tillhrighet. I Gteborgs Handels och Sjfarts tidning skrev Ivar Harrie att han fann Svenskarna rrig och oskarp och att dr dras mycket djrva slutsatser, men fann den nd intressant eftersom den var betydligt mer terhllsam n de vriga nyrudbeckianerna. ven Harrie gillade den uttblickande antichauvinismen.901 I Stockholms Dagblad fick Lindqvist berm av Arthur Nordn, som dock beklagade att Lindqvist fljt prof. von Friesens korrigering av min versttning av den nyfunna runristningen.vid Oklunda.902 ERIK LNNROTHS recension av Lindqvists Vr svenska guldlder903 r ett ganska typiskt exempel p den ngot lugnare tonen, men den belyser samtidigt en annan diskussion som indirekt handlade om Gamla Uppsala. Lnnroth, som hade all anledning att tvivla p arkeologers hantering av de skriftliga kllorna, kunde inte lta bli att kritisera Lindqvists fr att han inte hll sig till uppgrvda fynd vilket en arkeolog i Lnnroths gon borde hlla sig till utan att han nu frskte sig p att behandla perioden 375-550 e.Kr ur historisk synpunkt. Lindqvist, skrev Lnnroth:

gr ver frn fremlen till de litterra kllorna och frena sig med sina fackkollegor p den hypotesernas allfarvg, som mnga svenska fornforskare trampat fre honom och som aldrig synes mynna ut i ngra skra eller ens sannolika resultat. Som huvudkllor anvndas den fornengelska dikten Beowulf och den norska Ynglingatal. Man har nyligen riktat frgrande kritik mot dessa kllor och framhllit, att de bevis, som hittills anfrts fr deras historiskhet, inte hlla mttet 904

Den frgrande kritik som Lnnroth anspelade p var ngot som p stt och vis utgr ett nyckeldokument i 1940-50-talens svenska forntidsdebatt, trots att det r ganska blygsamt, och trots att det hela egentligen handlade om Danmark. I Kpenhamn 1943 disputerade Niels Clausen Lukman sin avhandling Skjoldunge und Skilfinge.905 I denna avfrdade Lukman inte bara den danska nationalmyten om Lejre som residens fr den gamla Skjoldungatten, han avfrdade hela Skjoldungatten. Sagorna om dessa hjltekonungar var inget annat n mellaneuropeiskt allmngods och han kunde med viss skerhet pst att dessa av Saxo kanoniserade nationalhjltar inte alls var danskar, utan asiater Hunner.906

Soc. Dem den 5 april 1935. GHT den 27 februari 1935. 902 St-D den 27 april 1935. 903 Sune Lindqvist, Vr svenska guldlder, (Uppsala 1945). 904 GHT den 8 januari 1946. 905 Niels Clausen Lukman, Skjoldunge und Skilfinge : Hunnen- und Herulerknige in ostnordischer berlieferung, (Kbenhavn, 1943). 906 Inge Adriansen, Nationale symboler i det danske rige 1830-2000, (Kbenhavn 2003). s. 169 ff. 363
901

900

Reaktionen kan man ltt frestlla sig och fr vi tro de svenska tidningarnas rapporter blev Lukmans disputation blev en skandalartad tillstllning. Frste opponenten Jon Helgason inledde disputationen med orden:

Ni tar emot tre lnga, ljushriga, sttliga och blgda nordbor och slpper sedan ut dem genom kksdrren som lgrasiga, gula, snedgda mongoler. 907

Att Lukman hade gjort de bermda Skjoldungarna till en flock hunnerkungar och dessutom dristat sig att ifrgastta om det verhuvudtaget bott ngra kungar i Lejre, fll inte Birger Nerman i smaken.

det r ingen metod i det hela, det verkar vrldsfrmmande kammarlrdom helt utan sinne fr realiteter. 908

Detta var ord som roade Erik Lnnroth. Ngra dagar tidigare hade han hyllat Lukmans avhandling och uttalade en frhoppning om att ven de svenska forntidskungarna skulle upplsas i intet s att man kunde skymta konturerna till en ny, svensk fornhistoria.909 Men nu, 1946, gick inte Sune Lindqvist riktigt i den fllan som Lnnroth hade gillrat i sin recension av Vr svenska guldlder. Lindqvist svarade honom att det inte var ngot strre fel p Lukman, hans utredningar var nyttiga, ven om han kanske hade fuskat lite vad gller kllkritiken Lnnroths paradnummer. Och frresten trampade han sjlv inte alls p samma vgar som sina fackkollegor, tvrtom tyckte ven han att litteraturen inte alltid hll mttet, att Skjoldungasagans frfattare fabulerat obesvrat, att Ynglingasagan var historiskt vrdels och att Ynglingatal r en grumlad klla som Tjodolf av Hvin frvrngt men menade att det, liksom Beowulfkvdets lsliga komposition, nd kan ge vissa utgngspunkter.910 Vad svarar man p snt? DE FLESTA recensenter och kritiker kastade sig glatt ver skribenterna, de skjuter in sig p konstruktionerna, p genealogierna och frmgan att lmna kllkritiken drhn. Men det fanns ngot som man inte fann ngon strre anledning att debattera. 1943 utkom Birger Nermans Gamla Uppsala Svearikets hjrtpunkt.911 Den r av flera skl problematisk och borde i konsekvensens namn ha lett till betydande skriverier. Verket blev visserligen kritiserat, det strlande sveavlde, som professor
907

DN den 11juni 1943. Enligt den danska tidningen Fdrelandet ld Helgasons ord de bljede, ranke, lyshrede skjoldunger var blevet forvandlet til skvjede, lavstammede, gule mongoler. 908 Sv. Morgonbladet den 11 juni 1943. 909 DN den 9 juni 1943. 910 Skilfingatraditionens omtvistade kthet. Odat. Ms. UUA-Ark. 911 Birger Nerman, Gamla Upsala - svearikets hjrtpunkt, (Stockholm 1943). 364

Nerman framkonstruerat ur dessa svaga konturer, r nog mer ett blndverk n en historisk verklighet, skrev Gteborgs-Tidningens recensent, men det r Nermans svenska sagorike man ger sig p, inte hans Gamla Uppsala.912 Den mest naturliga frklaringen ligger i beredskapsren, att platsen var oantastlig, men det frklarar inte varfr det fortfarande var s tyst nr kriget var ver. Man skulle i och fr sig kunna se Lindqvists svar till Lnnroth som ett skickligt stt att punktera en debatt som frr eller senare skulle komma att glida ver frn Lejre och Skjoldungar till Gamla Uppsala och Ynglingatten, men det rcker inte heller som frklaring eftersom det fanns andra, mer hgljudda forskare att debattera Gamla Uppsala med, en diskussion som ltt kunde leda till att bilden raserades. Kanske kan svaret ligga i det faktum att kritikerna inte behvde gra srskilt mycket, eftersom inte bara forskarna utan ven insndarskribenterna sktte den saken alldeles p egen hand.
FOLKETS
RST

P ETT UNDERLIGT stt hnger den andliga frstrelsen av Gamla Uppsala under 1930- och 40-talen samman med den fysiska. 1900-talet r en period som i ett arkeologiskt perspektiv knnetecknas av en lika besynnerlig som intressant paradox. De fornminnesvrdande kretsarna och en stor del av Gamla Uppsalas innevnare vidtog tmligen kraftfulla tgrder fr att rdda kulturminnesomrdet tgrder som fr innevnarnas del innebar stora uppoffringar. Men samtidigt frlorade man nstan all kraft att ingripa mot den industriella exploateringen av Gamla Uppsalas resurser. Det mesta av denna frstrelse, som i fallet med gravflt 250 resulterade i total delggelse, skedde p Prstgrdens och de gamla auktoriteternas mark. Enligt en resolution den 31 oktober 1947 beslutade Lnsstyrelsen att utfrda byggnadsfrbud och frbud mot grus- och lertkt inom grnsen fr ett av Riksantikvariembetet freslaget fornminnesomrde. Detta vllade stora protester frn frmst jordgarna och kyrkoherden. Dessa var eller hade varit medlemmar i hgerextremistiska organisationer som nu engagerade sig i Gamla Uppsalaortens Hgerfrening dr motstndet mot fornminnesvrden var som starkast. Just de som grna vurmade fr Sveavldets storsvenska hjrtpunkt, skulle med stora gester hvda att fornminneslagstiftningen inte bara var ovetenskaplig, den krnkte dessutom gandertten. Den smtt frtjusande arkeologin den som skulle bekrfta Gamla Uppsalas storsvenska roll hade pltsligt blivit ett socialistiskt projekt.913 Men det var inte alls s det framstlldes i de artiklar som handlade om saken. Det blev en mycket mer tidsenlig story om man skiftade perspektivet en smula att

GT den 23 februari 1944. I denna recension stller recensenten Nermans hypoteser mot Lukmans. 913 I princip kunde de bara acceptera att Tingshgen, Kungshgarna och Hgsens gravflt var fasta fornminnen Att andra platser betraktades som fornlmningar torde vl vara att g s lngt att det utmanar ljet. Skrivelse den 28 november 1947 frn G. U jordgande byamn till Lnsstyrelsen i C-ln. ULA. Protokoll bl a 9 februari 1949 Gamla Uppsala bys jordgande byamns samflligheter. Gamla Uppsala ortens Hgerfrenings arkiv, A, FOU. 365

912

framstlla det hela som ett demokratiproblem, hur den demoniska Staten genom sina hnsynslsa bulvaner gjorde livet surt fr de obetydliga, frtryckta ortsborna. Men ingen stod ut med dessa reaktionrer, och brket om fornminnesvrden i Gamla Uppsala engagerade inte srskilt mnga utanfr Uppsala. Insndarskribenterna hade brjat debattera ngot helt annat, just det som de sista kapitlen kommer att handla om. Fr att frst den debatten mste vi g tillbaka till den 29 maj 1926.

366

D ET TERFUNNA TEMPLET ?

I viss mn beror mitt drjsml emellertid ocks p viss tveksamhet angende det fruktbrande i att bitvis portionera ut mina mer eller mindre enfaldiga meningar SUNE LINDQVIST

29 MAJ 1926 for Sune Lindqvist p en tjnsteresa till Gamla Uppsala fr att besiktiga en ldre grav som hade antrffats i kyrkans golv.914 Den tillhrde Lars Fornelius och hade uppenbarat sig nr man under de pgende restaureringsarbetena hade avlgsnat trgolvet under bnkkvarteren. Lindqvist var inte srskilt imponerad av vad han sg. Han konstaterade visserligen att golvet i kyrkan, nrmast vster om absiden, mste ha legat betydligt hgre p Fornelius tid, men tyckte inte att det var pkallat med ngon underskning av den.915 Det var ngonting helt annat som hade slagit honom. I kyrkan pgick renoveringsarbeten fr fullt, i hgkyrkan hade man rest byggnadsstllningar och nr Lindqvist nu fick hra att man inom ngra veckor skulle flytta stllningarna till koret det nuvarande lnghuset blev han intresserad; det skulle innebra att ven hgkyrkans golv d blev tillgngligt! Han gjorde en liten mindre underskning i lnghusets sydvstra hrn och p 40 cm niv, under resterna av det tegelgolv som vi tidigare sett kom till under Fornelius tid, fann han ngot som han antog vara den medeltida katedralens ursprungliga golv en brukskaka p underlag av skarpkantiga smstenar o. dy. som vilade p ett tjockt lerlager. Han insg, skriver han till Riksantikvarien, att det hr var ett ypperligt tillflle att inte bara terfinna hela kyrkans ursprungliga golv man kunde grva nnu djupare och kanske gra iakttagelser om platsens konfiguration fre kyrkanlggningen, vilket kan vara vrdefullt fr bedmande av frgan om hednatemplets plats. Egentligen borde man kanske passa p att gra en utgrvning utomhus ocks, omkring kyrkan det kunde man ltt klara av p tv veckor, menade Lindqvist! R iksantikvarien, Sigurd Curman, hade blivit eld och lgor. Hr stod man infr en enastende mjlighet! Kanske var det ocks vetskapen om att det i Kungliga Byggnadsstyrelsens budget fr restaureringen fanns en post p 6145 kronor fr ofrutsedda utgifter, arkeologiska underskningar, rengring och transporter,
EN
914 915

Riksantikvarien, Resefrordnande den 28 maj, S. Brandel. Dnr 1844/26. ATA. Rapport SL till Riksantikvarien den 3 juni 1926. Diarie nr. 2022. ATA. 367

som fick honom att se vissa mjligheter. 916 Redan den 9 juni gav han grvningsfullmakt till Sune Lindqvist och kandidat K A Gustawsson. I Gamla Uppsala frsamling var man mindre entusiastiska. De arkeologiska utgrvningarna innebar svrigheter, det skulle oundvikligen bli frga om merkostnader utver de budgeterade medlen fr ofrutsedda utgifter och vem skulle egentligen st fr det?917 Curman, som var fullt medveten om att fornminnesvrden vid det hr laget brjade fresta p frsamlingens tlamod, skrev ett vdjande brev till Gamla Uppsala kyrkas byggnadskommitt i vilket han med uppenbar melankoli i stmman ppekade att det vore frskrckligt olyckligt om projektet skulle stta p hinder det var ju trots allt frga om ytterst
vrdefulla underskningar rrande ett fr svensk kulturhistoria s viktigt problem som frgan om lget och mjligen ocks konstruktionen av det gamla hednatemplet i Uppsala.918

VARFR?

SIGURD CURMAN, liksom Ernst Klein och Sune Lindqvist frestlle sig att kyrkan och templet sttt p samma plats. Varfr gr de det? I grund och botten hade ju just den frestllningen frlorat det mesta av sitt fotfste. Man kan alltid diskutera hur denna frestllning uppsttt. Om det har funnits en tradition som pekade ut templets lge i direkt anslutning till katedralen, frefaller det som om den tidigare citerade Mariaepisoden hos Adam av Bremen tidigt spelat en avgrande roll fr att odla den. Vi har den besynnerligt formulerade uppgiften frn Messenius Sveopentaprotopolis (1611/12), dr vi inte vet om Messenius menade att katedralens grundval restes p samma plats, eller p nstan samma plats som dr den frkristna kultbyggnaden en gng sttt. Med tanke p att Messenius, terigen, ansg att templet lg vid Trefaldighetskyrkan inte vid katedralen uppstr genast en stor frvirring. Det r naturligtvis inte otnkbart att Messenius citerar en ldre tradition, men att han frvxlat de bgge Uppsalaorterna att det helt enkelt r katedralen i Gamla Uppsala som avses. Det r intressant, men hjlper oss inte eftersom Messenius r otydlig om den exakta placeringen. Den enda klla som uttryckligen uppgav att templet och katedralen lg i direkt frbindelse med varandra var Biskop Karls Annotationes men dessa hade vid denna tid frlorat all trovrdighet mycket tack vare Claes Annerstedts En literr fjd och inte minst Nils Ahnlunds utredning om Nils Rabenius (1927a). Det var lite frargligt, men inte mycket att gra ngot t.
916 Motsvarande 158 000 kronor i 2009 rs penningvrde (KPI, SCB). Remissutltande frn Sune Lindqvist till Riksantikvarien den 6 mars 1928. Dnr 937. ATA. 917 Protokoll den 23 juli 1926, Gamla Uppsala frsaml. KIIa:1. Lngt senare skulle frsamlingen berkna att de extra utgifter som utgrvningarna hade belastat budgeten med uppgick till 4799 kronor och 71 re. Det motsvarar ca 125000 kr i 2009 rs penningvrde. 918 Riksantikv. till Byggnadskommittn fr Gamla Uppsala kyrkas restauration den 24 juli 1926. OIa:1, GUK, ULA. 368

Men det finns naturligtvis en annan mjlighet. Ernst Klein uteslt inte att det var en profetia i efterhand, att Adams Mariaepisod kunde ha spelat in nr man valde rum t katedralen, men ven om det nu inte skulle vara fallet s antog han att:

.en kyrkans tjnare, vl frtrogen med missionens praxis p den tiden, anser det sjlvfallet, att den hedniska kultplatsen direkt efter rening och invigning frvandlas till kristen kyrka. Att sdant ven eljest frekommit bevisas av en serie frbud mot denna praxis frn ledande kyrkligt hll. 919

Bortsett frn om detta var en profetia i efterhand eller inte, ser han besynnerligt nog i de mnga frbud mot denna praxis mjligheten av att kyrkan brt mot just dessa frbud och byggde katedralen p templets plats. Det finns stora problem med Kleins resonemang, bland annat lyfter han frhllanden frn de brittiska arna p 600-talet till 1000-talets Tiundaland.920 ven om det inte r orimligt att frestlla sig just en profetia i efterhand finns det ingenting hos Adam som anger att Mariaepisoden intrffade i templet tvrtom tycks den ha intrffat hemma i den stackars blinde mannens sovrum. Eftersom Maria bara nmner denna plats mste hon avse Uppsala, och i sdana fall kunde det ju vara fritt fram att anlgga katedralen lite var som helst i trakterna. Sune Lindqvist menade, som vi sett, att hemligheten lg i Adams beskrivning i skolie 139 och att detta tydde p att templet lg bakom hgarna frutsatt att man betraktade det sderifrn. Men i sdana fall vore det ju lika troligt att detta tempel hade legat i Prsttrdgrden faktum r att det hade varit en betydligt bttre id eftersom man d slapp omaket att resa templet p grussen vilket krvde betydande markarbeten. Och om man nu strikt skulle hlla sig till Adam frefll det besynnerligt varfr detta tempel som strlade mot alla p sltten, skulle ligga dolt bakom hgarna tog man Adams skolie 139 p orden, skulle en placering mitt p Lilla Grdet vara mer rimlig, inte minst med tanke p att templet d verkligen skulle ha varit synligt och omgiven av kullar, liksom en teater. S dr kan man hlla p lnge, men diskussionen r meningsls eftersom det vid den hr tiden hade tillkommit en faktor som aldrig gr att bortse ifrn.

GAMLA UPPSALA,

NATIONEN OCH EXTASEN

I TSKILLIGA skildringar frn 1900-talet framstr det forntida Uppsala som en plats dr massorna samlades. Den marknad och de tingsfrhandlingar som tidigare spelat s viktig roll, hade helt verskuggats av fenomenet riksbloten vid den hedniska nationalhelgedomen. Naturligtvis ville man bjuda sina lsare p en extra kryddad
Klein 1921 (SvD den 5 juni 1921). Se diskussion och referenser hos Richard Morris, Churches in the landscape, (London 1989). s.46 ff. 369
920 919

version av de kultakter som fanns antydda hos Adam av Bremen, men det r alldeles uppenbart att det hade tillkommit ett helt nytt element i berttelsen. Nerman skriver:

Skerligen har stmningen ofta, srskilt vid mnniskooffren, blivit extatisk. 921

ven Ohlmarks, i vars gon Uppsala inte bara var Sveriges och Nordens utan sannolikt hela den hednisk-germanska vrldens frnmnsta helgedom922 fann anledning att spinna vidare p temat. Ohlmarks fortstter:

Festbeskarna voro mkta gripna av den stundande stora blotfesten vid kungens och gudarnas ste, de buros framt p en vg av religis fanatism i knslan av stegrad gemenskap med frnder, stamjord, det sakrala kungadmet och de gamla gudarna.

DET R INTE Adam av Bremen som ligger bakom den hr bilden av kultaktiviteterna i det forntida Uppsala, utan 1900-talets teorier om masspsykologi. Intresset fr all denna extas, grymhet och de blodiga offren hngde samman med genomslagskraften i de ider som bland annat den franske socialpsykologen Gustave Le Bon presenterade i La psychologie des foules923. Massans sjlsliv, massans psykologi var livligt diskuterad i brjan av seklet. Den exalterade stegringen av massans knslor, dess suggestibilitet, intolerans, grymhet och bengenhet att beg vldshandlingar, var stende inslag i den samtida psykologiska litteraturen.924 Det r ondigt att sga att Le Bon, som fr vrigt ven var arkeolog, gjorde ett betydande intryck p Hitler och Mussolini. 1938 utkom Helge Ljungberg, sedermera biskop i Stockholms stift, ut med Den nordiska religionen och kristendomen Studier ver det nordiska religionsskiftet under vikingatiden. Det var ett verk som skulle gra ett betydande avtryck i den kommande diskussionen. Ljungberg hade redan 1934 frklarat fr Sune Lindqvist att han sg nationalbloten i Gamla Uppsala som en hednisk reaktion snarare n en kultakt med ngon djupare innebrd. Dr folk samlades, dr var ocks reaktionshrden. ven om Lindqvist uttryckte tvivel om det frsta pstendet, hade han inga svrigheter med det andra att samlingsplatserna ltt kunde bli betydande oroshrdar och att oroligheterna mycket vl kunde uppfattas som hedniska reaktioner

Nerman, Gamla Upsala - svearikets hjrtpunkt. s. 83. ke Ohlmarks, Svenskarnas tro genom rtusendena. D. 2, Missionstid och katolsk tid, (Stockholm, 1950). s.76. 923 Gustave Le Bon, Psychologie des foules, (Paris 1912).. Utg. 1894. 924 Se ex. Helge Ljungberg, Den nordiska religionen och kristendomen : studier ver det nordiska religionsskiftet under vikingatiden, (Stockholm, 1938). s.260 ff, samt dr anfrd litteratur. 370
922

921

fanns det std fr i de skriftliga kllorna.925 Men i Ljungbergs gon var de religionshistoriska metoderna inte tillrckliga fr att verkligen komma dessa nationalblot in p livet fr att frst dem mste man frst massans psykologi.

Ett socialpsykologiskt betraktelsestt av dessa kultfester vidgar frstelsen av deras enorma betydelse 926

Han skte sig till djupare, och drmed mrkare vatten, och i avhandlingen skulle Ljungbergs egen skildring av Uppsalablotet riksblotet lika grna kunna ha frfattats av Gustave Le Bon eller Joseph Goebbels:

Allt r drivet till sin spets. Anhopningen av de kolossala folkmassorna, blotfestens karaktr av national-, minnes- och kultfest, dryckesmltiden, de mnga upphngda mnnisko- och djurkropparna, platsens helighet, det bestnkta blodet, de eggande sngerna, intrycket av att st i kultfrbund med gudarna, allt bidrog till uppnende av det typiskt konstitutiva fr en massa, en traditionalistiskt bestmd grupp. Homogeniteten blev frhrskande. Knslan av samband med gngna slktled i denna nationalfest skapade konservativa, reaktionra knslor. Hela anordningen disponerade fr suggestibilitet. Det rikliga blodfldet fdde grymhet. 927

Problemet r att nr Helge Ljungberg skrev detta, hade dessa socialpsykologiska utgngspunkter redan avfrdats som en bisarr kvarleva, kritiken mot teorierna var hrd.928 Den tillhrde en gren p socialpsykologin som avfrdats av de mer socialt medvetna tnkarna. Kritiken gllde inte bara dilettanteriet, kladdandet med begreppen, de illa dolda rasistiska inslagen, tanken p den etniska Volkgeist som Ljungberg antyder och som bland annat Sigmund Freud kritiserade s hrt. Masspsykologi handlade inte om konvergent tnkande bland mnniskor mitt uppe i en repetitiv, sakral praktik, och en massa bestod nstan aldrig av en traditionalistiskt bestmd grupp, mekanismerna r betydligt mer komplicerade. Bland annat drfr kunde de inte appliceras p ett sammanhang som det Adam av Bremen beskriver och bland annat drfr kunde inte kultaktiviteterna i Gamla Uppsala tjna som modell fr dessa ider.

925 926

Se diskussionen i det avslutande kapitlet. Brev till Sune Lindqvist den 20 februari 1934. Personarkiv. UUA-ark. 927 Ljungberg 1938, s. 262 f. 928 Se exempelvis Wilhelm Reich, Massenpsychologie des Faschismus : zur Sexualkonomie der politischen Reaktion und zur proletarischen Sexualpolitik, (Kopenhagen ; Prag ; Zrich 1933); Torsten W Grdlund, "Populr socialpsykologi i Sverige. En kritisk granskning," Tiden no. Nr 9 (1933). 371

VISSERLIGEN KAN MAN finna betydande inslag av nattstndna ider i Ljungbergs arbeten inte minst i behandlingen av guden Tor929 men den enda anledningen till varfr det var s enastende viktigt att hvda all denna extas och denna fanatism, lg i begrepp som homogen grupp och nation. Det fanns i denna nationalistiska idvrld ingen mjlighet att se mnniskooffer som avrttade kriminella eftersom man behvde den irrationella extas som utplnade all individuallitet och som i masspsykologins namn fick dem att beg oplanerade grymheter, drfr har tinget ftt en underordnad betydelse. n mindre att i de snger som Adam av Bremen beskriver se ett kristet gonvittnes tidstypiska frfran ver nekromanti och de oanstndiga carmina diabolica som brukade sjungas vid de ddas kroppar eller vid de ddas gravar det var helt enkelt omjligt under det tidiga 1900-talets att uppfatta dessa snger som ngot annat n snger med anspelningar p fruktbarhet den brdiga jorden, kontinuiteten i odling och sambandet med de gngna slktleden. Just den tankemodellen den nationalistiskt hgerkonservativa antidemokratiska brds- och kontinuitetstanken var en bidragande orsak till varfr man s grna ville terfinna det bermda hednatemplet p samma plats som den nuvarande kyrkans.

SUNE LINDQVIST

OCH REKONSTRUKTIONERNA

LINDQVIST publicerade aldrig vetenskapligt resultaten frn grvningarna av Gamla Uppsala kyrka. Fr detta fick han inte sllan utst kritik - eller oftare gliringar fr sin senfrdighet, men det finns tre ganska naturliga orsaker till varfr Lindqvist aldrig kunde ge en fulldig rapport frn denna underskning. Fr det frsta hade han efter sin professorstillsttning en hel del annat att st i, fr det andra var det bitvis frga om komplicerad och svrtolkad stratigrafi och fr det tredje hade man just upptckt Valsgrde. Att han skulle ha tappat intresset r strt omjligt att frestlla sig, hans kvarlmnade papper r fyllda av konstfrdigt telefonklotter med avbildade hednatempel eller sm skisser ver Gamla Uppsala kyrka, teckningar som skerligen oftast hnger samman med den modell av katedralen och templet som fornsaksmuseets preparator Hilmer Gelin och Allan Fridell arbetade med under 40talets senare del. Publiceringen av Lindqvists observationer skedde frst i och med Else Nordahls sammanstllning templum quod Ubsola dicitur (1996). Vore det inte fr Else Nordahl skulle vi i praktiken inte begripa ngonting.

Helge Ljungberg, Tor : underskningar i indoeuropeisk och nordisk religionshistoria. 1, Den nordiske skguden och beslktade indoeuropeiska gudar : den nordiske skguden i bild och myt, (Uppsala 1947). Se diskussion hos Per Vikstrand, Gudarnas platser : frkristna sakrala ortnamn i Mlarlandskapen (Uppsala 2001). s. 163f 372

929

Nordahls slutsatser skiljer sig p flera avgrande punkter frn de uppgifter som trots allt sipprade ut genom olika artiklar av Sune Lindqvist, men d Nordahl med sedvanlig tydlighet sjlv berttat om detta och d ven Hans Gthberg gjort en vrdefull frdjupad utredning,930 hnvisar jag till dem, och njer mig med att resonera kring vad som lg till grund fr denna diskussion.931 VID UNDERSKNINGEN ptrffade Lindqvist en mngd stolphl och medeltida gravar, och kunde ocks av lagerfljder och golv i skilda niver konstatera att den romanska katedralen knappast var den frsta byggnaden inom omrdet. Trots att det fanns tskilligt annat som borde ha intresserat Lindqvist och de som senare skulle debattera saken, var det stolphlen i den medeltida katedralens norra korsarm, ngra andra i koret och ytterligare ett vid kyrkans sdra vgg strax nedanfr korets absid som kom att elektrifiera diskussionen. I Lindqvists gon bildade dessa stolphl en nst intill kvadratisk centralbyggnad. Nordahl har redan presenterat arbetet s grundligt att det egentligen inte finns s mycket mer att sga, men det finns en intressant detalj som man kan titta nrmare p och som p stt och vis ger en inblick i hur tankarna gick under arbetets gng. Lindqvist hade naturligtvis en hypotes. Hr spelar Saxos beskrivningar av Arkona och Karentia en viktig roll, i Lindqvists gon gav Saxos text en klar och redig bild av templens planlggning och form. Om bde Arkona och Karentia skriver Saxo att det allra heligaste befann sig i mitten av templet, i fallet Arkona fr vi veta att det var fyrkantigt, och om Karentia framgr det att byggnadens tak uppbars av glest stende stolpar. Det hr fr Lindqvist att fundera ver svenska klockstaplar, norska stavkyrkor och s Beowulf, en diskussion som man med ltthet kan hoppa ver, men pongen med resonemanget var att Uppsalatemplet varit en pelarburen centralbyggnad, pminnande om en kinesisk ask. Han letade efter en sdan, och en sdan fann han. TMINSTONE EN av originalplanerna skulle kunna antyda att han redan innan han upptckt stolphlen lngs med den norra korsarmens nordmur, frutsatte att de skulle finnas dr.932 Men hittills hade han bara funnit stolphlen 21 och 22. I samma lager, niv tv, hittar han vid korets absid stolphl 11. Det r frst nr han finner stolphlen 9 och 10 som han inser att funnit ngra viktiga pusselbitar de skulle kunna tillhra den inre kvadraten, det som i Arkonas fall utgjorde det allra heligaste. D skulle 11, 21 och 22 utgra spr av ytterkvadraten, vilket mttmssigt skulle stmma ganska vl. Han frestllde sig att antalet stolpar i den inre kvadraten skulle vara tre p varje sida, dvs tta till antalet, och detta redan innan han ptrffade stolphl 12. Han
Hans Gthberg et al, Bosttning och kyrkogrd vid Gamla Uppsala kyrka : arkeologisk underskning 2005, fornlmning 226, 635, Uppsala socken, Uppland, (Uppsala 2008). 931 Fr en mer fyllig redogrelse fr de samtida diskussionerna se Olaf Olsen, Hrg, hov og kirke : historiske og arkologiske vikingetidsstudier, (Kbenhavn 1966). i synnerhet kap. IV, samt Nordahl 1996, s. 56 ff. 932 Plan XVIII. I UUA-ark. 373
930

utgick frn avstndet mellan stolphl 9 och 10 och nr han ptrffade stolphl 12 tycktes teorin kunna stmma. Problemet var att nummer 12 lg cirka 80 cm fr lngt sterut fr att kvadraten skulle bli perfekt eller rttare sagt att avstndet mellan varje stolpe skulle vara exakt lika lngt men det skulle p sin hjd bara innebra en sknhetsflck. Den fullstndiga lyckan mste ha kommit nr han s upptckte stolphl 20, fr om detta var spren av den vstra vggen, snarare n 21 och 22, hamnade den inre kvadratens verkligen i kvadratens mitt. Sedan fann han stolphl 24 och de fem prydligt uppradade hlen vid korsarmens norra mur och d var saken definitivt bevisad. Antingen hade han haft en vansinnig tur, eller ocks kanske det inte var en slump att han skulle bli professor i arkeologi. Att man strax basunerade ut att Sune Lindqvist hade hittat spr av det gamla Uppsalatemplet var inte srskilt mrkligt. Vad som r betydligt mer intressant r att han sjlv inte gjorde det. TROTS ATT Sune Lindqvist r den som i efterhand ftt personifiera den tempelhysteri som nu drabbade Sverige r han, om man lser innantill, den ende som egentligen uttryckte sig med frsiktighet och reservation. Det ligger av flera skl nra till hands att tro att det beror p att han, som ju faktiskt grvt fram det hela med sina egna hnder, insg konstruktionens brcklighet. Det fanns vissa problem, bilden var lngt ifrn s perfekt som den frst hade tett sig. Eftersom Lindqvist hade ett mrkligt stt att formulera sig p r det inte mrkigt att man gr honom till tempelbyggarnas versteprst, men den som tvrtom vill gra Lindqvist till tvivlare kommer f lika ltt att hitta argument. Man skulle kunna dra slutsatsen att det handlar om intellektuell flyktighet eller vinglighet, han tar ven i andra sammanhang ett steg i en riktning, och bestmmer sig sedan fr att g t ett annat hll. P mnga stt skulle han drfr kunna framst som en psykologisk gta, om man inte tog hnsyn till att han i snart sagt allt han fretar sig i det hr sammanhanget prvar och resonerar sig fram. Fr Lindqvist var resultat aldrig ngot annat n preliminra, och han frvntade sig att de aldrig skulle refereras till som ngot annat ngot som klingar bekant i mina ron. En relativt vetenskaplig ppenhet r ett karaktristiskt drag och kan vara viktigt att notera nr man vill titta nrmare p den diskussion som nu skulle flja. Lindqvist offentliggjorde sina iakttagelser i Ord & Bild 1927, och till en bredare allmnhet i Svenska Fornminnesplatser 1929 under den ngot frsiktiga rubriken Tempelgrunden (?).933 I Ord & Bild konstaterade han att p just den plats dr hednatemplet frmodas ha legat terfanns spren av en stolpburen byggnad som

utan tvivel tillhrt hednatemplets tid och som, s lngt dess form kunnat bestmmas, varit just sdan, som hednatemplet p grund av jmfrelser med andra byggnadsverk kunde antagas ha varit.

933

Sune Lindqvist, Gamla Uppsala fornminnen, (Stockholm 1929). s. 53. 374

Lindqvist fortstter:

Med ledning av de profiler, som nnu ro tillgngliga under bnkkvarteren, och p grundval av den berttelse, som i sinom tid skall framlggas, bra visserligen andra n utgrvaren sjlv f avgra, om de ovan antydda slutsatserna ro tillrckligt vlgrundade.934

Dessa rader frsiktiga men bestmda p en och samma gng resulterade i en lng rad av tempeldiskussioner och rekonstruktioner, stilfullt behandlade och avfrdade av Olaf Olsen (1966) och Else Nordahl (1996). DET FRMSTA problemet med alla dessa rekonstruktionsfrslag var att de byggde p samma grundplan, och i den stunden blir de ointressanta eftersom grundplanen utgr frn fullstndigt felaktiga premisser. Else Nordahl har inte bara ppekat att planen var i s liten skala att alla nyanser frsvunnit, utan kanske framfr allt och p ett vertygande stt visat dess arkeologiska brister. Stolphlet nr 11, invid korets absid, tillhr exempelvis inte samma lager som de vriga, och eftersom detta stolphl r det enda som markerar hela byggnadens lngd och bredd faller hela grundplanen.935 I de vriga fallen r stratigrafin s dunkel att det enbart av den anledningen r svrt att acceptera dem som rester av en och samma byggnad. Stolphlen utmed den norra korsarmens nordmur bestr i princip av bottnarna, och mot ngra av dem kan man, om man r p det humret, resa tvivel. Betraktar man 1926 rs dokumentation planer, skisser, anteckningar och fotografier blir man definitivt mer imponerad av Else Nordahl n av Sune Lindqvist. Samtidigt inser man ltt vilka problem Lindqvist och Gustawsson stod infr. Ibland blir man inte riktigt klok p metoden, men frmodligen spelade tidsbristen en betydande roll. De strre problemen uppstr i ett senare skede: om man jmfr orginaldokumentationen med de stolphl som terfinns i de preliminra skisserna och sedan de mer avancerade teckningarna av Allan Fridell och slutligen i den 1949 publicerade planen sls man av hur de senare rekonstruktionerna gradvis rttade sig efter den frvntade geometrin. (Se plansch). ven om vi skulle acceptera den vldigt vgade hypotesen att de tre stolphlen 12, 9 och 10 skulle bilda en inre kvadrat, skulle den inte befinna sig i centrum och inte i vinkel med den nnu mer vgade hypotesen om den yttre kvadraten den som bestod av stolphlen utmed den norra korsarmens vstra och norra mur och stolphl 11 vid korets absid. Det hela r en synvilla. Jag drar mig fr att kalla detta fr ett medvetet tillrttalggande av samma skl som det inte fanns anledning att gra det i mnga av Rudbecks uppmtningar det r ett fullt psykologiskt frklarbart beteende att exempelvis vilja frbinda punkter
934 Sune Lindqvist, "Uppsala hednatempel. Gamla och nya spekulationer," Ord och Bild (1927). s. 654. 935 Nordahl 1996, s. 56-62, s. 68 f. 375

med linjer och sedan se frvntade mnster i dessa linjer. Ju lngre tid som frflyter, ju lngre vi befinner oss i denna vr vertygelse desto lttare blir det att flytta p punkterna om de hndelsevis skulle ligga en aning fel. Om den som ska fsta punkterna p papper dessutom r en lrjunge, och inte lraren, r risken stor att bilden blir alldeles fr perfekt. Den enda som inte har gjort det misstaget r Else Nordahl. ATT DEN FELAKTIGA grundplanen r arkeologiskt ointressant innebar inte att diskussionerna kring den alltid var det. Ett av de f lgmlda, och samtidigt mest intressanta bidragen stod Harald Wideen fr. Wideen framfrde tanken p att den mest naturliga slutsatsen vore att skevheten i den norra korsarmens nordligaste mur berott p att den dragits parallellt med en ldre byggnad och att stolphlen i korsarmen mycket vl kunde utgra resterna av en fregngare till den romanska katedralen, frmodligen en kyrka av tr.936 Det r en tanke som jag av flera skl funnit attraktiv, och som i viss mn kan finna std i de geofysiska underskningarna p platsen.937 Han utgick dock ngot olyckligt ifrn att de vriga stolphlen frn samma fas ingick i denna byggnad, att fortsttningen av denna kyrka trngde in i under koret och centraltornet. Det skulle i sdana fall bli en mycket bred och underlig trkyrka, med mtt som sllan var skdade ngon annanstans, men Wideens argument gjorde tydligen ett visst intryck p Sune Lindqvist. Ngot tidigare, 1942, hade Thede Palm publicerat Uppsalalunden och Uppsalatemplet.938 Artikeln var uppslagsrik och lsvrd av flera skl, men Palms verkligt intressanta slutsats byggde p observationen att kultaktiviteterna snarare hrde hemma i den heliga lunden och att templet drfr saknade en verklig funktion i offerritualen, kultgillet och i de religisa huvudceremonierna. Templet, menade Palm, borde drfr ha uppsttt i hednatidens slutskede.939 Den observationen skulle vinna mnga anhngare.

TROTS ATT HAN hade en betydande del i skulden, eller kanske just drfr, var det Lindqvist sjlv som ppekade det olustiga i att rekonstruktionsfrslagen brjade framlggas med allt strre allvar han hade bara velat prva sig fram, det hela var en tankelek. I korrepsondensen mellan Nils Gellerstedt och Sune Lindqvist, dr den frre inte sllan har betydande ponger i kraft av sin expertis, mrks det en tydlig irritation.940 Gellerstedt var en av de f som ppekade att det mste vara ngot fel p

936 Harald Wideen, "Till diskussionen om Uppsala hednatempel," Fornvnnen 1951(1951). s.130. Sune Lindqvist, Gamla Uppsala kyrka : bidrag till dess byggnadshistoria, (Stockholm 1951). s. 227. 937 Magnus Alkarp & Neil S. Price, "Tempel av guld eller kyrka av tr? : markradarunderskningar vid Gamla Uppsala kyrka," (2005). s. 261-272. 938 Palm och Lindqvist hade ett betydande samarbete nr det gllde att frhindra det nazistiska flyktingspionaget i Uppsala. 939 Thede Palm, Uppsalalunden och Uppsalatemplet, (Lund, 1942). s. 102 ff. 940 Gellerstedt, som r betydligt mer kritisk i korrespondensen n i sin artikel i FV, ppekade att den konstruktion av en centralbyggnad som Lindqvist och Fridell fredrog, helt enkelt inte var konstruktionsmssigt hllfast. Enligt NG hade Lindqvists byggnad 900 % strre areal n Urns 376

grundplanen, han ser genast att den r skev och att den inre kvadraden snarare bildar en rektangel.941 Nu hade det brjat handla om konkreta detaljer och Lindqvist skriver:
Vi ro vl ense om, att alla vra rekonstruktionsfrsk endast ro trevande spekulationer, vilkas frmsta vrde lr vara, inte att ge den rtta bilden av hednatemplet sjlvt, utan att inventera, vad vi verhuvud kunna anses oss veta om en s avlgsen tids byggnadsfrhllanden med std av det ringa urkunds- och iakttagelsematerial, som str till frfogande. 942

ven Birger Nerman brjade trttna p diskussionen, och skrev till Lindqvist att det enda sttet avhjlpa det vore att
f till stnd en detaljerad skildring av byggnaden. Det brjar pratas allt fr mycket i luften om den. Lycka till med det! 943

I brjan av 1951, nr Lindqvist uppenbarligen sett tillrckligt av rekonstruktioner och hrt tillrckligt mnga nedltande kommentarer frn exempelvis ke Ohlmarks, understrk han att den diskussionen visserligen var ndvndig, men frst efter det att en utfrlig grvningsberttelse hunnit publiceras.944 Drefter blir det mrkligt nog tyst. Det berodde kanske p att Lindqvist terigen hade satt punkt i en debatt som hade alla utsikter att bli ndls, men det kan ocks ha haft att gra med att de stora tidningarnas mer humoristiska formuleringskonstnrer hade brjat f upp gonen fr det ljevckande i alla dessa imposanta debattartiklar och teatrala anfranden.945 Det hela hade blivit ett skmt. Det gr att diskutera om det inte i vissa avseenden ocks var just det.

MEN TYSTNADEN blev inte lngvarig. Den skulle brytas av en mullrande gestalt som inte alls fann sig vl tillrtta i denna diskussion, n mindre i den nationellt sinnade miljn. Han hvdade att den forntida kultplatsen Uppsala hade legat i staden och att tempelrekonstruktionerna drfr var ett tragiskt slseri med tid. Hans namn var Nils Sundquist, landsantikvarie i Uppland och han hade inga som helst planer p att ge sig. Och s blste det ter upp till storm.

stavkyrka ett vanligt jmfrelseobjekt i denna diskussion. Se ex. vis brev frn NG till SL den 30 november 1950, samt 11 januari 1951. 941 Nils Otto Gellerstedt, "Hednatemplet i Gamla Uppsala," Fornvnnen (1950). 193 - 219 942 Sune Lindqvist till Nils Gellerstedt den 20 februari 1951. 943 Birger Nerman till SL, den 30 december 1950. 944 Lindqvist 1927, s.654, samt i SvD den 3 januari 1951. 945 Se ex.vis rapporten frn Anders Bugges fredrag i SvD den 23 februari 1951, 377

F RITNKAREN

1600-talsforskningens spekulativa tankar om Gamla Uppsalas forntida roll har frdenskull i vra dagar upplevt en renssans.
NILS SUNDQUIST

SUNDQUISTS namn mter vi verallt i seminarieprotokollen och handlingarna frn freningen Urd, han r en av de flitigaste deltagarna, inte sllan ivrigt diskuterande. Protokollen avsljar att frgan om staden Uppsalas ldsta historia engagerat honom lnge, sjlv uppgav han att han hade arbetat mer systematiskt med fallet sedan 1932.946 ven om det finns mnga spr av tankegngarna betydligt tidigare n s, var det frst i Upsala Nya Tidnings julnummer 1949, som han presenterade sin id i full blom att kultplatsen Uppsala sttt p Domberget. I en mindre vnligt sinnad recension roade sig Sune Lindqvist med sin formuleringskonst:
ILS

Den artikel om Upsala tempel och dess lge som landsantikvarie Nils Sundquist publicerat skulle utan tvivel ha hlsats som ett friskt inlgg i en aktuell diskussion, om den sett dagen fr 275 r sedan. 947

nnu elakare blev det tv r senare. Sundquist hade till en brjan varit inblandad i fornsaksmuseets modellprojekt, och hade frberett ritningar som preparatorn Hilmer Gelin kunde arbeta med, och i Gamla Uppsala kyrka (1951) uttryckte Sune Lindqvist visserligen tacksamhet fr denna vrdefulla hjlp, ehuru jag samtidigt mste fritaga honom frn ansvaret fr s gott som alla detaljer i den slutliga utformningen av modellen.948 Det var inte srskilt vnligt, och kanske r det en av frklaringarna till varfr Nils Sundquist inte satte upp Sune Lindqvist p frteckningen ver de professorer som hade gjort sig frtjnta av ett friexemplar av det frsta bandet i Uppsala Stads Historia.949

DN den 25 januari 1953. Sune Lindqvist i UNT 4 januari 1950. 948 Lindqvist 1951, s. 221. 949 Lindqvists namn finns i alla fall inte med p Sundquists lista ver mottagare. USH, Handlingar I, USA. 378
947

946

Den 21 februari 1949 beslutade Uppsala Stads Historiekommitte att lta Nils Sundquist frfatta det frsta bandet av Uppsala Stads Historia, det som skulle handla om stadens ldsta historia fram till r 1300. Nils Sundquist hade dispositionen klar redan i slutet av oktober 1949, men manuskriptarbetet blev lidande p grund av utgrvningarna av St Per, och i kvarteren Duvan och Kroken. Projektet kantades av smrre andra problem, men ngon gng under sommaren 1952 lmnade Sundquist in sitt manuskript. Det stod tmligen snart klart att innehllet var explosivt, och nr Herbert Lundh frfattade utkastet till verkets frord mste han ha kmpat med formuleringarna. Sundquist var inte njd med det, han gladdes inte t att Lundh hade kallat hans ider revolutionerande eftersom han bara hade tergtt till de gamla iderna, de ofrstllda, de som rdde innan Rudbeck tog ver diskussionen. Efter att ha gtt med p vissa strykningar i frordet, frklarade man med skrpa att det var Nils Sundquist som fick st fr innehllet, inte Historiekommittn.950 Jag har vid ngra tidigare tillfllen berrt problemen med Sundquists hypoteser, jag ska drfr bara hr gra en kortare sammanfattning.
NILS SUNDQUISTS UPPSALA

SUNDQUISTS TEORI om Uppsalas ldre historia grundar sig i huvudsak p bygdens frdelaktiga lge, bde vad betrffar lantbrukets tillgng p goda jordar och det ekonomiskt/kulturgeografiska lget intill ett flertal land- och vattenvgar. Hr gick den fr handeln s viktiga skinnvgen frn Norrland, hr gick ocks vgen frn det rika Dalarna och Bergslagen och vgen frn Upplandskusten. Sundquist menar att dessa vgar har en lderdomlig hvd och att den handel som bedrevs med de varor som fraktades p dessa vgar, frutsatte en centraliserad administration. Kontrollen av denna fjrrhandel under senare delen av den ldre jrnldern frklarade svearnas vxande vlstnd och betydelse fr den kommande statsbildningsprocessen.951 Dessa land- och vattenleder sammanstrlade i den nuvarande staden Uppsala p den vstra stranden. Sundquist konstaterar att mynningensplatsen redan under den ldre jrnldern hade de frdelaktigaste ekonomiskt-geografiska egenskaperna ur frbindelsesynpunkt, medan Gamla Uppsala under hela sin storhetstid legat i avskildhet952 Sundquist menar att platsen vid hgarna varit ett exklusivt kungaste som spelat stor roll under folkvandringstid och en nnu strre roll som kristen missionsbas under vikingatidens slut fram till domkyrkans flytt (OBS! Inte rkestets flytt) under 1270-talet. Platsen p Domberget, vid den vstra mynningen har dremot varit en betydande folkplats. Det har varit en tingsplats fr Ullerkers hundare,
Prot.anteckningar 25 november 1952. USH, USA. Sundquist, Uppsala stads historia. 1, stra Aros : stadens uppkomst och dess utveckling intill r 1300. s.26 ff. 952 Ibid s. 30. Det kan vara vrt att notera att Sundquist med mmyningsplatsen avser stra Aros inte ndvndigtvis den faktiska mynningen. 379
951 950

fr Tiundaland och kanske ven platsen fr hela rikets ting. Precis som sina flera hundra r ldre fregngare hvdar han att Uppsala vid mynningen har varit kungaste lngt tidigare n Gamla Uppsala. Dr har ven tre marknadsplatser legat, en vid det s kallade Kamphavet, en annan vid S:t Per kyrka och ytterligare en p isen vid Islanden. P Domberget har det ocks funnits en betydande kultplats, med bde en klla (S:t Eriks klla) och den heliga lunden Aspalid. Denna plats, eller by har hetat Uppsala och ingtt i, eller legat vid Ullerker, vilket Sundquist identifierar med platsen fr Trefaldighetskyrkan, Odinslund och Dekanhuset. Aros hette frvrigt endast platsen p den stra stranden och namnet uppkom frst lngt senare. Adam av Bremens Uppsala r allts identiskt med folkplatsen p Domberget. Till std fr denna sak beropar Sundquist de medeltida krnikrernas uppgifter, den tidiga skriftliga dokumentationen och det traditionsmaterial han tycker sig finna. Avsaknaden av kult- marknads- och tingstraditioner i Gamla Uppsala sammantaget med det avskilda lget, r ett tillrckligt starkt bevis fr att orten aldrig kunnat vara den folkplats som Snorre och Adam av Bremen beskriver. Det motsatta frhllandet gller fr mynningsplatsen. Under vikingatidens slut utgr Gamla Uppsala, Uppsala vid Ullerker och stadsbildningen Aros en domn som genom orternas intima kopplingar kommit att kallas Uppsala. Uppsala har med andra ord blivit ett bebyggelsenamn. Denna period kallar Sundquist dubbeltiden. Gamla Uppsala har under denna dubbeltid spelat rollen som kristen missionsbas knutet till 1000-talets kristna kungar, medan stra Aros (som staden nu heter) r en folkligt/hednisk kult-, marknads- och tingsplats. Det ursprungliga namnet p Gamla Uppsala har varit Tuna. Denna slutsats drar Sundquist efter att ha studerat Tunanamnen i frhllande till Husbyarna och den geografiska nrhet dessa orter uppvisar. Den strax norr om Gamla Uppsala belgna Husby saknar en drabant med namnet Tuna och eftersom namnet Tunsen indikerar ett frsvunnet Tuna belget ngonstans mellan Husby och Tunsen, kan det bara vara frga om Gamla Uppsala. D kungamakten flyttade till Gamla Uppsala ndrades namnet frn Tuna till Uppsala. Att stra Aros varit en etablerad ort, med hg stabilitet, visar det faktum att byn inte flyttade sderut, nr strmningen vid Flottsund/Kungshamn uppstod under 1000-talet. I ngra relativt ingende ikonografiska studier pvisar Sundquist dessutom likheterna mellan Olaus Magnus hednatempel, en dopscen i Lohrdas kyrka och Uppsala domkyrka, vilket enligt Sundquist understryker den tradition som knyter Adams Uppsala till Domberget.953 Med utgngspunkt frn Florensdokumentet, dr han utgr frn att namnet Aros avser stra Aros, hvdar han att rkestets huvudplats redan frn brjan varit Aros och att den translation frn Gamla Uppsala till stra Aros som nmns, bara avser domkyrkan, inte rkestet.954 P den plats dr Domkyrkan nu str, har det tidigare sttt en ringmursborg, inom vilken den primra Trefaldighetskyrkan hade rests.
Nils Sundquist, "Tre tidiga bilder av Uppsala domkyrka," Uppland 1974(1974). s.70 Nils Sundquist, "Biskop Karl av Vsters och hans byggnadshistoriska anteckningar (anm.) " Uppland 1967/68(1968). s. 123. 380
954 953

Nr den nya domkyrkan byggdes, restes en ny Trefaldighetskyrka p just den plats dr den n idag str. S lngt ngra av grunddragen i Sundquists diskussion.

SUNDQUISTS

PROBLEM

&

MJLIGHETER

DET STRSTA PROBLEMET med Sundquists verk r Sundquists problem med sina egna ider. Intrycket av att han i grund och botten argumenterar mot sitt eget tvivel r ganska betydande, och ven om det tvivlet skert var omedvetet r det ett intryck som dessvrre vxer sig starkare nr man lser mnga av de artiklar som fljde p detta verk. De senare artiklarna r frfattade i frsvarsposition, och bestr i huvudsak av frsk till kumulativ bevisning av ngot som omjligt gr att bevisa. Listan p verkets vriga problem skulle kunna f ett absurt omfng, men i stllet fr att reducera frfattaren till ngon som har absurt mnga problem vilket jag knner viss avsmak infr eftersom det rr sig om en person som gjort stora insatser i vrigt kan man istllet koncentrera sig p det som r intressant. Hans primra Trefaldighetskyrka r en sdan detalj. Under de markradarunderskningar av Domkyrkoplan och Uppsala Domkyrka som jag och Jaana Gustafsson utfrde p uppdrag av Christian Lovn vid Upplandsmuseet, fanns det mjligheter att prva ngra av Sundquists ider. Jag har tidigare nmnt dessa underskningar i kapitlet om Atlantican, och jag kommer att redovisa resultaten i sin helhet i digital form. Sundquists tanke p en primr Trefaldighetskyrka p Domkyrkans plats skulle mycket vl kunna vara riktig. I koromgngen vid Vasakoret, framkom tydliga spr av en konstruktion av sten som bildar konturerna till vad som skulle kunna uppfatttas som absiden och delar av koret till en romansk kyrka, rester av samma karaktr och p samma djup frekommer sporadiskt vid hgkoret och avbryts tvrt i vster vid trskeln till hgkoret. Orienteringen av denna byggnad, om det nu r en och samma byggnad, skiljer sig ngra f grader sderut jmfrt med Domkyrkans. P ett relativt stort djup under hgkoret framkom ocks tydliga anomalier som br mnga drag av gravar (i svepning), vilka i sdana fall skulle ligga inom den freslagna byggnadens murar. Underskningsresultatet verifierades ocks av Ronnie Carlsson under en manuell underskning ret drp. Sundquist vljer att frlgga sin primra Trefaldighetskyrka i Domkyrkans mitt, ngot mer orienterad t sder. Hade resterna av en romansk kyrka av sten funnits just p den platsen, dr underskningfrhllandena var utmrkta och dr vi gnade mycket stor tid med skilda instrument, hade spren av den med allra strsta sannolikhet ptrffats. I EN ANNAN frga har Sundquist ofta blivit missfrstdd. Sundquist betraktade Sune Lindqvists stolphl och grundplan med skepsis. Han var inte alls frmmande fr att det skulle ha sttt en ldre trkyrka p platsen, men till skillnad frn Wideen ansg han att det inte var rimligt att anta att man byggt norra korsarmsmuren ut381

med en sdan ldre trbyggnad. I stllet utgick han frn kyrkans notoriska, strukturella brister, de stndiga sttningarna och ansg drfr att stolphlen utmed korsarmen kunde vara spr av stmplingar stttor fr att sttta det vid ngot tillflle av sttningar rubbade taket i korsarmen.955 Drmed skulle stolphlen tillkommit efter katedralens anlggning. Det r naturligtvis en problematisk id, i synnerhet nr den kommer frn en arkeolog av stratigrafiska skl r det ju omjligt eftersom stolphlen bevisligen r ldre n stenkatedralen men s lnge Lindqvist inte hade publicerat de stratigrafiska frhllandena kunde Sundquist rimligtvis inte veta det. Sundquist var heller inte alls s bunden till endast denna frklaring, tvrtom freslog han en rad andra och betydligt mer rimliga mjligheter.
Att fullstndigt avvisa tanken att ngot eller ngra av dem tillhrt en byggnad -ett sklv, en klockstapel, en kyrka eller tillventyrs ett gudahov vore lika orimligt som att hvda att samtliga hl till varje pris tillhrt templet Ubsola. 956

I fallet med Ynglingatten har Sundquist inga strre problem med att lta dem ligga begravda i Gamla Uppsala Nerman och Lindqvist har skert rtt men han r inte srskilt intresserad av kungatter. Det kan kvitta var de ligger, det r folkplatsen Uppsala som r intressant, inte det exklusiva kungastet.

DEN

HUVUDSAKLIGA PONGEN

ATT PLACERA kult-, marknads- och tingsplatsen till Domberget r inte srskilt enkelt. Tingsplatsen Uppsala r i Sundquists gon identisk med tingsplatsen fr Ullerkers hundare. Att denna plats vid Trefaldighetskyrkan verkligen varit Ullerker hvdas med argumenten att den gamla Ullerkersvgen lett till denna plats. Dessutom r mnga av de medeltida handlingar som omnmner ting vid Ullerker daterade i Uppsala. Detta r av stort intresse fr Sundquist, eftersom det ytterligare skulle strka platsens betydelse som central marknads- tings- och kultort. Att en helig lund verhuvudtaget frekommer i sammanhanget beror p den lokalisering av Ullerkers tingsplats till en plats nmnd Aspali som framgr i ett brev av den 1/12 1323. Sundquist menar att namnet betyder Asplunden och att den drfr kan betraktas som en helig lund. Att Odinslund varit av visst intresse nr det gller identifierandet av denna Aspali, visar inte minst den danske lkaren Gerhard Stalhoffs berttelse som anger att Odinslund enligt traditionen varit en gammal benmning p de aspar och askar som utgjorde den efter Oden uppkallade lunden. Nu har han sin kultplats den r dessutom vldigt gammal eftersom Ull r en vldigt gammal gud. Men att tingsplatsen fr Ullerkers hundare placerats p Domberget i Trefaldighetskyrkans nrhet bygger p svaga indicier. Det ting fr Tiundaland som gde rum
955 956

Sundqvist 1951, s. 59. Det var allts inte frga om byggnadsstllningar i egentlig mening. Ibid. s. 63. 382

1291 vid den strre kyrkans gravplats kan inte tolkats som att platsen mste vara identisk med Ullerkers tingsplats. Argumentet att den gamla Ullerkersgatan lokaliserade platsen eftersom den slutade i detta omrde, r ett frbluffande pstende eftersom en gata ofta har tv ndar. Verelius hvdade att byn Ullerker legat vid kungsgrden Ultuna och markerar drmed den lngt mer igonfallande frklaringen att Ullerker r att ska lngre bort frn Domberget, och att den enda anledning till att vgen ftt detta namn r att den leder till detta Ullerker. Det r dessutom belysande att det ingenstans i de skriftliga kllorna som har med Ullerkers tingsplats att gra framgr att denna plats ocks skulle ha varit platsen fr hela landets ting. Det r verhuvudtaget oklart om Ullerkers hundares ting verkligen gt rum p den plats som Sundquist och andra pstr.957 Att med hjlp av utfrdandeorten Aspali knyta kultplatsen till Ullerkers tingsplats mste vara orimligt. Allt som str i det anfrda brevet frn 1323 (DS 2431) r att brevet utfrdats i prouinciale wllaraker, in loco dicto Aspali, vilket inte alls innebr att brevet frfattades just p Ullerkers tingsplats. RESONEMANGET R S lst att man nstan glmmer bort vad det r han faktiskt sger. Vad som r betydligt mer intressant n de illa underbyggda argumenten, r att han fysiskt separerar den exklusiva eliten frn folket det trtta Gamla Uppsala frn det vitala Uppsala och drmed har han ocks bervat dem deras inflytande ver de centrala institutionerna. Den symboltyngda kontinuiteten blir i och med detta folkets egendom, inte elitens. Att avskilja kungamakten frn den folkliga rttskipningen, kulten och handeln, var naturligtvis en ideologisk markering. Det r ocks en tydlig markering att i stllet fr att se platsen som en tummelplats fr trga och orrliga upplndska storbnder som styr och stller i all hgnsklig frid, belysa platsen som en korsvg dr de resande har ett betydande inflytande. Genom att peka p det frdelaktiga kulturgeografiska lget och p alla dessa vgar som han antar strlade samman just i Uppsala, blir Uppsala en plats dr mnniskor veralltifrn sammanstrlar, inte en plats frn vilka svearna vller ut. Hr eldas inga massor till extas. Hr har man viktigare saker fr sig. Ondigt blodiga blot r inte bra fr affrerna. Iderna str i direkt motsttning till den ldre, nationellt centralistiskt sinnade och antiliberala forntidsfrestllningen, en frestllning som han ppet fraktade. I den sg han bara envldets renssans.958
MOTTAGANDET

MAN SKULLE KUNNA sga att mottagandet blev alldeles frdande. Erik Lnnroth kommenterade Sundquists fullkomliga obekantskap med de skriftliga kllorna, och

957 Lars Wilson, "Runstenar, Tingsplatser och kyrkobyggande. ," Bebyggelsehistorisk tidskrift 23(1992). s.51 958 Sundquist, "Det forntida Uppsala i 1600-talets lrda spekulation. ," 383

kallar den kort och gott orimlig.959 Axel Ljungberg, vars tlamod var p upphllningen, protesterade mot postulerandet och supponerandet och den farliga ambition som lg bakom en sdan metodik.960 En mer utfrlig kritik av 1953 rs publikation kom frst 1956 i och med Staffan Sderlinds artikel i Historisk Tidskrift, en recension som Nils Sundquist fr vrigt kallade grotesk.961 Kritiken r petig och grinig, bitvis felaktig, men i vrigt grundlig och fullkomligt frdande. Fr att acceptera huvudlinjerna i resonemanget mste man bortse frn en vldig mngd fakta och det var ocks detta som recensenterna och kritikerna riktade in sig p. Men det r inte en helt rttvisande bild. Anders Grape kallade verket vetenskapligt hgintressant962 och Oscar Wieselgrens recension i Svenska Dagbladet var milt sagt frltande.963 Och det r inte utan en viss frundran man upptcker att kritiken mot Sundquist inte drabbade hans frsk att rasera bilden av det vikingatida Gamla Uppsala men det r inget att frvnas ver. P stt och vis r det den argaste recensionen, Axel Ljungbergs, som r den viktigaste. Ljungberg skriver att han tvivlar p den enastende bilden av platsen. Teorierna om lundens, kllans och hednatemplets lokalisering

.r ocks de svagt underbygda; de sexton stolphlen under kyrkans golv ter sig nog fr de flesta forskare som en mycket ihlig grund fr en teori om belgenheten av det tempel som Adam av Bremen beskrev. 964

Ljungbergs kritik, som i viss mn ekar hos Wieselgren, speglar den inomvetenskapliga diskussionen om Gamla Uppsala ganska vl vid den hr tidpunkten. Vad som irriterade Ljungberg var att Sundquist hade slagit in ppna drrar, ville man demontera den storslagna bilden av det vikingatida Gamla Uppsala skulle man knappast gra det med s illa underbyggda argument. STORMEN BEDARRADE och det blev mrkvrdigt tyst. Det sg ntligen ut som om Ynglingatten skulle f vila i frid. Under de r som nu fljde producerades det ytterst f vetenskapliga artiklar om Gamla Uppsala, blickarna vndes t helt andra hll. Paradoxalt nog innebar tystnaden att de populra framstllningarna, de som fortfarande bar drag av de ider som nu hade vergivits, fick st oemotsagda. Det skulle f sina konsekvenser.

959 960 961

DN den 22 maj 1953. Upsala, den 31 januari 1953. Sundquist 1968, s. 123 962 Brev till NS den 31 januari 1953. USH, Handlingar II 1948-1962. USA. 963 SvD den 7 februari 1953. 964 Upsala, den 31 januari 1953. 384

EFTER KRIGSLUTET vntade en vidrkning med myndigheter, makthavare, regeringsledamter och inte minst militrer som ansetts g Tysklands renden eller tminstone varit allt fr undfallande mot den makt som ockuperat och skvlat i vra grannlnder. Expressen avsljade missfrhllanden och nazism inom det svenska frsvaret, vnstermedia riktade hrd kritik mot Svenska kyrkan fr samrre med nazister, fr skyddandet av nazistiska kigsfrbrytare frn Baltikum och fr korruption i samband med den sk. TBH-skandalen.965 Perioden kantades ocks av en rad uppseendevckande hovskandaler, som Haijbyaffren, och regeringens och polisens stt att hantera skandalerna minskade inte knslan hos folk av att vara frda bakom ljuset. Man talade om rttsrta och debatten brjade fr en gng skull hetta till. Frtroendet fr den svenska hgern rasade, insndarskribenter brjade ifrgastta ider om den svenska historien som ansgs hra hemma i hgerns frestllningsvrld blev en angelgen markering mot den nationalistiska och mnga gnger demokratiskt tvivelaktiga historieuppfattningen. Naturligtvis brjade man ifrgastta en av denna frestllningsvrlds mest symboltyngda platser. Det gllde ven dem som levde kvar i denna vrld, som inte kunde slppa de rasbiologiska trollerierna och de germanska drmmarna, de som i demokratiseringsprocessen och jmlikhetsstrvandena sg det urbana spket av en kontrollerande centralmakt helt hngivna uppdraget att utplna de urldriga traditionerna, bestjla bygderna p deras antikviteter och bokstavligen talat lsa in historien i sina magasin, dr ingen ngonsin mer skulle f se dem. Det var i misstnksamhetens tid inte bara en tacksam myt att odla, den gjorde sig ocks vl p dagstidningarnas frstasidor.

965

Fr skandalen kring insamlingen Till Brders Hjlp, se Bjrn Ryman, Lutherhjlpens frsta 50 r : 1947-1997 (Stockholm/Uppsala 1997). s. 41 f. 385

D ET DUNKELT SAGDA

Vstgtaskolan r, med sina vettiga och tokiga sidor, en liten reaktion p ett litet omrde mot en centralmakt, som i sin penetrering av allt samhllsliv saknar motstycke
STEFAN HOLM.

NDAGEN DEN 26 MARS 1950 kunde Aftonbladet avslja att Svearnas offerbrunn i Gamla Uppsala var frfalskad. En dendrokronologisk underskning visade att en av skiftesverkets hrnstolpar frn brunnen hade flts 1659. Underskningen hade skett p initiativ av en debattr med ett notoriskt rykte, Carl Otto Fast, och i Aftonbladet hvdade han sjlvskert att brunnen hade frfalskats av ingen mindre n Olof Rudbeck. Likt en sentida Isak skulle Rudbeck allts fljt frsta Moseboks exempel och ltit grva upp de brunnar som filisterna hade kastat igen, varp han drefter ter gav brunnarna deras gamla namn. Nyheten var revolutionerande nog, men en och annan lsare frskrcktes skert ver hur akademikerna hade behandlat Fast. Inte nog med att man hade bemtt hans mnga artiklar och skrifter med tystnad, man hade motarbetat honom och i flera fall hade man i lnndom och p omvgar frskt att tillgna sig hans arbete. Men nu hade Carl Otto Fast, Vstgtaskolans fader, verkligen klmt t dem. Det hr var upptakten till en sllsynt segdragen historia den frfalskade brunnen blev ett stndigt terkommande inslag i den grumliga debatten om Svearikets vagga.

VILSE

FOLKHEMMET

VSTGTASKOLAN var ett tankekollektiv, en grupp amatrforskare med Carl Otto Fast som frebild som under i huvudsak 1970- och 1990-talen sg det som sin uppgift att g till storms mot ngot som ansgs vara den officiella historieskrivningen och dess frvanskningar av i synnerhet Skaraborgsbygdens historia. I likhet med mnga av sina utlndska motsvarigheter kom Vstgtaskolan att frknippas med hgerextremism, historierevisonism, rasism, parapsykologi och pseudovetenskap och dess fretrdare har inte sllan frljligats som lokala dilettanter med orealistiska frestllningar om sin egen frmga. Det olyckliga i en sdan generalisering r att man drmed inte bara dragit alla debattrer och anhngare ver en kam, man har ocks bortsett ifrn att ngra av deras invndningar kan vara fullt rimliga.
386

Vstgtaskolan r visserligen ett problematiskt begrepp, men inte heller de freslagna alternativa namnen, som Gtaskolan, Gtalandskolan eller Gtalandshypotesen, r srskilt lyckade inte minst d de enda delarna av Gtaland som attraherade debattrerna i princip utgjorde det gamla Skaraborgs ln. ven om termen r problematisk, r den etablerad. Fr enkelhetens skull tnker jag fortsttningsvis anvnda mig av den. Jag har inga avsikter att g djupare in p alla problemstllningar som r frknippade med den, hr vill jag endast berra ngra f av deras frgestllningar, i synnerhet de som rrde det forntida Uppsala. Fr en mer ingende skildring hnvisar jag frmst till Lars Gahrn Sveariket i kllor och historieskrivning (1988), Bo Strmbergs Svearikets vagga och vstgtaskolan (1998)966 och Henrik Jansons Till frgan om Svearikets vagga (1999).967 Debatten om det forntida Uppsala tillhr med vissa avbrott i stort sett perioden mellan 1930- och 1990-talen, idag finns det inte mnga som framhller de ursprungliga centrala iderna, n mindre accepterar metoderna eller slutsatserna. Men ngra av Vstgtaskolans milt sagt hpnadsvckande teorier r oerhrt seglivade och traderas nnu, vilket gr att det r omjligt att frbig dem. 968 DET R VISSERLIGEN fruktlst att frska sammanfatta en id som byter skepnad och argument i flykten, men i korthet gick Vstgtaskolans argument ut p att den arkeologiska/historiska forskningen hade fel d den utgick frn att det forntida Uppsala lg i Gamla Uppsala, att Sigtuna lg i Sigtuna och att Birka lg p Bjrk. Detta var en medveten lgn av makteliten i Stockholm och Uppsala. Denna allsmktiga elit hade i rhundraden medvetet frt allmnheten bakom ljuset, allt fr att frringa Vstergtland och hylla det nya maktcentrat. Det forntida Uppsala hade antingen legat i Skaraborgs ln, s vida det inte var ett allmnt namn p kultplatser. Fr att dlja detta hade Uppsalaarkeologerna frtigit Vstergtlands arkeologi, allt man gnade sig t var Mlardalen. De som trots allt frskt att forska kring Vstsverige hade stoppats i sina karrirer.969 Bedrgeriet hade pgtt sedan rkestet flyttades till stra Aros gamla urkunder som inte passat in i de nytillverkade teorierna har antingen ndrats eller rivits snder men p den sista tiden hade myndigheter och institutioner i StockJ. B. L. D. Strmberg, Svearikets vagga och vstgtaskolan, ([Stockholm] 1998). Henrik Janson, Till frgan om Svearikets vagga, (Vara 1999).Jansons bok r som alltid fyndig, men kllkritiskt lttvindig. 968 Vstgtaskolan har i debatten frknippats med det nuvarande Historieforum Vstra Gtaland. ven om en sdan koppling r naturlig med tanke p medlemssammansttningen och d tankemnstren kan sgas vara identiska, drar jag en skarp linje mellan dessa d Historieforum Vstra Gtaland har kommit betydligt nrmare en vedertagen vetenskaplig praktik. 969 Att man frn Uppsalahll skulle negligera resten av landet och under lokalpatriotisk hnfrelse uteslutande gna sig t Mlardalens arkeologi, r ytterligare ett troll som spricker i solen. Ser vi nrmare p perioden 1930-1958 vxer en annan bild fram. Undantar vi de fr utbildningen ndvndiga fremls- eller metodinriktade seminarierna samt seminarier som rrde litteratur eller utlndska frhllanden, ser saker och ting lite annorlunda ut. I sjlva verket var Vstsvensk arkeologi, fretrdelsevis Vstergtlands arkeologi, det dominerande seminariemnet i Uppsala. 19 % av seminarierna gnades t Vstsverige, 17,5 % t Uppland/Stockholm, 16,4 % t Gotland, 11,7 % t stergtland osv. 387
967 966

holmstrakten (vilket ven omfattade Uppsala) visat sin rtta natur. Fr att dlja dessa ldre ingrepp i Vstergtlands historia, gnade sig numer universiteten och Riksantikvariembetet t mrklggning.970 I frsken att dlja sanningen ingick naturligtvis att till varje pris kvsa oppositionen, drfr hade debattrerna blivit nedtystade, debatten gavs aldrig ngot utrymme i massmedia allt i avsikt att frtiga sanningen om Vstergtlands historia, germanernas urhem. Att spilla tid och mda p tillrttalggande av all denna kvalificerade Uppsalaforskningsdynga, var knappt vrt mdan lngre, menade ngon. Akademikernas tid var frbi. Historien kunde inte bedmas av de regimtrogna lakejerna vid Riksantikvariembetet eller den statskontrollerade forskningen vid den arkeologiska institutionen vid Uppsala Universitet:

ty d hamnar sanningen i samma elnde som tidigare skett. Dremot r varje person med sunt bondfrnuft det rtta forum att avgra vad som r vettigt. 971

Denna berttelse innehller fyra viktiga ingredienser en grupp personer med oinskrnkt makt, en frrdisk verenskommelse dem emellan och ett ont syfte. Den fjrde ingrediensen bestr av de gudabendade som genomskdat den ondsinta gruppens planer, och som drfr motarbetas med alla till buds stende medel. Drtill kan man lgga en rad andra faktorer, som de uppenbara inslagen av antiintellektualism, vrnet om sin egen outsiderroll och ofrmgan att formulera annat n svepande argument som sllan samverkar med de egna premisserna. Vstgtaskolan bar drmed alla drag av en konspirationsteori. Eftersom samtliga debattrer avvek frn de fundamentala regler som gller fr vetenskaplig forskning var frutsttningarna fr ngon forskning i egentlig mening begrnsade. Frgan r om de ens var intresserade av historia. Trots det kan det inte finnas ngon som helst anledning att undanta dem frn de principer som gller fr vetenskaplig prvning, i synnerhet inte d de sjlva ansg sig vara betydande vetenskapsmn. Det r just nr man utstter dem fr en sdan granskning som det tmligen omgende visar sig att ven om ngra av deras invndningar visserligen kan vara fullt rimliga, havererar hela konstruktionen nr de tar steget frn att beskriva invnd-

970 Ett argument skulle vara att alla dessa var upsaliensiska lokalpatrioter. Det har man nog ftt om bakfoten. Brderna Johannes och Olaus Magnus var stgtar, Messenius var stgte, Norcopensis, Johan Hadorph, Lars Fornelius och Claudius Arrhenius-rnhilm stgtar, Birger Nerman stgte, Mathias Lincopensis stgte, Nils berg stgte, Else Nordahl stgte, Arthur Nordn stgte, Bror Emil Hildebrand smlnning, Verelius, Lundius och Baazius likas. Magnus Celsius hlsing och Rhyzelius vstgte, Olaus och Laurentius Petri nrkingar, Olof von Dalin hallnning , Sven Lagerbring skning, Georg Stiernhielm och K A Gustawsson dalkarlar, Peringskild sdermanlnning, liksom Sune Lindqvist och Olof Rudbeck vstmanlnning och Anne-Sofie Grslund ngermanlnning. terstr bara Johannes Bureus och Erik Olaus vilka var upplnningar och d kan vi nd inte vara helt skra p den sistnmnde. 971 NLT den 16 augusti 1989. 388

ningarna till att frklara dem.972 Exemplet ovan, Urdals brunn, r en god illustration av just det problemet. Det r inte alls orimligt att stlla sig frgor om brunnen i frga eftersom den onekligen kan te sig besynnerlig, men sedan r det tvrstopp. Carl Otto Fast, och de som fljt i hans spr, har ytterst svrt att hitta fullgngna argument som skulle dokumentera slutsatserna fr att underbygga sina stndpunkter tvingas de till betydande spekulationer och ger sig hn t fabelaktiga fantasier. n mindre bemdar de sig om att frklara hur det hela rent praktiskt hade gtt till. I DENNA IDVRLD, om det s rr sig om vlskodda luffare kring Dealey Plaza eller walkie-talkiemn p Sveavgen, fr varje avvikande detalj en enastende betydelse. Ingenting tillts ske genom en slump, ett frbiseende eller ett misstag. Fljaktligen mste det betyda ngot enastende nr en klippa p planeten Mars antar formen av ett mnskligt ansikte eller om en karta frn forna tider tycks visa att Vikingarna knde till Brasilien. Detaljerna har en stor betydelse i konstruktionen, de ger intryck av sakkunskap och trovrdighet, men visar sig ofta vara resultatet av ett bedrgligt urval. Ibland till och med i kombination med rena uppfinningar.

EXEMPLET MJBROSTENEN

ETT BERMT exempel utgr ifrgasttandet av Mjbrostenens kthet.973 I tidningen Expressen kunde man den 25 januari 1971 lsa att en expert, Mac Key, hade kommit fram till att runstenen frn Mjbro i Hagby socken, Lagunda hrad utan tvekan var ett rudbeckianskt falsarium.974 Avsljandet vckte viss uppmrksamhet och nyheten spreds i tskilliga strre tidningar. Vad Key hade kommit fram till var i korthet fljande: Nr Nils Rabenius, urkundsfrfalskaren, skulle tilltrda sin prsttjnst i vstmanlndska Munktorp 1676, hade hans studentkamrater frn Uppsala ett innegng som tillhrde Rudbecksklanen fljt honom en bit p vgen. I Mjbro, belget ca 20 km frn Uppsala, stannade de upp fr att hlla en glad och fuktig avskedsfest. Under denna dryckesorgie fick de fr sig att hugga en 2,45 meter hg runsten. De frsg den med sina initialer och blindrunor, hgg in ret 1676 i form av ett gyllental och ristade in en ryttare, hans hst och hans hundar p stenen. Sedan frsvann de vinglande drifrn, Rabenius till Munktorp, de vriga tillbaka till Uppsala. Key hade kommit fram till detta genom att studera runraden. Den lstes

972 Richard Hofstadter, The American political tradition and the men who made it, (New York 1979); Erik sard, Det dunkelt tnkta : konspirationsteorier om morden p John F. Kennedy och Olof Palme, (Stockholm 2006). s. 43. 973 Fr Mjbrostenen, se Staffan Fridell, "Mjbro," Ortnamnssllskapets i Uppsala rsskrift 2008(2008a); Staffan Fridell, "H, Htuna och anahahai," Namn och bygd. Tidskrift fr nordisk ortnamnsforskning 96(2008b). 974 Mac Key, Myten om Ubsola, (Skvde 1977). s.153. 389

frawaradaR anahaha islaginaR.

Key, som anade att det hela kunde rra sig om ett chiffer, antog att texten var fylld av blindrunor och fick ingivelsen att plocka bort dessa vissa utvalda a:n. D skulle texten lyda:
frwrdRnhahaslaginaR.

Mac Key ansg att chiffret bestod av tre delar:

1) frwrdrnha, 2) haslagina 3) R.

I och med att det avslutande R i Keys gon utgjorde gyllental fr ret 1676, och d den andra gruppen talade fr sig sjlv (ha slagina) borde den frsta gruppen utgra initialerna p de som just hade slagit Mjbrostenen. Det tog honom inte lng tid att lista ut namnen p frfalskarna i detta rudbeckianska jetset: Fredric Rotenburg, Wendela Rudbeck, Daniel Rudbeck, den runkunnige Nils Rabenius och den skicklige konstnren Andreas Holtzbom. REDAN VID DEN frsta anblicken inser man att Keys metod har uppenbara brister. Urvalet av blindrunorna r fullkomligt godtyckligt, initialerna fljer ingen logisk ordning, en inkonsekvens som anhngarna av denna id karaktristiskt nog inte kommenterar. De viktigaste invndningarna mot resonemanget kommer naturligtvis frn sprkvetenskapligt hll, men ven om vi hr bara betraktar Mac Keys berttelse i sig, uppstr det tillrckligt stora problem. Hur gr man tillvga om man vill hugga sig en stor runsten det handlar trots allt om ett 2,45 meter hgt granitblock transportera den, rista runorna och ryttarbilden och sedan resa den. Hur kunde de gra allt detta mitt framfr gonen p kyrkoherden Herr Anders, fr att inte tala om Johan Hadorph, som levde p Ekbolanda och som knde fornlmningarna i Hagby socken utan och innan och som skert skulle ha lagt mrke till om det stod en helt ny 2,45 meter hg runsten mitt p kern. DET HELA R naturligtvis fullkomligt nonsens. Scenariot r omjligt, detta jetset som roat sig med att dricka alkohol p en ng som inte ens lg i nrheten av vgen mellan Uppsala och Vsters, hade inte kunnat samlas i Hagby fr att under fuktiga former ta avsked av Rabenius 1676, och det av uppenbara skl. Fr det frsta fanns det ingen anledning att hlla avskedsfest 1676, eftersom Rabenius hade lmnat Uppsala redan i februari 1673.975 Fr det andra finns det ngra allvarliga problem med det festande innegnget: Det r inte srskilt sannolikt att
975

Ahnlund 1927a, s.13. 390

den 6-riga Wendela Rudbeck kunde tillhra detta gng, n mindre delta i det troligen fuktiga avskedstagandet. Inte heller r det sannolikt att den 11-rige Andreas Holtzbom, son till Mster Albrecht i Slottstrdgrden, hade gnat sig t studentikost drickande.976 Daniel Rudbeck kom till Uppsala ret efter att Rabenius hade lmnat staden och Carl Fredrik Rotenburg som omjligt kunde vara i Mjbro 1676 - var inte student, utan vid den hr tiden kunglig underjgmstare.977 Fr det tredje r vnskapen mellan Rudbecksklanen och Rabenius fullkomligt otnkbar. Rabenius tilltrdde kaplanstjnsten i Munktorp genom att frfalska sig till den. Fremlet fr dessa frfalskningar, och som drfr till varje pris ville frhindra Rabenius tillsttning, var biskopen Nils Rudbeck, Olof Rudbecks bror. Ingen i klanen Rudbeck hade kunnat umgs med Rabenius verhuvudtaget, de hade ju just satt honom i fngelse och suspenderat honom frn prstmbetet. De anklagade honom fr att ha pskyndat den redan srbare Vstersbiskopens dd.978 Massmedia ansg fortfarande att experten verkligen hade slagit huvudet p spiken och gav honom ett enastende stort utrymme trots att berttelsen snarare n att framst som ett tnkvrt inslag i ett vetenskapligt TV-program mer pminde om utkastet till handlingen i en pilsnerfilm. MAC KEYS teori var definitivt fyndig. Mindre munter, men inte ndvndigtvis mycket frnuftigare, utgjorde fallet med Urdals brunn. Denna kom att bli paradnumret i en synnerligen spretig revy men det var uppenbarligen en mycket vertygande kuplett, ven normalt sett sansade arkeologer och historiker brjade sjunga med.979 I hundratals insndare och debattartiklar ondgjorde sig skribenterna ver denna enastende frfalskade brunn och hur ofrskmt sanningssgaren Fast hade blivit behandlad av eliten i Mlardalen, hur de plagierat hans mest betydande verk och frskt att tysta honom med rent sicilianska metoder. Att den bild som C O Fast mlade upp i massmedia var fga sanningsenlig, var det f som tycktes vilja lgga mrke till.980

Fdelsedatum fr Andreas Holtzbom har jag inte funnit, och dopbckerna frn Helga Trefaldighets frsamling, dit han hrde, r ofullstndiga. Frngsmyr & Eriksson anger att han r fdd under 1660-talet. Han inskrevs vid Universitetet frst 1685, och med tanke p frldrarnas lder, gifterml och d han sjlv var den andra i syskonskaran, fljd av en syster fdd 1671, br han inte varit ver 11 r 1676. Han disputerade 1702-1704, blev provinsiallkare i Nykping dr han begravdes den 27 november 1711 (St. Nicolai k:arkiv, FI:1 samt LIa:6, ULA). Se ven Eriksson 2002, och Tore Frngsmyr & Gunnar Eriksson, Svensk idhistoria : bildning och vetenskap under tusen r. D. 1, 1000-1809, (Stockholm 2000). 977 Carl F. Rotenburg (f. 29/8 1648 i Smedstorp, d. 21/8 1697 i Alunda) . Se Atlantica II, Hugo Samzelius, Jgeristaten : anteckningar om svenska vldets skogs- och jaktvsen, (Stockholm, 1915). 978 Nils Rudbeck avled den 1 september 1676. 979 T. ex. Janson 1999. 980 Se Magnus Alkarp, "Men dri r ocks mycken galenskap: Adam av Bremen, arkeologin och Gamla Uppsala," (2007). 391

976

DATERINGEN

AV

URDALS

BRUNN

EFTER UTGRVNINGEN magasinerades det mesta av trmaterialet vid Uppsala Universitets museum fr nordiska fornsaker, med undantag frn tv av hrnstolparna vilka sndes till Nordiska Museet. Dr lg de och vilade sig i drygt trettio r innan de pltsligt blev freml fr intresse frn ett ovntat hll. Under 1944 hade Carl Otto Fast begrt tilltelse att f utfra en dendrokronologisk underskning av stockarna frn Urdals brunn. Nordiska museet avslog denna begran eftersom det skulle innebra frstrelse av ett ganska unikt freml. Fasts herostratiska ryktbarhet bland i synnerhet allvarligt sinnade amatr- och lokalforskare kom sig av tskilliga plagiatanklagelser och personangrepp. Mjligen hade ocks det faktum att Fast publicerat tskilliga artiklar i den nationalsocialistiska pressen, och snt brev dr han gtt till angrepp p Nordiska museets personal bidragit till deras reserverade hllning. Det hr trots allt till ovanligheterna p den psykologiska himlen att frst anklaga ngot fr brott, och sedan frvnta sig en lskvrd samvaro. Mjligheten att dendrokronologiskt datera brunnsskoningen frn Urdals brunn hade diskuterats under 30-talet. Sune Lindqvist och Ebba Hult de Geer vid det Geokronologiska institutet i Stockholm hade samarbetat med bland annat material frn Valsgrde, men efter en rad misslyckanden hade arkeologer i allmnhet blivit skeptiska mot dendrokronologin, metoden drogs med en rad barnsjukdomar. Den var minst av allt en sker dateringsmetod och arkeologins bristande tlamod i kombination med biokronologernas alltfr tidiga entusiasm, kom att leda till en del schismer mellan arkeologerna och den privatlrda Ebba Hult de Geer. Genom en rad omstndigheter, som fr behandlas i ett annat sammanhang, hade Fast p vissa vgar satt sig i frbindelse med Ebba Hult de Geer fr att f till stnd en underskning av en av Urdals brunns hrnstolpar.981 Det var milt sagt ett vetenskapligt undermligt projekt att helt blint och urskillningslst underska ngon av hrnstolparna, men att inte ta utvalda kompletterande prover frn det vriga materialet stred mot all vetenskaplig sed. En hrnstolpe kunde naturligtvis inte datera hela skiftesverket, n mindre brunnen. Nr det gllde just ek, var Hult de Geers jmfrelsematerial inte srskilt imponerande. Hon hade bara tv prover att utg frn, ett frn Litauen (Apuol, 600-tal) och ett annat frn Norge (Oseberg, 800-tal).982 Det vetenskapliga vrdet av underskningen var med andra ord tveksamt, det vore bttre att vnta tills metoden hade frfinats.983 Hult de Geer ppekade i korrespondensen med Sune Lindqvist att hon ville frlnga sin serie vad betrffade just ek, vilket r fullkomligt naturligt, men eftersom hennes betydligt strre material av furu mycket vl kunde anvndas fr att fylla i luckorna mellan hennes specimen av ek, var hennes engagemang besynnerligt. Nr hon dessutom i pressen uttalade att dateringen av brunnsskoningen egentligen var
981 982

Att C O Fast skulle ha bekostat underskningen ur egen ficka r bara delvis sant. Brev E-H d. Geer till S Lindqvist den 9 mars 1945. UUA-ark. 983 Brev frn Nordiska museets nmnd till Kungl. Majt, 16 maj 1945. I Fil. fak. prot, UUA. 392

ondig, eftersom det fanns s mnga omstndigheter som pekade p att brunnen var en frfalskning, fanns det all anledning i vrlden att fundera ver hennes avsikter. Av den, och mnga andra anledningar, fann Nordiska museets nmnd bestende av bland annat Sigurd Curman, Andreas Lindblom och Gsta Berg hennes begran omdmesls. rendet fredrogs i Filosofiska fakulteten den 15 september 1945, dr bland annat professorn i botanik, G. Einar Du Rietz uttalade sig om dendrokronologins vrde. Du Rietz ville, trots sitt lovtal ver metodens mjligheter, inte tillstyrka underskningen och fakulteten beslutade drfr att Hult De Geers anskan skulle lmnas utan avseende.984 Den 1 februari 1946 beslutade dock regeringen att underskningen kunde utfras, men vid det hr laget hade Fast lyckats reta upp sig rejlt och nr han i februari 1947 sg att Eric Oxenstierna af Korsholm och Vasa skulle disputera p sin avhandling om goternas urhem for han till Uppsala. Efter det att opponenten, Mrten Stenberger, avfrdat Oxenstiernas avhandling som ytlig och undermlig, tog Fast till orda. Han anklagade Oxenstierna fr plagiat. Han berttade att han snt Reinerth en skrift i vilken det hvdades att goterna vandrat frn Vstergtland. Reinerth svarade att han ltit en svensk Oxenstierna lsa Fasts skrift.985 Drefter hade Fast inte hrt ngot frn Reinerth. Fast menade att idn om goternas utvandring frn Skandinavien var hans egen och att Oxenstierna stulit uppslaget frn Fasts bok. Oxenstierna svarade att han visserligen lst boken p uppmaning av professor Reinerth, men att han redan d avfrdade den som vrdels ur arkeologisk synpunkt.986 Vad Fast mjligen inte visste, var att Oxenstierna pbrjat sitt avhandlingsarbete innan Fast snde sin bok till Reinerth vad Fast borde ha vetat var att hans ider inte var lika originella som han sjlv. Disputationen hade redan varat i fem timmar, och Sune Lindqvist avbrt Fasts monolog. Disputationen slutade med cause celebre, meddelade Morgon-Tidningen. Lindqvists agerande gick Fast hrt till sinnes och ledde till en anmlan till universitetskanslern. Det var nu Sune Lindqvist allt livligare brjade attackeras i landsortspressen, I Vrmlands Folkblad var man extra upprrda:
Det tillkommer inte universitetsmyndigheterna att tysta en sdan man, blott drfr att han rubbat vissa professorers cirklar. 987

Sune Lindqvist pstods nu med andra ord ha frsvarat Oxenstierna och att Fasts ider rubbat hans cirklar. Det r intressant, i sjlva verket avfrdade Sune Lindqvist Oxenstiernas teser som rena pueriliteter,988 han retade sig p urhems-tanken och inslagen av Siedlungsgeschichte, och avfrdade bestmt pstendena att vstg-

984

Fil Fak. Prot. 15 sept. 1945, UUA. C O Fast angav att Du Rietz och Gunnar Hgg hade velat g honom till mtes, vilket r en ren uppfinning. Se Janson 1999, s. 66 985 Enligt RPS-Sk talade Reinerth flytande svenska. 986 MT den 8 februari 1948. 987 VF den 1 mars 1948. 988 Brev till Boethius den 21 maj 1950. UUA ark. 393

tarna (eller svearna) skulle vara ett etniskt rent folk. Den betydande och frfalskade mytbildning kring Sune Lindqvist som vi n idag ser exempel p fddes nu.
DATERING & PROBLEM

I AFTONBLADET, sndagen den 26 mars 1950, hvdade Fast att brunnen hade frfalskats av Olof Rudbeck. Ngon skriver att Carl Otto Fasts triumf var fullkomlig, att det r Fasts frtjnst att vi har kommit till botten med nnu en rudbeckiansk frfalskning och det med naturvetenskaplig skerhet.989 Slutsatsen r lockande och det r helt rimligt att stlla sig frgor om denna brunn, men Fasts resonemang r tvrtom mycket problematiskt fr att inte tala om de smtt vansinniga, sentida skildringarna av det hela. Fast menade, och detta kom att bli ett mantra i den diskussion som rasade lngt senare, att det var alldeles uppenbart att brunnen hade anlagts av akademiker ingen erfaren brunnsgrvare skulle grva en brunn rtt ner i leran. Dri ligger ett av de mest igonfallande problemen om brunnen var anlagd av ngon som saknade kunskaper om brunnsgrvning, skulle det snarare utesluta Rudbeck som upphovsman eftersom han var en mycket skicklig konstruktr av bland annat brunnar. Fr det andra r alla brunnar p kyrkplatn grvda i lera. Fr det tredje hade Rudbeck inga mjligheter att idka brunnsgrvning p Prstgrdstomten och fr det fjrde har Rudbeck verhuvudtaget aldrig psttt att brunnen ifrga skulle ha varit en offerklla. Och naturligtvis kan skoningen i en brunn aldrig ngonsin datera sjlva brunnen. Men fr dem som ser uppsaliensiska konspirationer bakom allt spelar kritiskt sinnelag ingen strre roll. DEN HR diskussionen r ett tragiskt slseri med tid som istllet hade kunnat gnas t mer angelgna frgor. Det finns nmligen inga som helst konstigheter med brunnen ifrga. Som vi redan har sett renoverades den 1681 p begran av Henrik Schtz. Om renoveringen omfattade hela skiftesverket eller delar av det r inte helt klart vad som dock r klart r att brunnen existerade lngt innan dess. Vid sitt tilltrde ppekade Schtz att just denna brunn var uppbkad av svin, och att han vgrade bekosta renoveringen sjlv. Brunnen r reparerad i senare tider, vilket inslaget av furutr i den annars relativt enhetliga ekkonstruktionen visar. Trots alla kllkritiska tveksamheter kring dateringen Ebba Hult de Geer angav ytterligare en datering frn tidig medeltid, vilket naturligtvis kommit bort i debatten r de Geers datering till 1659 fullt rimlig. Problemet p kyrkplatn var som tidigare nmnts inte bristen p vatten, problemet var de kortlivade och nyckfulla brunnarna. Under renoveringen av prstgrden under 1660- och 1670-talen hade Lars Fornelius ltit grva en ny brunn. Han placerade den i nrheten av de dammliknande svackorna.990 Redan 1674 hade den sinat. Den nye kyrkoherden Berelius lt kasta igen den och anlade istllet en ny
989 990

Henrik Janson 1999, s.67 f. Inv. 1674, Fornelius sammanstllning. UDK samt GUK arkiv. ULA. 394

brunn p tomten, som enligt uppgift var ca 4,15 meter djup och omgrdad av en grstensmur. 1678 r denna brunn nnu i bruk, men nr Schtz tar ver 1681 r han uppenbarligen inte njd med ngon av brunnarna. I den inventering som utfrdes den 22/5 1694, berttas om en ny brunn som r belgen sydvst frn grden, omgiven av en grdsgrd. Sinade en brunn fanns det tv alternativ: antingen kunde man grva p ett annat stlle, eller frdjupa de redan befintliga brunnarna s fortstter det nda fram till 1900-talet. 1747 finns en ny brunn inom prstgrdstrdgrden,991 och den har 1759 ett s rikligt flde att halva byn betjnar sig av den medan andra brunnar sinar. 1826 har man gjort en ny brunn, som redan 1837 r oduglig. 1853 meddelar syneprotokollet att den brunn som tidigare hade legat vid bostllet hade igenlagts ssom oduglig men att man nu gjort ett frsk att genom grfning se om den var vattenfrande ngot djupare ned, men ngot vatten ptrffade man inte. ret drp rapporteras det att man nu hade grvt p ett annat stlle, och den nya brunnen r i gott stnd. Tv r drp finns det ingen brunn lngre, frmodligen anvnder man Kungsgrdsbrunnen ngot tiotal meter norr om prstgrden, klockarbolets brunn eller Storbrunnen men 1863 anlgger man en ny brunn som ven denna sinar efter ngra r. 1869 grver man en ny brunn p ett annat stlle inom ladugrdstomten, man murar den och frser den med brunnskar och vef. S hr fortster det r efter r, tills man p 1920-talet fr nog och anlgger en brunn vid Myrby hals och brunnstomten och frser den med en elektrisk pump. Ingen av dessa brunnar grvdes fr att tillgodose Gamla Uppsala bys behov av vatten. De brunnarna var kllan vid Storvad, Kungsgrdsbrunnen och Storbrunnen. Brunnarna p prstgrdens mark var enbart till fr att betjna prstgrden, bara vid kristider som 1759 d alla brunnar utom den i prstgrden sinade fick byn hmta vatten drifrn. Den seglivade tanken p att Rudbeck skulle ha frfalskat en offerbrunn p prstgrdens mark r ett konspiratoriskt indignationsnummer som naturligtvis inte gr att ta p allvar. nd var det precis vad man gjorde.

EFTERFLJARNA
DET FINNS naturligtvis ngonting lockande i berttelsen om den arge antihjlten som beslutar sig fr att g till anfall mot auktoriteter, blir motarbetad och segrar. Kring en sdan person skapas myter, men problemet med C O Fast r att myterna inte r s genomtnkta. Ngot som tycktes g Fast hrt till sinnes var den tystnad som han ansg sig drabbad av. Han kunde inte frst detta p ngot annat stt n att det var en stt att kvsa honom.

991

Sockenstmmoprot. 14 maj 1747. GUK-ark. ULA. 395

Men den tystnad som gjorde Carl Otto Fast s deprimerad var en omskrivning fr refuserad och emotsagd. I september 1934 snde Fast in Det ldsta Gtalands Historia till professor Nils Ahnlund, och bad att denne skulle nmna verket i Historisk Tidskrift. Ahnlund beslutade sig fr att inte gra ngonting, eftersom kvaliteten p Fasts skriverier inte ndde ngra hgre hjder. Ahnlund kritiserade hrt den mera intuitiva n metodiska karaktren av Fasts forskningar.992 Det innebar en livslng fiendskap.993 nd kom denna tystnad att bli en viktig faktor i vstgtaskolans uppsttning av konspiratoriska standardbanaliteter Fasts efterfljare tyckte alla att de blivit utsatta fr samma sak men i sjlva verket bemttes Fast livligt av vetenskapen, de avfrdade honom, men det var inte vad han ville hra drfr hrde han ingenting. Och hr man ingenting, ja d rder tystnad. Pstendet att Vstgtaskolan skulle ha varit nedtystat av media r ett argument som om mjligt r nnu svrare att ta p allvar, i synnerhet fr den som har vstgtaskolans klippsamling framfr sig eller som rkar ha spelat in programserien Svearikes vagga en historia i gungning dr SVT lt dessa ider flda fritt och oemotsagt, i totalt 5 timmar och 26 minuter repriserna orknade.994 MEDAN Carl Otto Fast trots allt tycktes ngorlunda plst, och efterfljaren Holger Bengtsson frde en intensiv och mycket hvlig korrespondens med Sune Lindqvist, skulle det under 1970-talet komma en lng rad av efterfljare som var av annat virke. Nu framtrdde en skara som sllan lste vetenskapliga artiklar, utan hll sig till populrvetenskapliga framstllningar995 eller till lttare turistbroschyrer vilka man uppfattade som officiell historieskrivning.996 Metoden andas en frlsenhet p tvivelaktig eller obsolet populrhistorisk litteratur med frdel hmtad frn ke Ohlmarks och Birger Nerman, av vilka man oftare fraktar den senare n den frre. Hade man varit det minsta intresserade av hur arkeologerna p senare tid diskuterade saker och ting hade man sett att ifrgasttandet av stolphl och tempel var lngt framskridna. I Det forntida Sverige (1964), punkterade Mrten Stenberger mnga av de frestllningar som Fasts eftertrdare trodde att han fretrdde. Stenberger var, precis som Vstgtaskolan, visserligen kvar i frestllningarna om att samstmmigheten mellan Ynglingatal, Ynglingasagan, Beowulfkvdet och frankiska krnikor bevisade att sveakungarna inte var ngra diktade gestalter utan hgst verkliga, men att Aun, Egil och Adils skulle ha blivit begravda i Gamla Uppsala eller Ottar Vendelkrka i Ottarshgen gick rimligtvis inte att bevisa. De kan ha blivit lagda ver dem, skriver han, men med visshet kan detta inte sgas.997

Brevvxling Nils Ahnlund och CO Fast den 20 oktober 1934, resp den 9 oktober 1935. Nils Ahnlunds brevsamling, KB. Fast anklagade bl a Hugo Junger (Skara Tidning den 20 december 1938), Birger Nerman (Aftonbladet 16 april 1940) 994 Enl. Svensk Mediedatabas. 995 Exempelvis Nerman 1943, s. 83. 996 Exempelvis den anonyma Gamla Uppsala och dess minnen en kort vgledning. 1912, s. 7. och Allan Svantesson & Sten Carlsson, Gamla Upsala : fornminnena och kyrkan : till turistens tjnst, (Uppsala 1956). s. 15f. 997 Mrten Stenberger, Det forntida Sverige, (Stockholm 1979). s. 536 f. 396
993

992

Mindre frsynt r han i fallet med Uppsalatemplet. Det r mjligt, skriver Stenberger, att templet lg p samma stlle som Gamla Uppsala kyrka, men tillgger:
Vid underskning r 1926 under kyrkans golv pvisades bl a ett antal hl fr kraftiga trstolpar till en ldre byggnad, vilken enligt Sune Lindqvist mjligheten varit det hedniska templet. Bevis freligger emellertid inte. Stolphlen kan vara frn ngon annan byggnad, frhistorisk eller tidigmedeltida. 998

Den uppenbara ofrmgan, eller oviljan, att lsa innantill uppenbarar sig i det betydande inslaget av sakfel och ren okunskap, vilka ibland kan te sig drpliga, som nr Mac Key lter Stiernhielm ingripa i den litterra fejden dr han verraskande stller sig p Schefferus sida999 vilket r oerhrt verraskande, inte minst med tanke p att Stiernhielm d varit dd sedan nio r. En som stndigt missuppfattade saker och ting var Gran Liljenroth. Under ett av sina unika besk p ett bibliotek, det i Skara, hade Liljenroth lyckats finna en karta frn 1500-talet dr tre stora borgar fanns utritade en i Kpenhamn, en annan i Lund och den tredje, och strsta, vid Gum p Kinnekulle. Kartan byggde p uppgifter frn Diodorus Siculus, och eftersom denne inte var svensk historiker, och drmed ingen regimlakej, fanns det ingen risk att dessa uppgifter var frvanskade.1000 Nu r ju detta alldeles otnkbart eftersom Diodorus Siculos levde vid vr tiderknings brjan, men frnuftsargument bet inte p Liljenroth.
alla som frsker sig p myttolkning mste vara amatrer = fria frn frutfattade meningar, drfr att myterna inte kan ns med vetenskapliga metoder. Endast p det undermedvetna planet kan man nrma sig dessas budskap. 1001

Men alla tankekast och misstag var inte roliga. Bland en handfull debattrer, ven en enstaka professionell, vxte vertygelsen om att motstndarna i Uppsala/Stockholm var hgerextremister. Nr historieprofessorn Kjell Kumlien skulle komma att frsvara ktheten av Biskop Karls Annotationes (1967) tycktes cirkeln vara sluten.1002 Eftersom man tyckte sig ha funnit hans frfattarnamn p omslaget till Arierdme och judendom: en raspsykologisk och rashistorisk studie (1934) och d han dessutom hade undertecknat samfundet Manhems stiftelseurkund frn 1934, drog man slutsatsen att Kjell Kumlien var aktiv nationalsocialist och av uttalandena att dma en mycket aggressiv antisemit.

Stenberger 1979, s. 530. Verkets frsta upplaga utkom 1964, texten r dock den samma. NLT den 13 september 1989. Den hr sortens frvxlingar r dock inget ovanligt, se Dan Korn, ed. Tre islndska sagor om Sverige(1990). s. 283 f. 1000 NLT den 5 augusti 1987. 1001 Folkvett 1992:4, s.27. 1002 Janson 1999, s.139. 397
999

998

Hr begick man anmrkningsvrt och hgst betnkligt misstag. Den Kjell G. Kumlien som var aktiv nazist,1003 r verhuvudtaget inte identisk med historieprofessorn Kjell L. Kumlien.1004 MNGDEN AV insndare, debattartiklar och den betydande mngden trycksaker allt frn valhnta hften till inbundna praktverk borde gra uppdraget ltt fr den som ville frst hur debattrerna resonerade kring Gamla Uppsala. Men i sjlva verket r avsaknaden av en sdan diskussion nst in till total. Man konstaterar bara vad Gamla Uppsala inte var. Knnetecknande fr motivbaserade konspirationsider, svl som fr dlig arkeologi eller historieforskning r just den uppenbara oviljan att nrma sig brottsplatsen. Det naturliga tillvgagngssttet fr den som vill avfrda ngonting en bakterie, ett himlafenomen r att frst frklara vad det r istllet. Eftersom man ville avfrda Gamla Uppsala helt och hllet eller pst att det saknade betydelse, vore det i sdana fall lmpligt att formulera en alternativ frklaring till vad Gamla Uppsala i sdana fall var frklara varfr orten var den ldsta med detta namn och varfr den kunde uppvisa denna ganska uppseendevckande mngd fornlmningar. Debattrer som Mac Key, Gran Liljenroth, Ulla och John Hamilton, Verner Lindblom presenterade vitt skilda hypoteser om det riktiga Uppsalas lge, men gnade ingen tid t att diskutera brottsplatsen. Det viktigaste fr dem var att finna det Uppsala som enligt Fast borde finnas i Skaraborgs ln eftersom Gamla Uppsala i deras gon inte har ngot som helst med historia att gra, finns det ingen anledning att studera eller frst dess arkeologi.1005

UPPSALA

VSTERGTLAND?

I GRNKPINGS VECKOBLAD uppgav herr magister L Hagwald, knnaren av sprket transpiranto, att han terfunnit Valhall p Gkmassivet och antydde ven att Atlantis mjligen sjunkit i Bergska sjn.1006 Argumenten var inte mindre rimliga n den skribent som i Dala-Demokraten hvdade att Valhall lg mitt i Siljan, eller de som ansg att Uppsala, Sigtuna och Birka lg i Skaraborgs ln.1007 I stort sett kunde det forntida Uppsala, Birka och Sigtuna ha legat vart som helst utom i Svealand. Att Sigtuna skulle ha legat i Vstergtland framfrdes av Pehr Tham.1008 I ett bihang till Skara Stifts-tidningar, vintern 1794, ppekade han ngra detaljer i den svenska forntidshistorien som vetenskapen inte helt ovntat alldeles hade ftt
1003 Kjell Gottfrid Kumlien (1883-1941), grundare av Samfundet Manhem. Kjell G. Kumlien, Arierdme och judendom : en raspsykologisk och rashistorisk studie, (Stockholm 1934). 1004 Kjell Ludvig Kumlien (1903-1995), historieprofessor. 1005 Mjligen med undantag frn den beryktade Gran Liljenroth, vilken gnade sig flitigt t att debattera fynden frn st- och Vsthgen. 1006 GV den 6 augusti 1954. 1007 DD den 10 augusti 1955. 1008 Se digitalt appendix. 398

om bakfoten. I mngt och mycket fljer han Rudbecks placeringar av verkliga orter. Det var inte s, som har sagts, att Tham ville placera det forntida Uppsala, staden Sigtuna eller Birka i Vstergtland. Det Sigtuna som Tham frlade till Stuna vid Hornborgasjn, var forn-Sigtuna. 1794 hittade kyrkoherden i Hggums kyrka, Thure Ljunggren, ett dokument sittandes mellan ett urldrigt skps hyllor i sakristian, ett dokument som beskriver Hggums sockengrnser. I Hggumpergamentet, som var daterat 1309, finns det en passage som lyder: austr for situn, vilket skulle betyda ster om Situn. Bde Mac Key och Dag Stlsj sg i detta ett betydande bevis. Sprkvetaren Staffan Fridell har dock en gng fr alla slagit fast dokumentets karaktr av frfalskning. DET FANNS ungefr lika mnga Uppsala som det fanns debattrer. Mac Key hade funnit sitt Uppsala p en kulle i Ledsj socken. Andra kunde med pendelns hjlp konstatera att Gamla Uppsala inte var s vrst gammalt. Gran Liljenroth, sin sida, hade letat efter sitt Uppsalatempel p Kinnekulle men hade frst inte funnit det, men s fick han platsen fr det riktiga Uppsala utpekad fr sig av ett andevsen. Det hr var ider som spreds till allmnheten genom Dag Stlsjs frsorg. Naturligtvis fanns det ven en urldrig karta som avsljade att Uppsala egentligen lg i Vstergtland. Fenomenet i sig, den urgamla kartan, r snarast standardrekvisita i pseudovetenskapliga historiekonstruktioner. Denna karta, sllan publicerad i original, psts med bedvande kraft bekrfta teorins brkraft vilket den oftast bara gr om den r frfalskad. Denna urldriga karta, frvnansvrt exakt, som bevisade att Uppsala lg i Vstergtland avtecknas lite hr och var. Det rr sig om olika varianter av Donnus Nicolaus Germanus karta frn 1482-1486, vilken i sin tur r baserad p Claudius Clavus Skandinavienkarta frn 1427.1009 Och minsann, visst ser det ut som om Uppsala (Utsala, Ufsalia, Ussalia) verkligen tycks ligga i Vstergtland, ngonstans i Tiveden mellan Vttern och Vnern. Ingen har mig veterligen betvivlat att det nya Uppsala, staden Uppsala, utgjorde rkebiskopsste sedan 1200-talets slut, men denna karta skulle ju faktiskt kunna visa att ven staden Uppsala lg i Vstergtland! Eftersom kartan ifrga r tecknad under 1400-talet mste ju kartans Uppsala vara identisk med det nya Uppsala det gamla kan det inte vara frga om eftersom platsen r utmrkt som en (stifts)stad och namnet Aros gllde bara Vsters vid denna tid. Antingen har Vstgtaskolan inte tnkt p saken eller ocks inser de att det vore svrt, kanske omjligt att frklara hur man i sdana fall hade lyckats med bedriften att flytta det nya Uppsala med katedral och allt frn Vstergtland till Uppland. Men kartan innebr ett mer allvarligt problem. Studerar man den lngre n tvtre sekunder upptcker man att ryktet som dess frvnansvrda exakthet mste vara en verdrift framfdd under djup frtvivlan p samma karta ligger nmligen
1009

Ur Claudius Clavus Ptolemaios Cosmographia, de locis ac mirabilibus mundi, ed. Nicolaus Germanus, 1486. 399

Sala vid Vnern, Linkping dr Skara borde ligga, Sderkping har placerats strax sder om Jnkping, Vsters ligger i Finland, Strngns vid Vttern och Gta lv rinner ut i Oslofjorden. Dessutom har man placerat det som borde vara Vstergtland i stergtland och flyttat stergtland till vad som frefaller vara ett tnkt landomrde invid Roslagen. Den enda rimliga slutsatsen borde vara att kartan r fullkomligt vrdels, men den slutsatsen drog man naturligtvis inte.1010 Det hr r ett typexempel p konspirationsteoretikerns frbluffande frmga att gra ett ensidigt urval av fakta, och helt utan att fundera s mycket p saken stta bort allt som kan motsga de redan frdiga stndpunkterna. 1011 I detta fall r det s pass dumdristigt att man undrar om problemet ligger ngon annanstans. Det r ocks typiskt att gna stor uppmrksamhet t en enstaka detalj och sedan verdriva denna detaljs betydelse p bekostnad av de vriga. Precis som Erik sard (2006) pongterar i frga om andra konspirationsider, kan detaljer som dessa verka bestickande i lsarens gon och ge intryck av trovrdighet och sakkunskap, men trovrdigheten brister eftersom man inte klarar av att placera in detaljerna i ett komplett och frdigtnkt orsakssammanhang.1012
UPPSALA
VERALLT?

EFTERSOM DET fanns avsevrda problem med att enas om vilka av dessa platser som var det riktiga Uppsala, frefll det snart rimligt att hvda att Uppsala inte var en ort, utan flera. Uppsala var frkristna regionala kultplatser belgna lite varstans. Trots att detta var en frestllning som motsades av varenda tnkbar skriftlig klla, vann den gensvar. Ngon enhetlig id var det minst av allt, i sjlva verket vilar detta antagande p flera ofrenliga premisser, ngon har hvdat att Uppsala i sig inte r ett ortnamn, ngon annan har velat se ett Uppsala verallt dr det finns belgg fr ett Uppsala d. 1986 utfrde Anders Hgmer en djupare studie1013 av Uppsal(a)-namnens spridning, och som vntat fann han betydligt fler Uppsalaorter i Vstergtland (29) n i Uppland (8). Dessutom hade han kommit fram till att de mnga Uppsalaorter i Uppland bara var uppkallelsenamn efter staden Uppsala, medan de i Vstergtland var kta. Den karta som blev resultatet av denna studie blev vida spridd och diskuterad, men av tmligen uppenbara skl restes det genast invndningar mot den. Anders Hgmer hann dessvrre aldrig presentera uppgifterna i ett vetenskapligt sammanhang, var han funnit grundlaget fr dessa siffror r drfr omjligt att avgra, men han har definitivt inte utgtt frn ngra verkliga ortnamnsstudier eller ens frn ortnamnsarkiven.
1010

Betraktar man Clavius original inser man att det som antas vara Vnern, i sjlva verket r Siljan, fr att senare frvandas till Mlaren och slutligen bli Vnern. 1011 Se sard 2006, s.43. 1012 sard 2006, s.80 ff. 1013 Sk.B den 17 februari 1989. 400

Eftersom Hgmer begick en rad anmrkningsvrda misstag, vilket ofta hnder ortnamnsforskare som inte r ortnamnsforskare, trngs Uppsalaplatser som uppkommit under 1800-talet med platser som utgr ngar eller krar tillhrande ett sentida Uppsalatorp. Naturligtvis fanns det inte 29 uppsalaorter i Vstergtland under jrnlder. I hela Sverige finns det endast 13 Uppsal(a) med medeltida belgg, de vstgtska r tidigast belagda till 1500-talet och inget av dem har ngon sjlvklar relation till jrnlderstida bebyggelse.1014 Bortsett frn Gamla Uppsala, som r det ldsta belagda Uppsalanamnet, r det endast Uppsala i Huddinge socken, Svartlsa hrad, Sdermanland och Uppsala i Bergs socken, Snevringe hrad, Vstmanland, som skulle kunna associeras med jrnlder. Ngra djupare studier var det med andra ord inte frga om.

FRN

VARVSKRIS TILL FRTROENDEKRIS

DET GR KNAPPAST att diskutera freteelser som Vstgtaskolan utan att reflektera ver nr iderna uppstod eller nr de fick frnyad kraft. I sin utmrkta Det dunkelt tnkta (2006) formulerade Erik sard en hypotes som kunde frklara framvxten av konspirationsteorier:
Ju strre misstro som mnniskor hyser gentemot politiker, myndigheter och institutioner, desto troligare r det att de fster tilltro till alternativa, konspirativt frgade frklaringar till stora hndelser och samhllsfrndringar.1015

Orsaken till varfr diskussionen om Svearikets vagga uppstod vid slutet av 1920talet och varfr den hrdnade under mitten av 1980-talet gr troligtvis att finna just dr. Under debatten om regleringen av barnarbete och reformeringen av folkskolan var motstndet hrdast i Skaraborgs ln de f kunskaper barnen behvde kunde de frvrva sig medan de arbetade p sina frfders bondgrdar, inte i heldagsundervisningen i skolan. Skoltyranniet var en liberal och socialdemokratisk konspiration riktad mot landsbygden, en uppfinning bland de fina kretsarna i Uppsala och Stockholm. Det behvdes inte mycket lrdom, allt gick att frst med lite sunt frnuft. Mer begriplig ter sig det sena 1900-talets markeringar. Vstsverige drabbades hrt av de ekonomiska kriserna under 1970 och 1980-talen. Hoten mot fiskenringen, svrigheter fr sm och medelstora lantbruk och statens agerande i varvsoch tekokrisen minskade knappast misstanken om att de avgrande besluten fr Vstsveriges del fattades ver huvudet p dem som levde dr. Maktkoncentrationen och den gynnsammare utvecklingen i ABC-ln1016 upplevdes som allt mer hotande. Stagnerande medelfolkmngd eller negativt flyttningsverskott och sjunkande f1014 Uppsala i Tunhems sn, Gudhems hd (29/9 1505) och Uppsala i Ugglums sn, Guhems hd. (29/9 1505). 1015 sard 2006, s.246 f. 1016 Stockholms stad, Stockholms ln och Uppsala ln. 401

delsetal drabbade hela Vstsverige.1017 Nr s det statliga produktionsstdet till varvsindustrin upphrde 1985 fanns det all anledning att fundera ver om Den Stora Berttelsen, den om det trygga, svenska folkhemmet den vlfrd och det inflytande som skulle glla fr alla hade ntt till slutet. Kanske kom rent av fienden inifrn.1018 Det kom som en verraskning fr mnga nr den Gteborgsbaserade tidningen Proletren, en tidning som aldrig tidigare tvekat att genomskda freteelser med rtter i en rasistisk och reaktionr tankevrld, stllde sig p Vstgtaskolans sida, dock inte utan att avfrda de mest ljevckande inslagen. I sjlva verket var det drifrn, om ngonstans, rsterna skulle komma. Men debatten kom ocks mycket lgligt fr Proletren, nyligen hade man tematiskt tagit upp den enorma koncentrationen till Stockholm. Vstgtaskolan, menade skribenten Stefan Holm, var en liten reaktion mot denna centralmakt som i mer n 400 r hade dominerat landet oinskrnkt, och som inte visade ngra tecken p att demokratiseras.1019 HISTORIKERN Henrik Janson menar att Stlsjs programserie Svearikes vagga en historia i gungning verkade vitaliserande. Bortsett frn att serien drev ett enormt lje ven ver landets djupt kunniga hembygdsforskare som vetenskapen aldrig klarar sig utan, kan det i ngot enstaka avseende stmma. Visserligen ltsades Vstgtaskolan st fr ngot nytt, men iderna var sdana som sedan lnge utrangerats. Samtidigt som exempelvis Dag Stlsj fr att finna sympati hos en bredare allmnhet hvdade att kungarnas historia var ngot ytterst uppsvenskt, var det just kungarnas vstgtska rtter som upptog Stlsjs strsta intresse. Andra hvdar att de slss mot storsvenskhet, men ger en enastende storsvensk roll t sin egen hemtrakt. Under 1970-80-talen hade arkeologin viktigare saker fr sig n att diskutera sdant n mindre diskutera anakronistiska riksbildningar eller orimliga vaggor mnga av de frgestllningar som vstgtaskolan dragit fram sedan lnge frpassats till arkeologihistorien. Men allt lg inte begravt. Somliga hade glmts bort, andra hade blivit tvngsmssigt givna och upprepades oreflekterat, om n sllan med ngon strre entusiasm. Men pstendet har ett problem, om n av indirekt natur. Problemet hnger samman bde med en kta eller inbillad knsla av vanmakt infr centralmaktens arrogans, och den idvrld som vstgtaskolan fddes i den utbildningsfientliga och reaktionra agrarrrelsen och rasbiologin. Att frskna Carl Otto Fasts ider r drfr inte oproblematiskt. P senare tid har det gtiska motivet brjat teruppst i digitala media, nu i radikaliserad hgerextremistisk form. Budskapet r klart gterna str infr sin snara utrotning, medan anti-rasbiologerna i Stockholm och Uppsala bestmt att landet ska ta emot invandrare. Drmed r iderna tillbaka till sitt ursprung.
Klla SCB. Vilket inte minst avspeglas i den htska debatten inom arbetarrrelsen i januari/februari 1986. Fr att inte tala om de ofrtckta hot som riktades mot Olof Palme av marinofficerare i DN under slutet av 1985, dr Palme anklagades fr att ha ingtt i en konspiration som hade den enda avsikten att ge bort Sverige till Sovjetunionen. 1019 Proletren den 9 augusti 1990. 402
1018 1017

terblickar & Reflektioner

V ID VGENS SLUT

UPPSALA r en mycket anvndbar plats. Den har i skilda tider tillfredstllt alla sorters utforskare, nrt alla sorters ideologier och alla sorters tvivel. Nstan samtliga skildringar av henne har tillkommit i tider och under omstndigheter d det funnits anledning att belysa hur frhllandet mellan folket och eliten, mellan eliten och kungamakten eller mellan den andliga och den vrldsliga makten borde vara. Berttelserna har tagit sig mnga former som ursprungsmyt, en missionshistoria, som furstespegel, som det tidigmoderna Sveriges strvan efter social integration, en berttelse om den envldiga kungamakten, en berttelse om den fria allmogen, en berttelse om den ofria allmogen, en berttelse om centralism eller manipulerad historieskrivning: Uppsala blev s gott som alltid den skdeplats dr olika viktiga berttelser skulle komma att dramatiseras. Det rder ingen brist p sdana berttelser och det r bland annat om dessa som denna avhandling har handlat.
ET FORNTIDA

UTAN ATT P ngot stt tro mig ha kommit fram till mlet, slutar denna lnga vandring hr. Vi har kommit tillrckligt nra det som mste betraktas som pgende forskning, och det vore hjden av dumhet att tro sig kunna betrakta den p samma stt som man betraktar den fr lnge sedan avslutade. Allt som terstr hr och nu, r ngra terblickar och reflektioner.

404

D ET G AMLA U PPSALA

Men man hafwer hrom icke ngon wisshet, vthan r s een gissan.
RANNSAKNING, V AKSALA SN 1669

stod dr med en klump i halsen och vinkade farvl till sina sner och dttrar p vg till ett vilt och frmmande land under obestmd tid och som nu fruktade att de skulle vnja sig vid nya seder och alldeles glmma de gamla, kunde Jeremias brev, det sjtte kapitlet i Barkhs bok, vara lmpligt att sticka i hnderna p ungdomarna. Sen gllde det att hlla tummarna. Om de lste det ofta och frstod det rtt, skulle de kanske inte tervnda som hedningar. De skriftlrde hade aldrig riktigt kommit verens om vad de skulle tycka om Jeremias brev. Att det varken var profeten Jeremias eller hans lrjunge Barkh som frfattade det var nog det enda man var ense om. Trots att protestanter har haft svrare att acceptera det n katoliker, fanns Barkhs bok med bland Gamla Testamentets s kallade apokryfiska bcker i den svenska bibel som de tidiga antikvarierna hade vid sin sida d de brjade forska i de svenska antikviteterna.1020 Att bibeln kom vl till pass i forskningen berodde inte bara p att den var bckernas bok eller kalendrarnas kalendrar, den hade den frdelen med sig att den bokstavligen talat var Guds ord. P 1600-talet brukade Gud aldrig ha fel. Oavsett om exempelvis Johannes Messenius eller Olof Rudbeck fr ett gonblick funderade ver att katolikerna vid konciliet vid Trient diskuterat dess kanoniska status, skulle Jeremias brev i deras gon te sig som en allt annat n tvivelaktig text den hade ju allt. Berttelsen i sig r inte srskilt komplicerad. Gud bad Jeremias, eller vem det nu var, att skriva ett brev till de fngar som skulle fras frn Jerusalem till babyloniernas kung Nebukasnessar. Meningen var att varna dem fr babyloniernas bilddyrkan, att de under sin fngenskap inte skulle ta efter babylonierna och kanske gripas av samma fruktan fr deras gudar. De mste undvika deras tempel och deras gudabilder ingenting av detta r ngonting annat n mnniskohnders verk, det finns ingenting dr att tro p. I detta det ppna, frgyllda eller frsilvrade trgudars tempel, flyger fglarna in och ut, av den eviga elden blir gudabildernas ansikten sotiga av detta kan alla
R DEN SOM
1020 Idag har Jeremias brev ftt status av sjlvstndig apokryf och har blivit utplockad frn Barkhs bok (Baruch). 405

begripa att de inte r gudomliga, det hela r bara dyrkan av ngot som r frukten av mnskliga hnder. Att stta fram gvor t dem r som att ge mat t dda. Deras prster r oduglingar, de sitter och vrlar och skriker invid trgudarna, precis som man sjunger fr de dda, och nr ngon som frbrutit sig skall avrttas, eller om man fruktar plundrare, stnger prsterna till templet med portar, ls och bommar hur kan en sdan avskyvrd plats vara helig? Titta p deras trgudar! De r tillverkade av mnniskohnder, man fr inte lta sig blndas av att de r verdragna av guld och silver, eller br diadem eller kronor av guld. En av gudarna hller en spira i sin hand, en annan br ett svrd eller en yxa, men de frmr nd inget p egen hand. De brs omkring p mnniskors axlar fr att hyllas av hedningarna och fr att vcka deras fruktan, men deras gudar kan ingenting, de r som verkningslsa fgelskrmmor p ett gurkflt, de visar inte folken ngra tecken p himlen, de kan inte ge mnniskorna regn och det hnder aldrig att de ger synen t en blind. Ett frgyllt och ppet tempel med avgudabilder! Spiran och vapnen, diademet eller kronan, offer, antydningar om nekromanteia och carmina diabolica prsternas oanstndiga och hgljudda sng, en procession med ngot som skulle kunna vara en fruktbarhetsgud och till slut ven ngra ord om hur omjligt det vore fr dessa trgudar att bota en blind! Det hela lter vldigt bekant. ven den mest fantasilse skeptiker kunde lyfta p gonbrynen och tnka att detta ju inget annat var n Adam av Bremens Uppsalaskildring och sedan antingen dra slutsatsen att Adam hmtat inspiration frn Jeremias brev eller att hedendomen verallt var sig lik.

DET

BESVRLIGA

1600-TALET

VEN OM Jeremias brev hade alla frutsttningar att vvas in i de gamla historikernas berttelser, ser man den aldrig terberttad i samband med Uppsalatemplet. Orsaken till det r ganska enkel. Sverige var inte Babylon. Uppsala kunde bara jmfras med israelernas helgedomar, inte med de platser till vilka de hade frts i fngenskap. Det stora intresset fr Uppsala som blossade upp vid 1600-talets mitt, handlade inte enbart om hyperborer, gter eller de illustra kungarnas bedrifter. Att det mycket vl kunde bli effekten av uppmrksamheten kunde aldrig skada. Intresset fr det forntida Uppsala, i synnerhet kultplatsen Uppsala, hngde istllet intimt samman med den stormiga politiskt-teologiska debatten om offer och bilddyrkan som rasade i Europa, en debatt som Olof Verelius i allra hgsta grad var engagerad i och tog intryck av. Det r naturligtvis ingen slump att hans bibliotek bestod av tskilliga skildringar av dessa konflikter, konciliet i Trient och synoden i Dort, eller verk om kalvinism, puritanism och den anglikanska kyrkans frhllande till monarkerna. I Verelius bokhyllor mts motsatserna, Claudius Salmasius och John Milton, Machiavelli och de Saavedra Fajardo Aeniden och Cyprianus allt handlar om religionen som politisk kultur eller om kulturen som politisk religion. Schefferus,
406

som liksom Verelius hade en avancerad politisk skolning, kunde ge sitt bidrag till debatten genom att belysa kulten i Uppsala och den intima kopplingen mellan den norrna bilddyrkan och kungamakten, och han gjorde det p ett stt som vertrffade det mesta. De strvade bgge mot helheten, histori integritatem, men kom p ett abrupt och vemodigt stt att strva t tv skilda hll. Den litterra fejden, Atlantican och dess efterverkningar har beskrivits i tmligen mnga sammanhang. De letar sig inte sllan in i populrvetenskapliga artiklar som p ngot stt rr utforskningen av Gamla Uppsala, platsens roll i historieskrivningen eller nr man vill beskriva stormaktstidens forntidsforskning. Tonlget har skiftat, medan man en god bit in p 1800-talet mer betraktade fejden som en i grunden sorglig historia som drabbade tv skickliga forskare, kom man senare att betrakta den som en smtt filmatisk batalj mellan ngot gott och ngot ont. Av ngon besynnerlig anledning finner frfattarna frn 1900-talet det mnga gnger ndvndigt att ta parti fr eller emot den ena eller den andra parten, samtidigt som man gr ansprk p att ha frskt att se de stora mnstren, de verkliga konfliktorsakerna. Eftersom den vningen kan visa sig utg frn fel premisser, har f lyckats. Henrik Schck gr dock ett frsk:

Historien och arkeologien stodo sledes emot varandra, och faran fr att arkeologien skulle mynna ut i fantasteri skymtar redan fram i det frmodligen av Rudbeck inspirerade hugskottet om tornet i Gamla Uppsala kyrka. 1021

Nu r vl detta utrop snarare ett uttryck fr vad Schck personligen ansg om arkeologimnet, men man mste nog vrja sig mot den sortens tankefllor av flera andra skl, inte minst d man i det hr fallet frnknner Schefferus hans rykte som klassisk arkeolog och frntar Verelius ran av hans historiska forskning. Dessutom ansg sig varken Schefferus eller Verelius vara historiker, n mindre arkeologer. Ska man dessutom vara helt rlig rkar det ju vara s att det var Schefferus som frst framkastade hugskottet om tornet i Gamla Uppsala kyrka, inte Rudbeck. Schcks yttrande r fr vrigt ganska typiskt fr hans tid och fr vl ses som en tmligen rimlig reaktion p den arkeologiska fantasifullheten. I DE MRKASTE stunderna i svensk arkeologihistoria, vilka trots allt inte r s vrst mnga nr man tnker p saken, har Verelius blivit rudbeckianismens frmste frkmpe. Ngon hvdar exempelvis att Verelius blev en entusiastisk och reflexionsls beundrare av Rudbeck och att fejden blev en strid fr eller emot rudbeckianismen.1022 Drmed har Verelius kommit att utpekas som den ena parten i en dynamisk duo som inget annat hade i huvudet n att p fullaste allvar bedriva patriotisk eller fosterlndsk gtisk propaganda. Det r naturligtvis en djupt olycklig bild, inte bara p grund av att man anvnder sig av sentida betydelser av vissa be-

1021 1022

Schck 1933, s. 326. A.a s. 331 f. 407

grepp vars betydelse skiftat och som dessutom r svra att kombinera.1023 Men det strsta problemet med den sortens slutsatser r att skillnaderna mellan Verelius och Rudbeck var betydande. Verelius var lngt ifrn alltid ense med Rudbeck. Ortnamnet utgr en sdan punkt, och den r av strre betydelse n man kan tro eftersom Rudbeck bygger mycket av sitt Atlanticaresonemang p just Uppsalanamnets etymologi. Till skillnad frn exempelvis Johannes Magnus, Petrus Petrejus eller Olof Rudbeck, anser Verelius inte att namnet avser sjlva templet eller en kunglig sal, utan p Gamla Uppsalas lge i frhllande till byn Sala. Om ordet Sala och dess ursprung har han nnu inte hvdat ngot.1024 Verelius regentlngd avviker p flera betydande punkter frn Rudbecks, vilket kan verka vara en trivial detalj om det inte vore fr att den var en mycket viktig frga fr Rudbeck vilket Biskop Karls Annotationer r det bsta exemplet p. Inte heller var Verelius lika sker p att kyrkan verkligen var sjlva avgudahuset, vilket Rudbeck vill f oss att tro Eenberg noterar hur som helst att Verelius i sjlva verket ansg att det inte var tillrckligt zirat drtill.1025 Rudbeck frskrar ofta att Verelius hade kommit till samma slutsatser som han sjlv, men det kommer att visa sig vara ett djupt problematiskt pstende. Det finns inte s vrst mycket att missuppfatta. Verelius rr sig p ett helt annat plan. Hans ideologiska, djupt rotade syn p den forntida staten, frhllandet mellan medborgarna och kungamakten r fullkomligt ofrenliga med den fantasifullt prglade bild som kom att odlas av Rudbeck, eller snarare hans dagspolitiskt skrrade rudbeckianska hejarklack som Carolus Lundius eller den fga sjlvstndige tnkaren Johan Peringskild. Verelius frestllning om det forntida Uppsala utgr, och hr r arvet frn Axel Oxenstierna tydligt, frn frestllningen om platsens (visserligen) enhetsskapande betydelse, men att platsen var viktigare n kungen. Han utgr frn att kungen och riket var tskilda, medan rudbeckianernas uppfattning grundades p att en sdan tskillnad inte var mjlig att riket var kungens frlning. Verelius kunde erknna att platsen Uppsala var ett patrimonium han hade avsevrda problem med val- eller arvkonungadmet men Uppsala representerade en civil konstruktion, en stat som stod ver kungen. Tinget var en beslutande frsamling vars lagstiftning byggde p folklig grund och som inte var underkastad kungligt godtycke. Det var bara att lsa innantill i sagorna. Under Karl XI, den kung som Verelius av ngon besynnerlig anledning ofta associeras med trots att envldshrskaren ofta agerade emot honom, till och med avsatte honom som antikvarie 1679, blste helt andra vindar n p Torgny Lagmans tid. Det r oerhrt svrt att frestlla sig att vare sig Schefferus eller Verelius hade funnit sig tillrtta under 1680-90-talen. I de allra flesta fall har Verelius och Schefferus trta reducerats till att bli ett litet sorglustigt frspel till Atlantican det r Olof Rudbeck man vill komma t och i
1023 Patriot kunde, i analogi med begreppet fdernesland, lika grna syfta p landsman som p innevnare i ett stift. (SAOB, sp P488: 1). 1024 Verelius 1681, s. 5. 1025 Eenberg 1704 s. 209, 214. 408

sin iver att gra just detta angriper de Olof Verelius. Antingen framstller man Verelius som en okritisk anhngare som inte bara rkar vara kolerisk, utan ven viljels, obalanserad, lttlurad, hysterisk, misstnksam, stridslysten och ofrdragsam vilket mste vara en ganska unik psykologisk kombination.1026 Den som mlar Verelius i de mrkaste frgerna r Nils Sundquist. Om Schck var oresonlig r Nils Sundquist i det nrmaste rasande:

Det betyg man vill ge t Verelius blir icke hgt. Vl var syftemlet frn hans sida otadligt, s lnge han sakligt kmpade fr sin id, hur absurd den n var, men nr han fann sig franlten att verg till angrepp p sin motstndares personliga frhllanden, mste hans tillvgagngsstt skarpt frdmas. Publicerandet av det frfalskade dokumentet 1678 kan mjligen ha skett i god tro, men tgrden frhjer inte utgivarens raMan har en knsla av att han kastat allt frnuft verstyr fr att hnge sig t vilka metoder som helst i akt och mening att kvsa sin motstndare. Schefferus mste fr sina bde moraliska och sakliga insatser i striden ges det hgsta betyg. Med sans och vrdighet gick han till verket.Hans upphjda lugn infr den rasande motstndarens frlpningar var frebildlig. 1027

ven om det inte r ltt att veta vilka uppgifter som ligger till grund fr Sundquists kritik, r kritiken lika tidstypisk som den forskning den kritiserar. Dessa tvrskra, svepande generaliseringar och falska dikotomier blir vanligare ju nrmare 1900talets mitt vi kommer tminstone i de arkeologiska texterna. Att Sundquist gr det med sdan frenesi beror p att det egentligen inte alls r Verelius han kritiserar, han anvnde den litterra fejden fr att spegla det han avskydde den Gamla Uppsalaforskning som skedde i hans samtid. Atterbom, som skildrade fejden i sitt minne ver Olof Rudbeck, menade tvrtom att det skulle bli svrt att hos Verelius hitta den vresige slagskmpen, som av verspnd fosterlandskrlek hnfrdes nda till brsrksgng.1028 I stort har nog Atterbom rtt. Under fejdens mest intensiva period, till och med efter kanslerfrbudet vren 1677, r Verelius aktiv och flitig i konsistoriet, dr han fr vrigt upptrder allt annat n obalanserat. ven under 1678, d Verelius r som hrdast ansatt av kritik fortstter han sitt arbete som rntmstare, dr han har fullt sj med att reda ut den ohederliga och vldsbengne fogden Unonius alla frehavanden och har i vrigt hnderna fulla med ytterligare ett antal besvrliga fall. DET R fullt begripligt att s mnga frfattare har fattat tycke fr Johannes Schefferus inget buller, inga utfall och absolut inga dubisa dokument. Medan de plgsamt improduktiva kollegorna tycktes traggla sig fram, fullt beltna med att vara missbeltna inte minst ver smsaker, formaliteter eller varandra gnade sig Schefferus t sitt arbete. Listan p hans tryckta arbeten, utgvor eller versttningar
1026 1027

Se ex.vis uppslagsordet i SBHL. Sundquist 1953b, s.36. 1028 Atterbom 1850, s.402. 409

r bara den en betydande anledning till avundsjuka att hans ln versteg de vrigas en annan, och att han var en uppskattad lrare, en tredje. Det rder ingen tvekan om att Schefferus i mnga avseenden verkligen var akademins stjrna och att hans briljans idag skulle man kalla det excellens satte Uppsalaakademin p kartan (ngot som idag tycks vara bortglmt). Eric Fant konstaterade att de vriga professorerna i Uppsala visserligen var bermliga mn, fr sin tid, men att ingen av dem hade vunnit lika stort anseende i utlandet. Ingen kan, och ingen har vl ens frskt att ta ifrn Schefferus hans bermmelse, men man glmmer att den skytteanska professuren innebar att man skulle meddela landets bedrifter, och att Schefferus gjorde det med ganska stor inlevelse. Och hur briljant r han egentligen under den litterra fejden? Nr Schefferus rr sig inom sitt huvudomrde, som i den bedvande avhyvlingen av Annotationes, r han oslagbar. Men nr han ska bemta Verelius i sak r argumenten till en brjan dliga, senare rent av katastrofala. Medan Verelius med hjlp av bde de gamla och de nya skriftliga kllorna erbjuder en fullt logisk och enkel frklaring, har Schefferus makalsa problem nr det gller alla turer kring Uppsalanamnets frmodade flytt. Men s dags hade vl striden tagit sig former som inte vdjade till ngon strre eftertanke hos ngondera nu handlade det om att frsvara sin ra och det var ingen liten sak i det tidigmoderna Sverige. VARE SIG Schefferus eller Verelius hade gjort srskilt lyckade insatser nr det gller observationerna av Gamla Uppsala kyrka. Schefferus har s mnga absurda fel att man kan frga sig hur ofta han egentligen hade varit dr. Hans anmrkningar om murarna i hgkyrkans valv, eller att kyrkan aldrig hade brunnit r smtt obegripliga i det senare fallet r det extra underligt eftersom han inte sllan hnvisar till det medeltida brev dr det med full klarhet framgr att kyrkan har brunnit. Verelius var, trots att han hade en sak att bevisa, inte mycket bttre. Hans plan eller uppmtning ver kyrkan r knappast en srskilt naturtrogen avbildning av planlsningen, ingngen till sakristian skedde inte genom korets absid, proportionerna stmmer inte alls. Sdant kunde man vl i och fr sig alltid skylla p trsnidarna, men det gjorde han nu aldrig. Det kan ju verka besynnerligt att man i en strid dr detaljerna var s avgrande, i s hg grad slarvade med dem, vilket leder till frgan om ens Verelius hade beskt Gamla Uppsala kyrka srskilt ofta. Att han knde till Gamla Uppsala vl r en sak, men hur var det med kyrkan? Verelius sger det rent ut: mitt i fejden, just nr han brjat visa tecken p uppgivenhet, ber han Rudbeck om en tjnst. Eftersom han litat till Rudbecks erfarenheter och kunskaper tycker han att det kanske r dags att Rudbeck fljer med honom ut till Gamla Uppsala s att jag fr se sjlv om allt det r sant. Verelius hade allts kastat sig in i en fejd, litat p Rudbecks uppgifter utan att ha kontrollerat dem sjlv.1029

1029

Rudbeck till M. G. De la Gardie, den 24 maj 1677. Brev 55. 410

DET FINNS GOTT om trttsamma klicher runt Rudbeck. Att samtiden skulle ha hyllat Rudbeck ver rimlighetsbgarens alla breddar och att Atlantican skulle ha blivit landets offentliga historieverk r en sdan, och den r trttsam. Det r mjligt att Rudbeck p sin lders hst inbillade sig sjlv att han stadkommit ett sdant historieverk vilket han vl nstan var tvungen att tro men samtidens kritik mot Rudbecks slutsatser var mycket massiv. Den brande idn i Atlantican utsattes i sjlva verket fr kraftfull kritik. Att Atlantican skulle ha blivit religion r veritabelt nonsens. Rudbeck hade definitivt sina ponger, och ngra av dessa har jag frhoppningsvis pekat p. Nr Rudbeck hvdade att vi mste utg frn det vi observerar p platsen, inte frn det som frfattats av verklighetsfrmmande sjlar i biblioteken, skulle man kunna dra slutsatsen att Rudbeck inte var mycket fr det dr med att lsa bcker. Men den stora pongen med Rudbeck var att han varken som medicinare eller fornforskare fretog sig ngonting praktiskt utan att frst ha tillbringat en oerhrt lng tid i biblioteken och i arkiven och kanske framfrallt att han inte bara hade lst bcker om anatomi eller om antikviteterna, utan tagit sin roll p allvar och frkovrat sig i vrldslitteraturen, vrldsreligionerna, sprken, arkitektur, ja i allt som kunde gra honom lyckosammare i utforskandet av det som intresserade honom mest, mnniskan. Rudbecks slutsatser var milt sagt uppt vggarna, men tillvgagngssttet var mnga gnger mer vetenskapligt frsvarbart n tskilligt av det vi sett prov p lngt in i vra dagar. Det kan mycket vl visa sig att den enda skillnaden mellan de kartor som upprttades under 1900-talet ver de germanska folkens utbredning och urhem, och Rudbecks kartor som visade gternas bragder r att Olof Rudbeck aldrig avsg att bist dem som ville utrota den del av mnskligheten som inte var germansk eller gtisk.

DET

PROBLEMATISKA

1900-TALET

I EN ARTIKEL med titeln Hvar ro trlarne? daterad den 8 april 1873, skrev Viktor Rydberg:

Med Snorre Sturlesson intygar Adam af Bremen, att det samhlle man fann i Sverige var ett mktigt folkvlde, en bondedemokrati, som frjdade sig t sin inbrdes jmlikhet, sjlf stiftade och skipade sina lagar och lt konungen styra, men icke egenmktigt rda.1030

Hade detta lilla brottstycke tergivits i modernare sprkdrkt hade man ltt kunnat tro att det var frfattat i en helt annan tid. Men jag mste ha misstagit mig eftersom
1030

GHT den 8 april 1873. 411

det ocks skulle kunna glla andra forskare frn samma tid, som C M Kjellberg vilken ppekade hur meningslst det var att ska efter ett hednatempel och Hildebrand som konstaterande att sthgen mycket vl kunde ha varit en kvinnograv. Hri ligger en av anledningarna till varfr rubriken ovan inte lyder Det problematiska 1800- och 1900-talet, fr jag ser inga strre problem med 1800-talets Gamla Uppsalaforskning. DET RDER INGEN tvekan om att vi ser en framtrrelse, att kunskapen har gtt framt. Men hur vertygad man trots allt mste vara att vetenskapliga innovationer som smittkoppsvaccin, penicillin, frlossningssjukvrd eller magnetresonanskameror har gjort villkoren lttare och livet mindre srbart, har jag svrt att vara lika vertygad om vr egen tids vetenskapliga frtrfflighet nr jag jmfr 1600-talets eller 1800-talets Gamla Uppsalakonstruktioner med 1900-talets. Fantasierna r inte frre de har blivit fler och de har blivit vrre. Vstgtaskolans debattrer gjorde alla ansprk p att bedriva vetenskaplig forskning, men argumentationsstten skiljer sig dramatiskt frn ett vedertaget vetenskapligt frhllningsstt, dr en teori r provisorisk och testbar, dr man beaktar all tillgnglig kunskap (ven det som talar emot) och dr det finns en vilja till omprvning om fakta talar emot den egna teorin.1031 De brt mot alla dessa regler, men i samma stund som man konstaterar just det, kan man inte undkomma frgan om hur vl den arkeologiska forskningen fljer samma regler. Den 29 oktober 1944 utmanade Gunnar Ekholm Sune Lindqvists Upplandsbild med en understreckare i Svenska Dagbladet dr Ekholm, p rasbiologiska grunder, konstaterade att danskarna mste ha hrstammat frn Uppland eftersom:

Mtnigarna av de ur romerska jrnlderns danska skelettgravar upptagna kranierna ha visat, att dessa genom sin hgprocentiga lngskallighet helt avvika frn den yngre stenlderns skelettmaterial och ven frn nutidens danskar. 1032

Denna id hade han ftt frn Birger Nerman, men framfr allt frn Gustaf Holmgren som enligt Ekholm bevisat att ortnamnen Dannemora och Danmark visade att danerna levde i Tiundaland, medan svearna hll hus i Attundaland och Roden. Tiundaland kunde drfr inte vara vrt rikes krnland. 1944 tedde sig en sdan id inte bara skrattretande, inte ens de numer s statistikknsliga svenska rasbiologerna skulle acceptera den. Det hr r ett typiskt exempel p hur arkeologi, tminstone i Sverige, ibland kan fungera, och vi har sett det under stora delar av 1900-talet. Att slppa greppet om de tankemnster och tankefigurer som var accepterade nr man definierade sin egen roll i sin akademiska karrir kan vara svrt, trghetstendenser uppstr alltid nr en frmmande eller utmanande tankestil pockar p uppmrksamhet. Inom det tankekollektiv som Ekholm rent logiskt sett tillhrde, ven om han sjlv ansg sig tillhra
1031 1032

Se sard 2006. Ekholm 1944. (SvD den 29 oktober 1944). 412

dess periferi, var detta en ldre tankestil som visserligen var fragmenterad och vergiven men som med tystnad tillts verka eftersom den framfrdes av en ldre och omtyckt medlem. I slutna, men ickehomogena tankekollektiv dr tankestilen saknar fast struktur, kan inte medlemmarna gra annat n att bekrfta varandra. Vad som ltt uppstr blir vad man kallar en illusionernas harmoni och om det r ngot som prglar dlig vetenskap r det just detta.
ILLUSIONERNAS HARMONI

VAD SOM R dlig vetenskap och vad som r de mnga gnger ndvndiga tankeexperimenten r inte alltid s ltt att avgra. Giovanni Schiaparelli var ingen dlig astronom och ven om de kanaler som han tyckte sig kunna urskilja p planeten Mars mer hade med perceptionspsykologi att gra n med verkliga frhllanden, kunde kanalerna inte helt och hllet avfrdas frrn i juli 1965, d den amerikanska satelliten Mariner 4 snde de frsta nrbilderna av planetens yta. Nr Schiaparelli publicerade sina upptckter gick det hela snabbt verstyr, man drog till Schiaparellis stigande frfran slutsatsen att intelligenta varelser boende p Mars hade grvt dessa kanaler, men Schiaparellis canali motsvarade engelskans channel snarare n canal. Han hade verhuvudtaget aldrig pratat om ngra marsmnniskor och hade han gjort det, s var det en ren tankelek, uttryckt i mycket frsiktiga ordalag allt fr att resonera kring det som verkligen intresserade honom, om planeterna gick att bo p, inte om de redan var bebodda. Han hade inte gtt p i samma stil som Percival Lowell eller ngon av de vriga Marsfanatikerna, de som drog de mest hpnadsvckande slutsatserna av Schiaparellis observationer. NR SUNE LINDQVIST meddelade att han funnit ngot under Gamla Uppsala kyrka som, om man drog streck mellan stolphlen, kunde bilda ett hednatempel blev reaktionen precis s kraftfull som man kunde frvnta sig. Det hr var en stor upptckt, men det var i flera aspekter en upptckt av samma dignitet som kanalerna p Mars. Denna rekonstruktionsiver var i de allra flesta fall en tankelek, Lindqvist sg den som ett intressant experiment, andra som en gta som mste lsas. Frgan r varfr experimentet var intressant och varfr gtan mste lsas? Varfr gnade sig ven de som insg att det var ngot fel p grundplanen t att rekonstruera tempel baserade p den? Hur kunde Urdals brunn bli Adam av Bremens offerklla i populrvetenskapliga bcker och broschyrer, nr man sinsemellan var vertygade om att det inte var det? Varfr berttade man inte det fr lsarna? NATIONALISMEN krver ruiner, lmningar och frment urldriga traditioner, men fr att de ska kunna fungera som genealogisk sammanhllningsmyt frutstter det att man hjlper historien p traven utan ett betydande mtt av fantasi, i vrsta fall fusk eller oftare osannolika jmkningar faller det nationalistiska bygget samman. Det gller i hg grad ven de konstruktioner som nationen krver ska finnas dr
413

Adam av Bremens kultplatselement, inte minst hednatemplet hade en enastende betydelse i denna idvrld, drfr mste arkeologin anstrnga sina gon fr att urskilja spren av det. Yannis Hamilakis har vid flera tillfllen, framfr allt i The nation and its ruins, mlat en bild av den grekiska nationalismen och frhllandet till det arkeologiska uppdraget.1033 Grekland har problem att brottas med, inte minst sin nutidshistoria men ocks i rollen som vstvrldens civilisationsvagga, och kanske r det just drfr man mter de mest genomtnkta analyserna bland grekiska arkeologer. Mycket av det Hamilakis och andra beskriver, kan utan problem verfras till det forntida Uppsala, det r trots allt det grekiska Parthenon som i flera avseenden bildat modell fr det tempel man frestllde sig i det forntida Uppsala. Precis som den grekiska nationalismen krvde sitt Parthenon, krvde den svenska ett hednatempel, men den frargliga skillnaden var att medan Parthenon tveklst stod dr det stod, kunde man inte se skymten av Uppsalatemplet hur mycket man n anstrngde sig. Var kunde det vara? Det sekulra 1900-talet befriade oss visserligen frn tvnget att skriva vetenskapliga artiklar om Maria-episoder eller andra mirakler som pstods ha skett i Gamla Uppsala, men vi r sjlvfallet inte mindre beroende av vr tids frestllningar. Denna mda, denna enorma fokus p hednatemplet, har sin uppenbara grund i det nationalistiska projektet, dr templet och transitionen till katedral markerade en genealogisk lnk, en oavbruten, kulturell kontinuitet, utan radikala brott eller tvra kast. Kontinuitetstanken var central i denna idvrld, av den orsaken hade det blivit en nationell angelgenhet att detta tempel lg i direkt anslutning till Gamla Uppsala kyrka. Man skulle kunna se paralleller med Olof Rudbecks bestmda uppfattning, men det finns en betydande skillnad: medan man p 1600-talet talade om lmningarna som forntida folks bedrifter, brjade man tala om dem som resultatet av vra genetiska frfders.1034 I den tankebilden lurade en avsevrd fara.
DEN
PLGSAMMA FRGAN

JES MARTENS konstaterade i artikeln Die Nordische Archologie und das Dritte Reich, att frgan om den skandinaviska arkeologins frhllande till nationalsocialismen r tabubelagt.1035 Jag har rligt talat inte gjort den upptckten, mjligen kan det glla yngre arkeologer men bland de ngot ldre har jag ofta mtt en stor ppenhet och spontan vilja att verkligen diskutera dessa fr dem mnga gnger svra, och inte sllan knslomssigt komplicerade frgor det r sina vnner och lrare man talar om, och det r ingen enkel sak.
1033 Yannis Hamilakis, The nation and its ruins : antiquity, archaeology, and national imagination in Greece, (Oxford ; 2007). Se ven Fredrik Andersson, Med historien i ryggen : om den arkeologiska uppgiften, (Uppsala 2005). 1034 Se diskussionen hos Hamilakis 2007, s.290 ff. 1035 Jes Martens, "Die Nordische Archologie und das Dritte Reich,," i Prhistorie und Nationalsozialismus : die mittel- und osteuropische Ur- und Frhgeschichtsforschung in den Jahren 1933-1945, ed. Achim Leube (2002). 414

Fr svenskt vidkommande r ett av problemen att vi inte tycks veta vad nationalsocialism r, att vi tror att allt r nationalsocialism eller inte kan identifiera den nr uppenbarligen lyser oss i ansiktet. Den debatt om nationalism och nationalsocialism mellan Bozena Werbart och Evert Baudou som lsarna av Fornvnnen kunde ta del av r 2000-2001, visar med all tydlighet problemets vidd.1036 I VRA GON R DET FULLKOMLIGT omjligt att en mnniska som vigt sitt liv t att studera just mnniskan och hennes livsvillkor, kan vara srskilt lyckosam i sina studier om hennes egen mnniskosyn tillter henne att frvandla andra mnniskor till icke-mnniskor, ifrgastta mnniskors lika vrde och predika ett systematiskt sidosttande av andra mnniskors rttigheter. Det r en mnniskosyn som, svida den inte leder till slaveriets terinfrande, frr eller senare frntar andra mnniskor deras existensberttigande det kommer ofelbart att leda till en slutgiltig lsning i en gaskammare, i en massgrav eller p ett risflt. Av det sklet r det plgsamt att upptcka att diskussionen om akademikernazism bland den svenska arkeologikren dras med mycket stora problem, hur skulle det annars komma sig att den tydligt ickefascistiske Sune Lindqvist eller den vankelmodige liberalen Kjell Kumlien utpekats som hgerextremister, medan de som deltog i krigsfrbrytelser, var aktiegare i nazistisk press, grundare av nazistiska organisationer, som ppet beknde sin antisemitism fre, under och efter kriget p senare tid kommit att framstllas som fredmliga antinazister och frihetskmpar?1037 Det r synnerligen anmrkningsvrt. PRECIS SOM I fallet med de ord och begrepp som Verelius och Schefferus anvnde sig av, tycks det vara vansinnigt ltt att gra det triviala misstaget att lyssna p hur ett tal frn 1936 lter i vra ron, istllet fr att frska frst hur det var menat att frsts nr det hlls. Det sker sllan, istllet nyttjas den betnkliga praktiken att med utgngspunkt frn vad som idag knnetecknar uttryck fr en viss ideologi, tro sig kunna avgra om en mnniska som levde igr anslt sig till den vilket kan leda till absurda resultat. Med motsvarande tankevning skulle Luther knappast vara lutheran och tskilliga av Svenska Dagbladets ledare under 1970-talet betraktas som vnstervridna. Om man, exempelvis, vill frst varfr 1900-talets skildringar av kultfestligheterna i Uppsala br pfallande drag av partidagarna i Nrnberg, duger det inte alls att konstatera att skribenterna var nazister eller hgerextremister som tyckte att en sdan association verkade riktigt trevlig. ven om det onekligen fanns de som sg ngonting tjusigt i nr de ariska massorna eldades till extas och hur de snart brjade gna sig t mer makabra aktiviteter, fanns det alltid de som insg att det var fullt mjligt att anvnda samma bilder fr att pst ngot helt annat.

1036

Det enda ljuset p himlen r, som s mnga gnger frr, Stig Welinder. Se Stig Welinder, Min svenska arkeologihistoria : ett ekonomiskt och socialt perspektiv p 1900-talet, (Lund 2003).. 1037 Magnus Alkarp, In print: From Odin's banquett to the Conference at Wannsee - Swedish archaeology and the Holocaust, (2010). 415

Vr fornnordiska hedendom var vida mindre byggd p tro n p kult, skrev professorn i konsthistoria vid Stockholms hgskola, Andreas Lindblom i den frsta delen av Sveriges Konsthistoria (1944). Han fortsatte:

Den sistnmnda var mystisk och bloddrypande, skickligt berknad att framkalla massuggestion. ngesten fr makterna lstes genom extas. Mnniskooffer var kultens hgsta formI kllorna strtades offren och hngdes upp att ruttna i trden. 1038

Var kom nu ngesten fr makterna ifrn om det inte fanns ngon egentlig tro p dem? Vad Lindblom naturligtvis vill ha sagt r att det inte r de gudomliga makterna som massorna r rdda fr, utan den vrldsliga makt som tvingat dem till Uppsala. Medan Nerman och Ohlmarks anvnder fr dem positivt konnoterade ord som extas, fanatism, frnder, stamjord nr de beskriver blodiga mnniskooffer, gr Lindblom tvrtom. Lindbloms formuleringar r tydliga ord som massuggestion var avgjort negativt konnoterat 1944, mnniskooffer som kultens hgsta form lter vanhedrande och orden strtades och hngdes upp att ruttna ger inget vidare gott intryck av de ursvenska frfderna, de som nyss hade varit s enastende balanserade p det dr typiska vikingasttet.1039 Skillnaden mellan Andreas Lindblom och de gestalter som anvnder samma bilder r att Lindblom inte fann den mteskultur som praktiserades i 1930-talets Centraleuropa srskilt sund och att den svenska vurmen fr de lttsuggererade tyskarna inte heller var det, eftersom tyskarna betedde sig som veritabla hedningar. Ett annat problem utgr begreppet nationalism. Jag inbillar mig att det ligger en viss skillnad mellan att vara nationalist nr det land man lever i hotas av krig och att hota sina grannar med krig fr att man r nationalist. Men det uppstr nd problem med den riskabla och mngbottnade termen beredskapsnationalism, en diskussion som frsvras av bde en trivial och riskabel frestllning om begreppet i sig och fr arkeologins del av det faktum att denna beredskapsnationalism predikades av bde demokrater och hgerextremister. Det kan, bara fr att ta ett exempel, vara svrt att avgra vad som hos Nerman r beredskapsnationalism och vad som dljer de avgrundsyttringar som just Nerman skulle komma att bli en internationellt ledande fretrdare fr lngt efter beredskapsren.1040 Att Nerman, och mnga med honom, engagerade sig i Norgehjlpen, sger ingenting om den ideologiska tillhrigheten eftersom ven svenska hgerextremister engagerade sig fr Norges sak, ja till och med anslt sig till den norska motstndsrrelsen. Den bilden frvntar vi oss inte, den fragmenterar vra tankefigurer, str vra tankemnster och det r drfr det begs helt enastende misstag. Problemet, vilket bland annat Henrik Arnstad har ppekat, tycks ligga i svrigheterna i att skilja mellankrigstidens fascism frn traditionell antidemokratisk h1038 1039

Andreas Lindblom, Sveriges konsthistoria. 1, (Stockholm 1944). Enligt SAOB frst noterad 1907. 1040 Nerman var ordfrande fr den svenska avdelningen av WACL. 416

gerkonservatism.1041 Medan historiker anvnder finjusterade instrument fr att se dessa skillnader, sitter den historiskt oskolade skribenten av arkeologins forskningshistoria till vilka jag dessvrre rknar mig sjlv och inte s f arkeologer och antingen blandar samman allt som man tycker pminner om fascism och nazism i en och samma gryta, eller utesluter allt som inte uttryckligen br ett hakkors. Den nationella hgerkonservatismen br inte hakkors, men att den skulle vara oproblematisk r en mycket olycklig slutsats. Det r rimligt att anta att en av orsakerna till varfr arkeologin inte lyckats s vl med att stlla sitt frflutna i ljuset beror p den smtt ofrnkomliga forskningshistoriska individualiseringen i ett s litet och ungt mne. Men menar man allvar nr man sger att det som hnde under dessa decennier aldrig fr falla i glmska, kan det ligga en pong i att handskas varsamt med minnena. I SINA MEMOARER berttar Herbert Tingsten om ett mte med det fascistiska Italiens sjlvutnmnde filosof, Giovanni Gentile mannen bakom Attualismo. Den vnlige gamle mannen hade diskuterat fascismen, och fyllt berttelsen med livstro, Hegel, antiintellektualism och Tingsten kunde inte undg att fundera ver om denne tnkare egentligen trodde p ett enda ord av vad han sade. Hos Gentile, liksom hos de flesta fascister Tingsten hade mtt, verkade allting okta.1042 Rauschning beskriver ngonting liknande under ett mte med Himmler dr den senare var rasande ver den vetenskapliga kritiken av Ura-Lindakrnikan. Detta falsarium hade simmat runt i de grumligaste av vatten sedan Cornelis Over de Linden hade funnit det 1867. Krnikan, vars ldsta delar pstods vara frfattade av Freja r 2194 fK, pvisade bland annat att all civilisation hade utgtt frn det germanska urhemmet. Nr den mer n rimligt frvirrade Herman Wirth 1933 utgav en tysk versttning Die Ura Linda Chronik utsattes bde krnikan och versttaren fr kraftfull kritik vid universiteten i bl. a Knigsberg, Danzig och Breslau. Himmler var rasande professorernas vetenskapliga teorier intresserade honom inte, om staten eller partiet hade framstllt Ura Linda krnikan som en kta skrift och om man framstllt dess innehll som ett faktum, spelade det ingen roll om det var kta eller inte.

Det r fr oss i hgsta grad likgiltigt, om de germanska stammarnas frhistoria i verkligheten haft det eller det frloppet Vrt enda intresse av hela detta tvivelaktiga arbete ligger i vad vi kunna framstlla som framtidsbild fr vrt folk och frlgga tillbaka till den gr forntiden. Hela Tacitus Germania r en tendensskrift. Vr vetenskap om tyskarnas frhistoria har under rhundraden levat p ett falsarium. Frhistorien r lran om tyskarnas dominerande betydelse i den forntida vrlden.1043

1041 1042

Arnstad i DN den 29 juli 2009. Herbert Tingsten, Mitt liv. 2, Mellan trettio och femtio, (Stockholm 1962). s. 206. 1043 Rauschning, Samtal med Hitler. s.206f. 417

Himmler trodde med andra ord inte p Ura Linda, inte p Tacitus, inte p kartorna ver de germanska stammarnas utbredning, inte p arkeologin, inte p historien, i sjlva verket trodde han inte p ngot. Det han innerst inne inte trodde p kostade 60 miljoner mnniskor livet och hur mycket vi vrjer oss mot tanken, hade svenska forskare aktivt bidragit till detta cyniska illusionsmakeri. Nazister eller inte forskare frn alla tnkbara discipliner, och i synnerhet arkeologin, gav tskilliga centrala bidrag till vad som skulle bli och vad som var det nationalsocialistiska Tysklands frvrngda sjlvbild. Med en vetenskaplighet de aldrig skulle ha accepterat p hemmaplan, lokaliserade de ariernas urhem och ritade fantasifulla kartor ver germanernas bosttningar. De legitimerade drmed inte bara Hitlers territoriella ansprk utan ven konsekvenserna av denna politik. Varhelst arkeologer hittade ngot som kunde antyda att en urgammal germansk stam hade slagit sig ner, skulle Hitler frr eller senare komma att ockupera det. Att ytterst f av dessa forskare var nazister eller ens tillhrde den traditionella hgerkonservatismen gr inte saken mindre skrmmande.

ADAM

AV

BREMEN

OCH

ARKEOLOGIN

DET R INGET fel p Adam av Bremens Uppsalaskildring, felet ligger i vr fixering vid honom. Men det r fullkomligt omjligt att acceptera det smtt klaustrofobiska tankestt som tvingar oss att vlja mellan slutsatserna att Adam av Bremen antingen har rtt eller fel. Jag, liksom mnga fre mig, har ppekat det ur arkeologiskt perspektiv vdliga i att oreflekterat relatera till Adam av Bremens beskrivning av frkristen sed och frkristna kultplatser och frskt att visa att tskilligt av det som Adam beskriver terfinns i andra verk.1044 Det hr har kommit att missuppfattas som ett avfrdande av Adams Uppsalaskildring i sin helhet, men det har aldrig riktigt varit meningen. Att konstatera att beskrivningen av en freteelse r tvivelaktig, r inte det samma som att pst att freteelsen aldrig har existerat. Att luta sig mot Adam om man vill frklara allmnna eller specifika fenomen i forntiden r en vdlig balansakt, om man dessutom vill ge sig i kast med arkeologins Gamla Uppsala med utgngspunkt frn hans beskrivning av Uppsala ett narrativ som vl aldrig ngonsin borde betraktas som en detaljriktig bild av en plats som han aldrig hade beskt r jag rdd att man mste rra sig tillrckligt lngt ut i vetenskapens periferi fr att det ska accepteras som vetenskap verhuvudtaget. Lika illa r den ute som till varje pris vill ppeka att frnvaron av dessa spr ndvndigtvis mste innebra att mster Adams Ubsola r en fantasi, eller att det inte funnits ngon frkristen helgedom hr vid Adams tid. Det finns definitivt ingenting i det
1044

Magnus Alkarp, "Kllan, lunden och templet : Adam av Bremens Uppsalaskildring i ny belysning," Fornvnnen 1997 (92), s. [155]-161(1998). Se en mer utfrlig diskussion i Olof Sundqvist, Freyr's offspring : rulers and religion in ancient Svea society, (Uppsala 2002). 418

arkeologiska materialet som talar emot en frkristen kult i Uppsala under 1070talet. PROBLEMEN med Adams skildring r detaljerna templet, kllan, det evigt grna trdet, lunden och mnniskooffren. Sune Lindqvist var en av dem frpassade det evigt grnskande trdet till myten, och understrk likheterna med den fornnordiska diktningen.1045 Om nu trdet tillhr den ldre diktningen, r det naturligt att stlla sig frgan varfr inte de andra detaljerna ocks skulle kunna gra det i synnerhet d de frekommer tillsammans med trdet. Kllan hr definitivt samman med detta trd i Vluspa och Grimnisml. Hallen av guld eller vars tak r frgyllt, det evigt grna trdet och kllan vid dess rot frekommer i Vluspa, Grimnisml, Fjlsvinsml och Gylfaginning, ibland nstan ordagrant tergivna hos Adam. Likheterna kan inte vara en slump. Harald Wideen, Olaf Olsen och Wilhelm Holmqvist menade att Adams tempelbeskrivning skulle kunna hrledas ur Gamla Testamentets beskrivning av Salomos tempel.1046 I den frsta Konungaboken lser vi:

Och Salomo verdrog det inre av huset med fint guld. Och med kedjor av guld stngde han fr koret; och jmvl detta verdrog han med guld. 1047

Vi vet att Adam anvnde uttrycksmedel frn ldre frfattare Sallustius, Vergilius, Lucanus, Horatius.1048 Han anvnde textstllen och referenser till bibeln, s varfr skulle han inte gra det ven hr? Holmqvist menar att det inte r Adam, utan byggmstaren av templet som varit influerad av Konungabokens skildring av Salomos tempel. Jag menar att Adam har mer med utformningen av det tempel han beskriver att gra n dess eventuelle byggmstare och att han, om han ville bertta om ett verkligt avgudatempel snarare hade uteslutit allt som kunde pminna om Salomos tempel vilket ju vore en smtt blasfemisk liknelse och istllet berttat om ett tempel i stil med det vi inledningsvis kunde lsa om i Jeremias brev och om de litterra fornskandinaviska kultbyggnader han hrt talas om.
TROVRDIG
ELLER TILLFRLITLIG?

EFTERSOM Adams berttelse anses bygga p ett eller flera autentiska vittnesml br man d kanske ocks behandla dem som just det. Sune Lindqvist antog att sagesmannen som informerade Adam om den gyllene kedjan verkade trovrdig, eftersom
Lindqvist, "Uppsala hednatempel. Gamla och nya spekulationer". Wideen 1951, s.127 ff.; Olsen 1966, s.119; Wilhelm Holmqvist, "Die Ketten des Tempels in Uppsala. ," Festschrift Hermann Hinz OFFA 37 (1980). s. 120 ff. 1047 1 Kon 6:21. 1048 Se Anders Piltz, "Adam, Bibeln och Auctores - En studie i litterr teknik," i Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar (1985). 419
1046 1045

hans observationer stmde verens med utsikten frn Slottsbacken i Uppsala. Det var ett ganska tidstypiskt resonemang, under det tidiga 1900-talet inriktade sig exempelvis rttsvsendet framfrallt p att ta stllning till vittnens trovrdighet, men detta visade sig vara vanskligt en riktig bedmning hnger mindre p sagesmnnens trovrdighet n tillfrlitligheten i deras utsagor. Det komplicerar naturligtvis saken, men jag ser ingen tvingande anledning till varfr man inte ven i dessa fall ska rkna med perceptionens, minnesfunktionens och suggestibilitetens roll i utsagan. I detta fall har vi ytterligare ngra hinder tiden mellan observationerna och terberttandet, den problematik som hnger samman med Adams tolkning av utsagorna och sedan urvalet av de uppgifter han tolkat. Redan dr borde man inse de betydande mjligheterna av felkllor. Man kan ta ett exempel: Det r fullt sannolikt att de mnniskooffer de uppskrrade vittnena beskriver om det nu r de som beskriver dem snarare utgr de som avrttats vid tinget, vilket var den allmnna meningen bland forskare innan den mer irrationella och intuitiva diskursen slog an strngar hos det sena 1800talets misantropiska grubblare som under arbetarrrelsens framvxt helst sg att man kunde lta de gamla idealen terfdas s att det ter var fritt fram att gra sig av med sina trilskande trlar nr andan fll p. Det finns med andra ord f utsikter att terfinna spren av Uppsalaskildringens alla detaljer, men om vi hjer blicken ppnar sig en helt annan och mer konstruktiv mjlighet. VAD ADAM skildrar r ett land bebott av folk dr mnga, men lngt ifrn alla antagit dopet. Det gller i synnerhet det landskap som idag kallas Uppland, dr det kristna Sigtuna stod, eller stlldes, emot det hedniska Uppsala. Adam av Bremens Uppsala frutstter med andra ord att Uppsala nnu p 1070-talet var en centralplats, och att denna centralplats ocks var en viktig plats fr den icke-kristna kulten. Stllt mot Snorre Sturlassons bild av Uppsala r Adams uppgifter fullt rimliga. I Snorres Uppsala hlls de strsta bloten, dr hlls dessutom alla svears ting och en rlig marknad. I den fjrde bokens skolie 140 framgr det att Adam i sin skildring av hgtiden, blotet, dessutom skildrat ett ting, vilket om ngot understryker platsens betydelse som samlingsplats. Vad som skulle kunna komplicera den bilden r de upplndska runstenarna, vilka ansetts utgra viktiga bevis fr missionens framgngar och det andliga tillstndet bland de som levde i dessa trakter. Men allt runstenarna bevisar r att de som reste stenarna uppenbarligen beknde sig som kristna, de kan rimligtvis inte sga oss ngot om huruvida deras grannar var det. Ett inslag i frvirringens tecken r de fem runstenar som psts ha sttt i Gamla Uppsalas nrhet. Frhllandet mellan dessa och den hedniska kultplatsen skulle vara frbryllande, om man inte tog hnsyn till att de fem runstenarna i sjlva verket bara r fyra, att den ena frmodligen hmtades hit av murarmstaren, att den andra

420

r sprlst frsvunnen och att vi inte knner till den ursprungliga placeringen av vare sig den tredje eller den fjrde.1049 ven om vi till ventyrs och helt utan kllkritiska ambitioner skulle acceptera att alla dessa stenar ursprungligen sttt i nrheten av kungshgarna kan Gamla Uppsala inte p ngot stt anses utgra centrum fr det upplndska runstensresandets kristna nobless eftersom det blir ganska glest med runstenar ju nrmare Gamla Uppsala vi kommer. Hr, om ngonstans, borde det ju finnas mngder av dem. Den tvrskra utsagan som gr gllande att ngon icke-kristen religion vid denna tid inte skulle ha ngon som helst betydelse i Uppland, mste ha glmt arkeologin.1050 Nrvaron av en runstensresande kristen elit i det centrala Uppland r tmligen uppenbar och ngonstans mste ju dessa rimligtvis ligga begravda. Hittills har man inte funnit dem p kyrkogrdarna, vilket mycket vl skulle kunna bero p att ngra sdana helt enkelt inte fanns i just dessa trakter vid den hr tiden. Kristna eller inte, man begravde sina dda p de gamla grdsgravflten.1051 Det om ngot borde leda till slutsatsen att kyrkan inte hade ngon strre mjlighet att utva kontroll ver ngot s grundlggande som sina medlemmars begravningar i dessa omrden vid 1000-talets slut. Principen var att de troende skulle begravas p vigd mark, eller i vigd grav, inte tillsammans med hedningar. Men naturligtvis finns det en rad komplikationer hrvidlag.1052 Augustinus ppekade visserligen att nrheten till en kyrka, eller snarare martyrernas reliker i sig inte betydde srskilt mycket fr de dda, men genom att begrava mnniskor invid kyrkorummet skulle de lttare bli ihgkomna och freml fr fler frbner.1053 Enligt kristen lra kunde varken likbegngelsesttet eller gravens rtta orientering vara en frutsttning fr sjlens rddning. Sin sjl rddade man under sin livstid, hur sedan de efterlevande styrde och stllde med ens dda kropp hade i slutnden fga betydelse p uppstndelsedagen. Jesu teruppstndelse och teruppstndelsen av de ddas kroppar (resurrectio carnis), var och r tv av den kristna lrans grundstenar och analogin dem emellan skulle naturligtvis utgra ett viktigt argument mot eld1049 Frmodligen r U 980 och U 981 samma runsten, den nu frsvunna U 986 kan, enligt Kasper Strmbck (1866, s. 273), sannolikt sttt vid lilla Samnan, inte vid Samnan. U 978 r inmurad i kyrkans absid och U 979 terstr bara som svrtydda fragment. Kasper Strmbck, Gamla Uppsala : fornminnen, (Upsala, 1866). 1050 Henrik Janson, Templum nobilissimum : Adam av Bremen, Uppsalatemplet och konfliktlinjerna i Europa kring r 1075, (Gteborg 1998). s.276. Se ven Annika Larsson, Kldd krigare : skifte i skandinaviskt drktskick kring r 1000, (Uppsala 2007). 1051 Ulf Alstrm & Wladyslaw Duczko, Vid Hgsens utkant : ett bortodlat gravomrde med skelett under hgar : arkeologisk frunderskning, (Vsters 2005). Tony Engstrm & Jonas Wikborg, Kyrsta. D. 1, Gravar frn jrnlder och medeltid : underskningar fr E4, RA 328 & RA 329, rentuna socken, Uppland, (Uppsala 2006). 1052 Se Anne-Sofie Grslund, "Arkeologin och kristnandet," i Kristnandet i Sverige : gamla kllor och nya perspektiv, ed. Bertil Nilsson (1996); Anne-Sofie Grslund, Ideologi och mentalitet : om religionsskiftet i Skandinavien frn en arkeologisk horisont, (Uppsala 2001). Nilsson, De sepulturis : gravrtten i Corpus iuris canonici och i medeltida nordisk lagstiftning , Sundqvist, Freyr's offspring : rulers and religion in ancient Svea society., Claes Theliander, Vstergtlands kristnande : religionsskifte och gravskickets frndring 700-1200, (Gteborg 2005). 1053 Bertil Nilsson, ed. Dd och begravning: begravningsskicket i Norden(1987). s.133-150. 421

begngelse dr ju kroppen frintas. Detta betonades av Tertullianus, Minucius Felix och inte minst Augustinus, men de lmnar ibland drrarna ppna, och s ven hr. Minucius Felix ppekade att det inte fanns ngon anledning att frukta kremeringen, men att de kristna hellre skulle hlla sig till den gamla seden med jordbegravningar.1054 Augustinus ppekade ocks att jordbegravningar var att fredra, men det var ingen frutsttning fr den ddes frlsning.1055 Man skulle kunna tnka sig att det rimligtvis inte kunde finnas mnga andra slutsatser kyrkofderna kunde dra med tanke p hur mnga kristna som enligt legenderna kastats i lgorna av hedningarna. Sommaren 2003 underskte Ulf Alstrm och Wladyslaw Duczko ett bortodlat gravomrde vid Hgsens sydnda.1056 Gravomrdet utgjordes enligt flera ldre kartor av hgar, men under en rad r hade flera personer ptrffat obrnda skelettdelar inom omrdet vilket i sdana fall skulle kunna utgra en fr det centrala Uppland tmligen typisk freteelse senvikingatida skelettgravar under en stensttning. Den krukskrva som framkom i samma omrde 1994 skulle kunna peka mot Rhenlandet som ett tnkbart tillverkningsomrde, och r av sdan kvalit att den br kunna dateras till sent 1000- tidigt 1100. Duczko & Alstrm menar att detta mjligen skulle kunna utgra en kristen begravningsplats. Det hr krver vldigt stor frsiktighet. Vi vet att platsen utgjort en del av gravfltet p Hgsen, men just denna del av fltet r frstrd. Omrdet frstrdes vid anlggandet av en fotbollsplan och av trdplantering, mjligen ocks d den tjnade som tegelbrink under 1700-talet och drefter i inte s ringa grad av odling. Det finns ocks uppgifter om en eventuell kolerakyrkogrd i omrdet, men dessa uppgifter r oskra. Vi vet inget om det inre gravskicket, inget om orienteringen och likbegngelsesttet behver inte sga ngot om vare sig kristet eller ickekristet. Platsen ligger inte srskilt vl avskild frn det vriga gravfltet, skelettdateringen tillhr snarare den frsta halvan av 1000-talet,1057 och frekomsten av djurben skulle kanske snarare peka mot ickekristna gravar. Men om vi trots det accepterar tanken p att denna del av det Sdra gravfltet verkligen utgjorde en plats fr de kristna, skulle det snarare utesluta existensen av en kyrka i Gamla Uppsala vid denna tid. Om Gamla Uppsala hade sttt under kyrklig kontroll, och i detta fall mste det ha handlat om prsterskap i den hgre divisionen, hade man svrligen gtt med p att lta en kristen begravas p, eller s nra ett hedniskt gravflt. Om vi dessutom rknar med att kungamakten hade tillrckligt inflytande ver platsen finns det ingen som helst anledning till varfr man inte skulle ha inrttat en kristen begravningsplats, vl separerad frn de ickekristna gravflten, och frmodligen i nrheten av en kyrka.

1054 I dialogen Octavius, 6, Patrologiia Latina, III, 266. Nr Minucius Felix talar om den gamla seden avser han ett ldre romerskt gravskick. 1055 Ex.vis Civitatis Dei, I, 13. 1056 Alstrm & Duczko, Vid Hgsens utkant : ett bortodlat gravomrde med skelett under hgar : arkeologisk frunderskning. 1057 Ibid s.16. 422

Men nu str det ju alldeles klart att vad Adam av Bremen beskriver r en folksamling, och att platsen i sig r en folklig samlingsplats. Kungen lever inte lngre i Uppsala, och har inte om vi fr tro Adam och Snorre ngot verkligt inflytande ver vad som sker p platsen. Det r ingen slump att Karl den Store lt frbudet mot folksamlingar ing i de kanoniska lagarna i de Karolingska kapitularierna. Samlingsplatserna utgjorde upprorshrdar, dr samlades mnniskor som inte ndvndigtvis trivdes i den nya ordningen, hr nmns ocks uttryckligen en hednisk opposition. Hos Adam av Bremen frekommer fruktan fr sdana reaktioner p tskilliga stllen, inte sllan i samband med kulten i Uppsala. Vi har flera uppgifter om en sdan reaktion under 1100-talets brjan, bland annat i krnikan frn Rastede som berttar om Uppsalabiskopen Siwardus, som ngon gng kring 1130 frvisats av hedningarna.1058 Nu finns det naturligtvis en betydande mjlighet att dessa hedningar utgjordes av dpta potentater som nnu inte ftt klm p det dr med kyrkorummets frid eller kanoniska lagar den apostoliska stolens irritation ver sdana har vi ju flera vittnesml om men det tvingar oss till fler antaganden n vad som r ndvndigt. Kanske, jag understryker ordet kanske, kan ocks den silverskatt som ptrffades norr om kungsgrdsterrasserna 1891 sttas i samband med liknande oroligheter. Det gr hur som helst inte att komma ifrn att silvret grvdes ner av ngon, och att den enda anledningen till att det var just hemmansgare Carlsson och hans drng Mattson som hittade skatten kanske mer n 700 r senare var att den som grvt ner den inte tervnt fr att grva upp den. ARKEOLOGISKT SETT finns det inga strre problem med Adam av Bremens Uppsalaskildring. I huvudsak ter det sig fullt rimligt att sga att Adams och ven Snorre Sturlassons Uppsala r precis vad de skriver att den r. Svrare n s behver det inte vara.

DET HAR VARIT ganska tyst om Torgny Lagman p sista tiden. Ingen pratar om honom. Det beror mindre p att vi skulle ha tagit intryck av den kllkritik som berttelsen ftt utst n p det faktum att vi inte lngre behver honom. I viss mn skulle man kunna tnka sig att det hnger samman med att ingen svensk regering p fullt allvar har velat kasta Sverige in i ett anfallskrig p mycket, mycket lnge, men sannolikt nnu mer med det frhllandet att vi tar yttrandefriheten och vr mjlighet att pverka beslutsfattande fr s fullkomligt sjlvklar att vi har svrt att se vad det var som var s mrkvrdigt med Torgny. Vi behver inte vcka myterna till liv fr att frsvara oss mot orttfrdiga furstar.

1058

Se diskussion, kllor och not i Sven Helander, Den medeltida Uppsalaliturgin : studier i helgonlngd, tidegrd och mssa = Die mittelalterliche Liturgie von Uppsala : Studien zu Kalendarium, Stundengebet und Messe, (Lund 2001). s. 56 f. 423

Men nr tiderna frndras, frndras de fort. En vacker dag mste vi kanske ruska liv i honom. Det kommer alltid att finnas behov av att frklara de grundlggande villkoren genom att skapa sig ider om sitt ursprung, tillblivelsen av det sammanhang man anser sig vara en del av och det kommer alltid finnas de som utnyttjar sdant fr sina dunkla framtidsplaner. Nr detta skrivs, hsten 2009, gr en vg av extrem nationalism genom Europa och som alltid viftar man med sina sammanhllningsmyter, som alltid dyker forntiden upp i detta grumliga resonemang. D gller det att tyda tidens tecken. Mnga av de ldre, yttre uttrycken fr dessa tankar r borta ingen talar lngre om Skandinaviens hjrta, ingen orerar om ett svenskt nationaltempel, urhemsidn ter sig som ett veritabelt krkmedel men grundidn finns kvar. Idag gnar man sig inte t uppseendevckande uppmarscher till Gamla Uppsala fr att vinna anhngare, utan t smicker, renommsnyltning och infiltration genom till synes oskyldiga evenemang. De som avsljar dem utstts fr brutala hot. Det kan mycket vl visa sig att arkeologins viktigaste uppgift de kommande ren blir att freda kulturarvet frn dem som pstr sig vilja vrna det.

Nunc ego vale academiae dixi

424

SUMMARY

oes a landscape write its own history? Standing in the fields just south of Gamla Uppsala, looking north one early morning in June, you realize that this place, one of the largest archaeological sites in northern Europe with its famous mounds, numerous graves, terraces, wells and mysterious buried remains almost demands a good story, a narrative worthy of its monuments. Sometimes it is almost inevitable, even necessary, that heretical thoughts should strike us now and then, ideas that urge us to consider the possibility that maybe, just maybe the people who composed the poetry, sagas and other stories about Uppsala actually knew little more about the place than we do ourselves. Perhaps they stood there, just as I did, in front of the huge mounds, and were filled with wonder; maybe they happened upon the monuments and assumed quite naturally that this enigmatic place must have been the dwelling of ancient kings, no question about it. And if they were incredulous, at least the site could provide a magnificent backdrop for stories about power, wealth and heroic deeds. There is no shortage of stories of this kind, even if the heroic nature of the deeds they describe can be disputed. Kings walk in and out of the sagas. They were born, eulogized, sailed abroad, and returned in all imaginable states of repair, spending the rest of their lives involved in pointless feuds and legal disputes. They sat in Uppsala on occasion, haunted by misfortune and surrounded by an unmerciful and gloomy aura of meaninglessness after all, the kingdom they had inherited was a waterlogged land of snow, rain and post-glacial mud. Consequently, while European kings died like regents and Christians, Swedish monarchs died in the most rural fashion often due to their bottomless stupidity and ardent love of scuffles and fermented beverages. If they did not die of frostbite or, even worse, in their beds, fading away in a terrible state of perpetual infancy, they drowned in barrels full of mead or like King Sveigder were lured inside a large stone by an evil dwarf. With a few exceptions they were all buried in Uppsala. One might think that kings like this would inflict considerable damage on national self-confidence especially during the seventeenth century when Sweden briefly emerged as a great power, and that early historians would have been prompted to enlighten the world (or at least the Danes) that Mother Sweden, rather than some bizarre parvenu was in fact a lady of pedigree. Yet in some strange way, and without hesitation, the kings were taken straight into the hearts and minds of the early historians, who for centuries tried to ascribe various mounds in and around Uppsala to specific, illustrious kings. Sometimes, as in Johannes Magnus Gothorum Sveonumque historia (1558) their deeds were altered beyond recognition. Others, such as Johannes Messenius, put the kings on stage and endowed them with qualities and talents about which the ancient sagas said nothing. It is quite clear that Uppsala and its environs became a literary landscape rather than an historical one. It is probably a pity to ruin such a provocative approach for the purposes of a thesis on Viking Age Uppsala, but we must accept the fact that the situation is not so simple. The references to Uppsala in the sagas and other early written
425

sources are just too numerous to be ignored, and even if one suspects that certain tales have been rearranged to suit the topography, these sources are still unanimous about the significance of the place. The credibility of certain texts can be questioned, yet nothing in the archaeological evidence really contradicts them as a whole. The essential point is that problems rarely concern the sources themselves, but how we use them. According to the early written sources, Viking Age Uppsala was the judicial, economic, political and religious centre of the Svear kingdom. It was located at Gamla Uppsala, five kilometres north of the modern city. Extensively settled during the second century AD, Gamla Uppsala became the main residence of the Iron Age chieftains and kings who, from the beginning of the Migration Period until the mid-eleventh century, ruled over Sweden proper Svetjud an expanding federation of separate provinces possessing varying degrees of autonomy. The Uppsala kings, the Ynglinga dynasty, gained power over a wealthy domain, and eventually became immortal by claiming mythical descent from Odin himself. Thus, Gamla Uppsala became embedded in pre-Christian mythology as the site from which the kings traced their ultimate ancestry. By extension, every Swede probably did so too. The most important description of late Viking Age Uppsala is found in Adam of Bremens Gesta Hammaburgensis ecclesiae pontificum, History of the Archbishops of Hamburg-Bremen (1070-75). The popular image of Uppsala is based almost entirely on Adam because he is the only contemporary author to describe the site, defining its contours and anatomy. Here we can read about a golden temple, barbaric ritual, human sacrifice and other terrible things intended to scare us. His account of the famous pagan centre has been studied and discussed vividly for centuries, and has stimulated the imagination of countless historians and laymen alike. Very few have mentioned the obvious problems with Adams description of Uppsala the reason for their silence is clearly ideological. At some point the situation at Gamla Uppsala changed. By Adams day the site was no longer the primary royal seat, although its great symbolic value remained. This does not mean it had lost its significance for the kings. On the contrary, they were still the offspring of Frey, and still participated at the major things , the market and the fair. However, by this time the expression to sit in Uppsala was no longer a geographical fact, given that during the Viking Age it had become increasingly important for the kings to show their presence elsewhere in their expanding realm. The now-baptised monarchs were no longer guaranteed a safe haven in Uppsala, where they could easily get into trouble with non-baptised Swedes after all, Uppsala was the stronghold of the pre-Christian religious custom. Yet to sit in Uppsala was the principal form of legitimacy for all Swedish kings until the end of the Viking Age even if they did not actually sit there very often. He who did not sit in Uppsala was no king at all. At some point paganism in Uppsala was expelled or suppressed. We do not know how, and we do not know when. Historians believe the Uppsala dynasty was outmanoeuvred by other powerful dynasties probably from southern Sweden who came into contact and allied themselves with Continental Christianity at an
426

earlier date than the rest of the country. Even if this is a slightly embarrassing and trivial conclusion, it is the only explanation we have. Nevertheless, there are a few indisputable facts. After this supposed power struggle, Gamla Uppsala enjoyed a brief renaissance in the twelfth century. The kings returned on occasion, and in 1164 Uppsala became the archbishops see, with a cathedral dating from the 1130s onward. Then, in 1258, Pope Alexander IV permitted the archiepiscopal see to move from Uppsala to a more suitable site, since the old cathedral was located at a miserable and despicable place, i.e. Gamla Uppsala. The initiative came from the Swedish archbishop himself, and the Pope agreed provided that the new location stra Aros changed its name to Uppsala, in a brilliant move reducing much bureaucracy. Reading between the lines, the underlying reason was that Gamla Uppsala was a tragically rural nowhere, where nobody came to mass. However, there was another, more pressing reason, and a significant one at that. In a letter from Innocent IV to the inhabitants of Uppsala, dated the 9 th of August 1245, the Pope promises remission from 40 days penance if the people help their archbishop to rebuild the cathedral, which had been damaged by fire. Somewhat later the archbishop confirms the letter, promising an additional 40 days indulgence. The reconstruction of the cathedral was costly, becoming a nationwide concern, and at some point the bishops in Sweden decided not to rebuild the cathedral in Gamla Uppsala, but to move the archdiocesan capital to stra Aros a more dignified and suitable location, a mere four kilometres downriver. The Pope agreed and the transition began in 1273. This marked the end of an era in Swedish history. Adams description of Uppsala raises many questions. The most obvious one concerns accuracy and authenticity, but the concept of authenticity can change over time. We must remember that Adam was a clerk living at a time of the harsh, pessimistic Augustinian Weltanschauung . There was always a Babylon, always some idol-worship going on somewhere in the world. A world war raged between God and the Evil One, a conflict of literally biblical proportions there could be no peace, no such thing as neutrality, and no demilitarized zones between the giants. This was for real, this was reality for a cleric like Adam. Why, then, can we draw any conclusion from Adams vivid tales of pre-Christian cultic ritual? What makes his account increasingly suspect is the fact that Adam never set foot in Uppsala, and that he relied entirely on informants and hearsay of varying reliability. Why should we ever believe him? We do not have to. The problem is not the story itself but how we use it. Despite the inherent interpretational problems with written sources of this kind, Adams account has served as a model for explaining cultic sites and practices elsewhere in Sweden, even in Scandinavia as a whole. Until recently Adams credibility had long been beyond reproach, his description of Uppsala and its associated cultic ritual deemed to have been founded upon solid inquiry and investigation. This attitude prevailed throughout most of the nineteenth and twentieth centuries, and is slightly surprising given the breakthrough of harsh source criticism that swept through Scandinavian universities towards the end of this period.
427

Despite the change in the academic climate, hardly anyone thought to question Adam and his temple. Perhaps because of the significance of the national symbol itself, it is quite clear that no one wished to deprive Gamla Uppsala of her narratives, especially that of the temple. This probably explains why the translation of Gesta from Latin to Swedish was tampered with to fit the Uppsala landscape. This desperately uncritical perspective was not always predominant. If we turn to the sixteenth and early seventeenth centuries, antiquarians and historians were far more critical towards Adam than many modern scholars. Early historians could not help exposing the fact that many of Adams descriptions of miraculous events such as the revelation of the Virgin Mary in Uppsala were based upon tragic misconceptions. This was understandable given that Adam was a misguided, superstitious Roman Catholic rather than a decent Lutheran. He was wrong, but he could not help it. We should probably regard this attitude as mandatory in the harsh, post-Reformation era, yet criticism of Adam was mostly of an historical-topographical nature. A general practice at that time was comparative reading. Adam could not be understood without studying the Classics or the Bible, and while his work was being read he was continuously compared to other, analogous sources. It is certainly true that Adam tended to be used freely in those days incomprehensible or obscure elements were disregarded but most work by earlier scholars is quite sceptical, especially regarding Adams descriptions of topography and cultic ritual. Human sacrifice was a popular motif, but while some scholars, Johannes Magnus for example, treated the subject with deadly seriousness, others such as Johannes Messenius seemed to regard these stories as basically anecdotal. Delighted by its thespian qualities, he repeatedly used human sacrifice as a comical motif in his plays. In the mid-seventeenth century, Cartesianism swept into the University of Uppsala, imported by the learned Queen Christina, who invited Descartes himself to Stockholm (where he died, probably as a result of the cold climate). During this period, many Icelandic manuscripts came to Copenhagen and Uppsala, and scholars suddenly acquired an immense resource with which to work. Thanks to many of these manuscripts, such as the Hervarar saga, the picture of pre-Christian Uppsala became radically clarified. At this time, most historians believed the original Uppsala to have been located in the modern city itself. However, as increasing numbers of sagas, letters and other written sources emerged, combined with archaeological findings and the renewed will to listen to popular, oral traditions, it became clear that Gamla Uppsala was the true location of pagan Uppsala. Even if some of the more well-known antiquarian works of this period are absurd and seemingly based on euphoric imagination, most are not. In many ways, seventeenth-century historians had a much broader and more literate perspective on texts such as Gesta than later scholars. Sometimes their critique was based on subtle discussion typical for its day such as the discourse on the relationship between religion and royal power a relationship best observed through the subject of idolatry. The brilliant Johannes Schefferus from Strasbourg, a highly respected Professor of Eloquence and Government at the University of Uppsala,
428

was interested in the theoretical implications of religion and central power in the republican Commonwealth of Great Britain. Olaus Verelius, Professor of Antiquity, tried to understand idolatry with reference to the landscape and in terms of the prerequisite of central places such as Uppsala. Verelius was not only Professor of Antiquity. In his additional capacity as university treasurer he travelled the landscape, taking note of the vast numbers of Viking Age burials in the vicinity of Uppsala. His library included many British works such as A Perambulation of Kent by William Lambarde and A learned Discourse of Ceremonies by Lancelot Andrewes. By the time Olaus Rudbeck, Professor of Medicine, sat down to write his notorious Atlantica, he had already conducted some quite impressive empirical fieldwork his reputation as a fanciful lunatic is a highly distorted one. In terms of Gamla Uppsala, the twentieth-century archaeologist is by no means less imaginative than Rudbeck. Before I discuss Adams detailed description of Uppsala, we should bear some important things in mind. Gesta is clearly a political work. Its emphatic underlying intention is to allow the archdiocese of Hamburg-Bremen to lay claim to Sweden and to take credit for the salvation of the Swedes at a time when the Church was undergoing one of its most severe crises ever. In order to achieve this end, Adam employed many familiar narrative techniques to make his story credible. His setup is as clear as in any dramatic script, the plot structure perfect, the whole in complete harmony with the classic rules of an efficient narrative. First Adam lets us know that even if Aristotle never slept here, pagan Scandinavian society is comprehensible. Its structures are understandable and its philosophical outlook differs little from the Continental concept of a good, meaningful life. The Swedes are peaceful, their hospitality bountiful, and they are not unfamiliar with the Word of God despite the dilettantism of some early missionaries. Of course, this is a world turned upside down people drink too much and indulge in erotic adventures and yet, Adam says, we have values in common, and the Swedes basic cultural rules might easily be nurtured, allowing their world to evolve into a more advanced society. In addition, the country is extremely fertile and rich in resources; they have everything they need. Adam goes on to describe a land ruled at times by baptised kings, some of whom have been banished due to the stubbornness and delusion of the people. This is the mandatory dynamic of an efficient narrative embodied, for example, in the Augustinian battle between Good and Evil Babylon versus Zion and even if it is just another dramaturgical trick of the trade, one cannot exclude the possibility that a conflict between the Old and the New actually did exist. Adams main point, his message to the bishops, is this: the Swedes are quite all right and it should not be too difficult to convince them of their urgent need for salvation, but they are stray sheep send more shepherds. However, the problem with the Swedes is that they never really seem to get the message. Something is standing in their way, something evil, a nemesis. What could it be? There are some lesser obstacles, indolent missionaries and lazy clerics, but this is no great problem. People of this kind can easily be replaced. No, the real neme429

sis, the symbolic nemesis of the Swedes and the archbishops of Hamburg-Bremen is the superstition that enslaves the people, the superstition embodied in the heathen temple in Uppsala the bastion of the ancient, frightening popular customs. This is what holds the Swedes down. In line with Adams narrative technique, the nemesis must be regarded as almost invincible. Thus he certainly describes Uppsala as a pagan centre of great importance, but it is a centre in decline. It is doomed. The kings want to tear it apart and burn it down, and the fate of barbarism is obvious. Now is the time for swift action. All it would take is that extra push over the cliff the destruction of the temple. Adams description of pre-Christian Uppsala contains two essential elements: the micro-topography of the site, and the cultic ritual that took place there. The cultic centre comprised a temple (templum ), a well (fons ), an evergreen tree (arbor maxima ... semper viridis), and a sacred grove (lucum ). The centre is located on a plain (planitie) surrounded by hills (montes ). We can assume that the terrible Swedish outdoor activities that took place there made a quite unforgettable impression on Adams observers. However, this scene has substantial inherent problems. Turning to the description of Uppsala by Snorri Sturluson, even allowing for his trademark minimalism, nothing in Snorris account really contradicts Adam. Both authors describe the thing (consillium ) and cultic ritual. The major difference between Snorri and Adam is in the detail. Snorri mentions neither a temple nor human sacrifice. The nasty habit of sacrificing people is a problem when dealing with Uppsala. Reading the literature one cannot help noticing the enormous predilection for human sacrifice despite the lack of any distinct archaeological evidence for the practice in the late Viking Age. Cruel and barbaric acts of this kind provided yet further evidence of the irrational and mysterious past a secret land of dark forces to which only a few initiated and solemn archaeologists had access. It is sometimes very useful to try and imagine how things actually work in practice, and when it comes to human sacrifice we are limited only by our imagination. We can easily imagine poor souls being selected at random, dragged from their beds in the middle of the night in the midst of a beautiful dream, only to find themselves hanging from a tree surrounded by a jeering mob and some gloomy crows. It would, of course, make far more sense if the victims were sentenced to death at the thing , and then given to Odin. This sequence of events is crucial and we come across it in many other sources, for instance in Eyrbyggja saga (10), where we learn that a man could be sentenced to blt at the thing . By definition, this is still human sacrifice but with the irrational element removed. These killings were of a primarily judicial nature. The actual methods of execution victims were either hanged or drowned bear the hallmarks of Tacitus description of the assembly, or thing , and the death penalty among the Germanic tribes, where criminals were dispatched in a similar fashion. Today, scholars question human sacrifice as a cultic practice, not only in the late Viking Age but in other contexts too. One of the few contemporary sources that
430

corresponds with Adam is the Chronicle of Bishop Thietmar of Merseburg, which describes human sacrifice at Lejre in Denmark. Even if the Chronicle has been questioned, Thietmars Lejre has the same characteristics as Adams Uppsala an important power centre of religious and probably judicial significance. In other words, if Adams informant mistook execution for human sacrifice then Thietmars may well have done so too. Professionals and laymen alike have focused considerable attention on the Uppsala temple especially during the nationalist era of Swedish archaeology. The temple was a popular motif, a fantastic scene that dovetailed neatly with nationalist concepts of continuity and the wrongly ascribed dignity of Viking Age society. However, in common with all nationalist ideas, significant problems are associated with the concept of the temple. One reason why the idea of a pagan temple was so enduring was the extensive excavation of Gamla Uppsala church in 1926. Directed by the future Professor of Archaeology at Uppsala, Sune Lindqvist, the excavations revealed postholes in the earliest deposits beneath the church floor. The full excavation report was not published until 1996, but in 1927 Lindqvist released some preliminary findings, including a plan that showed a selection of postholes arranged to form a square building. Although the only dateable find from the earliest deposits was a mould for a tenth-century oval clasp, this brief report did the trick! The conclusion was obvious Lindqvist had found the famous Temple. This heralded the beginning of a period of incredible activity. The academic community in Sweden, especially Uppsala, was stricken with an outbreak of temple fever. Numerous reconstructions, both plausible and implausible, saw the light of the day. Was it big, was it small, what kind of roof did it have, did it resemble a Norwegian stave church or was it something different entirely? Since the excavation had not been fully published, nobody realised that the postholes for stratigraphic reasons were not all contemporary with one another. As early as 1966, Olaf Olsen had published Horg, Hof og Kirke, in which he refuted the idea of the temple being a universal element in ancient Scandinavian society. Olsen was highly critical of the automatic interpretation of Lindqvists postholes as the remains of the temple, yet still he accepted its existence. Tourists at Gamla Uppsala are still told that the temple was located on the exact same spot as the medieval church. This theory probably emerged during the late Middle Ages, becoming widely accepted in the sixteenth century. Rather than just another academic construction, the idea probably stemmed from a local, oral tradition. Another version locates the church at roughly the same place as where paganism once flourished. Note the vague wording it does not say the exact same spot, nor does it really mention a temple. The allusion here is to a sanctuary that included the grove and well. Even if we are suspicious about the exact location of this cult building, the theory makes sense: to build the archbishops cathedral at the most central place in Gamla Uppsala was probably a symbolic act. The Pope would immediately have seen the symbolic value in such a solution, and it would have been tempting indeed to found a church where paganism had flourished not half a century earli431

er. There is no other way to explain this rather irrational decision it would have made far more sense to establish the archbishop in a town such as Sigtuna, Strngns or Vsters if he were to be installed in this part of the old Svithiod at all. Another factor that kept a belief in the temple alive was the rehabilitation of a notorious forgery, The Annotations of Bishop Carolus (1678), which purported to confirm the existence of the temple. Even at the time this document was declared the clumsiest and most stupid falsification ever seen, yet it saw a brief renaissance in 1967 when Kjell Kumlien argued for its authenticity. This started the most unbelievable circular argument. Historians claimed that given the archaeologists had found the temple, then Annotations must be authentic; archaeologists argued that the historians had demonstrated the authenticity of Annotations, thus proving the postholes belonged to the temple. Kumliens argument was very weak. Annotations is not an authentic source. The results of the 1926 excavation have been widely disputed. We cannot accept the term templum because we know of no corresponding Germanic word. Neither do we have any other description of a temple in Scandinavia. The only occasion Snorri mentions a building with a cultic function in Uppsala is when he describes the Uppsal itself, the hof , or hall. Elsewhere, the account of the Battle of Fyrisvall in Flateyjarbk mentions Odinshof, a hall, not a temple. Other sources speak exclusively of the hof as the main cultic structure. They never mention temples. So what did Adam actually mean? He was well acquainted with many aspects of Scandinavian everyday life, and must have been familiar, for instance, with the concept of the Viking Age hall. After all, he was entertained as a guest at the court of King Sven II of Denmark for some time. This is why it is so interesting that at one point in the text he calls the temple a triclinium a dining hall by which he obviously means a hall building. Adam would have been perplexed at the attempts by modern archaeologists to distinguish between temples and halls. The exercise would have seemed totally pointless to him. From his perspective, a hall that functioned as a cult building, among other things, was a temple. This was the most respectful way to describe this important hall his nemesis. Adams description of Uppsala gives rise to so many questions that it almost blinds us to the fact that his book was never intended for the modern-day archaeologist or historian. In the late twentieth century it became possible to question some of Adams narrative elements. His topography was strange, the temple unlikely, his account of ritual activity went against the grain of contemporary thinking. Perhaps Adam had included foreign details, elements from other sources, just to fill in the gaps or to make the picture as comprehensible as possible. Scholars began to see similarities between Adams temple and the description of Solomons Temple in 1 Kings 6:21-22. Sadly, this interesting development was ruined by certain academics who claimed that, rather of Adam, it was the builder of the Uppsala temple who had been inspired by the Bible. Even if this is a peculiar conclusion, the point remains that some of Adams narrative elements may well derive from the Bible.
432

If we accept the idea that Adam was in some way influenced by other sources then the possibilities are limitless, and a cynic can always claim that Adam was simply describing the standard props of any religious scene. A large tree with a well at its roots, golden temples these are components in many religions, what Jung would have called archetypes. However, the unique combination of elements makes Adams account so interesting. A golden hall on a plain, a spreading evergreen tree with a well at its roots, and a sacred grove have we not heard all this before? It takes little effort to discover that Adams description of Uppsala the golden chain, the grove, the idols, the well has its analogy in the Edda. We find all Adams elements here: the hall of gold (or hall with a golden roof), the evergreen tree with the well at its roots, and the grove. Everything is in place, even the three gods. There are even direct parallels with Gesta, as with the spreading evergreen tree: ... but few men know from what roots it springs ..., which chimes with Adams What kind of tree it is nobody knows. We know that Adam loaned means of expression from other authors. He borrowed enthusiastically sometimes word for word from Sallustius, Virgil, Lucan and Horace. He often uses sentences from, and references to, the Bible. So why would he do otherwise when describing Uppsala? We can almost certainly rule out the possibility that Adam had access to written sources for the ancient Scandinavian religion. Nor did he possess a hitch-hikers guide to Uppsala. Adams narrative comprised a compilation of oral sources. It may well be that Adams informants, when asked about their cults, described the mythological halls Valhall, Gimle, Glitne; the evergreen tree Yggdrasil, Mimameid; the wells Urdal, Minnur; and the grove, Glasner, of the Edda. There is yet another possibility. Turning to the Bible, to the deuterocanonical Book of Baruch 6:1-73, we find many similarities with Adams Uppsala. Jeremiah, in a most eloquent letter to the Israelites who were to be led as captives into Babylon, warns the unfortunate Jews about pagan cults, temples and idols. In their temple, he says, the Babylonians worship three idols made either entirely of wood or covered with silver and gold. Jeremiahs description of a Babylonian temple could just as well be that of a cult building anywhere in Iron Age Europe, yet the most intriguing part of the letter is where he describes the idols. One idol holds a sceptre sceptrum in his hand. Another is armed with a weapon a gladius or an axe. Adams idols are similarly equipped, but this is not the only familiar feature in Baruch. Jeremiah points out the stupidity of asking these pagan gods for anything: if you suddenly went blind, what would be the point in praying for a miracle? This is paralleled in Uppsala, where Adam tells the story of a pagan priest who suddenly goes blind. He asked the gods for mercy but to his great surprise nothing happened. Then the Virgin Mary appeared before him, saying that this despicable place, where so much innocent blood had been shed, would soon be rededicated to no less a person than herself. She offered the priest his sight back on the condition that he allowed Jesus into his heart, and on doing so his vision was suddenly restored. He praised the Lord and from that day onward travelled Sweden preaching the Word of God.
433

Having said all this, I do not believe that Adam is far from the truth. Much of his description actually makes sense, depending on how one uses the text. Nothing in the archaeological evidence rules out the possibility of a pagan cult in late eleventh-century Gamla Uppsala. On the contrary, all the available evidence points towards parallelism. The Church was not sufficiently established to eradicate ritual practice among its members. Adam probably did not embellish his story beyond recognition. He needed to maintain its credibility for contemporary readers and to avoid the risk of his important work being seen as a fake. We should not dismiss the similarities between Gesta and other sources as pure coincidence; neither was Adam cutting and pasting just to tell a good story. Nor were the idols and triclinium just figments of his imagination. In other words, Adams narrative elements are familiar from other sources, as common practice at the time was to borrow from the Classics and the Bible in order to make the picture as clear and vivid as possible. After all, Adam, as we have already seen, did not write Gesta for archaeologists or historians of religion. Like any other writer he efficiently adapted his forms of expression, imagery and thoughts for his readers. If he perhaps borrowed the sceptre and the weapon from the Babylonian temple in order to describe the idols of Odin and Thor at Uppsala, this should come as no surprise. To link the tremendously important symbol of Babylon with the thinking of St. Augustine the foremost Christian philosopher of the age would have been an elegant and typical gesture for its day. Augustine saw Babylon, pagan stupidity and idol worship in every land. It would not be the first time we see this theme in Gesta. It is important to distinguish what a person describes from how he or she describes it. Moreover, we must always consider the dynamics of retelling. Every instance of reiteration an example of which is Adams text can introduce errors. These might sometimes be deliberate, yet very often they are not. To retell a story, relate a sequence of events or describe a landscape for a purpose often transcends notions of true or false. We remember what we remember, and if we embellish a story then we probably do so in order to draw the listeners attention to some important point or other. But human memory is an incredible thing. It can take separate fragments of remembered input that share one or more common elements, and meld them to form a new fact, a fresh, distorted sequence of events. The scenery may change, with different lighting, the wrong actors and wrong extras. The story may acquire new props, and it may even be staged in another scene in a different play. Adam of Bremen vividly described cultic ritual in Uppsala. He probably interpreted the death penalty as a primarily cultic practice, human sacrifice. Adam describes the templum , which he terms a triclinium too. The most obvious conclusion is that the templum in Uppsala was a hof , or hall maybe the same hall that Snorri Sturluson mentions in Heimskringla. Many of Adams narrative elements and much of his information make sense, but only if we see him as someone other than an eyewitness, and bear in mind how this type of narrative is compiled. I admit to this being just another truism, but with regard to Gamla Uppsala one cannot repeat it often enough. No other archaeological site in Sweden is surrounded by so many banalities and clichs as
434

Gamla Uppsala, and with scrutiny one finds this is the product of how the written sources have been handled. Adam never set foot in Uppsala. Most of his information came from informants some of them Christian, others not. He probably acquired some first-rate information from King Sven II of Denmark and his courtiers, from sailors, and from other clerics. For Adam, a writer with an important mission, selecting sources must have been a delicate task. Like any other author he would have discounted many facts that he regarded as insignificant, if they interfered with his purpose. And like any other writer he probably filled in the gaps with speculation of varying accuracy.

FRKORTNINGAR
AKP BLN DGA DS EKP FOU GUK GUL KB KVHAA LS MGH RPS-Sk RA SBL UD UDK ULA UN URoM USA USH UUA UUA UUB UUH UH VA VS Akademiska konsistoriets protokoll Biografiskt Lexicon ver Namnkunniga mn DelaGardiska arkivet Diplomatarium Suecanum Domkaptilets konsistorieprotokoll Folkrrelsearkivet i Uppsala Gamla Uppsala kyrkoarkiv Gamla Uppsala landskommun Kungliga Biblioteket Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien Linkpings stiftsbibliotek Monumenta Germaniae Historica Rikspolisstyrelsens Skerhetsavdelning Riksarkivet Svenskt Biografiskt Lexikon Utrikesdepartementet Uppsala Domkapitel Uppsala Landsarkiv Upplysningsnmnden Uppsala rdhus och Magistratsrtt Uppsala Stadsarkiv Uppsala stads historiekommitte Uppsala Universitets arkiv Inst. f. Arkelogis arkiv i UUA Uppsala Universitetsbibliotek Uppsala Universitets Historia Uppsala rkestifts Herdaminne Vrmlandsarkiv Vsters stiftsbibliotek

435

K LLOR & L ITTERATUR

HANDSKRIFTER OCH OPUBLICERADE BEARBETNINGAR

BIBLIOTEK & ARKIV

KUNGLIGA BIBLIOTEKET (KB)
Ms F.a. 6 Bureus, Collectanea runica. Ms F.e. 2. Verelius, Lexicon Scandicum. Ms F.e. 16. Rudbeck, Collectanea. Ms F.m. 73. Rudbeck, Atlas. D337. Messenius Scondia Illustrata Nils Ahnlunds brevsamling Br 148. vol II; Br 10, vol I. Erik Benzelius dy. arkiv N 24. Joh. Bureus Objectiones B 130. O Verelius Testam. & Memorial T 21. O Verelius Fragmenta hc Ulfil.

VSTERS STIFTSBIBLIOTEK (VS)

Ms. Ad 23. Joh. Rudbeckius

UPPSALA UNIVERSITETSBIBL. (UUB)

C 521. Matthias Lincopensis, E 30 Olaus Petri, Krnika E 56 Petri Petrei Ubsaliensis Crnica R 13 Olof Rudbeck, Collectanea R 550 Jon. H-sson Rhezelius. R 551 Monumenta runica, S 48 S 142 Vereliana U 40:4-6, 43, 51 Annerstedt frarb. UUH. U 143:1 Antikvitetskollegium U 2224 Freningen Urd. X 153 X 240 Nordin 72 Nordin 73: 10 Nordin 777 Palmsk. No III, tom VI, UUB. Palmsk. 280 Westin 71 Westin 203 Gunnar Rudbergs brevsamling Herman Lundborgs brevsamling Statens Inst. f. Rasbiologi arkiv: (SIFR) Styrelsens och arbetsutsk. protokoll AI:1 Verksamhetsberttelse 1923. BI:1. Verksamhetsberttelse 1927 Svenska Samfundets arkiv.

DET KONGLIGE BIBLIOTEK(DKB) NKS 2237 Sderml. lagen. Version B.

ANTIKVARISK-TOPOGR. ARKIVET (ATA)

mbetsarkivet III. Dnr 937. Dnr 1844/26. Dnr 2022.

DAS BUNDESARCHIV (BA) Abteilung R Hfler, O. Zu den Widerstandsnestern an den skandinavischen Universitten. NS 21 / 86 Hfler, O. Die Entwicklung der geistigen Lage in Skandinavien BDC PA: Hfler. (Se Simon 2006) Paulsen, P. Bericht ber die Tagung der Nord- und Ostdeutschen Fo R 153. Anonym. Denkschrift ber Vorgeschichte, R 58/9002. Sicherheitsdenst - Personakter Reinerth, H. PA 16 54 A-E, Bl. 388, R 58. Paulsen, P. PA 6269/37. Bl. 381, R 58. FOLKRRELSEARKIVET UPPSALA (FOU)
G. U jordgande byamns samflligheter Arkivfragment.

LINKPINGS STIFTSBIBLIOTEK (LS)

436

Gamla Uppsalaortens Hgerfrening Protokoll (1939-1955) A. Sveriges Nationella Ungdomsfrbund (SNU/SNF) Upplands distrikt, rsberttelse 1930. Upplands distrikt, rsberttelse 1932. stra distriktets arkiv, serie E. SSU - Frej Gamla Uppsala Protokoll A1:1 Ungdomsrd, Gamla Uppsala Protokoll (1945-1952) A.

INST. FR SPRK OCH FOLKMINNEN

Ortnamnsregistret Medeltidsregistret

A:1 Polismyndigheten i Uppsala stad EVa:27 FIb:1 Brottmlsakt No II a 2/28-132. St. Nicolai kyrkoarkiv Dd- och begravningsbcker FI:1 Rkenskaper fr kyrka LIa:6 Uppsala Domkapitel I. Domkap. prot. AI:2-AI:5, AI:10-11 Handlingar ordnade efter pastorat. EV:133, EV:143:1, EV:144:1-2 Uppsala rdhusrtt och magistrat Dombcker. AIa:7 rentuna kyrkoarkiv Rkenskaper fr kyrkan LIa:1

LANDSARKIVET I VADSTENA (VLA)

Ingatorps kyrkoarkiv Fdelse- och dopbcker C:1 Rumskulla kyrkoarkiv Sockenstm. protokoll KIa:1

LANTMTERIVERKET
Kartor & Kartbeskrivningar gomtning Vallskog nr 1-3 1705. Kartbeskrivning av Joh. L. Edvalls karta frn 1796, no 11 03-GAM-14 03-GAM-184

LANDSARKIVET I UPPSALA (ULA)

Brandfrskringsverket Upsala nr 12173, Brby Bondkyrke nr 15812, Flottsund Lnsstyrelsen i Uppsala, Landskansliet II. Skrivelser frn tjnstemn DIId Skrivelser frn Riksantikv. D II2:1. G. U jordgande byamn Skrivelser Gamla Uppsala kyrkoarkiv (GUK) Flyttningslngder BI:1 Fdelse- och dopbcker, ddbok C:1 Fdelse- och dopbcker C:2-4 vriga lngder G:1 Skrivelser och resolutioner JI:1-7 Rkenskaper fr kyrka LIa:1-LIa:4 Sockenstmmans och sockennmndens protokoll och handlingar KI:1-6 Kyrkostmmans protokoll KIIa:1 vriga nmnders och styrelsers protokoll och handlingar KV:1-4 Inventarie- och arkivfrteckningar samt handlingar angende arkivet NIII:1-2 Handlingar angende kyrkan OIa:1 Handlingar angende kyrkliga fastigheter och kyrklig jord OII:1 vriga handlingar PIV:1-4 Kartor och ritningar R.ref 0001:0000100004. Gamla Uppsala & rentuna pastorat Handl. rrande G. Uppsala prstgrd, FI:1 Helga Trefaldighets kyrkoarkiv. Fdelse- och dopbcker, C:I Poliskollegiet i Uppsala ln

RIKSARKIVET (RA)
Mantalslngder 1642-1820 Vol.1-15 Medicinalstyrelsen Embets Rapport Uppsala distrikt r 1820. E5A. UD. Upplysningsnmnden. Vol. 12, d.12 Vol. 17, d. 4 Vol. 21, d. 11 Vol. 28, d. 18-19 Vol. 35, d. 3 RPS, Skerhetspolisen (SPO)

STOCKHOLMS STADSARKIV
Hbo-Tibble kyrkoarkiv Fdelse- och dopbcker CI:I Htuna kyrkoarkiv Fdelse- och dopbcker CI:I

SV. LITTERATURSLLSKAPET (SLS)

C.A Nordmans brevsamling

I FINLAND

UPPSALA STADSARKIV (USA)

Gamla Uppsala landskommun arkiv Kyrkostmman, Gamla Uppsala landskommun. Kommunalnmnden, AI:1. Kommunalstmman, AI:1. Kommunalfullmktige, AI:1 Uppsala Naturminnesinventering 437

Flygfotografier augusti 1930 Ungdomsrdet i Gamla Uppsala. Protokoll 1945-52. AI:1. Uppsala polisdistrikt (Sekretess. SFS 2009:400, 2009:445) DIIca:64 FIa:2-4 Uppsala Stads Historiekommitte Handlingar I Handlingar II Protokoll & anteckningar, Vol I:2.

DATABASER
Demografiska databasen (DDB) Tabellverket 1749-1859 Folkmngd 1810-1990 Medicinhistoriska databasen rsberttelser frn provinsiallkare Svensk Mediedatabas (SMDB) Statistikdatabasen - Statistiska Centralbyrn (SCB) The Unbound Bible Gr. GT, LXXa Septuaginta Gr. NT, Tischendorff 8 ed. Nova Vulgata Vulgata Clementina Luther 1545 Luther 1912

UPPSALA UNIVERSITETS ARKIV (UUA)

Kansliarkivet AKP AI:1-41 Filosofiska fakultetens protokoll Fakultetsprotokoll AIa:86 Teologiska Fakultetens protokoll Fakultetsprotokoll AI:1-2 Institutionen fr arkeologi och antik historia Avd. Arkeologi (UUA-ark) Seminarieprotokoll AI:1-2 Korrespondens EI:1-5 Handlingar FIV:1-4 Kartor, planer och fotografier. Deponerade personliga brevsamlingar. (SFS 2009:400, 2009:445)

VRIGT
Sabahi, Shirin 2009. Present Perfect Tense, Exhibition, 31 januari - 14 februari 2009, Malm Konsthgskola

VRMLANDSARKIV (VA)
stra Fgelviks kyrkoarkiv Frsamlingsbcker AII:1

TRYCKTA KLLOR OCH BEARBETNINGAR

OFFENTLIGA TRYCK
Sweriges Rikes Lag - gillad och antagen p Riksdagen hr 1734. (1808). Sveriges Kyrkolag af r 1686. (1856). SFS. Bihang till Uppfostringskommittens underdniga frslag till skollag. 16 december 1820. Byordning i Upsala ln. 1820. Landthushllningss. Upsala. Landshvdinge mbetets Kungrelse 1822. Kongl. maj.ts befallningshafvandes i Upsala ln, till kongl. maj:t afgifne fem-rs berttelse 1822. Topografiska och statistiska uppgifter om Upsala ln. 1850. Stockholm: Norstedt. SOU 1943:5. Utredning rrande polismns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar. Uppsala Stad, Statsf.tryck 1943. nr 00 (koncept). SCB Kommunala valen 1919-1944. 438

DAGSTIDNINGAR OCH TIDSKRIFTER

Aftonbladet: 16/4 1940, 27/3 1950, 22/12 1952. Dagbladet: 28/6 1935. Dagens Nyheter: 12/8 1874, 4/2 1942, 9/6 1943, 11/6 1943, 7/3 1948, 21/6 1950, 29/6 1950, 25/1 1953, 22/5 1953 och 29/7 2009. Dagsposten: 27/4 1943. Daily News : 28/9 1855. Dala-Demokraten: 10/8 1955. Democratic Review: 1/3 1840. DSN: 15/9 1937. Die Zeit: 11/3 1948. Ekstra Bladet: 16/11 1938. Expressen: 29/1 1948, 25/1 1971. Finlands Allm. Tidning: 30/6 1838. Folkdansringen: nr 12 1921. Folkvett: nr 4, 1992. Gotlands Allehanda: 24/9 1943. Grnkpings Veckoblad: 6/8 1954. Gteborgs Handels- och St.: 8/4 1873, 27/2 1935, 8/1 1946. Gteborgs-Tidningen: 23/2 1944. Helsingfors Tidningar: 30/9 1846. Hembygden: nr 10, 1925. Nr 2, 1927. Nr 11, 1935. Illustreret Tidene: 30/8 1874. London Gazette: 15/10 1743. Lsn. fr Bildning och nje: 1847. Manchester Guardian: 30/1 1856. Morgonbladet: 29/4 1847, 30/8 1878. Morgontidningen: 8/2 1948. Nationell Tidning: 18/10 1941. Norrskensflamman: 28/4 1943. North American Review: 1/7 1837. Nya Dagligt Allehanda: 15/6 1943. Nya Lidkpings-Tidningen: 5/8 1987, 16/8 1989, 13/9 1989. Post- och Inrikestidning: 21/9 1846. Proletren: 2/8 1990, 9/8 1990. Punsch: nr 47, 1864. nr 11, 1846. Rster i Radio: nr 1, 1933. Skara Tidning: 20/12 1938. Skaraborgsbygden: 17/2 1989. Sknska Dagbladet: 27/6 1935. SLU-Bladet: nr 11, 1936. Social-Demokraten: 5/4 1935, 28/4 1943. Sp-Knippet: 29/2 1928. Stockholms Lrda Tidningar: 6/9 1779. Stockholms-Dagblad: 27/4 1935. Stockholms-Posten: nr 123-125, 1797. Stockholms-Tidningen: 1/3 1948, 28/3 1950. Svenska Mercurius: nr 8, 1757. Svenska Morgonbladet: 11/6 1943. Svensk Lraretidning: Nr 1, 1928. Nr 16, 1928. Nr 21, 1928. Svenska Dagbladet: 17/10 1911, 8/9 1916, 5/6 1921, 29/10 1944, 3/1 1951, 23/2 1951, 7/2 1953, 20/3 2007. Sydsvenska Dagbladet: 19/2 1948, 7/3 1948. The American Whig review: 1/5 1846. The Brisbane Courier: 14/12 1869, 3/8 1878. The Courier: 27/6 1846, 23/7 1858. The Examiner: 9/9 1848. The Madras journal: Nr 15, 1837. The Morning Chronicles: 2/2 1837. The New York Times: 10/5 1858, 26/12 1887, 31/8 1897. The Scientific American: 25/6 1864. The Times: 28/9 1855, 9/9 1874, 11/9 1878, 10/11 1934, 19/11 1934. Tidningar utgifne i Upsala: 2/7 1776. Tidningarnas Telegrambyr: 26/6 1935. Tidningen Finland: 9/9 1889. Tidningen Upsala: 16/9 1846, 18/9 1846, 1/8 1874, 13/8 1874, 24/4 1894, 26/41894, 11/6 1900, 21/8 1900, 15/6 1936, 13/9 1937, 31/1 1953. Upsala Nya Tidning: 22/8 1900, 12/2 1935, 15/6 1936, 13/9 1937, 4/3 1938, 27/4 1943, 4/1 1950 (Julnummer 1914 och 1949). Upsala-Posten: 15/7 1874, 27/7 1874, 12/8 1874, 25/4 1894. Wiborgsbladet: 13/9 1889. Vikingen: 22/8 1874. Vimmerby Tidning: Julnummer 1969. Vgen Framt: 1/11 1941. Vrmlands Folkblad: 1/3 1948. bo Tidningar: 7/10 1846, 7/7 1847, 18/11 1859. bo Underrttelser: 5/5 1847 och den 26/8 1874.

VRIGA TRYCKTA KLLOR

Biografiskt lexikon ver namnkunniga mn. Monumenta Germaniae Historica. Oxford Dictionary of National Biography (Oxford DNB). Svenskt Biografiskt Lexikon. 439


LITTERATUR
Acerbi, Giuseppe Travels through Sweden, Finland, and Lapland, to the North Cape, in the years 1798 and 1799. London1802. Adriansen, Inge. Nationale symboler i det danske rige 1830-2000, Etnologiske studier. Kbenhavn: Museum Tusculanums Forl., 2003. Ahnlund, Nils. Nils Rabenius (1648-1717) : studier i svensk historiografi. Stockholm: Geber, 1927a. . "Frn Olof Rudbecks ungdom." Personhistorisk Tidskrift 28 (1927b). Alkarp, Magnus. "Kllan, lunden och templet : Adam av Bremens Uppsalaskildring i ny belysning." Fornvnnen 1997 (92), s. [155]-161 (1998). . "Men dri r ocks mycken galenskap: Adam av Bremen, arkeologin och Gamla Uppsala.": Kult, guld och makt: ett tvrvetenskapligt symposium i Gtene 2007, 2007. . In print: From Odin's banquett to the Conference at Wannsee - swedish archaeology and the Holocaust.2010. Alkarp, Magnus, & Neil S. Price. "Tempel av guld eller kyrka av tr? : markradarunderskningar vid Gamla Uppsala kyrka." Fornvnnen (Print), 2005. Almgren, Birgitta. Drmmen om Norden : nazistisk infiltration i Sverige 1933-1945. Stockholm: Carlsson, 2005. Almquist, Jan Eric. Svensk juridisk litteraturhistoria. Stockholm: Marcus, 1946. 440 Almquist, Johan Axel. Konung Gustaf den frstes registratur, Handlingar rrande Sveriges historia. Frsta serien. Stockholm,1861. Alstrm, Ulf, & Wladyslaw Duczko. Vid Hgsens utkant : ett bortodlat gravomrde med skelett under hgar : arkeologisk frunderskning. Vsters: Vstmanlands lns museum, 2005. Andersen, H. C. I Sverrig. Kjbenhavn,1851. Andersson, Fredrik. Med historien i ryggen : om den arkeologiska uppgiften, Occasional papers in archaeology (Uppsala),. Uppsala: Institutionen fr arkeologi och antik historia, Uppsala universitet, 2005. Andrewes, Lancelot. A learned discourse of ceremonies retained and used in Christian churches. . London: printed for Charles Adams, and are to be sold at his shop at the signe of the Talbot near St Dunstans Church in Fleet-street, 1653. Annerstedt, Claes. Scheferus och Verelius : en literr fjd i sjuttonde seklet. Uppsala,1891. Anund, Johan. Domkyrkoplan i Uppsala : arkeologisk schaktningsvervakning 1992, Rapport. Stockholm: Riksantikvariembetet och Statens historiska museer, 1992. . "Domberget och Uppsalas hgmedeltida stadsplan : ovntade resultat av en arkeologisk underskning." Uppland 1994 (1994): 65-84.

Anund, Johan. Ronnie Carlsson, & Bent Syse. "Uppsalas medeltid och 1600talets kartor." Uppland 2001 (2001): 65-112. Arndt, Ernst Moritz. Reise durch Schweden im Jahr 1804. Berlin,1806. Arnold, Bettina. "Arierdmmerung: Race and Archaeology in Nazi Germany." In Race, Racism and Archaeology. World Archaeology 38, edited by Chris Gosden, 8-31. London: Routledge, 2006. Arnstad, Henrik. Spelaren Christian Gnther : Sverige under andra vrldskriget. Stockholm: Wahlstrm & Widstrand, 2006. Atterbom, Per Daniel Amadeus. Minne af professoren i medicinen i Upsala universitet Olof Rudbeck den ldre. Stockholm: Norstedt & Sner, 1849. . Samlade dikter. Lyriska dikter, D. 1-3. rebro: Lindh, 1863. Bagge, Axel. "Tjugo rs nordisk stenldersforskning. ." Fornvnnen rgng 41 (1946): 117-18. Balbulus, Notker. Notkeri Liber ymnorum. Editio princeps authentica latine et theotisce. Accedunt ceterae sangallensium sequentiae vetustiores necnon cetera quae supersunt Notkeri poemata. Notkers Hymnenbuch. Erste echte Ausg. lateinisch und deutsch. Nebst den Sequenzen aus ed, Steinen, W.v. den Notker der Dichter ... [2.] Editionsbd. ; 1948. Bern,1948. Ballou, Maturin M. Due North or glimpses of Scandinavia and Russia. Boston,1887. Barton, H. Arnold. Northern Arcadia: foreign travelers in Scandinavia, 1765-1815, Southern Illinois University Press. Carbondale, Ill1998. Benzelius, Erik. Monumenta historica vetera ecclesi sveogothic. Uppsala,1709. . Eric Benzelii, den yngres, fordom archie-biskop i Upsala, Utkast till swenska folkets historia, ifrn desz frsta uprinnelse, til och med konung Gustaf den frstas tid. Lund,1762.

Beretning om studentertoget til Upsala i juni maaned 1843. Kjbenhavn,1844. Berggren, Lena. Nationell upplysning : drag i den svenska antisemitismens idhistoria. Stockholm: Carlsson, 1999. Bergh, Birger. Testa nucis ; and Poetria Matthias Lincopensis, Samlingar utgivna av Svenska fornskriftsllskapet. Serie 2, 9:2. Lund: Sllskapet, 1996. Birner, Eric Julius. Nordiska kmpa dater, i en sagoflock samlade om forna kongar och hjltar. . Stockholmi,: typis Joh. L. Horrn, reg. archivi typogr. , 1737. Bodrero, Emilio. La fine di un'epoco. Bologna,1933. Bohlin, Abraham. Handbok fr resande i Sverige. Uppsala,1838. Brace, Charles Loring. The Norse Folk; or, a Visit to the homes of Norway and Sweden. [Another edition.] ed. New York: Charles Scribner, 1857. Brahe, Per. Per Brahe den ldres fortsttning af Peder Svarts krnika. Edited by O Ahnfeldt, Lunds universitets rsskrift,. Lund,1897. Brunius, Carl Georg. Konstanteckningar under en resa r 1849 frn Lund om Linkping och Strengns till Fahlun och ter om Uppsala, Stockholm och Vexi. Lund: Gleerup, 1851. Buch, Leopold von. Reise durch Norwegen und Lappland. Berlin: O.C.s Nauck, 1810. Bunbury, Selina. Life in Sweden : with exclusive excursions in Norway and Denmark. [S.l.]: Hurat and Blackett, 1853. Burke, Peter. "Images as Evidence in Seventeenth-Century Europe." Journal of the History of Ideas 64, no. 2 (2003): 273-96. Burr, Aaron. The private journal of Aaron Burr, during his residence of four years in Europe. Edited by Matthew Livingston Davis. 2 vols. Vol. 1. New York: Harper & Brothers, 1838.

441

Busser, Johan Benedict. Utkast till beskrifning om Upsala. Upsala,1769. Bygdn, Leonard. "Konung Krembes i Gitaland och Konung Augis i Uppsala Saga." Samlaren 23 (1902): 83-107. Carlsson, Ingemar. P lgnens vg : historiska bedrgerier och dokumentfrfalskningar. Lund: Historiska media, 1999. Catteau-Calleville, Jean-Pierre. Tableau gnral de la Sude. Paris,1790. Celsius, Olof. Swea Rikes Kyrko-Historia, ifrn r 828 til r 1000. Sammanletad af Olof O. Celsius. Lund1785. . Konung Gustaf den frstes historia : efter gamla och ostridiga handlingar sammanskrefwen. D. 2. Lund,1792. Clark, William Mark. Tales of travellers; or, A view of the world. London: published by William Mark Clark, 1838. Clarke, Edward Daniel. Travels in various countries in Europe, Asia and Africa. Vol. 3. London,1824. Dalin, Olof von. Svea rikes historia ifrn des begynnelse til wra tider. Vol. 1. Stockholm,: Lars Salvius, 1747. Davies, Mark. A perambulating paradox : British travel literature and the image of Sweden c. 1770-1865. Lund,2000. Drevon, I. F. Henry. Voyage en Suede Translated by William Radcliffe, - A journey through Sweden, containing a detailed account of its population, agriculture, commerce and finances; to which is added an abridged history of the Kingdom. Dublin: P. Byrne, J. Moore, J. Jones, Grueber & M'Allister, and W. Jones, 1790. Du Chaillu, Paul Belloni. The Land of the Midnight Sun: summer and winter journeys through Sweden Norway, Lapland, and Northern Finland. . Vol. 2. London: John Murray, 1881. Du Fresne, Charles Seigneur du Cange. Glossarium ad Scriptores medi et infim Latinitatis, etc. . Luteti Parisiorum: 3 tom. , 1678.

Duczko, Wladyslaw. Arkeologi och miljgeologi i Gamla Uppsala : studier och rapporter. . Vol. 1, Occasional papers in archaeology Uppsala: Institutionen fr arkeologi, 1993. Dybeck, Richard. "Arbetsberttelse fr r 1861 till Kongl. Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien afgifven af Richard Dybeck." In Antiqvarisk tidskrift fr Sverige, edited by Hans Hildebrand. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien., 1864. Dyson, Stephen L. In pursuit of ancient pasts : a history of classical archaeology in the nineteenth and twentieth centuries. New Haven: Yale University Press, 2006. Edwardes, Charles. "A day in Upsala." The American Magazine XXXVII (1894): 570 ff. Eenberg, Johan. Kort berttelse af de mrkwrdigste saker som fr de frmmande re at besee och frnimma uti Upsala stad. Upsala,: Johan H. Werner, 1703. Eickhoff, Martijn. "German archaeology and national socialism. some historiographical remarks." Archaeological dialogues 12, no. 1Cambridge University Press, Cambridge (2005): 73-90. Engstrm, Tony, & Jonas Wikborg. Kyrsta. D. 1, Gravar frn jrnlder och medeltid : underskningar fr E4, RA 328 & RA 329, rentuna socken, Uppland, SAU skrifter. Uppsala: Societas archaeologica Upsaliensis, 2006. Eriksson, Gunnar. The Atlantic vision : Olaus Rudbeck and Baroque science, Uppsala studies in history of science,. Canton, Mass.: Science History Publ., 1994. . Rudbeck 1630-1702 : liv, lrdom, drm i barockens Sverige. Stockholm: Atlantis, 2002.

442

Fant, Eric Michael. Minne fver Joh. Schefferus. . Stockholm: Tryckt hos Johan A. Carlbohm, 1782. Ferrari, Ottavio. Octavii Ferrarii Origines lingu italic. Patavii,1676. Fornelius, Laurentius Jonae. Exegesis de antiquissima Sveonum metropoli Ubsalia qvam ad prisc veritatis analogiam pervetustis regni monumentis declaratam, obiter concinnavit Laurentius Fornelius Ostrogothus. Ubsali1630. Forster, Johann Reinhold. Magazin von merkwrdigen neuen Reisebeschreibungen Berlin,1790. Fortia de Piles, Alphonse. Voyage de deux franais en Allemagne, Danemarck, Sude, Russie et Pologne, fait en 1790-1792. Paris,1796. Frangeur, Rene. Pojkar, pli och pedagogik : vanart och manligheter p Bonaanstalten 1905-1948. Stockholm: Carlsson, 2007. Fridell, Staffan. "Hggumpergamentet - ett gtiskt falsifikat." Ortnamnssllskapets i Uppsala rsskrift 1998 (1998): 7-29. . "Mjbro." Ortnamnssllskapets i Uppsala rsskrift 2008 (2008a): 43-49. . "H, Htuna och anahahai." Namn och bygd. Tidskrift fr nordisk ortnamnsforskning 96 (2008b): 49-59. Friesen, Otto von, & Anders Grape. Om Codex argenteus : dess tid, hem och den, Skrifter / utgivna av Svenska litteratursllskapet,. Uppsala: Svenska litteratursllsk., 1928. Fryxell, Anders. Berttelser ur svenska historien. D. 7, Drottning Kristinas frmyndare, Afd. 1. 2. uppl. ed. Stockholm,1850. Frngsmyr, Tore. Upptckten av istiden : studier i den moderna geologins framvxt Lychnos-bibliotek,. Stockholm: Almqvist & Wiksell (distr.), 1976. Frngsmyr, Tore, & Gunnar Eriksson. Svensk idhistoria : bildning och vetenskap under tusen r. D. 1, 1000-1809. Stockholm: Natur och kultur, 2000.

Fusco, Richard. Maupassant and the American short story : the influence of form at the turn of the century. University Park, Pa.: Pennsylvania State University Press, 1994. Gahrn, Lars. Sveariket i kllor och historieskrivning, Meddelanden frn Historiska institutionen i Gteborg,. Gteborg,1988. Geijer, Erik Gustaf. Erik Gustaf Geijers samlade skrifter. Afd. 2. Bd 3, Svenska folkets historia. D. 2, Till Gustaf II Adolf. Stockholm: Norstedt, 1852. Gellerstedt, Nils Otto. "Hednatemplet i Gamla Uppsala." Fornvnnen (1950): 193-219. Geschwind, Lars. Stkiga studenter : social kontroll och identifikation vid universiteten i Uppsala, Dorpat och bo under 1600-talet, Studia historica Upsaliensia. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis, 2001. Gibbon, Edward. The history of the decline and fall of the Roman empire. New ed. Basil: J. J. Tourneisen, 1789. Gleick, James. Isaac Newton. New York: Pantheon Books, 2003. Grimm, Jacob. Deutsche Mythologie. Gttingen,1835. Grslund, Anne-Sofie. "Arkeologin och kristnandet." In Kristnandet i Sverige : gamla kllor och nya perspektiv, edited by Bertil Nilsson, 19-44. Uppsala: Lunne bcker, 1996. . Ideologi och mentalitet : om religionsskiftet i Skandinavien frn en arkeologisk horisont, OPIA. Uppsala2001. Gummel, Hans. Forschungsgeschichte in Deutschland, Urgeschichtsforschung und die ihre historische Entwicklung in den Kulturstaaten der Erden ; 1(1938). Berlin,1938. Grdlund, Torsten W. "Populr socialpsykologi i Sverige. En kritisk granskning." Tiden, no. Nr 9 (1933): 437-44. 443

Gdel, Vilhelm. "Hjalmars och Hramers saga. : ett litterrt falsarium frn 1690." Svenska Fornminnesfreningens tidskrift Bd 9 (1895): 137-54. Gransson, Johan. Bautil, det r: alle Svea ok Gtha rikens runstenar, upreste ifrn verldenes r 2000 til Christi r 1000. Stockholm: Tryckt hos Lars Salvius, 1750. Gthberg, Hans. Emma Sjling, & Mathias Bck. Bosttning och kyrkogrd vid Gamla Uppsala kyrka : arkeologisk underskning 2005, fornlmning 226, 635, Uppsala socken, Uppland, Upplandsmuseets rapporter, 1654-8280 ; 2008:07. Uppsala: Upplandsmuseet, 2008. Hadorph, Johan. Wisby stadz lag p Gotland, ssom, then i forna tijder giord, och sedan af swenske konungar och regenter, stadgat, frbttrat och stadfst r. Stockholm,1688. Hagberg, Theodor. Majfesten i Upsala 1845. Upsala,1845. Hagerman, Maja. Det rena landet : om konsten att uppfinna sina frfder. Stockholm: Prisma, 2006. Haldorson, Birn. Lexicon Islandico-LatinoDanicum. Havaniae: J.H. Schubothum, 1814. Hallberg-Broich, Carl Theodor Maria Hubert von. Reise durch Skandinavien (Dnemark, Schweden, Norwegen), im Jahr 1817: Leipzig, 1818. Hamilakis, Yannis. The nation and its ruins : antiquity, archaeology, and national imagination in Greece, Classical presences. Oxford ;: Oxford University Press, 2007. Hammerich, Frederik. Danmark under Adelsvlden (1523-1660). Bd 3, Christian den fjerdes Menneskealder (1596-1629). Kjbenhavn: Folkeskriftselskabet, 1856. Hassel, Georg. Hassel's Vollstndiges Handbuch der neuesten Erdbeschreibung

und Statistik. . Vol. 1:2. Berlin: Vossischen Buchhandlung, 1817. Helander, Hans. Alvar Nelson, & Gran Inger. Johan Stiernhk i sin samtid, Rttshistoriska skrifter. Serien 3,. Stockholm: Institutet fr rttshistorisk forskning : Rnnells antikvariat [distributr], 2005. Helander, Sven. Den medeltida Uppsalaliturgin : studier i helgonlngd, tidegrd och mssa = Die mittelalterliche Liturgie von Uppsala : Studien zu Kalendarium, Stundengebet und Messe, Bibliotheca theologiae practicae,. Lund: Arcus, 2001. Hellqvist, Magnus, & Jemt Anna Eriksson. "Land-use history in Gamla Uppsala, southeast Sweden, established on subfossil Coleoptera remains and pollen in fluvial deposits." Grana 40 (2001): 142-53. Henschen, Ingegerd "Vsters domkyrkas gamla hgaltare." VFF (1921): 25-34. Vsters. Hesselius, Petrus. De templo Upsala, idololatri quondam per septentionem sede. Horis ante meridiem convestis, Dissertationem historicam, permissu amplissimi ordinis philosophici, in illustri Regiaque Academia Upsalensi, sub prsidio viri amplissimi dn. Jacobi Arrhenii ... qua par est modestia, publico bonorum submittit examini Petrus Hesselius dalekarlus. In audit. Gust. maj. ad d. 7. decemb. anno 1698. . Upsalis: Henricus Keyser jun, 1698. Hildebrand, Hans, ed. Antikvarisk tidskrift fr Sverige. Stockholm: Kungl. Vitterhets historie och antikvitetsakademien, 1864. Hirsch, Francine. Empire of nations : ethnographic knowledge & the making of the Soviet Union, Culture and society after socialism. Ithaca: Cornell University Press, 2005. Hisinger, Wilhelm. Anteckningar i physik och geognosi under resor uti Sverige och

444

Norrige Vol. 5. Stockholm: Bredberg, 1831. . Anteckningar i physik och geognosi under resor uti Sverige och Norrige. Vol. 6. Stockholm: Norstedt, 1837. . Anteckningar i physik och geognosi under resor uti Sverige och Norrige. . Vol. 7. Stockholm,1840. Hirne, Urban. Een uthfrlig berttelse om the nys vpfundne suurbrunnar wid Medewij vthi stergthland. Stockholm,1680. . Den lilla wattuprofwaren. Stockholm,1683. . Kort anledning til hlsobrunnars och mineral- watns vpletande, beprfwande och brukande. Stockholm,: Michaele Laurelius, 1707. Hofstadter, Richard. The American political tradition and the men who made it. 25. anniversary ed, A Borzoi book. New York: Knopf, 1979. Holmbck, ke. "Tv kllor till Atlantican." In Festskrift till utrikesminister sten Undn, S. 107-46. Stockholm,, 1956. Holmgren, Gustaf. Gamla Uppsala och Mora ng i medeltidslagarnas valfreskrifter. Stockholm: Wahlstrm & Widstrand, 1937. Holmqvist, Wilhelm. "Die ketten des tempels in Uppsala. ." Festschrift Hermann Hinz OFFA 37 (1980): 11521. Howorth, H. H. "Report on the Stockholm Meeting of the International Congress of Anthropology and Prehistoric Archology." The Journal of the Anthropological Institute of Great Britain and Ireland 4 (1875): 339-62. Husn, Torsten. "Comenius and Sweden, and Bengt Skyttes Sophopolis." Scandinavian Journal of Educational Research 47, no. 4 (2003): 387-98. Ihre, Johan. Glossarium suiogothicum, in quo tam hodierno usu frequentata vocabula... Uppsala,1769.

Jacobs, J. Peter Paulsen. Edited by Achim Leube, Prhistorie und Nationalsozialismus : die mittel- und osteuropische Urund Frhgeschichtsforschung in den Jahren 1933-1945 Studien zur Wissenschaftsund Universittsgeschichte ; 2. Heidelberg: Synchron, Wiss.-Verl. der Autoren, 2002. James, John Thomas. Journal of a tour in Germany, Sweden, Russia, Poland, during the years of 1813-1814. 2d ed. London,: J. Murray, 1817. Janson, Henrik. Templum nobilissimum : Adam av Bremen, Uppsalatemplet och konfliktlinjerna i Europa kring r 1075, Avhandlingar frn Historiska institutionen i Gteborg,. Gteborg: Historiska institutionen, 1998. . Till frgan om Svearikets vagga. Vara: Vstergtlands hembygdsfrb., 1999. . "kta frfalskning ter bevismaterial : Annotationes ex scriptis Karoli." Skandia (2001). Jensen, Ola W. Historiska forntider : en arkeologihistorisk studie ver 1000-1600talens ider om forntid och antikviteter, GOTARC. Serie C, . Gteborg: Institutionen fr arkeologi, Gteborgs universitet, 1999. . Forntid i historien : en arkeologihistorisk studie av synen p forntid och forntida lmningar, frn medeltiden till och med frupplysningen, GOTARC. Series B, Gothenburg archaeological theses,. Gteborg: Institutionen fr arkeologi, Univ., 2002. Johannesson, Kurt. Gotisk renssans Johannes och Olaus Magnus som politiker och historiker Stockholm: Almqvist & Wiksell international, 1982. Johansson, J. Viktor. "De rudbeckianska frfalskningarna i Codex argenteus." Nord. tidskrift fr bok och biblioteksvsen 42 (1955).

445

Josephson, Ragnar. Det hyperboreiska Upsala, Svenska humanistiska frbundet,. Stockholm: Norstedt, 1940. Junius, Franciscus. Gothicum glossarium, quo pleranque Argentei Codicis vocabula explicantur atque ex linguis cognatis illustrantur... Dordrechti.: Typis & sumptibus Junianis, 1665. Key, Mac. Myten om Ubsola. Skvde: Karlstedts bokh., 1977. Kjellberg, Carl M. Gamla Uppsala kyrka : resultatet af grfningarna drstdes. [Uppsala]1896. Klemming, Gustaf Edvard. Anteckningar om Rudbecks Atland. Stockholm,1863. . "Om kopparsticken i Suecia antiqva et hodierna." Samlaren: tidskrift / utgifven af Svenska litteratursllskapets arbetsutskott, Svenska litteratursllskapets arbetsutskott, Uppsala, no. 6 (1885): 20. Korn, Dan, ed. Tre islndska sagor om Sverige. Nyutg. / ed. Mlnlycke: D. Korn, 1990. Krantzius, Albertus. Alberti Krantzii, rervm Germanicarvm historici clarissimi, Ecclesiastica historia, sive metropolis. Francofvrti: Andre Wecheli, Claudium Marnium & Ioann. Aubrium, 1590. Kumlien, Kjell G. Arierdme och judendom : en raspsykologisk och rashistorisk studie, Gymniskt bibliotek,. Stockholm: Svea rike, 1934. Kumlien, Kjell L. Biskop Karl av Vsters och Uppsala rkestes flyttning, Historiskt arkiv,. Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1967. Kttner, Carl Gottlob. Reise durch Deutschland, Dnemark, Schweden, Norwegen und einen Theil von Italien, in den Jahren 1797, 1798, 1799. Leipzig,1804. Lagerbring, Sven. Swea rikes historia, ifrn de ldsta tider til de nrwarande. Stockholm,1769. Laing, Samuel. A tour in Sweden in 1838 : comprising observations on the moral, political, and economical state of the 446

Swedish nation. London: Longman, 1839. Lambecius, Petrus. Origines Hamburgenses, sive Rerum Hamburgensum liber primus: Hamburgi, 1652. Landin, Gustaf. Festspel vid S.L.U:s riksting i Gamla Uppsala den 14 juni 1936 : talkrerna. Malm: Svenska landsbygdens studiefrbund, 1936. Larsson, Annika. Kldd krigare : skifte i skandinaviskt drktskick kring r 1000, Occasional papers in archaeology (Uppsala),. Uppsala: Institutionen fr arkeologi och antik historia, Uppsala Universitet, 2007. Lattin, Harriet Pratt. The Letters of Gerbert, with his papal privileges as Sylvester II. , [Records of Civilization. Sources and Studies. no. 60.]. New York: Columbia University Press, 1961. Le Bon, Gustave. Psychologie des foules. 17. d. ed, Bibliothque de philosophie contemporaine. Paris: Librairie Flix Alcan, 1912. Leopold, Carl Gustaf af. Carl Gustaf af Leopolds samlade skrifter. Bd 5. Stockholm,1833. Lerche Nielsen, Michael. "Frn prstgrden till drottning Disas Samna : tv problematiska runstenar frn Gamla Uppsala." Fornvnnen (2003): 195-205. Lewenhaupt, Eugne. "Johan HeysigRidderstjerna." Samlaren X (1889). Liedgren, Jan. "Om biskopslngder och series pastorum fr det medeltida Vsters stift : en historiografisk underskning frn Messenius och Rudbeckius till Rabenius och Spegel." Kyrkohistorisk rsskrift 89 (1989): 55-90. Liljegren, Johan. Run-urkunder - utgifne af Joh. G. Liljegren. Stockholm: Norstedt, 1833. Liljegren, Johan Gustaf. Skandinaviska fornlderns hjeltesagor; till lsning fr Sveriges ungdom, efter islndska handskrifter utgifne med historiska upplysningar. 2 vols. Stockholm,1818.

Lindberg, Bo. Den antika skevheten. Politiska ord och begrepp i det tidig-moderna Sverige Filologiskt arkiv 45. Stockholm: Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, 2006. Lindberg, Sten G. Christina och de lrde, Christina. Drottning av Sverige. Stockholm: Nationalmuseum, 1966. Lindblom, Andreas. Sveriges konsthistoria. 1. Stockholm1944. Lindenbrog, Erpoldus. Scriptores Rerum Germanicarum Septentrionalium. Edited by J. A Fabricius. Hamburgi1706. Linder, Ludvig. Bidrag till knnedomen om Messenii tidigare lif : 1579(c.)-1608, Meddelanden frn det litteraturhistoriska seminariet i Lund,. Lund,1894. Linderborg, sa. Socialdemokraterna skriver historia : historieskrivning som ideologisk maktresurs 1892-2000, Atlas akademi,. Stockholm: Atlas, 2001. Lindqvist, Sune. "Hednatemplet i Uppsala." Fornvnnen (1923): 85-118. . "Uppsala hednatempel. Gamla och nya spekulationer." Ord och Bild (1927): S. 641-54. . Gamla Uppsala fornminnen, Svenska fornminnesplatser,. Stockholm: Wahlstrm & Widstrand i kommission, 1929. . Uppsala hgar och Ottarshgen. Stockholm: Kungl. Vitterhets-, historieoch antikvitetsakademien, Wahlstrm & Widstrand, 1936. . Vr svenska guldlder, Konst och kultur. Uppsala: Lindblad, 1945. . Gamla Uppsala kyrka : bidrag till dess byggnadshistoria. Stockholm1951. Lindroth, Sten. Svensk lrdomshistoria. 2, Stormaktstiden. Stockholm: Norstedt, 1975. . Uppsala Universitet 1477-1977. Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1976. . Svensk lrdomshistoria. 3, Frihetstiden. Stockholm: Norstedt, 1978.

Ling, Jan. Folkmusikboken. Stockholm: Prisma, 1980. Ljungberg, Helge. Den nordiska religionen och kristendomen : studier ver det nordiska religionsskiftet under vikingatiden, Nordiska texter och underskningar,. Stockholm,1938. . Tor : underskningar i indoeuropeisk och nordisk religionshistoria. 1, Den nordiske skguden och beslktade indoeuropeiska gudar : den nordiske skguden i bild och myt, Uppsala universitets rsskrift,. Uppsala: Lundequistska bokhandeln, 1947. Loccenius, Johannes. Histori svecan, a primo rege Sveci usqve ad Carolum XI: Joachim Wildius, nka och sner, 1676. . Legum W. Gothicarum in Svionia liber. Vpsalis,1695. . Jus vetus Uplandicum, quod Birgerus Magni filius, Svionum Gothorumque rex Recognovit, et e svionico in latinum transtvlit Johannes Loccenius; notis... illustravit Carolus Lundius, ac edidit Olavus Rudbeckius. Upsalis, a o MDCC.1700. Lubbock, John. Pre-historic times, as illustrated by ancient remains, and the manners and customs of modern savages by John Lubbock. London,1865. Lukman, Niels Clausen. Skjoldunge und Skilfinge : Hunnen- und Herulerknige in ostnordischer berlieferung, Classica et mediaevalia. Dissertationes,. Kbenhavn,1943. Lundberg, Oskar. Fornstig, vg och bygd, Upplands fornminnesfrenings tidskrift,. Uppsala,1937. Lundius, Carl. Zamolxis primus getarum legislator, academica dissertatione luci public restitutus. Qua simul occasione pluscula ad antiquitates sveonum gothorumq;, atq; aliarum etiam gentium spectantia; . . . proferuntur. Upsali, excudit Henricus Keyser, S. R. M. & Acad. typogr. Anno M DCLXXXVII.1687. 447

. Not ac observationes in literas Rom. pontificis Agapeti II. de prrogativa atque eminentia regis Upsalensis, sive Svioni. , Accedunt prolegomena, quibus gloria lingu & rei svionic, contra nonneminis insultus, atque haud : ita pridem editas cavillationes, evidentissimis rationibus vindicatur. Upsalis ao. Chr. MDCCIII. Uppsala,1701. Lffler, Frits. Det evigt grnskande trdet vid Uppsala hednatmpel : [Jmte tillgg], Festskrift til H.F. Feilberg fra Nordiske sprogog folkemindeforskere. Stockholm,1912. Magnus, Johannes. Swea och Gotha crnika... . Translated by Erik Schroderus. Stockholm: Ignatium Meurer 1620. Magnus, Olaus. Historia de gentibus Septentrionalibus, earumque diversis statibus, conditionibus, moribus, etc: pp. 815. J. M. de Viottis: Rom, 1555. Maimonides, Moses. Moreh nevukhim. Sabbionetah: Al yad Kornilyo Adelkind le-bet ha-Levi, 1553. Malm, Mats. Metafysik och pragmatism : frhllningsstt till poesi och allegori inom 1600-talets gticism, Meddelanden / Litteraturvetenskapliga institutionen, Gteborgs universitet,. Gteborg: Litteraturvetenskapliga inst., Univ., 1994a. . "Olaus Rudbeck's Atlantica and Old Norse poetics." In Northern Antiquity : The Post-Medieval Reception of Edda and Saga., edited by Andrew Wawn. London: Hisarlik Press, 1994b. Mandelgren, Nils Mnsson. Ngra bidrag till den svenska arkeologiska forskningens historia under den tid Bror Emil Hildebrand innehaft riksantiqvarieembetet. Stockholm: Frf., 1876. Martens, Jes. "Die Nordische Archologie und das Dritte Reich,." In Prhistorie und Nationalsozialismus : die mittel- und osteuropische Urund 448

Frhgeschichtsforschung in den Jahren 1933-1945, edited by Achim Leube, 603-18. Heidelberg: Synchron, Wiss.Verl. der Autoren, 2002. Mavor, William Fordyce. Historical Account of the most celebrated Voyages, Travels and Discoveries, from the time of Columbus to the present period. . XX vols. Vol. XV. London: E. Newbery, 1796, 1803. Mencken, Johann Burkhard. The charlatanry of the learned (De charlataneria eruditorum, 1715) Edited by H.L. Mencken. New York ...,1937. Messenius, Johannes. Disa. : Thet r en lustigh comoedia om Sweriges drotning frw Disa. Tryckt vthi Stockholm1611. . Sveopentaprotopolis, seu exegesis de quinque primariis... , vecorum, gothorumque emporiis, Ubsalia, Sigtonia, Scara, Birca & Stocholmia... Holmi, ex calehographia Christopheri Reusneri. Anno MDCXI1611. . Sveopentaprotopolis. : Thet r the fem frnmste och lste Sweriges och Gtes hufwdstdher, ssom ro Ubsala, Sigtuna, Scara, Birck och Stockholm. Translated by Henricus Petri Hammerus. Stockholm,1612b. . Scondia illustrata. Stockholm. 1-13, 15. . Edited by Johan Peringskild. Stockholm,1700. Messenius, Johannes. Magni Jonas, & Gutterwitz. Amphitheatrvm. In qvo inclyt Gvstaidvm prosapi genealogiam, ab Adamo continu deriuatam scaturigine ... secundum Chronicon Iohannis Magni. Holmi,1610. Messenius, Johannes, & Ann-Mari Jnsson. Chronologia Sanctae Birgittae - a critical edition. Lund1988. Mezynski, Andrzej. Kommando Paulsen : organisierter Kunstraub in Polen 1942 45. Kln: Dittrich, 2000. Molin, Gsta Gideon. Smolandi Upsalienses I, Smlandsstudenter i Uppsala p 1500-

och 1600-talen. 1, 1593-1625 Vol. 1. Uppsala: Smlands nation, 1955. Morris, Richard. Churches in the landscape. London: Dent, 1989. Muncktell, Johan Fredric, & Svenska kyrkan. Vsters stift. Westers stifts herdaminne. Upsala,1843. Munkhammar, Lars. Silverbibeln : Theoderiks bok. Stockholm: Carlsson, 1998. Murchison, Roderick Impey. On the superficial detritus of Sweden and on the probable causes which have affected the surface of the rocks in the central and southern portions of that kingdom London1846. Mgge, Theodor. Sverige 1843-1844. Stockholm: Hjerta, 1845. Nelson, Axel. Efterskrift. Srtryck ur: Olaus Rudbecks Atlantica, frsta delen. . Uppsala och Stockholm: Lrdomshistoriska Samfundet, 1937. Nerman, Birger. Gamla Upsala - svearikets hjrtpunkt. Stockholm: Skoglunds bokfrlag, 1943. Nerman, Birger. Adolf Schck, & Nils Forssell. Sveriges konungar och drottningar genom tiderna. Stockholm: AB Svensk litteratur, 1952. Newton, Isaac. Opticks, or A treatise of the reflections, refractions, inflections & colours of light, Dover classics of science and mathematics. New York: Dover publ., 1952. Nilsn, Anna. Kyrkorna i Uppsala, Upplands kyrkor. Nya serien, 1103-1506 ; 1. Uppsala: Stiftssamflligheten i Uppsala stift :, 1992. Nilsson, Bertil, ed. Dd och begravning: begravningsskicket i Norden. Edited by Olle Ferm & Gran Tegnr, Tanke och Tro. Aspekter p medeltidens tankevrd och fromhetsliv. Studier till Det medeltida Sverige 3. Stockholm: Riksantikvariembetet, 1987. . De sepulturis : gravrtten i Corpus iuris canonici och i medeltida nordisk

lagstiftning Bibliotheca theologiae practicae,. Stockholm: Almqvist & Wiksell International, 1989. Nordahl, Else. templum quod Ubsola dicitur: i arkeologisk belysning Vol. 22, Aun,. Uppsala: Dept. of Archaeology 1996. Nordenskild, Erik. "rftlighetsforskning och rashygien." Svensk Tidskrift rg. 22 (1932): 53-63. Nordstrm, Johan. De yverbornes : sextonhundratalssstudier. Stockholm: Bonnier, 1934. Ohlmarks, ke. Svenskarnas tro genom rtusendena. Stockholm,1947. . Svenskarnas tro genom rtusendena. D. 2, Missionstid och katolsk tid. Stockholm,1950. Olai, Ericus. The swenskes och gthers historia. Stockholm, tryckt hoos Nicklas Wankijff, Kongl. Boktr. med egen bekostnad, hr 1678.1678. Olaus, Petri. En swensk crneka. Uppsala: Sveriges kristliga studentrrelses frl. : L. Norblads bokh. [distributr], 1917. Olsen, Olaf. Hrg, hov og kirke : historiske og arkologiske vikingetidsstudier, Aarbger for nordisk oldkyndighed og historie,. Kbenhavn: Gad, 1966. Olsson, Harald. Johannes Messenius Scondia illustrata : studier i verkets tillkomshistoria och medeltidspartiets kllfrhllanden. Lund,1944. Olsson, Martin "En forntida brunn vid Gamla Uppsala." UFFT bd 6 (1912): 307-21. Oppenheimer, Clive. "Climatic, environmental and human consequences of the largest known historic eruption: Tambora volcano (Indonesia) 1815." Progress in Physical Geography 27, no. 2 (2003): 230-59. Outhier, Rginald. Journal d'un voyage au Nord, en 1736. & 1737. Enrichi de figures en taille-douce. Amsterdam,: H. G. Lhner, 1746. Palm, Thede. Uppsalalunden och Uppsalatemplet. Lund,1942. 449

Pape, Wolfgang. "Zur entwicklung des faches ur- und frhgeschichte." In rhistorie und Nationalsozialismus. Die mittel- und osteuropische Ur- und Frhgeschichtsforschung in den Jahren 1933 - 1945, edited by A Leube, 163226. Heidelberg, 2002. Patton, Mark. Science, politics, and business in the work of Sir John Lubbock : a man of universal mind. Aldershot: Ashgate, 2007. Paul, Robert Bateman. Journal of a tour to Moscow in the summer of 1836: London, Torquay [printed], 1836. Peringskild, Johan. Monumentorum sveogothicorum liber primus, Uplandiae partem primariam Thiundiam continens. Stockholmiae,1710. Peringskild, Johan Fredrik. ttartal fr Swea och Gtha konunga hus, efter trowrdiga historier och documenter i vnderdnighet vprknadt. Stockholm,1725. Pernler, Sven-Erik. Gotlands medeltida kyrkoliv : biskop och prostar -en kyrkorttslig studie Visby: Press, 1977. Pfeiffer, Ida. Reise nach dem skandinavischen Norden und der Insel Island im Jahre 1845. Pesth ; Leipzig,1846. Piltz, Anders. "Adam, Bibeln och Auctores En studie i litterr teknik." In Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Stockholm: Proprius, 1985. Pinkerton, John. A general collection of the best and most interesting voyages and travels in all parts of the world. London,1808. Platon. Skrifter. Bok 4, Parmenides ; Theaitetos ; Sofisten ; Statsmannen ; Timaios ; Kritias ; Filebos. Edited by Jan Stolpe, [Atlantis vljer ur vrldslitteraturen],. Stockholm: Atlantis, 2006. Poirier Martinsson, Roland. Russells kalkon : en bok om hur Gud och vetenskapen

formade den vsterlndska kulturen. Stockholm: Norstedt, 2003. Poliakov, Lon. The Aryan myth : a history of racist and nationalist ideas in Europe, The Columbus Centre series,. New York: Basic Books, 1974. Porter, Robert Ker. Travelling sketches in Russia and Sweden : During the years 1805, 1807, 1808. Philadelphia,1809. Price, Neil , & Jonas Wikborg. Gamla Uppsala: centralplats och omland: arkeologisk frunderskning p ostkustbanan 1996-97, Rapport / UV Uppsala,. Uppsala,1998. Price, Neil S. The Viking way : religion and war in late Iron Age Scandinavia, Aun,. Uppsala: Dept. of Archaeology and Ancient History 2002. Pringle, Heather Anne. The master plan : Himmler's scholars and the Holocaust. 1. ed. New York: Hyperion, 2006. Prytz, Andreas Johannis. Olof skottkonung : thed r een lustigh comoedia, om Sweriges konung, Olof medh thet nampnet skottkonung. . . . Vbsala,1620. Rahmqvist, Sigurd. "Gamla Uppsala by Upplands strsta." In Uppsala Stads Historia. 7, Frn stra Aros Till Uppsala : En Samling Uppsatser Kring Det Medeltida Uppsala, edited by Torgny Nevus, Nanna Cnattingius. Uppsala: Historiekomm., 1986. Rauschning, Hermann. Samtal med Hitler. 2., versedda uppl. ed. Stockholm: Natur och kultur, 1940. Reich, Wilhelm. Massenpsychologie des Faschismus : zur Sexualkonomie der politischen Reaktion und zur proletarischen Sexualpolitik. Kopenhagen ; Prag ; Zrich: Vlg fr Sexualpolitik, 1933. Roberg, Lars. Catalogus bibliothec b. defuncti nobil. d:n. Olai Rudbeck, archiatri et profess. med Upsaliensis, auctione public vendend.... Stockholm,1741.

450

Rudbeck, Olof. Insidi struct, Olai Rudbeckii Sueci ductibus hepaticis aquosis, & vasis glandularum serosis. Lugduni Batavorum1654. . Bref af Olof Rudbeck d.. rrande Upsala universitet. 1-4, 1661-1702. Edited by Claes Annerstedt, Uppsala universitets rsskrift,. Uppsala,1893. . Atlantica : svenska originaltexten. Edited by Axel Nelson. 5 vols, Lychnosbibliotek,. Stockholm: [s.n.], 1937. Ryman, Bjrn. Lutherhjlpens frsta 50 r : 1947-1997 Stockholm/Uppsala: Verbum, Lutherhjlpen, 1997. Sallander, Hans. Akademiska konsistoriets protokoll, Skrifter utgivna till Uppsala universitets 500-rsjubileum. I. Texter. 1, Konsistorieprotokoll,. Uppsala: Almqvist & Wiksell international (distr.), 1968. Salmon, Thomas. The universal traveller: or, a compleat description of the several nations of the world. . London: printed for Richard Baldwin, 1752. Samzelius, Hugo. Jgeristaten : anteckningar om svenska vldets skogs- och jaktvsen. Stockholm,1915. Sandblad, Henrik. Edward D. Clarke och Giuseppe Acerbi, upptcktsresande i Norden 1798-18001981. Sawicki, Stanislaw. "Poetria och Testa Nucis - av magister Matthias Lincopensis." Samlaren 1936 (1936): 109-. Scheffer, Henrika. Johannes Schefferus : en storman frn 1600-talets Uppsala. Uppsala: Lindblad, 1918. Schefferus, Johannes. De natura & constitutione philosophi italic seu pythagoric liber singvlaris. Upsali: excudit Henricus Curio, 1664. . Joannis Schefferi Argentoratensis Upsalia cujus occasione plurima in religione, sacris, festis, ... illustrantur. Upsali, excudit Henricus Curio SR.M. & Acad. Vps. Bibliopola. MDCLXVI.1666.

. Incerti scriptoris sveci qvi vixit circa ann. Christi 1344. breve Chronicon de archiepiscopis et sacerdotib. cteris ecclesi Upsaliensis nunquam antea publicatum. Upsalia.: Excudit Henricus Curio S. R. M. & Acad., 1673. . De orbibus tribus aureis nuper in Scania erutis terra disquisitio antiquaria. Holmi: Wankijff, 1675. . De situ et vocabulo Upsali - epistola defensoria. Holmi: Wankijff,, 1677. . De excerptis annotationibus ex scriptis Caroli episc. Arosiensis per adversarios expressum judicium. Holmi excudit Henricus Keyser, 1678. . En bok om det svenska folkets minnesvrda exempel. Edited by Birger Bergh. Stockholm: Atlantis, 2005. Schlyter, Carl Johan. Codex iuris Uplandici Vol. 3, Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges gamla lagar. Stockholm: P. A. Norstedt & Sner, 1834. . Codex iuris Sudermannici. Vol. 4, Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges gamla lagar Lund: Berlingska boktryckeriet, 1838. . Codex iuris urbici Magnanus Vol. 11, Corpus iuris sueo-gotorum antiqui. Samling af Sweriges gamla lagar. Lund & Stockholm: Berlingska boktryckeriet, 1865. Schnapp, Alain. The discovery of the past : the origins of archaeology. London: British Museum, 1996. Schough, Katarina. Hyperbor : frestllningen om Sveriges plats i vrlden. Stockholm: Carlsson, 2008. Schroderus, Ericus Johannis. Lexicon latinoscondicum, quo quatuor celebriores totius Europi lingu atq; idiomata orbis, scilicet latinum, suecicum, germanicum & venedicum seu finnonicum, parvulis musarum alumnis methodice inculcantur ... editum. Holmi Sueonum,1637. Schck, Henrik. "Frn historieskrifningens barndom." In Ur gamla papper : 451

populra kulturhistoriska uppsatser. Ser. 8, 192 s. Stockholm: Geber, 1908. . Messenius : ngra blad ur Vasatidens kulturhistoria. Stockholm: Norstedt, 1920. . Kgl. Vitterhets- historie- och antikvitetsakademien. Stockholm,1932. Schbel, Gunther. "Hans Reinerth, Forscher - NS-Funtionr - Museumsleiter." In Prhistorie und Nationalsozialismus. Die mittel- und osteuropische Ur- und Frhgeschichtsforschung in den Jahren 1933 - 1945., edited by Achim Leube, 321-96. Heidelberg, , 2002. Sennerteg, Niclas. Tyskland talar : Hitlers svenska radiostation. Lund: Historiska media, 2006. Seume, Johann Gottfried. A Tour through part of Germany, Poland, Russia, Sweden, Denmark 1807. Sheehan, Jonathan. "Thinking about Idols in Early Modern Europe." Journal of the History of Ideas 67, no. 4 (October 2006) (2006a): 561-69. . "The Altars of the Idols: Religion, Sacrifice, and the Early Modern Polity." Journal of the History of Ideas 67, no. 4 October 2006 (2006b): 649-74. Sjholm, yvind. Helga Trefaldighets kyrka. [Ny, rev. utg.] ed. Uppsala: Stiftssamflligheten i Uppsala stift, 1992. Skandinaviska studenternas mte i juni 1843. Stockholm,1843. Skovgaard-Petersen, Karen. Historiography at the court of Christian IV (1588-1648) : studies in the Latin histories of Denmark by Johannes Pontanus and Johannes Meursius. Renssancestudier,. Copenhagen: Museum Tusculanum press, 2002. Spegel, Haquin. Glossarium-sveo-gothicum eller Swensk-ordabook, inrttat them til en wllmeent anledning, som om thet hrliga sprket willia begynna ngon kunskap inhmta. Lund,: Abrah. Habereger, 1712. 452

Stenberger, Mrten. Det forntida Sverige. 3. uppl. / ed. Stockholm: AWE/Geber, 1979. Stiernhielm, Georg. Glossarium UlphilaGothicum, linguis aliqvot affinibus. Holmi typis, Nicolai Wankif,, 1671. . Samlade skrifter. Edited by Johan Nordstrm. Vol. 1., Svenska frfattare utgivna av Svenska vitterhetssamfundet,. Stockholm: Svenska vitterhetssamf., 1929. Stiernhk, Johan De jure sveonum et gothorum vetusto Holmi,1672. Stiernhk, Johan Olofsson. Om svears och gtars forna rtt, Skrifter utgivna av Institutet fr rttshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin. Serien 1, Rttshistoriskt bibliotek,. Stockholm: Inst. fr rttshistorisk forskning : Nordiska bokh. (distr.), 1981. Stone, Mary Amelia. A summer in Scandinavia. New York,1885. Streitberg, Wilhelm. Die gotische Bibel, Germanische Bibliothek. Abteilung 2, Untersuchungen und Texte,. Heidelberg: Winter, 1910. Strmberg, J. B. L. D. Svearikets vagga och vstgtaskolan. [Stockholm]: [B. Strmberg], 1998. Strmbck, Kasper. Gamla Uppsala : fornminnen. Upsala,1866. Studentertog til Christiania 1851 fra Lund og Kjbenhavn : Beredning. Kbenhavn,1853. Sthle, Carl Ivar. Rannsakningar efter antikviteter 1 : Uppland, Vstmanland, Dalarna, Norrlan. Uppsala: Almqvist & Wiksell Internation, 1960. Sundquist, Nils. Uppsala stads historia. 1, stra Aros : stadens uppkomst och dess utveckling intill r 1300. Uppsala: Kommittn fr utgivandet av Uppsala stads historia, 1953a. . "Det forntida Uppsala i 1600-talets lrda spekulation. ." Uppland 1953 (1953b): sid 20-44.

. "Biskop Karl av Vsters och hans byggnadshistoriska anteckningar (anm.) " Uppland 1967/68 (1968): 117-23. . "Tre tidiga bilder av Uppsala domkyrka." Uppland 1974 (1974): 6588. Sundqvist, Olof. Freyr's offspring : rulers and religion in ancient Svea society. [Ny, rev. utg.] ed, Historia religionum,. Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis 2002. Svantesson, Allan. Undergng eller upprensning : njesindustri, idealitet, ungdomsrd. Stockholm: Diakonistyr., 1941. . Folkmoral och njesliv i belysning av en enqute. Stockholm: Diakonistyrelsen, 1942a. . Ungdomens fiende nummer ett: Den offentliga dansen. 6.-7. uppl. ed. Stockholm: Diakonistyr., 1942b. . Sexualundervisning med mtta : polemik och program. Stockholm: Svenska kyrkans diakonistyrelse, 1942c. Svantesson, Allan, & Sten Carlsson. Gamla Upsala : fornminnena och kyrkan : till turistens tjnst. [Ny uppl.] ed. Uppsala: Wretmans boktr., 1956. Tacitus, Cornelius. Annales Liber III. . Edited by R.H. Martin. A.J. Woodman, Cambridge classical texts and commentaries. Cambridge: Cambridge University Press, 1996. Taylor, Bayard. Northern travel : summer and winter pictures of Sweden, Lapland, and Norway. London,1858. Tengstrm, Emin. En underskning av Johannes Messenius' Sveopentaprotopolis, 1611, Vetenskapligt humanistlatin under stormaktstiden,. Gteborg,1974. Tham, Wilhelm. Beskrifning fver Sveriges rike. Bd 1. H. 3, Beskrifning fver Upsala ln. Stockholm: C. A. Bagge, 1850. Theliander, Claes. Vstergtlands kristnande : religionsskifte och gravskickets frndring 700-1200, GOTARC. Series B. Gteborg: Institutionen fr arkeologi, Gteborgs universitet, 2005.

Thomus, Jran Jacob. Skandinaviens kyrkohfder, frn de ldsta till nrvarande tider. Senare delen. Christianstad 1838: F. F. Cedergrens boktryckeri., 1838. Thomas, William Widgery. Sweden and the Swedes, 1892-1893. Chicago and New York,: Rand, McNally & company, 1893. Thorpe, Benjamin. Northern mythology, comprising the pricipal popular traditions and superstitions of Scandinavia, north Germany and the Netherlands : Compiled from original and other sources. London,1851. Tigerstedt, Robert. Om lymfkrlens upptckt: Olof Rudbeck d.. och Thomas Bartholinus. Helsingfors1885. Tingsten, Herbert. Mitt liv. 2, Mellan trettio och femtio. Stockholm: Norstedt, 1962. Tjlln, Birn. Church and nation : the discourse on authority in Ericus Olai's Chronica regni Gothorum (c. 1471). Stockholm: Department of History, Stockholm university, 2007. Torfaeus, Thormodus. Universi Septentrionis Antiquitates, seriem dynastarum et regum Daniae, a primo eorum Sckioldo Odini filio ad Gormum Grandaevum Haraldi Caerulidentis patrem exhibentes. Kpenhamn,1705. . Historia Rerum Norvegicarum.: Hafniae, 1711. Tragus, Hieronymus Bock. De stirpium, maxime earum, qu in Germania nostra nascuntur, usitatis nomenclaturis... Argent.1522. Tuneld, Eric. Geografi fver konungariket Sverige. Bd 1, Innehllande landskaperna Upland och Sdermanland. 8. uppl. ed. Stockholm,1827. Uppstrm, Anders. Codex argenteus sive sacrorum evangeliorum versionis Gothicae fragmenta... Upsaliae: Leffler, 1854. Vacca, Flamino. Memorie di varie antichit trovate in diversi luogia della Citt di Roma. . Roma1594.

453

Wachter, Ferdinand. Heimskringl [of Snorri Sturluson] illustrat et Germanorum historiam illustrantis specimen, una cum particulis versionis hujus operis theotiscae quae proximo proditura est, quibus ad audiendam orationem ... invitat F. W: pp. 19. Jenae, 1834. Wachter, Johann Georg. Glossarium germanicum, continens origines & antiquitates totius lingu germanic... Lipsi,1737. Welinder, Stig. Min svenska arkeologihistoria : ett ekonomiskt och socialt perspektiv p 1900-talet. Lund: Studentlitteratur, 2003. Welles, Albert. The pedigree and history of the Washington family: derived from Odin, the founder of Scandinavia. New-York,: Society library, 1879. Verelius, Olof. Gothrici & Rolfi Westrogothi regum historia lingua antiqua gothica conscripta. Edited by Johannes Schefferus. Vpsali,1664. . Hervarar saga p gammal gtska. Upsal,1672. . Manuductio compendiosa ad runographiam scandicam antiqvam, recte intelligendam : En kort vnderwijsning om then gambla Swea-Gtha rvna-ristning. Upsal,1675. . Olai Vereli Auctarium notarum in Hervarar saga ... dn. Olao Rudbeckio ... inscriptum. Anno 1674. [Upsala ],1677. . Annotationes ex scriptis Karoli episcopi Arosiensis excerpt. Ex ms . membraneo vetusto nunc primum in lucem prolat. [Upsala ],1678. . Not in Epistolam defensoriam Joannis Schefferi De situ & vocabulo Upsaliae anno 1677, mense julio script, & per professores binos ipsi oblat. Upsal,1681. . Index lingvae veteris scythoscandic sive gothic. Edited by Olof Rudbeck & Carl Lundius. Upsal,1691. . Epitomarum histori svio-gothic Edited by Anders Rhyzelius. 454

Stockholm,: Joh. L. Horrn , reg. antiq. archiv. typogr. anno MDCCXXX. Prostant in officina Russwormiana, 1730. Westn, Aron. Svenska kongl hof-clericiets historia. D. 1:2, Ifrn konung Carl X Gustafs tid til och med konung Carl XII:s dd. Stockholm ; rebro,1801. Westminster, Elizabeth Mary LevesonGower Grosvenor. Diary of a tour in Sweden, Norway, and Russia, in 1827, with letters. London,1879. Whitelocke, Bulstrode. A journal of the Swedish embassy 1653 and 1654. New ed. London: Longman, 1855. Wideen, Harald. "Till diskussionen om Uppsala hednatempel." Fornvnnen 1951 (1951): 127-31. Stockholm. Widmalm, Sven. "Den vetenskapliga kulturen." In Signums svenska kulturhistoria. Det moderna genombrottet, edited by Jakob Christensson, 207-38. Stockholm: Signum, 2008. Wieselgren, Oscar. "Olaus Verelius Peregrinatio cosmopolitana och dess klla." Samlaren rg. 31 (1910): S. [152]-60. Wieselgren, Peter. "Bildningsantstalterne i Sverige. III, under Reformationstidehvarfvet 1523-1600. ." In Skandia: Tidskrift fr Vetenskap och Konst. Upsala: Swenska Litteratur-freningen, 1835. Wiesinger, Peter, & Daniel Steinbach. 150 Jahre Germanistik in Wien : ausseruniversitre Frhgermanistik und Universittsgermanistik. Wien: Edition Praesens, 2001. Vikstrand, Per. Gudarnas platser : frkristna sakrala ortnamn i Mlarlandskapen Uppsala: Kungl. Gustav Adolfs akademien fr svensk folkkultur : , 2001. . P jakt efter Mlardalens frlorade hydronomi. Utvecklingstendenser och drivkrafter inom nordiskt namnskick. Edited by Staffan Nystrm, Handlingar frn den trettonde nordiska

namnforskarkongressen i Tllberg 15-18 augusti 20032005. Williams, Henrik. "Hur mnga Eliv fanns det i Gamla Uppsala?" Namn och Samhlle 10 (1999). Wilson, Lars. "Runstenar, Tingsplatser och kyrkobyggande. ." Bebyggelsehistorisk tidskrift 23 (1992). Wilson, William Rae. Travels in Norway, Sweden, Denmark, Hanover, Germany, Netherlands &c. London,1826. Vitalis (Sjberg, Erik). Samlade dikter af Vitalis. Stockholm: [Hellsten], 1837. Wolf, Rotraut. "Peter Paulsen." Fundberichte aus Baden-Wrttemberg 10 (1985): 727-28. Worm, Ole. Danicorum monumentorum libri sex: e spissis antiquitatum tenebris et in Dania ac Norvegia extantibus ruderibus eruti ab Olao Worm. Hafni1643. Vosgien. An historical and biographical dictionary, containing an account of the Hebrew patriarchs and princes, of

emperors, Kings, and great captains, of the gods and heroes of pagan antiquity. Translated by Catharine Collignon. 4 vols. Cambridge: printed by John Burges; and to be had of the translator, and of W. Page, 1799. berg, Nils. "Herman Wirth: en germansk kulturprofet." Fornvnnen rgng 28 (1933): 246-49. gren, Henrik. "Gustav Vasa och Gamla Uppsala." In Uppland 2006, edited by Hkan Liby, 9-47. Uppsala, 2006. kerlund, Andreas. "ke Ohlmarks in the Third Reich - a scientific career between adaptation, cooperation and ignorance." In The study of religion under the impact of fascism. , edited by Horst Junginger, 553-74. Leiden ; Boston: Brill, 2008. sard, Erik. Det dunkelt tnkta : konspirationsteorier om morden p John F. Kennedy och Olof Palme. Stockholm: Ordfront, 2006.

455

K ONSTEN ATT TACKA

IBLAND PMINNER doktorandens verklighet s mycket om en Brderna Marx-film att det r omjligt att mrka ngon skillnad. Saker som ter sig bagatellartade fr mer balanserade personer kan ltt vxa till enastende hrvor ju nrmare disputationsdatum man kommer hur allvarligt det n kan te sig nr man str mitt i det hela, gr det nppeligen att inse de betydande komiska inslagen. Man glmmer ltt elementra saker, som att sidoantalet kar ju fler illustrationer man har, att om man trixar fr mycket med mallarna i EndNote kan fotnoter och litteraturlistan bli smtt surrealistiska, och mycket annat som vem som helst inser. Sdant gr nu alltid att lsa, ett av mina strre problem r av annan art. Med tilltagande ansiktsrodnad inser jag att en lista p alla de mnniskor som jag vill uttrycka min tacksamhet infr inte bara kommer att gra en redan alltfr lng avhandling betydligt lngre, den kommer dessutom avslja frfattaren som en fullkomlig bluff och gra hela denna affr till en enastende skandal. Fr om det nu r s illa att frfattaren inte ens kan minnas namnen p de han borde tacka - och emellant ven glmmer bort sitt eget - krvs det inte ett srskilt konspiratoriskt sinnelag fr att stlla sig frgan hur ofta hans minne har spelat honom ett och annat spratt ven i sjlva avhandlingen. ETT ANNAT problem som ltt kan f enorma proportioner ligger i ordet tack. Hur i hela friden skulle detta lilla ord, som dessutom bara innehller en enda vokal, kunna gra den tacksamhet rttvisa som jag vill visa fr Neil Price och Linda Qvistrm, Lucy och Miranda, Anne-Sofie och Bo Grslund, Erik Thermaenius och Gerd Grundstrm, Peter Zetterlund och Annika Helander, Aidan Allen och Anna Bergman, Paul Sinclair och Frands Herschend? Och Christan Lovn, Ronnie Carlsson, Peter och Eva Thermaenius? Nr jag tnker p Eleftheria Binikou, Argyrios Koskoros, Maria Chatzifounta, Litsa och Perikles, Kodakos Anastasios och s alla medlemmar av familjen Giannakos & Stavrou som lrt mig det mesta om hur man lever p grekiska, inser jag att jag frminskar deras insatser nr jag p detta alldeles fr simpla stt tackar dem p svenska. Extra pinsamt r det att bruka det otillrckliga ordet tack fr stdet och fr de besjlade samtalen med i synnerhet Ola Larsmo och Henrik Arnstad, liksom insikterna frn frfattarna Sara Lidman som dessvrre inte lngre r hr och Willy Kyrklund som r hr utan att ltsas om det och Robert McLiam Wilson, Koji Takihara, Asli Erdogan, Shirin Sabahi, , Kostas Skandalides och Chad Mitcham och folk ftt mig att skratta, fundera och spetsa ronen som Eva Zeller, Ollie K. Byteswaister och Jerzy Grupinsky, De r skert inte medvetna om det, men hade det inte varit fr Per I Gedin, Charlotte Aquillonius och Bo-Ingvar Kollberg hade det hr projektet aldrig pbrjats. Och hade det inte varit fr Jan Stlhammar, Birgitta Oscarsson och Jan Fagius vet man aldrig hur det hade slutat. Det gller ocks Helne Lw, Tobias Hbinette, Stefan Bruchfelt, Lars M Andersson, Maja Hagerman, Per-Anders Slven och alla de anonyma hjltar som kom med uppmuntran och std. GUDARNA SKALL VETA att jag har prvat historikers, id- och lrdomshistorikers, religionshistorikers, ortnamnsforskares, konsthistorikers, geologers, geofysikers, nordisters,
456

latinares och kriminalteknikers tlamod med just den sortens enfaldiga frgor som bara kan uppst hos den som i s hg grad saknar sjlsgvor att ingen annan karrir n arkeologens kan komma ifrga. Jag vet inte varifrn Gunnar Eriksson, Anna Nilsn, Henrik gren, Olof Sundqvist, Henrik Williams, Staffan Fridell, Henrik Janson eller Lars Gahrn hmtar sitt tlamod, men jag frestller mig att vrlden, tminstone den akademiska, skulle se annorlunda ut om alla hade tillgng till en sdan tlamodsklla. Naturligtvis vill jag ocks tacka Rene Frangeur, Jaana Gustafsson, Kjell Persson, Gerhard Schwartz, samt Gran Brnhielm och Urban rneholm. Att plga den inre kretsen hr till standardfrfarandet under avhandlingsarbetet, men ngra personer har ftt st ut med vrre saker n man rimligtvis kan begra av dem John Ljungkvist, Stefan Brink, Jhonny Therus, Daniel Lwenborg, sa M. Larsson, Birgitta Karlsson, Herman Bengtsson, Wladyslaw Duczko, Ulf Alstm, Else Nordahl (som dessutom visade att det absolut kan ha sina ponger att ha en gammal adelskalender till hands), Gullg Nordquist, Mats G Larsson, Birgit Arrhenius, Svante Fischer, Hkan Eriksson och Christina Risberg, Jonas Ros, Hans Gthberg, Bent Syse, Claes Theliander, Anders Biwall, Anna Gatti och mnga mnga fler. JAG BLIR BLEK om nosen nr jag tnker p hur mnga rosor och trtor jag borde skicka till alla de vnliga sjlarna vid Carolinabibliotekets speciallsesal, den outgrundligt tlmodiga personalen p Carolinas reproavdelning, personalen p Carolinas kaf (livsviktig fr denna avhandlings tillkomst), personalen p Uppsala Stadsarkiv liksom Folkrrelsearkivet i Uppsala, Landsarkivet i Uppsala, Rikspolisstyrelsens Skerhetsavdelning, Stiftsbiblioteken i Linkping och Vsters och personalen vid Svenska litteratursllskapet i Finland. AVHANDLINGEN hade aldrig blivit frdigstlld utan bidrag och std frn Rydebergs fond, Mrten Stenbergers fond, Lars Salviusstiftelsen, Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, Svea Orden, Berit Wallenbergs stiftelse, Svenska Frfattarfonden och Kungliga Gustaf Adolfs Akademien. TERSTR att tacka de fallna hjltarna. Min far hade alltid ett bra sinne fr timing, men jag tycker att han gjorde sorti lite vl tidigt. Nu sitter han vl ngonstans och spelar fyrhndigt med Bach eller diskuterar Kerouac med Kerouac, och vem skulle kunna missunna honom det? En annan familjemedlem som i 16 r hann med att stta prgeln p allt som gr att stta prgel p, orkade inte heller vnta. Under 16 lnga r lg denne filantropiska, humoristiska men ofantligt lata perserkatt bredvid mig p skrivbordet, smdjklades med mig nr lusten fll p, petade ner pennor och USB-minnen p golvet nr han tyckte att jag behvde ha det lite roligt, och somnade sedan utmattad med tminstone ngon av framtassarna p tangentbordet. Han var med frn brjan, En mnad innan manuset var frdigt, tyckte han att det fick rcka och somnade in i famnen. Och det kan man vl nstan frst.

457

Occasional Papers in Archaeology

1 2 3 4 5 6 7 The Bjurselet settlement III. Vol.12. Hans Christiansson and Kjel Knutsson (eds.). Uppsala 1989. 274 pp. 155 pp. U. Alstrm. Hus och grd i Olavs vrd: Trondheim ca 9901300 (Houses and farmsteads in Olavs care. Trondheim c. 9901300). Uppsala 1991. 72 pp., 43 figs. F. Herschend. The recasting of a symbolic value: three case studies on rune-stones. Uppsala 1994. 123 pp., 48 figs. A. Kaliff. Brandgravskick och frestllningsvrld: en religionsarkeologisk diskussion (Cremation burial practice and religious beliefs). Uppsala 1992. 148 pp., 12 figs. (Out of print). S. Welinder. Mnniskor och artefaktmnster. (Humans and artifact patterns). Uppsala 1992. 76 pp., 56 figs. K. Andersson. Romartida guldsmide i Norden II: fingerringar (Roman Period gold jewellery in the Nordic countries. II: finger rings). Uppsala 1993. 158 pp., 103 figs. (out of print) Arkeologi och miljgeologi i Gamla Uppsala: studier och rapporter I (Archaeology and environmental geology in Gamla Uppsala: studies and reports I). W. Duczko (ed.). Uppsala 1993. 127 pp., 37 figs. L. Wilson. Runstenar och kyrkor: en studie med utgngspunkt frn runstenar som ptrffats i kyrkomilj i Uppland och Sdermanland (Rune-stones and churches). Uppsala 1994. 143 pp., 42 figs. J. Coles. Rock carvings of Uppland: a guide. Uppsala 1994. 98 pp., 82 figs., 11 maps. B. Johnsen & S. Welinder. Arkeologi om barn. Uppsala 1995. 83 pp. Arkeologi och miljgeologi i Gamla Uppsala: studier och rapporter II (Archaeology and environmental geology in Gamla Uppsala: studies and reports II). W. Duczko (ed.). Uppsala 1996. 230 pp., 50 figs. J. Hegardt. Relativ betydelse: individualitet och totalitet i arkeologisk kulturteori (Relative meaning: individuality and totality in archaeological cultural theory). Uppsala 1997. 277 pp., 2 figs. K. Andersson & F. Herschend. Germanerna och Rom, (The Germans and Rome). Uppsala 1997. 140 pp., 36 figs. F. Herschend. Livet i hallen: tre fallstudier i den yngre jrnlderns aristokrati (Life in the hall: three case-studies, on aristocracy). Uppsala 1997. 94 pp., 12 figs. F. Herschend. The idea of the good in Late Iron Age society. Uppsala 1998. 210 pp., 41 figs. Proceedings from the Third Flint Alternatives Conference at Uppsala, Sweden, October 18- 20, 1996. Holm, L. & Knutsson, K. (eds.). Uppsala 1998. 206 pp. S. Norr. To rede and to rown: expressions of early Scandinavian kingship in written sources. Uppsala 1998. 253 pp., 4 figs. F. Herschend. I frhllande till arkeologi (In relation to archaeology). Uppsala 1998. 176 pp., 16 figs. Suionum hinc civitates: nya underskningar kring norra Mlardalens ldre jrnlder (Suionum hinc civitates: new investigations concerning the Early Iron Age in the northernpart of the Lake Mlaren Valley). K. Andersson (red.). Uppsala 1998. 275 pp., 93 figs. A. Kaliff. Arkeologi i stergtland: scener ur ett landskaps frhistoria (stergtland: scenes from the Prehistory of a Swedish province). Uppsala 1999. 163 pp., 59 figs. R. Meurman. Silverberg i Jrnbrarland: bergshanteringens begynnelse i ljuset av Schmidt Testhammar-datering (Silver mountains in iron ore country: the beginning of mining as reflected in Schmidts Test-hammer datings. Uppsala 2000. 184 pp., 74 figs. M. Notelid. Det andra pseendet: en studie av vergngar i den arkeologiska disciplinens historia (The second glance: a study of transitions in the history of the archaeological discipline). Uppsala 2000. 217 pp., 2 figs.

9 10 11

12

13 14 15 16 17 18 19

20 21

22

23 M. Notelid. Det andra pseendet, del II. Den omvnda diskursen (The Second Glance, part II: The reversed discourse). Uppsala 2001. 43 pp. 24 F. Herschend. Journey of civilisation: the late Iron Age view of the human world. Uppsala 2000. 200 pp. 19 figs. 25 H. Gthberg. Bebyggelse i frndring: Uppland frn slutet av yngre bronslder till tidig medeltid (Changing settlements: Uppland from the end of the Late Bronze Age to the Early Middle Ages). Uppsala 2001. 262 pp., 87 figs. 26 A. Kaliff. Gothic connections: contacts between eastern Scandinavia and the southern Baltic coast 1000 BC500 AD. Uppsala 2001. 27 (= SAR 39) Mellan sten och brons: uppdragsarkeologi och forskning kring senneolitikum och bronslder (Between stone and bronze: rescue archaeology and research concerning the Late Neolithic Period and the Bronze Age). H. Bolin, A. Kaliff, T. Zachrisson (red.). Uppsala & Stockholm 2001. 152 pp., 31 figs., 4 tables. 28 A. Sundkvist. Hstarnas land: aristokratisk hsthllning och ridkonst i Svealands yngre jrnlder (The land of the horses: aristocratic horsemanship and riding in the Late Iron Age). Uppsala 2001. 260 pp., 90 figs., 4 tables. 29 A-S. Grslund. Ideologi och mentalitet: om religionsskiftet i Skandinavien frn en arkeologisk horisont (Ideology and mentality: the conversion of Scandinavia from an archaeological perspective). Uppsala 2001. Revised 2002. 172 pp. 40 figs. 30 J. Ros. Sigtuna. Staden, kyrkorna och den kyrkliga organisationen (Sigtuna: the town, churches and the ecclesiastical organisation). Uppsala 2001. 310 pp. 48 figs. 31 L. Lager. Den synliga tron: runstenskors som spegling av kristnandet i Sverige (The visible faith: runestone crosses as reflections of the christianisation of Sweden). Uppsala 2002. 274 pp. 83 figs. 32 (= Riksantikvariembetet arkeologiska underskningar skrifter no 44) L. Karlenby. Bronsyxan som ting och tanke i skandinavisk senneolitikum och ldre bronslder (Object and symbol: the bronze axe in Late Neolitithic and Early Bronze Age in Scandinavia). Uppsala 2002. 128 pp., 21 figs. 33 C. Samuelsson & N. Ytterberg (red.). Uniting Sea: Stone Age Societies in the Baltic Region. Proceedings from the First Uniting Sea Workshop at Uppsala University, Sweden, January 26-27, 2002. Uppsala 2003. 256 pp., 95 figs. 34 A. Sanmark. Power and Conversion a Comparative Study of Christianization in Scandinavia. Uppsala 2004. 322 pp., 5 maps, 13 figs, 4 diagrams, 1 table. 35 A Kaliff & O. Sundqvist. Oden och Mithraskulten. Religis ackulturation under romersk jrnlder och folkvandringstid (inn and the Cult of Mithras. Religious Ackulturation in the Roman and Migration Periods). Uppsala 2004. 126 pp., 28 figs. 36 F. Markus. Living on Another Shore: Early Scandinavian Settlement on the North-Western Estonian Coast. Uppsala 2004. 226 pp., 53 figs, 6 tables. 37 F. Andersson. Med historien i ryggen: om den arkeologiska uppgiften. (With History at our Backs. On the Archaeological Mission. Uppsala 2005. 186 pp., 3 figs. 38 F. Herschend. Ackulturation och kulturkonflikt. Fyra esser om jrnldersmentalitet (Acculturation and cultural conflict. Four essays on iron-age mentality). Uppsala 2005. 116 pp., 22 figs and tables. 39 A. Larsson. Kldd Krigare: Skandinaviskt drktskifte omkring r 1000. Uppsala 2007. 370 pp., 54 figs and 7 tables. 40 J. Hegardt. Fyrtio minuter. En ess om arkeologins berttelser. Uppsala 2007. 213 pp., 29 figs. 41 Olof Sundqvist. Kultledare i fornskandinavisk religion.(Cult Leaders in Ancient Scandinavian Religion A Collection of Articles). Uppsala 2007. 272 pp., 39 figs. 42 Valsgrde Studies: The Place and its People, Past and Present. Svante Norr (ed.). Uppsala 2008. 210 pp., 94 figs, 20 tables, 6 apps.

43 Roger Edenmo. Prestigeekonomi under yngre stenldern. Gvoutbyten och regionala identiteter i den svenska btyxekulturen. (Prestige Economy in the Younger Stone Age. Gift Exchange and Regional Identities in the Swedish Boat Axe Culture.) Uppsala 2008. 298 pp., 78 figs and 11 tables. 44 Lotta Mejsholm. Grnsland. Konstruktion av tidig barndom och begravningsritual vid tiden fr kristnandet i Skandinavien. (Borderland. Constructions of Early Childhood and Burial Rituals during the Christianisation in Scandinavia). Uppsala 2009. 298 pp., 21 figs and 18 tables. 45 Jonas Ros. Stad och grd. Sigtuna under sen vikingatid och tidig medeltid. (Town and house. Sigtuna during late Viking Age and Early Medieval period). Uppsala 2009. 288 pp., 85 figs. 46 Frands Herschend. The Early Iron Age in South Scandinavia. Social order in settlement and landscape. Uppsala 2009. 410 pp., 124 figs. 47 C-G Ojala. Smi Prehistories. The politics of Archeology and Identity in Northernmost Europ. Uppsala 2009. 353 pp., 33 figs and 2 tables. 48 Frands Herschend. Mellan tal och skrift. Esser om runinskrifter. (Between speech and writing. Essays on runic inscriptions). Uppsala 2009. 110 pp., 33 figs. 49 Magnus Alkarp Det Gamla Uppsala berttelser och metamorfoser. (The Old Uppsala Stories and Matamorphoses). Uppsala 2009. 460 pp., 21 figs.