Kapitlets innehll Utredningen mot Christer P har sedan hsten 1988 varit Palmeutred- ningens huvudspr. Det kom senast till uttryck genom den resnings- anskan som behandlades under 1997/98. Det r inte mjligt att redo- visa och bedma utredningsarbetet som helhet utan att beakta utred- ningen avseende Christer P. Vi gnar drfr ett kapitel t denna. Den frsta delen av kapitlet beskriver det rttsliga skeendet, frn de frsta tipsen angende Christer P frn vren 1986 till Hgsta dom- stolens avslag p Riksklagarens anskan om resning sommaren 1998. I det sammanhanget uppmrksammar vi i ett srskilt avsnitt de utsagor som avgivits av mlsganden Lisbeth Palme och omstndig- heterna drikring. I tv hnseenden redovisar vi under rubriken Sammanfattande anmrkningar bedmningar betrffande kapitlets frsta del. Det gller utredningen mot Christer P innan den egentliga frunderskningen mot honom kom igng. Det gller vidare Palmeutredningens stt att uppta Lisbeth Palmes utsagor och i vrigt frhlla sig till hennes medverkan i utredningen. Den senare delen av kapitlet behandlar det s.k. resningsmaterialet, dvs. den utredning avseende Christer P som 1997 ingavs till Hgsta domstolen. Det r i beaktande av syftet med vrt uppdrag av stort intresse att redovisa detta. Det frhllandet att materialet beropats infr Hgsta domstolen medfr inte att det i vr redovisning br be- handlas p annat stt n utredningen i vrigt. Dr materialet rttsligt bedmts av Hgsta domstolen redovisar vi detta. Vr framstllning i denna del r frutom p redovisning inriktad p de utredningsresultat som ntts. Fr att sjlva kunna ta stllning till om utredningens inriktning p Christer P varit befogad ngot vi allts inte kan undvika att gra har vi anlagt vissa synpunkter angende materialets utredningsvrde. Med detta menar vi det underlag materialet ger fr avgrandet av vilka fortsatta utredningstgrder som r befogade, hur resurserna br frdelas p detta uppslag i frhllande 704 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 till andra osv. I begreppet ingr ocks huruvida vidtagna tgrder frt utredningen vidare eller inte. I ett avslutande avsnitt diskuterar vi mer samlat utredningen mot Christer P och Palmeutredningens vgval drvidlag. Samtliga vra synpunkter anlggs mot den sjlvklara bakgrunden att misstankarna mot Christer P inte r styrkta och att utredningen syftar till ett klarlggande av om misstankarna har ngon grund eller inte, varvid resultatet i bgge fallen skulle vara av lika stort vrde. Resonemangen r sledes genomgende oberoende av Christer P:s eventuella skuld till grningen. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 705 6.1 Utredning, tal och dom samt fortsatt utredning 6.1.1 versikt ver utredningen mot Christer P Polisens intresse riktades mot Christer P redan under den frsta tiden; han hrdes den 28 maj 1986 om sina frehavanden p mordkvllen. t- grderna stannade dock vid detta frhr. Ungefr ett r senare hrdes han fr kontroll av uppgifter som en annan person lmnat om sin vistelseort vid tidpunkten fr mordet. Sent 1987 inkom uppgifter om att Christer P var lik fantombilden, att han skulle ha uppehllit sig i mord- kvarteren under mordkvllen, frekomst av vapen i Christer P:s lgenhet m.m. I samband med att polisens utredningstgrder under senare delen av 1988 kom att koncentreras till kvarteren kring mordplatsen, bio- grafen Grand m.m., och ven spelklubben Oxen, vcktes intresset fr uppgifterna om Christer P. Den 14 december samma r hmtades han till frhr. Efter det att Lisbeth Palme vid en valkonfrontation via video utpekat honom som grningsman, anhlls han. Han hktades drefter av Stockholms tingsrtt och frblev i hkte fram till och under de tv rttegngar som kom att hllas. Stockholms tingsrtt fllde i en dom som dikterades av nmnden i juli 1989 Christer P till ansvar fr mord; de tv lagfarna ledamterna (juristdomarna) friknde Christer P. Svea hovrtt frsatte en tid efter rttegngen i hovrtten Christer P p fri fot och friknde honom i en den 2 november meddelad dom, som var enhllig. Riksklagaren verklagade inte domen, som vann laga kraft den 1 december 1989. Polisen fortsatte att visa intresse fr Christer P, delvis fr dennes egen skerhets skull, delvis fr kontroll av att han inte nrmade sig mlsganden Lisbeth Palme och delvis fr att misstankarna mot honom kvarstod trots hovrttens dom, bl.a. utreddes de tips angende Christer P som flt in. I princip fortsatte frunderskningen mot Christer P, dock med avsevrt mindre intensitet n infr rttegngarna. 1996, i samband med ett personbyte i frunderskningsledningen, fokuserades utredningen ter p Christer P, i syfte att utvrdera och komplettera det material som framkommit efter den friande domen. Frgan om resning vervgdes senhsten 1996, men enligt R fanns vid den tidpunkten inte grund fr att begra resning i HD. Vren 1997 inkom vissa tips, som tillsammans med vrigt framtaget material lades till grund fr en resningsanskan, som ingavs till HD i december 1997. HD avslog anskan den 28 maj 1998. Avslagsbeslutet var enhlligt; betrffande motiveringen frekom en skiljaktig mening. 706 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Frn frunderskningsledningens sida har frklarats att intresset fr Christer P som mjlig grningsman alltfort kvarstr. 6.1.2 Utredningstgrder i anslutning till mordet Christer P:s namn aktualiserades relativt tidigt i utredningen. Det finns tre frn varandra oberoende tips om honom frn april 1986. Med tanke p att Christer P var en knd kriminell person som tidigare begtt grova vldsdd i Stockholm finns det skl att anta att hans namn br ha aktualiserats bland utredningsmnnen ven p annat stt n genom tips utifrn. 1 Den 9 april 1986 lmnade en anstlld vid Rttspsykiatriska kliniken p Huddinge sjukhus uppgift om att Christer P var mycket lik fantom- bilden av skuggan. Det angavs att Christer P suttit p rttspsyket samt att han stuckit ned ngon med bajonett och drfr kallades bajonettmannen. P uppslaget har antecknats: P lng 190? Farlig psykop., Bra typ samt Pri: 3 2 . Vidare finns en notering om att spaningschefen tagit del av uppslaget den 10 april 1986. Tv dagar senare, den 11 april, inkom ett den 9 april poststmplat brev, enligt vilket Christer P var mycket lik fantombild 2, dvs. bilden av skuggan. Brevet kom frn en namngiven person som var intagen p fngelset Hall och som tidigare suttit i fngelse samtidigt med Christer P. P det i anledning av brevet upprttade spaningsuppslaget har antecknats: Bajonettmrdaren P. r intressant som typ, nr det gller skuggan psykopat samt Pri:3. Spaningschefen har enligt en notering tagit del av uppslaget den 12 april 1986. Den 22 april samma r ringde en namngiven person frn kansliet p Kumla-fngelset. Han uppgav att under 1983 satt en person vid namn Christer P p anstalten fr mordfrsk. Christer P var enligt uppgifts- lmnaren fullkomligt galen. Uppslaget r mycket kortfattat upp- giftslmnaren mste rimligen ha sagt ngot mer om vad som ftt honom att ta kontakt med mordutredningen och saknar anteckningar av den typ som finns p ovannmnda uppslag. Det anges som frdigbearbetat den 29 augusti 1986. 1 I en promemoria av professorn vid Polishgskolan Leif G W Persson, date- rad den 23 november 1994, anges om Christer P att han dyker upp i utred- ningsmaterialet som tnkbar grningsman redan sndagen den andra mars 1986 nr man ur datorn plockar fram tidigare vldsbrott p den aktuella platsen (promemorian ingiven till den tidigare Palmekommissionen p uppdrag av dess ordfrande Sigvard Marjasin). 2 Pri:3 r en informell prioriteringsklassning, som betyder att uppslaget r prioriterat (siffran 3 betyder hgsta prioritet). SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 707 Christer P:s namn frekommer vidare i ett uppslag rubricerat infor- mella uppgifter. Uppgifterna synes hrrra frn polisens narkotika- spaning. Bland annan information, som rr Sigvard C , Harri M m.fl., sgs att Harri M till sin hjlp skaffat torpeden Krister P; vid namnet finns en asterisk som hnvisar till en handanteckning: Bajonett- mrdaren. Uppslaget r daterat 14 april 1986 och liksom de tidigare satt en notering om att det skall prioriteras, Pri:3. Sigvard C, som sedermera kom att bli en central person i utred- ningen kring Christer P, hrdes tidigt och upprepade gnger med anled- ning av sina iakttagelser och frehavanden i mordkvarteret vid tiden kring mordet (frsta frhret hlls den 19 mars, efter tips frn annan person), ytterligare frhr fljde. Den 18 augusti 1986 inkom Sigvard C, till synes p eget initiativ, till mordutredningen fr att lmna upp- gifter om gster som beskt den klubb han drev, Oxen. Sigvard C uppgav att Christer P beskt klubben p mordkvllen och gtt drifrn strax efter klockan 22. Sigvard C sade sig frst att Christer P blivit utpekad, eftersom denne liknade en av fantombilderna, men ville be- tona att Christer P var en varm anhngare av Olof Palme och skulle fr allt i vrlden inte gra honom ngot illa. Det framgr inte om Sigvard C ven lmnade uppgifter om andra gster, men det framstr som om hans enda rende var att p eget initiativ lmna information om Christer P. 3 Det kan anmrkas att uppgifterna stmmer vl med dem Christer P sjlv hade lmnat i maj (se nedan) och att Sigvard C:s initia- tiv sammantaget kan synas gnat att avleda mordutredarnas intresse fr Christer P. Den enda dokumenterade utredningstgrd som vidtogs mot Christer P under den tid de ovan tergivna uppslagen hrrr frn r ett hembesk den 25 maj 1986. I det upprttade spaningsuppslaget sgs: Mndagen den 26/5 86 kl 11.15 besktes Christer P i sin bostad av krinsp Lennart P och Anders L. Fljande framkom: Mordkvllen befann sig Christer inne i Sthlms city. Han beskte club p Oxtorgsgatan 2 tr under jorden som heter BK OXEN. Dr trffade han bl.a. en kille vid namn Sigvard C knd buse. Sigvard C r bosatt Tegnrgatan 16. Christer anlnde till klubben vid 19-tiden p kvllen och avvek drifrn strax efter 2200 d han gick till Centralen och tog pendeln hem till Rotebro. Christer kom hem vid ca: 2330-tiden och gick s gott som genast och lade sig. P morgonen nr han vaknade vid 08-tiden, gick han och 3 Tipset registrerades i uppslaget angende Christer P och rubricerades av mot- tagaren som en uppfljning av uppgifterna angende Christer P. vriga frhr med Sigvard C frn denna tid registrerades i andra avsnitt. 708 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 hmtade tidningen DN och fick d vetskap om mordet. Eftersom Christer r en sann vn till Olof Palme satte han sig ner vid kksbordet och grt. Uppslaget anges som frdigbearbetat, dvs. lagt ad acta, den 29 augusti 1986. Till de tidiga uppgifterna om Christer P hr ven utredningen kring Ulf Sp. Den 15 oktober 1986 lmnade Ulf Sv, d han i en narkotika- utredning rutinmssigt tillfrgades om han knde till ngot om statsministermordet, uppgifter om att en person, senare identifierad som Ulf Sp, gjort underliga uttalanden om mordet. Det framkom inte vad uttalandena gtt ut p. Utredningsmannen fick intryck av att Ulf Sv var rdd och uppjagad nr han talade om detta. En dryg vecka senare tog Ulf Sv kontakt med polisen fr att ta tillbaka det han sagt; han hade varit onykter vid tillfllet och velat briljera. Vid detta tillflle uppgav Ulf Sv att hans tips gtt ut p att Ulf Sp skulle knna mrdaren. Detta stmde emellertid inte, enligt vad han nu uppgav. Han hade, uppgav han vidare, varit osams med Ulf Sp och velat ge igen. Av intresse r att Ulf Sv vid detta andra tillflle allts kom att lmna information som han av det frsta spaningsuppslaget att dma faktiskt inte hade lmnat tidigare, dvs. uppgiften att Ulf Sp skulle vara bekant med mrdaren. Det r ocks s saken terges i frunderskningsprotokollet, dr det senare spaningsuppslaget redovisas frst. Ulf Sp uppsktes den 11 november 1986 av polismannen Gran W. Ulf Sp uppgav d att han mordkvllen befunnit sig i en lgenhet tillhrande Christer P, dit han anlnt vid 21-tiden. Han vaktade lgenheten t Christer P, som tappat sina drrnycklar. Christer P kom tillbaka vid 01.00, varefter Ulf Sp begav sig hem till en tillfllig bostad i Rotebro. Han kom dit strax efter 01.00. I det kortfattade uppslaget kommenterade Ulf Sp vidare hur det kunde komma sig att han skulle vara misstnkt, ngot han fann konstigt. Det framstr som om utred- ningen gtt ut p att faststlla huruvida Ulf Sp skulle kunna vara identisk med grningsmannen (medan intresset av det tips som in- kommit lg i uppgiften att Ulf Sp knde till vem som begtt mordet). Detta bestyrks av nsta dokumenterade tgrd i uppslaget. Den fretogs den 23 april 1987, sledes nstan ett halvr senare, och utgrs av en frfrgan till Christer P. I det ver tgrden upprttade spaningsupp- slaget anges fljande: Ulf Sp, den i tipset utpekade, har uppgivit Christer P som alibi fr sina frehavanden den 28 feb 1986. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 709 Christer P kontaktades idag den 23 april 1987 kl 13.10 per telefon och jag talade om fr honom att en person uppgett att han den 28 feb 1986 varit hemma i hans lgenhet. Christer P svarade d spontant: Det var Ulf Sp han kom till mig vid 19- 20.00-tiden innan jag kte in till stan och fick vara kvar i lgenheten nr jag kte. Ulf Sp stannade kvar fr han hoppades att jag skulle skaffa lite amfetamin t honom inne i stan, men jag fick inte tag i ngot. Nr jag kom tillbaka till lgenheten vid 23.30-tiden lg han p golvet och sov ruset av sig. Ulf Sp var kvar ett tag innan han kte hem vet ej exakt vad klockan var d. Jag har tidigare blivit hrd av polis i Palmemordet tillsammans med Sigvard C angende mina frehavanden mordkvllen ni mste ha papper p det hos er, det var fyra poliser hit i maj 1986. Utredaren tillfogade, och strk under: Dessa uppgifter stmmer kopior i rendet M 4248 bifogas. rende M 4248 r det ursprungliga uppslaget angende Christer P, dr finns de ovan relaterade tipsen frn april 1986. Uppslaget r angivet som frdigbearbetat (ad acta-lagt) dagen drefter. 6.1.3 Den egentliga frunderskningen Det gr inte att ur utredningsmaterialet utlsa vid vilken nrmare tid- punkt Christer P blev ett substantiellt spr i utredningen. Vad som framgr r att intresset fr Christer P vcktes som en fljd av att utred- ningsinsatserna hsten 1988 inriktades mot brottsplatsen, biografen Grand och ven spelklubben Oxen. Flera personer hade tidigt redo- visat iakttagelser av en avvikande man, vilket gjorde att man inom ut- redningen kom att tala om Gubben p Grand eller sedermera Grand- mannen (iakttagelserna kan i och fr sig ha avsett olika mn). Miss- tanken att dessa iakttagelser eller ngon av dem kunde avse Christer P torde ha funnits vid denna tid. Framp senhsten hade detta spr dock uppenbarligen ftt mer substans. Viss ledning ger det faktum att uppslaget registrerades som ett eget avsnitt (KD) den 24 oktober 1988. Den 16 november 1988 anskte frunderskningsledningen hos tingsrtten om tillstnd att avlyssna Christer P:s telefon. Som grund fr anskan angavs i sammanfattning fljande. Det hade redan i anslutning 710 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 till mordet inkommit tre tips angende Christer P. Christer P:s bak- grund beskrevs, bl.a. att han tidigare dmts fr det s.k. bajonettdrpet, var detta begtts och att han d begagnat flyktvgen Tunnelgatan, Brunkebergstunneln, David Bagares gata till en lgenhet p Smala Grnd. Det hade vidare framkommit att Christer P ofta beskte en person som bodde p Tegnrgatan dr denna korsar Sveavgen och att Christer P infr dessa besk brukade ringa till personen frn en telefonkiosk belgen vid biografen Grand. Vid frhr med personer med anknytning till klubb Oxen hade framkommit att Christer P varit p klubben under mordkvllen, men gtt drifrn en god tid innan mordet intrffade. Det fanns vidare uppgifter om att Christer P terkom till Rotebro, dr han bodde, omkring klockan ett p natten, vilket i s fall inte stmde med vad han sjlv hade uppgivit fr polisen 1986. Vittnen uppgav sig tv dagar fre mordet ha sett en revolver i den lgenhet p Tegnrgatan som Christer P ibland brukade beska. Frn vittnen hade ven uppgivits att Christer P hade en inramad bild av Olof Palme upphngd i sin lgenhet. Slutligen omnmndes Christer P:s bekantskap med bombmannen, dvs. Lars T. Anskan biflls och Christer P:s telefon kom att avlyssnas frn denna dag och fram till det att han greps, dvs. frn den 16 november till den 14 december. I samband med att tillstndet frlngdes framkom att avlyssningen inte gav srskilt mycket. Bl.a. hade en kvinna i Christer P:s nrhet ringt upp Christer P och stllt frgor kring mordet. Christer P hade visat sig oberrd av detta och av hans reaktion kunde inget av vrde fr utredningen utlsas. Det har frn PU uppgetts att frvntningarna p spret Christer P inte var pfallande hga inom utredningen vid den tidpunkten och att nr mlsganden Lisbeth Palme vid videokonfrontationen pekade ut Christer P som grningsman innebar detta drfr en dramatisk vnd- punkt i utredningen. I och med det frndrade utredningslget och att en misstnkt grningsman hade frihetsbervats koncentrerades PU:s arbete helt p Christer P. Frunderskningen finns sammanfattad och dokumenterad i det fr- underskningsprotokoll klagaren gav in till Stockholms tingsrtt nr tal vcktes ungefr ett halvr senare, den 29 maj 1989. Frunderskningsprotokollet r omfattande, ven om det bara utgr en ytterst liten del av det totala utredningsmaterialet. Det r uppdelat i ett huvudprotokoll (I), som bl.a. innehller en sammanfattande sam- manstllning av utredningen och misstankarna mot Christer P, en del rrande den misstnktes person (II), en del rrande brottsplatsen och vittnesfrhren (III), kriminalteknisk redovisning (IV) samt en avdelning V med icke offentliga frunderskningshandlingar. Drut- SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 711 ver finns ett antal tillggsprotokoll. Sammantaget omfattar materialet, som inte r helt ltt att verblicka, ca 3700 sidor. I stort sett hela frunderskningsmaterialet blev offentligt i och med att tal vcktes. Den sekretessbelagda delen innehller rttsmedicinska handlingar frn obduktionen av Olof Palme, ett kriminaltekniskt ut- ltande rrande slutsatser som kan dras frn analyser av Olof och Lisbeth Palmes klder samt en promemoria rrande telefonavlyssning av Sigvard C. Utredningen avseende Christer P, sdan den frelg vid tiden fr rttegngarna, har allts till strsta delen varit tillgnglig fr allmn- heten sedan lnge. Mot den bakgrunden anser vi inte att vrt uppdrag krver annat n en vergripande redovisning av utredningsmaterialet i denna del. Den vergripande redovisningen kan lmpligen ske genom ett tergivande av utdrag av delar ur den sammanfattande framstll- ningen i huvudprotokollet. 4 Fredagen den 28 februari 1986 kl. 23.23 larmades polisens ledningcentral (ODL) i Stockholm av Jrflla Taxi via larmcentralen (LAC) med anled- ning av att ngon person blivit skjuten vid korsningen Sveavgen-Tunnel- gatan. I detta moment fanns radiobilen 2520 med polismnnen Gsta Sderstrm och Ingvar W p Kungsgatan. De stoppades av en taxichauffr som hrt i taxiradion att en person blivit skjuten p Sveavgen vid Tunnel- gatan, och de krde omedelbart dit. Samtidigt mottog piktgruppen i radiobil 3230, under befl av polisinspektren Kjell , via radio larmet om hndelsen. Piktgruppen befann sig d p Beridarbansgatan och krde omedelbart i riktning mot Sveavgen. De anlnde dit ngra sekunder efter en annan piktbuss, radiobil 1230, som vid larmet kl. 23.23 fanns vid Norra Bantorget. P platsen fanns dessfrinnan poliskommissarien Gsta Sderstrm, som anlnt med radiobilen 2520, vilken ocks observerades av polisinspektren Kjell i piktbussen, d den svngde in p Sveavgen frn Kungsgatan. (Samtliga tre polisfordon br ha funnits p mordplatsen kl. 23.25.) Polismnnen observerade p platsen (Sveavgens stra gng- bana, mitt fr Tunnelgatan) en man liggande p rygg svrt skadad. Tv personer gjorde terupplivningsfrsk i form av hjrtkompression och konstgjord andning. (---) P brottsplatsen gav sig fru Lisbeth Palme tillknna fr polismnnen (poliskommissarie Gsta Sderstrm, polisinspektr Kjell m.fl.), och det blev snabbt klart att mordoffret var hennes make, statsminister Olof Palme. Ambulans hade larmats till platsen vid omkring kl. 23.24 (23.23.40) frn 4 Frn den sammanfattningen har uteslutits mer allmnna delar av utrednings- materialet och de relativt kortfattade redogrelserna fr utredningen av andra uppslag. Drutver har viss redigering skett, bl.a. har understrykningar tagits bort. 712 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Sabbatsbergs sjukhus, men en annan ambulans hade samtidigt stoppats p Sveavgen och fanns p plats. Med den sistnmnda ambulansen frdes Olof Palme till Sabbatsbergs sjukhus. Kl. 23.28 (23.28.30) frvarnade ambulanspersonalen akutmottagningen p sjukhuset om att de var p vg dit med en man med skottskada i brstet. Krtiden berknas till ca tv minuter. Vid ankomsten till sjukhuset gjordes bedmningen att Olof Palme kliniskt var dd. (---) I anslutning till makarna Palmes besk p biografen Grand p Sveavgen gjordes flera vittnesiakttagelser. Bl.a. observerades en kraftigt byggd man, ca 185 cm lng, som frn tminstone en tidpunkt strax fre kl. 23.00 uppe- hll sig utanfr biografen. Denna observation och andra liknande blev freml fr en spaningsmssig bearbetning, och ett r senare den 11 mars 1987 efterlystes ytterligare vittnen via massmedia. Av srskilt intresse var iakttagelser betrffande en man som allts befunnit sig utanfr biografen kl. 22.50 22.10 (mste avse 23.10, vr anm) samt den man som dr setts st i nrheten av makarna Palme efter filmens slut och sedan fljt efter dem. Vittnesefterlysningen skedde frutsttningslst och utan angivande av ngot signalement. Ngra nya vittnesuppgifter tillkom, men ingen person gav sig till knna ssom identisk med den man som vid angiven tidpunkt uppehll sig utanfr biografen. Denna omstndighet frstrkte misstankarna om att den oknde personen kunde ha med mordet p Olof Palme att gra. Frunderskningen kom drfr att till stor del inriktas p identifieringen av denne man och frgan om huruvida han ocks var identisk med den man som sttt i nrheten av makarna Palme och sedan fljt efter dem p Sveavgen i riktning sderut. Flera personer har hrts i denna del av frunderskningen fram till hsten 1988. (---) Makarna Palme hade efter filmens Brderna Mozart slut kl. 23.10 (ca) stannat till utanfr bokhandeln p Sveavgens vstra sida, strax sder om biografen Grand. De var fr en kort stund tillsammans med sonen Mrten Palme och dennes flickvn innan de skildes frn dessa. Makarna Palme beslutade att promenera hem. De gick p Sveavgens vstra sida, sderut lngs med muren och staketet vid Adolf Fredriks kyrka. Efter att ha passerat ver Adolf Fredriks Kyrkogata valde de att g ver till Sveavgens stra sida. Dr stannade fru Palme vid butiken SARI och gnade en kort uppmrksamhet t dess skyltfnster. Under den fortsatta promenaden p Sveavgen sderut gick fru Palme till hger om maken Olof. De tittade i ytterligare ngot skyltfnster. I hjd med tobaksaffren, ett 60-tal meter norr om Sveavgens korsning med Tunnelgatan, mtte de vittnet Nicola F. Denne observerade en man som gick snett bakom. En man stod vid butiken Dekorima, invid det avfasade hrnet vid Tunnelgatan (enligt vittnet Inge M). Nr makarna Palme passerade frbi honom, gick han fram bakom dem, och d de befann sig ngon meter snett SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 713 framfr nmnda gathrn, avlossade han i snabb fljd tv skott mot dem. Det frsta skottet trffade Olof Palmes ryggtavla ca en centimeter till hger om en mittlinje mellan skulderbladen; det andra skottet trffade fru Lisbeth Palme. Hndelsefrloppet och grningsmannens flykt frn brottsplatsen observe- rades av flera vittnen. Vittnesiakttagelserna betrffande grningsmannens vapen r varierande. Tv vittnen lmnar uppgift om en revolver med lng pipa (Anders D och Hans J). Vid brottsplatsunderskningen antrffades ingen kula och ej heller i offrets kropp. Den kula som ddade statsminister Olof Palme passerade genom kroppen och antrffades sndagen den 2 mars 1986 strax fre kl. 12.20 vid brotts- platsen p Sveavgen av Elisabeth B. Kulan lg i snmodden invid jalusigallret till T-banenedgngen, ca fyra meter frn den plats dr skottet trffat Olof Palme. Den andra kulan, som skadade fru Lisbeth Palme, hade antrffats av Alfred T dagen innan, vid 06.30-tiden lrdagen den 1 mars 1986. Platsen fr antrffandet var trottoaren utanfr fastigheten Sveavgen 29. Dr lg den omedelbart intill tv vattenrnnor som gr frn fastighetens husliv, tvrs ver trottoaren och ut mot krbanan. Avstndet frn mord- platsen r ca 40 meter. I frunderskningen har den kula som frst antrffades benmningen kula nummer 1; den andra kulan, som r mordkulan, benmnes kula nummer 2. Bda kulorna r av fabrikatet Winchester-Western, kaliber 38 Metal Piercing, vilka laddas i nmnda fabriks 357 Magnum-patroner. Underskningar har visat att kulorna uppvisar de karakteristiska spr som uppstr vid avskjutning frn revolver. Betrffande frgan om huruvida de avskjutits ur samma vapen har Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) i Linkping i utltande uttalat att intet talar emot att det handlar om samma vapen. Bundeskriminalamt (BKA) i Wiesbaden har i sakkunnigutltande anfrt, att det kan inte enty- digt pvisats, att bda kulorna avskjutits ur samma vapen men att p grund av att avfyrningsspren uppvisar samma form talar inte heller ngot emot ett och samma vapen. FBI-Laboratory i Washington, USA, har i utltande inte ansett det vara mjligt att fastsl huruvida kulorna avfyrats frn samma lopp. Gemensamt fr de tre kriminaltekniska institutionernas utltande r, att kulornas fabrikat, kaliber och ammunitionstypen enligt ovan bekrftas. Vidare fastsls att kulorna uppvisar de spr som r typiska fr vissa slags revolvrar, dvs. spr av fem hgervridna bommar med 2,5 mm:s bredd. 714 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Revolvrar av fabrikaten Smith & Wesson, Sturm-Ruger, Llama, Escodin, Ruby, Taurus och Kassnar kan ifrgakomma ssom mordvapen. Underskningen av makarna Palmers kldespersedlar har givit vid handen, att det p dessa pvisats sdana partiklar (krutstnk) som betrffande kemisk sammansttning verensstmmer med vad som gller fr den ovan- nmnda ammunitionen. Statens Kriminaltekniska Laboratorium (SKL) i Linkping har i sakkunnigutltande den 18 juni 1987 anfrt att blyisotop- frdelningen i proverna frn makarna Palmes klder vl verensstmmer sinsemellan. Likas verensstmmer blyisotopfrdelningen i kulorna frn mordplatsen men avviker frn frdelningen i samtliga jmfrelseprover. Detta tillsammans med resultatet av underskningen av tndsatspartiklar gr det osannolikt att kulorna frn mordplatsen skulle vara andra n de som skjutits mot makarna Palme. Den kriminaltekniska bedmningen av skottavstnden har gjorts utifrn vad man kallar blybilden. Detta underskningsfrfarande ger vid handen, att Olof Palme blev skjuten i ryggen frn ett avstnd av ca 20 cm (10 cm 30 cm vid tillmpning av en felmarginal p 10 cm t vardera hllet). Fru Lisbeth Palme blev beskjuten frn ett avstnd av 70 cm 100 cm, d hon trffades av ett tangerande skott i skulderomrdet. Skottvinkeln i frhllande till kappans (fru Palmes mockakappas) yta uppgick till 10 15 grader. Ovannmnda fakta kring brottet och brottsplatsen liksom de kriminal- tekniska slutsatserna verensstmmer med vad som framkommit vid vittnesfrhren och vid analys av hndelsefrloppet. (Brottsplatsundersk- ningen och dess resultat i vrigt framgr av det srskilda protokollet i den kriminaltekniska redovisningen). (---) Spaningsledningen vid RK-A2 beslt i slutet av augusti 1988 att prioritera fortsatt spaning och utredning betrffande fakta kring brottsplatsen och speciellt uppgifter om grovkalibriga vapen i nrheten av brottsplatsen. Vid verlggningar med klagarna i augusti 1988 verenskoms att spaningsin- satserna skulle fokuseras p Sveavgen men ocks p spelklubben Oxen, som var belgen inte lngt frn brottsplatsen. Samtidigt bearbetade en mindre grupp av spanare ett par tidigare spaningsuppslag, enligt vilka Kicki E gjort vissa iakttagelser hemma hos en person i Rotebro, norr om Stockholm. Hon hade beskt lgenheten tillsammans med en person vid namn Harri M, som uppenbarligen var bekant med lgenhetsinnehavaren (identisk med Christer P). Hon hade srskilt noterat, att den sistnmnde var vldigt lik fantombilden, samt att det i lgenheten fanns ett inramat portrtt av Olof Palme. Efter besket i lgenheten i Rotebro, blev Harri M gripen fr olaga vapeninnehav (innehavet av det s.k. Eskilstuna-vapnet, Smith & Wesson, 357 Magnum, den 13 april 1986). SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 715 Vittnet Kjell N, som tillsammans med Kicki E var nrvarande vid det ovan relaterade tillfllet i april 1986, hrdes ocks i oktober 1988. Kjell N uppgav vid frhret att Christer P kunder ha varit och hlsat p en person vid namn Sigvard C, som bor i nrheten av brottsplatsen. Uppgifter lmnades ocks om att vapen skulle ha funnits i Christer P:s lgenhet i Rotebro. Kjell N liksom Kicki E lmnade utsagor som gav en anknytning mellan Christer P och Harri M samt dessa bdas anknytning till Sigvard C . Harri M hrdes i februari 1988 om Kicki E:s uppgifter om besket hos Christer P i Rotebro i april 1986. Han verifierade att besket gt rum men frnekade att det d skulle ha funnits ngot skjutvapen i Christer P:s lgenhet. Harri M har ocks vid frhr bekrftat sin anknytning till Sigvard C och till den revolver (Smith & Wesson, 357 Magnum, Eskilstuna- vapnet) som denne verlmnade till honom vren 1986. Sigvard C hrdes senare under oktober 1988, sedan han sjlv begrt att f lmna kompletterande upplysningar till tidigare frhr (frhr som ej gllt rendet Christer P). Vid detta frhr uppgav han, att han med anledning av tidningsskriverier om en man som vankat fram och tillbaka utanfr biografen Grand, erinrat sig nya detaljer. Han hade genom en bekant vid namn Maj N ftt knnedom om att hon fr polisen berttat om en mystiskt man som hon sammantrffat med i porten till Sigvard C:s bostad, Tegnrgatan 16. Vidare tyckte han att press- uppgifterna om utseendet p mannen utanfr biografen Grand stmde in p Christer P. Maj N uppgav vid frhr att hon ngon gng i slutet av december 1985 mtt en man utanfr Tegnrgatan 16, som vgrade att slppa in henne i porten. Mannen hade hotfulla gon och stirrande blick och var ikldd en militrgrn jacka. De mttes senare hos Sigvard C, och det har framkommit att mannen ifrga var Christer P. Vid frhr med Sigvard C och Christer P har framkommit att Christer P hade regelbundet hmtat amfetamin hos Sigvard C. I de fall d denne inte var hemma och svarade i telefon, hnde det att Christer P vankade fram och tillbaka p Sveavgen och angrnsande gator i flera timmar. De ovannmnda uppgifterna av Kicki E i frening med vittnesutsagorna av Kjell N, Harri M och Sigvard C, gav anledning att nrmare granska Christer P:s frehavanden under kvllen den 28 februari 1986. Alibiupp- gifterna blev freml fr ny genomgng, och i detta sammanhang hrdes Christer P:s kamrat Ulf Sp. Denne hade vid ett frhr (som avsg eget alibi fr tidpunkten fr mordet p Olof Palme) uppgivit att han under kvllen den 28 februari 1986 befunnit sig i Christer P:s lgenhet tills dess den sistnmnde terkom dit vid 01.00-tiden p natten. Christer P hade sjlv vid frhr den 28 maj 1986 uppgivit att han kommit hem till lgenheten vid 23.30-tiden. 716 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Vid frhret i maj 1986 uppgav Christer P ocks att han den kvllen beskt klubben Oxen vid 19-tiden och dr trffat bl.a. Sigvard C . Christer P hade lmnat Oxen vid 22-tiden. Den 23 april 1987 hrdes Christer P p nytt denna gngen betrffande Ulf Sp:s alibi och uppgav d att anledningen till besket i City var amfetaminanskaffning. Ulf Sp hade stannat kvar i hans lgenhet p Kung Hans vg i Rotebro, och han fanns kvar dr d Christer P kom tillbaka vid 23.30-tiden. I april 1986 inkom tre av varandra oberoende spaningsuppslag avseende Christer P. Tv av dessa franleddes av likheten med den s.k. fantom- bilden; det tredje spaningsuppslaget grundades p uppgiftslmnarens uppfattning att Christer P skulle vara fullkomligt galen. En person vid namn Ulf Sv lmnade uppgifter i ett spaningsuppslag den 15 oktober 1986 betrffande Ulf Sp. Den sistnmnde hade gjort underliga ut- talanden vilka skulle ha med Palmemordet att gra. Ulf Sv var vid detta tillflle under stark ngest och var uppjagad, enligt anteckningar i spaningsuppslaget. Hans uppgifter fljdes upp genom ett nytt frhr den 19 september 1988. Ulf Sv uppgav d att uppgifterna kom frn Mikael L. Enligt den sistnmnda personen (hrd under frunderskningen men har begrt anonymitet) hade Ulf Sp under mordkvllen varit inne i City till- sammans med en kompis, som skulle vara bosatt i Sollentunatrakten. Enligt denna uppgiftslmnare skulle Ulf Sp och kompisen ha ngonting med mordet att gra eller knna till ngonting om detsamma. Ulf Sv:s bekante hade avsttt att ringa eller skriva anonymt (till polisen) av rdsla fr Ulf Sp. En annan person, Erling O, uppgav vid frhr den 27 december 1988 att Christer P fr honom berttat att han var inne i Stockholms City den kvll Olof Palme mrdades. Vidare hade Christer P berttat att Ulf Sp under kvllen fanns i hans lgenhet i Rotebro. Genom Erling O framkom det ocks att Christer P och Ulf Sp varit ordentligt oense om den tidpunkt d Christer P mordkvllen kom hem till lgenheten. Vittnet Sigrid M uppgav vid frhr samma dag (den 27 december 1988) att hon i slutet av september 1988 observerat en man som hon igenknner som Christer P p perrongen till pendeltgstationen i Rotebro. (Idenfifierad genom foto i den finska tidningen Huvudstadsbladet). Hon gick bakom honom ut frn stationen, d han rkade i affekt p grund av en lst drr och utbrast ngot om jvla Olof Palme jag tycker det r bra att Palme r dd (eller jag tycker det r bra att Palme r skjuten). Jag har skjutit honom och jag ngrar ingenting (eller man ska ingenting ngra, och vore han inte skjuten skulle han skjutas en gng till. Vittnet Anders R uppgav vid frhr den 19 januari 1989 att han p Sollentuna pendeltgsstation fr ngra r sedan lade mrke till en man, som han igenknner som granne till honom sjlv. Mannen skrek en massa SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 717 osammanhngande svordomar mot den svenska regeringen. Anders R minns inte om ngot speciellt namn nmnde. (Anders R bodde d p Kung Hans Vg 35 i Rotebro.) Den del av frunderskningen som avser Christer P och hans bekant- skapskrets har givit vid handen, att han till flera personer sagt, att han fanns i City-omrdet under mordkvllen. Han har d formulerat sig s, att han funnit det konstigt att han alltid var p plats nr ngonting hnde (jag var ju dr, jag av alla). Vittnesuppgifter tyder p att grningsmannen ej haft mustasch. Christer P har uppgivit att han haft mustasch sedan slutet av 1970-talet, en omstndig- het som blivit freml fr utredning, eftersom han under frundersk- ningen hvdat att hade mustaschen innan den 28 februari 1986. I frunderskningsmaterialet (protokoll II) finnes ett foto av Christer P, taget under spaning vid Tegnrgatan 16 i Stockholm i april 1986. Vittnesutsagor talar fr att Christer P anlagt mustaschen efter den 28 februari 1986. Vittnet Ulf Sp har uppgivit att han uppskt Christer P fredagen den 28 februari 1986 i bostaden. De bda kom verens om att anskaffa amfetamin. Christer P kte i detta rende till Stockholm City, spelklubben Oxen, fr att fixa amfetaminet. Sdant kunde man anskaffa dr. Innan han vid 18.40- tiden lmnade bostaden, hade han enligt egen utsaga ringt till klubben fr att kolla om den hade ppet. Christer P kte med pendeltg kl. 18.47 frn Rotebro och ankom till Stockholms Central omkring kl. 19.15. Han hade omedelbart begivit sig till spelklubben Oxen, Oxtorgsgrnd 2, enligt egen utsaga. Sledes kan han d ha varit p klubben omkring kl. 19.30. Christer P har beropat sammantrffande med Sigvard C p klubben om- kring klockan 20.00. Vidare har han uppgivit att han suttit tillsammans med Sigvard C, Lena och Reine J vid ett bord i lokalen. Lena hade tillhandahllit tv fulla flaskor vodka, och Christer P sger sig ha konsume- rat sammanlagt omkring 50 cl. av denna alkohol (ssom grogg med lsk). Varken Sigvard C eller Reine J hade druckit ngot av spriten. Sigvard C och Lena hade ett oreglerat ekonomiskt mellanhavande denna kvll, och Christer P har i frunderskningen beropat en fullmakt, som upprttades och undertecknades av honom. (En odaterad fullmakt, undertecknad av Christer P, har under frunderskningen utgjort underlag fr frhr med Sigvard C och Lena . Ingen av dem sger sig kunna relatera fullmakten till kvllen den 28 februari 1986.) Det har under frunderskningen inte framkommit ngot vittne som kan styrka att Christer P, ssom han uppgivit, befunnit sig p Oxen frn kl. 19.30 och framtill kl. 22.25. (Undantag utgr vittnet Jan L, som sger sig ha sett Christer P p Oxen fre kl. 22.00 men ocks efter klockan 23.00.) Sigvard C uppgav att Christer P varit p Oxen en kort stund vid 22-tiden. Reine J uppgav att han inte kom till Oxen frrn kl. 22.30. Lena hade inte varit p Oxen ver huvud taget denna kvll. 718 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 (---) Christer P sger sig ha lmnat spelklubben Oxen vid omkring kl. 22.25 i avsikt att hinna med pendeltget frn Stockholms Central kl. 22.46 alt. 23.15. Han var d enligt egen uppfattning ganska berusad. Det har under frunderskningen framkommit (genom Ulf Sp) att Christer P inte visat ngra tecken p berusning d han kom hem till bostaden. Betrffande amfetaminkpet har Christer P under frunderskningen ndrat sin utsaga stillvida, att han senare uppgivit att han ftt sdan narkotika av Sigvard C. (I den tidigare frhrsutsagan ville han skydda denne). Men till Ulf Sp hade han sagt, nr han kom tillbaka till bostaden, att han inte lyckats anskaffa ngot amfetamin. Christer P har under frunderskningen vidhllit uppgiften att han kt frn Stockholms Central med pendeltget kl. 22.46 eller 23.15 i riktning mot Rotebro. Han sger sig dock ha somnat p tget och vaknat av att tget stod stilla p Mrsta station. Efter att ha hmtat frisk luft p perrongen kte han med samma tg tillbaka till Rotebro, dit han enligt egen uppgift anlnt kl. 23.47 och till bostaden ungefr kl. 23.55. Ulf Sp fanns kvar i lgenheten. Han lg och sov nr Christer P anlnde men vaknade och tnde ljuset. Ulf Sp har inte verifierat Christer P:s uppgift om tidpunkten fr dennes terkomst till bostaden. Enligt Ulf Sp kom Christer P hem sannolikt mellan kl. 00.15 och 01.00 (1986-03-01). Denna tidsuppgift grundar Ulf Sp p att han frvntat sig att Christer P skulle ha kommit tillbaka till bostaden efter ett par timmar. Nr han lt vnta p sig tittade Ulf Sp ofta p sin klocka, och han r drfr sker p tiden fr Christer P:s terkomst. Vidare har Ulf Sp vid frhren frnekat att han sjlv skulle ha varit berusad och vaknat frst d Christer P kom hem. Svl Sigvard C som Ulf Sp har uppgivit att Christer P skt pverka deras tidsangivelser till att verensstmma med hans egna. Enligt den egna utsagan under frunderskningen hade han ftt amfetamin av Sigvard C p spelklubben Oxen ngon gng under kvllen, dvs. innan han lmnade klubben vid omkring kl. 22.25. Roger , bekant till Christer P, har uppgivit att han iakttagit och tilltalat honom vid biografen Grand vid 23.10-tiden. Christer P har ocks utpekats av vittnet Lars E ssom till utseendet verensstmmande med en person han iakttog utanfr biografen kl. 22.50 23.10. Vittnet Ljubisa N observerade frn kiosken vid Sveavgen Adolf Fredriks Kyrkogata en man som fljde efter makarna Palme, och vid videokonfrontation har Ljubisa N utpekat Christer P ssom identisk med denna man. Fru Lisbeth Palme har vid videokonfrontation den 14 december 1988 och vid frhr den 26 januari 1988 uttalat att Christer P till fullo verens- SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 719 stmmer med den minnesbild hon har av den man hon iakttog i korsningen Tunnelgatan Sveavgen omedelbart efter mordet. Frutom denna vergripande redovisning anser kommissionen att det finns skl att srskilt redogra fr den del av frunderskningsarbetet, som gller hanteringen av uppgifter frn mlsganden Lisbeth Palme. 6.1.4 Srskilt om frhrstgrder m.m. under medverkan av mlsganden Lisbeth Palme Frhrstgrder m.m. Fljande dokumentation ver frhr, samtal m.m. med Lisbeth Palme freligger. Frhr den 1 mars 1986; frhret genomfrt i Lisbeth Palmes bostad dagen efter mordet av kriminalkommissarien Inge Reneborg och kriminalinspektren Christer S. Statssekreteraren Ulf Dahlsten och sonen Mrten nrvarade. Lisbeth Palme tillt inte att frhret bandinspelades. Frhrsanteckningarna omfattar drygt tv sidor. I signalementshnseende finns fljande antecknat. Snett bakifrn sg hon hur en man sprang in p Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vnde sig om varefter han fortsatte. Ngon annan lade hon inte mrke till. (---) Mannen som sprang in p Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-rsldern, ca 180 cm lng och med kompakt kropp med kort hals. Han var mrk men inte p ett direkt sydlndskt stt utan hret var mer brunaktigt. Han var ikldd en bl, ngot litet bullig tckjacka som gick en bit nedanfr midjan. Han hade vidare mrka, troligen gr byxor. I vrigt lade fru Palme inte mrke till ngra detaljer vare sig i utseende eller kldsel. Telefonsamtal frn Lisbeth Palme den 8 mars 1986; en av den ovan nmnde kriminalinspektren Christer S nedtecknad anteckning om- fattande en halv sida. Enligt anteckningen nskade Lisbeth Palme bl.a., efter att ha sett den s.k. fantombilden publicerad, komplettera vad hon tidigare uppgett: Hon uppfattade det som om mannen som sprang in p Tunnelgatan hade ett ngot rundare, fylligare ansikte n det p fotot. Dragen i vrigt, mun och nsa, uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan kanske frklaras med att han rrde sig med uppdragna axlar. 720 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Konfrontationsfrhr den 17 mars 1986; protokoll ver en konfronta- tion som Lisbeth Palme i nrvaro av tv kriminalinspektrer samt advokaten Gunnar Falk vervarade. Frhret upptogs p band. Lisbeth Palme kunde under konfrontationen inte peka ut ngon av personerna i konfrontationsgruppen, dr Viktor G ingick. Frhr den 25 mars 1986. Dokumentationen utgrs av en av dvarande frunderskningsledaren m.m. Hans Holmr upprttad promemoria, omfattande tv och en halv sida. 5 Promemorian r inte daterad. Det r denna handling som chefsklagaren K.G. Svensson p sin tid hade svrighet att f del av och kring vilken det drvid uppstod menings- skiljaktigheter mellan K.G. Svensson och Hans Holmr. Betrffande signalementet heter det fljande. Lisbet berttar fljande. (---) Grningsmannen har stirrande blick. Ljus blick. Kindknotorna r liksom bulliga. Han har vit verlpp. Kort hals, uppdragna axlar, ett kompakt utseende. Han br mrkbl jacka. Den r inte midjelng, inte heller vldigt lng. Han har mrka byxor. Det r inte jeans. Nr Lisbet ser honom gr han ut till vnster snett fram mot det upplysta fnstret i affren i hrnan. Han blickar tillbaka som fr att kontrollera om han lyckats och fortstter in i grnden. Lisbet har sedan intrycket att han kan ha sttt kvar inne i grnden en stund och stirrat tillbaka p henne. Lisbet knner inte till s mycket om vapen men hon tror att vapnet mste ha varit frsett med ljuddmpare. Hans Holmr har infr den tidigare Palmekommissionen lmnat upp- lysningar som innebr att denna beskrivning inte p ett korrekt stt terger vad Lisbeth Palme sade (se nedan). Enligt Hans Holmrs tolk- ning sg Lisbeth Palme i sjlva verket aldrig grningsmannen utan det signalement hon uppgav avser ett vittne (Anders B). Konfrontationsfrhr den 23 april 1986; protokoll ver en konfronta- tion som Lisbeth Palme i nrvaro av en kriminalinspektr vervarade. Konfrontationsfrhret upptogs p band. I konfrontationsgruppen ingick en person, Peter B, som var bekant med Viktor G och miss- tnktes vara identisk med fantombilden p Skuggan. Lisbeth Palme knde inte igen ngon av personerna i gruppen. Sammanstllning av frhr den 29 april 1986 samt den 5 och 6 maj. Frhren genomfrdes i Lisbeth Palmes bostad av kriminalinspektrer- 5 I den version av promemorian som finns intagen i frundersknings- protokollet har en mening sekretessbelagts med hnvisning till frundersk- ningssekretess. Denna mening lyder: (Lisbet berttar fljande. ---) Bruno Kreisky har hittat spr efter vervakning som han stter i samband med kroaterna. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 721 na Lars T och Gunnar H, vid kompletteringen nrvarade dessutom polisintendenten Tommy Lindstrm (om dennes uppgifter rrande dessa frhr, se nedan). Lisbeth Palme tillt inte att frhren bandin- spelades. Protokollet r upprttat den 7 maj. Frhrsanteckningarna omfattar knappt fyra sidor.
6 I signalementshnseende finns fljande antecknat. 7 D hon tittade upp frn maken, som fallit ihop p trottoaren, sg hon en man med stirrande blick titta p dem. Mannen befann sig p ca 10-15 meters avstnd och stod i hrnet av Tunnelgatan. Hon beskriver mannen som vara i 40-rs ldern och omkring 180 cm lng, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna lppar och ljus, platt verlpp, ha en rak panna med raka gonbryn samt ha ett rektangulrt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, ngot framskjutet hakparti och markerade kindsidor. Han var ikldd mrkbl/marinbl jacka som gick nedanfr midjan, dock ej till knna, och han hade mrka byxor. Mannen var bred ver axlarna men gjorde inget stort intryck. Han verkade dra upp axlarna och hade ett kort halsparti. D hon senare sg mannen rra sig, gjorde han ett spnstigt, vltrnat intryck p henne. Hon kunde inte se om mannen hll ngot i hnderna. P frga om hon sett om mannen bar glasgon eller ej, var hon ej sker, hon uppgav sig ha svrt att komma ihg just den detaljen hos mnniskor som hon trffat. Betrffande eventuell huvudbonad var hon inte heller sker. Hans huvud gav dock ett cendr-brunt intryck. Han var varken blond eller svartmuskig. Han yttrade ingenting under hndelsefrloppet. Lisbeth Palme mrkte inte att ngon fljde efter dem p Sveavgen inte ens i skottgonblicket upplevde hon ngon frfljelse. Lisbeth Palme brjade sedan skrika p hjlp och tittade sig samtidigt omkring. Hon upptckte d, ca 30 meter norrut p Sveavgen, en man ikldd ngot beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och frhllandevis lng. Mannen kom mot henne men gjorde, nr hon pkallade hjlp, ett nrmast avvrjande intryck. Det kom sedan flera mnniskor till platsen, bl.a. en taxichauffr som tillkallade hjlp ver radio. D Lisbeth Palme tittade in mot Tunnelgatan 6 I den version av anteckningarna som finns intagen i frundersknings- protokollet har ett avsnitt uteslutits. Detta avsnitt lyder: Olof Palme hade handlagt ett rende p regeringsniv som gllde en amerikan i ett vrd- nadsrende, vilken person bedmdes som helt olmplig och drfr inte fick vrdnaden. Olof Palme tog det ovanliga stllningstagandet att han kontaktade amerikanska myndigheter (troligen FBI) i rendet. Han var dock inte njd med deras agerande. 7 ven vissa andra uppgifter, bl.a. rrande en person som Lisbeth Palme inte uppfattade som grningsman, har hr tagits med. Ngra motsvarande uppgifter finns inte i den tidigare dokumentationen. 722 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 (hon bedmde det till 1-3 minuter senare) sg hon en man som stod ca 75 meter in p gatan. Han stod p norra sidan med ryggen tryckt mot barackbyggnaden och vnda ansiktet och stirrade mot henne. Det var mrkt p platsen, men hon tyckte sig se att den mannen hade samma stirrande blick, som den hon tidigare iakttagit hos mannen i hrnet av Tunnelgatan. Frhrsanteckning frn den 25 augusti 1986. 1995 ptrffade PU en fr den tidens spaningsledning inte tidigare knd anteckning angende ett frhr som Hans Holmr hllit med Lisbeth och Mrten Palme. Anteckningen lyder i sin helhet p fljande stt. Anteckningar frn samtal med Lisbet och Mrten Palme 25 aug 86. P frga om Olof under sista ret inte var rdd fr ngon eller ngra sger Lisbet Det var ngra saker som han hll emot. Amerikanen, kurderna och Baresic. Lisbet har p fredagen 28 feb talat med en arbetskamrat som r gift med en turk. Hon har d antagligen nmnt att Olof och hon skulle g p bio p kvllen men inte var. Brderna Mozart kan hon ha nmnt som ett alternativ. Det r synd att behva sga detta. Hon r s st. Mrten sger att fre bion nr de stod och vntade p att g in var det en mrkhrig man som sttte till honom utan att be om urskt. Han nmner detta eftersom han vet att kurderna fre morden i Uppsala och Stockholm har pekat ut offren p ngot stt. Teckningen i Expressen stmmer bttre med Mrtens gubbe n fantom- bilden. Han vill dock ha honom ldre. Grningsmannen str och tittar p Lisbet mindre n tio meter ifrn henne nr hon frst ser honom. Till vnster och kanske 25 meter bort ser hon en man som gr ett beigt intryck. Hon frsker f honom att hjlpa henne. Grningsmannen vnder sig om en bit in i grnden. Han upptrder som om han trodde att han inte syntes. Lisbet har en diffus bild av att Olof och hon mtte ett par en man och en kvinna p Sveavgen. De r bgge villiga att stlla upp p konfrontation om polisen s nskar. Kom d bara inte med ngon som har mustasch! Hans Holmr Frhr den 16 december 1986. Frhret hllet i Lisbeth Palmes bostad av kriminalinspektren Gunnar H. Lisbeth Palme hrdes om sina eventuella kontakter i arbetet med en person Ferda T. Lisbeth Palme kunde ej erinra sig namnet. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 723 Visning av fotografier vid tre tillfllen; den 4 och 9 september samt den 21 december 1987. Fotografivisningen gde rum i Lisbeth Palmes bostad. Lisbeth Palme frevisades vid de tre tillfllena en stor mngd fotografier, drygt 600, av personer som frekom i skilda uppslag i utredningsmaterialet. Under visningarna plockade hon ut ngra som visade viss likhet med grningsmannen men hon tyckte inte att ngon bild verensstmde med hennes bild av grningsmannen. Konfrontationsfrhr den 14 december 1988. Promemoria ver den konfrontation d Lisbeth Palme i nrvaro av Solveig Riberdahl och Jrgen Almblad p Riksklagarens kansli fick se en videoinspelning av en konfrontationsgrupp. Enligt promemorian pekade Lisbeth Palme ut Christer P som grningsmannen. Om promemorian och frhllandena kring konfrontationen, se nedan. Telefonsamtal frn Lisbeth Palme den 20 december 1988. En av Solveig Riberdahl nedtecknad anteckning omfattande knappt en halv sida. Enligt anteckningen nskade Lisbeth Palme pminna om vad hon tidigare uppgett om att hon uppfattat grningsmannens steg vid avlgs- nandet frn platsen som ngot studsande. Frhr den 26 januari 1989. Frhret hllet i Riksklagarens lokaler med Solveig Riberdahl som frhrsledare och Jrgen Almblad som frhrsvittne. Protokollet r upprttat den 27 januari samt signerat ssom genomlst och vidknt av Lisbeth Palme den 30 januari. Enligt protokollet tillt Lisbeth Palme inte att bandspelare anvndes och inte heller att advokaten Arne Liljeros, Christer P:s frsvarare, nrvarade. Enligt vad som upptecknats uppgav Lisbeth Palme att utseendet p den man hon pekat ut vid konfrontationen till fullo verensstmde med den minnesbild hon hade av den man hon iakttog vid mordtillfllet, med undantag av att den mannen inte hade ngon mustasch. Hon uppgav enligt protokollet vidare: Omedelbart efter det att Olof Palme beskjutits vred sig Lisbeth Palme med ett ryck t vnster. Samtidigt sade hon ngot om smllare. I det gonblicket blev hon sjlv beskjuten. Hon frstod d vad som hade hnt. Drefter iakt- tog hon mannen p ett avstnd av 5 7 meter. Hon befann sig ansikte mot ansikte med mannen. Lisbeth Palme vet inte om stod upp eller satt p huk nr hon gjorde iakttagelsen, men hon tror att hon stod upp. Mannen stod i ett ljussken. Lisbeth Palme anger p en bifogad skiss mannens position. (---) Nr hon nsta gng iakttog mannen sg hon honom frflytta sig ett par steg. Stegen var studsande. Hon sg honom d snett bakifrn. Lisbeth Palme anger p skissen var mannen d befann sig. (---) 724 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Hon har ytterligare en minnesbild ett par minuter efter den frsta iakt- tagelsen av en man som stod inne p Tunnelgatan vid den barack som d fanns dr. Lisbeth Palme anger p den bifogade skissen mannens position. (---) Mannen stod med ansiktet vnt mot henne. Lisbeth Palme har ett intryck av att de tre iakttagelserna rr samme man. Lisbeth Palme var vid tillfllet mycket observant p sin omgivning, efter- som hon med blicken skte ngon som kunde hjlpa henne. I ett tidigt skede sg Lisbeth Palme ocks en man som var ikldd en beige jacka. Jackan var ljus, troligtvis av mockaskinn. Den mannen befann sig betydligt lngre norrut p Sveavgen n den frsta mannen som hon hade iakttagit. Mannen med den beigefrgade jackan verkade avvisande till att hjlpa henne. Lisbeth Palme har inte ngon minnesbild av ngra andra personer frrn ett flertal personer strmmade till platsen. Efter rttegngarna mot Christer P hlls ett frhr den 3 november 1993. Frhret genomfrdes i Lisbeth Palmes bostad av kriminal- kommissarien Paul J och en kriminalinspektr. Frhrsprotokollet omfattar sex sidor. Vid tillfllet frhrdes Lisbeth Palme bl.a. om var- dagsvanor/rutiner inom familjen, eventuella iakttagelser den 28 februari 1986, signalementet p grningsmannen, fantombilderna, livvakts- skyddet och eventuella hotbilder. Utver vad som framgr i den angivna dokumentationen har ytter- ligare samtal frekommit. I en promemoria upprttad den 24 mars 1986 redovisade tf kriminalkommissarien Lars C sina tgrder under mord- natten. Det framgr bl.a. att han frn mordplatsen p eget initiativ begav sig till Sabbatsbergs sjukhus, dr han vid tv tillfllen fick prata en kort stund med Lisbeth Palme. I promemorian str: Fru Palme hade ingen uppfattning om vem som kunde ha avlossat skotten. Signalement: stor, kraftig, mrkhrig ikldd midje- eller -lng bl eller mrkbl tckjacka. (---) Frsk gjordes av mig att f ytterligare informa- tion om hur de gtt, ev kulbana och bttre signalement. Fru Palme var mycket chockad och kunde inte fr stunden lmna fler upplysningar. Ytterligare en polisman talade med Lisbeth Palme p mordnatten. Det var polisinspektren ke R som frn Stockholmspolisens sambands- central beordrades till Sabbatsbergs sjukhus. Fr Juristkommissionen uppgav ke R bl.a. fljande: 8 8 Citerat frn Juristkommissionens samtalsuppteckning den 6 mars 1987. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 725 Vid hans samtal med Lisbeth Palme p Sabbatsbergs sjukhus var det inte helt ltt fr honom att f fram ngra konkreta uppgifter om vad som verk- ligen hade utspelats. Hon var nmligen mycket chockad vid samtalstill- fllet. Klart r dock att hon d nmnde att det hade varit tv grningsmn och att det troligen var de tv mn som hon vid ett tidigare tillflle hade iakttagit utanfr bostaden p Vsterlnggatan. ke R fick dock inte klart fr sig var den andre grningsmannen skulle ha uppehllit sig vid mord- tillfllet. Han antecknade de av Lisbeth Palme lmnade uppgifterna. ke R rapporterade uppgifterna till sambandscentralen. De torde ha legat till grund fr det rikslarm som sndes ut och som angav tv gr- ningsmn. Vi har inte funnit ngon ytterligare dokumentation enligt vilken Lisbeth Palme skulle ha talat om tv grningsmn. Dremot nmnde hon redan i frhret den 1 mars tv mn, som hon tidigare iakttagit utanfr bostaden, och att hon hade en svag knsla av att en av dem bar en jacka av samma typ som mannen p mordplatsen bar. Uppgiften om de tv mnnen utanfr bostaden terkommer i Hans Holmrs samtalsuppteckning, dock utan tillgget betrffande jackan. Liknande uppgifter omtalas frn frhrssammanstllningen frn april- maj 1986. Vad ke R uppgett sig ha uppfattat stmmer allts inte verens med senare uppgifter; inte heller Lars C rapporterade ngot motsvarande. En frklaring som lmnats till denna motsgelse r att det i samtalet mellan ke R och Lisbeth Palme uppsttt en sammanbland- ning mellan hennes uppgifter om tv mn utanfr bostaden och det hon iakttagit p mordplatsen. Vissa omstndigheter kring frhren m.m. Betrffande frhret den 25 mars 1986 har Hans Holmr upplyst fljande. 9 Sklet till att just han hll detta frhr det frsta grund- liga och samlade frhret, som han sjlv kallade det var hennes svra situation, att han sedan tidigare var bekant med henne och att hon inte ville tala med ngon annan. Frhret gde rum hemma hos Ebbe Carlsson. Det var ett antal dagar efter begravningen. Hon var mycket tydlig. Han frgade om frhret kunde tas upp p band men det ville Lisbeth Palme inte. De pratade lnge i lugn och ro och hon gav en fullstndig bild av vad hon sett. Det finns inga minnesanteckningar kvar frn frhret. Det som finns r det som r med i frundersk- ningsprotokollet, det r i sin tur direkt avskrivet frn det han skrev fr hand under frhret. Han skrev ut det direkt nr han kom till arbetet. 9 Uppgifter och citat i det fljande hmtade frn den tidigare Palmekommis- sionens utfrgning med Hans Holmr den 29 november 1995. 726 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 De handskrivna anteckningarna hade han gtt igenom med och lst upp fr Lisbeth Palme. Anteckningarna utgjorde en fullstndig redogrelse fr vad Lisbeth Palme sagt. 10 Hans Holmrs redogrelse fr vad Lisbeth Palme uppgav avviker frn vad som antecknats i promemorian frn frhret. Infr kommissio- nen uppgav Hans Holmr att Lisbeth Palme sagt att hon dragits med ned p trottoaren, eftersom hon och Olof Palme gick i armkrok (i protokollet str bara att de gick i armkrok). Infr kommissionen uppgav han vidare att hon drefter tittade bakt fr att ska hjlp och att den person hon d sg retirerade, varfr hon frstod att hon inte hade ngon hjlp att hmta frn denne. Hon skall drefter ha beskrivit den perso- nens kldsel och enligt vad Holmr uppgav stod det fr honom klart att Lisbeth Palme beskrev ett vittne, nmligen Anders B, och att Lisbeth Palme i sjlva verket aldrig hade sett grningsmannen. Ngon iakt- tagelse som skulle motsvara detta vittne gr inte att terfinna i frhrs- anteckningarna. Den person som Lisbeth Palme uppges beskriva be- nmns i samtalsanteckningarna fr vrigt grningsmannen. Vid ett samtal som nuvarande rikskriminalchefen Lars Nyln hade med frre rikskriminalchefen Tommy Lindstrm den 4 september 1997 framkom ytterligare uppgifter om kontakter mellan utredningsmn och Lisbeth Palme och hennes familj. Samtalet hade franletts av att journalisten Sven A uppgett att oegentligheter och brister frekommit vid frhren med Lisbeth Palme. Sven A hnvisade hrvid bl.a. till Tommy Lindstrms bok Mitt liv som snut. Under samtalet berttade Tommy Lindstrm om det frsta frhret som rikskriminalen Lars T och Gunnar H hllit med Lisbeth Palme (detta syftar det frsta frhret frn den ovan redovisade sammanstllningen av frhr; det hlls sledes den 29 april 1986). ver detta frhr hade utrednings- mnnen upprttat minnesanteckningar som sedan sammanstllts till en rkopia. Denna rkopia fick Lindstrm. Drefter bearbetades den och presenterades fr Lisbeth Palme vid ett besk hos henne den 5 maj 1986. Efter sammantrffandet skedde ytterligare en justering och till sist en slutjustering. Sledes hade rikskriminalen kontakt med Lisbeth Palme vid sammanlagt fyra tillfllen fr upprttandet av frhrs- protokollet. Protokollet kom drmed mer att utgra ett samlings- dokument n ett normalt frhrsprotokoll. Att man frfor p detta 10 P frga om de utgjorde sammanfattningar, svarade Holmr: Nej det var inga sammanfattningar i den meningen att jag tog bort ngonting. Men det var inget pratprotokoll, det var inte pratminus. Jag var ju vldigt mn om att ta med allting som framkom. S jag strk ingenting som oviktigt eller s utan det hon sa vid det dr frhret, det finns med dr. Ngonting annat har hon inte sagt. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 727 stt frklarade Lindstrm bl.a. med att stora delar av beskstiden hos Lisbeth Palme gnades t medmnsklig social kontakt. Lindstrm uppgav ocks att alla minnesanteckningar frn sammantrffandena med Lisbeth Palme sannolikt kastats efter det att protokollet godknts slutligt. Betrffande en uppgift i sin bok om att Lisbeth Palme i lgenheten haft papper p golvet uppgav Lindstrm att Lisbeth Palme i lgenheten samlat en mngd papper av olika slag kring mordet och ven en mngd brev som hon erhllit efter mordet. Lindstrm hade betrffande dessa dokument endast frt allmnna sociala samtal med Lisbeth Palme. Hon hade inte erbjudit polisen att g igenom hand- lingarna och Lindstrm hade bedmt att de saknade vrde fr utred- ningen varfr man inte gjort ngot beslag. Hr kan inskjutas att Tommy Lindstrm d han intervjuades av RRV-experterna berttade att Lisbeth Palme under de frhr Lindstrm deltog i uppgav att grningsmannen var en borderliner-typ. 11 Lindstrm ansg emellertid inte att detta var en sdan uppgift som borde tas med i frhrsdokumentationen (vi skall bara ha med fakta). Om frhren i april-maj 1986 och sina kontakter med Lisbeth Palme i vrigt har kriminalkommissarien Gunnar H infr den tidigare Palme- kommissionen uppgett att Lisbeth Palme stllde som villkor att fr- hren inte fick bandas, att hon skulle f ta del av frhrsanteckningar och redigera dessa m.m. Vid redigeringarna fanns det uppgifter hon ndrade, eftersom hon ansg att de inte korrekt tergav vad hon hade sagt, men det frekom ocks att hon strk uppgifter som hon inte ansg skulle vara med. Hennes synpunkter gllde ven polisens stt att uttrycka hennes signalementsuppgifter, vilket var till men fr utredningen. Hans uppfattning var att hon skulle ha vgrat medverka om hennes krav inte uppfylldes. Srskilt om konfrontationen den 14 december 1988 Bakgrund Lisbeth Palme hade medverkat vid tv tidigare konfrontationer, under utredningen mot Viktor G. De synes frn polisens synpunkt ha genomfrts p normalt stt. Lisbeth Palme hade dock reagerat mot den uppmrksamhet hon utsattes fr vid dessa tillfllen (se utdraget ur tingsrttsfrhret nedan). Lisbeth Palme hade vidare medverkat vid 11 I Nationalencyklopedin beskrivs borderline-personlighet p detta stt: inom psykiatrin anvnd benmning p en strning av personligheten. Den drabbade fungerar inte fullt s normalt som vid en neuros --- men inte heller s starkt avvikande som vid en psykos ---. 728 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 ngra fotovisningar, dr Solveig Riberdahl ltit henne titta p ett stort antal bilder. I inget av dessa sammanhang skall Lisbeth Palme ha utpekat ngon som den man hon sg p mordplatsen. Konfrontationen den 14 december 1988 var frberedd s till vida att frhret med Christer P var planerat. Diskussioner mellan PU och fr- underskningsledningen om hur en konfrontation med Lisbeth Palme skulle genomfras hade frts. Det stod redan fre den 12 december klart att Lisbeth Palme inte ville g med p det gngse frfarandet. PU visste drfr att det skulle gras en videoupptagning av konfrontations- gruppen. Frberedelserna infr konfrontationsfrhret behandlas vidare nedan. vriga konfrontationer den 14 december med bl.a. Mrten Palme genomfrdes p gngse stt, vilket bl.a. innebar att Christer P:s frsvarsadvokat var nrvarande och hade tillflle att stlla frgor. I samband med dessa konfrontationsfrhr videofilmades gruppen. Genomfrandet av konfrontationsfrhret Sjlva konfrontationen genomfrdes s att Lisbeth Palme efter tjnste- tid p Riksklagarens kansli, i nrvaro av endast Solveig Riberdahl och Jrgen Almblad, fick se den inspelade videofilmen. Lisbeth Palme hade inte velat g med p att Christer P:s frsvarsadvokat skulle nrvara. Enligt Lisbeth Palmes nskeml placerade sig de bgge klagarna bakom Lisbeth Palme under det att filmen visades, detta p grund av att Lisbeth Palme inte ville bli iakttagen medan hon tittade p filmen, eftersom detta skulle stra hennes frmga att gra en fullgod insats. 12 Som framgr av den promemoria som sedermera upprttades uttalade Lisbeth Palme nr hon fick se konfrontationsgruppen: Det ser man vem som r alkoholist. Det r nummer tta, varefter hon fortsatte: men det r inte bara det. Enligt promemorian sade hon sedan hon sett hela filmen Ja, det r ttan han stmmer p min beskrivning, hans ansiktsform, gon och hans ruskiga utseende. (Nummer tta var Christer P.) Dokumentation ver konfrontationsfrhret ver konfrontationen upprttades den 26 januari 1989 en promemoria, som hade fljande lydelse. 12 Det sistnmnda framgr i Svea hovrtts frhr med Solveig Riberdahl under rttegngen mot Christer P. Jfr ven det nedan citerade tingsrttsfrhret med Lisbeth Palme. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 729 Promemoria ver konfrontation med Lisbeth Palme 881214 kl. 18.00 p riksklagarens kansli. Nrvarande vid konfrontationen var byrcheferna Jrgen Almblad och Solveig Riberdahl. En videotape nr OP 533 visades fr Lisbeth Palme. Efter att Lisbeth Palme sett de inledande bilderna, dr samtliga deltagare i konfrontationen str uppstllda sger hon att det ser man vem som r alkoholist. Det r nummer tta. Hon fortstter men det r inte bara det. Nr Lisbeth Palme sett hela videotapen sger hon att ja, det r ttan han stmmer p min beskrivning, hans ansiktsform, gon och hans ruskiga utseende. Hon tillade att nr 9 och 11 ocks har drag som passar hennes be- skrivning, men inte som nr 8 och de har inte heller nr 8:s ruskiga utseende. Efter en paus fick Lisbeth Palme se sekvensen med nr 8 en gng till. Hennes uppfattning rubbades drvid inte. Drefter hade Lisbeth Palme en del frgor rrande nr 8 och de frgorna var stllda med utgngspunkten att nr 8 var grningsmannen. Hon ppekade bl.a. att gm inte hade mustasch enligt hennes minnesbild. Promemorian r allts upprttad lngt efter frhret, ca sex veckor senare. Dessfrinnan frelg anteckningar i koncept. Handlingar rran- de detta, inklusive det handskrivna konceptet, finns hos Riksklagaren. Av dessa framgr att promemorian upprttats i tv exemplar, bgge undertecknade av Solveig Riberdahl och Jrgen Almblad samt daterade den 26 januari 1989. Innehllet skiljer sig t p det sttet att en promemoria innehller ett sista stycke, som uteslutits i den andra promemorian. Detta stycke har fljande lydelse. Lisbeth Palme var mrkbart tagen av visningen i synnerhet nr nr 8 visades. Hon vnde d vid ngra tillfllen bort blicken p ett stt som tydde p att hon inte vgade titta. Den andra promemorian, dr detta stycke allts inte finns med, r frsedd med en bilaga, som innehller just detta stycke och intet drut- ver. Den r rubricerad Bilaga till promemorian 1989-01-26 och undertecknad av Solveig Riberdahl och Jrgen Almblad. En passus motsvarande den som skiljer de tv promemoriorna t, terfinns ven i det handskrivna konceptet frn videokonfrontationen. I frunderskningsmaterialet finns endast den andra, kortare pro- memorian intagen. I denna sgs inget om att den har en bilaga; bilagan finns heller inte intagen i frunderskningsmaterialet. Dess innehll var enligt vad som uppgivits fr oss av frunderskningsledningen inte tillgngligt fr domstolarna och den har inte heller blivit offentlig. 730 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Uppgifter frn Lisbeth Palme angende konfrontationsfrhret Hur Lisbeth Palme sjlv upplevde videokonfrontationen belystes i det mlsgandefrhr som sedermera hlls i Stockholms tingsrtt. Lisbeth Palme fick p frga frn klagaren redogra fr hur konfrontations- frhret den 14 december 1988 gtt till: Lisbeth Palme: Det var en s.k. videokonfrontation, varvid tv klagare del- tog och d eftersom jag r yrkesmssigt vl medveten om vad det innebr att gra en sdan hr konfrontation och det vid de tidigare tillfllena hade gjorts p ett stt som ur perceptionspsykologisk syn- vinkel inte r godtagbart och jag visste i den situationen inte hur mnga konfrontationer till som jag skulle behva g igenom. Drfr var det vldigt viktigt. (---) Fr mig r det en oerhrt svr situation att peka ut den hr personen. Jag var angelgen om att det inte skulle vara fr mnga strande moment. (---) Jag var angelgen om, eftersom det r s avgrande fr en person, naturligtvis, om man pekar ut vederbrande, och d vill jag frskra mig om att de strande moment som jag hade upplevt under tidigare konfrontation inte skulle vara fr handen. Jag kanske inte nrmare behver redogra fr hur sdana konfrontationer gr till. Det knner ni kanske till bttre n jag. Men de r mycket dligt konstruerade ur percep- tionspsykologisk synvinkel. (---) Drfr hade jag frskrat mig om en situation dr jag kunde koncentrera mig infr rtten. Jag begrde sedermera att f upprepa denna konfrontation. klagaren: Vad knde du till om frutsttningarna fr konfrontationen nr den brjade? Lisbeth Palme: Att det var klart fr mig att i och med att man har ngon hktad finns det skl att misstankar riktas mot personen. Tidningarna skriver mycket, och man vet aldrig vad som r sant. Det mesta r ju det men det hnder. Det r klart att jag hade sett en del i tidningarna. klagaren: Kan du redogra fr hur det gick till vid det hr tillfllet? Lisbeth Palme: Jag bad klagarna att stta sig bakom mig fr att inte bli strd under videovisningen. Sedan gjordes videovisningen. Efter det var jag mycket chockad. Jag hade inte rknat med att det de facto var den person som jag igenknde. Jag vrjde mig fr att acceptera det, och jag tror att jag frst sade ngot om att personen sg alkoholiserad ut. klagaren: Jaa. Lisbeth Palme: Jag var helt klar innan dess att det var denna person. klagaren: Person nummer 8 som du fastnade fr i frhret, var det den person som du sett p Tunnelgatan? SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 731 Lisbeth Palme: Hans utseende verensstmde med personen, utom att han inte hade mustasch d som jag uppfattade. Frsvarsadvokaten stllde frgor kring samma tema: Advokaten: (---) Det visar sig att ni var nrvarande vid en konfrontation med den s.k. 33-ringen den 17 mars 1986. D var advokat Falk nrvaran- de. Varfr tillt ni honom att vara nrvarande? Lisbeth Palme: Jag var inte informerad om hur rrigt en konfrontation gick till. Min strvan var att ska bidra s mycket som mjligt till utredningen. Men det var mycket stor rra och personer p vgen till lokalen. Dessutom vet vi ju att alla uppgifter sndes omedelbart ut i massmedia. Det fanns ingen respekt fr frunderskningsmaterialet. Advokaten: Ni stllde nd upp p konfrontationen i polishuset? Lisbeth Palme: Jag visste inte d hur dliga frutsttningarna var att gra en koncentrerad bedmning. Jag gjorde det vid tv tillfllen i polishuset, men frskte skrpa upp situationen den andra gngen. Men det var nd inte tillfredsstllande. Med tanke p att jag inte visste hur mnga konfrontationer jag mste genomg sg jag det som omjligt att medverka i den typen av rriga konfrontationer. Advokaten: I vilket avseende var det rrigt? Lisbeth Palme: Frst skall man komma fram till konfrontationslokalen, vilket innebr att man gr frbi ett antal rum dr det rr sig personer ut och in och fram och tillbaka. Sedan kommer man in i olika korridorer med olika personer. Sedan kommer man till ett rum dr man inte vet vilka per- soner som r. Dr dyker upp frsvarsadvokat, frhrsledare, mikrofoner och annat. Det r mycket besvrande nr man skall frska koncentrera sig p en s svr uppgift som r s avgrande fr en mnniska som att identifi- era en mrdare. Advokaten: Nrvarande var en polisman, advokat och kanske klagare. r det s strande? Lisbeth Palme: Jag behver kanske inte upprepa vad jag sade. Jag redogr fr en situation som jag upplevt som rrig och strande ur min synpunkt. Advokaten: Mm. Det finns ett frhr den 1 mars 1986. (---) Hur var det? Tillt ni band- spelare vid det tillfllet? Lisbeth Palme: Nej Advokaten: Vill ni utveckla varfr? Lisbeth Palme: Det har redan utvecklats. Advokaten: Jag ber er vara vnlig och gra det en gng till. 732 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Lisbeth Palme: Allt material har lckt hittills till massmedia och anvnts p ett integritetskrnkande stt. Jag var klar ver att en bandinspelning skulle utnyttjas p det sttet. Advokaten: Insg ni inte att det var en utomordentligt allvarlig utredning som polisen gjorde? Lisbeth Palme: Just det. Advokaten: Borde man inte flja de regler som var fr handen? Lisbeth Palme: Det r inget som r stadfst. Det mste ha varit rttegngar fre bandspelarnas tid. Advokaten: Det r praxis. Lisbeth Palme: Praxis, men ingen ndvndig frutsttning. Under frhret begrde Christer P:s advokat att konfrontationsvideon skulle visas, varvid fljande replikskifte utspann sig. Ordfranden: Advokaterna har begrt konfrontationsfilmen frevisad. Kan man visa den till vissa delar? Advokaten: Frst hela versiktsbilden av allihopa. Sedan torde man kunna begrnsa sig till 9 och 11 (Christer P var nummer 8, vr anm.) Ordfranden: Vill ni framfra ngra kompletterande frgor med anledning av just visningen i dag? Advokaten: Det kan bli efter visningen av filmen. klagaren: Vad r avsikten, advokaten, nr fru Palme har sett den? Advokaten: Det finns anledning att visa den, speciellt betrffande 9 och 11. Lisbeth Palme: Jag tnker inte titta p den. Jag har gjort det, och jag har gjort min bedmning. Den str jag fr. Ordfranden: Skall jag uppfatta det som att du vgrar titta p den och tnker g ut? Lisbeth Palme: Ja. Efter ytterligare ngra turer tog Christer P:s advokater tillbaka sin begran om att f filmen visad. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 733 Bakgrunden till att konfrontationsfrhret genomfrdes p ett avvikande stt Konfrontationsfrhret med Lisbeth Palme den 14 december 1988 avvek sammanfattningsvis frn vad som vanligtvis efterstrvas i tre hnseenden. Hennes utsagor, eventuella frgor till henne samt andra omstndig- heter kring konfrontationen dokumenterades inte genom bandinspel- ning. Den misstnktes frsvarsadvokat fick inte nrvara och tillflle att stlla frgor. Konfrontationen dokumenterades ver huvud taget inte frrn lng tid efter konfrontationstillfllet. Betrffande sklen fr att konfrontationsfrhret genomfrdes p detta stt har, utver vad som framgtt av det ovan citerade tingsrttsfrhret med Lisbeth Palme, fljande framkommit. Uppgifter till den tidigare Palmekommissionen frn bl.a. Hans Holmr, Solveig Riberdahl, Anders Helin och Hans lvebro ger till- sammans med den ovan beskrivna dokumentationen den entydiga bilden, att de avvikelser gentemot gngse frfaringsstt som allmnt frekom i samband med Lisbeth Palmes medverkan i utredningen motiverades av Lisbeth Palmes nskeml 13 . Frn PU:s sida har man uppfattat Lisbeth Palmes stndpunkt s, att hon nskade vrna sin integritet, bl.a. misstnkte hon att de uppgifter hon lmnade skulle komma ut i offentligheten och att, om de togs upp p band, hennes utsagor skulle kunna komma att terges i medierna. Man har uppfattat att denna misstro skall ha hrrrt frn att uppgifter frn de inledande frhren med henne offentliggjorts eller lckt. Det har vidare hnvisats till att Lisbeth Palme vid ett tillflle, i samband med en normalt utfrd konfrontation rrande Viktor G, fick lpa gat- lopp genom polisens korridorer d hon infann sig till frhret (jfr hennes ovan citerade berttelse infr tingsrtten). Betrffande offentliggrandet av uppgifter som Lisbeth Palme lmnat i det inledande skedet r man frn PU:s sida av den uppfatt- ningen att uppgifter frvisso lmnades ut, men att detta skedde p ett behrigt och legitimt stt. Enligt vad Hans lvebro uppgivit hrrrde Lisbeth Palmes missnje frn det frhr som hlls den 1 mars, d ny- 13 Uppgifter och citat i det fljande hmtade frn den tidigare Palmekommis- sionens utfrgningar med Hans Holmr, Solveig Riberdahl, Anders Helin och Hans lvebro den 29 november 1995 respektive den 28 september 1995. 734 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 hetsmedierna ngon timme efter det att frhret var avslutat redogjorde fr de signalementsuppgifter Lisbeth Palme lmnat. Detta vara emeller- tid enligt Hans lvebros mening normalt i s mtto att dvarande spaningsledningen bedmde att signalemensuppgifterna i utredningens intresse borde offentliggras. Solveig Riberdahl har lmnat en snarlik skildring. Ngon nrmare utredning om hur det frhll sig med de uppgifter som lmnades ut freligger dock inte. Solveig Riberdahl fick frgan om det var en vlgrundad misstro som Lisbeth Palme knde: Nej, det tycker jag inte. Men jag kan frst att det blev s hr drfr att dels d s tror jag jag r ju ingen psykolog att det r en person som har en stark integritet och knner obehag att bli utvikt i pressen. --- Men dremot s har jag ingen grund fr och jag anser inte heller att det har skett ngonting som r otillbrligt eller fel som hon skulle ha frargat sig ver ---. Vad gller frhllandena vid det frsta konfrontationsfrhret, i Viktor G-avsnittet, har svl Solveig Riberdahl som andra uttryckt frstelse fr Lisbeth Palmes reaktion. Sammantaget hyste Lisbeth Palme, som man frn utredningens sida uppfattade det, misstro mot framfr allt polisen men ven mot klagar- na. Solveig Riberdahl har sammanfattande uttryckt det s, att hon tror att Lisbeth Palme ansg att klagarna var okunniga och inte sktte sitt jobb. Vad gller konfrontationsfrhret den 14 december 1988 har Hans lvebro uppgett, att det lngt innan Christer P hmtades till frhr hade sttt klart fr Palmegruppen att Lisbeth Palme inte skulle komma att medverka vid en vanlig konfrontation i polisens regi utan att det skulle bli frga om en videoupptagning. Han har i sammanhanget understrukit att kontakterna med Lisbeth Palme helt skttes av frunderskningsledningen. Han uppgav sig ha trffat Lisbeth Palme en gng, i samband med att han tilltrdde som spaningsledare, men mtet fll inte vl ut och han hade drefter ingen direkt kontakt med henne. Solveig Riberdahl har upplyst att Lisbeth Palme uttalat att hon inte vill trffa Hans lvebro. Ansvarig fr frberedelserna infr konfrontationsfrhret och fr kontakterna med Lisbeth Palme var i stllet allts frundersknings- ledningen. Dr hade Solveig Riberdahl kommit att f hand om fr- bindelserna. Solveig Riberdahl har om detta berttat fljande. Dvarande riksklagaren Magnus Sjberg och dvarande rikspolis- chefen Holger Romander hade efter det att Hans Holmr lmnat utredningen ett mte med Lisbeth Palme, i syfte att med henne samrda om hur kontakterna mellan henne och utredningen kunde g till. Grunden var att man frn utredningens sida ville f till stnd en bttre kontakt och hlla ett ordentligt frhr. Efter detta mte bad Magnus Sjberg Solveig Riberdahl ansvara fr kontakterna. Solveig Riberdahl SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 735 sammantrffade sedan med Lisbeth Palme tre gnger under 1987 fr att visa fotografier som kunde frammana ett mer substantiellt signalement. Hon sammantrffade ven fortsttningsvis med Lisbeth Palme, i vart fall fyra gnger under 1988, och de talades ven vid per telefon. Jrgen Almblad var med ngon gng och denne trffade ocks sjlv Lisbeth Palme vid ngot tillflle, enligt vad Solveig Riberdahl pminde sig. Det framgr av vad Solveig Riberdahl uppgivit om kontakterna, att hon upplevt dessa som besvrliga i s mtto att hon hade svrt att vertala Lisbeth Palme att medverka i utredningen p andra villkor n de Lisbeth Palme sjlv stllde upp. Betrffande konfrontationsfrhret den 14 december frskte Solveig Riberdahl in i det sista frm Lisbeth Palme att medge att det togs upp p band, men till detta var Lisbeth Palme alldeles avvisande. Solveig Riberdahl r helt sker p att hon frklarade den bevismssiga vikten av en dokumentation ord fr ord och ven varfr det var viktigt att frsvararen fick vara med, ven om Solveig Riberdahl fr sin del ansg det frstnmnda viktigare. P frgor om det nd inte skulle ha gtt att frm Lisbeth Palme att acceptera en bandinspelning uppgav sig Solveig Riberdahl vara helt vertygad om att detta inte hade gtt. Om det hade freskrivits som ett villkor frn klagarens sida, skulle Lisbeth Palme inte ha stllt upp alls. I det sammanhanget ppekade Solveig Riberdahl ocks att man inte hade tidsmssigt utrymme att frhandla med Lisbeth Palme under ngon lngre tid. Konfrontationsfrhren med Lisbeth Palme och Mrten Palme mste ske samma dag, s att det inte skulle kunna hvdas att de tv givits tillflle att utbyta information. Solveig Riberdahl var vidare vertygad om att Lisbeth Palme hade klart fr sig att bevis- ningen blev smre i och med att hon inte gick med p att genomfra konfrontationen p det stt Solveig Riberdahl nskade. Solveig Riberdahl var i och fr sig av den uppfattningen att Lisbeth Palme ville stlla upp i utredningens intresse och f saken uppklarad. Nr Solveig Riberdahl emellertid fick frgan om det enligt hennes mening frhll sig s, att Lisbeth Palme, nr hon stlldes infr det valet, satte sitt integritetsintresse fre utredningsintresset, svarade Solveig Riberdahl att s var fallet, enligt hennes uppfattning. P frga uppgav Solveig Riberdahl vidare att det var en riktig slutsats att Lisbeth Palme inte ville acceptera den offentlighet som gller i rttsprocessen. Givet dessa frutsttningar ansg Solveig Riberdahl att konfronta- tionsfrhret genomfrdes p ett s bra stt som det var mjligt. Den bevisning som nu kom att upptas var den bsta som gick att erhlla. Alternativet hade varit att inte genomfra ngra konfrontationer alls. Till det sagda kan lggas upplysningen, att en mlsgande enligt svensk rtt inte kan tvingas uttala sig eller p annat stt vara aktiv under 736 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 en brottsutredning. Det finns sledes inga rttsliga tvngsmedel eller straff att tillgripa. Frgan om Lisbeth Palmes frhandskunskap om den misstnkte Anteckningen om Lisbeth Palmes uttalande Det ser man vem som r alkoholist reste till att brja med frgan om vad hon haft fr frhandsinformation som fick henne att gra den anmrkningen. Saken togs upp i hovrttsrttegngen. Hovrtten hll p eget initia- tiv frhr med Solveig Riberdahl angende frhllandena vid kon- frontationen. Solveig Riberdahl uppgav bl.a. att det var alldeles uppen- bart att Lisbeth Palme vid konfrontationstillfllet knde till att den gripne var en person med alkoholproblem. Hon visste inte p vilket stt Lisbeth Palme ftt denna information, men var sker p att det inte var under sjlva konfrontationsfrhret. Hovrtten fann utrett att Lisbeth Palme hsten 1988 hade informerats om att polisens spaningar var inriktade mot tre eller fyra personer, varav en hade dmts fr vldsbrott och var bosatt i en frort norr om Stockholm. Hovrtten konstaterade att Mrten Palme hade uppgivit att informationen till familjen hade innefattat att mannen var dmd fr mord, bosatt i Sollentuna samt alkoholiserad. Hovrtten konstaterade vidare att kvllstidningarna den 14 december hade inne- hllit motsvarande information om den gripne. Sjlv hade Lisbeth Palme berttat att hon p ngot stt ftt veta att konfrontationen gllde ngon som hade alkoholbesvr. Hovrtten ansg att det inte kunde uteslutas att hennes knnedom om att den gripne var alkoholiserad kunde ha bidragit till att fokusera hennes uppmrksamhet p Christer P vid konfrontationen och anfrde till std fr detta att Lisbeth Palme, trots att hon enligt egen uppgift hade bestmt sig fr att inte flla ngra kommentarer frrn efter visningen, under denna nd gjorde den tidigare tergivna kommenta- ren. Hovrtten ansg att bevisvrdet av utpekandet reducerades bl.a. av dessa frhllanden. Konfrontationsgruppens sammansttning Anteckningen om Lisbeth Palmes uttalande att den utpekade var alkoholist reste ocks frgan om konfrontationsgruppen var lmpligt sammansatt. Hans lvebro har om detta uppgett fljande. Det vanliga var att man anvnde hktade personer som s.k. figuranter i konfrontationsgrupper. I detta fall skulle konfrontationen planeras i frvg. Risken fr lckage SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 737 till massmedia gjorde att PU d inte ville vnda sig till hktet. Hans lvebro frklarade: Om ngon frn Palmegruppen gtt upp till hktet och brjat titta p mnniskor fr att anvnda dom i en konfrontations- grupp s hade det allts varit ute. Det r jag helt vertygad om. Och det gjorde att vi fick begrnsa oss till mnniskor vi kunde lita p. Av detta skl kom figuranterna att vljas bland poliser och civilanstllda. P ytterligare frgor i mnet hnvisade Hans lvebro dock ven till att det r svrt att p frhand vlja ut en person frn hktet som figurant eftersom man inte kan veta att vederbrande sitter kvar den dag kon- frontationen skall genomfras; skall man anvnda figuranter frn hktet mste man g dit och hmta dem samma dag. Hans lvebro uppgav vidare att en konfrontationsgrupp kan utvljas p tv stt: Antingen utifrn det signalement som vittnen givit, vilket innebr att den misstnkte kan avvika utseendemssigt frn figuran- terna, eller ocks vljer man figuranter som liknar den misstnkte. I detta fall frfor man p det senare sttet, med vissa modifikationer. Christer P hade t.ex. mustasch, medan Lisbeth Palme uppgivit att den man hon sett inte hade mustasch. Drfr strvade PU efter att ungefr halva gruppen skulle ha mustasch och den andra halvan vara utan. Konfrontationsgruppen godkndes av Christer P:s frsvarsadvokat Arne Liljeros. ver detta finns ett dialogfrhr med Arne Liljeros dokumenterat. Arne Liljeros uppgav dr att han kunde godknna gruppen, men tillade att det vore kanske nskvrt om man hade haft ngon eller ngra personer som var mer lik Christer P, men jag frstr att det r svrt. I anledning av reservationen frgade utrednings- mannen om Arne Liljeros ansg att konfrontationen kunde genomfras med den freslagna gruppen, varp Arne Liljeros svarade att den kunde genomfras. Svea hovrtt ansg att konfrontationsgruppens sammansttning kunde ha bidragit till att Christer P blev utpekad. Hovrtten uttalade frstelse fr att det varit svrt att med kort varsel f fram deltagare med lmpligt utseende, men anmrkte likvl att Christer P genom sina slitna byxor och sitt lngre ovrdade hr gav ett avvikande intryck. Ocks hans ansiktsfrg och sammanbitna uttryck skilde honom frn flertalet i gruppen. Konfrontationsgruppens sammansttning har diskuterats vetenskap- ligt av docent Sven ke Christianson, som ven anlitats av den tidigare Palmekommissionen. 14 14 Sven-ke Christianson berttade om sin forskning och svarade p frgor vid den tidigare Palmekommissionens sammantrde den 21 mars 1995. Han redo- visade d, liksom i sin bok, ett test han genomfrt med studenter i USA (se Christianson, Traumatiska minnen, 1994 s. 144 f). 738 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Frhren med Lisbeth Palme i rttegngarna Lisbeth Palme inkom i samband med att hon kallats till frhr vid rttegngen med en skrivelse till Stockholms tingsrtt. Skrivelsen hade fljande innehll: Sedan Olofs dd har jag samkats, och samkas alltjmt, djupgende men. Trots detta tillstnd vill jag kunna ge rtten mitt vittnesml p ett full- vrdigt stt. En ndvndig frutsttning fr detta r att jag i ett frsta steg fr mta rtten utan den talade, utan hrare och utan ngon form av bild- tergivning eller mediautsndning, och under frutsttning att rtten ej gr en egen bandupptagning. Stockholm den 12 juni 1989 Lisbeth Palme Stockholms tingsrtt tillgodosg i srskilt beslut Lisbeth Palmes krav, dock tillt tingsrtten hrare i salen. 15 I hovrtten bad Lisbeth Palme att mlsgandefrhret skulle ga rum under samma betingelser som i tingsrtten, vilket krav hovrtten bifll i srskilt beslut. 6.1.5 talet Riksklagaren talade Christer P fr mord och frsk till mord alternativt framkallande av fara fr annan under pstende att Christer P begtt fljande grningar. Christer P har den 28 februari 1986 i korsningen Sveavgen/dvarande Tunnelgatan i Stockholm uppstligen bervat statsminister Olof Palme livet genom att med en revolver skjuta Olof Palme i ryggen. Olof Palme har omedelbart avlidit till fljd av yttre och inre bldningar efter snder- slitning av kroppspulsdern och luftstrupen. Vidare har Christer P vid samma tillflle frskt berva Lisbeth Palme livet genom att avlossa ett revolverskott mot henne. Skottet, som utsatt Lisbeth Palme fr livsfara, har trffat Lisbeth Palme s att hon fick en ytlig srskada p ryggen. I andra hand grs gllande att Christer P genom att avlossa skottet mot Lisbeth Palme av grov oaktsamhet utsatt Lisbeth Palme fr livsfara. talsbeslutet fattades allts av Riksklagaren, R, som vid denna tid var Magnus Sjberg. Den klagare som sedermera skulle komma att utses som ansvarig att utfra R:s talan i domstolen, chefsklagaren 15 En av juristdomarna var skiljaktig och ansg bl.a. inte att Christer P skulle frvisas ur salen under frhret med Lisbeth Palme. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 739 Anders Helin, har i en utfrgning infr den tidigare Palmekommissio- nen berttat fljande om sin del i verlggningarna infr talsbeslutet. 16 Beslutet att vcka tal, det var ju R som tog det. Och som jag minns det s hade vi en diskussion uppe p R:s kansli ngon gng vren 89, i mars, april eller ngot sdant, om utredningslget och om det rckte fr att vcka tal. Vi var fem personer, kommer jag ihg, nrvarande d. Det var de bda riksklagarna 17 , det var Solveig Riberdahl, det var jag och Jrgen Almblad. Och var och en fick sga sin mening. Och jag minns att jag sa att jag tror nog att vi kan f igenom ett tal i tingsrtten, men jag tror inte att det hller i hovrtten, s drfr tyckte jag att man skulle slppa Christer P och frska utreda vidare. Men s bestmde sig Magnus Sjberg och Axel Morath fr att vi skulle vcka tal mot honom. Dom tyckte att det rckte med det hr materialet. (---) Vad som dikterade beslutet, det vet jag inte. Det kan jag inte svara fr. Men dom kom tillbaka efter lunch eller ngot sdant och sa, att nu har vi bestmt oss fr att vi skall vcka tal mot Christer P. Axel Morath har i utfrgning infr den tidigare Palmekommissionen bekrftat att Anders Helin hade ngot av en avvikande mening i talsfrgan. 18 Axel Morath uppgav ocks att det var han, som slutligen kom att fatta talsbeslutet. Solveig Riberdahl har uppgett att hon minns att Helin hade en ngot distanserad uppfattning, men att han inte var ensam om att inse svagheterna i bevisningen. Hon hade emellertid inget minne av ngot sammantrde dr Helin skulle ha uttalat att han inte ansg att tal borde vckas. Valet av klagare i rttegngen utgick frn den grupp som d sedan lnge arbetat med frunderskningen: bitrdande riksklagaren Axel Morath, Solveig Riberdahl, Anders Helin och Jrgen Almblad. Att valet fll p Anders Helin, med bitrde av Jrgen Almblad, har av Axel Morath infr den tidigare Palmekommissionen motiverats med att det helt enkelt bedmdes som lmpligt. Anders Helin hade inga kontakter med mlsganden Lisbeth Palme innan de mttes i Stockholms tingsrtt vid rttegngen. Av utfrg- ningen med Anders Helin framgick att denne ansg att hans kontakt med Lisbeth Palme varit dlig och att den blev smre under huvudfr- handlingens gng. 16 Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den 28 september 1995. 17 Anders Helin syftade p riksklagaren och bitrdande riksklagaren, dvs. Magnus Sjberg och Axel Morath. 18 Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den 28 september 1995. 740 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 6.1.6 Domar m.m. 19 Stockholms tingsrtt Rttegngen i Stockholms tingsrtt pgick den 5 juni till den 10 juli 1989, under den tiden var Christer P fortsatt hktad. I dom den 27 juli 1989 dmde tingsrtten Christer P till livstids fngelse fr mord p Olof Palme och framkallande av fara fr annan avseende skottet mot Lisbeth Palme. Domen dikterades av nmnden, dvs. domstolens lek- mannaledamter, som var eniga och utgjorde en majoritet. Tingsrttens tv juristdomare, dvs. dess lagfarna ledamter, var skiljaktiga; de ansg att talet skulle ogillas och Christer P friknnas. Svea hovrtt Christer P verklagade och mlet togs upp i Svea hovrtt. Ny rttegng hlls mellan den 12 september och den 9 oktober 1989. Ngra dagar efter det att rttegngen avslutats frsatte Svea hovrtt Christer P p fri fot, vilket innebar att domen skulle komma att bli friande. I sin den 2 november 1989 meddelade dom friade Svea hovrtt enhlligt Christer P frn ansvar. Domen vann laga kraft och utgr alltjmt den slutliga bedmningen av brottsmisstankarna mot Christer P. Av domsklen framgr bl.a. fljande. Den vsentliga delen av bevisningen i mlet utgjordes av personer som i varierande grad identifierat Christer P. Hovrtten diskuterade drfr i ett srskilt avsnitt hur sdan s.k. identifikationsbevisning skall bedmas: Den bevisning som klagaren beropat i mlet utgrs till stor del av utsagor av personer som uppger sig ha sett en man, som klagaren gr gllande r identisk med Christer P, stende utanfr biografen Grand, gende bakom makarna Palme p Sveavgen och p sjlva brottsplatsen. Fr att en grningsmans identitet skall kunna faststllas under en brottsut- redning r det vanligt att mlsgande och vittnen frevisas fotografier p ett flertal personer. ven s.k. vittneskonfrontationer av de slag som gt rum i detta ml frekommer. P grundval av vad mlsgande och vittnen uppgivit vid sdana underskningar fr de sedan vid huvudfrhandlingen uttala sig om den tilltalade r identisk med eller liknar den person som de sett. Stor frsiktighet mste iakttas vid vrdering av identifikationsbevisning. Erfarenheten visar att ven i vrigt trovrdiga vittnen kan missta sig vid en 19 Domarna finns refererade i Rttsfall frn hovrtterna 1989, s. 310-353. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 741 identifiering. Astrid Holgerson (av frsvaret beropat expertvittne, vr anm.) har i sitt yttrande uppehllit sig vid detta och bl.a. hnvisat till den rapport som r 1976 avgavs i Storbritannien av en statlig undersknings- kommission, den s.k. Devlinkommissionen, vilken haft i uppdrag att granska olika teoretiska och praktiska frgor rrande identifikationsbevis- ning. Anledningen till att Devlinkommissionen tillsattes var den debatt som uppstod i Storbritannien sedan det framkommit att tv, som det sedermera visade sig oskyldiga mn i brjan av 1970-talet hade dmts till fngelse- straff p grundval av identifikationsbevisning. Det ena fallet gllde en man som dmts till ett lngvarigt fngelsestraff fr att ha skjutit p en polisman och fr stld ur parkeringsmtare. Sex av de personer som hade iakttagit grningsmannen i samband med brotten och under flykten frn brotts- platsen hade vid rttegngen hrts som vittnen och drvid frklarat att den tilltalade var grningsmannen. P grund av teknisk bevisning, som ngra r senare kunde skras efter husrannsakan hos en annan man, kunde fast- stllas att det var denne som begtt brotten och att den frst dmde mannen var helt oskyldig. (Fr en nrmare redogrelse fr fallet, se bilaga B.) Det finns mnga likheter mellan omstndigheterna i det engelska rttsfallet och det nu aktuella mlet. Bl.a. kan noteras att misstankarna i bda fallen kommit att riktas mot en person som tidigare dmts fr brott av samma slag som det talade brottet. Mlsganden har i bda fallen varit nrvarande vid tidigare konfrontationer men d inte utpekat ngon som grningsman. Sedan mlsganden konfronterats med den tilltalade har mlsganden varit bergfast vertygad om att denne var grningsmannen. Den engelske polismannen frklarade vid ett tillflle att den tilltalades ansikte var inprntat i hans hjrna. Mlsgandena har varit synnerligen trovrdiga personer, vana att gra observationer och att anteckna sig dessa till minnes. P grund av den situation som brotten frsatt dem i mts de av sympati och medknsla, vilket kan medfra en tendens att fsta srskilt stort avseende vid deras uppgifter. I Devlinkommissionens rapport framhlls att svrigheten att bedma om identifikationsbevisning r tillfrlitlig eller ej beror p att vittnet inte har ngon berttelse vars detaljer kan prvas svitt gller sannolikhet, sammanhang etc. Visserligen kan frgan om belysning, den punkt varifrn observationen gjordes och avstndet frn det som observationen gller utvisa i vilken utstrckning vittnet gjort bruk av sin fantasi. Men i vrigt finns det enligt rapporten mycket sm mjligheter att bedma vad vittnet har att bertta om sina iakttagelser. Tror vittnet sig ha ett gott minne och en god iakttagelsefrmga men faktiskt inte har det, s r detta inte en omstndighet som mrks p hans upptrdande. I Devlinrapporten framhlls srskilt att vittnen, som sjlva r vertygade om att deras identifiering r riktig och som lyckas verfra denna vertygelse p juryn, inte sllan visat sig ha tagit fel. 742 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Enligt Devlinkommissionens mening borde drfr ingen dmas p grundval av identifikationsbevisning om denna bevisning inte vinner std av bevisning av annat slag. Enbart identifikationsbevisning borde dock undantagsvis kunna godtas om det frelg srskilda omstndigheter, ssom att vittnet knner den som vittnet utpekar. Hovrtten finner fr egen del att det r vanskligt att fastsl en allmngiltig regel om under vilka frutsttningar en mlsgandes eller ett vittnes ut- pekande av den tilltalade som grningsman skall kunna godtas som full bevisning om identiteten. Vad som emellertid r viktigt att understryka r de faror fr rttsskerheten som ett frlitande p sdan bevisning innebr. Det r ltt att missta sig p en person om det saknas srskilt ptagliga hll- hakar fr minnet. Det nyss redovisade engelska rttsfallet r en god illustration i detta avseende. Det r viktigt att en mlsgandes eller ett vittnes personliga trovrdighet inte leder till att domstolen avstr frn att kritiskt granska om mlsgan- dens eller vittnets iakttagelser har gjorts under sdana frhllanden att utpekandet av den tilltalade r att anse som tillfrlitligt. Domstolen mste vara uppmrksam p sdana omstndigheter som frsvagar tillfrlitligheten i utsagan, t.ex. att det var mrkt p platsen, att observationstiden var mycket kort, att mlsganden eller vittnet inte sett vederbrande tidigare eller inte var nrmare bekant med honom eller henne m.m. Det r ocks viktigt att inte bortse frn omstndigheter som talar emot att den tilltalade r grningsmannen. I det engelska rttsfallet fanns sdana omstndigheter. S saknades t.ex. utredning om att den tilltalade haft tillgng till vapen och ngon frklaring fanns inte till vissa relevanta fingeravtryck som inte var den tilltalades. Sdana omstndigheter mste uppfattas som varnings- signaler. Det r mot denna bakgrund som hovrtten skall bedma Lisbeth Palmes ut- pekande av Christer P som den man som hon sg utanfr Dekorima i hrnet av Tunnelgatan och Sveavgen och de vittnesml som avgivits rrande iakttagelser angende en man utanfr biografen Grand, vid gatukket och p brottsplatsen. Den helt verskuggande identifikationsbevisningen i mlet utgjordes av mlsganden Lisbeth Palmes utpekande av Christer P som den man hon sett p mordplatsen. Efter att ha konstaterat att grningsmannen var identisk med den man flera vittnen sett springa in p Tunnelgatan uttalade hovrtten: Lisbeth Palme har berttat att hon omedelbart efter skotten bestmde sig fr att ska hjlp, att hon drfr tittade sig omkring och att hon d ome- delbart fick syn p en person som stod vid avfasningen till Dekorima och orrligt stirrade. Hon har vidare uppgivit: Eftersom hon skte hjlp, tittade hon mycket noggrant p personen och hon frstod d intuitivt att hon inte skulle f ngon hjlp av denne. Hon fortsatte d ska bakt och upptckte SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 743 en person som kom lngre bort. Nr hon tittade vdjande p den personen rrde han huvudet i sidled ngot som hon uppfattade som ett avvisande av att p ngot stt hjlpa till. Nr hon sedan tittade tillbaka sg hon den person som sttt och stirrat p henne rra sig med ngra steg. Han befann sig nu p Tunnelgatans sdra sida. Mannen frflyttade sig med studsande steg, uppdragna axlar och ngon sorts ojmnhet som gav ett spnstigt in- tryck. Det var en kort intervall, 15-30 sekunder, mellan de bda iakttagel- serna av mannen. Det var ingen annan person i nrheten vid den frsta observationen. Dremot kan hon inte sga huruvida ngon hunnit till platsen nr hon sg mannen den andra gngen d denne var p vg dri- frn. Hovrtten fortsatte med att konstatera att vittnesmlet visade att Lisbeth Palme haft mjlighet att iaktta grningsmannen, att iakttagelserna dock varit kortvariga, att belysningen p platsen, enligt vad hovrtten sjlv konstaterat p plats frmst motljuset frn Dekorimas skyltfnster gjorde att det inte varit mjligt att skert iaktta detaljerna i ett ansikte. Drefter frdes ett resonemang om Lisbeth Palmes tillstnd just efter skotten. Efter att ha redogjort fr ett antal vittnesml, enligt vilka Lisbeth Palme p brottsplatsen fretett symptom p chocktillstnd, drog hovrtten fljande slutsats: Av utredningen framgr att Lisbeth Palme gjorde sina iakttagelser av mannen p brottsplatsen innan ngot av vittnena kom fram till henne. Nyss redovisade vittnesml r drfr av begrnsat vrde nr det gller att be- dma hennes tillstnd i detta gonblick. De som frst kom fram till henne var Anna H och Stig E. Det frhllandet att de uppfattade henne p olika stt kan frklaras av att Lisbeth Palme kan ha knt strre frtroende fr Stig E. Hovrtten finner inte anledning dra annan slutsats av vittnesmlen n att Lisbeth Palme helt naturligt och ssom hon ocks sjlv har uppgivit var upprrd samt att hon var angelgen att se till att Olof Palme snabbt frdes till sjukhus. Att hon var upprrd kan dock ha pverkat hennes mjligheter att gra skra iakttagelser. Betrffande Lisbeth Palmes utpekande av Christer P resonerade hov- rtten p fljande stt: Lisbeth Palme har ven i hovrtten utan att tveka pekat ut Christer P som grningsman. Hon har vidare beskrivit att hon vid videokonfrontationen den 14 december 1988 blev chockad ver att hon d knde igen Christer P s tydligt samt att det vid huvudfrhandlingen i tingsrtten blev en n starkare upplevelse av att det var vederbrande. Lisbeth Palme har i hovrtten givit intryck av att bemda sig om att s noggrant som mjligt terge sin minnesbild frn hndelsen. Det rder inte ngon tvekan om att Lisbeth Palme sjlv r vertygad om att det var Christer P hon sg p brottsplatsen omedelbart efter skotten. Hovrtten 744 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 finner allts ej skl att ifrgastta att hennes utsaga verkligen terger hennes minnesbild. Hovrttens bedmde allts Lisbeth Palme som trovrdig, och vergick sedan till att bedma huruvida de uppgifter hon lmnade var tillfr- litliga: En naturlig utgngspunkt fr en sdan bedmning r de uppgifter som hon lmnat till polisen i nra anslutning till hndelsen. De frsta uppgifterna om sina iakttagelser lmnade Lisbeth Palme p sjukhuset den aktuella natten. Enligt frunderskningsprotokollen hade hon d ingen uppfattning om vem som kunde ha avlossat skotten. Vidare avgavs fljande signalement: stor, kraftig, mrkhrig, ikldd midje- eller -lng bl eller mrkbl tckjacka. Frn det frhr som hlls den 1 mars 1986 kl. 15.35 r fljande att notera: Framme vid korsningen med Tunnelgatan hrde fru Palme smllar, sannolikt tv till antalet. De lt inte som om de kom frn nra hll. Hon trodde att det var ungdomar som lekte med smllare och vnde sig mot maken fr att kommentera saken. I samma gonblick sjnk han ihop, kraftigt bldande frn brst och mun. Fru Palme hrde ytterligare en smll samtidigt som hon knde hur det brnde till p ryggen. Snett bakifrn sg hon ur en man sprang in p Tunnelgatan. Han stannade en bit in och vnde sig om varefter han fortsatte. Ngon annan lade hon inte mrke till. Mannen som sprang in p Tunnelgatan uppfattade fru Palme som varande i 40-rsldern, ca 180 cm lng och med kompakt kropp med kort hals. Han var mrk men inte p ett direkt sydlndskt stt utan hret var mer brunaktigt. Han var ikldd en bl, ngot litet bullig tckjacka som gick en bit nedanfr midjan. Han de hade vidare mrka, troligen gr byxor. I vrigt lade fru Palme inte mrke till ngra detaljer vare sig i utseende eller kldsel. Det br hr noteras att Lisbeth Palmes uppgifter ger intryck av att hon sett mannen endast snett bakifrn och att hon inte lagt mrke till ngra detaljer i utseendet. Enligt frunderskningsprotokollet har Lisbeth Palme den 8 mars 1986 nskat, efter att ha sett fantombilden p den misstnkte mrdaren, komplettera sin tidigare utsaga ngot. Vidare framgr att hon ven hade diskuterat saken med Mrten Palme. Lisbeth Palme har drefter uppgivit: Hon uppfattade det som om mannen som sprang in p Tunnel- gatan hade ett ngot rundare, fylligare ansikte n det p fotot. Dragen i vrigt, mun och nsa uppfattade hon som raka. Den korta halsen kan kanske frklaras med att han rrde sig med uppdragna axlar. Svitt framgr av frunderskningsprotokollet har Lisbeth Palme allts inte brjat beskriva formen p ansiktet p den man hon sg frrn hon ftt se den s.k. fantombilden. Hon har i hovrtten uppgivit att fantombilden blev en hjlp fr henne att beskriva bilden bttre. I detta frhllande ligger en risk att det drefter inte lngre var frga om ngon ofrvanskad minnesbild SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 745 av en iakttagelse av mannen utan att fantombilden ftt betydelse fr hennes fortsatta beskrivning av mannen. Enligt frunderskningsprotokollet har Lisbeth Palme frst vid ett samtal med Hans Holmr den 25 mars 1986, dvs. drygt tre veckor efter hndelsen, lmnat uppgift om detaljer i mannens ansikte. Enligt anteckningarna frn samtalet beskrivs grningsmannen ha stirrande blick, bulliga kindknotor och vit verlpp. Det br noteras att den person hon iakttagit i anteck- ningarna beskrivs som grningsmannen. Det r ocks frsta gngen som det redovisas att Lisbeth Palme sett honom i ett tidigare skeda n vad hon tidigare uppgivit: Nr Lisbeth ser honom gr han ut till vnster snett fram mot det upplysta fnstret i affren i hrnan. Han blickar tillbaka som fr att kontrollera om han lyckats och fortstter in i grnden. Enligt en sammanstllning av frhr som hlls den 29 april samt den 5 och 6 maj 1986 har hon lmnat ett mer detaljerat signalement: D hon tittade upp frn maken, som fallit ihop p trottoaren, sg hon en man med stirrande blick titta p dem. Mannen befann sig p ca 10-15 meters avstnd och stod i hrnet av Tunnelgatan. Hon beskriver mannen som vara i 40- rsldern och omkring 180 cm lng, ha en intensivt stirrande blick, ha smala, tunna lppar och ljus, platt verlpp, ha en rak panna med raka gonbryn samt ha ett rektangulrt och stelt stirrande ansikte med kraftigt, ngot framskjutet hakparti och markerade kindsidor. Han var ikldd mrkbl/marinbl jacka som gick nedanfr midjan, dock ej till knna, och han hade mrka byxor. Mannen var bred ver axlarna men gjorde inget stort intryck. Han verkade dra upp axlarna och hade ett kort halsparti. D hon senare sg mannen rra sig, gjorde han ett spnstigt, vltrnat intryck p henne. Hon kunde inte se om mannen hll ngot i hnderna. P frga om hon sett om mannen bar glasgon eller ej, var hon ej sker, hon uppgav sig ha svrt att komma ihg just den detaljen hos mnniskor som hon trffat. Betrffande eventuell huvudbonad var hon inte heller sker. Hans huvud gav dock ett cendr-brunt intryck. Han var varken blond eller svart- muskig. Lisbeth Palme har allts vid dessa senare frhr svl erinrat sig att hon sett mannens ansikte som tergett detaljer i hans utseende. En frklaring kan skas i vad hon uppgivit drom, att det inte var frrn den tekniska utredningen fastslog att skotten kommit frn nra hll som hon fick klart fr sig att det mste ha varit den man hon sg vid Tunnelgatans mynning som avlossat skotten. I hovrtten har hon sagt att det nog var frst d som hon bttre kunde ta fram sin minnesbild av mannen. Det kan vl frhlla sig s att man frst efter en tid erinrar sig en iakttagelse. Det mste d emellertid rent allmnt finnas en risk fr att minnesbilden inte lngre r ofrvanskad utan att den kan ha pverkats av andra omstndigheter. Risken fr antas vara srskilt ptaglig i en s upp- mrksammad brottsutredning som den frevarande med den omfattande publicitet som den redan frn brjan ftt i massmedia. 746 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Hovrtten redogjorde fr vissa i mlet redovisade forskningsrn rran- de s.k. traumatiska minnen. Enligt dessa var minnet av central informa- tion i en traumatisk situation bttre n i en vardaglig situation, medan motsatsen gller fr perifer information, som man minns smre i en traumatisk situation n i en vardaglig situation. Hovrtten fortsatte: Nr det gller den traumatiska situation som Lisbeth Palme befann sig i p brottsplatsen ligger det, enligt hovrttens mening, nrmast till hands att anta att det centrala fr henne var att hennes make var skjuten och uppenbarligen svrt skadad. Enligt egen uppgift tittade hon sig omkring fr att ska hjlp. Dremot frefaller hon inte ha haft ngon tanke p att grningsmannen kunde befinna sig p platsen, eftersom hennes omedelbara intryck varit att skotten, som hon frst uppfattat som barns smllare, avlossats p lngre hll. Ssom tidigare redovisats var det inte frrn den tekniska bevisningen fullt klarlade att grningsmannen mste va varit den person som stod vid Tunnelgatans mynning som hon kunde ta fram minnesbilder av denna person bttre. Av hennes uppgifter kan allts den slutsatsen dras att hon nr hon tittade upp mot mannen inte insg att det vara grningsmannen. Hon tittade p mannen fr att se om hon kunde f hjlp men fick intuitivt klart fr sig att denne inte skulle hjlpa till. Lisbeth Palme kan i det lget inte rimligen ha haft ngon anledning att registrera detaljer i mannens utseende; det centrala fr henne var ju att skaffa hjlp till sin svrt skadade make. Det frhllandet att hon vid polisfrhret den 1 mars 1986 inte verkar ha kunnat erinra sig mannens ansikte ger ocks std fr antagandet att mannens utseende inte varit av central betydelse fr henne nr iakttagelserna av mannen gjordes. Lisbeth Palmes utpekande gde rum vid konfrontationen den 14 december. Hovrtten ansg att utpekandet vid senare frhr och vid rttegngarna saknade sjlvstndig betydelse. Hovrtten uppehll sig drfr vid hur konfrontationsfrhret den 14 december gtt till och hade i det sammanhanget ven p eget initiativ franstaltat om frhr med Solveig Riberdahl. Resonemanget utmynnade i en slutlig bedmning angende den identifikationsbevisning som frebragts genom Lisbeth Palmes utsaga: Betrffande frgan vilken information som Lisbeth Palme hade tillgng till fre konfrontationen r det genom hennes egna uppgifter samt uppgifter av Mrten Palme och Solveig Riberdahl klarlagt att hon under hsten 1988 av klagarna informerats om att polisen inriktade sina spaningar mot tre eller fyra personer, dribland en man som tidigare dmts fr grova vldsbrott och var bosatt i en frort norr om Stockholm. Enligt Mrten Palmes vittnesml omfattade informationen till familjen Palme uppgifterna att mannen var dmd fr mord, bosatt i Sollentuna samt alkoholiserad. Det r vidare utrett att kvllstidningarna Expressen och Aftonbladet den 14 december 1988 innehll sdana uppgifter om den gripne. Lisbeth Palme SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 747 har uppgivit att hon inte lst dessa tidningar men att hon sett lpsedlarna. Hon har vidare berttat att hon p ngot stt fre konfrontationen hade ftt uppgift om att den gllde ngon som hade alkoholbesvr. Lisbeth Palme har frklarat att hon inte medvetet letat efter ngon person med alkohol- besvr bland figuranterna i konfrontationsgruppen. Det kan dock inte uteslutas att hennes knnedom om att den gripne var alkoholiserad kan ha bidragit till att fokusera hennes uppmrksamhet p nr 8 (Christer P) vid konfrontationen. Trots att hon enligt egen uppgift hade bestmt sig fr att inte kommentera figuranterna frrn efter visningen yttrade hon ssom framgr av protokollet ver konfrontationen efter visningen av de in- ledande bilderna dr hela konfrontationsgruppen str uppstlld, det ser man vem som r alkoholist, det r nr 8, men det r inte bara det. Bevis- vrdet av utpekandet reduceras ocks av att Lisbeth Palme vid den andra visningen endast sg sekvensen med nr 8. Vidare kan konfrontationsgruppens sammansttning ha bidragit till att Christer P blev utpekad. Det frelg naturligtvis svrigheter att med kort varsel f fram figuranter med lmpligt utseende. Christer P ger emellertid p.g.a. slitna byxor och sitt lngre, ovrdade hr ett avvikande intryck. ven hans ansiktsfrg och sammanbitna ansiktsuttryck skiljer honom frn fler- talet andra figuranter. Stor vikt mste ocks lggas vid den lnga tid, nstan tre r, som kom att frflyta frn mordet fram till visningen av konfrontationsvideon. Man kan inte ta fr givet att Lisbeth Palme d har en ofrvanskad minnesbild av ansiktet p den man som hon vid iakttagelsen inte uppfattade som gr- ningsman. Det mste sledes freligga ett betydande utrymme fr att hon kan ha misstagit sig vid identifieringen. Hovrtten ansg allts inte att Lisbeth Palmes identifiering av Christer P var tillfrlitlig. Drmed var utgngen i praktiken klar, eftersom den vriga bevisningen var vsentligt svagare. Hovrtten sammanfattade sina vervganden p fljande stt, under rubriken Slutvervgan- den: Hovrttens bedmning av bevisningen under avsnitten om spelklubben Oxen och pstdda iakttagelser i Mrsta och Rotebro innebr att Christer P inte har ngot alibi fr mordkvllen. klagarens hypotes om hur mordet gtt till bygger p antagandet att Christer P upptckt makarna Palme vid deras ankomst till biografen Grand, att han bestmt sig fr att dda statsministern och drfr skaffat fram en revolver, att han vntat utanfr biografen och fljt efter makarna Palme nr de promenerade p Sveavgens vstra sida, att han passerat dem i samband med att de sneddade ver Sveavgen vid Adolf Fredriks kyrkogata och stannade till vid klnningsaffren, samt att han drefter invntat dem vid avfasningen vid butiken Dekorima. 748 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Hovrtten har i avsnitten om biografen Grand och gatukket prvat hllbarheten av den indiciekedja som klagaren beropat till std fr sin hypotes. I korthet innebr hovrttens bedmning fljande. Birgitta W:s uppgifter innefattar inte ngon sker identifiering av Christer P. Eftersom vittnesmlet inte heller stds av annan utredning om samma tillflle, om- kring kl. 21, r det inte bevisat att Christer P d befunnit sig utanfr Grand. Nr det sedan gller de olika iakttagelserna utanfr Grand efter kl. 23 talar Lars E:s uppgifter fr att Christer P d uppehllit sig dr. ven Roger :s uppgifter talar fr detta. Men det kan ocks ha varit en person som var mycket lik Christer P som de iakttog. Varken Mrten Palmes uppgifter eller ngon annan utredning utgr bevis fr att ngon fljde efter makarna Palme frn Grand. Vad Ljubisa N iakttagit utanfr gatukket visar sedan att ngon gick efter makarna nr de passerade gatukket men hans iakttagelse och utpekande har inte skett p sdant stt att identifieringen av Christer P kan anses tillfrlitlig. Nr det gller strckan frn gatukket till mordplatsen finns det i utredningen inte redovisat ngra iakttagelser om att ngon gtt efter makarna Palme. Sammanfattningsvis ger utredningen allts inte ngot tillfrlitligt belgg fr pstendet att Christer P fljt efter makarna Palme frn Grand till mordplatsen. Lisbeth Palme har med stark personlig vertygelse pekat ut Christer P som grningsman. Som framhllits mste stor frsiktighet iakttas vid vrdering av identifika- tionsbevisning, eftersom erfarenheten visar att ven i vrigt trovrdiga mlsganden och vittnen kan missta sig vid en identifiering. Det finns drfr anledning att vara uppmrksam p sdana omstndighet som fr- svagar tillfrlitligheten i Lisbeth Palmes utpekande. Som frut anfrts har Lisbeth Palmes iakttagelser varit kortvariga. Be- lysningen p platsen har inte medgett ngra tydliga iakttagelser av mannens ansikte. Att Lisbeth Palme varit upprrd kan ha pverkat hennes frmga att gra skra iakttagelser. Nr det gller Lisbeth Palmes mjligheter att bevara sin minnesbild mste beaktas att hon gjort sina iakttagelser i en fr henne traumatisk situation. I mlet redovisade forskningsrn visar att det i sdana hndelser r den centrala informationen som man minns, medan minnet fr perifer information t o m r smre n fr perifera detaljer i en neutral hndelse. Eftersom Lisbeth Palme, nr hon gjorde iakttagelserna av mannen, inte hade klart fr sig att det var grningsmannen som hon sg, kan man inte utg frn att detaljer i mannens utseende var det centrala fr henne. Det frhllandet att hon vid polisfrhret den 1 mars 1986 inte kunnat terge ngra detaljer i mannens utseende talar ocks fr att detta var av perifer karaktr i hennes iakttagelse. Med hnsyn till detta och hennes uppgift att hon frst p ett senare stadium av utredningen var i stnd att bttre ta fram sin minnesbild av den man hon iakttagit finns det en risk fr att denna d inte lngre var ofrvanskad. Minnesbilden kan ha varit pverkad av andra omstndigheter. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 749 Att det sedan frflt nstan tre r till den fr identifieringen avgrande videokonfrontationen, den 14 december 1988, r gnat att vidga utrymmet fr misstag vid identifieringen. Det kan inte heller uteslutas att sammansttningen av konfrontations- gruppen har bidragit till utpekandet; Christer P skilde sig frn vriga figuranter ifrga om kldsel, frisyr, ansiktsfrg och ansiktsuttryck. Vidare kan den frhandsinformation om den misstnkte som Lisbeth Palme hade ftt ocks ha bidragit till utpekandet. Inget av vittnena p sjlva brottsplatsen har gjort sdana iakttagelser av grningsmannens ansikte som kan utgra grund fr identifiering. Brotts- platsvittnenas iakttagelser av grningsmannens kldsel, kroppsbyggnad och gngstil innehller inte heller s srprglade detaljer att de kan lggas till grund fr ngon sker identifiering. Vad som srskilt r gnat att inge betnkligheter r att det i mlet inte finns ngon tekniskt bevisning som kan binda grningsmannen vid brottet. Det r allts inte utrett vilket mordvapen som anvnts eller var det nu finns. Det finns ingen utredning om fingeravtryck, krutstnk p klder e d som kan binda Christer P vid de talade grningarna. Vidare saknas utredning om att Christer P tidigare anvnt sig av hand- eldvapen. Vad som framkommit i mlet tyder nrmast p att han inte varit intresserad av skjutvapen. Inte heller ger utredningen ngot konkret belgg fr att han den aktuella kvllen hade tillgng till eller hade skaffat fram ngot skjutvapen. Vad som framkommit om Christer P:s personlighet och livsfring en frtidspensionr som missbrukar sprit och narkotika talar snarast mot att han skulle beg ett brott som det nu aktuella. Visserligen har Christer P tidigare gjort sig skyldig till allvarliga vldsbrott men det har d rrt sig om tmligen momentana aggressionsutbrott. Svitt framkommit har Christer P aldrig tidigare gjort sig skyldig till den typ av planlagt vldsbrott som det synes vara frga om i detta fall. Det mste ocks tillmtas betydelse att det inte visats, eller ens gjorts antagligt, att Christer P haft ngot motiv att mrda statsministern. Riksklagarens beslut att inte verklaga till Hgsta domstolen Riksklagaren hade mjlighet att fra mlet vidare till Hgsta domstolen men valde att inte gra det. Ett sdant stllningstagande krver inte ngot formligt beslut och dokumentation freligger heller inte i detta fall. I samtal med den tidigare Palmekommissionens ord- 750 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 frande och sekretariat har dvarande riksklagaren Torsten Jonsson, enligt vad som antecknats, 20 uppgett: Nr domen meddelades uppkom frgan om mlet skulle fras till Hgsta domstolen (HD). Enligt den d gllande instruktionen fr riksklagaren skulle verprvning i HD ske endast om srskilda skl frelg. Sdana skl ansgs enligt praxis freligga om frutsttningarna fr prvningstillstnd frelg .... Svitt hr r av intresse frutsatte det att ett prejudikatsintresse frelg, ngot som helt saknades i mlet eftersom det rrde rena bevis- frgor, eller att resnings- eller domvilloskl fanns, eller ny bevisning. Inte heller de senare frutsttningarna frelg. Utifrn gllande instruktion fr riksklagaren och tidigare tillmpning drav saknades sledes skl fr att begra prvning i HD av hovrttens friknnande dom. Mlet mot Christer P rrde rena bevisfrgor. Om mlet hade rrt annan person n Olof Palme hade det knappast vervgts att verklaga hovrttens friande dom. Jonsson, och ven Axel Morath, var dock instllda p att verklaga domen om ngon av dem ansg att det fanns en mjlighet till framgng. De formella frutsttningarna i instruktionen pverkade drfr inte deras bedmning av frgan. Efter mycket noggranna vervganden bedmde Jonsson att det inte fanns frutsttningar fr ndring i hovrttens dom. Axel Morath gjorde samma bedmning. Jonsson samrdde ven med chefsklagaren Anders Helin och byrchefen hos Riksklagaren Jrgen Almblad, vilka hade frt mlet i tingsrtten och hovrtten, och de hade samma uppfattning. Ngot formellt beslut att inte verklaga meddelades inte, men stllningstagandet offentlig- gjordes ngra dagar innan laga kraft och Lisbeth Palme informerades srskilt i samband drmed. Torsten Jonsson upplyste ven om att Lisbeth Palme tillsammans med tv av sina sner hade beskt honom ungefr tv veckor efter domen. Hon hade redogjort fr sin uppfattning om domen, som hon ansg felaktig. Skadestnd I anledning av den friande domen begrde Christer P hos Justitie- kanslern, JK, skadestnd fr att han hade bervats friheten under knappt tio mnader. JK beslt sedermera att staten till Christer P i er- sttning fr det lidande denne frorsakats genom frihetsbervandet skulle utge 300 000 kr (se JK-beslut 1990, D 1). 20 PK-Minnesanteckning nr 18. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 751 6.1.7 Utredningen mot Christer P efter domen och fram till 1996 Allmnt om frutsttningarna fr en fortsatt utredning m.m. En friande brottmlsdom innebr att talet ogillats och att den tilltalade juridiskt friknts frn brottsmisstanken. Den innebr formellt sett inte att domstolen funnit det bevisat att den tilltalade faktiskt r oskyldig. I och fr sig kan en domstol avfatta sina domskl s att det framgr att den ansett det bevisat att den tilltalade inte bara juridiskt utan ocks faktiskt r oskyldig. I detta fall innebar domsklen inget utver att domstolen inte funnit det bevisat att Christer P begtt mordet. Domsklen innehll vissa vervganden som antydde att domstolen tvivlade p att Christer P var rtt man (t.ex. angende dennes person och livsfring), men i allt vsentligt var det en normal friknnande brottmlsdom, som inte till vare sig form eller innehll innebar annat n att hovrtten funnit att klagaren inte hade kunnat styrka sitt pstende att Christer P begtt mordet. I och med att en friknnande dom vunnit laga kraft kan den sak som prvats i princip inte tas upp igen. Svensk rtt hller dock ppet fr en omprvning ven fr friande brottmlsdomar. S.k. resning kan beviljas av Hgsta domstolen under bl.a. den frutsttningen att det fram- kommit nya bevis eller omstndigheter som, om de tidigare varit knda, sannolikt skulle ha lett till en fllande dom. Det sagda innebr att det frn formell synpunkt inte fanns ngot hinder mot att fortstta utreda om Christer P likvl begtt brottet, trots att detta dittills inte gtt att leda i bevis. En rttslig ordning dr sdan fortsatt utredning mot en friknd person medges kan naturligtvis ifrgasttas, men ocks frsvaras. Rttslget r under alla frhllanden klart och det medgav en fortsatt utredning. Den fortsatta utredningen Den fortsatta utredningen innebar frst och frmst att PU noga analyserade domen. Uppfattningen inom Palmegruppen om domen var enligt Hans lvebro att denna r bedrvlig; kritiken synes srskilt ta sikte p hovrttens vervganden angende identifikationsbevisning och dess beropande av den s.k. Devlinrapporten, som enligt Hans lvebro hade vertolkats. Det mste emellertid samtidigt noteras att det inom Palmegruppen nrmast tycks ha funnits en frvntan att hovrttsdomen skulle bli friande. Hans lvebro har fr sin del fr den 752 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 tidigare Palmekommissionen uppgivit att han infr hovrttsfrhand- lingen var helt instlld p en friande dom och han har ven uttryckt frstelse fr hovrttens stllningstagande i s mtto att han sagt, att han inte sjlv skulle ha velat sitta i en domstol och sga, att Christer P begick mordet 21 . Inom PU som helhet synes man ha dragit slutsatsen att det fr en framtida fllande dom skulle komma att krvas teknisk bevisning och att det drvid i frsta hand gllde att finna mordvapnet. (Betrffande kravet p teknisk bevisning kom frunderskningsledningen senare, i samband med att frgan om resning aktualiserades, att gra en annan bedmning.) Av vr redogrelse fr den vergripande inriktningen av utred- ningsarbetet under ren har framgtt att utredningen mot Christer P ven efter den friande domen fortsatte att utgra en vsentlig del av arbetet. Som tidigare nmnts hade man inom PU helst fortsatt utred- ningen mot Christer P lngre innan han greps n vad som nu blev fallet. Vid talet var utredningen egentligen inte frdig. Det innebr att det fanns saker kvar, som man nu kunde g igenom igen och komplettera. Spaningen mot Christer P terupptogs. Tips angende Christer P fort- satte att komma in; dessa mste givetvis bearbetas. Det fortsatta utredningsarbetet ledde dock inte till ngot genombrott. S sent som i november 1996 frklarade Hans lvebro att det material som fanns betrffande Christer P enligt hans mening inte rckte fr resning. 22 (Se vidare nedan om Riksklagarens stllningstagande frn samma tid.) Vren 1995 begrde den tidigare Palmekommissionens sekretariat hos PU ut alla uppslag angende Christer P, som registrerats efter den friande domen. Dessa uppslag, ca 300, gicks sedan igenom. Genom- gngen finns redovisad i en omfattande promemoria, dr varje uppslag beskrivs. I sin sammanfattande bedmning anfrde sekretariatet att utred- ningslget avseende Christer P inte nmnvrt frndrat synen p brottsmisstankarna mot Christer P: 21 --- det r precis som hovrtten sger, att det r efter s hr lng tid, med dom vittnesmlen, det finns ingen teknisk bevisning s --- r man inte helt vertygad skall man inte dma ngon. Jag skulle inte vilja ha suttit dr och sagt, att det r Christer P. (Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den 29 november 1995.) 22 Hans lvebro infr kommissionen i samband med att PU lmnade syn- punkter p RRV:s expertgranskning av utredningsarbetet den 21 november 1996. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 753 Endast ett begrnsat antal tips kan --- vid en objektiv bedmning sgas vara mer ptagligt intressanta ur brottsutredningens synpunkt. Det rr sig om tips om vad som sagts mellan Christer P och uppgiftslmnaren i frga, uppgifter om vapeninnehav och uppgifter som innebr att Christer P vid tiden kring mordet befunnit sig i nrheten av mordplatsen. Vid nrmare utredning i form av frhr och kontrollfrgor med andra har det dock i allt vsentligt visat sig att uppgifterna ofta helt saknat substans eller i vart fall inte p freliggande utredning kunnat fra saken nrmare en lsning. I dessa fall har givetvis vidtagna utredningstgrder varit ndvndiga, och de fr ven anses ha varit tillrckliga fr att uppslagen tills vidare skall kunna lggas t sidan. I ngra fall kan andra sidan intresset fr Christer P sgas ha varit vl ptrngande. Exempel hrp r uppgifter om att denne befunnit sig p ngon plats, ofta med tillgget att han upptrtt berusad eller i vrigt stkigt, utan att ngon annan information med berring till mordutredningen funnits. Inte sllan har i sdana fall frhr hllits med personer i Christer P:s nrhet och frgorna har inriktats p deras knnedom om denne och om umgngesvanor m.m. Det kan med visst fog sttas i frga om ngra utred- ningsinsatser i dessa fall varit ndvndiga. De utgr dock en i samman- hanget mindre del av alla uppslag och kan mjligen frsvaras med ambitionen att vara fullstndig och konsekvent. I ett stort antal uppslag har bedmningen av inkomna tips inte kunnat gras frrn ytterligare utredningstgrder gjorts i form av slagningar och frhr. Ansvaret fr och bedmningen av vilka ytterligare utredningsinsatser som vidtagits och nr uppslaget skall anses genomarbetade har vilat p spaningschefen Hans lvebro. I allt vsentligt har de utredningstgrder som beslutats varit vl avvgda och balanserade svl till form som omfattning. Inte i ngot fall har sdana uppgifter framkommit som franlett Palme- gruppen att p nytt hra Christer P. Sammanfattningsvis har genom den ovan redovisade brottsutredningen inte framkommit omstndigheter som i ngon avgrande utstrckning frndrar utredningslget eller pverkar synen p Christer P:s eventuella delaktighet i brottet. Bedmningen innebar allts att det i det dokumenterade utrednings- materialet kring halvrsskiftet 1995 inte hade tillkommit ngot som i avgrande grad hade frndrat utredningslget. I dokumentationen av den genomgng av mordutredningen som RRV-experterna 1996 utfrde p kommissionens uppdrag behandlas delar av utredningen mot Christer P ingende. I rapporten anmrks det att nya fakta tillkommit, dock utan stllningstagande till i vad mn brottsmisstankarna strkts. 754 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Riksklagarens behandling av resningsfrgan 1996 Den 23 november 1996 23 upprttade Solveig Riberdahl, d bitrdande riksklagare och frunderskningsledare, en promemoria i resnings- frgan. I promemorian diskuteras innehllet i tingsrtts- och hovrtts- domarna. Dessutom terges i sammandrag de uppgifter som Sigvard C lmnat till polis och domstol. Promemorian slutar med vervganden angende mjligheten att anska om resning, och fljande slutsats: De uppgifter som kommit fram efter hovrttens dom betrffande Christer P r enligt min uppfattning inte sdana att de sannolikt skulle ha lett till att Christer P fllts till ansvar fr brotten. I ett avslutande stycke anmrkte Solveig Riberdahl drutver att det kunde ifrgasttas om inte en del av de uppgifter som var aktuella hade varit knda s lnge att den s.k. ettrsfristen lpt ut. Det var vid denna tid sledes aktuellt att mer ingende vervga huruvida en resningsanskan skulle inges. Men Riksklagarens beslut blev att inte gra detta. 6.1.8 Riksklagarens resningsanskan och dess behandling Vren 1996 hade en handlingsplan rrande utredningen mot Christer P upprttats. Den innebar en kad fokusering p den delen av utred- ningen. Det var detta arbete som resulterade i att en resningsanskan ingavs den 5 december 1997. Resningsanskan Resningsanskan utgjordes av ett relativt omfngsrikt dokument omfattande 33 sidor. Den innefattade yrkanden och grunder i sjlva resningsrendet, men ven en redogrelse fr bevisning som, enligt vad Riksklagaren, R, uttryckligen angav, var avsedd att beropas i den mn resning skulle komma att beviljas. Av vad som drvid sades fram- gr att R hade fr avsikt att argumentera p ett annat stt i en eventuell ny rttegng n vid det frra tillfllet. I den nu fljande redo- visningen bortses i princip frn den delen av anskningsdokumentet. Sammanlagt beropade R i resningsrendet ett tjugotal nya vittnesml (delvis rrde det sig om tidigare knda vittnen, som avgivit 23 Dateringen r oklar. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 755 ndrade eller kompletterande utsagor). Vittnesmlen avsg nya, tidigare ej knda iakttagelser av Christer P under mordkvllen, upp- gifter frn i vart fall ett mordplatsvittne som numera anser sig knna igen Christer P, uppgifter om att Christer P erknt mordet eller p annat stt gjort medgivanden, uppgifter om Christer P:s relation till Lars T (bombmannen), uppgifter om Christer P:s tillgng till vapen, ett vittnesml enligt vilket Ulf Sp skall ha medgett att han lmnat felaktiga uppgifter nr han hrdes i domstol samt ett vittnesml enligt vilket Christer P fre mordet skall ha framfrt hot om att skjuta Olof Palme. Av dessa nya uppgifter synes R ha fst strst vikt vid iakt- tagelserna av Christer P under mordkvllen. Det framgr bl.a. av sjlva inlagan, t.ex. den nedan tergivna sammanfattningen, 24 som upptar de vittnen som i resningsanskan betecknades A, D, E och I. Om de upp- gifter dessa vittnen lmnade sgs fljande. 25 Vittnet A, som givit sig till knna redan innan hovrttsdomen mot Christer P vunnit laga kraft, uppgav att han sett Christer P vid upprepade tillfllen p mordkvllen. A hade denna kvll krt s.k. svarttaxi. Han hade observerat Christer P dels p Tegnrgatan mellan 22.15 och 22.30, dels vandrande norrut p Sveavgen strax eftert, dels utanfr biografen Grand vid 23-tiden och slutligen vid Dekorima (mordplatsen). Han knde Christer P sedan tidigare och var helt sker p att det var denne han iakttagit. Vid den sista observationen krde han Sveavgen sderut, varvid han, nr han nrmade sig Kungsgatan, hrde tv smllar. Han hade frsttt sammanhanget dagen drp, men inte vgat bertta vad han sett. Vittnet D lmnade sina uppgifter i september 1997. Mordkvllen hade hon skt Sigvard C och ringt p dennes porttelefon p Tegnr- gatan 16. Hon visste inte exakt nr, men hon hade kt in till stan med tunnelbana ngon gng mellan kl 20 och 21. Ingen svarade p port- telefonen. Nr hon gick drifrn hade hon mtt Christer P, som hon knde igen sedan tidigare, vid Konsum p Sveavgen. Han frgade om hon varit hos Sigvard C. P detta svarade hon att Sigvard C inte var hemma och att han nog hade gtt p bio. Hon sa s fr att bli av med 24 Det fr ven anses flja av att vittnesmlen i vrigt i hg grad var knda sedan tidigare och beaktade nr resningsfrgan d hade vervgts. Det gller uppgifterna kring Lars T, vad Sigvard C hade uppgivit och vittnet Leif L:s utsaga, om vilken R skriver att vrdet av hans nya insikter kan naturligtvis ifrgasttas. 25 Den redogrelse som hr ges avser allts det som sgs i resningsanskan. Vr redogrelse fr innehllet i det material som resningsanskan grundades p fljer lngre fram. Avvikelser i vr respektive R:s tolkning av materialet frekommer. 756 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 honom. Christer P hade d sprungit ver till Sveavgens andra sida. Det sista hon sg av Christer P var att han stod utanfr biografen Grand med ryggen mot gatan. Det var d fullt med folk utanfr biografen. Vittnet E hrde av sig i maj 1997. Han hade mordkvllen mellan klockan 23 och 24 krt Malmskillnadsgatan med bil sderut. Ungefr vid brandstationen (dvs. strax fre den plats dr Tunnelgatans trappor nr upp till Malmskillnadsgatan) kom en man springande ut i gatan frn hger sida. E fick bromsa och mannen halkade framfr bilen. De iakttog varandra 5-10 sekunder p kort avstnd. Mannen hade en skarp genomtrngande blick och en revolver i handen. Han sprang vidare in p en gata till vnster. E insg dagen drp att han sett statsministerns mrdare. Han uppgavs vara sker p att det var Christer P han sg. Vittnet I lmnade sina uppgifter till utredningen i april 1997. Mord- dagen hade han varit p tillflligt besk i Stockholm. P kvllen tog han en lng promenad. Han kom d bl.a. att g David Bagares gata frn Birger Jarlsgatan upp mot Malmskillnadsgatan. 1015 meter frn Malmskillnadsgatan mtte han en man som kom lunkande p David Bagares gatas norra sida. Klockan var d omkring 23.25. Mannen var andfdd och luktade svett. Han hade en skarp, intensiv blick. I uppgavs vara helt sker p att det var Christer P han mtte. R sammanfattade i sin resningsanskan det nya bevislget p fljande stt: Frgan om Christer P varit vid Grand omkring kl. 21.00 och d kunnat iaktta Olof Palme och Lisbeth Palme har kommit i ny belysning genom D:s vittnesml. Hon kan inte rimligen ha frvxlat Christer P med ngon annan. Hennes uppgifter frklarar ocks varfr Christer P begav sig till Grand och dr granskade biobeskarna. P Christer P:s frga om var Sigvard C befann sig hade D svarat att han nog gtt p bio. Enligt min mening r det genom D:s uppgifter i frening med de uppgifter som tidigare lmnats av Birgitta W och Inga numera klarlagt att Christer P faktiskt uppehll sig vid Grand omkring kl. 21.00. Vad angr frgan om Christer P varit vid Grand omkring kl. 23.00, dvs. vid tiden fr frestllningens slut, har genom A:s uppgifter ven den saken kommit i ny belysning. Inte heller A kan rimligen ha frvxlat Christer P med ngon annan. Christer P var en person som han knde sedan tidigare. Jag menar slunda att det genom A:s uppgifter i frening srskilt med de uppgifter som lmnats av Roger och Lars E nu kan bevisas att Christer P var vid Grand ocks nr frestllningen slutade. A har vidare berttat att han strax drefter sg Christer P utanfr Dekorima och i samma stund hrde tv skott. Om dessa uppgifter r riktiga och vinner tilltro, utgr de enligt min mening ensamma en avgrande pusselbit. Sedda i frening med Lisbeth Palmes bestmda utpekande av Christer P SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 757 som identisk med grningsmannen, anser jag att det redan p denna grund freligger starka skl som talar fr att Christer P r skyldig. Vad sedan gller E:s och I:s iakttagelser menar jag att det inte kan rda ngot tvivel om att det r grningsmannen som de (i likhet med Yvonne N) har sett p flykt frn brottsplatsen. Svl E som I r absolut skra p att den flyende mannen r identisk med Christer P. ven med beaktande av risken fr misstag vid identifiering av en frmmande mnniska som man bara sett som hastigast, hvdar jag att E:s och I:s berttelser p denna punkt r s vertygande att de var fr sig br vinna tilltro. Den bevisning som i vrigt beropas i resningsrendet leder inte p samma direkta stt fram till att Christer P r skyldig. Hgsta domstolens beslut HD avslog i ett den 28 maj 1998 meddelat beslut resningsanskan. I ett samma dag utgivet pressmeddelande sammanfattade HD sklen fr sitt avgrande p fljande stt (fr ett utfrligt referat, se Nytt Juridiskt Arkiv 1998, s. 321-343): Resning till nackdel fr en tilltalad fr beviljas under frutsttning att det fr brottet r freskrivet fngelse mer n ett r samt det beropas ngon omstndighet eller bevis som inte frebringats i brottmlet och fre- bringandet av omstndigheten eller beviset sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade dmts fr brottet (sannolikhetsrekvisitet). Resning fr dock inte beviljas p grund av ngot frhllande som var knt innan brottmlsdomen vann laga kraft, svida inte skanden gr sannolikt att han inte vid den domstol som meddelat domen eller genom verklagande kunnat beropa omstndigheten eller beviset eller att han haft giltig urskt att inte gra det (ursktsrekvisitet). Ytterligare en frutsttning r att anskan om resning grs inom ett r frn det att skanden fick knnedom om det frhllande som anskningen grundas p (ettrsfristen). Betrffande ursktsrekvisitet uttalar Hgsta domstolen att en strikt tillmpning av detta av hnsyn till den tilltalade br ske, att det inte framstr som ursktligt att inte Riksklagaren i hovrtten eller efter ver- klagande av hovrttens dom beropade sdan ny bevisningen som var knd innan domen vann laga kraft samt att de bevis av detta slag som beropas i resningsrendet allts inte skall beaktas vidare i frgan om resning. Detta gller bl.a. uppgifterna av det vittne som i resningsanskningen betecknas som A. En del av de nya bevisen i resningsrendet har blivit knda fr Riks- klagaren efter det att hovrttens dom vann laga kraft men mer n ett r innan resningsanskningen gjordes den 5 december 1997. P anfrda grunder anser Hgsta domstolen att vervgande skl freligger att ettrs- 758 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 fristen i resningsbestmmelserna skall rknas fr varje beropat nytt bevis samt att uppgifter av ett antal vittnen och viss skriftlig bevisning inte kan beaktas vidare i frgan om resning. Detta gller bl.a. uppgifterna av Sigvard C . Angende sannolikhetsrekvisitet berr Hgsta domstolen inledningsvis bl.a. fljande mera allmnna omstndigheter. Mordet p Olof Palme, den polisutredning av detta som har bedrivits och de rttegngar som hllits i mlet har varit utomordentligt uppmrksammade i massmedierna och den allmnna debatten. Mnga uppgifter om fallet har ftt vid spridning. En mycket stor penningbelning har utfsts till den som kan lmna avgrande uppgifter fr mordets uppklarande. Redan dessa frhllanden gr att upp- gifter som framkommit efter mlets avslutande mste bedmas med stor frsiktighet. Ocks den tid p mer n tolv r som gtt medfr att bevis- vrdet av nya uppgifter kan vara vanskligt att avgra. Vid sin prvning av resningsfrgan utgr Hgsta domstolen frn den bevisbedmning som hovrtten gjort. Den nya bevisningen br sledes be- dmas i frhllande till bevislget som detta framgr av hovrttens dom. Av de nya vittnen som fr beropas i resningsrendet behandlar Hgsta domstolen frmst D, E, I och Per S. ven om D:s uppgifter strker pstendet att Christer P varit utanfr biografen Grand nr makarna Palme kom dit, utgr de knappast ngon avgrande omstndighet fr skuldfrgan. Sammantaget anser Hgsta domstolen att berttelserna av E och I att de sett Christer P p Malmskillnadsgatan efter mordet inte har det bevisvrde, bedmda var fr sig eller tillsammans, att det r sannolikt att hovrtten hade funnit talet styrkt, om uppgifterna frebringats dr. Betrffande Per S:s uppgifter angende Lars T, vilka avser vapen- och motivfrgorna, hnvisar Hgsta domstolen till att Lars T inte r i livet och kan utfrgas i en ny rttegng och att han i polisfrhr frnekat inbland- ning. Hgsta domstolen konstaterar vidare att det saknas varje som helt utredning som visar att Christer P den 28 februari 1986 faktiskt hade en magnumrevolver med vilken han kunde skjuta makarna Palme. Det som Per S uppgett utgr uppgifter i andra hand och delvis tolkningar av vad Lars T sagt och kan ha menat. Det brev frn Lars T som Per S i april 1998 lmnat till Riksklagaren utgr i sig inte ngot starkare bevis fr Christer P:s skuld, och det s.k. testamentet av Lars T saknar strre bevisvrde. Inte heller de uppgifter som andra personer lmnat och som skall belysa motiv- frgan eller den vriga skriftliga bevisningen har ngon strre tyngd. Sammantaget r enligt Hgsta domstolen den nya bevisningen i motivdelen inte sdan att det r sannolikt att dess frebringande i hovrtten hade ndrat den friande domen. Det kan allts konstateras, uttalar Hgsta domstolen, att den beropade nya bevisningen i sina olika delar inte r sdan att ngot av bevisen sett fr sig SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 759 och mot bakgrund av hovrttens bevisbedmning sannolikt skulle ha lett till en fllande dom, om beviset frebringats i rttegngen. Frgan om den nya bevisningen i sin helhet har tillrcklig styrka fr att resningsanskningen skall kunna bifallas besvarar Hgsta domstolen med att det inte r sannolikt att talet skull ha bifallits i hovrtten, om den nya bevisningen frebringats dr. Sammanfattningsvis finner Hgsta domstolen att den nya bevisningen inte r av sdan beskaffenhet att resning kan beviljas i mlet. En ledamot av Hgsta domstolen r skiljaktig och anser att ven de bevis, som framkommit efter det att hovrttsdomen vann laga kraft men mer n ett r fre resningsanskningen, kan lggas till grund fr prvningen av anskningen men kommer, ven med beaktande av detta bevismaterial, till samma slutresultat som majoriteten i Hgsta domstolen. Vissa anmrkningar rrande tolkningen av HD:s beslut Av den av Riksklagaren beropade mer centrala bevisning, som HD kom att utesluta frn sin bedmning p formell grund, utgrs de viktigaste inslagen av uppgifterna frn vittnena A och Sigvard C. Uppgifterna av Sigvard C hade av Riksklagaren 1996 inte bedmts som tillrckliga fr resning. Det kan vidare anmrkas, att den domare i HD som var skiljaktig, beaktade Sigvard C:s uppgifter utan att det pverkade hans slutsats, som var densamma som majoritetens, dvs. att materialet inte rckte fr resning. Uppgifterna frn vittnet A beaktades inte alls av HD, inte heller av den skiljaktige domaren. A:s uppgifter synes heller inte ha vgts in i de vervganden som vid tidigare tillfllen hade gjorts i resningsfrgan av Riksklagaren. 6.1.9 Sammanfattande anmrkningar Utredningstgrder i anslutning till mordet Det inledande spaningsuppslaget mot Christer P framstr som mycket illa sktt. Utredarnas uppmrksamhet riktades tidigt mot Christer P. De opera- tivt ansvariga prioriterade sjlva uppslaget hgt (jfr den terkommande anteckningen Pri 3 p spaningsuppslagen). Christer P var dessutom knd hos kriminalpolisen och hade drvid en frn utredningens synpunkt intressant kriminell bakgrund. Likvl drjde det en dryg mnad en mycket lng tid i detta skede av utredningen innan 760 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 uppslaget kontrollerades. Nr s skedde utfrdes frhret, i vart fall av dokumentationen att dma, p ett oprofessionellt stt. Framfr allt underlt man att slutfra kontrollen. Inhmtandet av uppgifter frn Christer P sjlv var rimligen bara frsta steget i utredandet av hans frehavanden. Den enda tgrd som nu vidtogs kom i praktiken att bli s gott som meningsls. Med tanke p den vikt ingngsuppgifterna tillmttes r det svrt att frst hur uppslaget kunde ad acta-lggas p ett halvfrdigt underlag. De uppgifter Christer P lmnade gav ju honom p intet stt alibi, tvrtom, de innebar att han vistats i mordkvarteren under mordkvllen. De uppgifter han lmnade lmpade sig vl fr fort- satt utredning, t.ex. frhr med Sigvard C, som redan fanns i utred- ningen. Ett mer energiskt arbete hade sannolikt lett utredarna till Ulf Sp, som d hade kunnat hras betydligt tidigare n vad som blev fallet. Frutsttningarna att reda ut uppgifterna kring Christer P:s terkomst till bostaden hade d varit vsentligt bttre n de var tv och ett halvt r senare. Ulf Sp kom nu att fras in i bilden p ett annat, fr utredningen nrmast tursamt stt, via en rutinmssig frfrgan under en narkotika- utredning. Den som utredde de uppgifter angende Ulf Sp som d framkom synes i och fr sig ha missfrsttt ingngstipsets innebrd, men denna gng gick utredarna trots allt ett steg lngre och fretog en lt vara kraftigt frsenad kontroll av de lmnade uppgifterna. Detta ledde utredarna tillbaka till Christer P. Utredningsmannen som hrde Christer P vid detta andra tillflle kontrollerade de uppgifter Christer P lmnade och fann d ursprungsuppslaget samt fogade kopior ur detta till frhret. Men i stllet fr att franstalta om fortsatt utredning av de motsgelsefulla tidsuppgifterna, lade de ansvariga uppslaget ad acta. ven med beaktande av att det naturligtvis alltid r ltt att vara efterklok och att med facit i hand upptcka misstag, framstr det som svrbegripligt att den som tog del av detta alls icke omfattande material samlat, inte upptckte att Christer P och Ulf Sp lmnade helt skilda uppgifter om tidpunkten fr Christer P:s terkomst till lgenheten. Ulf Sp:s uppgift gav ingen av dem alibi, medan Christer P gav alibi t bgge tv. Det borde franlett ngon form av kontrolltgrd, i stllet lades uppslaget ad acta. I efterhand r det ltt att se att underlaget borde ha kat intresset fr Christer P och minskat intresset fr Ulf Sp, inte minst med beaktande av ingngstipsen avseende Christer P respektive Ulf Sp. I efterhand r det ocks ltt att se att Sigvard C:s information till utredningen i augusti 1986 borde ha betraktats med i vart fall viss misstnksamhet; det han sade kan synas vl tillrttalagt fr Christer P, som ju genom frhret den 25 maj ftt klart fr sig att polisen hade gonen p honom. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 761 Att utredarna missade mjligheten att p ett tidigare stadium utreda Christer P:s frehavanden p mordkvllen r som sagt utomordentligt olyckligt. Detta gller sjlvfallet oavsett vilket resultat utredningen skulle ha lett till, dvs. oavsett om misstankarna mot Christer P skulle ha frsvagats eller strkts. Det hela r som vi ser det inte ett utslag av det kaos som i mnga delar obestridligen prglade polisarbetet under den frsta tiden. Detta hade kunnat vara slutsatsen om ingngsuppgifterna avseende Christer P blivit liggande outredda. Men nu bedmdes de faktiskt, och uppslaget prioriterades samt ledde till tgrder. Utred- ningen begvades till och med med litet tur genom att Ulf Sp dk upp bakvgen. Men nd sjabblades Christer P bort. Spaningsarbetets upplggning, utredningsmaterialets redan d stora omfattning m.m. har naturligtvis sin betydelse fr att detta kunde ske, men det framstr nd som ett obestridligt faktum att det rent polisira utredningsarbete som uppslaget franledde skttes p ett oskickligt stt. Denna mot polisarbetet kritiska bedmning mste i sin tur sttas in i sitt sammanhang och ges rtt proportion. Det var sjlvfallet inte mjligt att vid utredandet av det frsta uppslaget angende Christer P se vilka konsekvenser bristande noggrannhet och felbedmningar skulle f just i detta rende; det fanns i och fr sig inget som fick just uppgifterna om Christer P att ptagligt hja sig ver mnga andra uppslag som var vrda att kontrolleras. I den meningen skulle det kunna sgas rra sig om otur att just detta uppslag kom att hanteras bristflligt. Det frutstter dock att hanteringen i vrigt lg p en annan och hgre niv. Men mycket talar fr att den inte gjorde det; det finns gott om exempel p brister i det kriminalpolisira rutinarbetet under de frsta tv utredningsren. Frhrstgrder m.m. under medverkan av mlsganden Lisbeth Palme Lisbeth Palmes klagoml betrffande frhr m.m. har inte klarlagts Lisbeth Palme ptalade, i de frhr som hlls med henne i rttegngar- na, vissa missfrhllanden, bl.a. angende lckor till massmedia samt strande och integritetskrnkande frhllanden kring vissa konfronta- tionsfrhr. Det framgr av det vi inhmtat att hennes synpunkter i dessa hnseenden var vl knda inom polisen och frunderskningsled- ningen. Vi finner det anmrkningsvrt att detta inte franledde ngon utredning frn frunderskningsledningens sida. Det rr sig om hante- ringen av utredningens viktigaste bevisklla, men ocks om den person som drabbats hrdast av det brott som utreds. Frn bgge dessa ut- gngspunkter hade det funnits anledning att snabbt klarlgga om miss- 762 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 frhllanden frekommit och att i s fall vidta tgrder fr att stlla det som skadats till rtta. I brist p detta framstr det som oklart i vilken grad Lisbeth Palmes klagoml var berttigade. Frhrstgrder m.m. avvek frn gngse frfarande Inget frhr med Lisbeth Palme utfrdes som dialogfrhr. I stllet har uppteckningar om innebrden i Lisbeth Palmes utsagor gjorts i efter- hand, eller i samband med frhren. Detta innebar en avvikelse frn vad som annars r brukligt. Det framgr om inte annat av utrednings- materialet i vrigt, att frn bevissynpunkt viktiga frhr, eller vsent- liga delar av sdana frhr, spelas in fr att sedan i protokollet terges i dialogform, s att svl frgor som svar dokumenteras. Helheten lter sig sedan analyseras, bedmas och vrderas p ett mer tillfrlitligt stt n vad som r mjligt med uppteckningar av det slag som nu kom att freligga betrffande Lisbeth Palme. Genom att frhren med Lisbeth Palme inte bandades frsmrades mjligheten att i efterhand bedma hennes utsagor och jmfra dem med vad hon uppgivit p andra stllen. En utomordentligt anmrk- ningsvrd omstndighet i det sammanhanget r uppgiften frn Tommy Lindstrm, att Lisbeth Palme vid frhren april-maj 1986 skall ha uppgivit att grningsmannen var en borderliner-typ, men att detta inte nedtecknats, med motiveringen att bara fakta skulle dokumenteras. Fr det frsta hade det funnits skl att genom fljdfrgor klarlgga vad Lisbeth Palme avsg med detta (Vad grundades uppgiften p? Var det en iakttagelse av personen p platsen eller en slutsats av hur denne agerade? Etc.). Fr det andra var informationen i alla hndelser av central betydelse fr den fortsatta utredningen. Upplysningen fr vidare sgas ha varit av srskilt intresse mot bakgrund av Lisbeth Palmes yrkeskompetens. Saken som helhet illustrerar vdan av att frng vanlig frhrsteknik och att avst frn exakt dokumentation. Att upp- giften nu inte kom att dokumenteras alls r beklagligt, eftersom den annars hade kunnat fljas upp p ett tidigare stadium av ngon som frstod dess potentiella betydelse. Vid bedmandet av vrdet av utpekandet vid konfrontationen illustrerar ven den omfattande diskussionen i rttegngarna kring vad Lisbeth Palme knt till i frvg och det knda uttalandet det ser man vem som r alkoholist vikten av att ha en bandad dokumentation, dr allt som sagts klart framgr i sitt sammanhang. Nu kom denna anteck- ning i protokollet att skapa en oskerhet som kan ha blivit strre n vad som var sakligt motiverat. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 763 Att frhren inte bandades innebar att vrdet av hennes utpekande av Christer P inte kunde kontrolleras fullt ut mot vad hon tidigare uppgivit om grningsmannens utseende m.m. Den allmnna oskerhet som uppkom som ett resultat av detta mste vid en rttslig prvning rknas den tilltalade till godo. Vr bedmning r att de avvikelser frn gngse ordning som fre- kom vid Lisbeth Palmes medverkan i frunderskningen skapade en oskerhet om tillfrlitligheten i hennes utsaga. Att det fanns en risk fr att det skulle bli s insg uppenbarligen ven frunderskningsled- ningen; Solveig Riberdahl har uppgivit att hon in i det sista frskte frm Lisbeth Palme att tillta en dokumentation av konfrontations- frhret. Sklen till att frhren m.m. kom att avvika frn gngse frfarande Det r sledes klarlagt att Lisbeth Palme reste bestmda krav fr sin medverkan i utredningen, krav som avvek frn den ordning som polis, klagare och domstolar normalt hller sig till. Det har sagts att dessa krav skulle ha varit ett resultat av de missfrhllanden Lisbeth Palme upplevde i polisens arbete. ven om dessa upplevelser kan ha pverkat Lisbeth Palme r det enligt vr bedmning tydligt att den instllning hon hade inte enbart var ett resultat drav. Lisbeth Palmes instllning kom nmligen till uttryck omgende. En brottsutredning av detta slag utfrs delvis i mlsgandens intresse och dennas vgnar. Mlsgandens instllning har i praktiken en betydelse fr hur utredningen bedrivs. Att en mlsgande inte via rttsliga sanktioner kan tvingas att i den egenskapen bidra till utred- ningen r frn den synpunkten sett naturligt. Freligger ett allmn- intresse av lagfring frutstter rttsordningen att detta kan ske utan mlsgandens medverkan. En mlsgande har i juridisk mening med andra ord rtt att inta vilken instllning han eller hon vill till den brotts- utredning som berr honom eller henne. Den klagare i frundersk- ningsledningen som s smningom blev ansvarig fr kontakterna mellan utredningen och mlsganden, Solveig Riberdahl, har uppgivit att hon uppfattat att Lisbeth Palme, nr saken stlldes p sin spets, satte sin integritet fre utredningsintresset och att hon inte alltid accepterade den offentlighet som annars gller i en rttslig process. Det finns inget som hindrar en mlsgande att gra avvgningar av det slaget; det ingr i partsrollen att vga det ena mot det andra. Av vad Solveig Riberdahl uppgivit framgr vidare att Lisbeth Palme enligt Riberdahls bedmning haft klart fr sig att utredningsresultatet pverkades av de krav som framstlldes. 764 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 En ovilja att underkasta sig en p stt och vis mer abstrakt kontroll av rttsskerhetskravens efterlevnad, som den misstnktes advokats nrvaro, r p motsvarande stt gnad att pverka vrderingen av utredningsresultatet. Det leder till en oskerhet vid vrderingen av utsagan. Samma inverkan har krav frn en mlsgande p att sjlv f avgra vad som skall tas upp i ett frhrsprotokoll och hur det skall formuleras. Den uppenbara risken fr att Lisbeth Palmes frhllningsstt kunde frsmra bevisningen gr att det kan ifrgasttas om man frn fr- underskningsledningens sida inte borde ha frskt stta hrt mot hrt. Det r emellertid fr det frsta svrt att se hur det skulle ha gtt till. Fr det andra mste man ta hnsyn till Lisbeth Palmes utsatta lge och sjlvklara rtt att vrna sin och sin familjs integritet. Flera av dem som var inblandade i de sammanhang dr Lisbeth Palme medverkade har bedmt att de gick s lngt de kunde och att det fanns en klar risk fr att hon helt skulle dra sig ur utredningsarbetet. Under den fortsatta handlggningen i domstolarna gavs ocks exempel p att Lisbeth Palmes uppfattning var mycket bestmd och att hon var beredd att avbryta sin medverkan om hennes nskeml inte tillgodosgs. Svitt gller utredningstgrderna avseende Christer P har vi mot den bak- grunden inte anledning att ifrgastta de bedmningar som gjordes av dem som var operativt verksamma. Det gller inte minst med tanke p det som frevarit i detta hnseende under utredningens frsta r. Att hgste polischefen valde att sjlv och i mer eller mindre privata former skta frhr med mlsganden var t.ex. knappast gnat att underltta ett fortsatt frfarande enligt gngse regler. Lisbeth Palmes frhandskunskap om den misstnkte Att Lisbeth Palme hade en frhandsinformation om den gripne som kan ha pverkat hennes utpekande slogs fast av hovrtten. Det r naturligt- vis mycket olyckligt att det blev s, i synnerhet med tanke p kon- frontationsgruppens sammansttning. Frgan r emellertid om ngon inom PU kan lastas fr detta. Uppgifterna fanns i pressen samma dag. Familjen Palme fick regelbunden information frn frundersknings- ledningen, vilket knappast kan ifrgasttas. Det hade gtt lng tid sedan mordet. Familjen hade som mlsgare ett berttigat intresse att bli in- formerade om utredningen och de hade fr sin personliga del ett rimligt ansprk p att underrttas om eventuella misstnkta. Det r naturligtvis en grannlaga sak att ombesrja sdana underrttelser utan att lmna uppgifter som kan pverka en eventuell konfrontation och andra bevis- frhllanden. Uppgifter om lder och alkoholism r frn den syn- SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 765 punkten knsliga. Det finns emellertid inga entydiga belgg fr att ngon inom PU skulle ha lmnat uppgifter av det slaget till Lisbeth Palme; det freligger flera alternativa frklaringar till hur hon kan ha ftt den frhandskunskap hon hade. Konfrontationsgruppens sammansttning Svea hovrtt riktade kritik mot konfrontationsgruppens sammansttning och ansg att den kunde ha bidragit till att Christer P utpekades. Det r ett hrt omdme som ngot mildrades av den frstelse hovrtten uttryckte fr svrigheten att p kort varsel f fram lmpliga figuranter. ven Christer P:s advokat uttryckte skepsis infr gruppen, men god- knde den uttryckligen. Att med facit i hand kritisera sammansttningen i en konfronta- tionsgrupp, som lett till ett utpekande av den misstnkte, r en sak. Av strre intresse r att veta om samma synpunkter hade kunnat anlggas p frhand. Advokatens bedmning att gruppen i detta fall kunde godknnas mste bl.a. av det sklet vga relativt tungt. Att gruppens sammansttning inte var alldeles lyckad str dock klart. Svitt vi kunnat utreda fanns det inte heller i detta fall ngon sdan tidspress som hovrtten utgtt frn. Hans lvebro har tvrtom uppgivit att gruppen frbereddes i frvg. Av dokumentationen frn frunderskningsled- ningens beslut att begra telefonavlyssning av Christer P och av att tingsrtten beviljade detta framgr att det fanns betydande misstankar mot Christer P redan en mnad fre videokonfrontationen. Det fanns sledes gott om tid fr frberedelser av skilda slag. Det har d och d frn PU:s sida antytts att spret Christer P inte var srskilt hett fre Lisbeth Palmes utpekande. Vi har svrt att tro att det var s; Christer P mste redan dessfrinnan ha hjt sig en hel del ver de uppslag PU tidigare mest arbetat med. Mot den sammantagna bakgrunden framstr det som en frsummelse frn PU:s sida att gruppen inte fick en mer optimal sammansttning, bl.a. kan man frga sig om det inte hade varit mjligt att samma dag lna in tminstone ngra lmpliga figuranter frn hktet (risken fr lckage till massmedia utgjorde vid det laget knappast ngot brande skl fr att avst). Srskilt om dokumentationen av konfrontationsfrhret Vad som ovan sagts allmnt gller i hg grad frhllandena kring kon- frontationsfrhret. Betrffande dokumentationen av detta frfor frunderskningsled- ningen enligt vr mening p en punkt direkt felaktigt. Det protokoll 766 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 eller den promemoria som sattes upp fick inte sin slutliga form frrn mycket lngt efter konfrontationen. Det har inte anfrts ngot god- tagbart skl till detta. Drjsmlet har skapat oskerhet kring dokumen- tet och dess innehll. Det frhllandet att protokollet eller promemorian freligger i flera originalversioner bidrar till denna oskerhetsknsla. Anteckningen rrande Lisbeth Palmes reaktion nr hon sg nummer 8 (Christer P) borde enligt vr mening ha tagits in i promemorian. Upp- lysningen hade varit relevant, inte minst med tanke p att dokumenta- tionen redan i sig var bristfllig. 6.2 Genomgng av resningsmaterialet 6.2.1 Om materialet Det material som Riksklagaren, R, gav in till Hgsta domstolen, HD, som underlag fr resningsanskan (resningsmaterialet) har samma karaktr som ett frunderskningsprotokoll. Det innebr att det inne- hller vsentligt mer n det som ligger till grund fr R:s yrkande om resning. P samma stt som ett frunderskningsprotokoll utgr en dokumentation ver hela brottsutredningen, frutom i de delar denna inte r av intresse fr bedmandet av brottsmisstankarna mot den som talats, synes detta material vara en dokumentation ver den fortsatta utredningen i den del som r av intresse betrffande Christer P. Materialet r till sin disposition verskdligt. Det bestr av 2733 sidor frhr, i lpande paginering. Drutver finns drygt fyrahundra sidor under rubriken skriftlig bevisning. Sammanlagt rr det sig allts om ca 3150 sidor, vilket kan jmfras med frunderskningsprotokollet frn 1989, som omfattade ungefr 3700 sidor. (Vissa dubbleringar frekommer.) Frhren r tergivna i bokstavsordning efter den hrda personens namn, med mlsganden frst och vittnen drefter. En viss sortering har skett s till vida att uppgiftslmnare som hrts till std fr riktig- heten i vad en annan uppgiftslmnare har uppgivit sorterats in under huvudvittnet. Dremot frekommer ingen sortering efter bevistema eller utredningstema. Vr redovisning av resningsmaterialet r disponerad enligt en grov indelning av bevistema/utredningstema utifrn resningsanskan och svitt det i vrigt lter sig utlsas. I varje uppslag anges i vad mn den hrda personen beropades i resningsanskan och vilket bevistema som i s fall uppgavs. Under rubriken vrigt redovisas material som inte kunnat sorteras in i vr uppdelning. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 767 6.2.2 Utredning avseende iakttagelser av Christer P under mordkvllen versikt Tre i resningsanskan beropade vittnesml avsg direkta, ej tidigare knda, iakttagelser av Christer P under mordkvllen (Eva F, Bertil B och Christer K). Ett utgjordes av ett sedan tidigare knt vittne som gjort iakttagelser av Christer P under mordkvllen (Lennart G). Ett avsg ett tidigare knt mordplatsvittne, som numera sade sig knna igen Christer P frn mordplatsen (Leif L). Ytterligare ett avsg ett annat tidigare knt mordplatsvittne som, nr han p TV sett polisens spaningsfilm av Christer P, sagt sig ha reagerat p ett stt som kan tolkas till std fr att han sett Christer P p mordplatsen (Jan A). Frutom dessa beropade vittnesml finns det i resningsmaterialet ytterligare tre uppgiftslmnare som pekar ut Christer P frn mord- kvllen. Det gller Inga , som numera identifierat Christer P som nrvarande inne p biografen Grand omkring klockan 21, Pierre B som utpekat Christer P som gst p en pizzeria p Sveavgen under mord- kvllen och Benny P, som uppgett att han sttt ihop med Christer P ovanfr Tunnelgatans trappor vid tiden fr mordet. Dessa vittnesml beropades allts inte i resningsrendet. Under det att det vid tiden fr rttegngarna endast fanns fyra personer som pekade ut Christer P frn mordplatsen och dess nrhet respektive Sveavgen och biografen Grand (Lisbeth Palme, Ljubisa N, Lars E och Roger ), finns det numera sledes ett relativt stort antal uppgifter av det slaget. Samtliga dessa utpekanden har tillkommit efter det att Christer P blivit allmnt knd som misstnkt fr mordet (ven Roger :s utpekande skedde efter den tidpunkten). Eva F Eva F r syster till den i utredningen frekommande Annie F. Hon knde genom sin syster Sigvard C. Enligt ett till utredningen den 27 maj 1997 inkommet anonymt tips hade Eva F sett en vilda vstern- revolver hos Sigvard C. Den skulle ha haft en kolv av ngot prle- morliknande material. Efter en del turer lyckades PU f till stnd ett frhr med Eva F. Hon bekrftade att hon hos Sigvard C ftt se ett vapen av det slag som angavs i tipset. Hon kunde ven ge en viss beskrivning av det. Efter att ha frnekat att hon ngonsin trffat Christer P hemma hos Sigvard C uppgav hon till synes pltsligt att hon trodde att det var Christer P som 768 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 begtt mordet. Hon utvecklade detta genom att lmna fljande upp- gifter. Mordkvllen hade hon skt Sigvard C och ringt p dennes porttelefon p Tegnrgatan 16. Hon visste inte exakt nr detta hade gt rum, men hon hade kt in till stan med tunnelbana ngon gng mellan kl 20 och 21. (Resan tog enligt vad som utreddes ungefr en halv- timme; hon borde allts ha varit hos Sigvard C mellan 20.30 och 21.30.) Ingen svarade p porttelefonen. Nr hon gick drifrn hade hon vid Konsum p Sveavgen mtt en obehaglig man som frgade om hon kom frn Sigge. P detta svarade hon att Sigvard C inte var hemma och att han nog hade gtt p bio. Hon sa s fr att bli av med mannen, som hade viftat och vinkat samt upptrtt hotfullt. Han hade efter hennes besked sprungit ver till Sveavgens andra sida. Hon sg sedan hans ryggtavla nr han stod utanfr biografen vnd in mot biografen. Det var d fullt med folk utanfr biografen. Hon hade vid denna tid tidigare sttt p Christer P, men visste inte nrmare vem han var eller vad han hette. Under rekonstruktionen kallar hon terkommande mannen fr dren. Fr ett par r sedan hade hon tittat p TV dr Christer P framtrdde och d tyckt sig knna igen honom. Hon var numera rtt sker nittio p hundra, vldigt likt det r det, vldigt likt. Hon uppgav sig inte ha diskuterat sin iakttagelse med ngon. Som frklaring till varfr hon inte tidigare lmnat dessa uppgifter till polisen uppgav hon fr det frsta att hon inte ville bli inblandad, fr det andra att Sigvard C och hennes farbror Kjell F figurerade i utredningen. Tillfrgad hur hon kunde vara sker p att hon gjorde iakttagelsen just mordkvllen sade hon sig minnas att hon dagen eftert blivit vckt av sin far med orden nu har dom mrdat Palme, drfr var hon absolut sker p dagen. Eva F beropades i resningsanskan (D), till styrkande av att Christer P befann sig vid Grand omkring kl 21 och att Christer P:s egna uppgifter om vad han gjorde mordkvllen r osanna. Inga Inga uppgav i frhr den 25 januari 1989 att hon varit p samma biofrestllning som makarna Palme. I kn in till salongen hade hon sett en man som betedde sig underligt. Han hade sttt lngt fram i kn, men pltsligt avvikit. Den 16 februari 1989 deltog hon i en konfronta- tion, med samma konfrontationsgrupp som frevisades Mrten Palme m.fl. Hon knde d inte igen Christer P som den man hon hade sett p Grand. Knappt ett halvr senare, i slutet av juli 1989, nr Christer P SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 769 hade fllts till ansvar i tingsrtten och hans bild hade publicerats i media, inkom Inga med ett brev till PU. Hon bifogade tv bilder av Christer P ur Dagens Nyheter. Den ena bilden var ett spaningsfoto, som enligt vad Inga uppfattade var frn tiden kring mordet. Christer P var p denna bild som hon uppfattade det smalare n han var p den andra bilden och p konfrontationsvideon. Hon var nu helt sker p att den man hon sett p Grand var identisk med mannen p spaningsfotot, dvs. Christer P. I anledning av brevet hlls ett frhr med Inga i augusti 1989. Hon uppgav dr att hon numera var helt sker p att det var Christer P som hon hade iakttagit i kn in till biosalongen, strax fre kl 21 den 28 februari 1986. Inga :s uppgifter inkom fre rttegngen i hovrtten, men hon beropades inte som vittne. Brevet och det fljande frhret r intaget i resningsmaterialet. I resningsmaterialet finns drutver en tjnsteanteckning frn PU. Enligt anteckningen hade en person i mars 1996 ringt chefsklagaren Jan Danielsson och pmint om Inga :s uppgifter samt att hon var sker p att hon hade sett Christer P p Grand. Inga var enligt mannen som ringde mycket vederhftig. Mannen hade uppgivit att Inga varit i kontakt med polisen om sina iakttagelser, men att polisen inte varit intresserad. Inga beropades inte i resningsanskan. Pierre B Pierre B tog kontakt med PU i november 1992 fr att informera om att han hade sett Christer P p mordkvllen. Pierre B jobbade p en pizzeria, Venezia, p Sveavgen i Stockholm. Mordkvllen vid 22- tiden eller ngot senare dock med bestmdhet fre kl 23 kom Christer P till Venezia. Det blev brk med garderobiren, eftersom Christer P inte ville lmna ifrn sig sin verrock. Han fick behlla rocken p. Han bestllde mat, men avvek sedan fr att terkomma 35- 40 minuter senare och upprrt frga efter sin bestllning. Nr han fick sin mat t han den inte utan frsvann hastigt. Pierre B knde till Christer P sedan tidigare, eftersom han brukade vara p spelklubben Oxen, dr han sett Christer P. Pierre B mindes kvllen vl, eftersom han kom ihg att han nr han lmnade arbetet tillsammans med ngra andra i bil, p bilradion hrde om mordet. De begav sig fr vrigt till Oxen, men gick aldrig in, eftersom det pgick en polisrazzia. Det framgr att Venezia dagen efter mordet besktes av polisen, som stllde frgor om eventuella iakttagelser. Pierre B hade d inte tyckt sig ha ngot att bertta om incidenterna kvllen innan. 770 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Pierre B hrdes flera gnger i anslutning till det att han frst lmnade sina uppgifter. ven vissa kontrollfrhr hlls med andra personer med anknytning till Venezia. I november 1997 hlls ett nytt, ingende frhr med Pierre B, dr ven Jan Danielsson medverkade. Ytterligare kontrollfrhr hlls ocks. Av kontrollfrhren framgr att ingen kunnat bekrfta Pierre B:s uppgift om att Christer P skulle ha beskt Venezia mordkvllen, bl.a. har den tjnstgrande garderobiren hrts och han mindes inte de hndelser Pierre B berttat om. Ingen av de hrda har dock heller ansett sig kunna dementera Pierre B:s uppgifter. Om Pierre B:s trovrdighet rdde delade meningar bland dem som tillfrgades. Pierre B beropades inte i resningsanskan. Hace G Hace G missbrukade vid tiden fr mordet narkotika. Vid frhrstill- fllet den 10 januari 1990 satt han i fngelse. Hace G var ofta p Oxen, s ven morddagen och mordkvllen. Han sg Christer P dr omkring kl 21. Denne hade frgat efter Sigvard C och stannat ca tio minuter. Sjlv var han pundig. Hace G tillfrgades ven om iakttagelser p mordplatsen, som han passerade strax efter 23.21, och om frekomsten av vapen p Oxen. Han uppgav i vrigt att ngon frskt frgifta Sigvard C en tid efter mordet samt framfrde egna teorier om mordet. Hace G beropades inte i resningsanskan. Lennart G Lennart G hade ett frflutet som missbrukare och kriminell. Under ttiotalet drev han, till synes framgngsrikt, stdfirmor. 1988 greps och hktades han emellertid fr bedrgeribrott. Det var under den tid han satt hktad som han via ombud vnde sig till PU med sin berttelse om hur han iakttagit Christer P under mordkvllen. Lennart G:s uppgifter. Lennart G kom s smningom att uppge fljande. Han hade under mordkvllen varit i Stockholm med sin egen bil fr att kra s.k. svarttaxi. Drvid hade han vid fyra tillfllen under bilfrd observerat Christer P, som han knde vl till och igen frn den tid d han levde i kriminella missbrukskretsar. Den frsta observationen gjordes p Tegnrgatan, vid en antikaffr mellan Dbelnsgatan och Luntmakargatan. Denna observation gjorde han mellan 22.15 och 22.30. Han hade gonkontakt med Christer P, enligt vad han uppgav vid senare frhr. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 771 Det andra tillfllet var vid Sveavgen 108 en fastighet han knde till eftersom han hade stduppdrag dr. Klockan var d 22.40-22.45. Den tredje observationen av Christer P gjorde han utanfr biografen Grand ungefr kl 23. Han gjorde dr vissa iakttagelser om Christer P:s beteende, se vidare nedan. Vid det fjrde tillfllet krde Lennart G Sveavgen, d han sg Christer P st vid Dekorima, i hrnan Sveavgen-Tunnelgatan (dvs. vid mordplatsen). Christer P stod vnd med ansiktet in mot butiksfnstret. Nr Lennart G hade passerat frbi Tunnelgatan hrde han tv smllar. Han vred sig om och frstod att det var Christer P som skt skarpt. Han var helt vertygad om att skotten var mnade fr honom, varfr han gasade p och for raka vgen hem. Tillfrgad om sklet till varfr Christer P skulle skjuta p honom gav han ngot oklara svar. Han hnvisade till hndelser i den kriminella vrlden p sextiotalet och att han skulle ha vittnat mot andra kriminella, men ocks till sin fru, de lg i skilsmssa och hon spred ut uppgifter som kunde leda till att folk fattade agg till honom. Vid den hr tiden hade han terfallit i missbruk och han hade den aktuella kvllen tagit en del amfetamin. Han sade sig inte ha haft ngot otalt med Christer P genom ren. Hans berttelse innebar att han redan p morgonen den 1 mars 1986 frsttt att det var Christer P som begtt mordet p statsministern. Tillfrgad om varfr han inte sagt ngot om detta nr han hrdes i januari 1989, svarade han att det hade att gra med en rdsla fr att bli inblandad och att detta kunde skada hans son, som han mnade mycket om. Ngra anmrkningar rrande Lennart G:s uppgifter. Ett antal upp- gifter framstr som oklara i det samlade materialet. Det gller huruvida han sg makarna Palme eller ej i samband med sin observation vid Dekorima. Det frsta frhrstillfllet sade han sig inte ha sett ngon person falla efter skotten; han nmnde heller inget om andra personer n Christer P p platsen. Vid nsta frhr uppgav han om paret Palme: Jag kan inte sga att dom gick arm i arm inte, men jag har tv mnniskor som gick dr och att han efter skotten sett ngon ligga p trottoaren med Christer P stende bakom, p samma plats dr denne nyss hade sttt. Vid 1997 rs frhr tillkom ytterligare information. Han uppgav d att vid Tegnrgatan hade han och Christer P sett varandra i gonen. Betrffande observationen vid Grand hade han redan tidigare nmnt att han sett en ljus bil stende utanfr biografen med motorn p. 1997 uppgav han att han dels ftt uppfattningen att Christer P stod och tittade in i biografen, dels att Christer P knt igen honom p nytt, eftersom 772 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 denne tittade in i hans bil. I samband med att Lennart G senare fick frhret upplst fr sig tillade han fljande. Han erinrade sig att han kan ha stannat till jmte den bil som sttt med motorn p. Han stngde sjlv inte av motorn, men sg Christer P som tittade in mot biografen. Christer P vnde sig d om och tittade in i Lennart G:s bil. Lennart G kunde d konstatera att det var Christer P. Betrffande Christer P:s kldsel kunde han vid 1989 rs frhr inte erinra sig ngot alls om denna, medan han 1997 lmnade uppgifter om en mrk jacka, som slutade en bit ned p lret utan att fr den skull g till knvecken. Hade det varit p det senare sttet, uppgav Lennart G, skulle han ha reagerat, eftersom det skulle ha sett ljligt ut. P en punkt freligger en direkt motsgelse. Det gller Christer P:s beteende vid Grand. I det frsta frhret 1989 uppgav Lennart G att han ftt uppfattningen att Christer P var rejlt ptnd; han svngde med armarna och fladdrade med huvudet. I 1997 rs frhr uppgav Lennart G att utanfr Grand sg Christer P samlad ut, inte fladdrig. Han upp- gav d vidare att Christer P verkat lite annorlunda. Han stod och spana- de samt sg arg ut. Hur uppgifterna kom till PU:s knnedom. I januari 1989 fick PU knnedom om att Lennart G kunde ha information av intresse angende Christer P; en hktesvakt vidarebefordrade ett brev han ftt frn en intagen under julhelgen 1988. I brevet, som var av galghumoristisk karaktr, stod att Olof Palme inte var den frste Christer P hade ddat. (Christer P var vid denna tid sedan mitten av december hktad som misstnkt fr mordet). Den 2 februari 1989 hlls frhr med Lennart G. Det gav inte srskilt mycket. Lennart G uppgav att han krt svarttaxi i stan under mordkvllen. Han hade krt frbi mordplatsen efter kl 23, varvid han hrde tv smllar i samband med att han stod och vntade p grnt ljus fr att svnga sderut p Kungsgatan frn Sveavgen. Han uppgav sig inte veta vem Christer P var och aldrig ha hrt talas om denne tidigare. Det han hade skrivit i brevet om Christer P var grundat p uppgifter han ftt av en person, som han inte ville namnge, varvid han ven hnvisade till rdsla fr att hans son eller han sjlv skulle rka illa ut. Han lmnade sedan en del andra uppgifter om sdant han uppfattat rrande Christer P. I maj inkom ett brev frn Lennart G, stllt till en utredningsman vid PU, dr det bl.a. hette kan bara nnu en gng sga att Christer P r rtt man. I ett senare brev med en anonym men som Lennart G identifierad avsndare, uppgav Lennart G att han sett Christer P vid Dekorima, att SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 773 han hrt skotten och varit vertygad om att de varit avsedda fr honom. Brevet r ankomststmplat den 26 oktober 1989. Den 22 november samma r hlls s det frhr dr Lennart G lm- nade de uppgifter som sedermera kom att beropas i resningsanskan, bl.a. om alla fyra observationerna av Christer P samt om skottloss- ningen. Frhret hlls enligt resningsanskan p avlgsen ort; av protokollet att dma var denna ort en dr angiven stad i sdra Sverige. En vecka drefter, den 29 november, hlls ett nytt frhr, dr Lennart G allts lmnade i huvudsak samma uppgifter. Chefsklagaren Anders Helin, som d nyligen hade avslutat rttegngen i hovrtten, med- verkade. Sista dag fr att verklaga Svea hovrtts dom var den 30 november, dvs. dagen efter detta frhr och tta dagar efter det frhr d uppgifterna frsta gngen lmnades muntligt (jfr ven det en mnad tidigare inkomna brevet). Vid frhret den 29 november frklarade sig Lennart G beredd att vittna. I december 1989 inkom Lennart G med vissa kompletterande upplysningar per brev. Drefter finns inga dokumenterade kontakter mellan PU och Lennart G frrn i oktober 1997, d PU antecknat att man varit i kon- takt med Lennart G och att denne var villig att lta sig frhras igen. Lennart G inkom sedan med tv utfrliga brev. Bgge avslutades med att Lennart G inte ville medverka vidare, av skl som nrmast kan sammanfattas som hnsyn till familjens integritet och skerhet. Lennart G skrev bl.a: Jag har sagt mitt, det gick inte hem d varfr skulle det g hem idag? Det framgr inte hur, men Lennart G synes p ngot stt ha gtt att vertala, eftersom ett frhr med honom kom att hllas i november 1997. Frn R medverkade bitrdande chefsklagaren Kerstin Skarp. Det r det senaste frhret med Lennart G. Vid dess slut informerade Skarp Lennart G om att han eventuellt skulle bli skyldig att vittna i domstol. Till detta svarade han att han tnkt p detta och ven tagit i berkning att han kunde f sitta i hkte tre mnader om han vgrade yttra sig. Kontrolltgrder. Till kontroll av Lennart G:s uppgifter hlls ytter- ligare frhr. Lennart G hnvisade sjlv bl.a. till en advokat, fr vilken han i november-december 1988 skulle ha berttat vad han visste om Christer P. Advokaten Arne N hrdes den 28 november 1989. I ett samtal den 19 eller 22 december 1988, d Lennart G satt p rttspsykiatriska kliniken i Huddinge, hade Lennart G nmnt att han visste vem som satt fr mordet p Olof Palme. Detta hade frvnat Arne N som frgat hur Lennart G kunde veta detta. Han fick till svar snt sprider sig. Lennart G hade p frga sagt att han knde till Christer P, men att de inte var personligen bekanta. Detta var allt Lennart G sade om 774 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 mordet och Christer P. Frgan om vad Lennart G sjlv gjort p mord- kvllen var aldrig aktuell. Om Lennart G:s trovrdighet sade Arne N, att han aldrig under sina samtal med Lennart G kommit p denne med att ljuga medvetet. Dremot mlade han ut sina upplevelser p ett lite dramatiskt stt. Vidare hrdes den pensionerade kriminalkommissarie, Stig A, som frmedlat Lennart G:s kontakt med PU. Frhret gde rum den 29 november 1989. Han berttade att Lennart G under gngna r hade varit behjlplig med upplysningar som hade varit mycket vrdefulla i Stig A:s verksamhet som polis. Lennart G hade i det sammanhanget utsatts fr hot och bytt namn. Detta var p sextiotalet eller mjligen i brjan av sjuttiotalet. Vid inget tillflle hade informationen visat sig felaktig. Stig A hade sedan kommit att fungera som vervakare t Lennart G. Kring 1974-75 hade Lennart G blivit kryssad och hamnat p Karsuddens sjukhus. Stig A hade dock inte uppfattat Lennart G som sjuk, utan trott att kryssningen berodde p Lennart G:s mycket om- fattande kriminalitet. S smningom hade Lennart G rett upp sin till- varo. Stig A hade d hjlpt honom p olika stt, bl.a. genom att g i borgen fr honom. Lennart G hade startat flera stdfirmor och ftt stora inkomster, men hade bortsett frn den skattemssiga biten. Det blev konkurser, terfall i missbruk och deras kontakt hade brutits. Stig A hade ter tagit kontakt med Lennart G nr denne 1988-89 hamnade p rttspsyket och sedan p Lngbro sjukhus. Lennart G hade i det sammanhanget inte sagt att han visste ngot om mordet p Olof Palme. Lennart G kom i stllet med dessa uppgifter sommaren 1989, sedan han flyttat sderver. Det var dessa uppgifter som Stig A s smningom frmdde Lennart G att med Stig A som mellanhand fra vidare till PU. Det Lennart G berttat fr Stig A sommaren 1989 hade han sedan vidhllit. Stig A ansg sig fr sin del inte ha ngon som helst anledning att misstro de av Lennart G lmnade uppgifterna. Stig A beropades i resningsanskan (B) till styrkande av Lennart G:s trovrdighet I mars 1990, sledes rtt lngt efter det att domen mot Christer P vunnit laga kraft, hrdes Lennart G:s frra fru. Det hon uppgav bekrftade den tidsmssiga ramen fr Lennart G:s uppgifter, dvs. att han begett sig in till stan fr att kra svarttaxi denna kvll etc. Vissa enskildheter i de uppgifter hon lmnade gav visst std fr att Lennart G varit med om ngot dramatiskt under mordkvllen. Hon berttade vidare att Lennart G redan 1986, i samband med att 33-ringen var misstnkt, skulle ha sagt att det r inte han, det var Christer P som mrdat Olof Palme. Senare i frhret tog hon delvis tillbaka detta och hvdade att hon var osker p om Lennart G kanske bara hade sagt att han visste vem mrdaren var. Hon uppgav avslutningsvis att Lennart G hade en mycket livlig fantasi. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 775 Den sista dokumenterade tgrd som terspeglas i materialet r vissa upplysningar frn kriminalinspektren Olle A. De r dokumente- rade i en promemoria frn den 21 november 1997, d PU samman- trffade med Olle A. Olle A hade haft en hel del att gra med Lennart G frn 1984 och framt. Lennart G hade ltt att komma till tals med busarna och erhll ganska enkelt uppgifter frn dessa. Olle A hade kommit till den uppfattningen att Lennart G knde alla busar inne i stan. Han mindes vidare att Lennart G gick hrt p narkotika och att det var stkigt kring denne. Vad Olle A i vrigt uppgav r motsgelse- fullt. Han sade ena sidan att han aldrig trott sig kunna besl Lennart G med att ljuga. andra sidan sades han enligt promemorian ha uppgivit att han brukat tala om fr Lennart, att nu ljuger du, varvid Lennart G alltid tergtt till att bertta vad som varit riktigt. Det var vidare s, att nr man kom p Lennart G med ngon lgn knde han sig av- maskerad. Allmnt uttalade han att Lennart G grna mlade ut saker. Olle A beropades i resningsanskan (C) till styrkande av Lennart G:s trovrdighet. Lennart G beropades i resningsanskan (A) till styrkande av att Christer P befann sig utanfr Grand mordkvllen omkring kl 23 och att Christer P befann sig p Sveavgen utanfr Dekorima i samband med skottlossningen. Benny P Benny P:s berttelse. Benny P lmnade med brjan i mars 1997 fljan- de uppgifter till PU. Mordkvllen skulle han in till Stockholms centrum fr att roa sig med ngra vnner. De for i en bil som han krde. De parkerade p Johannesgatan, nra David Bagares gata, promenerade sedan upp David Bagares gata, sedan vnster Malmskillnadsgatan och vidare till restaurangen/diskoteket Taurus, som ligger p Malmskill- nadsgatan (sder om David Bagares gata). De passerade den plats p Malmskillnadsgatan dr Tunnelgatans trappor kommer upp frn Svea- vgen. Just p det stllet avvek Benny P frn sitt sllskap fr att kissa. Medan han gjorde det hrde han tv smllar nedifrn Sveavgen. Nr han var klar och skulle ansluta till de vriga, som gtt fre, kolliderade han med en man som kom upp frn trapporna. De sttte ihop axel mot axel. Benny P blev irriterad p mannen och gav ifrn sig ngon fre- brende kommentar. Mannen frsvann mot Johannes kyrkogrd, dr Benny P sg honom frsvinna runt hrnet efter brandstationen. Benny P anslt sedan till sitt sllskap. Ngra r efter denna hndelse hade han varit vid Sergels torg tillsammans med sin bror, som var missbrukare. Benny P knde d igen en person som den man som sprungit p honom 776 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 p mordkvllen. Han frgade brodern vem detta var och fick veta att det var Christer P. Detta var innan Christer P blev knd som misstnkt fr mordet. Hur uppgifterna kom till PU:s knnedom. Benny P:s uppgifter kom till PU:s knnedom i samband med en husrannsakan hos honom i mars 1997, d polisen skte hans bror. Benny P hade frt ett samtal om stats- ministermordet med de poliser som d var hemma hos honom och brjat bertta om sina iakttagelser. Polismnnen rapporterade till PU, som tog kontakt med Benny P och sedan hll flera frhr dr berttel- sen ovan framkom. Benny P uppgav att han hade kontaktat polisen ett par veckor efter mordet och att hans uppgifter hade noterats, men att han sedan inte hade hrt ngot. Han hade inte sjlv gjort ngot frnyat frsk att kontakta polisen, sledes inte heller efter det att han knt igen Christer P. Kontrolltgrder. Benny P hade lmnat en del detaljuppgifter som lt sig kontrolleras. Han hade bl.a. berttat om den bil han anvnt och att han hade ftt parkeringsbter. Han uppgav sig vara hundra procent sker p var han hade parkerat, dvs. p David Bagares gata. (Vid vall- ning pekade han mer exakt ut en plats p Johannesgatan, invid David Bagares gata.) En kontroll visade s smningom att parkeringsboten hade utfrdats p Brunnsgatan, ett kvarter sder om Tunnelgatan/David Bagares gata. Eftersom det stlle Benny P:s sllskap skulle till var belget sder om Brunnsgatan, framstod det som osannolikt att de skulle ha passerat den plats dr Benny P uppgav sig ha kissat, eftersom den platsen lg norrut. (En mjlighet var att han frvxlat platsen med det stlle dr Kungsgatans trappor kommer upp till Brunnsgatan.) Benny P hade vidare med stor skerhet uppgivit att sllskapet under bilresan plockat upp ett par personer p en tunnelbanestation och att Benny P drvid anvnt en viss angiven uppgng. Det kunde visas att denna uppgng (korsningen Tunnelgatan/Sveavgen, dvs. invid mord- platsen) var stngd vid den tidpunkt som var aktuell. Det r av frhrs- protokollen uppenbart att PU efter dessa kontroller starkt betvivlade Benny P:s berttelse. Frhrsledarna pressade honom drfr p om uppgiften angende den uppgivna kollisionen med Christer P verkligen var riktig. Benny P vidhll dock det han sagt i den delen. Han terkom sedan till var han parkerat. Han hade kunnat dra sig till minnes, att han frst parkerat p det stt han berttat, men att han sedan, kort efter det att sllskapet anlnt till diskotektet, vnt tillbaka fr att fara hem. Anledningen var att han hade blivit besviken p en flicka i sllskapet. Han hade dock upptckt att han hade de andras ytterklder i bilen och han kom drfr bara att kra en kort bit innan han beslt att tervnda till diskoteket. Vid det tillfllet parkerade han SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 777 p Brunnsgatan. Benny P fick i det sammanhanget flera frgor om han d iakttagit poliser, trafik osv i kvarteren eftersom detta mste ha varit kort efter mordet, d det rimligen rrde sig poliser i omrdet. Han sade sig inte ha sett ngot av detta. Benny P:s bror bekrftade tilldragelsen p Sergels torg, men frlade den i tiden till 1990, i vart fall efter det att Christer P blivit knd som misstnkt fr mordet. Benny P:s mor uppgav att Benny P redan den frsta tiden efter mordet berttat om incidenten med mannen som kommit uppfr trapporna vid Tunnelgatan. De hade diskuterat om han borde g till polisen, men hon och fadern hade avrtt honom frn det, eftersom han d kunde hamna i klistret; de tnkte mera p sonen och ansg att polisen kunde skta det andra. ver huvud taget lmnade modern, som hrdes flera mnader efter det att Benny P:s trovrdighet tmligen ppet ifrgasatts av dennes frhrsledare, uppgifter som stdde sonens berttelse. Ramen runt Benny P:s uppgifter bekrftades i huvudsak av de per- soner som varit med den aktuella kvllen, dvs. att det rrt sig om mord- kvllen samt att man kt bil till stan och sedan gtt p lokal. Samtliga hade dock vaga minnesbilder. Ingen kunde t.ex. minnas var man hade parkerat eller att Benny P sagt ngot om mannen han uppgivit sig ha kolliderat med. vrigt. I materialet finns ocks ett den 20 februari 1993 inkommet tips frn taxichauffren Zenon P. Han uppgav att han en mnad tidigare krt en person som berttat om vad han erfarit vid tiden fr stats- ministermordet. Han lmnade uppgift om vart krningen gtt och angav var passageraren bodde. Av uppgifterna kan man numera ltt dra slutsatsen att passageraren mste ha varit Benny P. Zenon P hrdes den i mars 1993 per telefon av PU. Nr han ngot halvr senare sktes fr kompletterande frhr lyckades PU inte f tag p honom, det uppgavs att han hade flyttat till Belgien fr att studera juridik. PU gav drmed upp frsken att identifiera passageraren, enligt vad som framgr av en utredningsanteckning. Benny P beropades inte i resningsanskan. Christer K Christer K:s berttelse. Christer K berttade i huvudsak fljande. Fredagen den 28 februari 1986 hade hans hustru, tillsammans med deras dotter, rest bort fr att beska sin mor. Christer K var sledes ensam ver helgen. Han hade p kvllen tagit bilen och farit in till Stockholm frn den frort dr han bodde. Inne i Stockholm hade han 778 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 kt Birger Jarlsgatan norrut, tagit av Rdmansgatan vsterut och fortsatt Dbelnsgatan i sydlig riktning vidare mot Malmskillnadsgatan. Efter Johannes kyrka, vid brandstationen, 26 fick Christer K gra en kraftig inbromsning framfr en man som sprang ut i gatan framfr bilen. Mannen halkade till och blev stende framfr Christer K:s bil. De tittade p varandra fem till tio sekunder. Christer K kunde se mannens ansikte vl. Christer K uppfattade vidare att mannen i sin hgra hand hll ett pistolliknande freml. Han uppgav sig vara rtt sker p att det var frga om en revolver. 27 Betrffande klockslaget fr sin egen iakttagelse kunde han inte ange det nrmare n till ungefr 23- 24 p kvllen. Den man Christer K iakttagit fortsatte drefter springande ver gatan, med en ltt hlta p vnster ben, vidare p trottoaren i Christer K:s frdriktning och sedan till vnster ned i vad Christer K genom- gende beskrev som grnden. Efter incidenten hade Christer K rullat framt en bit, sett mannen springa sterut mitt i grnden och sedan krt raka vgen hem. Christer K sg ingen annan p platsen. Betrffande mannens utseende hade Christer K srskilt fst sig vid dennes stirrande blick nr de tittade p varandra; han hade ftt fr sig att mannen var knarkare. Ansiktet i vrigt beskrev han som uthugget i tr, med kraftiga drag och en ganska fyrkantig haka. Mannen bar inte glasgon och Christer K hade inget minne av ngon mustasch. Mannen var 180 cm lng eller ngot drver och i fyrtiorsldern. verkroppen hade gett ett kraftigt intryck, men inte underkropppen. Christer K visste dock inte om detta berodde p den jacka mannen bar. Han beskrev denna som ngon form av tckjacka, mrkbl till frgen. Den var knppt. Mannen hade ven haft en mrkbl, stickad mssa. Byxor och 26 Dbelnsgatan vergr, via en s-kurva, i Malmskillnadsgatan just efter Johannes kyrka, sett frn den riktning vari Christer K frdades. Dr Malmskill- nadsgatan brjar ligger en brandstation. Direkt efter detta kvarter ansluter Tunnelgatans trappor och David Bagares gata till Malmskillnadsgatan frn vstlig respektive ostlig riktning. Det r ngot oklart exakt var Christer K fick bromsa in; brandstationen ligger en bit frn Tunnelgatan. 27 R skrev i resningsanskan att E (dvs. Christer K) sade sig ha sett en revolver, medan HD i resningsbeslutet refererade motsvarande iakttagelse s att E sett ett pistolliknande freml. Det senare synes av dokumentationen att dma vara mer korrekt; vad Christer K sade sig ha sett var just ett pistol- liknande freml. Att det rrde sig om en pistol/revolver var ett antagande frn Christer K:s sida. Christer K gjorde under frhren inte ngon tskillnad mellan termerna pistol och revolver, men vl mellan begreppen och drvid framgr att det han trodde sig ha sett var en revolver. Det framgick vidare att Christer K hade provskjutit med revolver, vilket ven belades via frhr med den vars vapen Christer K provskjutit (se nedan). SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 779 skor hade han inget minne av. Mannen bar handskar, varvid han i hgra handen hade det freml, som Christer K tyckte sg ut som ett skjut- vapen. Christer K var helt sker p att han gjort sin iakttagelse p mord- kvllen. Han mindes det p grund av att hustrun och dottern denna helg hade rest bort. Dagen efter hade han hrt om mordet och d upptckt att hndelsefrloppet stmde precis verens med det han sett. Senare hrde han om nr mordet begtts och den troliga flyktvgen och detta stmde ocks. Att det var Christer P han hade sett fick han klart fr sig nr det publicerades bilder p denne. Han knde sig d helt sker. Han nmnde i det sammanhanget att han var van vid att iaktta och komma ihg detaljer, eftersom han gnat sig mycket t fgelskdning. Sklet till att han inte hade hrt av sig till polisen var att han var rdd. Han insg att han antagligen sett mrdaren och att denne sett honom. Hans uppfattning var ocks att mannen kunde ha noterat bil- numret. Han hade dock funderat p att ringa polisen mnga gnger, jag har suttit med telefonluren i handen mnga gnger, men inte vgat ringt. I ett senare frhr hnvisade han till sin rdsla, men nmnde inte bilnumret, dremot att han i nulget var mycket rdd fr att pressen skulle f tag i det han sagt. Han hade aldrig berttat om sin iakttagelse fr ngon, inte heller fr sin dvarande fru. I ett andra frhr uppgav Christer K att mannen mste ha kommit frn Tunnelgatan. Han kunde inte vara hundra procent sker p detta, men det fanns liksom ingen annanstans att komma frn. Tillfrgad om han inte knt till belningen och, underfrsttt, om inte denna borde ha pverkat honom att trots rdslan nrma sig polisen, svarade han p ett stt som gav intryck av att han inte tnkt i de banorna. Hur uppgifterna kom till PU:s knnedom. Christer K tog kontakt med polisen den 11 maj 1997, d han vid midnatt ringde till stationsbeflet Torgny W vid Norrmalmspolisen. Han ringde anonymt. Torgny W uppfattade de uppgifter som lmnades som viktiga och upprttade omgende ett spaningsuppslag med detaljerad information och t- skilliga citat. Av detta framgr att Torgny W inte uppfattat Christer K som helt redig. Det frsta samtalet varade 20 minuter. Under detta lmnade Christer K ett telefonnummer och uppgav sitt personnummer men inte sitt namn. Kort efter det att detta samtal avslutats, ringde han igen, och sade d vad han hette. Christer K hrdes drefter av PU vid tv tillfllen, i maj och juni 1997. Vid det senare frhret medverkade ven frundersknings- 780 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 ledaren Jan Danielsson. Dessemellan fretogs en s.k. vallning i de kvarter dr Christer K gjort sina iakttagelser. Kontrollfrhr. Frhrsledaren informerade Christer K om att man i hans yrkeskr var skeptisk till uppgifter som kommer in sent. Han hade ven frgat Christer K om denne kunde hnvisa till personer som kunde bekrfta hans trovrdighet. Christer K kunde inte direkt komma p ngon, men nmnde en psykolog hos vilken han gtt i behandling. Det framgick att Christer K hade dmts fr rattfylleri och att polisen hade beslagtagit jaktvapen som han innehade. Christer K:s trovrdighet kontrollerades genom frhr med personer i hans nrhet. Stefan S hrdes i maj 1997 och bekrftade att de p det stt Christer K uppgivit hade provskjutit vapen som Stefan S hade haft tillgng till i sitt arbete vid en vapenfirma. Han var osker p nr detta skedde, men det var troligen efter mordet p Olof Palme. De hade provskjutit vid flera tillfllen. Han ombads ven beskriva Christer K som person och gav drvid en positiv bild av denne, bl.a. som socialt och psykiskt stabil. Stefan S beropades i resningsanskan (F) till styrkande av Christer K:s trovrdighet. Christer K:s tidigare hustru, de skildes 1991, hrdes vid samma tid. Hon bekrftade att hon och dottern varit bortresta den aktuella helgen. Hon uppgav vidare att de inte hade talat srskilt mycket om mordet och att Christer K aldrig nmnt ngon iakttagelse han skulle ha gjort. Hon gav en mycket positiv bild av sin f.d. make, som en trygg, snll och hjlpsam person. Det frekom inte att han verdrev eller fantiserade. Tillfrgad trodde hon inte att han skulle lmna oriktiga uppgifter till polisen, i vart fall inte ssom hon hade lrt knna honom. Christer K:s frra hustru beropades i resningsanskan (G) till styrkande av Christer K:s trovrdighet. Lennart S hrdes i juli 1997. Han hade blivit bekant med Christer K genom deras gemensamma intresse, ornitologin. Han lmnade positiva omdmen om Christer K. Denne var enligt Lennart S en stabil person med bgge ftterna p jorden. Lennart S hade aldrig uppfattat att Christer K haft ngon ambition att gra sig sjlv intressant eller att verdriva saker och ting. Det fanns ingen anledning att inte tro p Christer K. Han uppgav vidare att det frsta han kom att tnka p nr det gllde Christer K:s person var hans frmga att observera och uppfatta detaljer. Han hade noterat detta nr de studerat fglar. Han bedmde Christer K som en utomordentligt skicklig fgelskdare. Lennart S beropades i resningsanskan (H) till styrkande av Christer K:s trovrdighet. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 781 Drutver hrdes en psykolog och en lkare. Ingen av dem gjorde bedmningar som kunde tolkas som att Christer K skulle vara en allmnt mindre trovrdig person. Christer K beropades i resningsanskan (E) till styrkande av att grningsmannen r identisk med Christer P. Bertil B Bertil B:s berttelse. Bertil B lmnade i huvudsak fljande uppgifter. Morddagen hade han med bil farit frn sitt hem i vstra Sverige till Stockholm, dit han anlnt p eftermiddagen vid 15-tiden. Han var ensam. Han trffade ingen i Stockholm. Han hade inget egentligt rende utan resan var ett stt fr honom att koppla av. Under dagen hade han beskt antikaffrer och ven kpt en jacka. P kvllen hade han gtt en lng promenad ut p Djurgrden. P vg tillbaka till bilen, som han hade haft parkerad norr om mordplatsen i kvarteren kring Sveavgen han kunde inte minnas exakt var kom han att g David Bagares gata upp mot Malmskillnadsgatan. 10-15 meter frn kors- ningen mtte han en man, som var andfdd, sg otrevlig ut och luktade svett. Han gick drvid p den norra trottoaren, dr ven den mtande mannen kom. De passerade nra varandra. Han uppgav till en brjan att mannen hade kommit springande uppfr trapporna frn Tunnelgatan, men ndrade detta efter frgor om hur han kunde veta detta om han inte iakttagit mannen frrn de mttes till att mannen i och fr sig ven kunde ha kommit frn Malmskillnadsgatan och d antingen frn hger eller vnster. Han sg ingen annan p platsen. Han fortsatte fram till korsningen, dr han gick Malmskillnadsgatan norrut, dvs. till hger, vidare till sin bil. Han krde sedan hem, och kom fram vid fem-tiden p morgonen. (Hans bostad var belgen ngot trettiotal mil frn Stockholm.) Mtet hade gt rum ungefr kl. 23.25. Sklet till att han mindes detta frklarade han s, att han vid mtet tittat p klockan och att han dagen efter hade satt det intrffade i samband med mordet och d ven lagt klockslaget p minnet. Han hade sledes tidigt insett att iakttagelsen kunde ha med mordet att gra. Att han vid denna tid inte hrde av sig till polisen frklarade han med att det hngde samman med hans familjesituation och sviktande hlsa samt att han inte ville bli inblandad och inte knde sig orka med saken. Efter ett par, tre r sg han en bild av Christer P i en tidning och knde d igen denne som mannen han mtt p mordkvllen. Han mindes inte exakt nr detta gt rum eller i vilken tidning han sett bilden. Att han d inte hrde av sig till polisen frklarade han nrmast s att 782 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 han inte orkade med detta, inte den uppstndelsen. Han fick i detta sammanhang frgor om han inte hade varit nyfiken p om den man som talades fr mordet var den person han hade mtt. Svaret fr nrmast tolkas s, att han redan ansg sig veta att det var mrdaren han mtt och att han inte orkade engagera sig. Av frhren framgr inte vad det var som numera ftt honom att ndra sig och trots allt ta kontakt med polisen, annat n att han ansg sig vara i en ny situation. Han framhll drvid att han ville undvika all publicitet och att han eventuellt skulle behva hjlp med en ny identitet om han skulle behva vittna. Han lmnade en relativt detaljerad beskrivning av den man som han hade mtt. I beskrivningen finns inget som motsger att det skulle kunna ha varit Christer P som han mtte. Han hade fastnat fr mannens gon och dennes skarpa, intensiva blick. Han framhll att mannen hade en smal mustasch, varvid han anmrkte att han p denna punkt hade en annan minnesbild n Lisbeth Palme (dr gr jag absolut emot henne). Han beskrev kldseln vl; beskrivningen lg vl inom ramen fr de skilda uppgifter som lmnats av vittnen frn mordplatsen. Hur berttelsen kom till PU:s knnedom. Den frsta handlingen i uppslaget bestr av en den 28 november 1996 upprttad promemoria av bitrdande spaningschefen Lars Jonsson, dr denne antecknat att Bertil B ringt till PU samma dag och uppgivit att han var fre detta journalist och hade en klla som satt inne med lsningen p mordfallet Olof Palme. Kllan, som skulle vara till hundra procent trovrdig, hade fr Bertil B berttat att han dels sett mordet, dels sett mrdaren lmna mordplatsen, dels kunde identifiera mrdaren. I promemorian har ven antecknats att kllan inte hrt av sig tidigare p grund av rdsla och oro, men att kllan numera r beredd att lmna sina uppgifter till PU, under vissa frutsttningar. bl.a. ville Bertil B att kllan skulle f lmna uppgifterna via en fre detta klagare. Den f.d. klagaren, som numera var advokat, tog sedermera kontakt med utredningen via Jan Danielsson, varefter PU kopplades in. Efter vissa frhandlingar rrande lokal m.m. kom ett frhr till stnd p advokatens kontor i april 1997. Av det frsta frhrsprotokollet framgr att kllan, som i protokollet kallas klla Bertil, r identisk med Bertil B. Denne hade sledes avsett sig sjlv vid den kontakt som hade resulterat i Lars Jonssons promemoria frn den 28 november 1996. Det hlls sedan sammanlagt fem frhr. Kontakten mellan PU och Bertil B var inte helt komplikationsfri. Det framgr av senare frhr att Bertil B ansett sig felaktigt behandlad d han frst tagit kontakt med PU och att han krvt att f vara representerad av en advokat, som skulle arvoderas av PU, ett villkor SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 783 som PU accepterade (se nedan). Vid det andra frhret var Bertil B mycket upprrd ver att frhrsledarna bakom ryggen p honom vnt sig till personer i hans nrhet fr att kontrollera en del uppgifter. I samma frhr ville han i ett skede ha besked om huruvida han bedmdes som trovrdig i det hr lget. Efter detta frhr, dr fr- underskningsledaren Jan Danielsson medverkade, framfrde han vid delgivningen av frhret att Jan Danielsson hade haft en arrogant och oborstad stil. Ngon frklaring till varfr han inledningsvis ltsats att de uppgifter han hade att lmna hrrrde frn en annan person finns inte dokumen- terad. Nr Bertil B i det sista frhret konfronterades med anteckningen av Lars Jonsson, bl.a. att kllan skulle ha sett mordet, reagerade han till synes starkt. S hade han inte sagt. Har inte han (Jonsson) en band- inspelning p det samtalet s r det ord mot ord. Det framgick fortstt- ningsvis att Bertil B var upprrd ver att Jonsson skrivit p detta stt; han nmnde att han kunde tnka sig att stmma Jonsson fr rekrnk- ning. Till saken hr att den advokat som fretrdde Bertil B i frhr den 24 april hade uppgivit att Bertil B lmnat samma uppgifter som de Jonsson antecknat, dvs. att kllan/vittnet sett sjlva brottet. Kontroll av Bertil B och de lmnade uppgifterna. Betrffande Bertil B:s person framgr att han hade arbetat som pressfotograf men var frtidspensionr sedan flera r fre mordet. Sklen till det synes ha varit besvr av psykisk art; han beskrev saken s att han hade blivit utbrnd av sitt yrke. Den kvinna, som hade varit gift med Bertil B vid tiden fr mordet, lmnade uppgifter som nrmast talade mot att Bertil B:s berttelse var riktig. Bl.a. uppgav hon att Bertil B varit sjuklig vid tiden, att hon inte hade ngot minne av att han skulle ha gjort en bilresa till Stockholm och att Bertil B inte var en sdan person som tog ngra lngre prome- nader. Hon uppgav ven att enligt hennes minnesbild hade hon tillsammans med Bertil B tittat p TV p mordkvllen och d ftt nyheten om mordet. Vid ett senare frhr konfronterad med att detta inte kunde vara riktigt i TV gick nyheten om mordet ut frst kl fyra p morgonen blev hon osker p sin minnesbild. Vid detta andra frhr informerades hon ocks i allmnna ordalag om vad Bertil B berttat fr PU. Hon fann uppgifterna konstiga. Dels skulle han inte ha kunnat hlla tyst om en sdan sak, dels frstod hon inte varfr han skulle ha begivit sig till Stockholm, dels var det hennes uppfattning att Bertil B inte skulle ha orkat att gra en sdan bilresa ensam; han var vid denna tid nedgngen och hon ansg det mer eller mindre uteslutet att han skulle ha kunnat genomfra en bilresa till Stockholm och till- 784 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 baka under samma dygn. Bertil B:s dotter lmnade likartade upp- gifter. Christina B, som trffat Bertil B 1991 och sedan hade varit gift med denne ngra r, uppgav att han aldrig berttat ngot fr henne om att han skulle veta ngot om mordet. Hon trodde, att om han haft ngon sdan information, skulle han frmodligen ha talat med henne om det. Hon knde till att Bertil B under 1994 hade varit i kontakt med PU. Christina B beropades i resningsanskan (L), till styrkande av Bertil B:s trovrdighet. En bror till Bertil B berttade fljande. I samband med en bilresa ett par r tidigare hade Bertil B sagt att han visste vem som begtt mordet och ven att mordutredarna varit i kontakt med honom. Brodern hade inte tagit uppgifterna riktigt p allvar. Han upplevde dock Bertil B som en trovrdig person, som inte hittade p eller frstorade upp saker och ting. Brodern hade svrt att tnka sig att Bertil B skulle hitta p en sdan sak som att han visste vem som begtt mordet p Olof Palme. Bertil B hade aldrig nmnt att han varit i Stockholm p mordkvllen. Hans minnesbild av Bertil B:s hlsa vid den aktuella tiden var att denne inte var i sdan form att han skulle ha orkat ka till Stockholm, i varje fall inte kra bil ensam. Brodern beropades i resningsanskan (J), till styrkande av Bertil B:s trovrdighet. En annan broder, Hans E, berttade fljande. Han mindes dagen efter mordet. Ngon gng efter lunch ringde Bertil B. Hans E hade sagt att de fljde nyheterna om mordet p TV. Bertil B hade d sagt jag var dr. Hans E hade d frgat Bertil B vad han gjort i Stockholm. Bertil B hade svarat att han beskt antikaffrer och kommit hem tidigt p morgonen. Samtalet hade varat tre till fyra minuter. Bertil B hade inte nmnt ngot om att han gjort en iakttagelse, vare sig d eller senare; de hade aldrig diskuterat mordet p Olof Palme. Hans E hade inte heller hrt frn ngon annan att Bertil B skulle sagt ngot om mordet. Hans E uppgav att Bertil B inte r ngon lgnare eller en sdan person som hittar p saker och ting. Bertil B r en person som hller hrt p sanning och etik, uppgav Hans E, som vidare sade att Bertil B kunde hlla viktig information fr sig sjlv och inte tala om det fr ngon annan. Det var inte ovanligt att Bertil B, som hade ett stort intresse fr antikviteter, reste ivg till Stockholm eller andra platser just fr att titta p antikviteter. Att gra lngresor med bil var fr honom en form av terapi. Hans E upplyste vidare att den frsta hustrun och Bertil B hade varit som hund och katt de sista ren av sitt ktenskap. Hans E be- ropades i resningsanskan (K), till styrkande av Bertil B:s trovr- dighet. Det hade vid frhren med Bertil B framkommit att han vren 1997 hade gift sig med en rysk kvinna, men att ktenskapet hade varit SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 785 misslyckat och upplsts efter bara ngra veckor. Kvinnan, som hette Marina M, var lkare, fdd 1973, och hade flyttat tillbaka till sitt hemland. Hon sprades av PU och hrdes i oktober 1997 i sin bostad i Ryssland. Av materialet framgr bl.a. fljande bakgrundsinformation. Marina M hade svarat p en annons, som Bertil B satt in i en rysk tidning, och blivit inbjuden till Sverige. De hade gift sig en dryg mnad senare. Hon lmnade dock Sverige efter bara ngra veckors ktenskap. Frhret med Marina M frdes genom tolk och r sedan utskrivet som dialog. Resultatet r p flera stllen fragmentariskt och svrt att exakt uttyda. Med reservation fr missfrstnd var innebrden av hennes utsaga fljande, i de delar som hr r av intresse. Bertil B hade talat mycket med henne om mordet. Att dma av det som Marina M tergav synes han ha sagt ungefr detsamma till henne som han berttat i utredningen om vad han sett, varfr han inte trtt fram, att han inte berttat ett ord fr ngon annan etc. Mjligen hade han sagt sig ha sett sjlva mordet. Av intresse r att Marina M uppgav att de tillsammans hade rest till Stockholm, dr de bl.a. uppehllit sig en hel del kring mordplatsen. Enligt Marina M hade Bertil B mer och mer brjat luta t att han skulle kontakta polisen. Drfr ville han frska friska upp sin egen minnes- bild. I samband med att de rrde sig i kvarteren lt Bertil B Marina M videofilma honom och han genomfrde p det sttet, svitt man kan frst, ett slags rekonstruktion av brottet och sina iakttagelser. bl.a. filmade Marina M Bertil B nr denne sprang trapporna frn mord- platsen upp mot Malmskillnadsgatan. Resultaten blev en videofilm p 10-15 minuter. Nrmare frgor kring filmen besvarade hon med att det enklaste r att han visar er filmen. I ett drp fljande frhr tillfrgades Bertil B om en del av de uppgifter Marina M lmnat. Han hade i tidigare frhr uppgivit, att de tillsammans varit p mordplatsen och att han berttat fr henne om sina iakttagelser p mordkvllen. Drvid hade han uppgivit att jag byggde om, s att sga storyn lite grand. Sklet till detta var, att deras frhllande d redan var p upphllningen och att han drfr inte litade p henne. I de tidigare frhren hade han emellertid inte berttat om videofilmningen, varfr han nu fick frgor kring denna. Han svarade undvikande och ngon tydlig frklaring till vad filmandet enligt Bertil B syftade till kan inte utlsas. Han uppgav sig ha filmen hemma, varvid frhrsledaren frgade om Bertil B kunde verlmna den, vilket denne avvisade. Tillfrgad om sklet uppgav han att han sjlv inte sett den, fr att sedan g ver i motfrgor om vad polisen skulle med den till etc. Efter en del turer uppgav han att det egentliga sklet till att han inte ville lmna ut den var att dr frekom scener av personligt slag som 786 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 han inte ville att de skulle hamna i ngot arkiv till allmnhetens be- skdande. Bertil B beropades i resningsanskan (I) till styrkande av att Christer P r identisk med grningsmannen. Leif L Leif L r det vittne frn mordplatsen som frn sin biltelefon frskte larma polisen utan att lyckas. Han frdades i samma bil som Jan A (se nedan). Leif L hrdes i rttegngarna. Av vad som antecknats i domarna framgr att Leif L inte lmnat ngon beskrivning av grnings- mannens ansikte. Svea hovrtt konstaterade uttryckligen att inget av mordplatsvittnena har gjort sdana iakttagelser att de kunnat beskriva grningsmannens ansikte. Av vad som antecknats i tingsrttens dom framgr att Leif L dr uppgav att han sett grningsmannen st vnd mot makarna Palme och att denne tittat ned mot dem frn ett avstnd av en eller tv meter. I resningsmaterialet finns ett spaningsuppslag frn juli 1987, dr Leif L uppges ha berttat att han under ett kort gonblick sg in i mrdarens ansikte, men att han hade en mycket svag minnesbild av detta ansikte. Han hade drfr undrat om det fanns en mjlighet fr honom att bli hrd under hypnos, fr att p detta stt f fram en tydligare bild av mannen. Ett i materialet redovisat frhr under hypnos hlls ocks i september 1989. Det frde svitt kan frsts inte sjlva utredningen framt. I mars 1996 framtrdde ett som det kanske var tnkt anonymt mordplatsvittne i TV och uppgav att han var till 95 procent sker p att den man han iakttagit p mordplatsen var identisk med Christer P. Den i rendet ngot insatte kunde ganska ltt konstatera att det mste rra sig om Leif L. PU vnde sig drfr omgende till Leif L och hll ett frhr. Syftet var att klarlgga p vilket stt och i vad mn Leif L numera ansg sig kunna knna igen Christer P frn mordplatsen. Leif L tillfrgades vid frhret bl.a. om sin reaktion d han i decem- ber 1986 ftt se en videofilm p en konfrontationsgrupp med bl.a. Christer P. Han hade den gngen sagt att han blev illa berrd och orolig av en person i gruppen (Christer P). Han ombads nu utveckla detta. Leif L berttade d att han hade reagerat p ett mycket starkare stt n han ltit komma till uttryck. Han hade valt att hlla tyst med en del han hade haft att sga, drfr att han hade knt sig hotad. Han hade senare upplevt en liknande reaktion d han ftt se den spaningsfilm p Christer P som visats i TV. Han sammanfattade sina intryck s hr: SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 787 Jag upplever att det mste vara Christer P som har varit p platsen. S upplever jag det, men jag har allts inte sett hans ansikte s att jag kan avgra till hundra procent att det r han. Det kan jag inte gra, men jag knner allts en oerhrd skerhet i det sammantagna i det hr, oron och alltihop det hr man upplever, det r alldeles otroligt. Drav har jag dragit den hr slutsatsen Tillfrgad om varfr han inte kommit till PU tidigare och berttat detta samt varfr han nu i stllet gtt till media, svarade han p ett stt som fr tolkas s att han hade kommit att misstro polisen och d srskilt dess vilja och mjlighet att erbjuda honom skydd. Han hnvisade till den hotbild han upplevt. Men han uppgav ven att det hela tiden funnits en oskerhet om han verkligen skulle kunna st infr rtten och med hundra procents skerhet sga att det var Christer P som han hade sett p mordplatsen drfr att jag har inte sett ansiktet i den klara skrpa som erfordras fr det. Det som gjorde honom skrare i dag var totalbilden, dr han ven beropade hypnosen som ngot som hjlpt honom till en tydligare bild. I mer konkret hnseende framgick det att det var Christer P:s nstintill fingeravtrycksliknande rrelsemnster som han hngde upp sin slut- sats p. Frhrsledaren terkom flera gnger till vari de felande procenten lg vad var det som gjorde att han bara kom upp i 95 procents skerhet? Frgan synes ha ftt sitt svar nr Leif L uppgav att han inte sett ett utkristalliserat ansikte, ven om han ocks nmnde annat som lg i felmarginalen. Leif L hade nr det gllde sina reaktioner efter konfronta- tionsfrhret i december 1988 hnvisat till sin fru. Hon hrdes i mars 1996. Hon berttade att Leif L varit p tv konfrontationer. Efter den frsta hade han varit helt oberrd, men efter det andra tillfllet hade han reagerat mycket starkt. Hon hade frgat honom var det var med honom, men han hade sagt att han fick inget bertta, att han inte fick tala med sin fru. Hon hade frgat om han pekat ut ngon, men det sade han sig inte ha kunnat. Han hade suttit p sngen och skakat och varit alldeles frstrd. Fr egen del hade hon av hans beteende meddet- samma dragit slutsatsen att han hade knt igen ngon, det begrep jag direkt nr jag sg han komma hem, det var liksom en upprepning p sjlva mordet, tyckte jag, i hans beteende. Mordkvllen hade han varit mycket uppskakad; de hade suttit uppe hela natten och talat om hndelsen. Leif L:s fru berttade vidare att hon i samband med att Christer P var aktuell hade sett en sekvens med denne p TV och direkt slagits av att han rrde sig precis som Leif hade beskrivit p mordkvllen, d han hade visat hur grningsmannen lunkat ivg. Leif var inte hemma vid 788 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 det tillfllet, men nr han kommit hem hade hon bett honom titta p nyheterna och d hade han knt igen rrelserna. Han hade reagerat starkt ven denna gng, men inte som mordnatten och efter konfrontationen. Leif L:s fru uppgav att hon var frvnad ver att Leif L hela tiden haft en s klar bild av hndelsen. Han hade inte rubbat sin bild ngon- ting frn mordkvllen och framt. Det framgick att hustrun starkt ogillat att hennes man medverkat i massmedia. Hon hade genomgende vdjat till honom att inte peka ut ngon om han inte var hundra procent sker. Sklet till det var att hon varit rdd. Leif L beropades i resningsanskan till styrkande av att grnings- mannen r identisk med Christer P. Jan A Jan A var ett av mordplatsvittnena. Han frdades i samma bil som Leif L. Han har i frhr frn 1986 lmnat en del uppgifter om den man som flydde frn mordplatsen. I ett ingende dialogfrhr frn den 8 april 1986, uppgav han att han bara sg mannen bakifrn. Han beskrev d mannen som lng, mrk och med en fladdrande, relativt kort rock. I ett kortare frhr frn den 1 mars uppges han ha lmnat ngot mer detalje- rade uppgifter, bl.a. att mannen skulle ha varit barhuvad, svarthrig och i fyrtiorsldern. Inget i de lmnade uppgifterna tyder p att han ansg sig ha sett mannen annat n bakifrn. Jan A hrdes p nytt i maj 1996. I inledningen av frhret hnvisade frhrsledaren till en tidningsartikel frn mars 1996, enligt vilken Jan A var skeptisk till den uppgift Leif L just hade lmnat i TV, om att Leif L numera var till 95 procent sker p att det var Christer P han sg p mordplatsen. Av de uppgifter Jan A lmnade i frhret framgr att han var av den uppfattningen att Leif L inte kan ha sett grningsmannen ver huvud taget. Bilen de kte i var i rullning nr de hrde den frsta knallen, som de inte kunde identifiera som ett skott. Vid det andra skottet var de under inbromsning vid ett trafikljus. Leif L krde bilen och var tvungen att ha uppsikt ver trafiken; det fanns en bil framfr. Jan A hade strre mjligheter att titta mot brottsplatsen. Det enda Jan A hann se var ryggtavlan p en person som frsvann in p Tunnelgatan. Han gjorde Leif L uppmrksam p detta och frst d tittade Leif L t det hllet. Leif L sade aldrig ngot spontant under mordkvllen om att han sett ngot, utan hnvisade, under det samtal de hade tillsammans med sina fruar d de kom hem, till att Janne sg en kille som sprang in SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 789 i grnden. Jan A ansg att Leif L successivt lagt till bitar i sin berttelse och hittat p. Jan A fann detta mycket besvrande. Nr Christer P kom p tal berttade Jan A spontant att han varit klasskamrat med denne och att han drfr visste hur Christer P var som mnniska. Det var jobbigt att g i samma klass som Christer P. Han gjorde hyss och ofog, men erknde aldrig. Alla kunde veta vem det var men Christer P rrde inte en min. Jan A fick drfr en chock nr han hrde om misstankarna mot Christer P. Nsta chock fick han nr TV visade en smygfilmning av Christer P, dr man sg hur denne rrde sig. Jan A fortsatte: och just det hr nr han liksom vnder sig om och skall springa ivg, just den bilden, samma bild p mordplatsen, just det hr och tar det hr frsta steget, det r det som klack till va. Det dr har jag liksom ocks berttat fr Leif L, att jag knde Christer P och att vi hade gtt i samma klass d och jag visste ju hur han var. S liksom just min spontana reaktion, det frvnade mig liksom inte alls att det kanske kunde vara han. Fr det gr man ju inte ut och sger att det var han, man kan ju inte sga mer n vad man har sett och eftersom min bild av, det var ju en ryggtavla p en mnniska som sticker ivg s det fanns ju liksom inte en chans att se. Och jag menar p, att se ansikten p det avstndet dr vi befinner oss nr det smller det gick liksom inte att gra. P ytterligare frgor ville Jan A inte strcka sitt igenknnande lngre n till att grningsmannens rrelsemnster pminde om Christer P. Jan A r beropad i resningsanskan till styrkande av att grnings- mannen r identisk med Christer P. Vissa uppgifter som framkommit vid kommissionens granskning Kommissionen har studerat delar av de videoinspelningar som gjordes av frhr med Christer K och Bertil B. I samband med detta har kommissionen sammantrffat med tv av de utredningsmn, som arbetat med utredningen i dessa delar. Jan-ke A fungerade bl.a. som frhrsledare avseende Christer K. Per G hade motsvarande syssla betrffande Bertil B. De tillfrgades bl.a. om sin bedmning av hur Christer K:s och Bertil B:s uppgifter lter sig frenas med andra vittnesml samt om vilken bedmning de hade gjort betrffande dessa vittnens trovrdighet. De uppgav fljande. Utredningsmnnen var eniga om att Bertil B:s uppgifter inte gr ihop med vittnet Yvonne N:s, men mera oskra p hur det frhller sig med Christer K:s uppgifter i det hnseendet. Ngon rekonstruktion med bde Bertil B och Christer K nrvarande eller med alla tre, dvs. ven 790 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Yvonne N, har inte gjorts. Detta har inte begrts vare sig av frunder- skningsledningen eller spaningsledningen. Jan-ke A berttade fljande om Christer K. Denne hade gjort ett lgmlt och sansat intryck vid frhren. Han hade hela tiden uttryckt oro ver sin inblandning. Anledningen till att han hrde av sig frst elva r efter hndelsen var just denna rdsla och oro. Nr det gller trovrdigheten i Christer K:s uppgifter mste vaksamhet iakttagas just med tanke p att uppgifterna lmnats s sent. Fr att kunna hnga upp Christer K:s uppgifter p ngot kontrollerbart faktum frskte man f fram s mycket detaljer som mjligt. Jan-ke A hade inte kunnat besl Christer K med att lmna oriktiga uppgifter och Christer K gjorde inget intryck av att fabulera. Jan-ke A hittade ingenting som talade emot att Christer K:s uppgifter skulle kunna vara riktiga. De personer i Christer K:s omgivning som hrdes om honom gav bara positiva omdmen. Ingen av de hrda beskyllde honom fr att vara en lgnhals eller fr att gra sig mrkvrdig. Per G berttade fljande om Bertil B. Per G:s personliga uppfattning var att Bertil B, genom att hra av sig s sent, nstan frsuttit sin chans att bli trodd. Bertil B har vidare lmnat olika versioner om hndelsen. Det var enligt Per G svrt att avgra om det Bertil B be- rttade var sanning eller lgn; uppgifterna gick verhuvudtaget inte att kontrollera. Det gick inte ens att styrka att han varit i Stockholm den aktuella kvllen; han hade inte varit i kontakt med ngon person, han hade beskt antikaffrer men mindes inte vilka, han hade inte gjort ngra andra iakttagelser n mtet med Christer P p David Bagares gata och han hade inte hrt sirener under promenaden till sin p Rdmansgatan parkerade bil. Dr Bertil B uppgav sig ha parkerat rdde parkeringsfrbud och polisen har kontrollerat eventuella P-bter i omrdet men detta har inte lett till ngot. Bertil B:s uppgifter stmmer inte heller verens med vad vittnet Yvonne N sagt. Bertil B:s frklaring till att han hrde av sig frst efter mer n tio r var att han var rdd och hade personliga problem i form av ktenskapsproblem och psykisk utbrndhet. Frsta frhret gde rum p Bertil B:s hemort. Bertil B hade infr frhret stllt som villkor att hans advokat skulle tilltas nrvara och att Jan Danielsson skulle vara med. Det senare villkoret slppte han dock fre frhret. Vid frhret liksom vid senare frhr var frgan om betalning till advokaten uppe. Ngot rakt krav om betalning framstlldes emellertid inte. Bertil B var svr att ha att gra med. Han hade ett hftigt humr och vid ett frhr stod Per G och hans kollega inte hgt i kurs. Detta var efter det att Bertil B ftt knnedom om att polisen pratat med personer i hans omgivning. Detta grs regelmssigt i situationer liknande denna och det r mycket ovanligt att personer reagerar som Bertil B gjorde. Som nmnts hrdes flera perso- SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 791 ner i Bertil B:s omgivning. Den ende person som gav visst std t Bertil B:s uppgifter var hans ene bror (Hans E). Denne gav p Per G ett trovrdigt intryck. PU har tillfrgats om huruvida advokaten arvoderades av PU. S visade sig vara fallet. PU hade mot rkning utbetalat cirka 40 000 kronor fr advokatens bitrde t Bertil B i samband med frhren. 6.2.3 Utredning avseende Christer P:s tillgng till vapen versikt Sex av de i resningsanskan beropade vittnesmlen avsg Christer P:s tillgng till vapen, med vilket i frsta hand avses skjutvapen av det slag som anvndes vid mordet. Till denna grupp fr utredningen kring Sigvard C rknas samt uppslagen Agneta A och Inga J (de gllde ven relationen till Lars T, se nedan), Gunilla R (ven uttalanden av Christer P, se nedan) och Gary M. Av vriga uppslag i resningsmaterialet har de som gller Annie F och Kjell F tagits upp hr. Vapenfrgan tas i vrigt upp p mnga stllen i resningsmaterialet. Sigvard C Allmnt om utredningen kring Sigvard C. Det har under utredningen hllits mer n 40 dokumenterade frhr med Sigvard C. Samtliga synes vara intagna i resningsmaterialet. De omfattar drygt trehundra sidor, varav ungefr hlften hr till frunderskningen och resten har till- kommit drefter. Det frsta frhret med Sigvard C hlls redan den 19 mars 1986. Han redogjorde d fr vissa iakttagelser han hade gjort i mordkvarteren under mordkvllen. Han hade tillsammans med en annan man kt Luntmakargatan norrut i bil, men hejdats av en vit Volvo som sprrat vgen. 28 P det aktuella stllet var gatan enkelriktad och Sigvard C krde i otillten riktning. Han hade s smningom kunnat kra vidare och parkerat ungefr i korsningen Tegnergatan-Luntmakargatan. D hade han sett en man komma springande Luntmarkargatan i samma riktning som han sjlv kt. Han beskrev mannen. Vid tillfllet hade Sigvard C hrt ljudet av sirener. Ingen tidpunkt fr iakttagelsen r angiven i frhrsprotokollet. Han hrdes sedan om dessa uppgifter ett tiotal gnger under ett rs tid. Vid ett frhr uppgav han att mannen 28 Den aktuella bilen, en silvergr Volvo, r identifierad i ett annat utred- ningsuppslag. Hndelsen intrffade enligt fraren av volvobilen 23.35-23.40. 792 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 hade likheter med sngaren Ted G (som frekom i ryktesspridningen kring mjlig grningsman, se kapitel 5) och vid ett annat att det kunde ha rrt sig om Lars S (en vl knd brottsling). Samma dag som Christer P greps (dvs. den 14 december 1988) hrdes ven Sigvard C och han uppgav d till synes spontant PU synes d fr lnge sedan ha frlorat intresset fr mannen p Luntmakargatan att det kunde ha varit Christer P han sett; den springande mannen hade rrt sig som denne och blicken hade verkat bekant. Tidpunkten fr bilfrden och iakt- tagelsen av den springande mannen p Luntmakargatan angav Sigvard C s smningom till efter kl 23 respektive ca 23.30. Vid de sista av dessa frhr hade PU ftt knnedom om den telefonavlyssning som hade bedrivits mot Sigvard C och drvid konstaterat att Sigvard C:s tidsuppgifter inte kunde vara riktiga (med mindre man antog att de uppgifter som fanns noterade frn telefonavlyssningen var oriktiga). Hsten 1986 skte Sigvard C, som framgtt tidigare i detta kapitel, upp PU fr att lmna uppgifter om Christer P. Han uppgav att Christer P p mordkvllen varit p Oxen, men gtt drifrn ungefr kl 22. Han sade sig frst att Christer P tilldragit sig PU:s intresse, eftersom denne liknade fantombilden, men han betonade att Christer P var en varm anhngare av Olof Palme och skulle fr allt i vrlden inte gra honom ngot illa. Detta tips kommer allts ungefr mitt i den utrednings- period d frhren med Sigvard C gller hans iakttagelser p Lunt- makargatan. Tv r senare, eller ett och ett halv r efter fregende frhr, i oktober 1988, begrde Sigvard C att f lmna nya uppgifter. Han sade sig d ha lst om intresset fr den man som vankat fram och tillbaka utanfr biografen Grand p mordkvllen. Han ansg att beskrivningen av mannen stmde vl in p en bekant till honom, nmligen Christer P. I sammanhanget sade han sig ven ha ftt veta att en Maj N lmnat uppgifter om en mystisk man som hon vid ett tidigare tillflle sttt p i Sigvard C:s port Tegnrgatan 16. Sigvard C lmnade drefter en hel del uppgifter om Christer P och sin bekantskap med denne. Vid frhrets slut frgade han om han kunde f sga ngra saker, som han i och fr sig stod fr, men som han inte ville att berrda personer skulle konfronteras med. Drefter uppgav han att Christer P hade en mycket god vn som hette Lars T, mer knd som bombmannen. Christer P sg upp till denne och skulle denne be Christer P att mrda Olof Palme s skulle Christer P utan vidare gra detta, eftersom han var helt i hnderna p Lars T. Sigvard C slutade med att antyda att han ville vara frsiktig med vad han sade som du frstr vill jag leva ngra r till, sade han till frhrsledaren. De fortsatta frhren med Sigvard C ett femtontal, varav flera mycket utfrliga gllde personen Christer P och vad som tilldragit sig SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 793 p Oxen under mordkvllen, men framfr allt Sigvard C:s tillgng till vapen. Den hypotes utredarna till synes febrilt arbetade med var att Christer P p ngot stt skaffat sig ett vapen, nrmare bestmt en magnumrevolver, via sina kontakter med Sigvard C. PU underskte mjligheterna att Sigvard C gett Christer P en revolver, att Christer P stulit en revolver hos Sigvard C eller att mordvapnet p ngot annat stt passerat via Sigvard C till mrdaren. Sigvard C:s vittnesml i domstolarna. Utredningslget betrffande Sigvard C:s uppgifter efter de frsta 26 frhren br bedmas utifrn vad Sigvard C uppgav d han hrdes i rttegngarna mot Christer P. Stockholms tingsrtt tergav Sigvard C:s vittnesml enligt fljande: Vid ifrgavarande tid bodde han i fastigheten Tegnrgatan 16. Han hade en kolonistuga i ngby. Han var under hsten 1985-vren 1986 delgare i spelklubben Oxen. Sigvard C anvnder amfetamin i mttlig omfattning. Han lrde knna Christer P p en kriminalvrdsanstalt i slutet p 1970- talet. De trffades privat frn 1985. Fr det mesta trffades de hos Sigvard C p Tegnrgatan. I genomsnitt kan sdana sammantrffanden ha gt rum var fjortonde dag. Christer P:s rende var i frsta hand att anskaffa amfetamin. Fr det mest tog Sigvard C ej betalt fr narkotikan Christer hade ju inga pengar. Fre besken har Christer P brukat ringa. Eljest har han sttt och vntat utanfr porten. Sigvard C och Christer P har ven trffats p Oxen, p Solvalla och p en annan klubb p Norra Stations- gatan. Den 28 februari 1986 tjnstgjorde Sigvard C p Oxen mellan klockan 16.00-23.00. Han kan under arbetspasset ha beskt sin bostad en eller flera gnger. Christer P beskte under kvllen Oxen. Han var ej dr s lng tid. Christer P sade att han skt Sigvard C p Tegnrgatan och att han vntat utanfr p gatan. Sigvard C antar att Christer P:s besk p Oxen gllde amfetamin. (---) Christer P lmnade Oxen vid 22.00-tiden. Sjlv lmnade Sigvard C Oxen klockan omkring 23.15. Han frdades drifrn i sin bil tillsammans med Reine J, som anlnt till Oxen vid 23.00-tiden. Han frde bilen Malmskillnadsgatan norrut och svngde ned till vnster p Apelbergsgatan. Han avsg att fra bilen in till hger p Luntmakargatan och fram till Tegnrgatan. Frsta delen av Luntmakargatan var han tvungen att fra bilen mot krriktningen. Han mtte en bil tv gnger och var d tvungen att backa sin bil ter till Apelbergsgatan. Dessa tv man- vrar medfrde att frden till bostaden tog omkring 10-15 minuter. Under dessa manvrar hrde Sigvard C tv knallar. Sigvard C parkerade sedan bilen p Tegnrgatan i hrnet av Luntmakargatan. Nr Sigvard C och Reine J stigit ur bilen sg de en man springa Luntmakargatan norrut emot dem. Mannen stirrade p dem. Jag fick uppfattningen att han knde igen mig. Sigvard C knde ej igen den springande mannen. Denne bar en halv- lng jacka troligen frsedd med kapuschong. Sedan hrde Sigvard C ljudet av sirener. Efter omkring en halv timme ringde en bekant och berttade att Olof Palme blivit skjuten. Sigvard C har aldrig sett Christer P bra vapen. 794 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Han tror att Christer P ej r intresserad av vapen. Sigvard C har frvarat mnga vapen i sin lgenhet bl.a. en magnumrevolver .357. Detta vapen har beslagtagits av polisen. Sigvard C vet ej var Christer P str politiskt. Han vet ej vad denne tyckte om Olof Palme. Christer P brukade bra en halv- lng, blaktig jacka. Sigvard C kan inte frklara hur det kan komma sig att enligt vad som framkommit vid telefonavlyssning han i sin bostad skulle ha tagit emot telefonsamtal klockan 23.02, ett samtal ngra minuter senare och ett telefonsamtal frn Roger klockan 23.15. I hovrtten lmnade Sigvard C mer svvande uppgifter om tidpunkten fr Christer P:s besk p Oxen. Han visste inte nr Christer P kom eller gick, men Christer P brukade aldrig stanna lnge och han var inte kvar nr Sigvard C gick strax efter kl 23. Han sade sig i hovrtten ocks vara osker p det han i tingsrtten uppgivit om att Christer P skulle ha sagt att han sttt och vntat p Tegnrgatan. Hovrtten noterade dock det Sigvard C sagt i tingsrtten. Hovrtten anmrkte sedan att Sigvard C uppgivit att han uppfattat att Christer P efter det att denne hrts av polisen 1986 frskt pverka honom att lmna felaktiga uppgifter om nr Christer P gtt frn Oxen p mordkvllen. Bl.a. mot den bak- grunden ansg sig hovrtten ha ftt intrycket att Christer P velat skaffa sig ett alibi. I vapenfrgan tergav hovrtten Sigvard C:s vittnesml i fljande sammanhang. Av frhret med Sigvard C framgr att denne har frvarat ett flertal vapen i sin bostad, bl.a. tv revolvrar av mrket Smith & Wesson. Christer P har vidgtt att han knt till var Sigvard C frvarade sina vapen samt att Sigvard C vid ett tillflle visade honom en tung revolver, vilken Christer P fick hlla i en kort stund. Enligt Sigvard C hade han vid tiden fr mordet p Olof Palme bara en av revolvrarna kvar. Den lnade han senare ut till Harri M. Av utredningen framgr att polisen har underskt den revolvern och drvid funnit att den inte kan bindas till mordet p Olof Palme. Sigvard C minns inte vart den andra revolvern, som hade en prlemorinfattning p kolven, hade tagit vgen. Sigvard C har inte sett ngra tecken p att ngon olovligen berett sig tilltrde till hans lgenhet den aktuella kvllen. Sigvard C har omvittnat att han aldrig sett Christer P bra skjutvapen och att han tror att Christer P inte r intresserad av skjutvapen. Resningsmaterialet. De fortsatta frhren med Sigvard C. Frhren med Sigvard C efter rttegngarna, som i sidor rknat r ungefr lika omfattande som det tidigare materialet, r nstan helt knutna till vapenfrgan. Frhren finns sammanfattade i den promemoria som Riksklagaren upprttade infr sitt stllningstagande i resningsfrgan 1996. Drav framgr att Sigvard C lmnade skiftande och mnga gnger sinsemellan ofrenliga uppgifter om vapen. Om man utgr frn SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 795 vad som var klarlagt redan dessfrinnan, dvs. att det cirkulerade vapen och ven magnumrevolvrar hos Sigvard C och i kretsen kring denne, tillfrde frhren inte srskilt mycket. De framstr mer som en dokumentation av ett idogt spaningsarbete, bedrivet i frhoppningen att f upp ett spr efter mordvapnet. Ngot sdant spr hade PU dock uppenbarligen nnu inte ftt upp. I ett hnseende kom emellertid Sigvard C att lmna en helt ny uppgift av intresse. I ett frhr den 6 december 1991 uppgav han till synes pltsligt att han inom sig hade en minnesbild av att han hsten/vintern fre mordet gett Christer P en revolver, en Smith & Wesson .357, som Christer P skulle anvnda fr att skjuta salut p en vns fdelsedag. Det var troligt att Christer P ven ftt med sig ammunition. Sigvard C sade sig inte ha ftt tillbaka vapnet. Uppgiften skall ses bl.a. mot bakgrund av att Sigvard C mnga gnger frr hade ftt frgan om han gett Christer P ett vapen och alltid svarat nej. Den nya uppgiften franledde PU att gra en frteckning ver de personer i Christer P:s nrhet som hade fdelsedag vid den tid som kunde vara aktuell. Frteckningen upptar 16 namn. Ngon ytterligare utrednings- tgrd finns inte dokumenterad. Nsta frhr drjde exakt fyra r, dvs. till den 6 december 1995. Sigvard C hade nu ftt cancer, var dende och sade sig inte vilja ta med sig ngra hemligheter i graven. Han upprepade, med ngot strre detalj- rikedom, uppgifterna frn det fregende frhret. Det hlls ytterligare tv frhr, varav ett spelades in p video, dr Sigvard C vidhll, att han gett Christer P en magnumrevolver fre mordet och att han aldrig ftt den tillbaka. I det sista frhret sade Solveig Riberdahl till Sigvard C att det vore vldigt bra om han kunde redogra fr varfr han inte berttat om de hr sakerna nr han hrdes i domstolarna. Sigvard C svarade s hr: Ja, jag tycker sjlv att det r, undrar samma sak sjlv, varfr jag inte gjorde det d. Nr det idag framstr s tydligt fr mig hur det hela gick till liksom, i stort i alla fall. Och d, men att jag kanske tyckte d att det hade ju inte d med Christer P att gra, jag vet inte vad jag kan ha haft fr att, inte ville dra upp ondigt mycket, samtidigt tnkte jag fr min egen del ocks, som att det r s, d tyckte jag kanske det framstod som jvla angivare vet du, ngonting snt dr. Detta det fyrtiotredje och sista frhret med Sigvard C slutar med ett replikskifte mellan denne och Anders Helin: Helin: Slutligen Sigge, det r elakt, jag vet och det r tjatigt ocks, men r det inte p det hr viset att du stllde upp fr Christer tidigare i domstolarna? 796 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Sigvard C: Nej, jag har inte stllt upp. I domstolarna? Helin: Ja. Sigvard C: Nej, det har jag inte. Helin: Och frteg det hr med vapnet. Sigvard C: Du menar s, just vid rttegngen? Helin: Ja Sigvard C: Ja, allts jag kanske hade den chansen att jag ville ju inte delge allt d va, s att jag, jag skulle liksom behva, ja, bli . . . Helin: Du ville inte ange honom? Sigvard C: Nja, jag kunde ju inte ange, jag har ju inte, vet ju inte att, om han? Helin: Det var ju huvudfrgan i mlet, varifrn fick, skulle Christer P i s fall ha ftt vapnet ifrn och du satt ju inne med svaret, eller hur? Sigvard C: Ja, men det hade jag nog inte sjlv. Var jag inte sjlv medveten om, tror jag, att jag lg inne med det. Helin: Jo, vi har vl varit med bde du och jag s pass lnge nu s nog har jag vl rtt, du stllde upp fr Christer? Sigvard C: Nej. Helin: Det gjorde du inte? Sigvard C: Nej, det gjorde jag inte. Inte medvetet. I samband med de frhr som hlls med Sigvard C under dennes sjukdom, begrde PU in ett utltande frn Radiumhemmet. Man ville veta om den behandling med cellgifter, morfin m.m., som Sigvard C fick under denna tid, pverkade hans tillstnd i allmnhet och minnet i synnerhet. Det fanns enligt den lkare som undertecknade utltandet inte skl att tro att Sigvard C:s minnesfunktioner skulle vara pverkade, men han reserverade sig fr att psykologisk eller psykiatrisk expertis kunde behva anlitas. Sigvard C avled den 5 mars 1996. De nya uppgifterna frn Sigvard C beaktades nr Riksklagaren tog stllning i resningsfrgan i december 1996. I den ovan nmnda promemorian noterade Solveig Riberdahl med hnvisning till juridisk doktrin bl.a. att Nr ngon som tidigare hrts i mlet vill ndra sina uppgifter mste man i bedmningen vga in att samma person lmnat olika uppgifter vid skilda tillfllen och i skilda stadier. Den tidsrymd som frflutit mste ocks beaktas. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 797 Riksklagaren ansg som framgtt inte att den nya bevisningen, dr uppgifterna frn Sigvard C ingick, sannolikt skulle ha lett till att Christer P hade fllts till ansvar om de frelegat vid den ursprungliga prvningen. I promemorian noterades ocks att resning till men fr en tilltalad skall gras inom ett r frn det att i detta fall Riksklagaren ftt knnedom om det frhllande som resningsanskan grundas p. Det kunde enligt promemorian ifrgasttas om inte de uppgifter Sigvard C lmnat om att han gett Christer P en revolver fre mordet, kommit Riksklagaren till del redan 1991, dvs. fr mer n ett r sedan. I s fall vore fristen fr att begra resning med std av dessa uppgifter redan frsutten. Frhren med Sigvard C beropades i resningsanskan till std fr att Christer P hade tillgng till ammunition och vapen av det slag som anvndes vid mordet p Olof Palme samt till std fr att Christer P var lttpverkad och stod under inflytande av Lars T. Gary M Gary M var vid tiden fr mordet tio r gammal. Han uppgav i frhr i november 1997 fljande. Som pojke hade han relativt ofta brukat uppehlla sig i Christer P:s lgenhet. Christer P bjd p saft och kakor samt berttade en del om var man kunde snatta, hur man d skulle bete sig m.m. Han beskrev ett srskilt tillflle nr han hade kommit till lgenheten. Christer P hade varit kraftigt ptnd, som Gary M frstod saken numera. P kksbordet lg en revolver. Gary M visade intresse fr den och blev d frst thutad av Christer P, men fick sedan titta p revolvern och hlla i den. Han kunde beskriva vapnet relativt detaljerat. Den hade rulle; Gary M var numera vl frtrogen med skillnaden mellan revolver och pistol och han var sker p att det vapen han sett den gngen var en revolver. Piplngden uppskattade han till 15-20 cm. Han karakteriserade vapnet som av magnum-modell. Att f hlla i revolvern beskrev han som en stor upplevelse. Vid det nu aktuella tillfllet hade Gary M varit ensam hos Christer P. Han upp- gav att det var fre mordet p Olof Palme. Han grundade detta p att det intrffade ungefr ett r innan han flyttade frn Rotebro, vilket han sade sig ha gjort hsten 1986 eller vrvintern 1987. Det hade ven hnt vid andra tillfllen att han sett ytterligare vapen hos Christer P och han lmnade ven uppgifter om dessa tillfllen. Av frhret framgr att Gary M d han hrts 1989 lmnat oriktiga uppgifter. Han hade sagt att han sett ett gevr hemma hos Christer P. Detta vapen hade han dock, enligt vad han nu uppgav, sett p ett annat stlle. Han hade vidare sagt att han dagen efter mordet sett Christer P 798 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 med en rd ros och att denne d skulle ha sagt att han skjutit Olof Palme. ven den uppgiften var, sade han nu, felaktig. Anledningen till hans beteende var att han vid detta tillflle hade blivit omhndertagen av polis och d ville gra sig litet mrkvrdig fr att bli frislppt. Gary M beropades i resningsanskan (R), till styrkande av att Christer P hade tillgng till vapen av det slag som anvndes vid mordet. Annie F Annie F, som frekommer p flera stllen i frunderskningsmaterialet, hrdes av PU p nytt i oktober 1997. Hon sade sig ha sett en vilda vstern-pistol hemma hos Sigvard C. Hon uppgav ven att hon en gng trffat Christer P tillsammans med Sigvard C. Hon hrdes ven per telefon senare samma dag, d hon tillfrgades om sin syster (Eva F, jfr ovan). Annie F beropades inte i resningsanskan. Kjell F Frhren med Kjell F, som hlls 1990-1993, synes framfr allt ha syftat till att belysa vapenfrgan. Kjell F konfronterades bl.a. med uppgifter frn Sigvard C, om att denne hade givit ett magnumvapen till Kjell F, ngot som Kjell F bestmt tillbakavisade. Han medgav dremot att Sigvard C under hsten 1985 visat honom ett vapen p vinden i den fastighet dr Lena vid tillfllet bodde. De i resningsmaterialet intagna frhren med Kjell F beropades inte i resningsanskan. Ett ldre frhr med Kjell F frn januari 1989 beropades dremot till std fr att Christer P var lttpverkad och sg upp till Lars T. 6.2.4 Utredning avseende Christer P:s relation till bombmannen versikt Sex av de i resningsanskan beropade vittnesmlen avsg Christer P:s relation till bombmannen, dvs. Lars T. Det gller uppgifterna frn Per S samt vittnena Agneta A och Inga J samt Anette B, Gunilla R (redovisade nedan) och Sigvard C (se ovan). Allmnt gller att Christer P:s bekantskap med Lars T r nmnd p mnga stllen i materialet. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 799 Mest substans vad betrffar sjlva relationen finns i det material som genererats i det uppslag dr Per S hrts. Per S Allmnt om relationen Christer P Lars T. Infr talet mot Christer P hrdes Lars T, mer knd som bombmannen. Lars T begick under ttiotalet ett antal bombdd riktade mot myndigheter och myndighets- fretrdare. Brotten resulterade i flera ddsfall och Lars T dmdes 1985 till livstids fngelse. Lars T och Christer P var bekanta; de hade trffats d de samtidigt suttit i fngelse i brjan av ttiotalet och blivit vnner. Vid utredningen mot Christer P fanns en hypotes om att han kunde ha begtt mordet p Olof Palme i samrd med eller under pverkan av Lars T eller att denne i vart fall kunde ha ngot slags knnedom om Christer P:s eventuella delaktighet i mordet. 29 Som framgtt ovan hade ven Sigvard C, i oktober 1988, gjort PU uppmrksam p denna mjlighet. I bakgrunden lg vetskapen dels om vnskapen mellan de tv, dels att de brott Lars T begtt hade haft karaktr av hmnd mot myndigheterna. Misstankarna om Lars T:s myndighetshat hade strkts d han under vad som skulle bli den sista rttegngen mot honom beslogs med att anteckna domstolsledamternas bilnummer, nr hov- rtten hll syn p Lars T:s fastighet. Det fanns allts skl att frga sig om Lars T kunde ha ngot med mordet p statsministern att gra. Att han inte kunde ha utfrt det sjlv stod klart, eftersom han satt i fngelse d det begicks. Det hade emellertid allmnt antagits att Lars T vid de brott han misstnkts fr skulle ha anvnt sig av ngot redskap, t.ex. fr att placera ut bomber. Resningsmaterialet. Lars T hrdes den 20 mars 1989, frhret finns intaget i svl frunderskningsprotokollet som i det material Riks- klagaren ingav i samband med resningsanskningen. Det hlls p Norrkpingsanstalten, dr Lars T d var fnge. Nrvarande vid frhret var Lars T:s advokat, Per S. Det r ett ingende frhr, som behandlar bekantskapen mellan Lars T och Christer P samt vad Lars T knde till om Christer P. Ngra frgor med bring p Lars T:s egen eventuella knnedom om statsministermordet synes inte ha stllts. 29 I samband med Christer P:s gripande frekom spekulationer i pressen kring bombmannens bekantskap med Christer P. I materialet terges innehllet i en artikel i SvD den 28 december 1988, dr det sgs att bombmannen skulle ha knnedom om Christer P:s tillgng till vapen. I artikeln uttalar sig ven Per S. 800 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Av det nu ingivna materialet framgr att Lars T hrdes av PU den 16 februari 1993. Han uppgav d bl.a. att han inte hade ngot som helst med Christer P:s eventuella inblandning i mordet att gra. Frgan om Lars T:s roll aktualiserades ter d Per S den 29 novem- ber 1996 kom in med en skrivelse till riksklagaren Klas Bergenstrand. I skrivelsen frklarade sig Per S ha full knnedom om vem som mrdade Olof Palme, vem som beordrade mordet, nr och var det planerades, ven var vapnet kom ifrn m.m. I anledning av detta be- grde Per S att f bli hrd av PU. Det fanns dock en hake, enligt Per S. Det var att den kunskap han besatt hade anfrtrotts honom av den s.k. bombmannen fr vilken jag var offentlig frsvarare. Per S ansg det emellertid oklart i vad mn informationen omfattades av tystnadsplikt och avslutade brevet p fljande stt: Jag vill nu veta om advokatens tystnadsplikt frhindrar mig att bertta vad jag anfrtrotts. Prstens tystnadsplikt r ovillkorlig men jag vet inte hur det r i mitt fall. Jag verlmnar nu detta problem till Dig som landets riksklagare. ven om det kan vara negativt fr mig som brottmlsadvokat att rja om det nu lagligen r tilltet vad jag ftt veta, s anser jag nd att nationens nnu olkta sr efter mordet p Olof Palme gr fre allt annat. Av materialet framgr inte om Per S fick ngot svar p sin frfrgan. 30 Den 9 december inkom han i alla hndelser med en den 6 december daterad skrivelse med detaljerad information kring Lars T och det denne skall ha uppgivit. 31 30 Av tjnsteanteckningar hos R framgr att Solveig Riberdahl den 4 decem- ber diskuterat saken med justitiekanslern Hans Regner och den 9 december med generalsekreteraren i Sveriges Advokatsamfund Lars Bentelius, men inte att ngot besked givits till Per S. Av tjnsteanteckningarna synes nrmast framg att det inte var mjligt fr ngon annan n advokaten sjlv att bedma tystnadspliktens rckvidd. Se vidare nsta not. 31 P frga har frunderskningsledningen uppgivit att Per S var angelgen om att lmna sina uppgifter. Han invntade inte ngot svar p den frga han stllt om sin tystnadsplikt, utan inkom i stllet med sin nu nmnda skrivelse. I skrivelsen terkommer Per S i och fr sig till sekretessfrgan. Per S skriver att han nu valt att vnda sig till R och bertta vad han vet. Samtidigt vill han att R skall ta stllning till om han har rtt att till polis och i vittnesfrhr infr domstol upprepa de uppgifter han i skrivelsen lmnat till R eller om det frst krvs att domstol genom srskilt beslut hver eventuell tystnadsplikt. I vntan p dessa avgranden fr vad jag nu avsljat inte rjas. Enligt fr- underskningsledningen verkade Per S ha varit av den uppfattningen att han utan att bryta sin tystnadsplikt kunde lmna uppgifter till Riksklagaren och att en domstol senare i en eventuell rttegng skulle kunna lsa honom frn tystnadsplikten. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 801 Innehllet i skrivelsen franledde PU att den 19 december 1996 hlla ett ingende frhr med Per S. Ett andra ingende frhr p samma tema hlls med Per S nio mnader senare, i september 1997. Av de tv frhren tillsammans med de ovan omtalade till Riksklagaren ingivna skrivelserna framgr att Per S i huvudsak avgivit fljande berttelse. Per S hade tidigt ftt klart fr sig att Lars T ansg sig veta att Christer P begtt mordet. I samband med mordet hade Lars T spon- tant uppgivit att fel person hade blivit skjuten, det skulle ha varit kungen frst. Lars T beklagade att Christer haft s brttom. Dess- utom skulle Olof Palme inte ha mrdats innan domen mot Lars T vunnit laga kraft (Lars T dmdes i hovrtten i december 1985; HD avslog anskan om prvningstillstnd i april 1986, d domen allts vann laga kraft). Det kom, enligt Per S, som en chock fr Lars T att Palme dog innan det var slutgiltigt krt i bombmlet. Per S hade frgat Lars T om detta innebar att det hade funnits en verenskommelse mellan Lars T och Christer P, vilket Lars T skall ha besvarat med ett nja och att det som intrffat rrde sig om missriktad hjlpverksam- het. P annat stlle uppgav Per S att det var relativt snart efter mordet som Lars T brjade ... tala om att det var Christer P som hade utfrt det hr och att det var p hans uppdrag och han berttade om den hr verenskommelsen de hade om hmnden. Det skedde redan 1986, att han brjade prata om det. Det kan tillggas att Per S 1986 vl knde till Christer P. Bl.a. hade Christer P p Lars T:s begran hrts som karaktrsvittne i bomb- mlet. Vid ett senare tillflle, i november 1990, d Lars T hade friats i det s.k. brevbombsmlet efter att ha beviljats resning, sade Lars T till Per S, att om han inte hade fllts i den frsta rttegngen skulle Olof Palme ha levt nu, vilket Per S uppfattade som nnu ett tecken p att mordet hade utfrts p uppdrag av Lars T. Lngt senare, hsten 1992, hade den d cancersjuke Lars T skt upp Per S och sagt sig vilja bertta vad han visste om bl.a. mordet p Olof Palme, men ocks om de bombdd han begtt. Lars T hade drvid anfrtrott sig till Per S p vissa villkor. Per S kom i det sammanhanget att tala om ett testamente; kapitelrubriker till ett sdant upprttades. Ngot annat n muntliga uppgifter fick Per S i princip dock inte; Lars T avled vren 1993 utan att saken hade fullfljts. De uppgifter som Lars T i detta skede lmnade var, enligt Per S, i huvudsak fljande. 802 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Lars T och Christer P hade trffats p Kumlafngelset. Christer P hade drvid kommit att fungera som lite av livvakt t Lars T. Lars T ansg sig oskyldigt dmd och var hatiskt instlld. Hans hat gllde srskilt den klagare som drivit mlet mot honom. Denne hade enligt Lars T inlett ett frhllande med Lars T:s sambo medan Lars T satt fngslad. Lars T och Christer P ingick en helig ed om hmnd. Den bestod av tv verenskommelser. Fr det frsta skulle man hmnas p den nmnde klagaren. Fr det andra skulle kungen och statsministern mrdas som hmnd fr att Lars T dmts oskyldig. (Ibland framstr det som den andra hmnden skall ha verenskommits senare och ha varit villkorad av att Lars T skulle gripas och dmas fr de senare bomb- dden.) Lars T frigavs hsten 1981. Tillsammans med en Hannu H och Harri M (identisk med Harri S, se nedan) planerade han sin frsta hmnd. Sommaren 1982 sprngdes klagarens villa; en vn till klaga- rens dotter dog. Bomben hade tillverkats av Lars T och stllts ut av Hannu H. 1983 utfrdes liknande bombdd p motsvarande stt i skattehuset i Stockholm respektive kronofogdemyndigheten i Nacka. Under den tid dessa dd begicks satt Christer P fortfarande i fngel- se (ven om han enligt vad som synes framg av utredningsmaterialet tycks ha befunnit sig utanfr anstalt vid just de tillfllen d bombdden intrffade). Efter det att ven Christer P hade avtjnat sitt straff trffades denne och Lars T igen. Lars T var rdd fr Hannu H. Christer P kom drfr ter att fungera som livvakt t Lars T. Drvid hade Christer P skaffat ett vapen frn Sigvard C. Lars T hade varit med vntat i bilen nr Christer P hmtat vapnet, som kallades fr silver- killern p grund av sitt blanka utseende. Vapnet skulle anvndas dels i livvaktssyfte, dels i den planerade hmnden. Det var detta vapen som sedan kom att anvndas vid mordet, alternativt var det ett vapen av samma typ som detta. Per S visste inte vad det var fr ett vapen, det hade aldrig sagts. 32 Hannu H sprngdes till dds i sitt hem i december 1983. Lars T misstnktes fr att ligga bakom, men talades aldrig. Lars T hade dock erknt fr Per S att han var ansvarig fr Hannu H:s dd. Kort efter den hndelsen skte polisen Lars T i dennes bostad p Ingar. Christer P fanns d hos Lars T; han hade bott dr en tid. I sam- band med att polisen kom frsvann Christer P ut i skogen fr att gmma vapnet, alternativt hade han gmt det tidigare. Under den fljande tiden var Lars T frihetsbervad i olika omgngar. Av Per S:s berttelse att dma trffades Lars T och Christer P inte s mycket lngre. Dremot hade de en viss korrespondens. De hade kommit verens om vissa kodord. T.ex. skulle brev inledas vn 32 Enligt resningsanskan skall Per S ha uppgivit att det var en revolver. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 803 och broder och avslutas p samma stt. Det var tecken p lojalitet och obruten vnskap. ven andra koder av det slaget nmndes. Stdbevisning. Kontroll av uppgifterna. Lars T dmdes i mars 1985 i tingsrtten till livstids fngelse. Frn den tiden var han frihetsbervad fram till sin dd. Per S kom in som frsvarsadvokat vid hovrttsfr- handlingen hsten 1985; Lars T och Per S synes inte ha haft med varandra att gra tidigare. Flera saker i Per S:s berttelse bekrftas eller vinner visst std av annat material. Uppgifterna om Hannu H och bombdden r vl frenliga med knda fakta. Christer P:s och Lars T:s vnskap frn fngelset och senare r omvittnad. En av Lars T:s sner bekrftade i frhr att Christer P ofta beskte Lars T i bostaden p Ingar och att han fungerade som ngot slags livvakt. Uppgiften att Christer P gmt ngot i trdgrden terfinns ven i annan utredning. 33 Att Christer P och Lars T tillsammans beskte Sigvard C vid den tidpunkt som kan ha varit aktuell vinner std i spaningsanteckningar hos polisen. Per S gav in en del skriftligt material som ger visst om n svrbedmt std fr uppgifterna om ett planerat testamente. Hos Lars T beslagtagen korrespondens ger belgg fr vnskapen mellan Lars T och Christer P och visst std fr att det som Per S kallat kodord fre- kommit, ven om det kanske lika grna skulle kunna vara frgan en jargong Christer P och Lars T emellan. Korrespondensen belgger ven den fortsatta kontakten efter det att Christer P hade frihetsbervats; mjligen kan det te sig som om relationen successivt avtog i intensitet. Det kan tillggas att inget i skriftvxlingen ger ngot fr den utom- stende uttydbart belgg fr eller tecken p att Lars T skulle ha gt knnedom om den eventuella roll Christer P haft vid statsminister- mordet. Hur mordet nrmare skall ha frberetts och planlagts frn Lars T:s och Christer P:s sida framstr som oklart i Per S:s berttelse. I sitt frsta brev till Riksklagaren angav Per S som framgtt ovan att han hade full knnedom om nr och var mordet planerades. Ngon redo- grelse fr en sdan planering finns inte i det senare ingivna materialet eller i frhren. Det sammantagna intrycket av de uppgifter Per S sedan 33 Polisen dokumenterade ingripandet mot Lars T p Ingar. Det framgr att Christer P smet ut och gmde ngot. Christer P uppgav som frklaring att han hade gmt sitt pass fr att polisen inte skulle kunna identifiera honom han hade frsuttit att enligt kallelse infinna sig p ett fngelse fr avtjnande av ett utdmt straff och sade sig drfr vilja undg upptckt. Av dokumentationen framgr dock att Christer P aldrig frskte dlja sin identitet fr poliserna, varav de inblandade polismnnen synes ha dragit slutsatsen att Christer P hade haft ngot annat rende i skogen n att gmma ett pass. 804 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 lmnat r att han tycks ha syftat p de mer allmnna planer p hmnd som Lars T och Christer P skall ha diskuterat under den gemensamma anstaltsvistelsen och under hsten 1983, men att han inte hade anfrtrotts ngot om planering av mordet p Olof Palme. I det skriftliga materialet och i det frsta frhret sger Per S verhuvudtaget inget om planlggningen och fr heller inga frgor om den saken. Dremot sades det allmnt att Lars T skulle ha beordrat mordet och att silverkillern anskaffades bl.a. fr att anvndas fr hmnd mot Olof Palme. I frhret i september 1997, som allts gde rum efter det att Per S:s uppgifter hade ifrgasatts i den offentliga debatten bl.a. just betrffande hur en gemensam planlggning skulle ha varit mjlig och mot bakgrund av att mordet, drest det begtts av Christer P, inte ter sig som en planlagd handling fick Per S frgor om planlggningen. Han svarade med uppgifter om kodord i korresponden- sen och att mordet hade planerats p Ingar hsten 1983, dvs. drygt tv r innan det begicks. Han angav ocks att det i (det tilltnkta) testa- mentet skulle st exakt hur det hade gtt till. P frga om det i testa- mentet skulle st saker som Per S aldrig hade ftt veta svarade Per S nekande och att han (Lars T) frklarade fr mig ---, varfr det hade blivit s hr och det var att, att Christer P fick chansen att skjuta Palme. Det var allts inte planlagt att det skulle ske p den hr platsen och den hr kvllen, utan det var slumpen som gjorde att han var utanfr Sigvard C:s bostad. Mot slutet av frhret uppgav Per S att Christer P fullfljde den verenskommelsen dom hade frn december 1983, men gjorde det slumpvis i fel ordning och sen att han inte fullfljde har med hans knarkande att gra. Blev inte kapabel. Det r s jag ser det. I massmedia hade efter det frsta frhret framkommit uppgifter om att Lars T fr Per S skulle ha angivit var mordvapnet hade kastats. I det senare frhret konfronterades Per S med ett uttalande han hade gjort i TV i mars 1997, dr han enligt frhrsledaren skall ha sagt, att Lars T hade ritat ut var vapnet r kastat efter en berttelse av mrdaren. Frhrsledaren frgade om det fanns en sdan karta. I sitt svar hn- visade Per S till en tidningsartikel, som Lars T snt honom. I artikeln skall det ha sttt att vapnet var kastat vid Klarabergsbron eller kanalen, i nrheten av Centralen. Detta hade Lars T strukit fr, men Per S visste inte riktigt vad Lars T menat med detta. Senare i frhret uppgav Per S att det enligt hans egen uppfattning var Christer P som berttat fr Lars T att vapnet var kastat just dr. Detta var dock inte ngot som Lars T hade sagt till Per S, utan det var Per S:s egen hypotes eller slutsats. Att SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 805 Per S skulle ha lmnat uppgifter om ngon skiss eller karta med an- givande av platsen dr vapnet kastats, avfrdade Per S som spekula- tioner frn media. 34 I ett av frhren uppgav Per S att han haft samvetskval ver den kunskap han bar p och att han drfr hade bett att f trffa Anders Helin och Jrgen Almblad, under den tid d rttegngen mot Christer P pgick. Det framgr inte tydligt vad han drvid sagt och det fljs i frhret inte upp p annat stt n med frgan om detta innebar att Per S redan nr Christer P greps visste att denne lg bakom mordet, ngot Per S bekrftade (jfr nedan under Sammanfattande anmrkningar). Frunderskningsledningen har p frga om detta sagt att Per S:s uppgift om att han informerat Helin och Almblad om sina misstankar inte kontrollerats inom ramen fr utredningen. 35 Av intresse ur frhren r vidare vissa upplysningar Per S lmnade om sitt eget frhllande till Lars T. Han inledde det frsta frhret med att bertta att Lars T var en dubbelnatur och att han sjlv hade blivit manipulerad av denne, vilket han fann lite genant. Han terkom till att Lars T ofta hade dubbla budskap i det han sade eller skrev; det kunde drfr vara svrtolkat. Enligt Per S knde sig Lars T sviken av Christer P. Denne hade bl.a. lovat att flja rttegngarna mot Lars T men inte levt upp till detta. Det br slutligen nmnas att Per S frekommer som uppgiftslmna- re ven i andra avsnitt i PU. Se kapitel 5, Avsnitt HF Scientologi- 34 Frhrsledaren tog ven upp andra uppgifter frn media om vad Per S skall ha uppgivit. I en artikel i Gteborgs-Posten den 20 mars 1997 skulle Per S ha tillfrgats om nr ordern att Olof Palme skulle mrdas gtt ut och citerar som svar frn Per S det var strax fre jul 1985 och detta genom kodade med- delanden frn Kumla. Detta kommenterar Per S i frhret som helt fel. Enligt ett TT-meddelande skulle Per S ha sagt av allt material r det bara en liten del som verlmnats till Palmeutredarna. Jag har lmnat ver det som jag tyckte var viktigast. Detta kommenterar Per S s, att det som har med den aktuella saken att gra, det r redovisat fr polisen. Enligt stersundsposten den 27 september 1997 skulle Per S ha sagt nu lgger jag locket p, men jag har flera tunga grejer kvar i det hr fallet. P frga om vad som avses uppgav Per S att det enda han vid den tidpunkten hade kvar var ett brev frn Christer P till Lars T som han numera gett in. 35 Sedan kommissionen vid en utfrgning vren 1999 rest frgan har frunder- skningsledningen kontrollerat saken med Jrgen Almblad, som inte hade haft ngon kontakt med Per S av det slag denne berttade om. Almblad hade drvid pmint om att relationen mellan Lars T och Christer P fanns med i bilden oavsett Per S:s uppgifter. Innebrden av detta r att Per S:s uppgift inte tidigare kontrollerades och att den vid den kontroll som numera gjorts inte kunnat bekrftas. 806 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 kyrkan, dr Per S i april 1986 i ett uppslag lmnade uppgifter, som pekade mot att Scientologikyrkan skulle kunna ligga bakom mordet. Per S:s uppgifter beropades i resningsanskan till styrkande av att Christer P enligt egen uppfattning hade motiv fr att beg brottet och att han hade tillgng till ammunition och vapen. Agneta A Agneta A hade umgtts med Christer P p ttiotalet. Agneta A till- frgades om en uppgift att Christer P skulle ha skjutit skarpt mot hennes lgenhetsdrr 1985. Hon avvisade uppgiften som grundls. Agneta A mindes mordnatten vl. Hon satt uppe och vntade p sin pojkvn; han skulle komma sent. Hon hrde under tiden om mordet p radio och sade sig d ha tnkt, att det mste vara Christer P som har skjutit Olof Palme, det kan inte vara ngon annan. Sklet till att hon tnkte s var att han r ju s tokig s han r kapabel att gra detta. Nr hennes pojkvn kom vid femtiden p morgonen sade hon till honom att hon misstnkte att det var Christer P som begtt mordet. Hon hade ven sagt till pojkvnnen, att r det inte Christer P s r det ngon inom polisen. P frga varfr hon trodde det, skall hon ha svarat att hon inte visste det men att allting var s konstigt. P frga varfr hon misstnkte Christer P berttade hon om Christer P:s vnskap med Lars T, som han kallade Bombis och sg upp till. Bombis sysslade med omstrtande verksamhet och detta imponerade p Christer P. Christer P beundrade ven Baader-Meinhof-ligan. Lars T hade visat Christer P frtroende. Christer P hade fr henne berttat att det i Lars T:s villa fanns en bunker, dit Christer P hade tilltrde, och dr det fanns ett vapen. Hon visste dock inte vad det var fr ett vapen. Det framgick att hennes bekantskap med Christer P hade inkluderat narkotika och bruk av vld, bl.a. skulle Christer P en gng ha blivit knivskuren hemma hos henne. P frga om hon sett Christer P inneha skjutvapen uppgav hon att hon aldrig hade gjort det. Dremot hade hon sett honom inneha yxor, knivar, en bajonett och en machete. Vapnen gmde Christer P p de mest konstiga stllen i hennes lgenhet. Hon berttade vidare om hans stirrande psykopatblick; hade man en gng sett den glmde man den inte. Agneta A beropades i resningsanskan (N) till styrkande av att Christer P stod under inflytande av Lars T och att han hade tillgng till vapen. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 807 Inga J Inga J trffade Christer P 1971. Hon arbetade p Karsuddens sjukhus, dr Christer P var intagen. De levde tillsammans fram till mitten av sjuttiotalet. De upprtthll ven drefter en viss kontakt. Christer P be- skte henne ibland. Det finns flera frhr med Inga J intagna i det ursprungliga fr- underskningsmaterialet. Det frsta frhret gde rum den 24 novem- ber 1988. Inga J lmnade d uppgifter om frhllandet till Christer P, om att hon hyst vissa opreciserade misstankar om att han kunde ha haft med mordet att gra och att Christer P berttat om att han knde bombmannen. Hon uppgav d att hon senast hade trffat Christer P sommaren 1985 eller 1986. Vid ett senare frhr var hon sker p att ha trffat honom psken 1986. Ytterligare frhr och samtal med Inga J frekom under frunderskningen. De tog sikte p Inga J:s knnedom om Christer P:s person och karaktr. Det framgr att hon senast hade haft kontakt med Christer P som- maren 1992, d de hade talats vid i telefon. Inga J lmnade ytterligare uppgifter om Christer P:s relation till Lars T. Christer P hade berttat fr Inga J att han vid ett tillflle gmt ett vapen under en sten p en plats dr han tillsammans med Lars T hade haft ngon form av skjutvningar i en kllare eller liknande. Inga J beropades i resningsanskan till styrkande av att Christer P hade tillgng till vapen. 6.2.5 Utredning avseende uttalanden av Christer P som tyder p att denne begtt mordet versikt Sex av de i resningsanskan beropade vittnesmlen avsg uttalanden av Christer P som kunde tyda p att denne begtt mordet. Det gllde vittnena Jesper S, Gunilla R, Anette B, Esko H och Juan P. Till denna grupp kan ven Ingegrd P rknas. Jesper S Av uppslaget framgr fljande. Jesper S tog kontakt med PU hsten 1997. Han knde Christer P. De hade frst trffats i Vasaparken i brjan av nittiotalet och drefter lrt knna varandra nrmare nr de bgge genomgick rttspsykiatrisk utredning. Detta var 1992 eller 1993. De hade sedan umgtts. De hade talat mycket om mordet och Jesper S 808 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 hade ven frskt frmedla en intervju med Christer P till Aftonbladet. Christer P hade emellertid velat ha betalt. Detta accepterade tidningen inte. Jesper S hade d erbjudit dem intervjun gratis, men Aftonbladet tackade nej ven till detta. Vid ett tillflle, nr de gemensamt hade tagit amfetamin och s smningom nattetid kommit att sitta tillsammans p en parkbnk utanfr Christer P:s lgenhet i Sollentuna, hade Jesper S frgat Christer P hur det kndes att vara misstnkt fr mordet. Christer P hade svarat: Den som bestllde mordet, mrdaren och jag vet hur det gick till. Ingen annan var med vid detta tillflle. Jesper S redogjorde ven fr andra saker Christer P sagt som kunde tolkas som att denne var in- blandad. Han ansg emellertid inte att Christer P fr honom erknt mordet. Enligt Jesper S talade Christer P i koder. Som exempel berttade han att Christer P en gng sttt och kissat i Vasaparken och tillkallat Jesper S. Han hade pekat p plen och sagt: Titta Jesper, det r mycket vatten. Med detta hade Christer P enligt Jesper S velat antyda att vapnet ligger i vattnet. Jesper S lmnade ven andra uppgifter av anekdotisk karaktr om Christer P. Erinrad om en anteckning i spaningsuppslaget, om att Christer P sagt, att det var tur att det inte var sprrvakter som knde igen mig som jobbade den natten, pminde sig Jesper S ett tillflle nr de beskt en restaurang i Sundbyberg. En person hade sagt till Christer P, att han inte trodde att det var denne som mrdat Olof Palme. Christer P hade d uttalat ngot om, att det var tur att det inte var samma sprrvakter som det brukade vara. Det var ngot han slngde ur sig, enligt Jesper S. Christer P var vid tillfllet ordentligt full. Tillfrgad uppgav sig Jesper S aldrig ha sett Christer P med skjutvapen. Jesper S terkom till PU med ytterligare upplysningar angende en person som kallades Svarten. Denne hade enligt Jesper S framtrtt i TV med uttalanden om Christer P. Jesper S sade sig kunna frmedla kontakt med Svarten, men han synes ej ha terkommit i saken. Jesper S beropades i resningsanskan (O), till styrkande av att Christer P uppgivit att han begtt mordet. Gunilla R I ett anonymt telefonsamtal i mars 1996 till PU uppgav en kvinna bl.a. att Christer P till henne sagt att han begtt mordet. Kvinnan identi- fierades som Gunilla R. Hon hrdes sedan om de uppgifter Christer P lmnat till henne. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 809 Gunilla R lmnade tv uppgifter av srskilt intresse fr utredningen. Dels sade hon att Christer P tre till fyra veckor fre mordet uppgivit att han avsg att mrda Olof Palme. I det sammanhanget hade han ven visat ett skjutvapen, som han hade i sin lgenhet. Dels sade hon att Christer P efter mordet, i april 1986, uppgivit att han skjutit Olof Palme. I ingendera sammanhanget frekom ngra ytterligare upplys- ningar kring hur mordet skulle begs respektive hur det hade begtts och Gunilla R hade inte heller stllt frgor om detta. Vid bgge tillfllena hade hon varit ensam med Christer P och ingen annan hade sledes sett och hrt detsamma som hon. Nr Gunilla R frsta gngen hrde av sig till PU i mars 1996, ringde hon som framgtt anonymt. Uppgiftsmottagaren har drvid antecknat att Gunilla R verkade vara lite pverkad. Samtalet finns inspelat och utskrivet. Gunilla R lmnade vid detta tillflle just nmnda uppgifter. Uppgiften att Christer P ngon mnad fre mordet, i sin bostad, visat henne ett vapen och uppgivit att han skulle mrda Olof Palme vidhll Gunilla R i alla frhr. Den andra uppgiften, att Christer P efter mordet, i april 1986, skulle ha berttat fr henne att han utfrt mordet, tog Gunilla R tillbaka i senare frhr, fr att sedan ndra sig igen och upprepa vad hon frst sagt. Betrffande den andra uppgiften sade hon frst att hon ftt den i Christer P:s lgenhet och senare att hon ftt hra den nr de trffats i Sollentuna Centrum. Gunilla R fick medverka vid en vapenkonfrontation. Hon fick d se tio skjutvapen, fem pistoler och fem revolvrar (fyra av dem av magnum-typ). Syftet var att hon skulle ange om ngot av dem p- minde om det vapen hon sett hos Christer P 1986. Hon uteslt ganska bestmt samtliga pistoler och Colt-revolvern. Av magnumvapnen stannade hon s smningom fr en Smith & Wesson .357 med 6 tums pipa. (Detta vapen skilde sig frn vriga revolvrar bl.a. genom att den hade lngre pipa.) Vid vallning i omrdet kring Christer P:s dvarande bostad kunde Gunilla R inte peka ut i vilken fastighet Christer P bott, n mindre i vilken lgenhet, ven om hon fann husen med loftgngar ngot bekanta. Gunilla R uppgav sig endast ha trffat Christer P vid dessa tv till- fllen, frutom att hon hejat p honom ngon eller ngra gnger. Tillfrgad om sklet till att hon tagit tillbaka och lmnat olika besked hade att gra med rdsla fr Christer P, svarade hon jakande. Av frhren framgr att Gunilla R uppgivit att hon frn en bensinmack p en ort dr hon en tid bodde, ftt hra att Christer P varit dr och frgat efter henne. Vid tillfllet skulle Christer P ven ha stulit varor. Gunilla R:s uppgifter p denna punkt hade PU vid samtal med personal p den angivna bensinstationen inte kunnat f bekrftade. 810 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Gunilla R beropades i resningsanskan (Q) till styrkande av att Christer P hade tillgng till vapen samt till styrkande av att Christer P uppgivit dels att han hade fr avsikt att skjuta Olof Palme, dels att han begtt mordet. Ingegrd P Ingegrd P, som var pensionerad sedan 1990, inkom i april 1994 med fljande uppgifter om Christer P. Hon arbetade 1986 vid ett sjukhem fr ltt mentalsjuka i Sollentuna. Det hnde att sjukhemmet fick besk av personer som inte hade lov att vistas i lokalerna; man misstnkte dem fr att vilja stjla. Christer P var en av dessa personer. Hon hade flera gnger ftt avvisa honom frn sjukhemmet. I sdana sammanhang uttryckte han sig hotfullt och uttalade sig aggressivt om Olof Palme. Ingegrd P:s iakttagelser hnfrde sig till tiden fre mordet. Hon hade ven iakttagit honom p andra platser, ssom p Stockholms Central och i Stockholms centrum i vrigt samt p pendeltget mot Sollentuna. ven vid dessa tillfllen hade det frekommit att han uttryckt aggression mot Olof Palme och socialdemokratin, bl.a. skulle han vid ett tillflle ha sagt att den hr jvla Palme skall vi skjuta. Nr Christer P frekom i media i samband med den rttsliga pro- cessen mot honom, hade hon knt igen honom som den man hon sett p sjukhemmet och p andra stllen. Betrffande iakttagelsen p sjukhemmet hnvisade Ingegrd P till en kollega som skulle kunna bekrfta hennes uppgifter. Kollegan, Gun P, hrdes i maj 1994. Hon uppgav allmnt att det frekommit misstankar om att obehriga bilar rrde sig p sjukhusomrdet. Vid ett tillflle nr hon hade arbetat tillsammans med Ingegrd P, hade en frmmande person kommit in i sjukhemsbyggnaden. De fljde efter mannen, som Gun P endast sg bakifrn. Mannen lmnade byggnaden, varvid endast Ingegrd P fortsatte efter. Efter en stund kom Ingegrd P tillbaka, till synes utan att ha talat med mannen eller p annat stt ftt klarhet i hans rende. Detta intrffade 1982 eller 1983. Ingegrd P hade efter mordet p Olof Palme sagt till Gun P att den man hon fljde efter var Christer P samt berttat att hon sttt p denne ven vid andra tillfllen och att han d skulle ha sagt ngot om Olof Palme. Gun P sjlv kunde inte bekrfta att det var Christer P som de hade sett, eftersom hon bara sg mannen bakifrn. Ingegrd P beropades i resningsanskan (S), till styrkande av att Christer P sagt att han skulle skjuta Olof Palme. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 811 Anette B Anette B var bekant med Christer P. Frhren med Anette B syftade till att utrna om han fr henne berttat ngot kring mordet, om hon sett vapen hos honom, hans relation till Lars T samt om hennes knnedom om hans person. En stor del av materialet rrande Anette B upptas av frunder- skningsmaterial frn 1991 avseende brottsutredningen mot Christer P efter det att denne misshandlat Anette B. Av det materialet framgr att Anette B frn brjan av 1991 umgicks med Christer P. Hon blev sedan svrt misshandlad av denne vid upprepade tillfllen. Christer P dmdes sedermera fr detta till ett lngre fngelsestraff. De behll dock en viss kontakt. Under de mnga frhren uppgav Anette B s smningom att Christer P fr henne vid tv tillfllen gjort uttalanden av innebrden att han skulle ha begtt mordet p Olof Palme. Han hade dock aldrig berttat om ngra nrmare detaljer. Betrffande mordkvllen hade han inte sagt annat n att han var i stan den aktuella kvllen och att han somnade p tget hem och kte frbi Rotebro. Han hade vidare upp- givit att han inte skulle kunna dmas, eftersom man aldrig skulle kunna hitta vapnet. Uppgifterna hade lmnats p tu man hand. Anette B hade aldrig sett ngot skjutvapen hos Christer P, men dremot en kniv. Anette B uppgav vidare att Christer P varit mycket fst vid den s.k. bombmannen. Han hade ven fr henne berttat, att han hjlpt denne att stlla ut en vska i Nacka, vilket hade resulterat i en explosion. Hon fick vidare frgor om Hugo. Bakgrunden var att det i utredningen och ven i frhren med Anette B framkommit uppgifter om att Christer P ibland talade om sig sjlv i tredje person, under namnet Hugo. Innebrden tycks hrvid ha varit att Christer P kunde hnvisa till att det var Hugo, som gjort saker Christer P inte ville knnas vid, t.ex. i samband med att han blivit arg. Det frekom likaledes uppgifter om att Christer P ibland kallade sig sjlv mrdaren Hugo. Anette B bekrftade detta sprkbruk. Hon sade ocks att Christer P var ngot av en Dr Jekyll och Mr Hyde-typ, dvs. att han kunde vara som olika personer. Anette B beropades i resningsanskan (T), till styrkande av att Christer P uppgivit att han begtt mordet. Esko H Rttslkaren Lars L berttade i september 1996 fr PU om en fnge som skt upp honom och uppgivit att han visste vem som mrdat Olof Palme: Christer P hade erknt brottet infr Lars L:s sagesman. 812 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Personen identifierades sedermera som Esko H. Esko H hrdes av PU i juni 1997. Han hade en kortare tid knappt tv veckor, svitt framgick av uppgifter frn kriminalvrdsstyrelsen vistats p samma anstalt som Christer P. En dag nr de var ensamma och Christer P narkotikapverkad sade denne till Esko H, att han mrdat Olof Palme. Esko H frgade Christer P varfr han berttade detta. Christer P sade att han mste ltta sitt samvete. Christer P undrade ocks varfr Esko H inte frgat honom om mordet p Olof Palme, eftersom alla andra gjorde det. Nr Christer P berttade att han begtt mordet hade han skrattat ngot och dragit p mungiporna. Christer P var vid tillfllet narkotika- pverkad. Nr frhrsledaren en dag senare ringde till Esko H fr att delge denne frhret, tog Esko H tillbaka det han sagt. Han hade tyvrr ljugit. Varfr han gjort s kunde han inte frklara. Frhrsledaren stllde sig tveksam till Esko H:s nya instllning, vilket denne uppgav sig frst. Samtidigt sade Esko H att han inte ville ha ngot mer med det hela att gra, utan glmma det. Esko H beropades i resningsanskan (U) till styrkande av att Christer P uppgivit att han begtt mordet. Juan P Juan P synes frst ha hrt av sig till en kvllstidning, varefter han kom att hras av PU i oktober 1997. Juan P hade 1993 suttit hktad. P hktet satt ven Christer P, som Juan P knde igen. Vid ett tillflle, nr Juan P och Christer P var ensamma p rastgrden, hade Juan P frgat hur det kndes att vara misstnkt fr statsministermordet. Christer P hade svarat jag kan sga rakt till dig, att jag ddade Palme och inte bara till dig, utan till hela jvla vrlden fr i alla fall dom jvla klagarna kan inte ta upp fallet mot mig. Juan P hade blivit litet stlld av detta svar och inte stllt ngra fljdfrgor. Han hade ocks blivit litet rdd fr Christer P, som sagt detta med stor inlevelse och som Juan P hade uppfattat det, sanningsenligt. De kom inte att tala mer om mordet. En kontroll bekrftade att Juan P och Christer P suttit samtidigt p det aktuella hktet. Juan P beropades i resningsanskan (V), till styrkande av att Christer P uppgivit att han begtt mordet. vrigt Utredningen i denna del omfattade frhr med ytterligare sex personer. De hade olika slags kunskap om Christer P:s person. De synes inte SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 813 tillfra utredningen ngot som r av intresse att redovisa. Inget av dessa vittnen beropades i resningsanskan. 6.2.6 vriga delar av resningsmaterialet Lennart H Lennart H hrdes vid tre tillfllen under en tidsrymd av drygt tv mnader kring julen 1990. Frhren hlls p Kronobergshktet, dr Lennart H var intagen. Han var bekant med Christer P sedan 1983. Han lmnade en hel del uppgifter om Christer P:s person. Av intresse r en uppgift om Ulf Sp (jfr ovan). Ulf Sp skall fr Lennart H ha berttat, att Christer P tvingat honom att ljuga om Christer P:s hemkomsttid p mordkvllen. Den uppgift Ulf Sp frst lmnat (dvs. att Christer P kom hem vid ett-tiden) var den rtta. Det hade varit brk mellan Ulf Sp och Christer P om detta. Uppslaget innehller inget frhr med Ulf Sp sjlv eller ngon annan dokumentation ver hur man skt flja upp Lennart H:s upp- gifter. Lennart H beropades i resningsanskan (M) till styrkande av att Christer P:s uppgifter om nr han kom hem p mordnatten r osanna. Thomas B m.fl. Bakgrunden till frhren var att fem ungdomar enligt vad som uppgavs i massmedia i januari 1997 skulle ha varit gonvittnen till mordet. Dessa vittnen var oknda fr polisen. Personerna i frga identifierades och kallades omgende till frhr, som hlls redan dagarna efter publiceringen av de nmnda tidnings- uppgifterna. Frhren gick ut p att utrna huruvida de fem personerna hade bevittnat mordet och om ngon av dem i s fall sett grnings- mannen. Det entydiga resultatet av frhren r att de fem personerna, som d alla var i tjugorsldern, samtliga uppgav sig ha passerat mordplatsen i en bil samtidigt som skotten fll, men att ingen av dem hade sett ngon grningsman. Dremot hade flera av dem sett en man strcka armarna i luften och sedan falla till marken. De hade goda mjligheter att iaktta detta, eftersom de sg hndelsen framifrn. De befann sig i en bil p vg norrut, vid ett trafikljus 20-35 meter frn mordplatsen. De hade frst trott att det var frga om ngon berusad person, men sedan sett att blod rann ut p gatan och d frsttt att ngot allvarligt hnt. Eftersom de haft hg ljudniv frn bilens stereoan- lggning inne i bilen hade de inte hrt ngra skott och associerade 814 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 drfr inte till skottlossning. Ngon i bilen hade velat stanna, medan ngon annan tyckt att det sg otckt ut. Eftersom flera andra personer redan skyndat till ansg de sig inte kunna gra ngon nytta. En taxibil hade svngt upp framfr dem och blockerat krfltet; fraren i ung- domarnas bil fick lov att ta sig ut i vnsterfilen fr att komma frbi. De hade alla dagen efter frsttt vad de bevittnat, men gjort bedmningen, att eftersom de inte ansett sig ha iakttagit ngot av vrde, behvde de inte hra av sig till polisen. Samtliga pressades hrt i frgan om de verkligen inte sett ngon som kunde vara grningsmannen, men svaren var entydiga, det hade ingen av dem gjort. Ungdomarna beropades inte i resningsanskan. Gran S Det finns fyra frhr med Gran S i frunderskningsprotokollet. De hlls alla under 1989. Gran S var kamrat till Christer P. De hade umgtts mycket under sjuttiotalet. Han knde Christer P vl och be- rttade utfrligt om dennes person och leverne. Av intresse var bl.a. det han uppgav om de personrn som han hade begtt i samrd med Christer P. De gick till s att de tillsammans nrmade sig ngon narko- tikafrsljare och lockade denne att g lite avsides, under frevndning av att polisen fanns i nrheten eller liknande. Vl avsides visade Christer P sin bajonett, varvid Gran S plockade av narkotikafrslja- ren narkotika och pengar. Dessa rn, som de utfrde mer eller mindre dagligen, gde rum i kvarteren kring det s.k. Alltinget p Tunnelgatan. Efter rnen flydde de ofta upp fr Tunnelgatstrapporna, sedan ner David Bagares gata och till hger p Regeringsgatan fram till de trappor som leder ned mot Kungsgatan. Vl p Kungsgatan skte de sig till Centralstationen fr att ta tget till Sollentuna och den av Christer P disponerade sommarkk, som de dr bodde i. Gran S hrdes inte i rttegngarna. I resningsmaterialet finns tv nya frhr med Gran S, hllna i januari 1990 och juni 1992. Frhren tar sikte p de flyktvgar Gran S och Christer P brukade anvnda, varvid Gran S upprepade de upp- gifter han tidigare hade lmnat. Han upprepade ven en annan uppgift han hade lmnat tidigare, nmligen att Christer P brukade ha olika typer av vldsvapen utplacerade strategiskt, mellan Stockholm och Sollentuna, som det heter i protokollet. Gran S kunde inte ange ngot specifikt sdant gmstlle. Gran S ville dock srskilt tillgga, att han aldrig hade sett Christer P med ngot skjutvapen. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 815 Av materialet som helhet framgr att Gran S nstan helt avbrt sina kontakter med Christer P sedan denne vid ett tillflle lagt beslag p en till Gran S stlld utbetalningsavi och lst in denna genom att frfalska Gran S:s namnteckning. Detta var ngon gng kring 1976, ungefr vid den tid d huset i Sollentuna blev freml fr indrivnings- tgrder och sedermera gick Christer P ur hnderna. Gran S beropades inte i resningsanskan. Dremot frutskickade Riksklagaren att han avsg att kalla Gran S vid en eventuell ny rtte- gng, till styrkande av att grningsmannens flyktvg sammanfaller med den vg som Christer P mnga gnger tagit d han flytt frn en brotts- plats i samma omrde. Harri S Harri S (identisk med Harri M, jfr ovan) var en person i kretsarna kring Christer P, Sigvard C m fl. Harri S arbetade ngra r p ttiotalet som journalist. I den egenskapen blev han bekant med Lars T. Han var vl bekant med Christer P, bl.a. genom att de suttit intagna p samma fng- vrdsanstalter. Det finns ett antal frhr med Harri S i frundersk- ningen. Han var beropad som vittne i rttegngarna, dr han hrdes om Christer P:s person och leverne. I resningsmaterialet finns fyra frhr med Harri S, tv frn 1990 och tv frn 1997. De frsta tv frhren rr bl.a. vapenfrgan, medan de andra tv frhren, som r mycket utfrliga, spnner ver snart sagt hela brottsutredningen mot Christer P. De senare innehller en hel del information, vars halt dock synes ytterst svrbedmd. Harri S fram- frde hypotesen att Christer P visserligen begtt mordet, men tagit miste p person, i det han skulle ha avsett att mrda Sigvard C. Bak- grunden skulle vara att Christer P hade frskingrat ett parti narkotika fr Sigvard C och fruktade dennes hmnd, vilken han p detta stt skulle ha skt frekomma. I andra delar av frhren uteslt Harri S att Christer P kunde vara mrdaren, eftersom Harri S sade sig knna Christer P s vl, att han i s fall skulle ha mrkt detta p dennes beteende. I de senare frhren gav Harri S en motbild till de uppgifter som lmnats av Per S. Harri S ifrgasatte att Lars T skulle ha anfrtrott sig t Per S och ansg att flera av de uppgifter som Per S uppgivit komma frn Lars T var uppenbart felaktiga, det gllde bl.a. uppgifterna om honom sjlv (han uppgav sig t.ex. aldrig ha suttit i fngelse tillsammans med Lars T). Harri S lmnade samtidigt uppgifter om relationen mellan Christer P och Lars T som ger samma bild som den Per S:s uppgifter och annan utredning pekar mot. Han bekrftade sledes deras vnskap 816 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 och livvaktsfrhllandet. Dremot uteslt han att Lars T:s pverkan p Christer P skulle ha kunnat frm Christer P att beg mordet. Harri S beropades i resningsanskan till styrkande av att Christer P var lttpverkad och stod under inflytande av Lars T, att Christer P:s uppgifter om vad han gjorde under kvllen r osanna samt att Christer P enligt egen uppfattning hade motiv fr att beg brottet. vrigt Ytterligare nio hrda personer frekommer i materialet. Vad som dr framkommer r inte av intresse att redovisa hr. Inget av dessa vittnes- ml beropades i resningsanskan. 6.2.7 Sammanfattande anmrkningar Brottsmisstankarna mot Christer P har bedmts i rttegngarna 1989 och i resningsfrfarandet 1997-98. Det r till ingen del vr uppgift eller strvan att tillfra ngra bedmningar i den delen. Dremot r det vr uppgift att, som det heter i vra direktiv, redovisa vrderingar och bedmningar betrffande brottsutredningen som helhet. Uppslaget Christer P r det helt dominerande i utredningen sedan 1988. Det har prioriterats mycket hgt under nstan hela den tid vi r satta att granska. Att redovisa bedmningar och vrderingar av utrednings- arbetet utan att beakta denna del av utredningen och vad den givit fr resultat r inte mjligt. Vi fr i detta avsnitt drfr en diskussion kring de resultat som utredningen i denna del lett till. Utgngspunkten r att resningsmaterialet sammanfattar utredningen frn 1990 och fram till resningsanskan. Det vi i frsta hand diskuterar r om utredningen kan sgas ha frts framt sedan Svea hovrtts prvning. Utredningen avseende iakttagelser av Christer P under mordkvllen Allmnt om uppgifternas utredningsvrde Alla iakttagelser av Christer P p mordkvllen har stort utrednings- vrde, bl.a. mot bakgrund av att det har konstaterats av Svea hovrtt att de uppgifter Christer P sjlv lmnat om sina frehavanden r oriktiga. Generellt gller att vrdet av iakttagelserna kar ju nrmare mord- platsen och ju nrmare tidpunkten fr mordet de gjorts. Vad gller iakttagelser som inte gjorts p mordplatsen eller som gjorts vid annan SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 817 tidpunkt har sdana som kan kopplas till makarna Palmes knda rrel- ser under kvllen strst intresse. Iakttagelser som innebr att Christer P:s egna uppgifter inte stmmer har naturligtvis ett vrde, men det minskas av att den saken redan befunnits belagd. Naturligtvis r ven eventuella iakttagelser av Christer P i samband med skjutvapen av intresse. Tidigare fram till och med rttegngarna knda uppgifter om iakttagelser av Christer P r vittnena Lars E och Roger vid biografen Grand, vittnet Ljubisa N vid gatukket p Sveavgen samt Lisbeth Palme p mordplatsen. Bedmningen av senare rapporterade iakttagelser mste delvis gras mot bakgrund av dessa tidigare knda iakttagelser. Tillfrlitligheten i en sedan tidigare knd iakttagelse kan pverkas av en senare iakttagel- se, om denna kan betraktas som sker. Ett skert utpekande av Christer P i mordplatsens nrhet vid tidpunkten fr mordet skulle, med be- aktande av vad som i vrigt r knt, minska sannolikheten fr att den man Lisbeth Palme iakttagit r en annan n den hon sjlv utpekat. Detta gller naturligtvis under den frutsttningen, att iakttagelsen i tid och rum r sdan att den kan fogas in i vad som r knt om hur mrdaren kan ha rrt sig fre och efter mordet. Det sagda innebr att, nst iakttagelser av grningsmannen p mordplatsen, har observationer p Sveavgen strax fre mordet och p Tunnelgatan-Malmskillnadsgatan-David Bagares gata strax efter mordet strst vrde. Trovrdighet och tillfrlitlighet. Ngra allmnna utgngspunkter Vr utgngspunkt r att vittnesuppgifter, som inkommer i en utredning av detta slag frst mer n tio r efter brottet och lika lng eller i varje fall mycket lng tid efter det att vittnet insett den centrala betydelsen av sin iakttagelse, mste bedmas med stor frsiktighet. Lika rimligt som det r att anta att uppgifter som kommer fram p brottsplatsen i anslut- ning till brottet r korrekta, lika rimligt r det att anta att motsvarande uppgifter som kommer fram efter tio r r mindre tillfrlitliga. Dels beror det p den tid som gtt, med den pverkan det har p minnet och mjligheten att kontrollera sdant som hnt fr lnge sedan. Dels beror det p att den som framtrder frst efter lng tid i praktiken br p en frklaringsbrda. Till den som anmler sig direkt finns det ingen omedelbar anledning att stlla frgan och varfr skulle vi tro p det d?, men det finns det all anledning att gra till den som dyker upp efter lng tid, i synnerhet om berttelsen bygger p allmnt knda fakta. 818 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Den frsta frga som mste redas ut i fall av det slag som nu r aktuella r allts varfr uppgiftslmnaren drjt s lnge med att trda fram. Om denna frga inte kan ges ett tminstone ngorlunda tillfreds- stllande svar, br den inledande tveksamheten till de lmnade uppgif- terna ka ytterligare. Utredningen mste drefter inriktas p att finna kontrollpunkter i det uppgiftslmnaren sagt. Det bsta r drvid om det finns omstndigheter som inte r allmnt knda, mot vilka uppgifterna och uppgiftslmnaren kan testas. I en s knd utredning som denna och efter s lng tid r dessa mjligheter mnga gnger sm. En annan mjlighet r att ska efter kontrollerbara element i den berttelse som uppgiftslmnaren redovisat, eller att ska frm denne att lmna upp- lysningar som lter sig kontrolleras. r inte heller detta mjligt terstr endast en ren bedmning av uppgiftslmnarens trovrdighet. Eftersom en sdan typiskt sett r mycket svr att gra br man undvika att an- vnda en bedmning av det slaget som enda stdben. Vi vill vidare erinra om och ngot uppehlla oss vid de vittnen Christer P beropade vid rttegngarna och vid domstolarnas bedm- ning av dessa. Det freligger nmligen vissa likheter mellan dessa vitt- nen och ngra av de uppgiftslmnare som frekommer i denna del av resningsmaterialet. Christer P beropade vittnena Algot och Enar H som bgge upp- gav att de p mordkvllen hade gjort iakttagelser som i praktiken innebar att Christer P hade alibi fr mordet. Algot uppgav sig ha sett Christer P vid Mrsta station vid 23.20-tiden. Enar H uppgav sig p vg frn Kung Hans vg i Sollentuna till Rotebro station ha mtt Christer P ungefr kl 23.45-23.50. Bgge vntade ett knappt halvr efter det att Christer P hktats innan de trdde fram med sina uppgifter. Be- trffande Algot noterade hovrtten att hans tidsangivelser var unge- frliga och att han gav intryck av att vilja anpassa sin berttelse s att den skulle stmma med andra uppgifter om skeendet. Vad som framfr allt rubbade tilltron till hans berttelse var emellertid, enligt hovrtten, att han inte underrttat polisen eller Christer P:s frsvarare tidigare, nr det sttt klart fr honom att han kunde ge Christer P alibi. Enar H:s berttelse var enligt hovrtten i mnga avseenden egendomlig. Det som emellertid mest rubbade tilltron till hans utsaga var att han inte tidigare trtt fram fr att ge Christer P, som han knde vl, alibi, frrn denne suttit hktad ett halvr. Som frklaring till detta drjsml hade han uppgivit att han sjlv haft stora problem, bestende i kontroverser med polismstaren i Sffle och en reporter vid Sffle tidning angende ett frelggande att frse hans hund med munkorg. Denna frklaring fann hovrtten osannolik. Hovrtten ansg att Algot :s och Enar H:s uppgifter var s otillfrlitliga att de inte kunde ge std t Christer P:s SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 819 pstende om att han befunnit sig p hemvg via Mrsta vid tidpunkten fr mordet. Trots att de uppgifter som dessa vittnen lmnade inte direkt kunde vederlggas vittnena stod fast vid sin uppfattning om vad de sett och nr ansg sig hovrtten allts kunna bortse frn dem. Hovrtten fste sig srskilt vid tv saker. Fr det frsta att sjlva iakttagelserna var gamla, dvs. tre r. Sdana uppgifter skulle allmnt sett bedmas med stor frsiktighet. Fr det andra att vittnena inte hrt av sig direkt nr de insett att deras iakttagelser var av betydelse; de hade bgge drjt ungefr ett halvr efter det att det blivit knt att Christer P gripits som misstnkt. Hovrtten synes ha menat att drjs- mlet i sig r suspekt och pverkar trovrdigheten i lmnade uppgifter. Det finns naturligtvis stora olikheter mellan dessa vittnesml och de uppgifter som nu diskuteras. Men det finns ocks likheter p centrala punkter. Det gller i bgge fallen gamla iakttagelser (i resnings- materialet betydligt ldre n dem hovrtten yttrade sig ver). Och uppgiftslmnarna har inte heller i de nu aktuella fallen angivit ngon tillfredsstllande frklaring till varfr de inte hrt av sig tidigare n de kom att gra. 36 Ngra av uppgiftslmnarna Bertil B och Lennart G samt i viss mn Benny P hr dessutom till en grupp av personer som, i likhet med Algot och Enar H, typiskt sett tillmts en ngot nedsatt tilltro i domstolssammanhang. Vi har ansett att det funnits skl att pminna om dessa vittnesml och deras bedmning nr vrdet av de nya utsagor som redovisats i detta avsnitt diskuteras. Det kan inte komma ifrga att vga de upp- gifter och uppgiftslmnare, som framkommer till std fr brottsmiss- tankarna, p annat stt n de som verkar i motsatt riktning. Till de riktlinjer fr bedmningen av sent inkomna vittnesuppgifter som kan utlsas ur hovrttsdomen kan lggas de vervganden Hgsta domstolen redovisade vid sin bedmning av bevisvrdet i Bertil B:s och Christer K:s utsagor: 37 36 Det kan hvdas att incitamentet fr att trda fram fr att undstta en oskyldig r starkare n att bist polisen i att lagfra en skyldig och att det som hovrtten allts framhll som det viktigaste sklet mot att stta tilltro till uppgifterna, dvs. att Algot och Enar H inte trtt fram tidigare, inte har samma brkraft be- trffande de uppgifter som nu r aktuella att bedma. Detta kan mjligen vara fallet i kretsen av vanekriminella, men knappast fr mnniskor i allmnhet, i synnerhet inte nr det gller ett statsministermord. Att omstndigheterna inte r helt jmfrbara str dock klart. 37 Christer K och Bertil B var i Hgsta domstolens beslut benmnda p samma stt som i resningsanskan. Hr liksom i de fljande citaten har frekommande personer benmnts p det stt som i vrigt sker i betnkandet. 820 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Nr uppgifter som beropas i ett resningsrende har lmnats lng tid efter den hndelse som bevisningen avser, r en viktig faktor vid bedmningen av deras betydelse vilken frklaring som kan finnas fr drjsmlet med uppgiftslmnandet. Bde Christer K och Bertil B har frklarat att de inte velat lmna uppgifter tidigare av rdsla fr att de och deras anhriga skulle rka illa ut. ven om den frklaringen i och fr sig r rimlig, mste den dock te sig som mindre vertygande med tanke p den tid som gtt efter mordet och frhllandena i vrigt. tminstone i samband med rttegngen i hovrtten mste det ha funnits mjlighet fr dem att utan nmnvrd risk ge sig till knna. Ngot tillrckligt gott skl att vnta nda till 1997 med uppgiftslmnandet kan knappast ha funnits. De nu aktuella uppgifterna Vittnet Lennart G:s observation av Christer P vid Dekorima frst d han passerar denne, sedan d han vnder sig om och ser denne stende bakom ngon som ligger p trottoaren, betyder ju att det praktiskt taget finns ett gonvittne till mordet som knner igen och kan identifiera grningsmannen. Att dessa uppgifter, om de skulle vara riktiga, vore helt avgrande fr utredningen, r uppenbart. Ytterligare bevisning vore i princip verfldig. Lennart G:s vriga observationer har mindre vrde. Det har redan av Svea hovrtt bedmts freligga en bety- dande sannolikhet fr att Christer P befann sig vid Grand kring kl 23 och att denne befann sig i mordkvarteren under kvllen i vrigt r ostridigt. Lennart G:s uppgifter kan emellertid inte bedmas som tillfrlitliga. Hans berttelse r i det mesta en terspegling av de sedan tidigare mycket vl knda brottsmisstankarna mot Christer P. Vore uppgifterna riktiga, skulle Lennart G ha hllit inne med sin kunskap mnga r, trots att han redan den 1 mars 1986 hade frsttt vem som begtt mordet. Han har inte presenterat ngon rimlig frklaring till varfr han i s fall inte p ngot stt frskt frmedla sin kunskap till polisen i ett tidigare skede. Nr han hrdes i februari 1989 uppgav han sig ha krt frbi mordplatsen och hrt tv smllar, men sade ingenting om Christer P, som han uppgav sig inte ens veta vem det var. Hans hnvisning till att han skulle ha invigt sin advokat i vad han visste motsgs av denne. Det finns vidare ingenting i hans berttelse om mordkvllen som lter sig verifieras det kan inte ens tillfrlitligen visas att han befann sig i Stockholm denna kvll. PU har i vart fall inledningsvis inte ansett att uppgifterna om hur han frdats i bilen frbi mordplatsen r frenliga med vad som i vrigt r knt betrffande dr iakttagna fordon m.m. Lennart G:s berttelse r vidare osannolik svl i sig som i enskild- heter, t.ex. att han trodde sig ha blivit beskjuten frn lngt hll av SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 821 Christer P. Till detta kommer att Lennart G har lmnat olika och delvis motstridiga uppgifter i de frhr som hllits med honom. Han r hrt kriminellt belastad och har bedmts vara i behov av sluten psykiatrisk vrd. I den mn avseende skall fstas vid Lennart G:s egna uppgifter var han enligt dessa drogpverkad under sin svarttaxikrning p mord- kvllen. Den tillfrlitlighets- och trovrdighetsbedmning detta leder till torde vara densamma som gjordes av PU, d Lennart G frst inkom med sina uppgifter och hrdes sent p hsten 1989. Det hade varit fullt mjligt fr Riksklagaren att, om Lennart G:s uppgifter hade bedmts som tillfrlitliga, verklaga hovrttsdomen och infr en rttegng i HD slutfra utredningen avseende Lennart G. Att s inte skedde br syn fr sgen. Betrffande Lennart G kan slutligen noteras att ven R uttryckte tvekan. Det r ovanligt att man frn klagarsidan redovisar en hypote- tisk instllning till sanningshalten i de uppgifter som beropas. I sin sammanfattning av resningsanskan uttalade R emellertid fljande om Lennart G:s uppgifter att denne sett Christer P utanfr Dekorima och sedan hrt tv skott: Om dessa uppgifter r riktiga och vinner tilltro, utgr de enligt min mening ensamma en avgrande pusselbit. ... (kursivering hr). Detta kan tolkas s att R, utan att gra en slutlig prvning fr egen del, verlt avgrandet till Hgsta domstolen. Sakinnehllet i de uppgifter som har redovisats av Benny P, Christer K och Bertil B har likaledes ett mycket hgt utredningsvrde. En sker identifikation av Christer P ovanfr trapporna just efter mordet skulle innebra att tillfrlitligheten i Lisbeth Palmes utpekande kade markant. ven detta skulle i praktiken gra annan vittnesbevisning mer eller mindre verfldig. Det frsta problemet med dessa observationer r att alla inte kan vara riktiga. De skall dessutom kunna frenas med vad som tidigare ut- retts rrande vittnena Lars J:s och Yvonne N:s iakttagelser. HD har i sitt resningsbeslut konstaterat att Christer K:s och Bertil B:s berttelser i ngra avseenden stmde mindre vl verens (Benny P beropades inte av Riksklagaren): Christer K har inte sett ngon som kunde vara Bertil B p David Bagares gata. Bertil B sin sida borde ha lagt mrke till bilen som stannat alldeles framfr Christer P och till att denne i sin tur hejdat sig mitt p gatan. Ocks deras uppgifter om bekldnad p huvud och hnder skiljer sig t liksom betrffande frgan om mannen hade ngot i hnderna. HD konstaterade ven att inte heller uppgifterna frn Yvonne N och Lars J gick ihop med tminstone Bertil B:s berttelse. (Riksklagaren synes fr sin del ha varit av den uppfattningen att de nya och gamla uppgifterna gick ihop, se resningsanskan s. 28 och 33.) 822 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Frn utredningssynpunkt torde det vara viktigt att arbeta svl med ett mikro- som ett makroperspektiv, dvs. att dels utreda de respek- tive vittnenas iakttagelser fr sig, dels frska stlla dem samman till en helhet. Stmmer inte helheten mste det bero p brister i delarna. Helhetsperspektivet saknas nu helt i dokumentationen. Det har t.ex. inte gjorts ngon rekonstruktion med bgge de nya vittnena tillsammans ngot som borde ha kunnat leda till vrdefulla insikter n mindre har det gjorts ngon rekonstruktion med alla fyra vittnena. I brist p utredning av det slaget terstr endast att bedma utsagorna var och en fr sig. Betrffande de tre hr aktuella uppgiftslmnarna kan konstateras att deras vittnesberttelser inte innehller ngot som kan kontrolleras mot information som inte r allmnt knd. Man r i stllet hnvisad till att frska kontrollera utsagorna som sdana. Detta har i den hr utred- ningen gjorts med viss framgng nr det gller Benny P:s berttelse. Han uppgav sjlv att han ftt parkeringsbter den aktuella kvllen. Han pekade ven med stor bestmdhet ut en tunnelbaneuppgng som han skulle ha anvnt vid en viss tidpunkt. Bgge sakerna kunde kon- trolleras, varvid det visade sig att Benny P:s uppgifter inte stmde. Be- trffande parkeringen ndrade Benny P sedan sin berttelse; han hade glmt att han frst parkerat p ett annat stlle n dr han fick bterna. Det ledde dock ver till en annan utsaga, om frhllandena i kvarteren femton till trettio minuter efter mordet, som ter sig mindre sannolik. Den sammantagna slutsatsen av detta r att Benny P:s uppgifter inte r tillfrlitliga. Benny P:s berttelse innehll ven andra kontrollpunkter, bl.a. kunde man med hjlp av hans uppgifter skerstlla att han faktiskt uppehll sig i mordkvarteren rtt kvll och, ungefr, vid rtt tid- punkt, vilket visar vikten av att finna s mnga kontrollpunkter som mjligt. Vad gller Bertil B:s berttelse innehll den inga kontrollpunkter av detta slag. 38 Ingen kunde styrka att han farit till Stockholm, att han varit dr eller att han kommit hem drifrn tidigt p morgonen den frsta 38 Det finns en kontrollpunkt, nmligen vittnet Yvonne N:s utsaga. Vid en jm- frelse framgr att det Bertil B uppgav stmmer illa med det Yvonne N, som hrdes omedelbart i anslutning till mordet, uppgav. Yvonne N har heller inte lmnat uppgift om ngon som skulle kunna vara Bertil B. Denne har sin sida inte heller uppgivit sig ha sett ngon som skulle kunna vara Yvonne N. Ngon rekonstruktion i syfte att klargra i vad mn berttelserna kan frenas har som framgtt inte utfrts. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 823 mars 1986. Han hade inte kpt ngot 39 eller gjort ngot som kunde an- vndas som belgg fr att han befunnit sig i huvudstaden denna kvll. Inte heller hans egen berttelse innehll ngon iakttagelse eller reflek- tion som kunde knytas ihop med rtt tidpunkt och rtt plats. Det gr inte att gra en logisk kontroll av berttelsen, eftersom han inte uppgav ngot egentligt syfte med sin resa, annat n att han velat koppla av. Att han vid den aktuella tidpunkten verhuvudtaget varit p den plats dr han sger sig ha mtt Christer P stdjer han sjlv bara p att han just dessfrinnan tittade p klockan, som var 23.25, och att han kom ihg detta i sin tur eftersom dagen efter var den dag han fick veta att Olof Palme mrdats dagen dessfrinnan. Bertil B:s berttelse mste drfr bedmas med stor frsiktighet; tillfrlitligheten i hans utsaga lter sig i praktiken inte mtas. Det som terstr r att diskutera om hans utsaga r trovrdig. Till std fr detta skulle uppgifterna frn hans brder kunna anfras. Enligt den ene brodern hade Bertil B en gng sagt att han visste vem som begtt mordet. Detta hade brodern emellertid inte sjlv tagit riktigt p allvar. Vad han i vrigt allmnt uppgav om Bertil B:s redlighet saknar i sammanhanget utredningsvrde. Brodern Hans E:s uppgifter r i sig av strre intresse. De stdjer Bertil B:s uppgift om att han skulle ha varit i Stockholm och antyder att han dr skulle ha upplevt ngot med anknytning till mordet. Ngot starkt std utgr de dock inte, med tanke p de uppgifter som lmnats av andra i utredningen. Uppgifterna som talar mot att Bertil B verhuvudtaget kunnat freta en resa som den han berttat om, synes i det sammanhanget ha viss tyngd. Den frra hustrun, dottern och den ene brodern hll fr uteslutet respektive betvivlade att Bertil B vid denna tid haft hlsan fr ett sdant fretag. Utan att bedma Bertil B:s allmnna trovrdighet kan vi av materialet konstatera att den allvarligt sattes i frga frn flera hll. Det betyder att den som vill visa att Bertil B:s uppgifter i detta sammanhang r trovr- diga, har en rejl uppfrsbacke framfr sig. Till detta kommer de egen- domliga rekonstruktioner som Bertil B fretog med sin dvarande hustru, vilka i brist p annan rimlig frklaring inte kan uteslutas ha till- kommit som ett led i ett fabricerande av en utsaga. Mot Bertil B:s trovrdighet i sammanhanget talar slutligen hans aningen rttshaveris- tiska frhllningsstt under utredningen, liksom att han 1994 lmnade uppgifter i ett annat uppslag (se kapitel 5, Alf E avsnitt DA) utan att d nmna vad han, enligt vad han numera uppgav, redan d skulle ha knt till betrffande Christer P. 39 Bertil B uppgav sig ha kpt en jacka i Stockholm. Sedan PU visat intresse fr detta gjorde Bertil B till synes stora anstrngningar fr att reda ut var han kunde ha kpt den. Det ledde dock inte till ngot kontrollerbart resultat. 824 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Utgngspunkten vid bedmandet av Christer K:s uppgifter liknar dem som gllde fr Bertil B. Christer K:s berttelse ter sig i jmfrelse dock mera hllfast. Den r i princip fri frn de egendomligheter som prglar bl.a. Lennart G:s och Bertil B:s utsagor. En skillnad i hans berttelse jmfrt med Lennart G:s och Bertil B:s r vidare att han fak- tiskt presenterat ett visst belgg fr att hndelsen intrffade vid denna tid; hans frra fru bekrftade att det var just denna helg som hon var bortrest. De vittnen som hrdes fr bedmandet av Christer K:s trovrdighet gav samstmmiga uppgifter, som talar mot att han skulle ha hittat p eller frstorat sin berttelse. ven om det i och fr sig ocks finns uppgifter som kan frringa tilltron till Christer K, framstr hans utsaga nd som av intresse fr utredningen. Det hade enligt vr mening varit av vrde att f den ytter- ligare prvad i frhllande till vittnet Yvonne N:s berttelse. beropas Christer K:s uppgifter jmte Bertil B:s synes resultatet dock bli ett mer allmnt tvivel om det sammantagna vrdet av utredningen i denna del. Nr det gller Eva F:s berttelse uttalade sig HD om bevisvrdet i uppgifterna att hon sett Christer P utanfr Sigvard C:s bostad och biografen Grand vid 21-tiden p mordkvllen: ven om dessa uppgifter strker pstendet att Christer P sett makarna Palme beska biografen, har de knappast sdan betydelse att de ensamma kan tillmtas ngon strre vikt fr resningsfrgan. Christer P har visser- ligen frnekat att han varit p dessa stllen vid det tillfllet, med det r knappast ngon avgrande omstndighet fr skuldfrgan att Christer P motbevisas i denna del. Han kan ju ven som oskyldig ha anledning att vilja undanhlla det frhllandet att han haft tillflle i tid och rum att beg brotten. Uppgifterna i sig tillfr med andra ord inget i den centrala frgan om Christer P begtt mordet eller inte. Frn utredningssynpunkt ligger berttelsens vrde framfr allt i ut- pekandet av Christer P utanfr biografen Grand. Det skulle fra saken framt om det kunde styrkas att Christer P var utanfr Grand strax fre starten av den biofrestllning makarna Palme bevistade. Det ger std fr det huvudscenario utredningen arbetat med sedan rttegngarna. Men det r samtidigt p denna punkt som oskerheten i de lmnade uppgifterna ter sig som strst. Det finns till att brja med ingen hllfast tidsangivelse i hennes egen berttelse; det kan inte ens belggas att hon befann sig i Stockholm denna kvll. Dessutom framstr det i Eva F:s redogrelse som oklart varfr mannen hon sg skulle ha begett sig just till biografen Grand fr att ska Sigvard C. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 825 Allmnt sett gller att Eva F:s berttelse mste ifrgasttas p den grunden att den avgivits frst efter mer n tio r. Hennes frklaring till att hon inte lmnat uppgifter tidigare ger i och fr sig viss rimlighet. Flera personer i hennes nrhet var inblandade i utredningen. Hon torde sjlv ha tillhrt de kretsar dr det inte alltid r naturligt att samarbeta med polisen och rttsvsendet i vrigt. Till skillnad frn andra upp- giftslmnare i detta avsnitt kan hon inte heller sgas ha suttit inne med s avgrande uppgifter, att det behver framst som s konstigt att hon inte meddelade sig med polisen. Det finns inte mycket i hennes berttelse som gr att kontrollera, annat n att hon bodde hemma vid tidpunkten och att hennes far verkar minnas att hon var hemma morgonen efter mordet. Man skulle kunna tnka sig att de narkotikaspanare, som hade uppsikt ver Sigvard C:s lgenhet hade sett hndelsen och noterat den. Huruvida detta r kontrollerat framgr inte av materialet, men det torde inte ha skett. Pierre B:s berttelse om iakttagelsen av Christer P p pizzerian Venezia p Sveavgen har sakligt sett begrnsat utredningsvrde i rdande utredningslge. Att Christer P inte lmnat sanningsenliga upp- gifter om vad han gjorde p mordkvllen r klarlagt och konstaterat av Svea hovrtt. Christer P har sjlv medgett att han befann sig i de aktu- ella kvarteren. Drvid tillfr inte Pierre B:s uppgifter srskilt mycket. Frn utredningssynpunkt skulle de dremot kunna vara en hjlp vid fr- sken att faststlla hur Christer P rrt sig den aktuella kvllen. Upp- gifterna fr dock anses oskra, bl.a. med tanke p att Pierre B:s upp- gifter om Christer P inte till ngon del vunnit std hos andra hrda per- soner, som ocks befann sig p restaurangen den aktuella kvllen, och p att han vntat s lnge med att g till polisen. Vissa vriga uppgifter om iakttagelser av Christer P p mordkvllen kommer frn personer som haft tillflle att vid konfrontationer peka ut Christer P innan denne blivit allmnt knd som misstnkt fr stats- ministermordet. Det gller bl.a. fr Leif L. De nya uppgifterna frn Leif L bedmdes inte av majoriteten i HD. Den skiljaktige ledamoten bedmde Leif L:s uppgifter p fljande stt: Leif L:s identifiering fr visst std av vad dennes hustru berttat om makens reaktioner eftert men motsgs av uppgifter som Jan A lmnat och som avser Leif L:s mjlighet att iaktta grningsmannen. (---) Leif L:s upp- givna motiv till att han drjt med att lmna de nu beropade uppgifterna r av samma slag som Christer K:s och Bertil B:s och framstr inte som mer vertygande n deras frklaringar. Hans nya berttelse saknar drfr till- rckligt bevisvrde fr att det skall anses sannolikt att utgngen skulle ha blivit en annan i hovrtten, om han avgett samma berttelse dr. 826 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Ett utpekande av Christer P p mordplatsen frn Leif L:s sida r natur- ligtvis av stort intresse. Oavsett trovrdigheten, mste emellertid tillfrlitligheten ifrgasttas. Gr det, p det avstnd frn mordplatsen som Leif L befann sig, som frare av en bil under gng, med de ljusfr- hllanden som rdde (bl.a. motljuset frn Dekorima) och under omstn- digheterna i vrigt att identifiera grningsmannen? Leif L har i och fr sig inte grundat sin identifiering p iakttagelser av mannens ansikte, utan mer p en helhetsbild, dr mannens stt att rra sig haft en avgrande betydelse. Den frgan, dvs. om Christer P kunde identifieras med ledning av sitt rrelsemnster, diskuterades av Svea hovrtt, bl.a. utifrn Leif L:s vittnesml i hovrtten: Av den av klagaren beropade videoinspelningen av Christer P:s rrelse- mnster framgr visserligen att denne har en speciell gngstil men det kan inte anses utrett att Christer P:s stt att rra sig r s karakteristiskt att vittnenas iakttagelser kan lggas till grund fr en identifiering. ven om hovrtten hr hnfrde sig till vad som var utrett i mlet r det svrt att se hur saken skulle kunna utredas mer eller p annat stt. Slutsatsen torde i alla hndelser vara att en sker identifikation av Christer P p brottsplatsen inte kan grundas enbart p dennes stt att rra sig. ven om det emellertid inte r unikt eller tillrckligt karakteristiskt fr att utesluta andra personer torde beskrivningar av ett rrelsemnster som r frenliga med Christer P:s stt att rra sig vara av intresse. En beskrivning av grningsmannen som stmmer med Christer P, kan ha vrde ven om den i och fr sig kan stmma ven p andra (ju frre den kan antas stmma p, desto strre vrde). Uppgifter av den innebrden mste i ngon mn kunna anses minska sannolikheten fr att Lisbeth Palme misstagit sig nr hon pekat ut Christer P som den man hon iakttog p mordplatsen. Iakttagelser av det slag Leif L gjort har sledes utredningsvrde, ven om de p grund av bristande tillfrlitlighet inte kan lggas till grund fr en sker identifiering. Betrffande de uppgifter Leif L numera lmnade mste till att brja med noteras att han, nr han pressats i frhr, tvekat om skerheten i sin identifiering och d terkommit till att han inte sett mannens ansikte tillrckligt vl. Det kan ifrgasttas om det egentligen freligger ngon identifiering av Christer P frn Leif L:s sida; saken kan lika grna tolkas som att Leif L ansg det mycket sannolikt att det var Christer P han hade sett, dvs. det r frga om en bedmning frn hans sida och inte om ett igenknnande frn minnet. Tillfrlitligheten hos den som frst sger sig inte kunna peka ut en person vid en konfrontation, men lngt senare uppger sig sker p att SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 827 vederbrande r rtt man, r vidare lg. Det krvs en god frklaring till ett sdant beteende. Ngon sdan frklaring freligger inte fr Leif L:s del. Han har anfrt flera skl att han knt misstro mot polisen och att han knt sig hotad, men ven att han varit osker p sjlva identi- fieringen. Det r psykologiskt helt godtagbara skl, men i frening med att han vntade s lnge med att anmla sin uppfattning och att han vnde sig till massmedia med sitt utpekande, frstrker de nrmast otillfrlitligheten i sjlva utpekandet. Tillfrlitligheten i Leif L:s upp- gifter br vidare stllas mot det Jan A uppgav, se nedan. Uppgifterna frn den siste uppgiftslmnaren i avsnittet, Jan A, be- dmdes inte heller av majoriteten i HD. Den skiljaktige ledamoten be- dmde Jan A:s uppgifter p samma stt som han hade bedmt Leif L:s uppgifter, dvs. de saknade tillrckligt bevisvrde. Han tillade att Jan A:s identifiering inte var lika sker som Leif L:s. Jan A hade allts inte sjlv identifierat Christer P. Frhren med honom synes ha syftat till kontroll och uppfljning av Leif L:s nya uppgifter. De upplysningar han drvid kom att lmna om sina egna reaktioner infr spaningsfilmen av Christer P ledde uppenbarligen till att hans uppgifter bedmdes som en form av identifikation av Christer P p mordplatsen, varfr de redovisades i ett eget uppslag. Med tanke p att Jan A sjlv i frhret inte ville strcka sig lngre n till att rrelsemnstret hos mannen p mordplatsen pminde om Christer P kan hans uppgifter inte betecknas som ett utpekande verhuvudtaget. Men Jan A:s uppgifter om likheten i rrelsemnster mellan mannen p mordplatsen och Christer P r naturligtvis av intresse. De hr drvid till kategorin upplysningar frn mordplatsen som lter sig frenas med antagandet att Christer P r grningsman, samtidigt som de inte ute- sluter att det ven kan vara ngon annan. Det br noteras att den upp- givna likheten i rrelsemnstret inte motsvaras av ngon beskrivning av mannens rrelsemnster i tidigare frhr med Jan A. Detta frsvagar vrdet av det vaga igenknnande som han nu gav uttryck fr. Av intresse i det sammanhanget r ven Jan A:s tidigare bekantskap med Christer P och tmligen bestmda uppfattning om dennes karaktr. Det synes vara frst d han ser filmen och vet att det r Christer P som han allts knner till och inte tycks vara frvnad ver att f se i detta sammanhang som minnesbilden av hur mannen p mordplatsen rrde sig kommer fr honom. Som identifikation betraktad r Jan A:s utsaga drmed av oskert vrde. Jan A:s uppgifter angende Leif L:s identifiering av Christer P r dremot entydiga; Leif L hade enligt Jan A inte gjort och inte heller haft praktisk mjlighet att gra tillrckliga iakttagelser fr att kunna identifiera grningsmannen. Jan A:s uppgifter motsgs av att Leif L:s hustru uppgivit att hennes man frn frsta kvllen haft samma klara 828 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 bild av hndelsefrloppet p mordplatsen. Oavsett om Jan A drvid har rtt i sin uppfattning avseende Leif L eller inte, frringar det han berttar det rttsliga vrdet av Leif L:s utpekande. Om Jan A lm- nade samma uppgifter vid en eventuell rttegng, skulle detta i prak- tiken kunna radera ut bevisvrdet i ett utpekande frn Leif L:s sida (jfr det skiljaktiga justitierdets bedmning av Leif L:s uppgifter ovan). Inga , som observerade en som hon uppfattade det avvikande man p biografen Grand fre niofrestllningen av Brderna Mozart, knde vid en konfrontation inte igen Christer P. Efter tingsrttsdomen knde hon p ett spaningsfoto i tidningen igen Christer P som den man hon sett p bion. Uppgiften som sdan, att Christer P skulle ha befunnit sig inne p biografen vid denna tidpunkt, r av visst intresse. I princip gller dock hr detsamma som fr Eva F:s iakttagelse, dvs. att den har ett begrnsat vrde. Tillfrlitligheten i uppgiften mste anses lg. Det r en uppenbar svaghet att utpekandet inte kom frrn i samband med att tingsrtten fllt Christer P till ansvar och tidningarna allmnt publicerat bilder av denne. Visserligen uppgav Inga att det fanns skl att tro att spaningsfotot var mer likt Christer P som denne sg ut 1986 n kon- frontationsvideon, som ju visade Christer P som denne sg ut i slutet av 1988. Oavsett hur det frhller sig med detta r resultatet av de upp- gifter Inga sammantaget lmnat att hon inte med ngon grad av till- frlitlighet kunnat identifiera Christer P som den man hon sg p Grand. Hace G:s uppgifter om att Christer P var p Oxen omkring kl 21 har begrnsat vrde. Att Christer P var p Oxen r ostridigt. Det eventuella utredningsvrdet i uppgifterna ligger i om klockslaget kan faststllas. Drvid r Hace G:s uppgifter dock alltfr oskra och otillfrlitliga. En sammanfattande bedmning Med en viss frenkling kan det sammantagna utredningsvrdet av de uppgifter som framkommit beskrivas p fljande stt, utifrn vad som framgr av dokumentationen i resningsmaterialet. Inga :s, Hace C:s, Lennart G:s, Pierre B:s, Benny P:s och Bertil B:s uppgifter r s otillfrlitliga att de inte kan lggas till grund fr ngra slutsatser alls. Det r ven svrt att se att det skulle finnas ngot ytterligare bearbetningsbart betrffande dessa uppgiftslmnare och ut- sagor. Det skulle i s fall vara om man direkt tog sikte p att vederlgga utsagorna, i syfte att rensa bort det som inte r hllbart, ngot PU i andra sammanhang ibland gjort och ven hr i viss mn inriktade sig p nr det gllde Benny P. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 829 Uppgifterna frn Leif L tyder p att denne faktiskt kan ha sett Christer P p mordplatsen, men de r p flera stt oskra. ven Jan A:s uppgifter tyder p att denne kan ha sett Christer P p mordplatsen, men hans uppgifter r n mer oskra. Med tanke p att Leif L och Jan A har olika bilder av vad de var fr sig och tillsammans kan ha sett r det av intresse att notera att de bgge lmnat uppgifter som tyder p att de kan ha sett en och samma person, Christer P. Krnan i Eva F:s berttelse innefattar en bekrftelse p att Christer P befann sig i trakterna kring Grand tidigare p mordkvllen och en indikation p att detta kan ha varit vid 21-tiden. Uppgifternas tillfrlit- lighet r dock osker, framfr allt p grund av den lnga tid som gtt och hennes drjsml med att delge polisen informationen. Om berttel- sen tas fr god utgr den likvl, p stt HD framhllit, inget bevis till std fr att Christer P begtt mordet. Dremot ger den std fr huvud- scenariot betrffande Christer P. Christer K:s utsaga r av dokumentationen att dma mer trovrdig och mindre otillfrlitlig n Lennart G:s, Benny P:s och Bertil B:s och den kan inte avfrdas p samma stt. Det synes finnas goda skl att bearbeta den ytterligare i syfte att finna kontrollpunkter fr dess riktig- het. Innan den typen av kontroller gjorts r vrdet dock oskert. Vad gller helhetsperspektivet har vi redan efterlyst ett sdant och en utifrn det perspektivet utfrd kontroll av vilka iakttagelser som lter frena sig med varandra och vilka som utesluter varandra. Utredningen avseende Christer P:s tillgng till vapen Allmnt Den till Christer P knutna utredningen om vapen har rrt sig trevande, lngt frn konkreta spr efter sjlva mordvapnet. De uppgifter PU drvid intresserat sig fr kan delas in i frekomsten av vapen hos Sigvard C och uttalanden frn personer som uppger sig ha sett Christer P med vapen. Dessa br i sin tur stllas mot uppgifter om att Christer P inte har setts med, anvnt eller intresserat sig fr skjutvapen. Vapen hos Sigvard C Betrffande frekomsten av vapen hos Sigvard C klarlades i rtte- gngarna mot Christer P att det cirkulerade vapen hos Sigvard C och i kretsarna kring denne. Den fortsatta utredningen 1990-1997 ledde, med ett undantag, inte till ngot resultat i denna del. Uppgifterna frn t.ex. 830 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Annie F, Eva F och Kjell F innebr i detta hnseende inte annat n vad som redan var knt, dvs. att det frekom vapen hos Sigvard C. Undantaget r salutvapnet, dvs. Sigvard C:s uppgift frn 1991 och i de sista frhren om att han vid ett tillflle sent 1985 eller i brjan av 1986 givit Christer P en magnumrevolver fr att denne skulle kunna skjuta salut fr en god vn som hade fdelsedag. Den uppgiften har naturligtvis ett vrde; hade den t.ex. kommit fram i rttegngarna skulle Christer P ha kunnat konfronteras med den, vilket i sin tur hade kunnat leda vidare. Men det br kanske ppekas att ven om denna uppgift skulle kunna belggas innebr den i s fall inte mer n ett bevis fr att Christer P vid ett tillflle lnat en revolver. Det r fortfarande ett gott stycke kvar att visa vad det var fr revolver och om det var den som kom till anvndning vid mordet. 40 Allmnt om Sigvard C:s uppgifter Som framgtt av redovisningen av de sista frhren med Sigvard C framfrde srskilt Anders Helin hypotesen att Sigvard C medvetet hade frtigit salutvapnets existens vid frhren i domstolarna och att sklet skulle ha varit att denne stllde upp fr Christer. Det kan tyckas sannolikt att det var s, tminstone om man utgr frn att den uppgift om salutvapnet som Sigvard C sedermera kom att lmna r riktig. Den underliggande frestllningen synes dessutom vara, att eftersom Sigvard C skyddade Christer P skall allting han sagt ses som ngot som han mste sga, varvid det allts skulle kunna tolkas extensivt till Christer P:s nackdel. I frlngningen ligger kanske ocks tanken, att om Sigvard C skyddade Christer P, s mste det ha varit fr att han visste att denne var skyldig. Det r emellertid inte sjlvklart att man vid tolkningen av materialet kan utg frn att Sigvard C och kretsarna kring denne stllde upp fr Christer P, vilket fljande sammanstllning av en del uppgifter Sigvard C lmnade under resans gng visar. De uppgifter Sigvard C och vriga vittnen i kretsen kring Oxen lmnade sprckte det alibi Christer P beropat. Christer P hade uppgivit 40 Man kan frga sig om Sigvard C:s uppgift om salutvapnet kan frenas med uppgiften att Christer P med Lars T vntande i bilen skall ha hmtat ett liv- vaktsvapen hos Sigvard C. Det synes dock frutstta att Sigvard C angivit fel tidpunkt; senhsten/vintern 1985-86 satt Lars T hktad. Livvaktsvapnet mste allts ha hmtats tidigare. Enligt det justitierd i HD som kom att be- dma Sigvard C:s uppgifter, var det av allt att dma frga om olika vapen, en slutsats som han synes ha grundat p att revolvrarnas utseende beskrivits p olika stt. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 831 att han uppehllit sig p Oxen strre delen av kvllen och bl.a. beropat att han hjlpt Sigvard C och en annan person att upprtta en fullmakt. Dessa uppgifter bekrftades inte av Sigvard C, som i domstolarna dessutom lmnade flera fr Christer P besvrande uppgifter, t.ex. att Christer P sagt att han mordkvllen vntat utanfr Tegnrgatan 16, att han bara stannat p Oxen en kortare stund, att han frskt pverka Sigvard C att lmna felaktiga uppgifter och att han brukade bra en halvlng, bl jacka. Till detta kommer att Sigvard C redan i oktober 1988 hade vnt sig till polisen med tipset att Christer P stmde in p beskrivningen av Grandmannen och samtidigt pekat p att Christer P kunde ha uppehllit sig i omrdet. Vid det tillfllet frde Sigvard C ocks fram den tanke som kom att bli PU:s hypotes kring Christer P:s eventuella motiv, dvs. att denne var i hnderna p Lars T. Samman- taget utgr detta en substantiell och fr Christer P ptagligt besvrande information som Sigvard C inte borde ha lmnat om hans rende varit att hjlpa Christer P undan misstankar. Bilden r dock inte entydig. Vid ett tillflle kan Sigvard C synas ha hjlpt Christer P. Det var vid det besk han gjorde hos polisen i augusti 1986, d hans agerande kan tolkas som syftande till att avleda polisens intresse fr Christer P. Detta kan ses mot bakgrund av att det har framkommit att Christer P fre detta tillflle hade varit i kontakt med Sigvard C fr att be denne bekrfta den tidsuppgift som Christer P sjlv lmnat om nr han gick frn Oxen p mordkvllen. ven i vapenfrgan lmnade Sigvard C frn Christer P:s synpunkt i ngon mn besvrande uppgifter. Kontentan i den delen var emellertid att det frvisso fanns vapen hos Sigvard C och att det i kretsarna cirkulerade samma typ av vapen som det som anvnts vid mordet, men att Sigvard C aldrig frsett Christer P med ngon revolver och att han heller aldrig sett Christer P med skjutvapen. Sammantaget r Sigvard C:s allmnna trovrdighet emellertid s lg att ngon sker kunskap inte lter sig utlsas av det han uppgivit i vapenfrgan. Detta hindrar inte att utredningsvrdet kan vara relativt hgt i Sigvard C:s uppgift om salutvapnet; i den i stort sett resultat- lsa vapenutredningen kan det framst som ett litet genombrott att Sigvard C mot slutet erknde att han frmedlat vapen till Christer P. Uppgifter om vapen hos Christer P Gary M och Gunilla R har berttat att de sett vapen hemma hos Christer P. Fr uppgifternas trovrdighet talar bl.a. att de synes avse vapen av samma typ. Det r fullt mjligt att uppgifterna r riktiga, ingenting talar direkt emot detta. Uppgifterna r dock i bgge fallen mycket gamla och 832 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 ingen av uppgiftslmnarna r uppenbart trovrdig. Uppgifterna synes dock ha ett visst utredningsvrde. Uppgifter om att Christer P inte anvnder eller innehar skjutvapen Svea hovrtt konstaterade att utredningen vid den tiden nrmast tydde p att Christer P inte var intresserad av skjutvapen. Bakgrunden var att ett flertal vittnen uppgivit just detta. Resningsmaterialet ger hr samma vergripande bild som den Svea hovrtt fick; flertalet som tillfrgats om Christer P:s intresse fr skjutvapen, har uppgivit att de aldrig sett honom bra eller anvnda sdana. En sammanfattande bedmning av utredningslget avseende Christer P:s tillgng till vapen Utredningen visade redan 1989 att Christer P i och fr sig knappast skulle ha haft ngra svrigheter att f tillgng till ett vapen av den typ som kom till anvndning vid mordet. Den fortsatta utredningen har lett till en obestyrkt uppgift om att Christer P genom Sigvard C skulle ha kommit i besittning av en magnumrevolver en tid fre mordet. I vrigt r utredningslget svitt framgr av dokumentationen i stort sett ofr- ndrat sedan rttegngarna. De uppgifter som dokumenterats angende personer som hos Christer P iakttagit vapen har ett begrnsat vrde och fr kanske ses som ett frsk frn PU:s sida att vederlgga hovrttens uttalande att Christer P inte verkade intressera sig fr skjutvapen. Huru- vida Christer P intresserade sig fr skjutvapen eller inte r dock inte av strre intresse fr brottsmisstanken mot honom n huruvida han vid ngot annat tillflle n mordkvllen kan visas ha haft tillgng till ett skjutvapen. Den samlade bedmningen av utredningen i denna del r att den rrt sig i ett omrde lngt frn det som i slutndan skulle behva ledas i bevis. HD uttalade sig efter sin prvning av materialet i kategoriska ordalag: ven om andra vittnen (n Lars T, vr anm.) nu har lmnat uppgifter om Christer P:s innehav av olika skjutvapen, saknas dock varje som helst utredning som visar att han den 28 februari 1986 faktiskt hade en magnum- revolver med vilken han kunde skjuta makarna Palme. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 833 Utredningen avseende Christer P:s relation till bombmannen Uppslaget Per S HD framhll i sitt resningsbeslut att vrdet av uppgifter hrrrande frn Lars T mste bedmas med extra stor frsiktighet, eftersom han r avliden och inte kan utfrgas i en rttegng. Hrutver bedmde HD det bevismssiga vrdet av Per S:s uppgifter p fljande stt: Det som Per S uppgett utgr uppgifter i andra hand och delvis tolkningar av vad Lars T sagt och kan ha menat. Det kan alls inte uteslutas att Lars T haft ett intresse av att infr Per S och eftervrlden oriktigt gra gllande att han legat bakom mordet p Olof Palme. Eftersom han vetat att han inte hade lng tid kvar att leva och fr vrigt redan avtjnade ett livstidsstraff har han sjlv inte riskerat ngot. Det nyss citerade brevet talar visserligen fr riktigheten i Per S:s uppgifter angende Lars T men utgr inte i sig ngot starkare bevis fr Christer P:s skuld. Det s.k. testamente som Per S verlmnat till myndigheterna saknar strre bevisvrde. Inte heller de upp- gifter som andra personer lmnat och som skall belysa motivfrgan eller den vriga skriftliga bevisningen som beropas i resningsrendet har ngon strre tyngd. Sammantaget r den nya bevisningen i denna del inte sdan att det r sannolikt att dess frebringande i hovrtten hade ndrat den friande domen. Nr det gller Per S:s uppgifters betydelse fr mordutredningen r det till att brja med ltt att se att svl Per S:s trovrdighet som tillfr- litligheten i de uppgifter han lmnat kan ifrgasttas. Per S:s agerande under vintern 1996-97 r inte gnat att stlla hans trovrdighet utom tvivel. Han nrmade sig Riksklagaren med en fr- frgan angende sin tystnadsplikt. Vid det tillfllet fr han anses ha utlovat mer n han sedermera visat sig kunna hlla avseende sina kun- skaper om mordet. Utan att invnta ngot besked frn Riksklagaren i sekretessfrgan gav han in en utfrlig redogrelse, som innefattade uppgifter som i vart fall nr han fick dem mste varit omfattade av hans tystnadsplikt som advokat. Han har senare gtt ut med liknande upp- gifter i massmedia p ett stt som terigen kom att ge sken av att han hade mer kunskap om saken n han visat sig besitta. Oavsett om medierna drvid skulle ha verdrivit och i ngot hnseende misstolkat honom eller inte, var denna publicitet ngot som han med sin erfarenhet som advokat och knnedom om mnets art mste ha kunnat rkna med. Det frhller sig vidare s att Per S av utredningsmaterialet att dma i tminstone ett fall givit direkt vilseledande uppgifter nr han framtrtt i media (det gller det i TV lmnade beskedet om att det skulle finnas en karta, dr den plats dr vapnet skulle ha kastats skulle vara utmrkt). Sammantaget ger detta mer intryck av en person som varit angelgen 834 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 om att framtrda offentligt med viktiga uppgifter, n av ngon som i beaktande av informationens frn flera synpunkter tystnadsplikten och utredningsintresset mycket knsliga karaktr frskt lsa en intressekonflikt p ett ansvarsfullt stt. De redogrelser Per S givit i sina frhr r vidare av ett ngot plastiskt slag; de synes kunna omformas efter omstndigheterna och de frgor som stlls. I fri framstllning ger Per S:s skildringar ofta intryck av att innehlla betydligt mer substans n de visar sig gra d han ombeds konkretisera de uppgifter han grundar sig p. Ett tydligt exempel p det r nr han uppgav sig veta hur mordet planlagts, att det beordrats av Lars T etc. Detta visade sig konkret inte best av mer n ett pstende om att Lars T och Christer P, vid en oklar tidpunkt flera r fre mordet, talat om att under vissa angivna frutsttningar mrda statsministern. Flera av Per S:s utsagor innehller en motsvarande spnnvidd (t ex vad han frtljt om mordvapnet, liksom om platsen dr det skulle ha kastats). Mot den angivna bakgrunden mste trovrdigheten i Per S:s uppgifter sttas i frga. ven karaktren av en del uppgifter gr att de mste ifrgasttas. Per S uppgav sig hela tiden ha vetat vem som lg bakom mordet. Denna uppgift har han vidhllit. I det sista frhret fick han av Jan Danielsson frgan: Men vad du sger nu, det innebr, svitt jag frstr, att nr Christer P slut- ligen greps fr mordet, d blev du inte frvnad, utan det hade du vetat hela tiden, att det var han som lg bakom? Per S: Mm Jan Danielsson: r det rtt uppfattat? Per S: Det r rtt uppfattat. Uppgiften kan i och fr sig vara med sanningen verensstmmande. Men vid vrderingen av dess trovrdighet mste tas i beaktande vilken utomordentligt svr samvetskonflikt Per S i s fall befunnit sig i sedan 1986. Man mste frga sig inte minst med tanke p hur Per S agerade vintern 1996-97 och hans tidigare framtrdanden i media angende bombmannen och Christer P om det r troligt att han helt nskat eller kunnat hlla inne med den sanning som i s fall hade anfrtrotts honom, t.ex. i samband med att han som ombud fr Lars T nrvarade d denne hrdes i frunderskningen mot Christer P i mars 1989. Sjlvfallet mste man beakta att Per S ven kan ha knt rdsla fr dem han hade att gra med och det kan terigen naturligtvis inte ute- slutas att det frhllit sig s som Per S sagt, men trovrdigheten i utsagan mste likvl frn objektiv synpunkt ifrgasttas. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 835 Till det sagda br lggas att Per S i slutet av april 1986 lmnade uppgifter till mordutredningen som pekade i en svitt man kan frst helt annan riktning (se kapitel 5, Avsnitt HF Scientologikyrkan). Om Per S:s uppgifter skulle tas fr goda mste deras tillfrlitlighet bedmas. Per S har sjlv uppgivit att Lars T anvnde dubbla budskap och att han hade blivit manipulerad av denne. Det kan heller inte ute- slutas att den ddssjuke Lars T infr eftervrlden velat f det att framst som om han bidragit till statsministermordet, ngot som HD framhll i sitt resningsbeslut. Jan Danielsson var inne p samma sak i frhret med Per S, som i och fr sig kategoriskt avvisade den hypo- tesen. Inte heller Lars T:s relation till Christer P verkar oproblematisk frn denna synpunkt. Vad Per S berttat i denna del pekar nrmast p att Lars T sg sig som frsmdd eller sviken av Christer P. ven detta kan i s fall ha inverkat p det Lars T sade till Per S. Allt det sagda medfr att Per S:s uppgifter mste bedmas med frsiktighet. Samtidigt frhller det sig som framgtt s, att mycket av det Per S uppgivit ansluter till av polisen knda frhllanden, vilket kar i vart fall dessa uppgifters tillfrlitlighet. Den vergripande inne- brden i Per S:s utsaga, att Lars T pverkat Christer P att beg mordet, har sedan lnge funnits med i utredningen som en hypotes i motiv- diskussionen. ven om man skulle misstro tskilligt av det Per S upp- givit, finns det inte ngot skl att tro att hela berttelsen skulle vara grundls; det finns alltfr mycket av dokumentation i form av hand- lingar frn Lars T och fakta i polisirt material som stder stommen i Per S:s berttelse fr att man skulle ha anledning att hysa en sdan misstanke. Vad Per S uppgivit fr drfr anses ha gett ett tillskott till spekulationen om att Christer P, drest han skulle ha begtt ett dd av detta slag, skulle ha kunnat gra det som ett resultat av pverkan frn eller samrd med Lars T. Det har drfr funnits anledning att ta Per S:s berttelse p allvar och vidta tgrder fr att belgga eller falsifiera de uppgifter han framlagt. Frn utredningens synpunkt r Per S:s berttelse i vrigt proble- matisk i fljande hnseende. Inom PU har man sedan lnge bedmt hypotesen om en ensam grningsman, som handlat p ingivelse, som den mest sannolika och styrt sina resurser drefter. Misstanken mot Christer P bygger alltsedan talet 1989 p att han begtt brottet spontant, sedan han av en slump ftt se Olof Palme vid biografen Grand. Per S:s berttelse, i vart fall sdan den sg ut inledningsvis, innebar dremot att mordet skulle ha varit planlagt. Det gr inte ihop med PU:s syn, som allts r att det med all sannolikhet inte var plan- lagt. Frhrsledarnas ointresse fr att i vart fall i det frsta frhret frdjupa sig i frgan om hur planlggningen enligt Per S skulle ha gtt till kan ses i detta ljus. 836 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Frutom vad som ovan sagts om trovrdighet och tillfrlitlighet talar allts det som r knt fr att det svrligen kan ha gtt till p det stt som den fulla versionen av Per S:s berttelse innebr. I slutet av det senare frhret frnfll ju fr vrigt Per S i praktiken uppgiften att det skulle ha varit frga om ett planerat brott. Det som drmed kvarstr av den vergripande berttelse Per S lmnat r att Christer P skulle ha sttt under stark pverkan av Lars T. Denna misstanke har man allts lnge hyst inom PU, men den fr sgas ha i ngon mn strkts genom vad Per S numera uppgivit. Utver det sagda synes Per S:s uppgifter ge visst ytterligare std fr att Christer P allmnt sett kan ha haft tillgng till vapen. Uppgiften att ett vapen hmtats hos Sigvard C p det stt som Per S beskrivit fram- str som fullt mjlig. I vrigt r att beakta att Lars T:s sner och ytter- ligare ngon person tillfrgats om det funnits eller frekommit vapen p Ingar-fastigheten, utan att detta lett utredningen framt. Det har ocks gjorts omfattande men resultatlsa underskningar p fastig- heten. vriga uppgifter om relationen mellan Christer P och Lars T Som framgtt ovan i redogrelsen fr de uppgifter Sigvard C lmnat framfrde denne redan i oktober 1988 att Christer P stod under Lars T:s inflytande m m. Relationen mellan Christer P och Lars T r sedermera utomordentligt vl belagd, bl.a. genom de uppgifter Per S lmnat. Men ven Agneta A, Inga J, Anette B, Harri S m.fl. har hrts om detta och alla givit ungefr samma allmnna bild. En sammanfattande bedmning av uppgifternas utredningsvrde Utredningen kring Christer P:s relation till Lars T m.m. har gett det entydiga resultatet att Christer P allmnt sett mycket vl kan ha ltit sig inspireras av Lars T:s vl belagda myndighetshat. Hypotesen att Christer P skulle ha kunnat lta ett sdant hat komma till utlopp i impulsiva grningar, av den typ som statsministermordet skulle kunna vara ett resultat av, har s lngt vunnit std. Sjlva hypotesen frut- stter emellertid ngot helt annat, nmligen att man vet att Christer P utfrt detta dd och sker en frklaring till varfr han kan ha gjort det. S lnge detta inte belagts hnger resonemangen och i viss mn utred- ningen kring Lars T i luften. Relationen i sig bevisar ingenting. Det gr inte heller det allmnna inflytande som Lars T enligt mnga uppgifter haft ver Christer P. Detta gller i synnerhet om man som huvud- hypotes har att mordet inte var planerat, utan att modus operandi var SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 837 slumpens verk. I s fall finns mycket litet utrymme fr annat inflytande frn Lars T:s sida n ett mycket allmnt sdant. Med tanke p den relation Christer P och Lars T hade har det likvl varit befogat att underska den. I resningsanskan sgs att de uppgifter som Per S frmedlat frn Lars T har gett den tnkta motivbilden tyd- ligare konturer. Allmnt sett har kunskapen om Christer P:s och Lars T:s relation frdjupats samt inte minst dokumenterats. Utredningsin- satserna i denna del kan ven ses mot bakgrund av att Svea hovrtt i sin friande dom ansg att det mste tillmtas betydelse att det inte visats, eller ens gjorts antagligt, att Christer P haft ngot motiv att mrda statsministern. Utredningen avseende uttalanden av Christer P som tyder p att denne begtt mordet Det gemensamma fr de uppgifter som kommit fram i denna del av utredningen r att de avser uttalanden som Christer P skall ha gjort, uttalanden av innebrd att han begtt mordet eller p annat stt gjort medgivanden som kan tolkas som att han r grningsmannen. Uppgifter av detta slag kan ha ett utredningsvrde. S lnge det, som hittills, endast rr sig om pstenden om enstaka uttalanden som skall ha gjorts mellan fyra gon, kan de dock knappast anses fra utredningen nmnvrt framt. vriga delar av resningsmaterialet Lennart H beropades i resninganskan till styrkande av att Christer P:s uppgift om nr han kom hem p mordnatten var felaktig. Enligt Lennart H skulle Ulf Sp, som befann sig i Christer P:s lgenhet vid tidpunkten, ha berttat fr Lennart H att han vittnade falskt i denna frga och att det var Christer P som hade tvingat honom till detta. Utredningsvrdet i detta r begrnsat. Det r redan konstaterat att Christer P saknar alibi. Svea hovrtt ansg ven att Christer P:s frhllningsstt gav intryck av att han frskte skaffa sig alibi. HD har numera framhllit att Christer P ven som oskyldig kan ha haft anledning att vilja undanhlla det frhllandet att han haft tillflle i tid och rum att beg brotten. Tillfrlitligheten i Lennart H:s uppgift r lg; typiskt sett skall den bevisning anvndas som ligger nrmast det frhllande som skall styrkas. Den som drvid borde komma i frga r Ulf Sp. Han r dock inte beropad i sammanhanget. 838 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 Uppslaget med de fem ungdomarna Thomas B m.fl. r intressant bl.a. genom att det synes visa att det kan finnas oknda intressanta vitt- nesml oredovisade ven mycket lng tid efter en s uppmrksammad hndelse som detta mord. Ett par av vittnesmlen synes tillfra nya fakta. Det finns inga tidigare rapporterade iakttagelser som s detaljerat beskriver hur Olof Palme reagerade vid skottet och hur han fll till marken. Ny r ju ven uppgiften att det inte skulle ha sttt ngon annan person nra makarna Palme; en av de hrda uppger sig till och med vara helt bergsker p att det stod ingen precis, inte nra inp i varje fall. Det sistnmnda illustrerar det problematiska med vittnen som an- mler sig s sent. Uppgiften om att det inte fanns ngon i nrheten r uppenbart felaktig. Det finns flera gonvittnen som sett grnings- mannen p platsen. Det r vidare utrett att skottet avlossades p nra hll. Grningsmannen skt dessutom tv skott och mste ha uppehllit sig i paret Palmes nrhet efter det att Olof Palme fallit till marken. Den som sett Olof Palme falla, mste sledes ocks ha kunnat se grnings- mannen. S hr lngt eftert finns det ingen mjlighet att utreda hur det kommer sig att dessa nya vittnen likvl inte sger sig ha sett ngon som kunde vara grningsmannen. I den meningen framstr det de nu be- rttar som omjligt att bearbeta frn utredningens synpunkt. Slutsatsen kan synas vara att iakttagelser av detta slag r frskvaror, som mste tas om hand omgende, annars frlorar de med tiden sitt vrde. 6.3 Sammanfattande anmrkningar om utredningslget betrffande Christer P Den bevisning som i rttegngarna beropats mot Christer P kan delas in i fljande avsnitt: 41 Alibi fr Christer P Grningsmannens nrvaro vid Grand fre och efter filmfrestll- ningen Vgen frn Grand till brottsplatsen Brottsplatsen Motiv Vapen 41 Jfr redovisningen i HD:s resningsbeslut. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 839 Alibi fr Christer P. Svea hovrtt fann att Christer P saknade alibi och att dennes beteende gav intryck av att han skt skaffa sig ett sdant. Resultatet av den fortsatta utredningen har inte lett till ngon fr- ndring av den bedmningen. Grningsmannens nrvaro vid Grand. Svea hovrtt fann inte styrkt att Christer P befunnit sig vid Grand fre biofrestllningen (omkring kl 21), men ansg att det frelg en betydande sannolikhet fr att han befann sig dr efter frestllningen (omkring kl 23). Enligt uppgifter frn det nya vittnet Eva F befann sig Christer P utanfr Grand omkring kl 21. HD bedmde bevisvrdet i detta som begrnsat. HD gjorde ingen bedmning av tillfrlitligheten i upp- gifterna. Utver Eva F har Lennart G lmnat uppgifter om Christer P vid Grand. Frn dessa kan man enligt vr bedmning bortse. Vgen frn Grand till brottsplatsen. Vittnet Ljubisa N pekade ut Christer P som den man han sett flja efter makarna Palme nr de passerade hans korvkiosk p Sveavgens vstra sida, en bit sder om Grand. Svea hovrtt ansg inte att ngon sker slutsats kunde dras av Ljubisa N:s vittnesml. Ingen ny utredning har tillkommit i denna del. Brottsplatsen. Lisbeth Palme pekade ut Christer P som den man hon iakttagit efter det att hon och Olof Palme hade blivit beskjutna. Svea hovrtt ansg att det frelg ett betydande utrymme fr att hon kunde ha misstagit sig vid identifieringen. Frn mordplatsen fanns inget annat utpekande av Christer P. Med anledning av vittnesuppgifter om grningsmannens stt att rra sig, uttalade hovrtten att det inte utretts att Christer P:s rrelsemnster var s karakteristiskt att det kunde lggas till grund fr en identifiering. Ett brottsplatsvittne, Leif L, anser sig numera med 95 procents skerhet kunna identifiera Christer P som grningsmannen. nnu ett mordplatsvittne, Jan A, har uttalat att Christer P:s stt att rra sig p- minner om grningsmannens. Lennart G har lmnat uppgifter ven frn mordplatsen. Det har vidare tillkommit tre nya vittnen Benny P, Christer K och Bertil B som sger sig ha mtt Christer P ovanfr Tunnelgatans trappor, i Malmskillnadsgatans nrhet, strax efter mordet. HD har i sitt resningsbeslut bedmt att uppgifterna frn vittnena Christer K och Bertil B inte var sdana att det r sannolikt att de skulle ha lett till en fllande dom mot Christer P, om uppgifterna varit knda vid hovrttens prvning. Endast en ledamot av HD tog stllning till uppgifterna frn Leif L och Jan A. Han bedmde dessa uppgifter som alltfr oskra fr att bevisningen skulle kunna anses ha tillfrts ngot 840 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 avgrande nytt. Uppgifterna frn Benny P bedmdes av R inte som tillfrlitliga; de beropades inte i resningsanskan. ven frn utredningssynpunkt mste samtliga nya uppgifter bed- mas som oskra. Frn vissa, t.ex. Lennart G:s, kan man enligt vr mening helt bortse. Det gr drfr inte att ange ngon bestmd syn p huruvida brottsmisstankarna mot Christer P i ngon beaktansvrd grad pverkats av det som framkommit efter rttegngen i Svea hovrtt. Motiv. Enligt Svea hovrtt hade det inte visats eller ens gjorts antagligt att Christer P hade haft ngot motiv att mrda Olof Palme. Den fortsatta utredningen har i denna del inriktats p Christer P:s relation till Lars T, med antagandet att denne p ett eller annat stt skulle ha pverkat Christer P att beg mordet. HD ansg att den bevisning som i detta hnseende beropades i res- ningsrendet inte hade ngon strre tyngd och att det inte var sannolikt att dess frebringande i hovrtten skulle ha ndrat den friande domen. Frn utredningssynpunkt har bilden av Christer P:s och Lars T:s relation frtydligats en del. Det frn PU:s synpunkt antagna motivet framstr dock inte som mer n en psykologisk hypotes. Vapen. Enligt Svea hovrtt gav utredningen inte ngot konkret belgg fr att Christer P mordkvllen hade tillgng till skjutvapen. Hovrtten framhll att det inte fanns utredning om att han tidigare anvnt sig av handeldvapen och att det som framkommit nrmast tydde p att han inte var intresserad av skjutvapen. HD konstaterade i resningsbeslutet att det saknades varje som helst utredning som visar att Christer P den 28 februari 1986 faktiskt hade en magnumrevolver med vilken han kunde skjuta makarna Palme. 42 Den fortsatta utredningen i vapenfrgan har i princip inte lett till annan kunskap n den som frelg vid rttegngarna, dvs. att det hos Sigvard C eller i kretsarna kring denne fanns god tillgng till vapen samt att det fr Christer P i och fr sig inte skulle ha erbjudit ngra strre svrigheter att skaffa fram ett vapen. Att Christer P skulle ha varit ointresserad av skjutvapen framstr dock mot bakgrund av senare tillkommen utredning som oskert. Denna del av utredningen har sledes inriktats p att identifiera ett vapen som Christer P skulle kunna ha haft tillgng till. ven den omvnda och frn utredningssynpunkt n mer angelgna frgan, nm- 42 Formuleringen r kategorisk och kan synas omfatta allt utredningsmaterial, sledes ven de uppgifter frn Sigvard C som HD:s majoritet inte beaktade i sjlva resningsprvningen. Det kan i alla hndelser konstateras att den ledamot som bedmde ven Sigvard C:s uppgifter gjorde samma bedmning med an- vndande av samma formulering. SOU 1999:88 Utredningen avseende Christer P 841 ligen att finna det vapen som faktiskt anvnts, har varit freml fr omfattande utredningstgrder. Dessa r inte redovisade i resningsan- skan; de har inte lett till ngot konkret resultat. Krnan i de brottsmisstankar som frelegat mot Christer P synes drmed kunna sammanfattas i fljande punkter. 1. Christer P har utpekats som grningsman av Lisbeth Palme, ett utpekande som dock inte ansetts s tillfrlitligt att det ensamt kan utgra bevis fr hans skuld. 2. Grningsmannen har enligt vittnesuppgifter rrt sig p ett stt som i och fr sig visar verensstmmelser med Christer P:s stt att rra sig. 3. Christer P har utpekats som nrvarande utanfr biografen Grand omkring kl 23 p ett stt som gjort att det vid domstolsprvningen bedmts som mycket sannolikt att han ocks befann sig dr vid den tiden. 4. Christer P befann sig under mordkvllen i mordomrdet, det har han sjlv vidgtt och det stds av annan utredning. 5. Christer P har inte alibi fr mordet, men han har frskt skaffa sig ett sdant. Endast punkt 1 utgr, om frhllandet skulle kunna styrkas, ett bevis i vedertagen mening (en omstndighet av vilken man kan sluta sig till att han begtt mordet). Resten utgr faktiska omstndigheter som kan anses belagda med hg grad av sannolikhet och som i varierande ut- strckning pekar mot att Christer P kan vara grningsmannen, men som ven kan frklaras p andra stt. Utver detta finns en hel del frn bevissynpunkt mer perifera omstndigheter som synes ha haft inverkan p hur brottsmisstankarna mot Christer P vrderats i olika sammanhang. Utredningen har omfattat underskning av omstndigheter av det slaget. Vad det rr sig om r bl.a. Christer P:s personlighet, psykiska status, umgnge och kriminella historia samt hans beteende efter mordet p Olof Palme. Omstndigheter av det slag som drvid intresserat PU har inget egentligt bevisvrde. Dremot har de ett utredningsvrde; det r av vrde att veta om den person, mot vilken brottsmisstankar p annan grund freligger, till sin karaktr, typ och historia skulle kunna tnkas ha begtt ett brott som det som utreds. Drmed inte sagt att allt av detta slag br gras till freml fr utredning. Betrffande Christer P torde PU:s intresse fr hans person etc, delvis ha sin grund i det uttalande Svea hovrtt gjorde i sina slutvervganden, om att det som hade framkommit om Christer P:s personlighet och livsfring en frtids- 842 Utredningen avseende Christer P SOU 1999:88 pensionr som missbrukat sprit och narkotika talar snarast mot att han skulle beg ett brott som det nu aktuella. Det r naturligt att utredare, som uppfattat detta stllningstagande frn hovrttens sida som i sak tvivelaktigt, har inriktat sig p att belysa de omstndigheter som dom- stolen hrvid uttalade sig om. I alla hndelser visar hovrttens uttalande att omstndigheter av detta slag kan tillmtas betydelse ocks vid en rttslig prvning. De uppgifter kring Christer P:s person m.m. som framkommit mste i vart fall numera anses peka i annan riktning n den hovrtten angav. Detta innefattar inget stllningstagande till hovrttens bedmning, som ju endast grundande sig p vad som framkommit under rttegngen. Av intresse i det sammanhanget r att Riksklagaren i resningsanskan tydligt markerade att mlet, om resning beviljades, skulle drivas p ett annat stt n 1989; av vad Riksklagaren deklarerade framgr bl.a. att han till en eventuell ny rttegng avsg att kalla vittnen till styrkande av omstndigheter av det slag som nu diskuteras. Betraktar man krnan i brottsmisstankarna mot Christer P till- sammans med uppgifterna om hans person m.m. r det tydligt att den utredning som bedrivits till styrkande av att han i och fr sig skulle vara kapabel att beg mordet utgr den fylligare delen. Situationen r drmed den att det finns en del mjukdata som kan anfras till std fr att Christer P kan vara grningsman, samtidigt som det saknas bevisning till styrkande av hans skuld. * Utredningen mot Christer P har genom ren dragit stora resurser. Vid bedmningen av rimligheten hri mste beaktas att den lett till att brottsmisstankarna mot Christer P successivt strkts, srskilt genom mlsgandens utpekande. Mellan 1989 och 1997 r skillnaden i miss- tankarnas styrka i och fr sig inte pfallande. Vad som drvid ven br beaktas r att brottsmisstankarna heller aldrig har frsvagats. Vr bedmning, som mste utg frn det frhllandet att det enligt svensk rtt r mjligt att driva en brottsutredning vidare ven mot den som friknts fr brottet, r att det nda sedan mordet och alltfort har funnits och finns skl att vidta varje laglig utredningstgrd som kan kasta ytterligare ljus ver misstankarna mot Christer P. Det ligger i sakens natur att mnga sdana tgrder inte har lett ngon vart och att en del av dem i efterhand kan verka mindre ndamlsenliga; med den bedm- ning vi gr ter det sig drfr inte meningsfullt eller rttvist att anlgga synpunkter p alla de enskilda tgrder som vidtagits. SOU 1999:88 843 7 Grningsmannaprofilen Kapitlets innehll Detta kapitel beskriver arbetet med den s.k. grningsmannaprofilen (GMP), inklusive de tgrder den franledde. Det finns flera skl till att vi gnar s jmfrelsevis stort utrymme t GMP. Ett r att den GMP som upprttats p mnga stt r klargrande fr den som vill f ngot av en helhetsbild av mordutredningens resultat; bl.a. drfr redovisar vi stora delar in extenso. Ett annat skl r att an- greppssttet fr oss tett sig intressant. Det finns anledning att illustrera detta och att resa frgan varfr ett analysarbete av detta slag frdigstll- des frst tta r efter mordet. Ett tredje skl r att GMP-projektet tilldragit sig stor uppmrksamhet och franlett en hel del spekulationer i den all- mnna debatten. I det sammanhanget har det ven, ocks frn polisirt hll, riktats kritik mot svl produkten som mot metoden som sdan. Vr redovisning syftar hr till att bredda och frdjupa underlaget fr den dis- kussionen, som r angelgen och har rckvidd bortom denna utredning. Den frsta delen av kapitlet gnas t GMP-metoden och t den GMP som upprttats i denna mordutredning. Vi har sjlva granskat GMP, bl.a. genom RRV-experterna, men ocks genom att anlita amerikansk exper- tis, som ftt yttra sig ver en versttning, som vi ltit gra. Vi redovisar dessa synpunkter och frsker under rubriken Sammanfattande anmrk- ningar ven att bidra till diskussionen genom egna iakttagelser och reflek- tioner. I den andra delen av kapitlet redogr vi fr de tgrder Palmeutred- ningen enligt vad som uppgivits vidtagit som ett resultat av GMP-arbetet. Vi terger bl.a. i komprimerad form den s.k. kontrollista som uppfrdes ver personer som eventuellt kunde stmma in p GMP, en lista som i blixtbelysning ger en illustration till en avgrnsad del av utredningsarbe- tets omfattning och frgreningar. Ett antal GMP-relaterade uppslag som varit av strre intresse fr brottsutredningen redovisas mer utfrligt. Hanteringen av vissa av dem diskuteras under rubriken Sammanfattande anmrkningar, sist i kapitlets andra del. Personnamn p kontrollistan r ersatta med NN. De personer som frekommer p flera stllen r benmnda GA, GB, GC, etc. 844 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 7.1 Grningsmannaprofilen i utredningen av mordet p Olof Palme 7.1.1 Om metoden PU har, som nedan nrmare skall redovisas, till std fr utrednings- arbetet ltit utarbeta en s.k. grningsmannaprofil (GMP). I polisens (kriminalunderrttelsetjnsten) material beskrivs GMP-metoden p fljande stt. 1 En GMP kan definieras som ett polisirt spaningsinstrument bestende av en demografisk, social och beteendemssig beskrivning av mest sannolika grningsman till ett brott. 2 Till grund fr en GMP ligger bl.a. en brottsanalys, definierad som en systematisk analys av all tillgnglig information om en brottsplats och offret fr brottet samt iakttagelser av grningsmannen med syfte att beteendemssigt rekonstruera brottet, dess frspel och efterspel med avsikt att kunna klassificera brottet, att klarlgga dess motiv och att kunna beskriva en GMP. 3 I mer allmnna termer brukar man ibland beskriva en GMP som en psykologisk fantombild. En vanlig fantombild bygger p vittnesupp- gifter av en frvares utseende. Om man sammanstller ett vittnes signalementsuppgifter kan man konstruera en bild p grundval av dessa uppgifter sammantagna; ju fler och ju entydigare uppgifter, desto tyd- ligare bild. P ett i ngon mn motsvarande stt kan man sammanstlla de psykologiska och beteendemssiga data som kan utlsas kring en brottslig grning och sammanstlla dessa till en bild profil av hur grningsmannen kan tnkas vara och fungera som mnniska. I kriminalunderrttelsetjnstens material ges fljande beskrivning av hur en GMP frhller sig till traditionellt kriminalpolisirt arbete. 4 Poliser stller sig alltid frgan: Vem har gjort detta brott? Svaret for- muleras ofta i allmnna termer och man anvnder sig av sin erfarenhet fr att skapa en bild av grningsmannen. I mnga fall r detta en tillrckligt effektiv metod fr att komma till en lsning. Det finns gott om polisira sprhundar med god nsa fr kriminellas beteende och nrmast intuitiv kunskap om var den specifike frvaren finns att ska. Den arbetsuppgift 1 Ulf sgrd, Om brottsanalys och grningsmannaprofiler (augusti 1995), s. 3; skriften gavs in i samband med att Ulf sgrd och Jan Olsson fr den tidigare Palmekommissionen i augusti 1995 presenterade den grningsmannaprofil de utarbetat p PU:s uppdrag. 2 A.a.s. 3. 3 A.st. 4 A.st. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 845 man har att snabbt gripa grningsmannen r dock ofta s pressande att man tvingas hoppa frn tuva till tuva i ett ibland allt mer desperat skande efter en gckande skugga. I sdana situationer kan det finnas ett vrde i att mer eftertnksamt utfra en analys baserad p systematiserad kunskap om brott, brottslingar och det aktuella brottet. D kan man f ett mer full- stndigt scenario fr brottet. En GMP r sledes inte ett redskap i ett akut, inledande skede av ett spaningsarbete utan ett stt att systematiskt, metodiskt och delvis frutsttningslst gra det som kriminalpoliser alltid har gjort och alltid mste gra: 5 I inledningen ppekades att poliser alltid frgar sig vilken sorts mnniska som begtt ett brott och i enlighet med det har man under rhundradena funnit olika arbetsmetoder och tekniker fr att finna svaret p frgan. Detta har i huvudsak varit ett framgngsrikt stt att arbeta. De metoder som presenteras hr utgr egentligen bara kompletteringar till en fungerande polisir metodik i det att beteendevetarkunskaper tillfrs och systematiken i arbetsmetoden frbttras. Erfarenhetsmssigt leder detta till en effektivi- sering av polisarbetet. Den psykologiska fantombilden, dvs. GMP, r uppenbarligen mer komplicerad att teckna n en vanlig fantombild. Liknelsen haltar drfr och frvntningarna p precisionen i de antaganden som grs i en GMP kan ltt bli fr stora om man uppfattar liknelser av det hr slaget alltfr bokstavligt. I polisens material tonas frvntningarna ned: 6 Den massmediala skildringen av profileringsmetoden har tyvrr svl i Sverige som utomlands gett en romantiserad bild med verdrifter av dess betydelse och underdnig behandling av dess utvare. I sjlva verket r det en omstndlig metod att frska komma till rtta med svrlsta brott varvid inslagen av heroism lyser med sin frnvaro. I samband med att viss kritik mot metoden redovisas heter det vidare: 7 De som bestllt profiler mste veta att profilen r en sannolik approxima- tion i syfte att fokusera utredningen. Utan att frringa kritiken br det nd framhllas att profilmakande snarare r en konst n en vetenskap som med- fr organisatoriska frdelar som mnga polisorganisationer i vrlden redan upptckt. 5 A.a.s. 5. 6 A.st. 7 A.a.s. 15. 846 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 GMP-metoden beskrivs i allmnna ordalag p fljande stt. 8 Metoden bygger p antagandet att allt vi mnniskor gr i livet utfrs i verensstmmelse med vr personlighet som i varierande grand uttrycker ett sjlvstndigt agerande. Tvngsmssiga personer brukar sllan ha oord- ning p sina skrivbord eller stta p sig ostrukna skjortor. Psykopatiska personer har sllan varma och varaktiga relationer. Schizoida personer r per definition inte sllskapliga. Avvikande personer begr ibland brott som ngestlsning, fr att frverkliga sina fantasier, av inre tvng och av mnga andra skl. Nr de begr sina brott genomfr de dem p ett stt som r bekvmt fr dem och i verensstmmelse med deras behov och driftsliv. Med relevant information om handlingsstt och tillrcklig vaksamhet r det sledes mjligt att sluta sig till vilken typ av person som utfrt en viss kriminell handling p just det stt som den utfrts p. Drav fljer ett antal sannolika frhllanden om var och hur grningsmannen bor och hur han framlever sitt liv samt andra sociala och demografiska frhllanden. Metoden har utvecklats under senare delen av nittonhundratalet i USA, som ett medel vid efterspaning av grningsmn som upprepar sina brott (seriebrottslingar). Metoden uppvisar flera exempel p mycket lyckade insatser, men ocks p fall dr profilen visat sig helt felaktig. I Sverige brukar den s.k. lasermannens slutliga gripande, efter det att denne begtt ett stort antal attentat mot invandrare, anfras som ett frsta och lyckat exempel p metodens anvndbarhet. Polisens spaningar hade den gngen p annat stt vckt intresset fr den person som sedermera dmdes, bl.a. fanns denne med i en krets personer som disponerat en bil av en typ som hade anvnts vid flera av brotten. Vid en frfrgan frn de utredande polismnnen om den misstnkte stmde verens med profilen blev svaret i hgsta grad jakande. 9 Spaningsin- satserna koncentrerades drefter mot denne och ledde s smningom till ett gripande. Exemplet anses illustrera ngra knnetecken fr meto- den. Den lste inte brottet men medfrde att utredningen effektivise- rades. Lasermannen hade sannolikt gripits frr eller senare nd, men profilen understrk vikten av att koncentrera utredningen mot honom. 10 Det br tillggas att denna beskrivning inte r okontroversiell. En lika vanlig uppfattning synes vara att fallet med lasermannen i praktiken redan var lst nr grningsmannaprofilen kom in i bilden. En helt grundlggande frutsttning fr GMP-metoden r att den utfrs utan hnsyn till och helt utan sidoblickar mot eventuella miss- tnkta individer. Det kan illustreras med betydelsen av ett fingeravtryck 8 A.a.s. 4. 9 A.a.s. 10. 10 A.st. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 847 p brottsplatsen. Medan den vanliga brottsutredaren sker individen bakom avtrycket r den informationen frn GMP-synpunkt utan relevans. Dremot r det frn den synpunkten av intresse att grningsmannen avsatt ett fingeravtryck, eftersom det kan sga ngot om hur han agerat, att han varit ofrsiktig etc. Att information om eventuella misstnkta exkluderas ger analysen ett bestende vrde, som gr den till ett slags basanalys, till vilken utredningen efter att ha uttmt ett visst spr kan tervnda. I polisens material talas om att utgngssituationen p det sttet kan konserveras under lng tid. 11 Det r inte bara s att den som utarbetar en GMP inte anvnder data om eventuella misstnkta, det r av stor betydelse att han eller hon r avskuren frn sdan kunskap. All information om misstnkta kommer ... omedvetet att leda analysen i riktning mot en liknande person, heter det i polisens material. 12 (En profil som utarbetas med kunskap om en huvudmisstnkt person synes i det hnseendet kunna liknas vid ett vittnes utpekande av en person, vilken fr vittnet redan r knd som misstnkt. Utpekandet saknar naturligtvis inte intresse, men har inte alls samma informationsvrde som ett utpekande i en klassisk konfrontation.) Betrffande frutsttningarna fr ett framgngsrikt anvndande av GMP-metoden sgs att det aktuella brottet br ha ngot inslag av psykopatologi. 13 I och fr sig sgs alla brott kunna analyseras med metoden, men det r inte alltid som den r effektiv. Brott med ekono- miska motiv sgs t.ex. lmpa sig illa, eftersom nskan att utka sin frmgenhet --- r s allmnt spridd att tillrckligt diskriminerande be- skrivningar inte kan stadkommas. 14 I praktiken anges metoden lmpa sig fr mord, sexualmord, vldtkter och eldsanlggningar. Ibland kan ven utpressningsbrott analyseras, om det freligger muntlig eller skriftlig kommunikation som kan bedmas. Metoden har utvecklats vid utredningar av seriebrott. Mot den bakgrunden kan det synas som den typen av brott lmpar sig bst fr metoden. Det r dock enligt polisens material en missuppfattning att endast sdana brott kan gras till freml fr GMP. Det r visserligen s att seriebrott alstrar stora material, som kan ka skerheten i bedm- ningarna. Men ven enstaka brott innehller i allmnhet s mycket ut- slag av beteende att motiv, valstrategier och personlighet kan be- skrivas. 15 Det avgrande fr metodens anvndbarhet synes med andra 11 A.a.s. 11. 12 A.st. 13 A.st. 14 A.st. 15 A.st. 848 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 ord vara den mngd information som kan utlsas, inte om det i och fr sig r frga om en eller flera brottsliga grningar. Den redogrelse ur vilken hr citerats r relativt utfrlig och ter- hllsam. Likvl synes metoden som den beskrivs i det svenska materia- let vara omgiven av viss mystik och en del hemlighetsmakeri: 16 Den som mjligen saknar en nrmare beskrivning av metodernas essens br besinna att metoden r polisir och att kriminellt tnkande personer har en stark bengenhet att studera och kartlgga polisens metoder i syfte att raffinera sitt eget beteende i avsikt att vilseleda och undkomma rttvisan. En mer detaljerad beskrivning kan drfr inte offentliggras. GMP-metoden i sammanfattning Som vi frsttt polisens material och vrig information vi inhmtat rrande det GMP-arbete som svensk polis bedriver karakteriseras det bl.a. av fljande. GMP-arbete bygger p beprvade polisira arbets- och tnkestt GMP anvnds fr att systematisera information om ett brott som inte kunnat lsas snabbt En GMP r ett spaningsredskap fr att effektivisera och underltta prioriteringar i utredningsarbetet En GMP r inget bevismedel och kan inte anvndas som std fr ett tal i domstolen, eftersom en GMP aldrig bevisar ngot om en viss individ Den som utarbetar en GMP skall ej ha information om eventuella misstnkta Fr att en GMP skall bli anvndbar br brottet innehlla ngot inslag av psykopatologi Mord, sexualbrott och eldsanlggningar r brott dr en GMP typiskt sett r anvndbar GMP-metoden kan anvndas ven d det inte rr sig om seriebrott, s lnge grningen och grningsmannen avsatt tillrckligt med relevant information Ju mer information som brottet och grningsmannen avsatt, desto mer precis kan en GMP bli En GMP r inte en vetenskaplig produkt 16 A.a.s. 16 f. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 849 7.1.2 Palmeutredningens grningsmannaprofil Allmnt Kriminalkommissarien Jan Olsson och psykiatrikern med dr Ulf sgrd fick i juni 1993 PU:s uppdrag att utarbeta en GMP i utredningen av mordet p Olof Palme. GMP-arbete var vid denna tidpunkt ingen helt etablerad arbetsform i Sverige; ett antal GMP hade dock utarbetats och Olsson/sgrd hade varit engagerade i flera av dessa. I en promemoria frn juli 1993, ur vilken ett utdrag finns intaget i den slutliga GMP-dokumentationen 17 , beskrev Ulf sgrd frut- sttningarna fr arbetet. Han ansg allmnt att frutsttningarna fr att utarbeta en GMP i detta rende var goda, men varnade fr vissa svrig- heter. En var att utgngsmaterialet enligt Ulf sgrd syntes magert, ngot han dock inte ansg sig kunna ha en sker uppfattning om frrn han tagit del av det. Ett strre problem var den information svl han som Jan Olsson redan besatt om mordutredningen: 18 Den strsta svrigheten torde dock ligga i den mngd information som vi har om misstnkta. Det gller sjlvfallet frmst den person som en gng lagfrts fr mordet. I sedvanligt GMP-arbete r en grundregel, som tidigare ppekats, att man inte tar del av information om misstnkta eftersom det vanligen leder till pverkan antingen s att profilen anpassas till denna person eller att den fjrmas frn honom. sgrd uppfattade dock dessa svrigheter som delvis verkomliga. Han freslog att erfarna specialister frn FBI i sinom tid skulle f ta del av och bedma den utarbetade profilen. Arbetet inleddes. Enligt vad som sgs i den slutliga GMP diskutera- des resultaten av arbetet i januari 1994 med amerikansk polis vid FBI:s Behavioral Science Unit. Drefter kunde en mer precis grningsmanna- profil formuleras. Denna presenterades i sin tur fr hela PU i februari 1994. Ytterligare bearbetningar fljde och den slutliga GMP var klar i maj 1994. GMP omfattar i originalversionen 116 sidor, exklusive bilagor. Hr- av utgr sjlva profilen mindre n tio sidor. Rapporten innehller en relativt utfrlig versikt ver sjlva metoden, anvnt material och tidigare attentat (mot statsmn och andra prominenta personer). Dr- efter fljer redovisningar av kunskap om offret och kriminaltekniska 17 Jan Olsson och Ulf sgrd, Mordet p Olof Palme. Brottsanalys. Grnings- mannaprofil (citeras GMP), s. 132. 18 GMP s. 132. 850 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 fakta, inklusive en rekonstruktion av morddagen och Olof Palmes agenda mnaderna fre mordet. I angivna delar utgr rapporten en sammanfattande redovisning av centrala delar av utredningen. P grundval av det slunda sammanstllda materialet formulerades vissa hypoteser (vi terkommer till dessa strax). Delar av det som slunda framkommer i de frsta tv tredjedelarna av GMP redovisas i annan form p annan plats i vrt betnkande. GMP:s rekonstruktion av srskilt mordkvllen r mycket detaljerad och det saknas anledning att gra en motsvarande redovisning hr. GMP:s redogrelse fr knda fakta om offret innefattar ven omnmnandet av vissa spr, under rubriker som Bofors-Indien affren; Iran-Irak, Baresic och Ubtsfrgan. ven Palmehatet och Harvardaffren berrs. Det rr sig genomgende om ytterst kortfattade beskrivningar. Frn denna inledande del har vi allmnt och frn vra utgngs- punkter noterat fljande. Frfattarna konstaterar att detta rende r ett eldorado fr den som r intresserad av vittnespsykologiska frgestllningar, att mycket av informationen r utan vrde fr utredningen men att den stllt till en hel del problem. Frfattarna hade drvid gjort fljande iakttagelser. 19 1. En del vittnen lgger till viktiga fakta vid senare frhr, som aldrig nmnts i samband med frsta frhret. 2. En del vittnen anpassar uppenbarligen sin information vid senare frhr till information, som de ftt frn annat hll. 3. En del vittnen beskriver intressanta frhllanden, men deras berttelse motsgs, helt eller delvis, av information frn andra, som skildrar samma frlopp. 4. En del vittnen lmnar information som r uppenbart eller nstan uppen- bart fantastisk. Ett antal frhllanden anfrdes som var fr sig eller i kombination kunde frklara frekomsten av den otillfrlitliga information (fr- menta fakta) som p detta stt influtit i utredningen: S.k. pseudominnen: under inverkan av andra informationskllor vvs en berttelse av frment sjlvupplevda hndelser kring en lite krna av sanning och verklighet. Vittnens nskan att hjlpa polisen att lsa brottet, som leder till an- passlighet av de egna upplevelserna. Mytomani och beslktade beteenden 19 GMP s. 23. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 851 Vittnens nskan att komma nra en historisk och sensationell hn- delse Influens frn rapporteringen i media och frn vnner, arbetskamrater etc. Vittnen har pverkats av journalister som talat med dem, vilket i sin tur har pverkat vittnenas utsagor Psykisk sjukdom och instabilitet, allt frn ordinra krisreaktioner till kronisk schizofreni Girighet till fljd av belningen
Frfattarna konstaterar att det i ngra f fall frekommit att uppgifts- lmnare terkommit till PU och medgett att de lmnat otillfrlitliga eller direkt falska uppgifter samt konstaterar att detta krvt mod och sjlvvervinning mjligen borde fler ha visat sdant civilkurage. Materialets kvalitet ansgs tillrckligt god fr att kunna anvndas i en brottsanalys. I ngra avseenden fanns det dock brister, av i och fr sig inte avgrande betydelse, men som det i flertalet fall numera inte fanns mjlighet att tgrda: 20 Samtliga beskare av den filmfrestllning paret Palme bevistade har frhrts. Dremot saknas det frhr med flertalet beskare av andra frestllningar p Grand. Mtet mellan offer och grningsman eller konspiratr kan ju ha skett p eller invid biografen. Med stor sannolikhet frfljdes Palme frn biografen. Alla iakttagelser frn detta omrde r bl.a. drfr av stort intresse. Paret Palmes ekonomiska situation r inte tillrckligt belyst. Det saknas helt en redovisning av de ekonomiska omstndigheterna fre och efter brottet. Ingenting i den vriga informationen tyder dock p att det finns ngot i de ekonomiska omstndigheterna som skulle kunna frklara brottet. Redovisningen av de, vid mordtillfllet, aktuella sekreta diskussioner som Olof Palme frde ter sig ofullstndig eller inte slutligt utvrderad. Det r frsteligt att det r s och det r inte sannolikt att gtans svar finns i detta avsnitt men fullstndig skerhet r svr att uppn. Detta diskuteras vidare p s. 73. 21 20 GMP s. 24 f. En del av det som hr sgs har berrts och citerats ven p andra stllen i vrt betnkande. 21 Under rubriken Professionella motiv p s. 73 terfinns den diskussion detta syftar p: ven nr det gller de professionella motiven str en mordutredning rrande en prominent person infr stora svrigheter. Betydande politiker, stats- mn, till vilken kategori Olof Palme tveklst hrde, har dagligen sekreta kon- takter och deltar mycket ofta i hndelsefrlopp, som r helt eller delvis dolda 852 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 En rekonstruktion av brottet, med hjlp av offrens klder, hade sanno- likt varit till viss hjlp. En sdan rekonstruktion skall ske men d rapporten slutligen sammanstlldes var den nnu inte genomfrd. (Det r numera gjort, vr anm.) I ptagligt mnga frhr med vittnen har inte vittnenas egen kldsel, karakteristika i vrigt och ofta inte heller deras eget beteende redo- visats. Denna brist frsvrar ptagligt mjligheterna att srskilja de olika aktrerna i ett frlopp, vilket delvis r en frutsttning fr en rekonstruktion av brottet och dess preludier. Lisbeth Palmes bakgrund och personliga frhllanden r ofullstndigt belysta. Det har inte genomfrts ngon rttsmedicinsk underskning av Lisbeth Palme. Fotografier av hennes klder och information frn rttslkarna, har i viss mn kompenserat denna brist. En samtidshistorisk analys av det som kallats palmehatet och en mt- ning av dess utprglingsgrad under Palmes sista levnadsr hade varit av stort vrde fr att nrmare frst vad som eventuellt styrt eller motiverat en grningsman. (---) Avsnittet om andra attentat avslutas med en jmfrelse mellan dessa attentat och mordet p Olof Palme. Den lyder: 22 Flera skillnader framkommer nr man jmfr mordet p Olof Palme med mord p andra prominenser. Det r ovanligt att attentat utfrs utan att det finns ngot skydd av offret. Det r ovanligt att attentat sker s sent p kvllen. Det r ovanligt att offrets hustru attackeras ven om hon r nrvarande.
fr omgivningen och allmnheten. Detta innebr sjlvfallet inte ndvndigtvis att sdana kontakter skulle vara tvivelaktiga, tvrtom r de sannolikt ofta frut- sttningen fr framgng i diskussioner om framtida avtal och andra frbindel- ser mellan stater, organisationer och fretag. Men om arten av sdana kontak- ter, i efterhand, skall kartlggas i det goda syftet att kartlgga bakgrunden till ett mord, kan det vl tnkas att flera potentiella uppgiftslmnare vger riskerna med att avslja sin information mot vrdet av att mordet klaras upp, srskilt om de med viss grad av sannolikhet knner sig skra p att deras information saknar vrde. terigen, som i fallet med den privata informationen, finns risken att den som inte har helhetsperspektivet underlter att lmna vsentlig information. En politiker av Olof Palmes betydelse r dessutom inblandad i ett s stort antal hndelser av ppen karaktr, dr meningar gr isr om vrdet och nyttan av hans eget handlande att det blir svrt att vrdera i vilken mn ett motiv skulle kunna finnas i det ena eller andra hndelsefrloppet. 22 GMP s. 36 f. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 853 Det r ovanligt att det inte finns ett ltt identifierbart motiv till mordet. Till fljd av dessa ovanliga frhllanden tillkommer drfr ngra andra frhllanden som karakteriserar mordet p Olof Palme. Grningsmannen har kommit ovanligt nra sitt offer. Grningsmannen har getts mjlighet att skjuta den person, som befann sig nrmast offret. Grningsmannen har kunnat fly frn platsen. Attentatet har drfr blivit ett spaningsmord. De fyra hypoteser som fregick sjlva brottsanalysen och grnings- mannaprofilen formulerades p fljande stt. 23 1. Olof Palme skts av en grningsman, som agerade p andras uppdrag och som under hela brottets planering och genomfrande hade hjlp av andra. 2. Olof Palme skts av en grningsman, som agerade p andras initiativ och som under kartlggning hade hjlp av andra men som under genomfrandet var ensam. 24 3. Olof Palme skts av en grningsman som agerade p eget initiativ och som genomfrde brottet ensam motiverad av ett djupgende hat mot Palme och drfr att han skt rikta uppmrksamheten mot sig sjlv genom att dda en prominent person t.ex. Olof Palme. 4. Olof Palme skts av en grningsman som antingen a) agerade helt ensam, men haft uppdrag av andra eller b) tillsammans med andra agerade kring biografen Grand. Idn att mrda Palme skulle ha uppsttt sedan ngon medagerande erfarit att Palme befann sig p biografen. 25 Hrutver finns naturligtvis ett stort antal teoretiskt tnkbara hypoteser, t.ex. mjligheten av arrangerat sjlvmord, som faller p orimligheter lngt innan de utsatts fr en seris prvning. I vrt analysarbete har vi i frsta hand prvat alternativ 3 mot de vriga, som samtliga utgr konspirationer av olika storlek och grad av sofistike- ring. Vi har sledes underskt frutsttningarna fr de olika alternativen 23 GMP s. 76 f. 24 Till denna hypotes r fogat kommentaren: I detta fall, svl som i fre- gende fall, skulle motivet finnas i frhllanden som r av ytterst hemlig natur och som endast en mycket begrnsad krets knner till. 25 Till denna hypotes r fogat kommentaren: Motiven i fall 4 a och 4 b skulle antingen vara av sekret natur eller bero av palmehatet eller annat mer specifikt skl, innebrande stark opposition mot Palme i ngon sakfrga. 854 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 noggrant och drefter letat igenom materialet efter information som skulle visa att dessa frutsttningar ven haft motsvarighet i verkligheten. Sjlva grningsmannaprofilen och den brottsanalys p vilken denna grundats terges i fljande avsnitt, som allts bestr av utdrag ur GMP. Utdrag ur GMP 26 Analys Analysen av materialet syftar till att prva de hypoteser som stlldes upp i fregende avsnitt. Den grundlggande frgan r om man i materialet kan finna tecken p att mordet genomfrts av en gruppering av grningsmn eller inte. Detta avsnitt kommer att berra denna frgestllning ur ett antal olika synpunkter. Det rr de tidsmssiga frutsttningarna, de personella och materiella kraven, de motivmssiga frutsttningarna, de beteende- mssiga och psykologiska frutsttningarna och fynden respektive avsak- naden av fynd i utredningens olika avsnitt. Analysen av de olika hypo- teserna redovisas separat men till fljd av att det rr sig om komplicerade sammanhang och delvis likartade frutsttningar r viss verlappning oundviklig. Sammanfattning av grundlggande fakta Med utgngspunkt i den tidigare redovisningen anser vi att man kan fastsl fljande: Mjligheten att makarna Palme skulle g p bio diskuterades frsta gngen p Lisbeth Palmes arbetsplats under eftermiddagen. Den biograf som d diskuterades var Spegeln p Birger Jarlsgatan. Tanken att makarna mjligen skulle g p Grand diskuterades frsta gngen i telefonsamtal mellan Lisbeth Palme, frn hennes arbetsplats, och hennes sons flickvn, som befann sig i sitt hem, vid 17-tiden. Olof Palmes frsta kontakt med bioplanerna var d han kom hem vid 18.30-tiden. Nr Palme diskuterade bioplanerna med sin son, i ett telefonsamtal strax drefter, nmndes bgge eventualiteterna Spegeln och Grand, men intet bestmdes. 26 Utdrag ur GMP (Jan Olsson och Ulf sgrd, Mordet p Olof Palme. Brotts- analys. Grningsmannaprofil) s. 77-110, avsnitten Analys och Grnings- mannaprofil, samt s. 115-116, Slutsatser och Rekommendationer. Det mellanliggande avsnittet Utvrdering av analysen, som berr samarbetet med FBI, tas upp senare. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 855 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Under detta telefonsamtal berttade sonen att han redan kpt biljetter till Grands 21.15-frestllning, som han trodde brjade kl 21. Beslutet att makarna skulle g p Grand fattades fre kl 20 under en diskussion dem emellan. Detta beslut delgavs ingen utver att Aspling, i telefonsamtal med Olof Palme, i anslutning till att makarna var p vg att g, fick veta att de skulle g p bio, utan nrmare specifikation. Varken Lisbeth Palmes arbetsplats eller makarnas hem har varit elektroniskt vervakade. Slutsatsen av detta r att vem eller vilka som n mrdade Olof Palme antingen frfljde honom frn hemmet eller trffade p honom ngonstans mellan hemmet och biografen Grand, alternativt att man trffade p Palme frst efter filmens slut. Vidare kan det sls fast att man inte kan ha planerat att mrda Palme vid biografen eller i dess nrhet, fre det att Palme kom dit. Prvning av konspirationshypoteser I denna prvning delas analysen upp i enlighet med konspirationens faser --- . Motivationsfasen Vid tiden fr mordet fanns det inte ngra specifika hot riktade mot Olof Palme. Inte heller frelg frhllanden av sekret natur, knda av Palmes omgivning, som franledde ngon att reflektera ver att Palme befann sig i en potentiellt farofylld situation. Konklusionen av detta r att om det fanns ett sdant specifikt motiv var det bara Palme sjlv som knde till det, utver dem som i s fall konspirerade mot hans liv. Detta utesluter inte att det kan ha funnits mer allmnna motiv sprungna ur terroristrrelser. Vid tiden fr mordet fanns inte ngon knd svensk terrororganisation, men aktiva och sympatisrer till flera utlndska terroristrrelser var bosatta i landet. Vidare kan man natur- ligtvis tnka sig ospecifika motiv med rtter i det, som vi samman- fattat i begreppet palmehatet. Sdana motiv kan ha inspirerat en eller annan inhemsk gruppering av udda slag. En sdan gruppering kan ven ha knutit utlndska kontakter med meningsfrnder eller organi- sationer med sammanfallande intressen. 856 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Sledes r det i och fr sig tnkbart att en konspiration kan ha iscensatt mordet och alla eventualiteter frn statsunderstdd terrorism ver mer idealistiska terroristgrupperingar till mindre professionella, i varje fall mindre erfarna, nationella grupperingar mste tas med i be- rkningarna. Dessutom kan man inte helt utesluta mjligheten av en konspiration organiserad av ett utlndskt underrttelse- eller sker- hetsorgan. Vi har tidigare konstaterat att, om en konspiration agerat, har de lyckats dlja motivet vl. Bland de mnga nmnda motiven finns inte ngot ser ter sig riktigt rimligt. Vid frhren med Palmes rege- ringsmedlemmar r det pfallande hur svrt de har att komma p ett rimligt motiv. Dremot nmner flera eventualiteten av ren terrorism knuten till EAP, PKK, RAF eller det man benmnt Ustasja. ven om det inte varit mjligt att se motivet direkt efter mordet, borde den av- sedda effekten nu ha blivit synlig. Ingenting i den allmnna debatten antyder att Palmes dd haft specifika fljder, som kan frklara hans dd. Kartlggningsfasen Det kan frutsttas att sammansvrjningar som haft std av erfarna eller professionella personer inom omrdet, anvnt sofistikerade metoder i alla faser, fram till undanskaffandet av bevis. Det r sledes mjligt att man inte skulle upptcka spr av en sdan organisation. I de vriga fallen br man dremot kunna rkna med att i ett eller flera avsnitt av utredningen finna tecken p bristande professionalism i en eller flera faser. Frutsttningar fr kartlggning Man kan jmfra kartlggning infr ett mord med motsvarande arbete infr en kidnappning. Vid en sdan jmfrelse framkommer att upp- gifterna delvis r olika. Kidnapparligan mste vara nnu mer fr- beredd eftersom man har fr avsikt att ta offret levande. Nr man till exempel studerar Krcherligans frberedelse fr kidnappningen av Anna-Greta Leijon eller kidnappningen av en Exxon-direktr fr ngra r sedan, i USA, r det pfallande hur lng tid man gnade t frberedelser. I Exxon-fallet rrde det sig om minst fyra mnaders frberedelser. Man frsenades ocks av att Exxon-direktren inte var hemma vid tillfllen d man hade frberett kidnappningen. Totalt sett rr det sig om nrmare fem mnader innan man kunde genomfra attacken. Det vara endast tv personer som agerade, en tidigare sker- SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 857 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) hetschef och dennes hustru. I kartlggningen av Leijon deltog betyd- ligt fler personer. Den tyska stadsgerillan RAF gnade sig svl t kidnappningar som direkt ddande attacker. I bgge situationerna tog det veckor till mnader innan man slog till och ett halvdussin personer var engagerade vid varje tillflle. Vid attacken mot Herrhausen hade man grvt ned den elektriska ledningen till bomben sex veckor innan man slog till. Man gnade visserligen parallell uppmrksamhet t flera offer, vilket frsvrar bedmningen av hur lng tid det tog i de en- skilda fallen. Vid attentatet mot Letelier --- engagerades kontrakt- mrdaren Townley nra tre mnader innan. Denna tid anvndes fr att rekrytera ytterligare tv grningsmn och t att kartlgga offret. Slutsatsen r att, ven om det r skilda uppgifter att kidnappa och dda direkt s finns det nd uppenbara likheter och det tar lng tid att kartlgga och frbereda en attack av ngot slag. Det innebr att man i detta fall borde g lngt bak i tiden fr att upptcka eventuella frberedelser till attentatet. Ett vervakningsarbete av Palme br rimligen ha varit ett svrt arbete eftersom det var tmligen kallt under veckorna och mnaderna fre mordet. Vntan i kall vderlek, fr att faststlla Palmes rutiner, torde ha praktiskt frsvrat kartlggningen. I den situationen vore ver- vakning inomhus att fredra. Det finns ngra f lgenheter kring Palmes bostadshus som skulle lmpa sig fr vervakningsndaml. Ingen av dem har anvnts i detta syfte. Det finns ett antal kafer och butiker p mse sidor om Vsterlnggatan, som skulle kunna tjna delvis samma syfte. Det finns inga rapporter som antyder att de anvnts p detta stt. Vsterlnggatan krker sig frn norr mot ster. Fr att ha en god verblick ver intressanta rrelser i eller invid Palmes port behver man vistas nra. Det medfr att en person inte rcker fr att hlla porten eller lgenhetsfnstren under uppsikt. En ensam vervakare skulle tilldra sig t ex butiksgarnas uppmrksamhet. Under den kalla rstiden r det dessutom ganska vanligt att gatan r tmligen folktom, vilket kar svrigheterna att vervaka obemrkt. Baksidan av Vsterlnggatan 31 r lttare att vervaka n framsidan eftersom man inte uppmrksammas lika ltt, till fljd av det frre antalet mnniskor, som rr sig dr. Framsidan har frsts den frdelen att man kan rra sig fram och tillbaka i folkstrmmen utan att bli upp- mrksammad s mycket. Det finns inga informationer om misstnkta personer frn baksidan av fastigheten. 858 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) En betydande komplikation vid kartlggning av Palme r mjligheten att livvakterna kan ha varit sysselsatta med skyddsspaning, vilket medfr att man fr att vcka minsta uppmrksamhet, mste variera antalet kartlggare och deras beteende. Bristen p tecken p vervakning Svitt vi kunnat utreda s finns de inga substantiella informationer frn tiden september -85 fram till februari -86 som skulle tyda p en vervakning. Det finns inte ngon anmlan frn allmnheten, registre- rad fre mordet, rrande anmrkningsvrda frhllanden kring Palmes bostad. Frn redovisningen av livvakternas rapporter finns inga indikationer p att ngot avvikande eller misstnkt pgick kring Palme vid tiden fr mordet eller tiden nrmast dessfrinnan. Av spaningsrapporter frn SK framgr att en knd representant fr PKK sgs vid tv till- fllen i Gamla Stan under 1985. Vid ett av dessa tillfllen promene- rade han frbi Palmes bostad. Man kan svrligen tro att denne, den mest ppne representanten fr organisationen, skulle utnyttjas fr ngot s viktigt som allmn kartlggning av frhllandena i Gamla Stan eller specifik kartlggning av Olof Palme. Efter mordet har ett knappt hundratal personer lmnat information om iakttagelser de gjort av ensamma mn eller grupperingar av mn, vervgande bestende av tv mn, som av en eller annan anledning tilldragit sig uppgiftlmnarnas uppmrksamhet. Den strre delen av dessa iakttagelser har gjorts p Vsterlnggatan medan ingen rr iakt- tagelser frn baksidan av Palmes bostad. Mnga av iakttagelserna r av ospecifik natur. Ett smrre antal har kunnat frklaras. Det gller srskilt observationer alldeles intill Palmes port av ngra olika perso- ner, som visat sig vara ngra polacker, engagerade i ett ombyggnads- arbete i en butik i ett hus mittemot Vsterlnggatan 31. Ingen iakttagelse har gjorts, som uppenbart pekar p ett mystiskt beteende med bring p mordet. Det finns visserligen ett antal observationer av flera mn och vid ett tillflle ven en kvinna, som under varierande tid sttt och tittat p Palmes bostadshus. Det frefaller vl klumpigt om detta beteende skulle vara del i en konspirations kartlggning. Frn Rosenbad eller dess omgivningar finns inga rapporter om mystiska personer eller hndelser varken fre eller efter mordet. De tv vktare, som arbetade med reguljrt nattvaktsarbete i omrdet kring makarna Palmes bostad, var i tjnst 26 av februari mnads 27 frsta ntter. Natten till 9 februari arbetade en tredje vktare. Ingen av SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 859 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) de tv, som huvudsakligen sktte detta distrikt har noterat ngot an- mrkningsvrt. Av vriga kategorier som arbetat i omrdet som poliser, trafikvakter, brevbrare, budchauffrer, sopkare, tidnings- bud, taxichauffrer, trafikvakter, reparatrer och installatrer vid el- verket, vattenverket m fl, har en del frhrts. Frutom en sopkare, har ingen lmnat information om iakttagelser i trakten, som kan ha med mordet att gra. Sopkaren lmnar en, allteftersom utvecklad berttelse om en person, som uppehllit sig i trapphuset till Palmes bostad en morgon utan att kunna frklara sig. Det kan inte rimligen rra sig om en medlem av en professionell konspiration. Dremot kan en mer oerfaren person med dolda avsikter mjligen bete sig s. andra sidan fanns en lkarmottagning i huset som delvis tycks ha dragit till sig mrkliga personligheter. Varken Olof eller Lisbeth Palme har gett upplysningar om att de knt sig frfljda p vg till eller frn arbetet. Nr det gller Olof Palme behver det inte betyda mycket eftersom det beskrivs att han var distr och att han, kanske fr att skydda sig mot integritetskrnk- ningar, betedde sig skyggt nr han gick ensam. Bedmning En professionell vervakning av Palmes bostad borde egentligen inte mrkas alls. Det skall, om den r utfrd professionellt, inte finnas ngon systematik om en eller flera personer i materialet. Sledes kan det vara svrt att bedma om det verkligen har funnits en vervakning av Palmes bostad vid en genomgng av materialet. En mindre pro- fessionell vervakning borde rimligen ha uppmrksammats p olika stt. Sledes r det s att om en omrklig vervakning har skett s ligger en professionell konspiration bakom. Om nu vervakningen inleddes i s nra anslutning till mordet att ingen upprepad observation kunnat gras r det i sig ett argument mot en professionell konspiration. Man slr inte rimligen till den frsta dagen av sin vervakning. Sklet till det r att man oftast har en sr- skild enhet av mrdare, ett, hit team, som kallas in nr vervakningen r slutfrd. Vr konklusion av dessa fakta r att en professionell konspiration kan ha utfrt en kartlggning av Olof Palme men att det frefaller mindre sannolikt. Det r n mindre sannolikt att en mindre erfaren gruppering skulle ha klarat kartlggning utan att vcka uppmrksamhet. 860 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Frfiningsfasen I denna fas analyseras all information man ftt fram under kartlgg- ningsfasen. Fr en sammansvrjning torde det d ha sttt klart att Palme mycket ofta rrde sig utan livvakter i omrdet kring bostaden. Livvakternas upptrdande - att kra fram Palme till apotekshrnan och vnta endast ngra minuter innan de for igen - skulle ha kunnat uppfattas som en indikation p att andra sktte vervakningen av omrdet och d sannolikt frn ngon lgenhet. Det skulle mjligen ha avhllit frn att frska dda Palme i hans lgenhet, vilket annars torde ha varit mycket ltt. Kartlggningen br rimligen ha avsljat att drren till fastigheten egentligen bara behvde en rejl knuff fr att ppnas. Det mest sannolika scenariot fr en kartlggande grupp, med ngor- lunda rimlig grad av professionalism, vore att frska dda Palme p vg hem en sen eftermiddag eller kvll. Man kunde ltt ha vntat ut honom lngs hans vanliga vg. ven ett frsk en morgon bedms ha varit realistiskt. Visserligen torde det d rra sig ngot fler mnniskor i omrdet men detta behver inte vara en avgrande nackdel. Den strsta svrigheten med Gamla Stan, som plats fr ett attentat, r att hela stadsdelen kan sprras av relativt ltt. Det torde dock rcka med tv flyktbilar, utplacerade strategiskt i frhllande till en frutbestmd plats fr beskjutning, fr att verkomma detta problem. Det alternativ som nu eventuellt anvndes, att vnta ut Palme en sen fredagkvll in- fr eventualiteten att han skulle bege sig till en mer lmplig plats, synes ligga bortom fantasins grnser och mnsklig frmga till frut- sgelse. I detta sammanhang r det restaurangbesk som makarna Palme gjorde tv dagar fre mordet, intressant. En professionell liga hade haft ett flertal tillfllen dessfrinnan att sl till, nr Palme rrde sig utan livvakter, men gjorde det inte. Hr ppnade sig nu ytterligare ett gyllene tillflle, som man inte tog till vara. Detta r ven ett argument mot att en professionell organisation ligger bakom detta brott. Genomfrandefasen Till denna fas rknar vi all aktivitet runt Palme av en konspiration frn det att han lmnade Rosenbad strax fre 18.30. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 861 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Gamla Stan Under denna fas mste en konspiration ha haft en eller flera personer p plats i Gamla Stan. Samband kan ha upprtthllits med walkie- talkies med lng rckvidd, fr att kunna diskutera den senare upp- komna situationen, men det kan ju lika vl ha skett per telefon i auto- mater eller butiker. Att Palme skulle g p bio kunde inte frutsgas, varfr walkie-talkie r enda alternativet fr att lmna meddelanden om att han kommit hem, om inte kartlggaren/na bara hade uppgift att rapportera Palmes rrelser dagen drp, till ledarna fr gruppen. Sledes r walkie-talkie inte ett obligat krav. Det finns en iakttagelse av en person med radiokommunikationsapparat i ett prng nra Palmes bostad vid 19.30-tiden. Den gjordes av tv personer i ett sll- skap p fyra. Beskrivningen av situationen i sin helhet bedms dock som irrelevant. Nr makarna Palme lmnade sin lgenhet hade Olof Palme varit hemma i ver tv timmar. Man kan frga sig vad en kartlggare hade fr uppgift vid den tidpunkten. Det hr till de relativa ovanligheterna, bland personer i Palmes lder och stllning, att man gr ut s sent p kvllen. Njena r frmst tillkomna fr yngre publik. Bjudnings- middagar brjar inte s sent. Kvllspromenader tar man vanligen inte om man kommit hem s sent kalla februarikvllar .... Kartlggarens enda realistiska uppgift skulle sledes ha varit att kontrollera nr Palme slckte i lgenheten fr natten. Detta ter sig minst sagt lng- skt. Vi uppfattar detta frhllande som ett av de avgrande i bedm- ningen av nr mtet mellan en presumtiv grningsman och Palme skedde. Med std, bl a av denna tankegng, r det vr uppfattning att det skedde betydligt senare n vid Palmes port. En konspiration kan inte rimligen kalkylera med att mlet skall rra sig utanfr Gamla Stan en fredagkvll utan livvakter. Om man mot frmodan skulle ha varit kvar vid bostaden och kunnat frflja Palme s kan man ju inte ha vetat vart han skulle ta vgen. Situationen r totalt sett svrplanerad men brjan av hndelsefrloppet r uppenbart: Mlet rr sig utan livvakter i ett omrde dr flyktmjligheterna r vlknda. Det r ju sannolikt hr man har haft fr avsikt att g till attack om man genomfrt en vervakning. nd ingriper man inte och gr till attack i Gamla Stan under promenaden ner mot tunnel- banestationen. Man kan frga sig varfr. Det enda rimliga svaret r att den vervakare man hade p plats inte var bevpnad och att flyk- tfordonen inte fanns uppstllda. Annars r ju mrka grnder i ett rela- tivt folktomt omrde ett perfekt stlle att g till attack. Hr borde man ocks ha vntat p makarna nr de skulle komma hem efter biobesket 862 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) och anvnt vntetiden till att bevpna sig, stlla upp flyktbilar och vidta andra ndvndiga tgrder. Under den frsta delen av Palmes promenad till tunnelbanestationen observerades han och hustrun av fyra personer. En av dem har angivit att hon sett en man st ngra meter in i Ignatiigrnd - en kort bit frn Vsterlnggatan 31. Frutom vad vi anfrt tidigare, r den place- ringen av en vervakare olycklig eftersom hotell Lord Nelson har stora perspektivfnster mot Ignatiigrnd genom vilka receptionisterna har sin huvudsakliga utsikt. Dr br man sledes inte st om man nskar frbli anonym och smlta in i miljn. Tjnstgrande recep- tionist har heller inte observerat ngon person under lngre tid eller vid flera tillfllen. Att ta reda p vart paret Palme var p vg sedan de gtt ned Yxsmedsgrnd bjuder p vissa svrigheter. Det finns inga tecken p att man fljt efter samma vg varken nra eller p avstnd. Det vore frvnande om s varit fallet eftersom man kan rra sig lngs parallella grnder och i bsta fall smningom kunna g fre paret Palme. Inte heller sdana iakttagelser finns. Det innebr frsts inte att paret inte kunde ha frfljts. Det frefaller dock som om det varit f personer som rrt sig i omrdet vid denna tid. Om man gtt fre Palme mste man i biljetthallen chansa p att Palmes skall ka mot centrum eftersom tiden fr att ndra sig var kort. Tiden frn det att Palme kom till tunneln under Munkbroleden till det att tget gick mot city r hgst tv minuter. De stod p perrongen hgst en minut. Om ngon gick efter dem vet vi att vederbrande mste ha vntat ngonstans eftersom inte ngon passerade sprren inom 5-20 sekunder efter paret Palme. Tunnelbaneresan I trappan upp till perrongen stod en man innanfr drrarna. Han kan ha sttt dr fr kylans skull, liksom de personer som stod mittemot honom gjorde, eller fr att han inte ville bli sedd av paret Palme. Den mest rimliga slutsaten r dock att han befann sig dr av legala skl. Denne man kan heller inte vara identisk med den person som angetts ha rusat in i tunnelbanevagnen just innan drrarna stngdes. Sklen r att berttelsen om honom gr ut p att han fick sittplats. Minst en annan person fick g till en annan drr fr att ver huvud komma in i vagnen. Den personen mste rimligen ha kommit fre den inspringan- de mannen. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 863 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Att obemrkt smlta in bland de andra passagerarna p perrongen i Gamla Stan bedms inte ha varit ngot strre problem. Visserligen r en mngd personer identifierade p perrongen och deras rrelser i fortsttningen har utretts. Men det finns visst utrymme fr en eller flera oidentifierade. Flertalet av de som r identifierade for i samma vagn som Palme. En frfljare kan naturligtvis och br kanske ha kt med en annan vagn. I det sammanhanget r det viktigt att notera att Palme lttare kunde vervakas frn vagnen framfr eftersom det mellan den vagn han for i och vagnen dr bakom inte fanns glas utan istllet tv frarhytter, som man ju inte kan se genom. Om frfljaren kte i vagnen bakom Palmes var han tvungen att exponera sig vid varje station under sin vervakning av Palme. Sdana iakttagelser har inte rapporterats. Vid ankomsten till Rdmansgatan rrde sig makarna Palme kortvarigt mot fel uppgng. Nr de kommit till rtt uppgng uppstod oskerhet om vilken utgng de skulle ta. Beroende p frfljarens position vid dessa tillfllen finns det nd viss risk fr att han tvingats g frbi dem. Uppgifterna frn de tv mn som gick efter paret Palme p stationen talar starkt fr att ingen person gick efter dem vilket skulle kunna tolkas som att frfljaren redan passerat eller fr att det faktiskt inte fanns ngon sdan person. Invid biografen Grand Under den korta promenaden till Grand sgs paret av flera personer, som inte sg ngon efter Palmes. Av de tv mnnen som gick efter dem i momenten fre tvingades den ene g frbi dem i samband med deras oskerhet om vilken utgng de skulle vlja och den andre hade gtt ver till andra sidan Sveavgen. En frfljare av paret kunde naturligtvis ltt ha gjort sammalunda. Vid framkomsten till Grand hll salongen p att tmmas p personer, som sett fregende frestllning av Brderna Mozart. Det var nnu mer n 25 minuter till filmen skulle brja men flera hade, i likhet med Mrten Palme, missuppfattat tiden fr filmens brjan. Drutver brjade tv andra filmer kl 21 med sammanlagt 62 skdare. Fler n 300 personer torde drfr ha rrt sig kring entrn vid tidpunkten fr Palmes ankomst dit och till det att han kpt biljett. Denna folksamling torde ha varit ltt att dlja sig i. Under detta skede br en frfljare bara haft till uppgift att frska finna ut vilken film Palme skulle g p. Med ledning av att Palme inte gick in fre kl 21 torde det ha varit ltt att med hjlp av skyltar och anslag utanfr entrn sluta sig till att det var Brderna Mozart och 864 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) att den filmen sannolikt varade knappt tv timmar, eftersom fre- gende frestllning hade brjat kl 19.00. Bedmning av lmpligheten av attentat efter biobesket. Kunskapen att Palme befann sig p biografen kan ltt ha kommunicerats till ledningen fr sammansvrjningen. Man br drvid ha vervgt hur paret skulle agera efter filmen, varvid fljande mjligheter kan tnkas: De skulle g tillbaka till tunnelbanestation Rdmansgatan tillsam- mans med flera andra biobeskare. De skulle hmtas i bil av livvakterna. De skulle skjutsas i bil av ngon bekant. De skulle ta taxi frn Grand. De skulle ta bussen frn busstationen framfr ABF-huset. De skulle promenera in p ngon av tvrgatorna t vster eller ster. De skulle promenera mot Kungsgatan. I jmfrelse med det redan, fr sammansvrjningen knda fr- hllandena, kan dessa alternativ inte ha tett sig mer lockande n att g till attack i Gamla Stan. Med tanke p det borde man mjligen ha lmnat sin obevpnade kontrollr av situationen fr att han skulle fortstta att kartlgga Palmes mnster och konstatera hans hand- lingsstt, som ett led i kartlggningen. Mjligen br man ha vervgt alternativet att fara till Palmes bostad och vnta in honom dr, dr ju frhllanden var knda och risken fr ett strre antal vittnen kunde ha minimerats. Det alternativ, som de facto intrffade: Paret Palme stannade en stund, medan allt folket skingrades och drefter, p en glesbefolkad Sveavgen, g mot city ter sig som, inte bara det minst sannolika utan kanske ett av de mest osannolika alternativen. Det r ver huvud taget svrt att frutsga s mnga alternativ som de ovan nmnda, som naturligtvis delvis r likartade men nd innehller olika stt att komma ifrn platsen. Psykologin talar fr att man inte har kunnat frutsga den situation som faktiskt uppstod, denna konspiration har inte insett svrigheterna att genomfra ett mord i anslutning till att offret gr p bio mitt inne i en storstad och inte heller de bttre frutsttningarna att genomfra det i Gamla Stan. Det r en antydan att man inte kartlagt mjligheterna att genomfra mordet dr. Den opportunistiska komplottens problem. Fr en opportunistisk sammansvrjning ter sig lget ngot annorlunda. Om man inte ens sett hur Palme kommit till biografen r alla alternativ ungefr lika sanno- SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 865 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) lika. Dock br det ha varit svrt att konstatera huruvida Palme hade livvakter omkring sig vilket troligen skulle bli frsta invndningen fr de mest inflytelserika i en opportunistisk konspiration och en vidare planlggning skulle inte ha kommit till stnd. Man br vidare ha avrtt frn en operation i cityomrdet en fredagkvll med ett otal polisbilar i rrelse p ett helt ofrutsgbart stt. Om man nu nd bestmt sig fr att agera ter det sig mer sannolikt att man kunnat konstatera att Palme kommit utan livvakter till Grand och att man satsat p alternativet att han skulle promenera frn biografen, i ngon riktning. Vr bedmning r dock att det r relativt osannolikt att man skulle dra igng en organisation fr att satsa p mjligheten att Palme skulle promenera hela vgen hem sent en kall februarikvll, medan ett frsk att genomfra attentatet under en promenad till en T- banestation inte kan avfrdas. Det krvs dock en nrmast osannolik brist p omdme hos en grupp personer om just detta skulle uppfattas som bsta mjligheten att skjuta honom. Frdelar och nackdelar med att mrda Palme mste vervgas under en lngre tid, ven bland vildhjrnor, och skulle drfr hellre leda till frsk till kartlggning snarare n att bara rusa stad. Den mentala frberedelsetiden fr en grupp br rimligen vara lngre n en dryg timme. Hypotesen om den opportunistiska konspirationen fr drfr ringa std i denna del av analysen. Under filmfrestllningen Efter att kontakt etablerats med ledningen fr konspirationen br en planering ha gtt ut p att Palme skulle g tillbaka mot Rdmansgatan efter frestllningen. Om man nu bedmt det vrt frsket borde en eller tv flyktbilar ha placerats ut p mse sidor om Sveavgen i rikt- ning norrut frn Grand. Drutver mjligen, som reserv ett par bilar, ett eller flera kvarter frn Sveavgen. De agerande personerna br ha varit minst fyra. Ngon vre grns kan inte anges men fler n 6 per- soner verkar orimligt mnga. De agerande br ha bidat sin tid inom- hus ngonstans och transporterat sig till biografens omgivningar fram mot 22.30 - 22.45. En viktig uppgift under filmfrestllningen br ha varit att rekognos- cera biografens utgngar. Reservutgngen mot Tegnrgatan, som regelmssigt anvndes, r inte ltt att hitta, om man inte varit p bio- grafen. En bevpnad konspiratr br ha haft till uppgift att bevaka den utgngen. 866 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) I nromrdet till biografen har inga misstnkta bilar rapporterats, med rimlig anknytning till mordet, varken i omrdet norrut eller t ngot annat hll. Det innebr sjlvfallet inte att ovanstende scenario inte genomfrts, det kan ju ha skett diskret. Efter filmfrestllningen Den utpekade grningsmannen br ha instruerats att hlla sig i nr- heten av biografen. Fr att vara sker p att komma efter Palme br han ha uppehllit sig sder om biografentrn. Nu intrffar flera av de mnga ofrutsgbara hndelserna. Strax fre den frestllning Palme bevistade slutade frestllningen av G och Se, som rtteligen borde ha slutat senare. Filmprojektorer visar sig dock ha varierande hastighet, vilket gr det svrt att berkna sluttider fr en visning. Ett knappt 40-tal personer strmmade ut frn biografen. Det torde ha franlett kad uppmrksamhet hos grningsmannen in spe. Kanske rrde han sig mot entrn. Under denna period mste han ven ha riktat sin uppmrksamhet mot vittnet Lars E:s eleganta bil, som flera biobeskare trodde var en livvaktsbil som skulle hmta Palme. Den tanken br rimligen ven ha slagit den tnkte grningsmannen i en konspiration. Strax efter kommer de ca 200 beskarna av Brderna Mozart ut och Palme drog sig ngra tiotal meter sderut utan att visa minsta intresse fr den eleganta bilen. Nu slr han i stllet sllskap med ett yngre par (sonen Mrten och hans fstm) och stller sig framfr bokhandelns skyltfnster. I detta moment torde grningsmannen ha lugnats ytterligare i sin eventuella tro att Palme skulle hmtas i den eleganta bilen, men komplikationen att det nu blivit fyra personer i Palmes sllskap br ha kat oron infr hur uppgiften att mrda Palme skulle sktas. Dessutom skringras folk relativt snabbt utanfr biografen medan Palme str kvar och pratar. Det br ha blivit svrt att obemrkt finnas kvar. En professionell mrdare br i detta lge ha rrt sig frn omrdet och skaffat sig bttre och mer anonym verblick, t ex p andra sidan Sveavgen eller t- minstone bort mot eller andra sidan av Kammakargatan. En ytter- ligare oskerhet br ha uppsttt, om i vilken riktning Palme skulle g. Om han kan tnkas g t ett annat hll n man planerat br detta ha kat oron. Grningsmannen in spe mste blint lita p att hans med- konspiratrer i s fall agerar genom att snabbt omgruppera flykt- fordonen, om det inte kan ske s att han ser det. Det som, vid en ytlig betraktelse, i efterhand ter sig s enkelt - att bara flja efter och skjuta - innehller en rad komplicerande moment som en professionell eller semiprofessionell konspiration kan ha haft bety- SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 867 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) dande svrigheter att lsa. Det bedms inte rimligt att ven grnings- mannen haft en walkie-talkie eller annan radiokommunikation ppen under denna fas, med tanke p risken fr att det skall uppmrksammas av personer i nrheten. Radiokommunikation med ronmussla r naturligtvis tnkbar men nd opraktisk och lser inte hans behov att kunna kommunicera utan att det uppmrksammas. Det finns heller inga iakttagelser av mnniskor som radiokommunicerar i detta kritiska skede av operationen, varken i detta eller ngot annat omrde. Sveavgen Frn Grand till mordplatsen r det ca 330 m och det tar drygt fem minuter att promenera i maklig takt. Nr paret Palme brjar pro- menaden fortstter de Sveavgen sderut. Ett lmpligt avstnd att frflja p kunde vara 25-50 m, fr att inte vcka uppmrksamhet. Nr ett tillrckligt folktomt stlle bjuder sig tar det inte mnga sekunder att n fram till offret. Dessutom r det ett oeftergivligt krav att i detta skede frska faststlla om det inte finns ngra livvakter i nrheten. Av vittnesuppgifter att dma har frfljandet skett p be- tydligt nrmare avstnd vilket i sig bedms utgra tecken p bristande professionalism, men det kan ven bero p kunskap om att det inte fanns livvakter kring Palme. Kunskaper som man ftt genom att frflja honom fre biobesket. Det r frst nr paret Palme korsat Sveavgen som det r tmligen skert att det inte finns ngra livvakter kring dem och ett nrmande kan ske. Paret stannar direkt nr de kommit ver p andra sidan Sveavgen och tittar i SARI-butikens skyltfnster. I detta lge mste grningsmannen bestmma om han skall skjuta eller inte. Av flera skl bestmmer han sig fr att avst. Den mest sannolika frklaringen r att det rr sig mnniskor i nrheten. Men eftersom han fljt efter s nra tvingas han passera paret Palme. Den fortsatta promenaden lngs Sveavgens stra sida r ofullstndigt knd. Endast ett vittne, Nicola F, har sett paret Palme under denna del. Hans uppfattning r att han sg dem vid La Carteriebutiken i kvarteret mellan Adolf Fredriks Kyrkogata och Tunnelgatan. Han sg att en person gick efter dem, lngst ut p trottoaren. Det innebr att grningsmannen mste ha vntat in paret ngonstans eftersom de stod en stund vid SARI-butiken. Trottoaren r mycket bred men att stanna upp och vnta kar risken fr att dra uppmrksamhet till sig. Enligt Lisbeth Palme stannade man vid ytterligare ngot butiks- fnster. I detta lge tvingas grningsmannen passera Palme och ett rimligt val i den situationen r att g en rejl bit framfr dem och 868 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) invnta vid en lmplig plats. Frga uppkommer nu om det inte fanns risk att paret Palme i alla fall skulle ta taxi eller tunnelbana vid Kungsgatan. I s fall brjar mjligheterna snabbt rinna ut fr gr- ningsmannen och det frsta tillfllet blir vid Tunnelgatan, som ger rimlig chans att springa in p en sidogata efter skotten. Efter denna korsning finns inte s mnga lmpliga mjligheter, om ens ngon. Svaret p frgan varfr mordet intrffade dr det faktiskt gjorde r sledes troligen att det var den enda plats det kunde ske p. Utan att lgga orsaksdimension i pstendet blir det sledes s att offrets be- teende avgr valet av den plats dr mordet skall ga rum, vilket i sig kan vara ett tecken p bristande professionalism hos grningsmannen, som ju sannolikt helst vill agera p en frvald plats. Denna bedm- ning ndras inte i grunden om man tnker sig att grningsmannen gick ver Sveavgen betydligt lngre sderut. Mordet Av vittnet Inge M:s berttelse synes framg att mrdaren kom fre paret Palme till Dekorimabutiken. Av flera andra vittnesml framgr att det minuterna fre mordet inte fanns ngon som stod dr. Gr- ningsmannen kan ha hunnit se runt hrnet in p Tunnelgatan och sett byggfuttarna st dr och bedmt dem som en frdel, med den mjlig- het till osedd flykt som de erbjd. Dessutom kunde inte en bil ta upp jakten p honom. Det kan ha rrt sig om hgst 30 sekunder innan paret Palme kom fram till Dekorimabutiken. Den slutliga bedmning grningsmannen gjort i detta lge br ha innefattat fljande komponenter: Vittnet Anders B kommer gende alldeles bakom paret Palme. Trafiken p Sveavgen har just stannat och det finns tre bilar p vstra sidan och minst tv p stra sidan om Sveavgen. Paret gr mycket nra varandra, eventuellt i armkrok. Paret Palme kan komma att se honom innan de gr frbi. Uppenbarligen ansg sig grningsmannen kunna bortse frn Anders B. Denne beskrivs visserligen ha varit berusad men han raglade inte. Framfr allt bilarna med direkt verblick ver korsningen br ha uppfattats som faromoment. Att paret gick s nra varandra br ha uppfattats som en komplikation eftersom en konfrontation av ngot slag med Lisbeth Palme kunde frvntas. Av Anders B:s och Inge M:s vittnesml tycks framg att grnings- mannen lade sin vnstra hand p Palmes axel innan han skt. Detta SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 869 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) kan ha skett fr att stabilisera mlet men ocks fr att skjuta Palme ifrn sig fr att p det sttet minimera att Palme vnde sig om eller skulle gra motstnd. Skottet mot Palme har trffat i den ovanligt kraftigt markerade mittsmmen p hans rock, som torde ha utgjort ett gott riktmrke vid beskjutningen. Det behver sledes inte ha varit ett avgjort tecken p professionalism att skjuta s mitt i prick. De tekniska underskningarna synes visa att grningsmannen efter skottet mot Palme mste ha vridit sin hand mot hger fr att kunna trffa Lisbeth Palme med det andra skottet. Eftersom han d slppt taget om den fallande Palme r det vr bedmning att han skjutit mot henne fr att dda henne. Direkt efter skotten vnde sig Lisbeth Palme mot grningsmannen och skrek: - Nej, vad gr du? I det momentet stoppade grningsmannen p sig vapnet, backade ett steg och vnde sig drefter om mot ster och begav sig lunkande, senare springande, frn platsen. En professionell mrdare br rimligen ha hunnit eliminera det besvrliga vittnet. Men det skall ven tas med i berkningen att just i frsta skjutgonblicket brjade bilarna rra p sig och det kan ha uppfattats som ett strre hot. Det r en mrkvrdig brist p professionalism att grningsmannen stoppar p sig vapnet s tidigt nr han kan komma att behva det som allra mest - nmligen fr att skydda sig sjlv under flykten. Om man beaktar att ingngshlet i Lisbeth Palmes kappa ligger i samma horisontella niv som den tvr- gende smmen r det rimligt att anta att gm haft fr avsikt att trffa henne, mitt i ryggen, som han gjorde med Olof Palme. Orsaken till att det inte blev s r sannolikt att Lisbeth Palme vnde sig om mot sin vnstra sida till fljd av knallen frn frsta skottet och att hon drogs med i makens fall mot gatan. Samtidigt frdrjdes grningsmannens avfyring av att han antingen spnde hanen fr hand eller anvnde sig av double-action funktionen. Flykten Flykten br rimligen ha skett i riktning mot ett upphmtande fordon. Detta fordon mste sledes ha sttt ster om Johannesgatan. De vittnesuppgifter som beskriver mrdarens flykt talar fr att han sgs gende p Snickarbacken i riktning mot Birger Jarlsgatan. Om ett fordon fanns i nrheten borde han d kanske ha sprungit mot det i visshet om att han skulle kunna komma ur situationen. Men han gick fortfarande och skylde sitt ansikte med handen. Detta talar emot att ett flyktfordon fanns i nrheten. Var skulle det d ha sttt? En pro- fessionell liga borde ha haft ett flyktfordon mycket nra mordplatsen, helst alldeles intill fr att kunna ta sig ur situationen s snabbt som mjligt. De frndrade frutsttningarna mste ha tvingat dem att fra 870 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) flyktfordonen fram och tillbaka lngs gatorna en bit frn det heta omrdet frn Regeringsgatan och vsterut. De gator som i frsta hand kommer ifrga r Birger Jarlsgatan och Karlavgen. Ett sdant agerande kar risken inte bara fr grningsmannen utan ven fr vriga sammansvurna, som tvingas vnta i bil utan att veta om mrdaren var frfljd, i vrsta fall av bevpnade poliser. Det upp- kommer ven svrigheter att p optimalt stt n den andra flyktbilen, som rimligen br ha sttt uppstlld ngonstans. Kommunikation mellan grningsmnnen Utver visuell kontakt, som kan vara vl s effektiv i mnga skeden, kan det frutsttas att en konstellation som hr r frga om br ha haft tillgng till radiokommunikation. I frsta hand br det ha varit nd- vndigt under kvllen 28 februari fr att kommunicera mellan bilar. I tidigare skeden fr att kunna kommunicera snabbt vid eventuella fr- fljanden. Kommersiellt tillgngliga mobiltelefoner var vid tiden fr mordet alldeles fr otympliga att bra p medan utbudet av apparater fr direkt radiokommunikation var stort. Sledes kan det antas att man i materialet skall finna beskrivningar av personer med sdana apparater. (---) Det finns 40 observationer av mn brande p eller talande i walkie- talkies eller motsvarande. Kategorin annan plats utgrs uteslutande av nromrdet till Sveavgen eller Grand med de mest avlgsna observationerna vid Gallerian respektive Norra Bantorget. Observationer fre 28/2 utanfr Gamla Stan kan inte saklst avfras frn diskussionen eftersom det socialdemokratiska partihgkvarteret ligger mittemot biografen Grand och kan tnkas ha ingtt i en vervakningsoperation. Dremot synes observationer dr eller kring Sveavgen under den 28:e februari fre det att paret Palme lmnade hemmet kunna lggas t sidan eftersom det var oknt, t o m fr paret Palme sjlva, att de skulle befinna sig dr under kvllen. Drmed terstr endast tv observationer som bgge kunnat frklaras. Av de sex observationerna efter mordet torde, p samma grunder, de tv observationerna i Gamla Stan kunna avfras frn diskussionen. Av de terstende har ngra kunnat frklaras efter kontroll med vktarbolag, spaningsrotlar hos polisen och med andra anvndare av radiokommunikationsapparater. I det resterande materialet fster man sig vid avsaknaden av observationer i tunnelbanan under frden mot biografen - ett skede dr man verkligen kan ha haft behov av kom- munikation. Vidare r det pfallande att det inte finns ngra observa- SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 871 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) tioner i omrdet norr om Grand dr man kunnat frvnta sig dylik aktivitet. De terstende observationerna har noggrant analyserats. Ingen av dem kan passas in i ett rimligt scenario. Orsaken hrtill har varit att de tidsmssigt r orimliga eller fr att de skett p en plats som inte rimligen varit aktuell i sammanhanget. (---) De mest intressanta iakttagelserna av mn med walkie-talkie grs vid 21-tiden, mellan 21-23 och slutligen i nra anslutning till mordet. Flertalet av dessa iakttagelser grs p Sveavgens vstra sida och endast en av dem nra biografen, de andra tre mittemot mordplatsen. Om man antar att en konspiration, frsedd med walkie-talkie- apparater, bestmt sig fr att utfra mordet s behver de samband fr att kunna dirigera grningsman och flyktbilar. De mste ha flera bilar i omrdet. En bil avsedd fr grningsmannen med en chauffr och minst en bil till fr vriga deltagare i konspirationen. Walkie-talkie ger en mjlighet till avstnd mellan alla inblandade personer. Nr Olof Palme stannade vid bokhandeln behvde medlemmarna i kon- spirationen meddela detta. Konspirationens medlemmar br ha be- funnit sig i nromrdet av biografen och norr drom i detta lge. Nr Olof och Lisbeth Palme brjar sin promenad sderut mste aktrerna finna nya positioner och i varje fall mste chauffrerna informeras. Grningsmannen kan informeras via walkie-talkie att en lmplig plats r nrmaste gathrn. Detta innebr att grningsmannen mste ha ett head-set eller en ronmussla. Det finns inga iakttagelser av knastrande rster kring grningsmannen och beskrivningen av honom talar inte fr att han haft ngot i ronen eller fr att han sjlv talat i walkie-talkie. Inte ngon av de mn, som beskrivs ha befunnit sig runt biografen Grand har angetts ha varit frsedd med walkie- talkie. Inte ngon av de mn som beskrivs ha haft en walkie-talkie verensstmmer signalementsmssigt med ngon som beskrivs ha be- funnit sig vid Grand. Konspirationens medlemmar i vrigt dirigeras ocks sderut, liksom flyktbilarna. Eventuella andra grningsmn dirigeras till gathrn p mse sidor av Sveavgen. En tnkbar sdan hrna r Tunnel- gatan/Sveavgens vstra korsning. Ur sammansvrjningens synpunkt br den sidan ha varit lika intressant som den stra delen av kors- ningen. Det vill sga, man borde ha kunnat frvnta sig en man utan walkie-talkie men frsedd med vapen i denna hrna. Den iakttagelse som gjorts av en man dr har skett frn en passerande bil. Iakttagelsen har dock inte verifierats av personer som stod i bankomatkn. 872 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Enligt ett anonymt brevskrivande vittne, den s kallade Skellefte- hamnsmannen, fanns det en walkie-talkiefrsedd man vid Olofsgatan. Man kan undra vilken uppgift han skulle ha haft. Svitt vi kunnat utrna finns det ingen begriplig uppgift fr denna person. P andra sidan, det vill sga den stra sidan av Sveavgen, fanns det ingen man med walkie-talkie. Allmnt sett kan man ju undra varfr man skulle hlla sig med en huvudgrningsman och en eller flera tillggs- personer. Vi kan inte se ngot rimligt skl till detta. Slutsatsen av detta r att grningsmannen agerar sjlvstndigt och de informationer som finns om walkie-talkies, beskriver fantasier eller slumpmssigt nrvarande poliser, vktare och andra med legala skl att anvnda radioapparater. Denna analys synes sledes tala fr att en tnkt konspiration arbetat utan att i ngot skede avslja att man anvnt radiokommunikation. Det skulle i s fall innebra att man arbetat ytterst professionellt, vilket starkt kontrasterar mot hur mordet faktiskt gick till i slutskedet. Sammanfattning av genomfrandefasen Vr bedmning r att grningsmannens beteende under genomfran- defasen talar emot att han skulle vara av srskild och professionell be- skaffenhet vilket man borde frvnta av en professionell eller semi- professionell konspiration. Vidare synes de taktiska bedmningar som gjorts tyda p betydande brister, vilket visas i flera faser av genom- frandet. verskylningen Frutom de sjlvklara momenten att skydda och gmma grnings- mannen, alternativt transportera ut honom ur landet, tillkommer ett stort antal tgrder fr att skaffa undan all bevisning i form av hyreskontrakt, kvitton, och en mngd andra lmningar efter en strre operation. Fr detta krvs personella resurser och dessutom personer som inte har hela bilden klar fr sig fre mordet men som naturligtvis efter det kan ha ftt aningar om vad som pgtt. Inte ngon person med sdan kunskap har hrt av sig till utredningen vare sig direkt eller indirekt. Belningen har lockat till sig ett strre antal lyckskare, som kommit med oanvndbar information. Belningen r dock tillrckligt stor fr att locka personer med reella kunskaper. Villkoren fr utbetalning be- dms vara goda fr en tipslmnare. Belningen har dock inte producerat SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 873 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) ett enda anvndbart tips. Slutsatsen, i detta skede av analysen, r att det talar emot att en konspiration skulle ha agerat. I vilket fall kan den, om den finns, endast best av ett ftal personer. Under natten efter mordet ringde en tysktalande person till en svensk diplomat i Bonn och sade att RAF begtt mordet. Frutom att detta gravt avviker frn RAF:s modus nr det gller att ta p sig ansvaret fr ett dd kan anfras att diplomaten just flyttat och att hans nummer inte fanns i telefonkatalogen. Huvudintrycket r att detta r des- information sprungen ur andra omstndigheter. Ingen annan information i materialet talar heller fr att ngon organisation p allvar tagit p sig ansvaret fr mordet. Detta talar emot att en terroristiskt konspiration skulle ha agerat. Nr det gller frgan om huruvida en konspiration verkligen skulle framtrda eller inte efter mordet och ta p sig ansvaret, br man dock betnka att en konspiration kan ha rknat med en mer blandad reaktion p mordet och att de i grund och botten haft fr avsikt att trda fram. Man kan ha vervrderat vikten av det primitiva palme- hatet. Den reaktion som mordet utlste var ju tmligen ensartad. Bedmare och talesmn i de flesta lger var entydigt avstndstagande. Denna reaktion visade fr en eventuell konspiration att man gjort en kolossal felbedmning av vrdet av Palmes dd och att man drfr valde att inte framtrda. Motsvarande valhnthet borde i s fall ven prgla genomfrandet i alla andra faser. Under de nrmaste dagarna efter mordet inledde man p skerhets- polisen mngder av underskningar av potentiella och reella fiender till Olof Palme. Man gjorde inga relevanta fynd och inte heller fanns det ngra rykten i svang. Flera skerhetstjnster gnade tid och resurser ver hela vrlden, t att underska om det fanns ngot sub- stantiellt bakom mordet p Olof Palme. Man fann ingenting. Man kan drfr sga att budskapet i Olof Palmes dd r oknt fr vrldens skerhetstjnster. Ensamagerande grningsman - del av konspiration Fr denna eventualitet gller i huvudsak det tidigare resonemanget. Det r frst i det avgrande exekutionsstadiet som en ensamagerande grningsman lmnas t sitt de. Det har frekommit vid ett flertal till- fllen i attentatshistorien. Fr att det skall vara mjligt att agera s br den inhyrde mrdaren vara en professionell person med stor potential att klara av uppdraget. En frdel med detta arrangemang r frsts att kopplingen till den underliggande konspirationen kan minimeras. En 874 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) sdan grningsman kan sledes frvntas agera ytterst diskret i alla faser av sitt uppdrag. Det har tidigare ppekats att den aktuelle gr- ningsmannen inte synes besitta de egenskaper som krvs. Det talar starkt emot att mrdaren skulle ha varit lejd. Detta resonemang ut- vecklas i fljande avsnitt dr hypotesen om ensam grningsman prvas nrmare. Konklusion Denna genomgng av materialet synes oss p fljande punkter tala emot att en konspiration agerat i mordet p Olof Palme. Bristen p information om motiv. Den uteblivna effekten av mordet. Bristen p tecken p kartlggning och vervakning samt de prak- tiska svrigheterna att genomfra kartlggning under den kalla rstiden. Att ingen gruppering ptagit sig ansvar vare sig direkt eller in- direkt. Bristen p professionalism hos grningsmannen. Bristen p taktisk frmga i den postulerade gruppen. Fr alternativet opportunistisk konspiration gller ytterligare ngra frhllanden som talar emot en sdan konstellation. Dessa frhllan- den r till dels ven giltiga fr en kartlggande konspiration. Det uppkommer ett antal svra vervganden av betydelse fr om man skall g till attack eller inte, efter att man ftt informationen att Palme befann sig p biografen Grand.Risken fr att Palme hade livvakter med sig. Risken att han skulle hmtas av livvakter. Risken fr polisfordon i nrheten under genomfrande och flykt Det mest sannolika alternativet torde ha varit att Palme skulle g eller frdas med en mngd andra mnniskor vilket avsevrt skulle frsvra mjligheten att komma t honom. En grupp mnniskor, som r villiga att s pltsligt ta stora risker r psykologiskt osannolik. En grupp som varit s enkelt motiverad torde snarare ha satt igng en kartlggning lngt tidigare och borde d ha kunnat avsljas i materialet till fljd av sin brist p professionalism. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 875 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Prvning av hypotesen om ensamagerande grningsman I fregende avsnitt prvades hypoteser om samverkande grnings- mn. Vr analys synes visa att den mjligheten har en lg sannolikhet. Drmed terstr endast mjligheten av en ensamt agerande grnings- man. I det fregende avsnittet nmndes mjligheten av en ensamage- rande grningsman men som r del av en kartlggande konspiration. Eftersom denna mjlighet r s intimt frknippad med en konspira- tionsteori avser vi inte att prva den vidare. I prvningen av hypote- sen om den ensamagerande torde framg att grningsmannen saknar de egenskaper som frvntas av en lejd mrdare. Mtet mellan offer och grningsman Den ensamagerande grningsmannen kan ha kartlagt och vervakat Palme genom vandringar kring Rosenbad och kring statsministerns bostad. I kontrast till den mer determinerade konspirationen kan han ha uppehllit sig kring Palmes bostad i mnga timmar, ofta frgves, men denna kvll ppnar sig pltsligt en mjlighet. Liksom nr det gllde konspirationen r detta alternativ dock osannolikt eftersom det saknas information om vervakare vid bostaden eller frfljare till tunnelbanestationen. Den ensamagerande kan frutsttas vara mindre frslagen och frutseende varfr mjligheten att upptcka honom br ha varit strre. Motsvarande resonemang kan fras kring ett slumpmssigt mte mellan offer och grningsman under frden till biografen. Det finns inga skra tecken p att Palme frfljdes. Vid biografen Grand, i den stund Palme anlnder dit, observeras dock en person som under en stund uppehller sig framfr entrn. Han tycks st p t och stirra in i foajn just nr Palme gr in och smningom stller sig i biljettkn. Utver att detta beteende kan ha implikation i detta rende finns det minst tv andra tnkbara frklaringar. Personen i frga kan ha varit p bion och kommit ifrn anhriga eller bekanta, som han tittar efter. Det kan ocks rra sig om en legitim nyfikenhet p Palme, som vederbrande kanske aldrig sett i levande livet. Ingen av frklaringarna kan uteslutas men om man kopplar ihop signalementet fr denna person med andra observationer framkommer betydande likheter med den person som skt Palme. Vi har i tabellform sammanfattat alla dessa observationer (---). Ett flertal observationer har gjorts, som kan rra en och samma person och i fortsttningen kommer vi att referera till dessa observationer. 876 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Fr enkelhetens skull refererar vi d till begreppet grningsman, i fullt medvetande om att alla beskrivningar inte ndvndigtvis rr en och samma person. Dock menar vi bestmt att dessa beskrivningar inte rr tv eller tre olika och samverkande grningsmn. I frnvaron av annan information och med hnsyn till att det frefaller ytterst osannolikt att grningsmannen trffade p Palme frst efter filmfrestllningen ter det sig sledes sannolikt att mtet mellan offer och grningsman skedde nr Palme kom till biografen. Agerande vid biografen fre filmen Sedan grningsmannen konstaterat att Palme gtt in p biografen kan tanken snabbt ha runnit upp i honom att ska kontakt med Palme eller dda honom. Till den ndan stannar gm kvar p platsen och ser efter vilken film Palme skall beska. Mjligen blir han s upphetsad av situationen att han tidigt lever sig in i rollen som attentatsman att han p ett pfallande stt stryker lngs husvggarna och rr sig bort mot busshllplatsen sedan Palme kommit ut p gatan efter att ha kpt biljetter. Mjligen kan han drvid ha konstaterat att Palme talade under lngre tid med ett yngre par (sonen Mrten och hans fstm). Detta kan ha strt grningsmannen men troligen har han inte varit bevpnad och inte heller klar med beslutet att g till attack eftersom det torde ha funnits mjlighet att attackera Palme sedan denne kommit ut p gatan efter biljettkpet. Agerande under frestllningen Under det att Palme bevistade filmfrestllningen mste gm ha, t- minstone preliminrt, beslutat sig fr att frska sig p att skjuta Palme och under den tiden ha frsett sig med vapnet. Alternativt, om han redan var bevpnad, ska vrme under de tv timmarna fram till filmens slut. I bgge fallen finns inte anledning fr honom att uppehlla sig kring biografen och man kan drfr inte veta vilket av dem som faktiskt gller. Det saknas i vilket fall anledning fr honom att uppehlla sig invid biografen eftersom Palme med skerhet skulle befinna sig dr de nrmaste ca tv timmarna. Om vapnet levererades till grningsmannen efter klockan 21 mord- kvllen s vet leverantren sannolikt vem som mrdade Olof Palme. Eftersom han riskerar att bli flld fr t ex medhjlp till mord eller olaga vapeninnehav r det, i viss mn, frsteligt att han inte hrt av sig sjlv. Men, sett i ljuset av belningens storlek och svrigheterna SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 877 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) att bevisa medhjlp till mord, kombinerat med svrigheterna att f fram ett vapen med s kort varsel, r det drfr mer sannolikt att grningsmannen disponerat vapnet en tid och inte ftt det levererat under kvllen. En alternativ mjlighet skulle vara att grningsmannen obemrkt lnat vapnet och sedan terstllt det. Den eventualiteten ter sig dock osannolik eftersom terstllandet br ha skett i mycket nra anslutning till lnet. Grningsmannen br d ha varit sysselsatt med andra ting, som att fly undan och skaffa alibi. Under frestllningens gng finns ett antal beskrivningar av mn som uppehllit sig kring biografen, den frsta av dem vid 22.10. Flertalet av dessa rr uppgifter om tv mn. I ngot fall ensamma mn, som dock signalementsmssigt inte verensstmmer med gm. Om dessa mn skulle ha med mordet att gra skulle de sledes vara del av en konspiration. Men varfr skulle de uppehlla sig dr? Vid vilken tid filmen slutade kunde man ltt ha tagit reda p. Med tanke p det uppdrag man skulle utfra torde det vara bst att hlla sig undan s lnge som mjligt och inte ondigtvis exponera sig vid biografen. Man kan drfr svrligen frst vad deras uppgift skulle kunna vara i det fortsatta scenariot, om de uppehll sig dr. En komplott torde ha varit i strre behov av transportrer n av vakter i detta skede. Frn 22.50 grs ett antal observationer av den person vi bedmt vara grningsmannen drfr att hans beteende inte r kongruent med upptrdandet hos personer med legala renden i omrdet. Han har varit borta frn omrdet under drygt 1.5 timme. Det ter sig naturligt att komma tillbaka i god tid - hr sledes ca en kvart innan filmen skulle sluta. Han kan behva p plats inom sig repetera sin tanke eller planering. Efter att ha uppehllit sig p stra sidan av Sveavgen nrmar han sig biografen vid 23-tiden. Strax drefter slutade en annan film och ett knappt 40-tal personer strmmade ut frn biografen. Detta kan inte ha frutsatts av grningsmannen och det r pfallande hur han, nr alla beskare, utom tv unga kvinnor, kommit ut gr fram till entrdrrarna och stirrar in genom glasrutorna. Det verkar som att han inte haft riktigt klart fr sig vilken film Palme faktiskt gtt p. Han gr fram fr att se om Palme r kvar i foajn. Drefter uppehller han sig ytterligare ngra minuter alldeles utanfr entrn. Han vankar fram och tillbaka. Detta skulle i och fr sig kunna vara samma beteende som en bekant till ngon som bevistade frestllningen skulle kunna uppvisa men det finns inte beskrivet att ngon med detta utseende hmtade ngon vid biografen. 878 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Bedmning Gm agerar pfallande och utan rimligt hnsynstagande till mjlig- heten att han skall kunna observeras. Detta expositionsbeteende torde inte hra till en professionell mrdares beteende. Gm ger intryck av bristande tlamod i det att han gr fram till entrn nr det tilltnkta offret inte kommit ut som frvntat. Inte heller detta hr till den vlinformerade mrdarens beteende. Agerande efter frestllningen Den drp fljande observationen av gm grs vid mbelaffrens fnster i samband med att Olof Palme pbrjar sin promenad mot city. Det r inte sannolikt att han kunnat hra vad Palmes sagt och ven om han gjorde det torde det inte pverka det fortsatta frloppet, eftersom det finns mnga alternativa vgar till Gamla Stan. Dremot torde det vara ovedersgligt att han sg hela sllskapet st och samtala en stund. Det r anmrkningsvrt att han pbrjar frfljandet av paret Palme i s nra anslutning till att sllskapet brt upp i tv rikt- ningar och dessutom fre det att Mrten Palme och hans fstm passerat honom. Grningsmannen fljer efter, till en brjan p knappa 20 meters avstnd, men efter en 150 m lng promenad beskrivs det att han be- fann sig endast 10 m efter paret Palme. Under denna promenad r det sannolikt att man mtt ett gng ungdomar som kan ha franlett gm att vnta ytterligare en stund med att skjuta. Efter att Palmes korsat Sveavgen kort efter att de passerat korvkiosken vid Adolf Fredriks Kyrkogata blir det ndvndigt fr gm att passera dem, annars mste han vnta bakom dem vilket torde ha blivit alltfr pfallande. I detta lge br det dock ha sttt klart fr gm att Palme inte hade ngra livvakter. Man kan undra varfr han inte gick till attack d. Av utredningsmaterialet framgr att det troligen fanns flera personer i nrheten som gick i bgge riktningarna vid platsen varav flera var tmligen unga och kan ha uppfattats som potentiella ingripare. Flykt- mjligheterna vid SARI-butiken br dock ha bedmts vara bttre n vad de varit p motsatta sidan av Sveavgen. Mjligen kan det fr- hllandet att Palme stod vid ett stort skyltfnster ha avhllit grnings- mannen med den risk fr spegelbilder som kan finnas. Slutligen kan frloppet ha varit s snabbt att gm inte hunnit vervga mjligheterna utan tvingats passera paret Palme. Det har tidigare ppekats att det fortsatta frloppet under promenaden fram till mordplatsen r ofullstndigt knt och delvis fyllt av motsg- SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 879 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) elsefulla uppgifter. Vittnet Nicola F, som sger sig ha mtt Palme vid La Carteriebutiken, har sett en man p ngra meters avstnd men ute vid trottoarkanten. Nr han senare hr skotten vnder han sig om och sger att mannen som frfljde Palme hoppade in och ut ur porten vid Dekorimabutiken. Det beteendet han beskriver r vittnet Anders B:s beteende och beskrivningen av frfljaren br delvis drag av Anders B. Nr Nicola F vnde sig om strax efter skotten befann han sig mer n 200 m frn mordplatsen och torde ha haft svrigheter att se och urskilja de olika aktrerna. Det finns sledes en betydande mjlighet att Nicola F kan ha haft svrigheter att svl i verkligheten, som i sitt minne srskilja de olika delarna i frloppet. Av vittnet Inge M:s uppgifter framgr att gm stod bredvid butiks- entrn vid Dekorima under ngon tid. Sledes mste han ngonstans ha passerat paret Palme. Om Nicola F:s vittnesml r riktigt torde det ha skett i samband med att paret Palme stannade vid ytterligare ngon butik, utver SARI-butiken. Lisbeth Palme minns inte om de stannade vid ngot ytterligare skyltfnster. Dremot framgr att paret gick lngsamt och det torde rcka fr gm att passera dem. Hans beteende vid mordet talar dock fr att han inte nskade gonkontakt med offret, utan att han hela tiden haft intention att utfra mordet bakifrn. Drfr talar det mesta fr att han inte gick frbi Palme fr att han nskade det, utan fr att han tvingades gra det. Agerande vid mordplatsen Vid mordplatsen hade grningsmannen god uppsikt ver paret Palmes frehavanden och om det fanns personer p vg mot den plats dr han stod. Genom att titta sderut kunde han stund fr stund bedma lmpligheten av en attack. Dremot kunde han inte frn sin position se trafikljusens omslag men han kunde frsts se trafikens rrelser. Strax innan Palme gick frbi honom torde ljusen ha slagit om till rtt och trafiken stannat. Rakt fram, ur grningsmannens synvinkel, stod tre bilar, varav tv i ytterfilen, nrmast honom. Vid trafikljuset sder om mordplatsen stod venledes tre bilar. Bakom paret Palme gick vittnet Anders B. Gm torde ha sett Anders B under ngon stund innan dess och bedmde honom uppenbarligen inte som ett hinder. Tmligen omedelbart efter att Palme passerat gm gick den senare upp bakom Palme och tog med sin vnstra hand p Palmes axel vilket kan ha gjorts fr att skjuta Palme framt eller fr att hlla honom stabilt. Direkt drefter hjde gm revolvern och skt. I det gonblicket hade bilfrarna ftt grnt ljus och bilarna brjade rra sig. Palme torde momentant ha fallit framt varvid gm kan ha fljt med ett kort gon- 880 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) blick, liksom Lisbeth Palme. I den rrelsen och under det att han tog ett steg bakt vnde han revolvern mot fru Palme. Sedan han gjort det stoppade han p sig revolvern, tog ytterligare ett steg bakt. Drefter syntes han tveka ngot varefter han brjade springa Tunnelgatan vsterut. Svitt Lisbeth Palme kan pminna sig sade grningsmannen ingenting men tv vittnen har hrt henne sga ngot, som en av dem minns som: - Nej, men vad gr du?! Detta torde ha skett efter det andra skottet. Bedmning Det frefaller obetnkt att s snabbt stoppa p sig vapnet, som skulle ha kunnat anvndas mot eventuella angripare. Det kan knappast tnkas att gm trodde sig ha skadat Lisbeth Palme tillrckligt effektivt eftersom hon skrek obehindrat och inte fll samman. Drfr ter det sig mrkligt att han inte frskt sig p att skjuta ett eller flera ytter- ligare skott. ven om Palme fll framt direkt torde en mer professio- nell grningsman ha skjutit ytterligare ett eller annat skott, fretrdes- vis i huvudet, fr att vara sker p att han verkligen lyckats. Bilarnas rrelser mot mordplatsen kan ven delvis ha hindrat honom frn att skjuta fler gnger. Tendensen till kvardrjande kan naturligtvis tolkas som att gm vervgde vad han skulle gra men eftersom han redan stoppat p sig vapnet r det mer sannolikt att han helt enkelt blev ngot frvirrad ver vad han stadkommit. Det andra skottet. Skottet som trffade Lisbeth Palme r delvis svrt att bedma eftersom det saknas nrmare beskrivning av hur det gick till. Av de tekniska underskningarna framgr dock att riktningen fr den frsta respektive andra kulan skiljer sig mer n 20. Vidare fram- gr det att skotten avlossades med mycket kort intervall. Det mest sannolika r drfr att grningsmannen, eftersom han inte rrde sig bakt efter frsta skottet, riktat vapnet mot Lisbeth Palme och avlossat ett skott i syfte att skada henne. I linje med vad som senare anfrs om motiven att dda Olof Palme r det sannolikt att gm velat dda ven henne motiverat av att hon var associerad med sin make, det frhatliga objektet. Flykten Nr gm passerat Luntmakargatan valde han att springa uppfr trappor- na. Han kunde ha valt rulltrappan som gr parallellt med trapporna. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 881 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Att han inte gjorde det kan bero p att rulltrappan stod stilla eftersom den stngs av automatiskt om den inte anvnds frekvent. Grningsmannen kan ha trott att den inte fungerade alls varvid det skulle ha blivit mer anstrngande, eftersom trappstegen r hgre. andra sidan beskrivs det att han tog minst tv trappsteg i taget, den vg han sprang. ven den kraftiga belysningen i rulltrappan liksom att han kanske inte knde till den alls, kan frklara att han inte tog den snabbaste vgen upp till Malmskillnadsgatan. Han hade inte lng tid p sig att fatta beslut om vgval. Under sprngmarschen upp mot Malmskillnadsgatan observerades gm av en person, som sg honom stanna en kort stund uppe p krnet av trappan, mjligen fr att pusta ut en stund men ocks fr att se om ngon fljde efter. Han fortsatte att springa under det att han hante- rade en liten vska med en dragkedja som han drog i. Det ter sig mest sannolikt att han redan d flyttade revolvern frn en ficka till denna vska. Dremot frefaller det osannolikt att han skulle frvara en radiokommunikationsapparat p ett s krngligt stt. I denna fas borde en grningsman som har medhjlpare ha god anledning att kommunicera via radio fr att f flyktbilen till en lmp- lig plats. Det naturliga valet fr den fortsatta flykten r att fortstta gatan rakt fram fr att n Birger Jarlsgatan och snabbt glida in i gatubilden. Istllet viker grningsmannen av, vlbetnkt i och fr sig eftersom han d inte kunde observeras under lngre tid av frfljare. Han viker av norrut. Det sannolika r att han avviker mot trakter han knner bttre n andra, mot hemmet eller annan vlbekant plats. Nr han rundade hrnet David Bagares Gata - Regeringsgatan gick tv personer framfr honom och den ena av dem halkade till varvid gm sprang p henne. Hon blev uppretad och kastade ngot skllsord efter honom. Han svarade inte, fortsatte springa och frsvann ur deras syn. Detta beteende r kongruent med en person som verkligen har brttom och behver inte betyda att han inte frstod skllsordet. Sedan han vikit ned Snickarbacken torde han ha anledning att lugna ned takten antingen till fljd av viss utmattning eller fr att inte vcka uppmrksamhet. Bedmning ven i denna fas visar gm att han inte r trnad fr uppgiften. Han tycks stoppa undan sitt vapen s att det blir otkomligt. Hans kldsel verkar opraktisk, vilket tyder p brist p frutseende. Hans kondition 882 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) tycks inte rcka fr en rejl sprngmarsch och fortfarande 2-3 minuter efter mordet vcker han uppmrksamhet genom att frska dlja sitt utseende. Grningsmannens val av flyktvg antyder lokalknnedom. Konklusion Vid en analys av hndelsefrloppet framkommer: Det finns inga tecken p en elektronisk vervakning av hemmet eller arbetsplatserna. Det finns inga tecken p direkt bevakning av Palme. Det r oskert, men inte sannolikt att en kartlggning frekommit. Det r inte sannolikt att det frsiggtt ett efterfljande frn Gamla Stan. Det r oskert, men inte sannolikt att ngon fljt efter i tunnel- banan. Med viss sannolikhet r det troligt att ngot efterfljande frn Rdmansgatans T-banestation till biografen Grand inte har skett. Ngon bevakning vid Grand har inte skett fre det att Olof Palme kom dit. Ngon bevakning under frestllningen tycks inte heller ha skett medan det dremot finns sdana tecken strax innan frestllningen slutade. Det r helt klart att det freligger ett efterfljande frn biografen till mordplatsen, att en grningsman ensam flytt ivg frn mord- platsen och att ingen annan flytt ivg i ngon annan riktning i nrheten av mordplatsen. Ingen organisation har ptagit sig ansvaret fr mordet, p ett vertygande stt. Belningen har inte lockat ngon att skvallra eller ange ngon p ett vertygande stt. Det finns inga underrttelseorganisationer som har ngon informa- tion av vrde om mordet. Mordet har inte haft en iakttagbar effekt, som skulle kunna frklara en konspirations motiv. De prvningar huvudhypoteserna utsatts fr har visat att den pro- fessionella konspirationen, med flera grningsmn eller en lejd mrdare, liksom den opportunistiska komplotten inte kan fs att passa in i de mnster som rekonstruktionen och analysen genererat. Genom uteslutningsmetodik och genom att betrakta den faktiske grnings- mannens beteende kan man sluta sig till att han varit ensamagerande. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 883 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Genom en serie beteende visar grningsmannen att det brott han gjort r tillkommet under improviserade former hos en person som ftt en mjlighet att agera spontant snarare n en vlplanerad akt hos en erfaren person uppbackad av andra. Klassifikation av brottet I den forskning kring brottsplatser och brottslingar, som utfrts frmst vid FBI har en praktisk uppdelning framkommit, nmligen vad vi, i Sverige, kallat organiserat respektive kaotiskt brott. Denna klassifika- tion har sitt ursprung i sexualmord men har kunnat anvndas ven vid annan brottslighet dr eventuella sexuella moment, i varje fall inte varit helt uppenbara. Sjlvfallna modifikationer mste gras men i allt vsentligt visar sig dessa tv typer av brott begs av tv olika typer av grningsmn. Mordet p Olof Palme, sett i sin helhet, synes vsentligen kaotiskt. Tecken p detta r: Brottet r inte planerat utan spontant. Grningsmannen har ett expositionsbeteende vid biografen. Grningsmannen har ett hgriskbeteende genom att inte ta strre hnsyn till mnniskor omkring, bilar och eventuella civila poliser i samband med beskjutningen. Det frekommer ingen konversation fre beskjutningen. Genomfrandet r oklart genom att Lisbeth Palme beskjuts men inte ddas. Grningsmannen frefaller ltt frvirrad omedelbart efter det att han skjutit. Brottet r i sig till synes motivlst. Det finns dock ngra drag av organiserat brott. Grningsmannens tlamod att vnta tv timmar efter mtet med offret. Grningsmannen visar sin avsikt mycket sent i frloppet. Grningsmannaprofil Med konklusionen och klassifikationen av brottet som bas, r de mj- ligt att nrmare beskriva grningsmannens karakteristiska. Av olika skl finns det anledning tro att denne person inte ndras i vsentliga avseenden efter att han mrdat Olof Palme. Hans karakteristiska r 884 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) drfr vsentligen desamma nu, som de var vid tiden fr mordet. I den mn det skulle kunna vara annorledes markeras det srskilt. Under den tid som gtt sedan vi lmnade ett utkast till profil i februari i r har reanalys av materialet medfrt smrre frndringar och modifikationer av profilen. (---) Grningsmannen Det har tidigare konstaterats att detta brott vsentligen r kaotiskt, vilket medfr att grningsmannen i huvudsak har kaotiska drag, som kan beskrivas i generella termer varav fljer en serie sannolika omstndigheter. Generella drag Det rr sig om en personlighetsstrd, svensk man utan strre frmga till logisk resonemang i pressade situationer och som hellre lter knslorna styra handlandet. Han r en driftstyrd person, som drmed har svrigheter i interaktionen med andra mnniskor. En sdan person har vanligen en bakgrund kantad av diverse misslyckanden och dessa frhllanden i kombination ger hans aktuella liv en speciell kontur av kantighet, rigiditet och originella levnadsomstndigheter. Personlighet Den nrmare arten av personlighetsstrning lter sig inte, som tidigare ppekats, beskrivas nrmare. Ett brott av denna typ begs dock van- ligen av personer med psykopatiska drag. Grningsmannen r sledes en intolerant, illojal och hnsynsls person som styrs av impulser, hugskott och infall. Drmed finns ett drag av rastlshet och bristande uthllighet, som visar sig p mnga livets omrden. En konsekvens av den strda personligheten r svrigheter att relatera till andra och upprtthlla vnskaps- och andra relationer. I grund och botten r personen rdd fr konfrontation men han drar sig inte fr att ska den om det skulle kunna tjna hans syften. Det finns ett betydande frakt fr andra och frakt fr svaghet, som tar sig uttryck i frdomsfullhet och tendens till snara omdmen om andra. Omdmen, som till sin karaktr r rigida och bristflligt nyanserade. Ytligt sett kan han skert framst som sjlvsker genom sin sjlvhvdelse men i andra avseenden framstr han som uppblst och okta, vilket avspeglar en brist p inre kompass. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 885 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Levnadsvanor Den strda personligheten fr med sig att grningsmannen lever ett liv fattigt p omvxling och utan strre ambitioner. Han trivs bst i sin ensamhet men gnar sig inte t krvande hobbies. Hans liv kan, fr omgivningen, te sig hndelsefattigt och trkigt. Han r politiskt ointresserad men det finns troligen ett betydande hat mot samhllet och dess representanter, som har sin grund i hans egna svrigheter i livet. Grningsmannen r troligen drfr inte medlem av freningar eller samfund men kan naturligtvis sympatisera med eller intressera sig fr organisationer eller tankesystem med originell eller avvikande framtoning. ven om mtet med Palme var slumpmssigt r det mjligt att grningsmannen kan ha kartlagt Palme eller andra prominenta personer under till synes planlst vandrande kring deras bostder och arbetsplatser. Grningsmannen synes ha viss vana vid skjutvapen. Det mest sannolika r att han fullgjort, tminstone en del av vrnplikten, som ju ger vana vid skjutvapen. Han kan ven ha skaffat sig vana p egen hand p avlgsna orter men det r ven tnkbart att han d och d beskt en skjutbana vilket medfr att han kan vara knd dr. Med tanke p grningsmannens hantering av vapnet synes det ha srskilt vrde fr honom. Det avspeglar mjligen ett strre vapenintresse, som i s fall torde vara knt fr delar av hans omgivning. Fysiska karakteristika Grningsmannens fysiska karakteristika framgr av vittnesuppgifter, men kan ven hrledas frn analysen av materialet. Det framgr drvid att han r ca 180 cm lng och r relativt kraftigt byggd. Han r hgerhnt. Han frefaller inte vara vltrnad. lder Brott av detta slag begs oftast av mn under 30 r men med tanke p det motiv som ligger nrmast tillhands, ett utprglat palmehat, r det sannolikt att gm r ldre n 30. Fr att ett hat mot en person skall bli s utprglat torde de krva att man levt under Palmes era och gradvis byggt upp en aversion mot personen Olof Palme. De vittnen, som sett grningsmannen synes till vervgande del ha uppfattat honom vara kring 40 r. Det frefaller vara rimligt men man br tnka p mjlig- heten att en ensamvarg kan se betydligt ldre ut n sin kronologiska lder. Det innebr att grningsmannen r fdd tidigast 1938 och senast 1958 men mest sannolikt under 40-talet. 886 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Familjr bakgrund Kaotiska brottslingar har ofta en kaotisk bakgrund dr f f a fadern och relationen till honom prglat det fortsatta livet. De svrigheter som funnits kring fadern behver dock inte ha visat sig i att han, i sin tur, r eller varit knd fr myndigheter. Men han kan ha haft alkohol- problem och ktenskapet mellan frldrarna kan ha haft andra pfrestningar som t ex misshandel. Grningsmannens kontakt med frldrarna, om de ver huvud finns i livet, r troligen minimal. Av vsentligen oknd anledning r kaotiska brottslingar ofta fdda sent i en syskonskara. Eget familjeliv Grningsmannen umgs sannolikt endast sporadiskt med kvinnor och bor och lever ensam. Han har troligen inga barn. Utbildning Det mest sannolika r att grningsmannen r lgutbildad, i varje fall har han inte genomgtt hgskolestudier. Det r vidare troligt att han inte har ngon avancerad yrkesutbildning. Arbete Till fljd av utbildningsnivn har grningsmannen, om han inte r lngtidsarbetsls, ett okvalificerat arbete i vilket arbetsuppgifterna inte innebr vidlyftigare kontakter med andra mnniskor. Sannolikt har han bytt arbeten mnga gnger. Med tanke p arten av hans per- sonlighetsstrning r det inte sannolikt att han arbetat lngre tid i arbete som innebr djupare kontakter med andra mnniskor, f f a inte vrdarbete. Ekonomi Av ovan angivna frhllanden fljer att grningsmannen lever p en lg ekonomisk niv dr utrymme fr t ex egen bil torde vara begrn- sat. Troligen br han i en hyresrtt med relativt lg hyra med drav fljande bostadsstandard. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 887 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Psykiatrisk sjukvrd Den typ av strning grningsmannen troligen har brukar vanligen inte leda till kontakter med den psykiatriska vrden, i varje fall inte under frivilliga former. Tillstndet pverkas inte i vsentlig mn av medici- nering och psykoterapi brukar endast kunna stadkomma marginella frndringar. Sledes r det inte troligt att grningsmannen har eller har haft psykiatriska vrdkontakter. Annan sjukvrd I beskrivningarna av grningsmannen anges att han rrt sig klumpigt och mjligen haltat ngot. Det finns sledes en mjlighet att han haft eller har en rygg-, hft-, kn- eller fotledskomma som kan ha fr- anlett vrd svl akut vid ett skadetillflle som i ppenvrd fr uppfljning eller eventuell sjukgymnastisk behandling. Viss konsum- tion av smrtstillande lkemedel kan drfr ha frekommit. I detta sammanhang kan det ven kommenteras att grningsmannen troligen har ett synfel. Nr han syns vid biografen, strax innan Palme kommer ut, har gm glasgon. Under frfljandet p Sveavgen, mordet och flykten har han inte glasgonen p sig. I profilen frn februari anges orsaken hrtill vara att gm skulle ha ett lderssynfel, men grundligare analys visar att han lika grna, eller hellre, skulle kunna vara nrsynt, vilket mjligen skulle kunna frklara varfr han fljer efter paret Palme s nra, att han tar tag i Palme och varfr han tvekar en kort stund innan han bestmmer sig fr att springa frn mordplatsen. Kanske fr att han utan glasgon inte fr den totala verblicken ver situationen. Missbruk Det r naturligtvis inte ovanligt att personer av den halt som hr be- skrivs r missbrukare - och d vanligen av alkohol eller amfetamin. Sledes kan ven grningsmannen vara missbrukare men totaliteten i bedmningen av detta talar inte fr att han skulle kunna vara gravt eller ens mttligt nedgngen av missbruk och att ett eventuellt amfeta- minmissbruk vid tiden fr mordet inte kan ha varit nmnvrt intensivt. Detsamma torde glla fr alkoholmissbruk. Sklen hrtill r att amfetaminmissbrukare har en betydligt starkare traktan efter drogen n mjligheten att f utfra denna typ av brott. I ett pverkat tillstnd torde omdmet grumlas s kraftigt att det torde ha gett mer pregnanta utslag i beteendet n vad man faktiskt kan konstatera. Viss alkohol- 888 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) pverkan kan tnkas vid mordtillfllet men det finns intet som stder tanken att grningsmannen varit rejlt pverkad. Inte heller alkohol- abstinens vid tillfllet r sannolik eftersom det medfr en rad fysiska symtom som frhindrar genomfrandet av ett brott p detta stt. Men ven om nu grningsmannen vid tiden fr brottet inte kan ha varit avancerad missbrukare kan han ha varit det tidigare och under ren som gtt sedan dess. Den pfrestning som det inneburit att tidvis vara osker om polisen varit honom p spren eller inte kan ha orsakat oro som han kan ha dmpat frmst med alkohol eller lugnande tabletter. Sdant missbruk kan ha lett till vrdkontakter vid alkohol- eller narkomanvrdsmottagningar. Missbruk av heroin r osannolikt. Tidigare brottslighet Grningsmannens personlighet kan ha lett till svrare relations- strningar, varvid olaga hot eller misshandel kan ha blivit fljden av hans ofrmga att hantera frustrationer och krnkningar. Eftersom sdana problem i frsta hand kan tnkas ha uppsttt med frmmande personer r det sannolikt att alla eller de allra flesta av sdana till- fllen polisanmlts och att han talats fr flertalet av dem. Eventuella fngelsestraff fr sdan brottslighet kan ha gett honom kontakter med kriminella som kan ha vidareutvecklats efter avtjnat straff. Det r drfr tnktbart att han kan ha varit inblandad i annan brottslighet, frmst d egendomsbrottslighet. Kontakter med myndigheter Det mest troliga r att grningsmannen har aversion mot myndigheter och auktoriteter varav fljer att han sannolikt undviker att upprtthlla kontakter med myndighetspersoner. Till fljd av personlighets- strningen och frmodade besvrliga ekonomiska omstndigheter r det dock tnkbart att han tvingats ta kontakter med socialtjnsten i olika livets skiften. Det r ven tnkbart att han r frtidspensionerad. Uppehllsort En iakttagelse rrande kaotiska brottslingar r att de inte transporterar sig lnga strckor i samband med sina brott. De bor, arbetar eller tillbringar en myckenhet av sin fritid i nrheten av brottsplatsen. De tar tillfllen i flykten och utfr sina brott i omrden dr de knner sig SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 889 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) hemma. Med tanke p tidpunkten fr brottet och grningsmannens karakteristika i vrigt r det drfr sannolikt att han bor eller arbetar i omrdet kring biografen Grand, eller vistas ofta dr av andra skl. Med tanke p omrdets struktur r det inte sannolikt att en eventuell bostad finns srskilt lngt sder om omrdet utan fastmer t norr, ster och vster. Kaotiska brottslingar har ofta sin bostad mycket nra brottsplatsen, kanske endast ngra hundra meter, men upp till 1 2 km r tnkbart. Motiv till brottet Det mest troliga r att det rr sig om ett personligt motiv, men inte med privat inslag. Palmehatet med alla sina olika facetter pverkade skert ett stort antal mnniskor med bristande urskillningsfrmga, bengenhet fr primitivt tnkande och fr aggressiva, projektiva frsvarsmekanismer. Ett resultat av detta, fr flera av dem, kan ha varit att Olof Palme kom att representera ngot ont i deras liv och att han ftt kreera rollen av syndabock i frklaringen av deras tillkorta- kommanden. Palme kan, fr ngra f av dem, ha blivit s frhatlig att de kan tnkas ha umgtts med planer att dda honom. Fr en av dem blev dessa fantasier mjliga att realisera. I samband med mord r det relativt vanligt att man finner utlsande orsaker, som inte r relaterade till offret. Det kan rra relations- problem med mer eller mindre nrstende personer, ofta flickvnner. Det kan ven rra motgngar vad gller ekonomi och arbete. I ut- vrderingen av potentiellt misstnkta kan det drfr vara av vrde att ska efter sdana hndelser. Upptrdande efter grningen Initialt frelg sannolikt en rdsla fr att bli gripen till fljd av den enorma uppmrksamhet som brottet fick. Eventuellt kan denna rdsla ha lett till nger och eventuellt sjlvmord, men det r mindre sanno- likt. S smningom har grningsmannen uppntt allt strre skerhet i takt med att utredningen tidigt kantrade och massmedias rapportering endast rrde konspirationer. I samband med den enorma uppstndel- sen och problemen efter brottet torde grningsmannen ha haft rent triumfatoriska upplevelser nr den ena ministern efter den andra tvingades avg, liksom den ena polischefen efter den andra. Utan att han direkt behvt ange det egna grningsmannaskapet br de hr hndelserna ha kommenterats av grningsmannen. Hr har han nmligen haft chans att ltta litet p det inre trycket utan att behva avslja sig. 890 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) S smningom kan en knsla av ensamhet ha uppsttt till fljd av en nskan att inte avslja sig, parad med en bubblande oro infr att vara den som gjort det som han trott att mnga mnniskor kanske nskat. S smningom kan en knsla av besvikelse och tomhet ha uppsttt, efter den definitiva frlusten av hatobjektet. Det innebr ju att det inte lngre finns ett objekt att rikta hatknslorna mot. Under frutsttning att grningsmannen inte r identisk med Christer P torde han vid tiden fr rttegngen mot denne ha upplevt en p- fallande grad av skerhet och triumf. Den varierande emotionella temperaturen hos grningsmannen torde ha medfrt svrigheter att hlla inne med kunskaper om hur mordet genomfrdes. Det krvs en ptaglig styrka fr att hlla inne med detta. Sledes r grnings- mannen en mycket strd person, ja, rent av kallhamrad. Det rr sig sannolikt om en utprglad psykopat. Infiltration ven om omstndigheterna frn tid till annan kan ha gett honom en knsla av osrbarhet, att han inte skulle kunna gripas kan det nd ha funnits en knsla av oskerhet, som kan ha lett grningsmannen till att infiltrera utredningen. Det kan ha skett p olika stt: Han kan ha kommit med eget vittnesml eller allmn information och i samband med det frskt skaffa information om utred- ningens lge. Han kan ha lmnat direkt vilseledande information i ett frsk att rikta utredningens fokus t annat hll. Han kan under tckmantel av journalist eller srskilt intresserad medborgare ha frskt f ut information frn utredningen p helt legal vg. Han kan ha frlett eller frmtt andra att lmna vilseledande information. Intresse fr utredningen Kaotiska brottslingar brukar vanligen inte flja den massmediala redovisningen av sina brott. Detta fall r dock speciellt eftersom det under lnga perioder varit s osedvanligt mycket skriverier. Det ter sig drfr rimligt att denne grningsman samlat p sig mer tidnings- klipp n vad folk i gemen gjort. Drutver kan det bland hans till- hrigheter finnas artiklar om Palme och bilder frn tiden fre hans dd. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 891 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Hantering av bevismaterial I frsta hand rr det vapnet, ammunitionen och de klder han bar vid mordtillfllet. Om han inte visste det frut torde han tidigt ha ftt klart fr sig det intresse man visat den s k 33-ringens klder, varfr man kan anta att han senast d gjort sig av med klderna eller i varje fall rengjort dem noggrant med upprepade tvttar. Ammunitionen kan han ltt ha gjort sig av med. Vapnet dremot torde representera ett s stort affektions- eller fetischistiskt vrde att han svrligen kan ha gjort sig av med det definitivt. Dremot r det vl sannolikt att han gmt det p en plats som han skulle kunna tervnda till. Det mest sannolika drvidlag r att han gmt det p en plats som har srskild betydelse i hans liv, exempelvis bostadens biutrymmen, undanskymd plats p arbetet, ngonstans i omrdet kring ett landstlle eller p en plats, som har ngon symbolisk betydelse fr honom, t ex vid barn- domshemmet. Det frefaller inte troligt att han skrivit dagbok, i varje fall har han inte i den skrivit ned vad han varit med om som berr mordet. Risken fr terkomst Den typ av person som gm representerar rkar naturligtvis ven fortsttningsvis ut fr situationer som han inte klarar med mindre n att han tillgriper vld. Detta behver dock inte alls drabba lika blint och ofrutsgbart som vid mordet av Palme utan fastmer drabba anhriga eller bekanta. Detta innebr att gm under ren efter mordet av Palme kan ha lagfrts fr andra vldsbrott, inklusive mord. (---) Slutsatser Efter denna genomgng av materialet och redovisningen av hur vi analyserat det anser vi att man kan dra fljande slutsatser: Mordet genomfrdes inte av en konspiration av grningsmn Mordet genomfrdes av en ensamagerande grningsman, som trffade p Olof Palme vid biografen Grand. Det finns inte ngot uppenbart motiv till mordet. Efter analys av brottet och de olika aktrernas beteende r det mjligt att beskriva en grningsmannaprofil, som kan anvndas fr att snva in det omfattande materialet rrande potentiellt misstnkta. Profilen beskriver en personlighetsstrd man, motive- rad att beg brottet till fljd av palmehatet. 892 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 _________________________________Utdrag ur GMP (forts.) Rekommendationer Vi vill avslutningsvis anfra ngra synpunkter p framtida arbetsupp- gifter, som har samband med vr analys och den profil som genere- rats. Massmediala strategier kan behva utvecklas, i syfte att f gr- ningsmannen att infiltrera utredningen. Ur effektivitetssynpunkt kan en grundlig utvrdering av potenti- ellt misstnkta, inklusive psykiatrisk vrdering, vara av vrde. Reevaluering av tidigare misstnkta, med tillgg av psykiatrisk vrdering kan vara ndvndig i ett senare skede. Bevakning, spaning mot Palmes grav och mordplatsen vid till- fllen, nr det kan antas ha intresse fr grningsmannen att vistas dr, kan vara av vrde. Noggrann utvrdering av alla personer som nrmat sig Lisbeth Palme p ett irreguljrt stt, srskilt efter mordet, kan leda fram till grningsmannen. Det kan vara ndvndigt att utveckla strategier att ska grnings- mannen med tanke p mjligheten att han inte skulle finnas nmnd i utredningsmaterialet. RRV-experternas genomgng och bedmning av GMP I RRV-experternas genomgng av utredningsmaterialet ingick som ett senare led en granskning av GMP. I rapporten konstaterades allmnt att GMP intar en central stllning i mordutredningen. Den utgr den enda heltckande sammanstllningen av utredningsmaterialet. Den skulle enligt uppgift vara avstmd med svl klagare, PU och skerhetspolisen, varvid en betydande enighet ntts om vra (GMP-frfattarnas) slutsatser. I sammanhanget noterade RRV-experterna ven att GMP hade utvrderats i samarbete med FBI. RRV:s utredare bedmde det som vrdefullt att PU ltit genomfra en GMP-underskning trots de begrnsningar som frelg. GMP kunde komma att visa sig ha ett vrde vid frsken att klara upp mordet, framfr allt genom att fokusera utredningen p hypotesen om en ensam grningsman som handlat utan fregende planering. I det hnseendet bedmdes GMP ven kunna ge rg i ryggen t utredarna. RRV- experterna hade i och fr sig invndningar mot flera av de bedmningar som lg till grund fr GMP:s slutsatser, men ansg att GMP egentligen borde betraktas som ett strukturerat stt att hlla samman det som varit PU:s huvudscenario. Innebrden av detta r att analysen av hypotesen SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 893 om den ensamme grningsmannen bedmdes vara vl utfrd, men att resonemangen angende vriga hypotesers jmfrelsevis lgre halt fr den skull inte alltid vertygade. I sin kritiska analys inriktade sig RRV-experterna p det std som i GMP anfrdes fr att utesluta andra scenarier, framfr allt mjligheten av en konspiration. De huvudreflektioner som redovisades hade dock en vidare syftning. Enligt RRV-experterna verkade GMP ha pverkats mycket av mjligheten av Christer P som grningsman. Det framstod som om GMP p flera punkter hade garderat sig fr att tcka in just denne som frvare. Till std anfrdes fljande citat ur GMP, vilka alla frefll som klippta ur Christer P:s personakt: Det r ven tnkbart att han r frtidspensionerad. varvid olaga hot eller misshandel kan ha blivit fljden av hans ofrmga att hantera frustrationer och krnkningar vanligen inte leda till kontakter med den psykiatriska vrden, i varje fall inte under frivilliga former att ett eventuellt amfetaminmissbruk vid tiden fr mordet inte kan ha varit nmnvrt intensivt. Detsamma torde glla fr alkoholmissbruk. RRV-experterna hade i sammanhanget ppekat att en konstruktr av en grningsmannaprofil omjligen kan frigra sig frn srdrag hos knda misstnkta. De pekade p risken fr att konstruktrerna kunde frestas att gardera sig fr att inte behva st med lng nsa om grnings- mannen skulle vara identisk med en sdan knd misstnkt grnings- man. En andra vergripande synpunkt var att en grningsmannaprofil inte br konstrueras utifrn en enstaka hndelse med s magert under- lag som i detta fall. Det behvdes mer specifika srdrag i det enskilda brottet eller flera hndelser med likartat mnster. Dessa tv brister i frhllande till det ideala utgngslget infr ett GMP-arbete, som ju var vl knda och diskuterade ven i den ut- arbetade GMP, utgjorde dock inte ett sdant hinder mot metodens an- vndande att man hade bort avst helt, enligt RRV-experterna. Det alternativet hade varit smre. I enskildheter och med sikte p det som i GMP anfrdes fr att ute- sluta en konspiration noterade RRV-experterna bl.a. fljande. GMP:s slutsatser att en konspiration mste engagera mycket folk (frn tre till fyra upp till ett dussin) och ta mycket tid i ansprk var verdrivna och grundade p frhllanden i andra lnder. RRV-exper- terna pekade p att Olof Palme ofta rrde sig ute utan livvakter och att 894 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 hans personskydd i strsta allmnhet var dligt, varfr planeringsbe- hoven inte hade behvt vara s stora. Betrffande jmfrelsen med andra attentat restes tv invndningar. Den frsta gllde GMP:s slutsats att det skulle vara ovanligt att det inte finns ett ltt identifierbart motiv till brottet. Detta grundade sig sannolikt p det tankefelet att vi i nstan samtliga av de redovisade fallen i efterhand vet av vem attentatet utfrdes och varfr. Det fanns p samma stt skl att tro att vi skulle f veta motivet till mordet p Olof Palme om det klaras upp. Den andra invndningen var att den enligt RRV-experterna viktigaste skillnaden mellan detta attentat och andra om man godtar hypotesen att det rrt sig om en ensam gr- ningsman utgjordes av att grningsman och offer mttes av en slump, dvs. att grningsmannen drygt tv timmar innan skotten fll inte hade ngra planer p att utfra mordet p den plats och vid den tid det kom att begs. Detta uppseendevckande frhllande borde ha tagits upp och analyserats i GMP, enligt RRV-experternas mening. RRV-experterna var kritiska till GMP:s stt att bedma frgor kring huruvida mordet utfrts p ett professionellt stt och av en professionell grningsman. Det fanns skl att beakta att attentatet, om det utfrts av en professionell grningsman, resultatmssigt nrmast r perfekt genomfrt; vederbrande r nnu icke avsljad. GMP arbetade i detta hnseende vl mycket med stereotyper och frskte bagatellisera tecken som kunde tyda p professionalism, t.ex. nr skottets frn gr- ningssynpunkt perfekta placering frklaras med att grningsmannen skulle ha siktat p rockens ryggsm. Exemplet James Earl Ray Martin Luther Kings mrdare anfrdes av RRV- utredarna. Denne r den ende knde lejde politiske mrdaren av toppolitiker i USA:s moderna historia. Men som hit man betedde han sig inte alls pro- fessionellt. Det var sledes en felsyn att tro, att den som r lejd i en konspiration mste bete sig p ett kompetent stt. RRV-experterna lyfte i detta sammanhang fram ngra exempel ur GMP och kommenterade dem: GMP: Det r en mrkvrdig brist p professionalism att grnings- mannen stoppar p sig vapnet s tidigt nr han kan komma att behva det som allra mest nmligen fr att skydda sig sjlv under flykten. RRV-experternas kommentar: Vi tolkar inte detta p samma stt. Gr- ningsmannen kan snabbt f fram vapnet vid behov oavsett om han haft hlster eller ej. Att dremot komma rusande med en revolver i hgsta hugg fram till trappan och uppfr denna skulle vara oprofessionellt. Det behvs inte och kar bara komplikationerna. Den erforderliga tiden fr att frigra vapnet vid eventuellt behov torde rra sig om ngon sekund. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 895 GMP: (om grningsmannens beteende under flykten) ven i denna fas visar grningsmannen att han inte r trnad fr uppgiften. Han tycks stoppa undan sitt vapen s att det blir otkomligt. Hans kldsel verkar opraktisk, vilket tyder p brist p frutseende. Hans kondition tycks inte rcka fr en rejl sprngmarsch och fortfarande 2-3 minuter efter mordet vcker han uppmrksamhet genom att frska dlja sitt utseende. Grningsmannens val av flyktvg antyder lokalknnedom. RRV-experterna invnde att det saknades grund fr pstendena att grningsmannen var olmpligt kldd och otillrckligt trnad, att inget tydde p att vapnet skulle varit otkomligt, att det frhllandet att han inte sprang fr fullt skall jmfras med den uppmrksamhet detta hade vckt och att lokalknnedomen kunde frklaras av att grningsmannen lst av omrdet under biobesket. Betrffande grningsmannens eventuella frsk att dlja sitt ansikte, ansg RRV-experterna att detta i s fall borde vgas mot alternativet, dvs. att visa sig. RRV-experterna sammanfattade sin syn i denna del s hr: Vi har svrt att i sekvensen frn Grand till mordplatsen, flykten och seder- mera undanhllandet finna klara och entydiga tecken p bristande professionalism. Fakta i mlet talar nrmast i motsatt riktning. Vidare har grningsmannaprofilen sjlv givit hgsta betyg t professionalismen i eventuella sekvenser som fregick Grand. Har det rrt sig om en plan- lggning och vervakning fre mordet s har detta skett mycket professio- nellt, frutsatt att det inte r PKK d finns det vissa mindre brister. Slutsatsen i GMP att mordet inte haft ngra effekter (som skulle kunna frklara en konspiration) ifrgasattes av RRV-experterna, som menade att det skett en markant frndring av bde svensk inrikes- och utrikes- politik efter Olof Palmes dd. Detta kunde bl.a. avlsas i den offentliga debatten kring tiorsdagen efter mordet. De stllde sig ven tvekande infr hur effekten av ett mord med politisk motivbild skulle kunna avlsas, gjorde jmfrelsen med mordet p Martin Luther King och stllde frgan vad blev effekten av mordet p honom?. I en avslutande diskussion tog RRV-experterna upp GMP:s upp- delning i organiserade och kaotiska brott, en uppdelning som de upp- fattade som en hrnpelare i GMP-analysen. Klassifikationen anvnds enligt GMP vid sexualmord men ven vid andra brott. I GMP bedms mordet p Olof Palme som i huvudsak kaotiskt, som tecken p detta framhlls bl.a. att ingen konversation frekommit fre beskjutningen. RRV-experterna invnde: Vi stller oss lite frgande infr denna analogidragning mellan ett stats- ministermord och ett sexualbrott framfr allt med tanke p hur fakta i mlet sedan tolkas. Vad avser att det inte frekom ngon konversation mellan grningsmannen och Lisbeth och Olof Palme fre beskjutningen och att 896 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 detta skulle tolkas som ett tecken p att kaotiskt brott s visar det vanskligheten i denna analogi. Skulle grningsmannen i stllet ha tilltalat Olof Palme fre avlossandet av kulan s skulle vl nd detta vara ett tydligare tecken p ett kaotiskt brott. Det fyller ingen som helst vettig funktion i sammanhanget att tala ut frst. Det kan inte rimligen jm- stllas med en sexualbrottsling som ger sig p sitt offer utan nrmare presentation? Vi ser tvrtom detta som ett tecken p ett organiserat och rationellt brott. Expertgranskning GMP-metoden har utvecklats i USA. Den ingr i en utredningstradition som idag frvaltas av FBI. Det var dit PU vnde sig under arbetet med GMP fr en avstmning av de preliminra resultat Ulf sgrd och Jan Olsson kommit till. Kommissionen har ltit verstta GMP till engelska och givit dels den nmnda avdelningen vid FBI, dels en erfaren f.d. utredare vid FBI, Robert Ressler, tillflle att studera materialet och komma med synpunkter p det. I samband med detta har fretrdare fr kommissionen ven stllt frgor kring metoden som sdan. FBI Enligt vad som framgr i GMP beskte Ulf sgrd och Jan Olsson tillsammans med Hans lvebro FBI National Academy (Quantico, Virginia) under tre dagar i januari 1994. Gruppen sammantrffade med utredare frn det som d kallades Behavioral Science Unit. Enligt redogrelsen i GMP presenterade gruppen rendet muntligt, men ver- lmnade ocks en skriftlig sammanfattning, baserad p sammanfatt- ningen i frunderskningsprotokollet gllande talet mot Christer P. Enligt redogrelsen kom FBI:s fretrdare i hg grad fram till samma slutsatser som de som sedan redovisades i sjlva GMP. En del av det som framfrdes frn FBI har dock uppenbarligen flutit in i GMP, varfr det r svrt fr lsaren att veta vad som fanns i det material som presenterades fr FBI och vad som numera finns dr som en fljd av dessa diskussioner. Resultatet av diskussionerna sammanfattas p fljande stt i GMP under rubriken Sammanfattning och vrdering: 27 I allt vsentligt tycks --- vr analys och bedmning ha bekrftats i dessa kontakter. Den drav fljande grningsmannaprofilen modifierades ngot under diskussionerna men p den punkten (det framgr inte vad som hr avses, vr anm.) var enigheten betydande. Man kan nu frga sig om detta 27 GMP s. 113 f. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 897 resultat beror p hur vi presenterade rendet fr FBI-personalen. Frgan diskuterades med dem. Deras bedmning var att det r osannolikt att vi skulle kunna vilseleda dem s gravt. Vidare byggde de sin analys i n hgre grad n vi kunnat gra p grningsmannens faktiska beteende under de sista minuterna fre skotten. I det avsnittet finns f kontroversiella punkter. I anslutning till presentationen av rendet stlldes en hel del frgor vilket innebr att man fr sin analys fick det material man nskade. Vi bedmer p dessa grunder att den bedmning FBI:s analytiker gjorde med stor sannolikhet speglar reella frhllanden. Den analys som presenteras i denna rapport kan drmed anses st p solid grund. FBI-gruppen gav enligt GMP vidare vissa rekommendationer. I den mn grningsmannen inte redan infiltrerat utredningen p ngot stt kunde man frska frm denne att gra det antingen genom att stra honom med frhr i omgivningen eller med massmediala strategier. Eftersom mordplatsen, graven och Olof Palmes hem kunde vara av intresse fr grningsmannen i samband med rsdagar borde dessa platser bevakas vid de tillfllena. Granskningskommissionen gjorde ett motsvarande besk vid samma enhet i oktober 1998 (National Center for the Analysis of Violent Crime, NVAVC; den aktuella enheten heter Critical Incident Response Group). 28 Kontakten etablerades med hjlp av UD och den svenska ambassaden i Washington. Den engelska versionen av GMP tillstlldes FBI i frvg tillsammans med nskemlet, att det vore en frdel om ngon av dem som varit med vid PU:s besk 1994 kunde nrvara. Det visade sig att endast en av de utredare som medverkade 1994 fortfarande arbetade kvar. 29 Att dma av de frgor som stlldes och ven av vad som ut- tryckligen sades hade inte samtliga nrvarande studerat GMP nrmare. Ngon granskning av sjlva GMP kan FBI drfr inte sgas ha gjort fr kommissionens rkning. Indirekt framgick vidare att FBI:s fretrdare helst undvek att sga ngot som kunde tolkas som kritik av vad de svenska kollegorna utfrt. Diskussionerna med FBI-gruppen kom frmst att berra GMP- metoden som sdan och det arbete som numera bedrivs vid enheten, de centrala delarna av mordet p Olof Palme samt vissa frslag p mjliga utredningstgrder. Drutver framgick dock av vad som sades frn Steve Mardigians sida, att den presentation av rendet som gjordes av 28 Granskningskommissionen representerades av Lars Eric Ericsson, Hans- Gunnar Axberger och Petra Lundh. 29 FBI kom under diskussionerna att representeras av Chief W. Hagmaier, Supervisory Special Agent Steve Mardigian (som var den kvarvarande utredare som varit med 1994) och Supervisory Special Agent James McNamara. 898 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 oss, inklusive svar p stllda frgor, inte avvek frn vad som sagts vid besket 1994. Allmnt ansg Mardigian vidare att GMP vl verkade terspegla det som berrdes vid dessa diskussioner. 30 Av diskussionen kring metoden som sdan kan fljande slutsatser dras. Profiling, som r den vardagliga engelska termen fr GMP- metoden, synes inte betraktas som en skarpt avgrnsad metod att an- vndas endast under vissa srskilda betingelser. I stllet betecknar den allmnt analyser som utgr frn en grningsmans beteende, spren p brottsplatsen och kunskap om offret. Krnan r sjlva angreppssttet dr man sammanstller fakta som avser annat n grningsmannens identitet. Det sistnmnda synes ursprungligen sprunget ur ndvndig- het; metoden har utvecklats i fall dr man inte har ngra spr efter en viss individ, varfr man i stllet sker efter vilken typ av person som kan ha utfrt grningen. Det finns enligt FBI-gruppen inget som hindrar att profiling anvnds i samband med ett enskilt brott, dvs. det behver inte vara frga om seriebrott, inte heller behver det vara frga om sexualbrott. Enheten tog ofta fram profiler i samband med vanliga mord. Det avgrande r om brottet lmnat tillrckligt med spr att analysera. Ett statsministermord skiljer sig i den bemrkelsen inte frn andra brott dr det kan vara aktuellt att teckna en profil. Frgan om den information som freligger frn brottsplatsen i mordfallet Olof Palme r tillrcklig fr en profil besvarades bestmt jakande. FBI-gruppen ansg att det fanns mycket tolkningsbar informa- tion ven om man bara begrnsade sig till vad som skett p sjlva mordplatsen (jfr motsvarande uppgift i GMP:s ovan citerade samman- fattning frn PU:s besk vid FBI). Av FBI-enhetens informationsmaterial ver den egna verksamheten framgr att det ligger i sakens natur att profiling anvnds i samman- hang dr det inte finns en misstnkt rubriken r Profiles of Unknown Offenders. Det r allts ocks s metoden vuxit fram. Frgan om man, som i mordfallet Olof Palme, kan gra en grningsmannaprofil i ett lge dr man redan har en huvudmisstnkt, som inte har kunnat avfras, r mot den bakgrunden ngot retorisk, vilket framgick nr den stlldes till FBI-gruppen. ena sidan synes det vara rtt sjlvklart att den inte anvnds i ett sdant fall det finns ju redan en misstnkt att inrikta sig p. andra sidan frlorar det analytiska angreppsstt som utnyttjas vid profiling inte sin mening bara fr att det finns en 30 Ingenting av det som framfrdes frn FBI:s sida pekade mot att redogrelsen i GMP fr de diskussioner som frdes 1994 skulle vara oriktig; ngon detalje- rad genomgng av detta gjordes dock inte och det var inte heller syftet med kommissionens kontakter med FBI att flja upp vad som frevarit 1994. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 899 misstnkt, men det kommer d in i utredningsarbetet p ett annat stt. Efter viss diskussion besvarades saken drfr slutligen med att det r en frga om semantik om metoden kan anvndas nr det finns en miss- tnkt eller inte. Men i princip gr inte FBI profiler i sdana situationer, i stllet anvnds personality assessment, dvs. man jmfr information frn brottsplatsen m.m. med den misstnktes personlighet och livs- fring, vilket kan vara av vrde vid bedmandet av om man tror sig ha rtt person eller inte. I grunden blir det allts en frga om att bedma huruvida den misstnkte till sin typ verensstmmer med den typ av grningsman som spren p brottsplatsen m.m. pekar mot. verhuvudtaget understrk FBI-gruppen att det angreppsstt som anvnds vid profiling har flera anvndningsomrden. FBI syntes i det hnseendet vara p vg bort frn de mer traditionella profiler som den i mordfallet Olof Palme dvs. sjlva profilen r ett exempel p. Bl.a. sade man sig i princip inte lngre frfatta skriftliga profiler. Betrffande mordet intresserade sig FBI-utredarna i stort sett enbart fr vad som intrffade p sjlva mordplatsen; de ansg som nmnts att mycket gick att utlsa av detta. Fakta pekade drvid entydigt mot en s.k. disorganized grningsman som agerat ensam. Argument fr detta var: valet av vapen, valet av plats, skottets placering, att Lisbeth Palme inte ddats och grningsmannens beteende i vrigt p mordplatsen. FBI-gruppen delade drfr helt uppfattningen i GMP att grningen i detta fall inte kan vara ett resultat av en professionell (yrkesmssigt utfrd) operation. Vad som i dessa delar anfrdes frn FBI-gruppen verensstmde med den analys som gjordes av Robert Ressler; denne utvecklade dock analysen mer, varfr vi hr hnvisar till redogrelsen fr dennes synpunkter. FBI-gruppen framfrde en del frslag p utredningstgrder som skulle ha kunnat vidtas i USA, men som skulle vara kontroversiella i Sverige (t.ex. att personer i den huvudmisstnktes nrhet skulle kunna vertalas att bra mikrofon vid umgnget med denne, fr att om mjligt dokumentera uttalanden som skulle kunna vara av vrde i utredningen). Eftersom GMP:s rekommendation om att utveckla massmediala strategier uppgetts komma frn FBI tillfrgades gruppen om detta, bl.a. stlldes frgan om det kunde inkludera anvndandet av falsk information till medierna fr att p det sttet pverka grningsmannen. Direkt falsk information anvndes enligt FBI-gruppen inte. Dremot kunde mer spekulativa uppgifter spridas till medierna i syfte att n ngot utredningsresultat. Att anvnda felaktiga uppgifter kunde vara en kontraproduktiv strategi om den genomskdades av grningsmannen, som d kunde knna sig lugnad och inte alls bli satt under den press som tgrden syftat till. Betrffande massmediala strategier anfrdes som alternativ mjligheten att lta personer med insikt i profiling och 900 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 liknande verksamhet i radio eller television diskutera brottet (round table discussion) med utgngspunkt frn vad man vet frn brotts- platsen m.m. Det skulle kunna gra allmnheten mer vaksam p vilken typ av person som kan ha begtt brottet, hur han kan ha betett sig innan han begick det och efter etc. Det var gruppens erfarenhet att spridande av sdan kunskap kunde leda till att vrdefulla tips kom in frn allmnheten. Gruppen ppekade ocks att mediala strategier som visat sig framgngsrika ofta inriktats p att pverka eventuella uppgiftslm- nares empati med offren, snarare n att vdja till deras pliktknsla. Robert Ressler Robert Ressler r fdd 1937 och har arbetat strre delen av sitt yrkesverksamma liv vid FBI, dr han varit med om att bygga upp den beteendevetenskapligt inriktade verksamhet dr bl.a. profiling ingr. Resslers kunskaper grundar sig bl.a. p ett stort antal intervjuer, ca 100, som han i FBI:s regi gjort eller ltit gra med personer som dmts fr mycket grova vldsbrott. Intervjuerna gjordes nr personerna satt i fngelse och inriktades p individernas personliga historia, hur de fungerat som brottslingar, hur de sjlva upplevt sina grningar etc. (get as close as possible to the reality of the offenders). Syftet var att inom FBI bygga upp en kunskap som kunde anvndas vid efter- spanandet av vldsbrottslingar och den uppenbara hypotesen var att det finns mnster och beteenden som upprepas samt att vldsbrottslingar i viss mn kan klassificeras. Robert Ressler har numera lmnat FBI och driver en privat verksamhet inom sin specialitet (Forensic Behavioral Services). Han har skrivit ett flertal bcker. Dr finns redogrelser fr de intervjuer han genomfrt, fallstudier av olika slag och viss teoribildning kring brottsklassificering (Crime Classification). Ngra av Resslers bcker r beropade som referenser i GMP. Han synes anlitad ver stora delar av vrlden i samband med ouppklarad vldsbrottslighet. Ressler synes med andra ord vara en oomstridd expert p just profiling. Granskningskommissionen sammantrffade med Ressler i oktober 1998. 31 Ressler hade dessfrinnan ftt sig tillsnd den engelska ver- sionen av GMP. Kontakten med Ressler hade etablerats med hjlp av UD och den svenska ambassaden i Washington. Vid mtet framgick att Ressler hade viss tidigare kunskap om mordet genom svenska journa- lister, som intervjuat honom. Han hade sett ett svenskt tv-program i vilket det bl.a. fanns en rekonstruktion av makarna Palmes promenad 31 Kommissionen representerades av samma personer som ovan. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 901 frn Grand till mordplatsen och hndelserna p mordplatsen (denna gav dock enligt Ressler samma bild av hndelserna som den som fram- kommer i GMP). Han hade, enligt egen utsago och att dma av de frgor han stllde, ingen knnedom om Christer P:s person. Det fram- hlls fr Ressler att vi frvntade oss att hans synpunkter skulle glla enbart GMP och fakta sdana de r presenterade i GMP. Drutver stllde han frgor som vi besvarade utifrn fakta sdana de r knda och sdana de r presenterade i detta betnkande. Ressler har inte varit anlitad av den svenska polisen och har allts inte haft ngot med GMP att gra fre sitt uppdrag t kommissionen. Resslers synpunkter p sjlva GMP r hr nedtecknade s som de framfrdes och uppfattades av oss under den diskussion som frdes. Vrt intresse var framfr allt inriktat p de synpunkter Ressler hade att framfra p GMP, inte vilken alternativ profil han sjlv skulle ha kommit fram till. Dessa tv saker kan emellertid inte hllas isr helt och hllet. Det br drfr understrykas att framstllningen nedan inte kan lsas s att enligt Ressler torde grningsmannen ha de eller de egenskaperna, dvs. som en av Ressler tecknad profil. Fr det frsta har kommissionens fretrdare inte haft kompetens att ta upp och terge Resslers synpunkter i det hnseendet. Fr det andra var detta inte syftet med uppdraget till Ressler. Syftet var att f perspektiv p det som sgs i GMP och en allmn uppfattning om dess kvalitet, bedmd av en fretrdare fr den kriminalpolisira skola som den svenska GMP:s frfattare hnvisat till och anvnt som frebild. Allmnt om GMP-arbete; organiserade och oorganiserade brott. Ressler hnvisade till de skrifter han frfattat. 32 Den grundlggande distinktionen i profileringsarbete r den mellan organiserade och oorganiserade brott. 33 P vidstende sida finns en tabell ver karakteris- 32 Se Ressler, Burgess och Douglas, Sexual Homicide. Patterns and motives, Lexington Books, New York 1988, Douglas, Burgess, Burgess och Ressler, Crime Classification Manual, Lexington Books, New York 1992, Ressler & Shachtman, Whoever Fights Monsters, St. Martins Press, New York 1993 och Ressler & Shachtman, I Have Lived Inside the Monster, St. Martins Press, New York 1998. 33 De engelska termerna r organized och disorganized. I GMP anvnds ter- merna organiserat respektive kaotiskt. Att detta syftar p samma begrepp fram- gr av att i den av GMP-frfattarna sanktionerade versttningen av GMP an- vnds disorganized som versttning till kaotiskt. Det r emellertid svrt att se ngot skl till varfr det engelska ursprungsbegreppet disorganized p svenska skall versttas till kaotiskt. Kaotiskt r ju nrmast synonymt med extremt oorganiserat och verdriver drmed begreppets innebrd. Det gller i synnerhet som distinktionen mellan begreppen r glidande. Det framhlls ofta i litteraturen kring profiling att brott och brottslingar sllan r renodlat organi- 902 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 tika som hnfrs till respektive kategori. Den br lsas med beaktande av att profiling inte r en vetenskap och att de kriterier som uppstlls aldrig r avsedda som annat n tumregler. 34 Metoden. Det finns enligt Ressler inget som hindrar att profiling anvnds i samband med ett enskilt brott, dvs. det behver inte vara frga om seriebrott, inte heller behver det vara frga om sexualbrott. Det avgrande r om brottet lmnat tillrckligt med spr att analysera. Ett statsministermord skiljer sig i den bemrkelsen inte frn andra brott dr det kan vara aktuellt att teckna en profil. Resslers bedmning var hr allts identisk med den som gjordes av FBI-gruppen. Frgan om den information som freligger frn brottsplatsen i mordfallet Olof Palme r tillrcklig fr en profil besvarades ven av Ressler bestmt jakande. Ocks han ansg att det fanns mycket tolk- ningsbar information inte minst frn sjlva mordplatsen. P frgan om en profil kan konstrueras nr det redan finns en misstnkt i utredningen svarade Ressler, att det i sdana fall alltid finns en risk att profilen fljer det scenario som redan etablerats i utred- ningen. Det r drfr viktigt att den som gr profilen avskrmar sig frn information om den misstnkte. Det var s FBI gjorde sina pro- filer, enligt Ressler; man undanbad sig all information frn den lokala polismyndigheten som gllde misstnkta individer. Risken fr pverkan av vad som r knt om enskilda misstnkta r enligt Ressler ett mycket gott skl fr att anvnda ngon utomstende fr att gra profileringsarbetet. P frgan om det var helt ofrenligt med metoden att den som gr profilen har god kunskap om den misstnkte svarade Ressler, att det i och fr sig var mjligt att gra en profil ven p det sttet. Han ansg dock att det var lite som att spnna krran fr hsten, men visst, det var mjligt. Han framhll dock att det var riskfyllt, eftersom profilen skulle kunna pverkas eller kunna beskyllas fr att vara pverkad. ven Ressler frde i detta sammanhang fram alternativet personality assessment. En sdan besvarar frgan r den person vi misstnker en realistisk grningsman? utifrn det man vet frn brottsplatsen etc.
serade eller oorganiserade (se t.ex. Douglas, Burgess, Burgess och Ressler, Crime Classification Manual, 1997, s. 9). Det frefaller d rimligare att spara kaotiskt till just extrema fall av oorganiserade brott och brottslingar. Vi an- vnder drfr termen oorganiserad som versttning till disorganized. 34 Se Ressler & Shachtman, Whoever Fights Monsters, St. Martins Press, New York 1992, Kapitel 6 Organized and Disorganized Crimes s. 128-151. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 903 Crime Scene Differences between Organized and Disorganized Murderers Organized Disorganized _________________________________________________________ Offense planned Spontaneous offense Victim a targeted stranger Victim or location known Personalizes victim Depersonalizes victim Controlled conversation Minimal conversation Crime scene reflects overall control Crime scene random and sloppy Demands submissive victim Sudden violence to victim Restraints used Minimal use of restraints Aggressive acts prior to death Sexual acts after death Body hidden Body left in view Weapon/evidence absent Evidence/weapon often present Transports victim or body Body left at death scene Profile Characteristics of Organized and Disorganized Murderers Organized Disorganized ______________________________________________________________ Good intelligence Average intelligence Socially competent Socially immature Skilled work preferred Poor work history Sexually competent Sexually incompetent High birth order status Minimal birth order status Fathers work stable Fathers work unstable Inconsistent childhood discipline Harsh discipline in childhood Controlled mood during crime Anxious mood during crime Use of alcohol with crime Minimal use of alcohol Precipitating situational stress Minimal situational stress Living with partner Living alone Mobility, with car in good condition Lives/works near crime scene Follows crime in news media Minimal intrerest in news media May change jobs or leave town Minimal change in life-style Citerat frn: Ressler, Burgess och Douglas, Sexual Homicide. Patterns and motives, New York 1988, s. 122 f. 904 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 Ressler tillfrgades om hur man br frfara med osker information vid arbetet med en profil. Han svarade att det r viktigt att inte spekulera, eftersom det gr profilen osker. I princip rekommenderade han att man rensar bort allt som inte kan sls fast som fakta. Det r i och fr sig mjligt att gra olika profiler utifrn olika scenarier, men Ressler skulle fr egen del inte gra det, utan ansg att det var profilskaparens uppgift att ta fram en profil, motsvarande den mest sannolika grningsmannen mot bakgrund av knda fakta. Stlld infr upplysningen att vissa av de fakta som anvnts i GMP, t.ex. att grningsmannen skulle ha lagt sin hand p offrets axel fre skottet och att han skulle ha stoppat undan vapnet redan p brottsplatsen, torde f betraktas som antaganden snarare n belagda fakta, uttalade han att dessa uppgifter enligt hans mening bara hade perifer betydelse och att han inte kunde se ngon vits med att anvnda dem alls, om de var oskra. Sjlv hnfrde han omstndigheter av detta slag, dvs. pstenden som inte skert kan belggas, till vad han kallade red flags, som man br sortera bort ur materialet innan man gr en profil. Ressler ptalade fr egen del ngra uppgifter av det slaget. Bl.a. vnde han sig mot GMP:s resonemang om grningsmannens eventuella synproblem, som han fann spekulativa. Ressler tillfrgades om det skulle ha varit mjligt fr honom eller ngra av FBI:s utredare att sjlv ha kt till Stockholm samt studerat fakta i rendet och upprttat en profil som alternativ till att profilen, som nu blev fallet, gjordes av svensk polis. Det skulle frvisso ha varit mjligt enligt Ressler; han ansg att de svenska utredarna hade kunnat vinna en hel del tid p det sttet. Fr egen del hade han haft flera uppdrag fr Scotland Yard, men ocks fr polismyndigheter i Japan, Mexico och Sydafrika. Han ansg inte att sprk och kultur skulle ha utgjort ngot hinder i detta fall, som han betecknade som not all that complicated (inte srskilt komplicerat) frn profilsynpunkt. Inklusive faktainhmtning, uppskattade han att arbetet skulle ha tagit mindre n en vecka. Ressler betonade i det sammanhanget att en profil bara r en liten del av en brottsutredning; den r ett redskap bland mnga. Den r sr- skilt vrdefull fr att fokusera utredningen p realistiska grningsmn. Ressler framhll ven allmnt att en profil i detta fall skulle ha gjort strst nytta p ett tidigt stadium i denna utredning, eftersom den hade kunnat underltta utredningsarbetets inriktning och sortera bort upp- slag, som med tanke p fakta frn brottsplatsen m.m. r osannolika. I den bemrkelsen trodde Ressler att en profil skulle ha kunnat jaga ivg en del spken. Som exempel p en personlighetstyp som man med std av en tidig profil hade kunnat efterska via frfrgningar, nmnde han medellders mn, som kunde ha iakttagits vid upprepade tillfllen i omrdet, p kafer eller liknande, alltid ensamma, kanske SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 905 med ytterklder, eftersom grningsmannen kan misstnkas ha haft fr vana att bra sitt vapen med sig under lng tid fre mordet. Allmnna synpunkter p GMP. Ressler ansg att rapporten som helhet var en godtagbar, genomarbetad produkt basically OK, som dock led av en uppenbar brist p sofistikation (obvious lack of sophistica- tion). Det positiva grundomdmet gllde ven sjlva profilen, om man beaktade att den var ngot av ett frstlingsverk, dvs. att frfattarna, som de sjlva angivit, inte hade ngon lngre erfarenhet av metoden. Det sistnmnda mrktes enligt Ressler. Som exempel pekade han p att faktorer som r relevanta vid vissa sexualmord anvnts trots att de enligt Resslers mening var irrelevanta vid detta brott. Detta gllde anmrkningen i GMP att det inte frekom ngon konversation mellan grningsman och offer fre angreppet. Iakttagelsen r relevant fr sexualbrott, dr den indikerar oorganiserad grningsman, men hr saknar den relevans (fler exempel finns nedan under Avvikelser). I den meningen tyckte han att frfattarna hade klippt och klistrat en del; de hade anvnt redskap som de inte riktigt behrskade. Han ansg sig ocks med stor skerhet kunna spra inflytande frn den FBI-grupp, som besktes 1994, t.ex. avseende rekommendationen att bevaka mordplatsen och graven i samband med rsdagar, ngot Ressler sjlv ansg bortkastat i detta fall (se nedan). Sammantaget ansg Ressler att redogrelsen fr fallet och analysen var frtjnstfulla samt att de ver- gripande slutsatserna var helt riktiga, men att en del av de argument som anfrdes var felaktiga. Slutsatser. Ressler delade helt slutsatsen att mordet p Olof Palme inte kan vara resultatet av en professionell (yrkesmssigt utfrd) konspira- tion; terrorister och utlndska underrttelsetjnster kunde man helt bort- se frn i detta sammanhang. Sklen fr detta angav han i fyra punkter. 1. Valet av vapen (och ammunition). En magnumrevolver med sex tums pipa skulle aldrig anvndas i ett professionellt sammanhang (totally out of context of anything an organized group would use). Sklet till detta var den uppmrksamhet ett vapen av detta slag drar till sig frmst p grund av ljudet 35 men ven p grund av 35 Ressler noterade att Lisbeth Palme inte hrt ngot skottljud i sin nrhet. Detta var enligt Ressler ett knt fenomen, som ven hade ett namn: auditory exclusion. Det frekommer nmligen att personer som varit med om skottlossning under stress rapporterar att de med skerhet inte hrt ngot ljud. Det gller ven polismn. Ressler uppgav sig ven ha upplevt detta sjlv, d han en gng av misstag avfyrat ett vapen: han sg hlet i vggen och knde krutrken men hrde aldrig ngot skott. 906 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 sin storlek. Det finns sm pistoler, som kan anvndas med ljud- dmpare, som r minst lika effektiva. Att mitt inne i en stad, med de ekoeffekter som uppstr bland hga hus, anvnda en revolver, som dessutom tillsammans med den aktuella ammunitionen har en extra hg ljudeffekt, r inget som en professionell grningsman skulle vlja. Ammunitionen frbryllade Ressler. Kulor av detta slag kan g rakt igenom flera mnniskokroppar och behver d inte gra s mycket mer skada n ett hl rtt igenom kroppen; med tur kan offret verleva. En mer genomtnkt planering skulle leda till att man anvnde ammunition som stannar i offrets kropp och expan- derar/exploderar, vilket leder till en frn grningsmannens synpunkt skrare effekt (i synnerhet om skottet riktas mot huvudet, se nsta punkt). Betrffande ammunitionen konfronterades Ressler med argumentet att denna kan ha varit vald fr att genomtrnga en skottsker vst, vilket i s fall skulle tyda p professionell frbere- delse. Ressler ansg inte att detta gick ihop; om grningsmannen ville gardera sig mot denna eventualitet borde det ha lett till ett skott mot huvudet med annan ammunition. Sammanfattningsvis sade Ressler att vapenvalet (revolver, ljud, storlek) och ammunitions- valet pekade p en amatr (indicates amateur). 2. Skottets placering. En professionell grningsman skulle ha placerat skottet i offrets bakhuvud. Tillsammans med en ndamlsenlig ammunition hade detta varit det enklaste och effektivaste sttet om syftet var att dda Olof Palme. Ressler konfronterades hr med den bedmning som frn rttslkarhll presenterats fr kommissionen, nmligen att ett skott i den region som grningsmannen valde, utgjorde ett optimalt stt att dda en mnniska. Ressler hll med om att det kunde vara s, frutsatt att grningsmannen visste exakt vad han gjorde, men ansg att ett sdant frfarande var mycket riskabelt (very iffy) frn grningsmannens synpunkt, eftersom det r ltt att missa. 3. Att Lisbeth Palme inte ddades. Grningsmannen uppfattade att Lisbeth Palme sg honom men frskrade sig nd inte om att detta vittne rjdes ur vgen, vilket en professionell grningsman skulle ha gjort; motsatsen vore alldeles fr riskabel. Det hade varit ltt att skjuta Lisbeth Palme i huvudet nr hon satt bredvid sin man och det hade varit rationellt frn grningsmannens synpunkt. Om man skulle anta att skottet mot Olof Palme var perfekt, mste det skott som avlossades mot Lisbeth Palme betraktas som vrdslst, vilket inte riktigt gr ihop med ett professionellt agerande. Resslers intryck av beskrivningen var att grningsmannen p grund av SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 907 spnningen i situationen klmde av ett skott ven mot Lisbeth Palme, men att detta till och med kan ha varit oavsiktligt. En disorganized killer har inte en plan som strcker sig bortom det som r hans huvudml, utan r knslomssigt inriktad enbart p detta och tnker inte p upptckt, rttegng osv. I detta fall var mlet Olof Palme och nr skottet mot denne var avlossat kan luften ha gtt ur grningsmannen (at that point he had kind of blown his bubble). Squeezing of another round would not be unlikely for a person like this in a state of excitement, sammanfattade Ressler. 4. Valet av plats. Platsen var frn grningsmannens synpunkt hgst olmplig, enligt Ressler, eftersom det fanns s mycket folk och bilar omkring. Visserligen hade platsen frdelar, som att bilar inte kan flja efter uppfr Tunnelgatans trappor, men det uppvgde inte det faktum att mnga mnniskor kunde iaktta hndelsen, vilket de ocks gjorde. Ressler synes ha betraktat det som uteslutet att en professionell grningsman skulle ha valt att agera under dessa om- stndigheter. Han ansg fr vrigt att flyktvgen endast till synes var idealisk, i sjlva verket var den mycket riskabel; grnings- mannen hade kunnat springa rakt in i ngon. Att flykten lyckades berodde inte p skicklighet (no skill involved). Dessa omstndigheter sammantagna gjorde att grningen enligt Ressler frn grningsmannens synpunkt var ett hgriskbrott, dvs. grnings- mannen riskerade bde att misslyckas och att upptckas. P de grun- derna delade han helt uppfattningen i GMP att detta brott inte kan vara resultatet av en professionell operation. Diskussionsvis anfrde Ressler ven omstndigheterna kring biografen Grand, med den oskerhet som fanns kring hur makarna Palme skulle agera efter filmens slut m m, som std fr att situationen var olmplig frn en professionell mrdares synpunkt. Allmnt framhll Ressler att den som i organiserade former utfr brott av detta slag strvar efter att agera under omstndigheter och p platser som han sjlv kontrollerar och inte att, som i detta fall, vara helt utlmnad till av vad det tilltnkta offret fretar sig. Stlld infr frgan om en person som mrdar p uppdrag verkligen behver upp- trda professionellt, med tanke p exemplet James Earl Ray (som mrdade Martin Luther King), svarade Ressler att det inte finns mycket erfarenhet av sdana mord. Sjlv trodde han inte p the hired amateur; det r ingen mening med att betala pengar till en person som inte ens vet vad han br anvnda fr vapen. En grupp som anlitar en person som sedan agerar som Olof Palmes mrdare mste vara disorganized in itself, i s fall. 908 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 ven i vrigt anslt sig Ressler till profilens slutsatser. P ett stort antal punkter redovisade han reflektioner som utvecklade det som sgs i GMP, ibland gjorde han ocks reservationer. I ngra hnseenden, varav de viktigaste tas upp under nsta punkt, tog han avstnd frn GMP. Avvikelser. Enligt Ressler r den person som profilen frestller inte psykopat 36 , utan snarare det Ressler ville kalla borderliner (a border- line personality). Graden av personlighetsstrning var med andra ord inte s kraftig som den framstlldes i profilen. Det rr sig allts om en gradskillnad, p en skala som brjar med individer som lider av personlighetsstrningar och slutar med de som r fullt ut psykotiska. Det beteende som grningsmannen i detta fall fretett r tillrckligt sofistikerat fr att utesluta en psykopat (there is too much intricate behavior for a psychotic in this case), men frenligt med vad en disorganized killer r kapabel till. (Ett mer typiskt beteende fr en psykopat hade enligt Ressler varit att skjuta Olof Palme i eller utanfr biografens entr.) Detta var Resslers grundlggande invndning, som han flera gnger terkom till, ven om han framhll att den inte hade s stor betydelse fr the overall assessment. En psykopat skulle enligt Ressler ocks vid 35-45 rs lder ha en dokumenterad historia av vld bakom sig, vilket Ressler inte trodde att denna person hade. Grningsmannen kunde mycket vl ha haft andra bekymmer med rttsvrdande myndig- heter, men inte en bakgrund som vldsbrottsling. I det sammanhanget kunde Ressler mycket vl tnka sig att grningsmannen var vad han kallade en auktoritetsmrdare (authority-killer), som livet igenom vnt sig mot auktoriteter som fadern, skolan, militren och arbetsgivare 36 Den term som anvndes var psychopath. Enligt Websters Encyclopedic Unabridged Dictionary of the English Language, som allts avser den engelska som talas i USA, avses med psychopathic personality a type of personality characterized by amoral and antisocial behavior, lack of ability to love or establish meaningful personal relationships, extreme egocentricity, failure to learn from experience, etc. I GMP beskrivs grningsmannen p flera stllen som psykopat, t ex i sjlva profilen, GMP s 108, dr det, utifrn ett antagan- de om att en annan grningsman n Christer P haft frmgan att hlla inne med sina kunskaper under det rttsliga frfarandet mot denne, heter: Sledes r grningsmannen (i s fall, vr anm.) en mycket strd person, ja, rentav kall- hamrad. Det rr sig sannolikt om en utprglad psykopat. I den engelska ver- sttningen lyder motsvarande passus: This requires a great deal of strength which indicates that the assailant is a severely disturbed and callous person, probably a psychopath (engelska versionen s. 119). SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 909 samt drigenom successivt byggt upp en fientlighet mot verheter av olika slag. Han ansg det vidare helt osannolikt att en person av den typ som beskrivs i profilen skulle vara narkotikamissbrukare och knappast heller alkoholmissbrukare. Individer av detta slag r enligt Ressler starkt introverta och skyr sociala kontakter. Narkotikamissbruk frut- stter, svida narkotikan inte r extremt lttillgnglig i det samhlle dr de lever, sociala kontakter och ett mer uttriktat leverne. Det frhller sig vidare s, att det karakteristiska fr denna personlighetstyp r de tilltagande depressionerna, som alltmer vergr i paranoia. En paranoid person r rdd fr att frlora kontrollen ver sig sjlv och undviker drfr droger, som har den effekten. Psykologiskt r det drfr osannolikt att den person som profilen tecknar var missbrukare. Den personlighetstyp som GMP beskriver, och som ven Ressler sg som den sannolika profilen, synes i allmnna ordalag kunna karakteriseras p fljande stt. Grningsmannen har sannolikt haft relationssvrigheter hela livet, srskilt med auktoriteter av olika slag. I vuxen lder formas tillvaron av hans misslyckanden. Han r intvnd, ensam och personlighetsstrd men inte psykotisk. Hans tillstnd tycks nra kopplat till att han misslyckats i livet, dvs. det har mer att gra med hans livsvillkor n med endogen psykisk sjukdom. Allt eftersom ren gr, misslyckandena fortstter och ingen lycka kommer hans vg blir han mer deprimerad. Depressionen djupnar och fr paranoida inslag som vxer till ren paranoia. Nr personer av denna typ begr vldsbrott r de 35-45 r gamla. I yngre r har de nnu inte haft tid att utveckla vad Ressler kallade that long term failure, som skapar det tillstnd som statistiskt sett kulminerar kring 37 rs lder. Vid det laget, when they dont see the end of the tunnel, dont see any luck coming in their life, har de blivit turned down so many times, that they become these odd-ball loners. Han blir en intvnd grubblande person som funderar ver saker som egentligen inte berr honom he becomes the type that sits and broods over social issues that really dont affect him. I den meningen kan han ha ett knslomssigt intresse fr politik och koppla samman sitt liv med sdant som i verkligheten inte har med hans situation att gra. Han kan t.ex. tnkas irritera sig p sdant som Harvard-affren, ubtarna eller andra saker som disku- teras i medierna. De tv grundlggande personlighetsdrag som man kan frvnta sig hos grningsmannen, utgende frn beskrivningen i GMP, r enligt Ressler allts depression och paranoia. Tillstndet har antagligen successivt frvrrats och fortsatt att frvrras efter mordet. Personlighetstypen r sdan att grningsmannen mycket vl har kunnat leva med detta utan att bertta det fr ngon, ngot som enligt Ressler inte skulle glla fr en psykopat, som frr eller senare skulle ha 910 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 rjt brottet fr personer i sin omgivning. Att grningsmannen begtt sjlvmord r en ptaglig mjlighet. Ressler invnde kategoriskt mot GMP:s slutsatser angende gr- ningsmannens beteende efter brottet (post offense behavior). Som sgs i GMP r det frga om vad som dr kallas en kaotisk, dvs. oorga- niserad, brottsling och dessa brukar, som det str, vanligen inte flja den massmediala redovisningen av sina brott (GMP s. 108; i den engelska av frfattarna sanktionerade versttningen heter det: are not usually interested in media reports about their crimes). Detta r riktigt, enligt Ressler, som ven hll med om att grningsmannen i detta fall i och fr sig kan ha sparat en del tidningsklipp om mordet. Dremot r det ofrenligt med den personlighetstypen att aktivt infiltrera utred- ningen p det sttet som beskrivs i profilen, dvs. att grningsmannen skulle ha frskt skaffa information om utredningslget, frskt vilseleda polisen, upptrtt som journalist fr att f ut uppgifter eller ha frmtt andra att lmna uppgifter till polisen. Srskilt det sista str i direkt strid med den introverta personlighetstyp som profilen i vrigt tecknar. Enligt Resslers uppfattning var GMP:s antaganden i dessa delar pverkade av vad man vet om hur sexualbrottslingar som upp- repar sina brott kan bete sig, men det hr inte hemma i detta samman- hang (det var ett av Resslers exempel p sdant som frfattarna hanterat utan tillrcklig kunskap). Till samma kategori frde Ressler rekommendationen att polisen borde vervaka mordplatsen och Olof Palmes grav i samband med rsdagarna, eftersom grningsmannen skulle kunna tnkas tervnda dit i dessa sammanhang. Det fanns enligt Ressler ingen anledning att anta att grningsmannen i detta fall skulle upptrda p det viset; det var ngot som frekom i andra kriminella sammanhang med andra typer av brottslingar n den som grnings- mannaprofilen avser (totally inappropriate in a case like this). Ressler hade vissa invndningar nr det gllde grningsmannens motiv. I grunden saknas det motiv hr. I stllet rr det sig om vad Ressler kallade personal cause. Han delade drfr uppfattningen i GMP att det rr sig om ett personligt till skillnad frn privat motiv. Det betyder att grningsmannens motiv hrrr frn omstndigheter i hans eget personliga liv. I GMP:s hypoteser talas om en grningsman motiverad av ett djupgende hat mot Olof Palme. 37 Enligt Ressler borde det snarare rra sig om en fixering vid Olof Palme, eller irritation ver denne (Olof Palme represented what was irritating this guy in his life.) Ressler sg drvid Olof Palme som symbol syndabock fr grningsmannens egna tillkortakommanden och frustrationer i livet. 37 Lydelsen i den engelska versionen av GMP: driven by a profound hate of Olof Palme (s. 84). SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 911 Drvid tillfrgad om det inte ligger en viss motsttning i det som sgs i omedelbar anslutning till detta uttalande i GMP, nmligen att grnings- mannen dels allts skulle ha drivits av ett hat mot Olof Palme, dels skulle ha varit ute efter att dda en prominent person t.ex. Olof Palme (GMP s. 76), svarade Ressler jakande. Enligt Ressler var det det senare som var det korrekta, dvs. grningsmannen skulle ha kunnat dda ven ngon annan knd person. Med hnvisning till amerikanska exempel menade Ressler att grningsmn av detta slag inte heller alltid har behov av att framtrda med sina dd. Det br understrykas att Resslers kommentarer i denna del tog sin utgngspunkt i ngot som sgs i GMP:s hypoteser. Vad som sgs i sjlva profilen p denna punkt (under Motiv, GMP s. 107) r vl frenligt med Resslers kommen- tarer. Det kan samtidigt noteras att det i GMP:s slutsatser ter talas om en personlighetsstrd man, motiverad att beg brottet till fljd av palmehatet (GMP s. 115). vrigt. Ressler tillfrgades om han inte fann ddet slumpmssigt och om det var sannolikt att en person av det slag som profilen tecknar skulle agera p s kort varsel som det i s fall mste ha varit frga om hr, dvs. under frutsttning att grningsmannen fick syn p Olof Palme vid Grand, antingen klockan 21 eller klockan 23, fr att sedan skrida till verket. Ressler ansg att man kunde dra vissa slutsatser av detta, bl.a. att grningsmannen var vl frtrogen med omrdet och bodde eller arbetade dr. Det var vidare frenligt med personlighets- typen att beg ett spontant och opportunistiskt brott, som det uppenbarligen var frga om. Han ansg att det frhllandet att Olof Palme s ofta rrde sig fritt ute utan livvakter kade sannolikheten fr att ett opportunistiskt brott av det hr slaget skulle kunna intrffa; det frtog ngot av slumpmssigheten i mtet. En person av det hr slaget kan mentalt ha planerat att attackera en auktoritet av ngot slag, genom att ha genomlevt det i sin fantasi om och om igen. I den meningen kan mtet med Olof Palme ha utlst en grning som grningsmannen i sitt sinne var frberedd att beg. I detta ligger ven att ngon annan n Olof Palme skulle ha kunnat bli offer i stllet. Ressler ansg att mtet frvisso var slumpmssigt. Men det mest frvnande i detta fall var att grningsmannen lyckades fly och komma undan; det gjorde detta till ngot av rhundradets brott i Resslers gon. Sg man till profilen och den person denna tecknar r det en utomordentligt osannolik hndelse att grningsmannen kom undan. Ressler tillfrgades om det inte i sjlva verket lg en motsttning i detta och svarade ja, det ligger verkligen en motsttning i det. r det inte s, att om grningsmannen passar in i profilen, d skulle han inte ha lyckats komma undan? Stlld infr den reflektionen svarade Ressler, att detta var riktigt, but there is always 912 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 the element of luck. Han menade sledes att detta var en slump, och att det var en nnu mer osannolik hndelse n att grningsmannens och Olof Palmes vgar korsades sometimes things work when they shouldnt. Ressler tillfrgades om GMP:s rekommendation att massmediala strategier borde utvecklas. Han visste inte vad frfattarna menade med detta. P frgan vad som i den vgen kunde frekomma i USA, svarade han att man kunde g ut med falska uppgifter i medierna. T.ex. skulle man i ett fall som detta kunna upprtta ett brev med ett erknnande frn en anonym person och be pressen publicera det. Detta skulle kunna provocera grningsmannen att hra av sig i sin tur. Om det skedde fick utredningen ngot att g p, kanske en handstil, post- stmpel etc. Ressler framhll dock att operationer av detta slag var knsliga. Om man samarbetade med medierna om det, fanns risken att de efter en tid skulle frng samarbetet fr att kunna skriva om det, vilket kan skada utredningen och polisen. Om man i stllet lurar pressen att publicera falskt material, kan trovrdighetsproblem uppst, i den mn saken avsljas. Ressler synes inte ha velat rekommendera aktiviteter av detta slag, och stllde sig sledes ocks frgande till vad som egentligen avsgs i GMP. 7.1.3 Sammanfattande anmrkningar Brottsanalysen och grningsmannaprofilen GMP bestr dels av den egentliga grningsmannaprofilen, dels av en omfattande och delvis ingende dokumentation av hela rendet, inklusive en brottsanalys. Enklare uttryckt rr det sig om en skriftlig analys av det centrala utredningsmaterialet. S betraktad har GMP stora frtjnster. Det r ett gediget arbete, som ger en god introduktion till rendet och som synes utgra ett anvndbart underlag fr prioriteringar och andra beslut inom utredningen. Det finns sjlvfallet sdant som GMP tcker mindre vl, t.ex. motivbilderna kring de konspirations- hypoteser som frekommit. Detta hnger dock i sin tur samman med att analysen i GMP, p vl redovisade grunder, resulterat i att mordet sannolikt begtts av en ensam grningsman. Ett arbete av detta slag borde ha gjorts lngt tidigare. Redan vren 1986, nr det stod klart att utredningen antagligen skulle komma att bli lngdragen, borde ett analysarbete av detta slag ha initierats. Vi ser det som en av de verkligt allvarliga bristerna i utredningsarbetet att s inte skedde. Nr det vl utfrdes blev resultatet sdant, att man ltt kan se vilka frtjnster det skulle ha kunnat medfra, om det hade utfrts i tid. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 913 Vi finner det vrt att notera i sammanhanget, att det tog bortt ett r att genomfra detta arbete och att merparten av tiden torde ha gnats t att sammanstlla brottsanalysen. Att det var en s omfattande arbetsupp- gift att s lng tid efter mordet sammanstlla en grundlggande analys av hndelsefrloppet m.m. sger ngot om hur arbetet tidigare hade be- drivits. Att detta arbete kom att genomfras var allts mycket vrdefullt. Att det utfrdes sent r en allvarlig brist, men sjlvfallet bttre n om det aldrig hade gjorts verhuvudtaget. Fr sjlva grningsmannaprofilen gller i princip detsamma som fr produkten som helhet, med den modifikationen att GMP-metoden 1986 knappast var introducerad i Sverige. Befattningshavare och besluts- fattare kan inte utan vidare kritiseras fr att ha underltit att anvnda ett redskap de inte knt till. En annan sak r vad man borde ha knt till; som vi nedan skall terkomma till finns det skl att frga sig varfr svensk polis inte skte internationell experthjlp ven i analysarbetet, nr man gjorde det i andra utredningsmoment. ven om det finns anledning att se positivt p GMP-metoden medfr det frhllandet att den nnu idag r tmligen oprvad i Sverige, att en del vervganden kring dess anvndande terstr att gra. Metoden frutstter uppenbarligen stor erfarenhet och fallenhet hos dem som anvnder den; det r ingen signalementsmaskin, som kan sttas i hnderna p mindre erfarna utredare. Det finns ocks juri- diska komplikationer som synes obeaktade. En grningsmannaprofil r inte tnkt att visas fr misstnkta, n mindre att fretes i rttegng. Den r drmed inte tnkt att ing i ett frunderskningsprotokoll, vilket det emellertid frn rttslig synpunkt kan finnas argument fr att den br gra. Det skulle i sin tur typiskt sett kunna frsvra processfringen fr klagarsidan och kanske ven kunna innefatta rttsskerhetskomplika- tioner. Tillvgagngssttet Tanken p att utfra en grningsmannaprofil kom allts upp mer n sju r efter mordet (1993) och efter det att misstankarna mot Christer P blivit vl knda fr allmnheten. Det fanns vid denna tid f personer i Sverige som inte hade fljt utredningen och rttegngarna, det gllde naturligtvis srskilt inom svensk polis. En traditionell grningsmanna- profil skall emellertid utfras av ngon som inte har information om misstnkta grningsmn. Det uppkommande problemet identifierades omedelbart som en huvudsaklig svrighet, nr Ulf sgrd yttrade sig ver mjligheten att upprtta en grningsmannaprofil i detta rende. 914 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 Problemet kom att hanteras s, att profilen visserligen konstruerades av personer med mycket god knnedom om Christer P:s person, men arbetet granskades i slutskedet av utlndsk expertis. Granskningen gick till s, att de tv som upprttat profilen tillsammans med spanings- ledaren Hans lvebro, tillika den ansvarige fr polisutredningen mot Christer P, muntligt fredrog rendet och profilen fr utredare vid FBI, som sedan avgav likaledes muntliga omdmen, synpunkter och rekom- mendationer, som sedermera i delar inarbetades eller omnmndes i GMP. Detta var enligt vr mening en dlig lsning. I sjlva verket an- vndes FBI snarast som rdgivare under arbetets gng, vilket inte var fel i och fr sig, men det innebar inte en granskning, som kunde bota den identifierade svrigheten. Expertkonsulter av detta slag borde antingen ha tagits in frn brjan, fr att gra sjlva profilarbetet. Det synes, att dma av vad Robert Ressler uppgav fr kommissionen, ha varit fullt mjligt. Eller ocks borde de ha ftt yttra sig ver en frdig, versatt produkt. Som saken nu genomfrdes fick profilfrfattarna och spaningsledaren tillflle att, under informella former, tillgodogra sig expertsynpunkter, som de dels infogade i profilen, dels kunde anvnda bl.a. fr att bedma om deras egna slutsatser var hllbara. Detta hade naturligtvis ett stort vrde och det lste problemet i s mtto att spaningsledaren fick underlag fr att fr egen del bedma profilens vrde. Men det lste inte det trovrdighetsproblem som kan sgas best i risken fr att PU kommit att utforma en profil som stdde den egna huvudhypotesen och visade att man gjort rtt hela tiden. I grunden r detta inte tv skilda saker. Nr det gller brottsanalyser och grnings- mannaprofiler innebr utredningsintresset att strsta mjliga objektivi- tet mste efterstrvas; det ger det bsta underlaget, och samtidigt den hgsta trovrdigheten. Enligt vr mening borde en grundligare analys av den svrighet, som Ulf sgrd redan inledningsvis pekade p, ha lett till ett anlitande av utlndsk expertis. Det var ju uppenbart att svensk polis saknade egentlig kompetens p detta omrde men att man vl knde till var kompetensen fanns. P samma stt som utlndsk expertis har anlitats vid underskningar av vapen, klder och kulor, hade det tett sig natur- ligt att ven hr anlita det bsta som fanns att tillg. Det borde i vart fall ha gjorts sonderingar i den vgen. Den profil som utfrdes kom nu att bli ngot bristfllig och, av Resslers synpunkter att dma, en aning amatrmssig. Det hade kunnat undvikas. Den stora frtjnsten med att anlita utlndsk expertis hade emellertid legat i att profilen, i enlighet med grundlggande principer fr GMP-arbete, hade kunnat utfras av ngon som var avskrmad frn kunskap om misstnkta grningsmn. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 915 Som det nu blev kom GMP att vidldas av en misstanke om att resultatet anpassats till de huvudhypoteser som tidigare hade etablerats i utredningen (jfr de kommentarer om GMP av Hans lvebro som terges nedan). RRV-experterna pekade p enskildheter i GMP, som ger tydliga associationer till Christer P:s person; det framstod enligt dem som om GMP skt gardera sig fr mjligheten att denne r grningsman. De exempel RRV-experterna lyfte fram, till vilka andra kan fogas, kan onekligen ge detta intryck. ven en del av det som Robert Ressler pekade p som mindre frenligt med den personlighetstyp profilen tecknar, var sdant som skulle kunna ses som en anpassning till Christer P. Det gller bedm- ningen att grningsmannen skulle ha vgletts av ett hat mot Olof Palme. Det trodde Ressler som framgtt inte, han talade i stllet om en fixering. Det gller ven bedmningen att grningsmannen r psyko- pat, vilket Ressler direkt vnde sig emot. En psykopat kan mycket vl ha ett frflutet med grova vldsbrott, som Christer P har, medan den typ profilen tecknar enligt Ressler inte kan antas ha en sdan bakgrund. Risken fr att den som gr en profil med kunskap om en misstnkt grningsman omedvetet eller medvetet lter sig pverkas av denna kunskap synes drmed ha materialiserats eller i vart fall illustrerats i GMP. Detta gller inte bara om profilen faktiskt blivit partisk, utan ven om den r alldeles korrekt. Vad som tydligt framgr r nmligen att vrdet av GMP minskar p grund av profilfrfattarnas frhands- kunskaper, och det gller alldeles oavsett om det frn profilsynpunkt frelegat saklig grund fr de bedmningar som p detta stt kan sgas associera srskilt till Christer P som person. I sjlva verket r detta ett lika stort problem i sammanhanget, dvs. risken att en alldeles riktig profil misstros p grund av att den som gjort profilen inte varit av- skrmad frn individkunskap som han inte br ha. Oavsett om profilen i detta fall r resultatet av en medveten eller omedveten anpassning till utredningsarbetet i vrigt eller inte, illustrerar frfaringssttet allts vikten av att inte utfra ett profilarbete p detta stt, eftersom man d inte kan visa att man gjort vad man kunnat fr att avskrma sig frn pverkan. Andra invndningar som frekommit mot lmpligheten av att upprtta en grningsmannaprofil i detta fall r dels att metodens anvndbarhet skulle vara begrnsad till sexualbrott och seriemord, dels att ett statsministermord inte lmpar sig fr analys av detta slag. Ingendera invndningen synes vara generellt brkraftig. Det avgrande fr om det gr att gra en profil eller inte r den information som finns tillgnglig. Enligt de upplysningar kommissionen inhmtat, och som redovisats ovan, r den information som freligger betrffande mordet p Olof Palme fullt tillrcklig fr att gra en profil. Det br srskilt 916 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 noteras att den information som tillfrgade personer, svl Robert Ressler som utredarna vid FBI, drvid beaktade i princip inskrnkte sig till det som r knt och okontroversiellt frn mordplatsen. Av GMP att dma gllde detsamma vid PU:s konsultationer med FBI under arbetet med GMP. Arbetets resultat; den frdiga GMP GMP:s huvudslutsats r att mordet p Olof Palme inte genomfrdes av en konspiration av grningsmn. Denna slutsats synes inte ha ifrga- satts av ngon av de professionella bedmare som anlitats av PU vid arbetet med GMP och den har inte heller ifrgasatts av de experter vi vnt oss till i vrt granskningsarbete. De personer med vilka kommis- sionen diskuterat GMP:s slutsats i denna del har varit helt sam- stmmiga p denna punkt; analys och argument framgr i redogrelsen fr Robert Resslers redovisning fr kommissionen. RRV-experterna har pekat p svagheter i GMP:s argumentation nr det gller grningsmannens brist p professionalism. Vi instmmer i dessa synpunkter; argumentationen i GMP r i dessa delar ibland svag. Vi stller oss ven frgande till en del enligt vr bedmning spekulativa antaganden i brottsanalysen, t.ex. betrffande grningsmannens be- teende och betrffande flyktvgen. Det rr sig emellertid om omstn- digheter som inte r av betydelse fr den grundlggande slutsatsen, t.ex. hur grningsmannen hanterat vapnet efter grningen och hur han betett sig under flykten. Som framgr av referatet av RRV-experternas genomgng finns det ocks klara tendenser till verargumentation i GMP nr det gller den brist p professionalism som skall belggas. I det hnseendet har GMP-frfattarna gjort sin uppgift svrare n den kanske behver vara. Att helt utesluta mjligheten av en konspiration r t.ex. svrt, liksom att i snart sagt varje moment belgga att grnings- mannen agerat oprofessionellt, t.ex. nr det gller de tv avlossade skotten. Det krvs emellertid heller inte fr att n den slutsats som GMP redovisar. Drvid rcker det med att analysera helheten av det som gt rum p mordplatsen. En sdan analys talar s pass tydligt emot ett planlagt attentat, att man betrffande informationen i vrigt, som merendels r mer eller mindre osker, kan inskrnka sig till att ska efter fakta som talar emot denna slutsats. Det finns f fakta av det slaget. Ett sdant faktum r naturligtvis det ovedersgliga frhllandet att grningsmannen kom undan. Av intresse r hr det som framkom vid kommissionens diskussion med Robert Ressler, nmligen att det r en mycket osannolik hndelse att en grningsman av det slag profilen SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 917 tecknar skulle kunna lyckas genomfra en flykt p det stt grnings- mannen i detta fall gjorde. Ressler hnvisade hr till slumpen, men medgav att det frhllandet att grningsmannen undkom p det stt han gjorde var ngot som i och fr sig talade emot profilens riktighet. Detta kullkastar enligt vr mening inte den grundlggande slutsatsen, men en analys som i ett visst betydelsefullt avseende mste fyllas ut av slumpen som frklaringsfaktor r uppenbarligen inte utan svaghet. GMP:s huvudslutsats r inte ngot som det krvs en grnings- mannaprofil eller ett GMP-arbete fr att komma fram till. Den utfaller i stllet som resultat av en visserligen komplex men nd ordinr faktaanalys eller brottsanalys och det r ocks s det r redovisat i GMP. Att slutsatsen faller ut s tydligt redan vid en vanlig analys av tillgngliga fakta, understryker det vi framhllit tidigare, nmligen att en sdan dokumenterad analys kunde och borde ha gjorts mycket tidigare i utredningsarbetet. Det faller utanfr vrt kompetensomrde att gra sjlvstndiga bedmningar av profileringsarbetets professionalism och sjlva profi- lens trffskerhet. Vi hnvisar i den delen till redogrelsen i det fregende fr de synpunkter vi inhmtat, synpunkter som skerligen tl att diskuteras och kompletteras. verhuvudtaget finns det skl att sga ett varningens ord rrande en i GMP-metoden icke utbildad och frfaren persons mjlighet att gra bedmningar p detta omrde. Flera delar av GMP-metoden och dess tillmpning i enskilda fall prglas av en frfrisk enkelhet, ytligt sett. Att dela in brott och mnniskor i kategorier av organiserat och oorganiserat (kaotiskt) kan t.ex. te sig som ngot okomplicerat och fr den intresserade lekmannen genomfrbart. Ett studium av litteraturen kring profiling visar att det inte alls r s enkelt, tvrtom, det kan ofta te sig som ngot gtfullt, som i bsta fall kan begripas av den som sjlv lnge sysslat med de svrt aparta mnskliga beteenden det alltsomoftast gller. Det torde omvnt ven vara ltt att bli verdrivet skeptisk, t.ex. till frutsgelser om var en helt oknd grningsman kan antas bo, hur han ser ut, vad han har fr hobbies, om han har syskon etc. Litteraturen i mnet innehller emellertid flera exempel p att profiler av detta slag visat sig pfallande riktiga. Att rtt person med erfarenhet, intui- tion och metodologisk kunskap kan gra fr spaningsarbetet vrdefulla frutsgelser om en oknd grningsmans person synes tydligt, men tyngdpunkten torde i hg grad ligga p det frstnmnda: rtt person. Att metoden, anvnd p rtt stt, r vrdefull ter sig fr oss allts tydligt. Vi anser det befogat att den kommit till anvndning i denna utredning, men i likhet med den grundlggande analysen hade det varit nskvrt att GMP-arbetet hade gjorts lngt tidigare. I det sena skede projektet nu genomfrdes har profilen i ngon mn ftt rollen av ett 918 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 facit i utredningen. Det r emellertid just den funktion en traditionell grningsmannaprofil inte skall ha. En gngse grningsmannaprofil tecknar den mest sannolike typen av grningsman, som utredningen har att i frsta hand inrikta sina spaningar mot. Det r med andra ord ett prioriteringsredskap i en situation dr det finns fga eller inget att g p. Nr en eller flera misstnkta vl identifierats har profilen vsent- ligen spelat ut sin roll; utredningen vergr d till bedmning och insamling av vanlig bevisning. Sjlva profilen saknar bevisvrde. Sklet till att en profil saknar bevisvrde r att den grundar sig p sannolikhetsbedmningar. Det frhller sig drvid p samma stt med grningsmannaprofiler som med analyser grundade p statistik: de bevisar ingenting i det enskilda fallet. Att en misstnkt som typ fram- str som aldrig s sannolik som grningsman innebr inte att han ocks mste vara det; den faktiske grningsmannen kan i det enskilda fallet som typ vara i princip hur osannolik som helst. Att gra en profil i efterhand r drfr, med Robert Resslers uttryck, som att spnna krran fr hsten. Dremot kan man, som bde Ressler och FBI-utredarna framhll, gra motsvarande arbete i form av personality assessments. Det innebr allts att man testar den typ av information som anvnds i GMP-arbete mot en viss misstnkt individ, fr att bedma sannolikheten av att han som typ motsvarar grnings- mannen. P grundval av resultatet kan polisen gra sina fortsatta priori- teringar och kanske ocks f uppslag till spanings- och utrednings- insatser. Till missfrstnds undvikande vill vi avslutningsvis ppeka, att vi inte har kommit att hysa ngon vertro till GMP-metoden eller de expertomdmen vi i sammanhanget tergivit. Som framgtt anknyter GMP-metoden till det kriminalpolisira yrkets traditioner. Fr dem som lnge gnat sig t kriminalpolisarbete kan GMP-metoden skerligen te sig som nytt vin i gamla lglar. Vi anser fr vr del inte att vare sig den grningsmannaprofil som utarbetats i detta rende eller de anslutande omdmen om den som vi inhmtat ger ngon sker kunskap om mordet. Vad vi emellertid finner positivt r den systematiska doku- mentation av det analytiska arbetet som GMP-metoden introducerar. Vrt intryck r att den drvidlag fyller en funktion, som svensk polis har behov av. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 919 7.2 Palmeutredningens tgrder i anledning av GMP 7.2.1 Allmnt Vid utfrgning infr den tidigare Palmekommissionen tillfrgades dvarande spaningsledaren Hans lvebro om vilken betydelse GMP hade haft fr spaningsarbetets inriktning. Han svarade p fljande stt. 38 Ja, p ngot stt fick vi en bekrftelse d i spaningsledningen p att det vi sjlva hade trott hela tiden, efter att ha tagit del av materialet, det anser andra ocks. Drfr kunde vi d s p ngot stt officiellt sga, att nu tnker vi inte lgga ner ngot mer arbete p den hr konspirationsbiten utan nu satsar vi alla vra resurser p det som vi tror r lsningen eller dr lsningen finns. Vid utfrgningen kommenterade Hans lvebro ocks det arbete PU utfrde i anledning av GMP. Enligt Hans lvebro var det en person som omedelbart tilldrog sig PU:s intresse i anledning av GMP, nmligen GA (se p. 1 p GMP-kontrollistan nedan). Bakgrunden var de uppgifter som lmnats av FBI om att grningsmannen skulle kunna tnkas infiltrera utredningen genom att lmna tips och liknande. GA hade betett sig just s. PU inriktade sig drfr p detta uppslag, vilket ven ledde till uppmrksamhet kring GA i massmedia. P frga om hur mnga av dem som PU intresserat sig fr i anledning av GMP som vid utfrgningstillfllet (dvs. i september 1995) fortfarande var intressanta i utredningen svarade Hans lvebro att det i princip var en person, men att det ven fanns ett antal andra dr det kunde terst kontrolltgrder. Inga namn nmndes. Hans lvebro fick vid detta tillflle ven frgan i vad mn GMP passade in p Christer P. Han svarade enligt fljande. Jag tror inte att vrat svenska GMP-folk tycker att han passar in riktigt s dr direkt, men (han r) tnkbar. Men FBI anser ju att det r mycket troligt att det r s. Nr vi var dr och drog den svenska brottsanalysen och profilen --- fr FBI-folket, s sa dom ju att vi vet ju att det har varit en person som har varit mycket misstnkt och ven talad och friknd, kan ni inte bertta om honom. Och eftersom Janne Olsson och Ulf sgrd inte hade tittat p detta s fll det p mig att bertta om detta. Och efter det s ansg dom ju att det r mycket troligt att det r grningsmannen. Men det r ju utifrn en jag var inte frberedd p ngot stt, utan --- den 38 Den tidigare Palmekommissionens utfrgning med Hans lvebro den 28 september 1985. 920 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 information jag lmnade fick jag allts ta ur minnet, fr vi hade ingen dokumentation med oss om honom. P frga vad det var i GMP som direkt kunde tala emot Christer P som grningsman svarade Hans lvebro att dennes narkotika- och alkohol- missbruk inte riktigt stmde med de erfarenheter och de exempel man har i historien om den hr typen av attentatsmn. 7.2.2 tgrdslista I anledning av GMP beslt PU att med denna som utgngspunkt frska att svl i utredningsmaterialet som p annat stt hitta personer med egenskaper som verensstmde med profilen. Fr att stadkomma detta upprttades inom spaningsledningen en tgrdslista avseende sdant som skulle gras. Dr angavs bl.a. fljande. En inventering av frn GMP-synpunkt tnkbara personer i PU- materialets avsnitt D, G och I, dvs. allmnna tips, farliga per- soner och vapen. Denna inventering skulle, liksom vriga t- grder, fokuseras p personer med anknytning till brottsplatsens nr- omrde. Genom olika register skulle man frska f fram uppgifter p ensamboende tnkbara personer inom mordplatsens nromrde som inte redan frekom i PU. Drvid skulle kontakt tas med olika myn- digheter ssom socialdistrikt 1 m.m. Genomgng av hotbreven (ca 100 uppslag) och tokbreven och om mjligt en identifiering av anonyma brevskrivare. Motsvarande upp- gifter, dvs. hot- och tokbrev rrande Olof Palme skulle infr- skaffas frn skerhetspolisen. Genomgng och kompletterande bearbetning av de ca 95 personer som erknt mordet. Utvidgade registerkontroller p tnkbara personer, innebrande t.ex. att civilstnd, slktingar, arbete, skolutbildning och vapenlicenser skulle kontrolleras. Kontroll med skerhetsansvariga inom regeringskansliet och med socialdemokratiska partiets kansli om man dr sttt p personer som skulle kunna stmma in p grningsmannaprofilen. Kontroll av personer som visat ett onormalt stort intresse fr utred- ningen. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 921 Frhr med Olof Palmes livvakter fr att inventera eventuella inci- denter som intrffat i Olof Palmes nrhet, f en beskrivning av hans vanor och frska f fram iakttagelser av personer som brukade dyka upp i hans nrhet eller vid hans olika framtrdanden. En fortlpande kontroll och uppfljning av insamlat bildmaterial frn Olof Palmes olika mten. En granskning av Christer P i frhllande till GMP och d i frsta hand genom en kontroll av dagbckerna. Eventuellt en frnyad granskning av personer som haft permissioner eller varit frsksutskrivna frn psykiatrisk klinik. Utredningstgrderna ovan frdelades p olika enheter. Registeren- heten fick t.ex. i uppgift att ta fram en lista p samtliga personer som erknt mordet, att utifrn grningsmannaprofilen frska skapa en synonymlista som underlag fr skning i registrerat material och att frska att skapa ett skbegrepp fr frndrat efterbeteende. Frhrs- enheten delades in i grupper dr varje grupp fick i uppgift att g igenom vissa avsnitt i PU-materialet frn GMP-synpunkt. ven sker- hetspolisen engagerades, bl.a. med att frska ta fram uppgifter p personer bosatta inom Stockholms tullar som fanns i skerhetspolisens material och som kunde stmma in p GMP. De nmnda utredningstgrderna genomfrdes i huvudsak under vren 1994. Drefter lmnade respektive enhet in frteckningar ver namn p tnkbara personer som aktualiserats. PU upprttade p grundval av detta tv olika aktivitetslistor, en GMP-kontrollista och en GMP-objektlista. GMP-kontrollistan upptog alla tnkbara personer som hade aktualiserats och dessa blev sedan freml fr en srskild kontroll dr verensstmmelsen mellan personen i frga och grningsmanna- profilen undersktes. Personer som stmde vl in p grningsmanna- profilen benmndes GMP-objekt och gjordes till freml fr frdjupad utredning. GMP-kontrollistan kom att uppta 86 punkter, med individer som kunde vara av intresse. 39 En del av dem var oidentifierade. Sex personer kom sedermera att bedmas som GMP-objekt. I januari 1996 var 73 personer p kontrollistan bedmda och av- frda ur utredningen. Av de terstende hade tre klassats som GMP- objekt. Drefter har ytterligare personer avfrts frn kontrollistan. 39 En punkt upptog en strre grupp, dr de individerna gicks igenom och i fre- kommande fall frdes upp p listan. Listan innefattar ven vissa dubbleringar. 922 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 7.2.3 Genomgng av GMP-kontrollistan Kommissionen har gtt igenom de uppslag som berr personer som fanns upptagna p den ursprungliga GMP-kontrollistan. 40 Personerna p listan och de uppgifter som frekommer om dem redovisas hr i kort, komprimerad sammanfattning, som en illustration till utred- ningsarbetet. Dr ej annat framgr har PU inte ansett sig ha skl att g vidare med uppslagen. 41 1. Avvikande man som lmnat uppgifter till utredningen (GA). I april 1986 kontaktade GA polisen. Han berttade att han sett Olof och Lisbeth Palme p mordkvllen under deras promenad sderut p Sveavgen. I samband med det hade han, nr han passerat Adolf Fredriks kyrka, hrt ngot som gjort att han hajade till. Han hade sett en mrk gestalt som frsvann p kyrkogrden. GA hade drefter kontakt med utredningen vid ett par tillfllen. I ett frhr 1989 ndrade han sina uppgifter och berttade att han sett Grandmannen, efter- fljandet och sjlva mordet. Han deltog vid en konfrontation dr Christer P ingick men kunde inte peka ut ngon. GA bodde ensam i Stockholms innerstad relativt nra mordplatsen. Han var vid tiden fr mordet sjukskriven. I frhr hade han uppgivit att han p mordkvllen haft en mrkbl tckjacka och stlbgade glasgon p sig. PU hll ett nytt frhr med honom i mars 1994. Han var d arbetsls. GA bertta- de vid detta tillflle spontant att tidigare uppgifter varit ett falsarium. Han hade ljugit fr att sjlv hamna i centrum. Vid tiden fr mordet satt han hemma och tittade p TV. Han berttade att han tidigare hade blivit dmd fr att ha blottat sig. 2. Psykiskt strd person med anknytning till EAP. I februari 1989 inkom ett anonymt tips till PU enligt vilket NN, som var medlem i EAP, hade mrdat Olof Palme. NN hade hrts i december 1991. Han uppgav d att han varken var eller hade varit medlem i EAP. Han mindes inte vad han gjort p kvllen d Olof Palme mrdades. Han visste dremot att han kommit hem vid midnatt och att han ftt veta ny- heten genom en radioutsndning. NN var frtidspensionerad och bodde i en frort utanfr Stockholm, ensam i den villa som frldrarna haft. En kvinnlig bekant till NN hrdes i februari 1994. Hon uppgav att 40 Uppgifterna r spridda p skilda uppslag; de uppslag som hrde till GMP- kontrollistan r allts inte sammanfrda. Materialet r betrffande mnga av personerna mycket omfattande. De rubriker som r satta i kursiv stil r vra. 41 De personer som frekommer p annan plats i vr redovisning r betecknade GA, GB, etc., medan de som inte frekommer p annan plats i vr redo- visning betecknas NN, den utpekade mannen eller liknande. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 923 NN visade ptagliga personlighetsstrningar. Han var folkskygg, mycket aggressiv och oberknelig. Vid tiden fr mordet brukade han bra en mrkbl tckjacka och tjocka glasgon. I februari 1994 hrdes ocks en polis som stoppat NN nr denne var ute och sprang mitt i natten. Polismannen bekrftade kvinnans uppfattning om personlig- hetsstrningar. Under en tid 1994 bedrevs viss spaning mot NN. I nya frhr med honom i mars 1994 medgav han att han haft visst samrre med EAP, dock inte vid tiden fr mordet. Enligt kontroll med skerhetspolisen var han inte knd dr. I rendet finns en av PU upp- rttad promemoria frn mars 1994, dr NN beskrivs som undfallen, klen och tafflig och fga fretagsam. Han bedms sakna kurage fr att utfra ngon form av vldshandling och d icke minst bege sig till Stockholms City och frva ett mord p ppen gata infr andras gon. 3. Man iakttagen p mordplatsen rsdagen 1994 (GB). GB kom till PU:s knnedom genom den bevakning av mordplatsen och gravplatsen som skedde den 25-28 februari 1994. GB iakttogs d vid tv tillfllen. Vid det frsta tillfllet fretogs personkontroll, varvid han identifie- rades och upplystes om att han skulle komma att kallas till frhr i PU. Vid det andra tillfllet upptrdde han mycket underligt vid mord- platsen. GB bodde vid tiden fr mordet i en lgenhet i Gamla stan. I ett frhr i maj 1994 uppgav GB att han tillflligt arbetade p ett statligt mbetsverk belget nra mordplatsen och att han p vg till och frn arbetet brukade passera i dess nrhet. Han uppgav att han troligen hade varit hos vnner utanfr staden under mordkvllen. Efter flera turer bekrftades dessa uppgifter (GB vgrade uppge namnen p de personer han beskt) av vnnerna i maj 1996. GB har bedmts vara ett s.k. GMP-objekt. 4. Psykiskt strd man med arbetsplats i mordkvarteren. I november 1988 tipsade en person PU om NN. Denne sades vara rttshaverist och skulle vid tiden fr mordet ha arbetat p Sveavgen nra mordplatsen. Tipsaren uppgav att NN utseendemssigt var lik Christer P, att han var psykiskt sjuk och att han sjlv psttt att han varit p sitt tjnsterum p mordkvllen. I januari 1992 hrdes NN. Han uppgav att han troligen hade varit ensam i hemmet i en frort vid tidpunkten fr mordet. I februari 1992 inkom ett tips frn en lkare som berttade att han hade en patient som hade bott eller arbetat i nrheten av mordplatsen vid tiden fr mordet. Patienten led av en srskild sorts schizofreni, vanlig hos attentatsmn vid denna typ av brott. Patienten hade viss vapen- kunskap, var otroligt lik Christer P och hade en srskild gngstil som berodde p en hjrnskada. Patienten visade sig vara identisk med den hos PU tidigare knde NN. NN hrdes p nytt i september 1993. Han berttade d att han hade psykiska besvr, innebrande bl.a. obehags- 924 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 knslor vid folksamlingar. PU har ven hrt arbetsgivare och andra. Uppgifterna om att NN skulle vara rttshaverist har inte bekrftats. 5. Psykiskt strd man boende i mordkvarteren. Dagen efter mordet inkom ett tips frn en person som den 24 februari hade sttt p en flicka i en port p en gata nra Sveavgen i mordkvarteren. Flickan hade skrikit att en man i en av lgenheterna var tokig. Personen hade fljt med flickan till lgenheten fr att hmta hennes tillhrigheter och drvid trffat en man, NN, i 35-rsldern som gjort ett frskrckligt intryck. Den 2 mars 1986 inkom ytterligare tips frn flickans f.d. svr- far. Han berttade att NN var knd fr vldshandlingar och bodde nra mordplatsen. I september 1988 hrdes flickan frsta gngen. I mitten av november 1991 hrdes NN. Han berttade att han hade psykiska problem. Han hrde rster och hade vistats p mentalsjukhus vid tv tillfllen. P mordkvllen hade han varit p 21-frestllningen p bio- grafen Sandrews p Kungsgatan. Han hade promenerat dit och drvid passerat utanfr biografen Grand. Hem hade han kt tunnelbana. Vid denna tid hade han mycket kontakt med rsterna. De sade till honom att polisen skulle beskjuta honom. Han var drfr rdd. Vidare berttade han att han var s.k. nattvandrare. Han knde sig motarbetad av svenska myndigheter. I en promemoria, upprttad av PU i november 1991, uppges att NN vid tiden fr mordet var efterlyst efter beslut om tvngs- omhndertagande p grund av psykisk sjukdom d det kunde miss- tnkas att han var uppenbart farlig fr annans personliga skerhet. Han antrffades i sin bostad och frdes till sjukhus fr vrd. I december 1991 hrdes tv lkare som behandlat honom. Den ene sade sig aldrig ha uppfattat mannen som farlig. Den andre sade att mannen i och fr sig var farlig men att han inte trodde att denne var intressant fr PU, framfrallt eftersom han inte skulle vara kapabel att lmna platsen efter att ha begtt en sdan grning som att skjuta statsministern. 6. Privatspanare. NN r inom PU knd som privatspanare och har troligen av detta skl hamnat p listan. Han frekommer i en mngd uppslag, vari han ger olika rd till PU. 7. Anonym brevskrivare som ett flertal gnger tillskrivit Olof Palme. Vid en kontakt med den person i regeringskansliet som haft hand om Olof Palmes skriftvxling erinrade vederbrande sig i april 1986 en man som haft ett patologiskt intresse fr Olof Palme. Mannen hade i flera r skrivit brev till Olof Palme och under ett visst namn, hr frkortat G, framfrt olika budskap. Det sista brevet kom i december 1985 och G framfrde dr att han var glad fr att Tage Erlander ftt d lycklig. Flera uppfljningsfrhr genomfrdes och 1991 lyckades man identifiera G. Med anledning av GMP kontrollerades i maj SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 925 1995 de brev som G Skickat. Frn regeringskansliet uppgavs drvid att han i breven varit positivt instlld till Olof Palme. G undersktes ven p annat stt men eftersom inget av intresse framkom avfrdes han. 8. Avvikande man som uppgett sig vara gonvittne till mordet. NN kontaktade i december 1988 polisen och berttade att han varit tio meter frn mordplatsen nr mordet intrffade. Vid ett par frhr i januari 1989 hrdes han detaljerat om sina iakttagelser. Han vallades p mordplatsen och vidhll d att grningsmannen frsvunnit genom en bastant mur. Han berttade att han varit intagen p mentalsjukhus fr psykiska problem. Vid ett besk hemma hos NN konstaterade polisen att han levde ensam i en vansktt lgenhet i en frort. I mars 1994 gick PU igenom uppslaget p nytt och konstaterade att NN:s berttelse uppenbarligen var oriktig. Bedmningen var att han helt borde uteslutas som tnkbar grningsman eftersom han var fr tokig och fr nedgngen. 9. Man som lmnat uppgifter och sedan erknt mordet. I mars 1986 hrde en reporter av sig och berttade att hon samtalade med en man som hade uppgifter att lmna om Palmemordet. Reportern ville ha samtalet sprat. Ett r senare tog sammen man kontakt med Anna-Greta Leijon fr att lmna vissa uppgifter om mordet. I anledning av denna kontakt uppskte polisen honom. Drvid konstaterades att han var en alkoholiserad stackare. Han berttade vid besket att det var en av Olof Palmes sner som skjutit Olof Palme.Ytterligare ett tips om mannen inkom under 1987. I november 1987 tog han sjlv kontakt med PU och erknde att det var han som var mrdaren. Vid ett frhr samma dag brt han samman och sade att allt varit en stor lgn. Vid en registerslagning som gjordes senare fanns en notering om att mannen var psykiskt sjuk och dmd fr vldsbrott. 10. Psykiskt strd, numera avliden man som infr bekanta erknt mordet. I januari 1987 lmnade en f.d. arbetskamrat till NN ett tips om att NN, som varit intagen p psykiatrisk klinik och haft mycket vapen i sin lgenhet, hade varit i Stockholm vid tiden fr mordet och dr slt en revolver till en namngiven person i Sollentuna. Vid ett senare frhr med den f.d. arbetskamraten uppgav denne att NN berttat fr honom att det var han som mrdat Olof Palme. Drefter hlls ett flertal frhr med NN, den f.d. arbetskamraten, NN:s dotter och andra bekanta till honom. Flera av de hrda personerna uppgav att NN ljg mycket. En lkare som haft NN som patient uppgav att denne hade en avvikande personlighet, att han var kronisk alkoholist och mytoman, men inte vldsam samt att det var osannolikt att han skulle kunna ha haft med 926 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 mordet att gra.Vid ett frhr i augusti 1987 erknde NN att allt han sagt till sin frre arbetskamrat var lgn och att han bara velat gra sig mrkvrdig och skoja lite. NN avled av en hjrtinfarkt 1988. Drefter har PU kontrollerat den namngivne personen i Sollentuna, som visade sig inte existera. 11. Nynazist. I augusti 1988 lmnade en anonym person tips om en man som bodde p stermalm och var medlem i en nynazistisk organisa- tion. Mannen hrdes drefter. Han frnekade att han var medlem i ngon sdan organisation och uppgav att han p mordkvllen beskt en kamrat. Kamraten bekrftade uppgiften och berttade att den utpekade mannen hade lmnat honom vid kl 23.30. I december 1994 gjordes slagningar p mannen och dennes kamrat. Inget av vrde framkom. 12. Kuf p fik som erknt mordet. I januari 1992 inkom ett tips frn en person som beskt ett fik p Vanadisplan vren 1986. Dr hade det suttit en man en riktig kuf och pratat rakt ut i luften. Mannen hade psttt att han mrdat Olof Palme och att Olof Palme gjort ngot mot hans grupp. Uppgiftslmnaren och kafts garinna hrdes men inga uppgifter som gjorde att mannen kunde identifieras framkom. 13. Granskning av 348 mn. Denna punkt p GMP-kontrollistan avser inte en misstnkt individ utan en grupp. Under sommaren och hsten 1986 gjordes en kontroll av kriminella personer i visst omrde i Stockholms city. Omrdet omfattade Gamla stan, Norrmalm och del av Vasastan. Efter tillstnd av Datainspektionen samkrdes SPAR (statliga person- och adressregistret) och PBR (person- och belastningsregistret). Samkrningen resulterade i en lista p 500 personer. Av dessa plockades mn dmda fr mord, drp, misshandel, olaga vapeninnehav, brott mot vapenlagen m.m. ut. Dessa uppgick till 348 st. Sammanstllningen ver de 348 mnnen registrerades i Palmebasen i april 1994. Drefter delades materialet upp p tv omrden, Gamla stan och City. Personer i City bearbetades sedan i parametrarna fdda 1936- 1956 och lngd 170-190 cm. Efter denna bearbetning terstod 71 personer. Dessa granskades manuellt. Granskningen ledde till att endast en person terstod fr vidare kontroll. Den personen terfinns under punkt 55. 14. Oidentifierad man som hotat kvinna med revolver. Dagen efter mordet hrde en kvinna av sig till polisen. Hon berttade att hon i mitten av februari promenerat p Birger Jarlsgatan i riktning mot Odengatan. Utanfr Grekiska kyrkan stod en man som, nr hon passerade, drog fram ett skjutvapen troligen en revolver vilket han riktade mot henne. 1994 hlls ett nytt frhr med kvinnan. Inga upp- gifter som ledde till att mannen kunde identifieras framkom. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 927 15. Palmefientlig man. Dagen efter mordet hrde en person av sig till polisen och berttade att han samma dag blivit uppringd av en kvinna, som hade sagt att hennes bror, som var nynazist och medlem i EAP, yttrat att Olof Palme skulle rjas ur vgen. Pfljande dag hrdes kvinnan. Hon berttade att hennes bror var ledare fr ett litet parti och att han yttrat att han ville bli statsminister. Dremot var det, enligt kvinnan, inte riktigt att han sagt att Olof Palme skulle rjas ur vgen. Drefter inkom i mars och brjan av april 1986 ytterligare tips om kvinnans bror. Bl.a. hrdes en person som uppgav att brodern i sam- band med en flyttning vren 1985 stulit ett vapen, som enligt senare uppgifter skulle vara ett gevr. Skerhetspolisen konstaterade efter fr- frgan att broderns engagemang i det aktuella partiet var knt. I en promemoria daterad den 28 mars 1986 uppgav en kriminalinspektr att han sttt p den aktuella personen i ett tidigare sammanhang. Han drev d ett fretag och var starkt Palmefientlig. Han var enligt kriminal- inspektren mycket lng och kraftigt byggd. Den utpekade mannen hrdes i april 1986. Han berttade att han och hustrun hade varit i utomlands vid tiden fr mordet. I november 1987 inkom ytterligare tips om honom. En person uppgav att hon sttt p mannen i september 1985. Han hade d yttrat vi skall ta kl p Palme. Uppgiftslmnaren hade ftt uppfattningen att detta skulle ske med vld. 16. Psykiskt strd man boende i innerstaden, vldsbengen m.m. Strax efter mordet fick polisen ett tips frn en anonym lkare som tipsade om en psykiskt sjuk man med motiv att mrda Olof Palme. Lkaren berttade om en patient som skt psykiatrisk vrd 1983. Patienten hade haft fantasier om vld och velat dda folk p stan. Han hade aggres- sioner mot staten. Enligt lkaren skulle han ocks ha innehaft vapen, vilket han blivit dmd fr. En tid efter det att han skt vrd hade han strypt sin flickvn. Motivet fr att dda Palme skulle, enligt lkaren, kunna vara att Olof Palme uttalat att han ville byta ut en svensk ambassadr med vilken NN var slkt. Frhr hlls drefter med NN och dennes moder. NN uppgav att han efter behandling var i mycket god balans. P frga vad han gjorde mordkvllen uppgav han att han var ensam i sin lgenhet p Kungsholmen. Modern uppgav i frhr att sonen numera var lugn, balanserad och sktsam. Den omtalade ambassadren var, enligt modern, en slkting p lngt hll. Kontakt togs ven med en verlkare p Sters sjukhus, varifrn NN var frsksutskriven vid tiden fr mordet. verlkaren berttade att han hade god kontakt med NN och att det aldrig slagit honom in att NN skulle kunna vara inblandad i mordet p Olof Palme. Vid rsskiftet 1993/1994 hrdes den anonyme lkaren p nytt. Han berttade bl.a. att patienten, som sannolikt hade ngon form av personlighetsstrning, 928 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 1983 sagt att han skaffat vapen i avsikt att skjuta statsministern eller annan hgt uppsatt person. Det som talade emot att NN skulle vara grningsman var, enligt lkaren, att denne fr det fall han var skyldig skulle velat f beundran fr sin grning, dvs. han skulle ha talat om saken. I maj 1995 frhrdes verlkaren p Sters sjukhus p nytt. 17. Man som beskt gravplatsen den 28 februari 1994. I samband med den bevakning och spaning som bedrevs den 28 februari 1994 upp- mrksammades en person som vid kl. 21.45 beskte gravplatsen. Personen berttade att han lagt blommor p graven. Han informerades om att det eventuellt kunde komma en kallelse till frhr infr PU. En registerslagning genomfrdes. 18. Personbil som krt frn mordplatsen den 28 februari 1994. I sam- band med ovannmnda bevakning/spaning togs registreringsnumret p en personbil som en person krt ivg i. Personen hade kommit ut frn ett mte som hlls i ABF-huset med anledning av mordet p Olof Palme. Den person som var registrerad gare till bilen blev drefter freml fr registerslagning. 19. Man som sagt sig vara bekant med Christer P. I februari 1994 inkom ett tips om NN. NN hade uppgivit sig ha tillgng till vapen och sagt att han hade arbetat tillsammans med Christer P. NN skulle ocks vara utseendemssigt lik Christer P och vid tiden fr mordet ha haft en komma, som gjort att han slpade ena benet efter sig. En register- slagning genomfrdes och ett fotografi infrskaffades (till synes ingen likhet med Christer P). 20. Avvikande man iakttagen p mordplatsen rsdagen 1994. NN iakt- togs den 28 februari 1994 i samband med den bevakning och spaning som bedrevs vid mordplatsen. Han observerades p frmiddagen stende i en port p Tunnelgatan 5. Han gick drefter bort till mord- platsen, tog upp ngot frn marken, hjde armen mot himlen, tittade uppt och hll ngon form av seans. NN efterfljdes frn mord- platsen till en tunnelbanestation, dr han identifierades efter att frst ha vgrat lmna personuppgifter. Han luktade alkohol och yttrade det r tv som drmt, du vet, kod nummer 220. 21. Man som beskt gravplatsen p rsdagen 1994. NN observerades den 28 februari 1994 ca kl. 20.30 nr han tillsammans med tre andra mn beskte gravplatsen. Registreringsnumret p den bil som mnnen kte i kontrollerades och bilen visade sig tillhra NN. Efter register- slagning togs i augusti 1994 telefonkontakt med NN. Denne berttade att han och vriga mn varit p frelsning p Livrustkammaren och drefter beslutat sig fr att beska Olof Palmes grav. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 929 22. Man som iakttagits p Sveavgen. Den 26 februari 1994 iakttogs i samband med spaning en man som stod i en portingng till hger om restaurang Sting p Sveavgen. Mannen kontrollerades och uppgav sig vara kock p restaurangen. Registerslagning fretogs. 23. Man som beskte mordplatsen p rsdagen 1994. I samband med bevakningen av mordplatsen den 28 februari 1994 upptcktes sent p kvllen en man ca 20-25 meter frn mordplatsen. Mannen iakttog en ceremoni som de privata Palmespanarna hll. Efter ceremonin tog mannen tunnelbanan, varefter han promenerade till en innerstadsadress. Dr kontrollerades han av polis. Mannen visade sig vara riksdagsman. Han uppgav att han knt Olof Palme relativt bra och att han drfr velat beska mordplatsen vid det klockslag d mordet begtts. Registerslag- ning fretogs. 24. Avvikande man vid mordplatsen p rsdagen 1994. Vid spaning den 28 februari 1994 observerades en man stende i korsningen Olofs- gatan/Olof Palmes gata. Han talade med sig sjlv och verkade psykiskt strd. Mannen berttade att han varit p bio samma kvll som Olof Palme mrdades. Genom inre spaning konstaterades att han var en enstring, som tidigare gjort sig skyldig till bl.a. misshandel och vld mot tjnsteman. Vidare framkom att han hade vistats p mentalsjukhus och till vrdpersonal 1988 yttrat att han p ngot stt knt sig in- blandad i mordet p Olof Palme. Utredningsmn beskte under vren 1994 flera gnger mannen i dennes bostad utanfr Stockholm. Den 28 februari 1995 kom han in till polisen mitt i natten. Det framkom d att anledningen till att han knt sig inblandad i mordet var att han ftt en radiosndare inmonterad i sig fr att polisen skulle kunna flja honom. Vid bevakning av graven samma dag observerades mannen igen. 25. Jugoslavisk man som tidigare dmts fr drpfrsk (GC). GC r en av de tv personer som klassificerats som GMP-objekt och som fortfarande r aktuella i utredningen. Uppslaget redovisas nedan. 26. Man som skrivit hotbrev. I brev stllt till Justitiedepartementet i augusti 1988 begrde NN ersttning frn svenska staten. Han uppgav att han p grund av stark terrorism och ofrdelaktig diskrimination blivit svrt sjuk, varfr han ville ha ersttning. Vidare ansg han att Olof Palme haft fr mycket vnsterpolitik. NN avslutade med Jag vill be att f hjlp av Er, fr jag inte vill gra ngon frnr i den nu- varande regeringen. Registerslagning fretogs i mars 1994. 27. Polisinformatr. I september 1988 kontaktade en knd informatr PU. Han uppgav att han i en tidning lst att Palmespanarna var intresserade av en viss signatur. Informatren berttade att signaturen 930 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 stod fr en firma som frslt svl legal som illegal elektronisk utrust- ning och som efter en tid frsatts i konkurs. Genom inre spaning erhlls uppgifter om att den aktuella firman varit knuten till en viss person som frekom i 1977 rs terroristutredning, dr bl.a. Krcher- ligan ingick. Vidare fick man fram att en annan person (upptagen som nr 28 p GMP-kontrollistan) efter konkursen hade hand om lagret av i frsta hand de komponenter som infrts i landet illegalt. Den personen hade tidigare dmts till ett lngvarigt fngelsestraff fr grovt narkotika- brott och olaga vapeninnehav. Han hade ven hrts i terroristutred- ningen och var misstnkt sympatisr till RAF. Personen i frga var inneboende hos informatren, inte s lngt frn mordplatsen. 28. Se fregende punkt. 29. Man som uppges ha uttalat sig htskt om Olof Palme m.m. I ett brev i december 1988 till Hans lvebro tipsade en anonym person om NN, som uttalat sig htskt om Olof Palme, umgicks med skinheads och troligen bodde p Roslagsgatan. Registerslagning fretogs i februari 1989. 30. Psykiskt sjuk man som erknt att han begtt mordet den 16 februari 1986. I december 1988 uppskte NN PU och framfrde att det var han som skjutit Olof Palme. Detta skulle ha skett den 16 februari 1986. NN var svr att f kontakt med och efter en stund ville han inte vidknnas sitt erknnande utan sade sig ha ftt en knpp nr han gick till polisen. NN bad drefter att f bli krd till psykiatrisk akutmottagning. Vid ett besk hemma hos NN tillsammans med lkare kort drefter verlmnade en granne ett brev skrivet av NN. NN uttryckte i brevet att han var vervakad av SSI, vilket en laserlampa bevisade. I mars 1989 hrde en syster till NN av sig och berttade att brodern varit intagen p psykiatrisk klinik en lngre tid. Brodern levde som en enstring sedan r tillbaka och knde sig frfljd av SSI/skerhetspolisen. Han hade vid ett tillflle frskt ta sitt liv. I ett avskedsbrev till systern hade han skrivit att han inte hade ett dugg med mordet p Olof Palme att gra. Drefter hrde systern av sig brevledes och berttade att hon frsttt att orsaken till broderns beteende var att han blivit trakasserad p den universitetsinstitution dr han tidigare arbetat. NN hrdes p nytt av PU i oktober 1995. Han ville d inte sga ngonting. 31. Man som liknar Christer P och som vgrat medverka i utredningen. I mars 1989 tipsade en kvinna om att hennes f.d. sambo kunde vara inblandad i mordet p Olof Palme. Sambon hade kommit hem frst tidigt p morgonen efter mordet. Han hade d berttat att han suttit p en restaurang nra mordplatsen. Han var, enligt kvinnan, alldeles vit och vldigt nervs. Ett par mnader efter mordet blev han allt mer SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 931 konstig och aggressiv. Han brjade ocks att dricka alkohol. Kvinnan hade, nr hon lmnade sitt tips, nyligen sett en bild p Christer P, som hon fann nstan identisk lik sin sambo. Han hade vid tiden fr mordet en grn militrrock som gick nedanfr stussen. Han hade fre jul 1986 plastikopererat nsan utan synbar orsak. Sambon var, enligt kvinnan, ca 180 cm lng, kraftigt byggd och hade en slpande gng. I augusti 1989 hrdes sambon. Han ville inte medverka vid frhr utan bitrde, p grund av tidigare dliga erfarenheter. Ett ombud meddelade drefter att mannen inte tnkte medverka vid ngot frhr. Chefsklagaren Anders Helin beslt i september att rendet skulle vila eftersom en annan person stod under tal fr mordet, dvs. p grund av att mlet mot Christer P pgick. I maj 1990 kallade PU p nytt sambon till frhr. Ombudet meddelade ven denna gng att hans klient inte avsg att medverka. Efter viss utredning frhrdes i maj 1991 en person p ett storfretag, dr mannen tidigare varit anstlld. Denne person berttade sedermera att fretaget under mordkvllen haft fest p restaurangen i ABF-huset p Sveavgen. Drefter hrdes andra personer p fretaget, men ingen kunde bekrfta att mannen varit festdeltagare. I maj 1995 skickade PU ett brev till mannen, dr denne ombads att ta sitt tidigare beslut att inte medverka under omprvning. Han avhrdes emellertid inte. I december 1995 tog Anders Helin p nytt del av rendet. Han beslt att det skulle lggas ad acta. 32. Avser samma person som nr 25 (GC). 33. Uppgifter om pstdd hgerextremist m.m. I juli 1989 hrde en per- son av sig till PU och tipsade om NN, som hade hyrt en villa av upp- giftslmnaren. NN hade vid ett tillflle under sommaren samma r sagt att han visste vem som mrdat Olof Palme. NN hade, enligt uppgifts- lmnaren, tillhrt en hgerextremistisk falang och hatat Olof Palme. Han var 179 cm lng, hade mrkt hr, mustasch, stirrande blick, slpande gng och hans beteende liknade en psykopats. NN hrdes i februari 1992. Han uppgav att han aldrig sagt att han visste vem som mrdade Olof Palme. Inte heller hade han tillhrt ngon hgerextre- mistisk falang. Vid tiden fr mordet hade han varit hemma med sin f.d. sambo. F.d. sambon hrdes drefter. Hon bekrftade att hon under aktuell tid bott ihop med NN men hon mindes inte vad de gjort mord- kvllen. NN kunde, enligt henne, inte gra en fluga frnr. Upp- giftslmnaren hrde under 1994-95 av sig ytterligare ett par gnger. 34. Man som ogillat Olof Palme. En kvinna hrde i mars 1987 av sig till PU och uppgav att hon sttt p en konstig man. Mannen hade sagt att han inte gillade Olof Palme. Han var 50-60 r, lng, smal, hade kort bl poplinjacka och rutig keps och sprang som en hind. Kvinnan 932 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 hrdes p nytt 1996. Hon lmnade d helt andra uppgifter betrffande grningsmannens lder och signalement m.m. 35. Oidentifierad man som mordkvllen spelat tvrfljt p Adolf Fredriks kyrkogrd. Ett par dagar efter mordet inkom uppgifter om en man som p mordkvllen ca kl. 22.30 setts p en gngvg p Adolf Fredriks kyrkogrd. Mannen hade varit kldd som en lodis och spelat tvrfljt. En uppfljning gjordes 1988 men ngra uppgifter som mjlig- gjorde en identifiering av mannen framkom inte. 36. Man boende i Vasastan. I februari 1990 lmnade en anonym person ett meddelande p polisens tipstelefon. Tipset gllde NN, boende i Vasastan. Signalementet p NN stmde, enligt uppgiftslmnaren, vl verens med grningsmannens. NN hrdes i december 1992. Han uppgav sig ha varit hemma p mordnatten. P frga om sitt utseende berttade NN att han var 172 cm lng, hade cendrfrgat hr och alltid bar glasgon. 37. Privatspanare som intresserat sig fr Claes Palme. En knd informatr kontaktade i april 1990 PU. Han hade ngra dagar tidigare observerat en man som frdades i en personbil med visst registrerings- nummer. Mannen hade frst kollat in drren dr Claes Palme (bror till Olof Palme) var bosatt. Drefter hade mannen via biografen Grand och socialdemokraternas lokaler p Sveavgen begivit sig till mord- platsen. Vid kontroll visade sig bilen gas av ett bilfretag. Den hade tidigare brukats av NN. NN frhrdes i december 1990. Han bekrftade ovanstende uppgifter och uppgav sig vara privatspanare. Han hade intresserat sig fr Palmemordet och den aktuella dagen gtt omkring och tittat lite. NN berttade vidare att han vid tiden fr mordet befann sig i landsorten. Vid ett tillflle 1996 ringde NN till PU. Han var alkoholpverkad och namngav en person boende i en frort ssom varande mrdaren. 38. Ensam man med uppgiven anknytning till Scientologikyrkan. I maj 1990 lmnade en man ett tips om NN. Denne sades vara en hngiven anhngare av Scientologikyrkan. Vid uppfljningsfrhr med uppgifts- lmnaren berttade denne att NN gjorde ett frvirrat intryck och verkade vara en ensling. Han hade en stirrande blick, korpulent kropp och framtlutad gng. NN hade dessutom vid ett tillflle suttit och borrat i ett handeldvapen, troligen en revolver. I december 1990 hrdes NN. Han berttade att det vapen han borrat upp varit en startpistol. Polisen hade tagit vapnet i beslag och han hade senare dmts fr olaga vapeninnehav. Mordkvllen hade NN varit hemma hos en kamrat. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 933 39. Ytterligare en privatspanare. NN frekommer i mnga uppslag i PU. Han framfr i dessa olika teorier om mordet. 40. Mystisk man. I oktober 1987 inkom en berusad kvinna till polis- huset. Hon uppgav att hon bodde granne med en man, som hon trodde kunde ha ngot med mordet att gra. Kvinnan hade tittat ut genom fnstret mordnatten vid midnatt. Hon sg d grannen komma springan- de i en halvlng mrk rock. Han stannade vid ngra jordfyllda blom- ldor som stod vid gatan. Kvinnan ville inte lmna namnet p grannen, men uppgav att han arbetade som vktare i polishuset. Med ledning av kvinnans uppgifter kunde mannen identifieras. En registerslagning skedde under 1991. 41. Psykiskt sjuk man som framfrt hot till familjen Palme. NN hade haft vissa kontakter med personer i familjen Palme och hade drvid framfrt underliga hotelser. NN hade ven under 1991 haft en del kon- takter med polisen. Han hade d upptrtt spnt och nervst samt upp- givit att mordet p Olof Palme varit ett barmhrtighetsmord, planerat inom familjen. NN hade kort efter dessa hndelser tagits in fr lkarunderskning. Han var mycket sjuk och beslut fattades om sluten psykiatrisk vrd. 42. Kuf i Vasastan (GD). Redan dagen efter mordet inkom till polisen ett tips rrande en allmnt frvirrad troligen psykiskt sjuk man. Mannen brukade observeras i Vasastan, dr han troligen bodde. Han var i 50-rsldern, knappt 180 cm lng och bar en bl tckjacka och keps. Mannen hade vid flera tillfllen kommit i samsprk med upp- giftslmnaren och han hade d bl.a. uttryckt att vi lever i ett fascist- samhlle. I mars 1993 hrdes uppgiftslmnaren p nytt. Han uppgav drvid att mannen vid ngot tillflle sagt att den dr jvla Olof Palme borde skjutas. Vidare berttade han att han d och d sg mannen. Han lovade att hra av sig vid nsta tillflle. I maj 1994 kontaktade uppgiftslmnaren PU. Han berttade att mannen just beskt en viss guldsmedsbutik och att han drefter promenerat till en viss adress dr han fr nrvarande befann sig. Utredningsmn frn PU ryckte ut och lyckades identifiera mannen som GD. Vid ett frhr sommaren 1994 uppgav GD att han varit sjukpensionerad sedan mnga r. Dagarna tillbringade han med att samla in tidningar och saker som var bra att ha. Enligt det protokoll som upprttats ver frhret var lgenheten belam- rad med tidningar och annat brte, varfr utredningsmnnen fick krypa in i lgenheten. GD berttade att han var avlyssnad av spo, KGB m.fl. Olof Palme hade han aldrig tyckt om. Mordkvllen hade han tillbringat i sin lgenhet. Nr han genom radioutsndning hade ftt reda p att Olof Palme var skjuten bestmde han sig fr att promenera till 934 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 Sabbatsbergs sjukhus fr att konstatera om det var sant. GD har be- dmts vara ett s.k. GMP-objekt. 43. Man lik fantombilden som strt Ingvar Carlsson. I oktober 1991 fick polisen ett tips om en man som, enligt uppgiftslmnaren, var skrmmande aggressiv och mycket lik fantombilden. Mannen skulle ha strt Ingvar Carlsson under ett valtal och d omhndertagits av sker- hetspolisen. Uppgiftslmnaren verlmnade till PU tv fotografier av mannen. Med ledning av fotografierna lyckades polisen identifiera mannen. Denne var knd hos skerhetspolisen. Han hade en slkting som inte ftt lmna det forna stblocket och han protesterade mot detta frhllande p olika stt. Vid en registerslagning 1992 framkom att mannen varit psykiskt sjuk och drfr intagen p mentalsjukhus. Vid ett frhr med honom samma r berttade han att han aldrig frskt ta kontakt med Olof Palme. Han kom inte ihg vad han gjort under mord- kvllen. 44. Palmefientlig man som vgrat medverka i utredningen. I februari 1992 inkom ett tips om en man, som bodde i nrheten av mordplatsen. Han hade, enligt uppgiftslmnaren, hsten 1988 visat stor aggressivitet mot Olof Palme. Han skulle vara en god skytt och ha anordnat en champagnefest p natten efter Olof Palmes dd. Efter register- kontroll, d det konstaterades att mannen hade licens p tre gevr, kallades han till frhr under februari 1993. Mannen vgrade emellertid att medverka och hnvisade PU till sin advokat. Kammarklagaren Per- Erik Larsson beslt den 30 mars 1993 att det inte fanns skl fr att hmta mannen till frhr. Drefter har PU vid ett par tillfllen frskt f mannen att medverka vid ett frhr. Det har inte lyckats. Under 1995 hrdes uppgiftslmnaren p nytt och viss inre spaning genom- frdes. Det visade sig att den utpekade mannen vid tiden fr mordet bott p en annan adress n den frst uppgivna, troligen p stermalm. 45. Psykiskt strd man som visat sig ha alibi. I oktober 1987 tipsade en lkare om NN. Lkaren hade haft NN som patient. NN hade sedan hamnat p mentalsjukhus. Enligt lkaren var NN mytoman och rtts- haverist. Drefter kom flera brev frn samme lkare. Brevens innehll samt det faktum att lkaren vid ett tillflle begrde att hos regeringen f ut den belning som utlysts till den som kunde lsa mordet tydde p att lkaren sjlv hade psykiska problem. NN hrdes 1990. Han uppgav att han mordkvllen varit hemma hos sin sambo och sina fyra barn. Sambon bekrftade dessa uppgifter. I februari 1992 hrde en man av sig till PU och tipsade om en bekant, sedermera identifierad som NN. NN hade hatat Olof Palme och uppgiftslmnaren hade uppfattningen att NN var kapabel att utfra vldshandlingar. Han var i 50-rsldern, SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 935 haltade, var lik fantombilden, hade en bl tckjacka av ldre modell och hade varit i city mordkvllen. Enligt uppgiftslmnaren skulle NN bo i ett frrd i en frort. Efter kontakt med polisen i den aktuella frorten identifierades mannen, som d allts visade sig vara den man som redan kontrollerats. 46. Ensamstende frtidspensionr. NN aktualiserades i PU i november 1989 d en berusad kvinna i ett telefontips uppgav att denne hade sagt att han skulle organisera ngonting som skulle f stora rubriker. Efter en registerslagning i januari 1996 hrdes NN. Han var frtidspensionerad och ensamstende. Han var tidigare straffad fr rn, misshandel m.m. men sade sig aldrig ha haft skjutvapen. Han hade aldrig sagt att han skulle organisera ngonting. Mordkvllen mindes han inte vad han hade gjort. 47. Psykiskt strd man som betecknats som farlig. NN aktualiserades i PU som ett resultat av grningsmannaprofilen. I en promemoria upp- rttad av PU i mars 1994 berttas om hur en lkare p en akutmot- tagning fr psykiskt sjuka 1981 anmlde till vldsroteln i Stockholm att han hyste allvarlig oro fr en patient, NN, som uttalat sig hotfullt om en viss polisman. NN hade berttat att han ngra r tidigare blivit stoppad av polismannen nr han i berusat tillstnd krde bil och han pstod sig drefter ha blivit misshandlad. NN hade sagt till lkaren att han skulle skjuta polismannen som hmnd. Han hade fr detta ndaml infr- skaffat ett vapen. Med ledning av lkarens uppgifter hade husrannsakan skett hemma hos NN, varvid ett avsgat hagelgevr och ammunition hittats. Under frhr med honom hade han vidhllit sina hotelser. NN dmdes fr hot mot tjnsteman och olaga vapeninnehav till tv mna- ders fngelse. Under 1990 upprepade NN sina hotelser mot polis- mannen men talades inte. I promemorian betecknas NN som farlig. Han var ogift, levde under oordnade frhllanden och stmde vl in p grningsmannaprofilen. I december 1995 hlls ett frhr med NN. Han uppgav att han varit hos en kamrat vid tidpunkten fr mordet. Kamraten hrdes drefter. Denne mindes inte om NN varit hemma hos honom vid ifrgavarande tidpunkt. 48. Schizofren man. Ett par dagar efter mordet inkom ett tips om en person, som beskrevs som ensamvarg. Personen stmde, enligt uppgiftslmnaren, vl in p grningsmannens signalement. Han var vapenintresserad, hade velat bli militr men bedmts vara olmplig och brukade skicka brev till statsrd. Enligt uppgiftslmnaren var mannen psykopatisk p ngot vis. En tid efter tipset beskte polisen den utpekade mannen, som bodde hemma hos sina frldrar. Frldrarna 936 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 berttade att sonen led av schizofreni. Enligt utredningsmnnen som hrde honom var han inte spnstig utan plufsig och slapp. 49. Man som hotat att dda Olof Palme. Under de frsta dagarna efter mordet inkom tre olika tips om NN. Denne skulle ha ftt sin son omhndertagen av myndigheterna och nyligen ha frlorat vrdnaden. Han skulle vara mycket hatisk mot det svenska rttssystemet och vid flera tillfllen ha uttalat att han skulle dda Olof Palme. NN hrdes tidigt i utredningen. Han avfrdes efter ngra veckor d det visade sig att han hade alibi fr mordet. Vid tidpunkten i frga hade han pratat i telefon med en kvinna i en ideell organisation. Kvinnan bekrftade detta. 50. Psykiskt sjuk man som upptrtt konstigt i samband med mordet (GE). I september 1988 kontaktade en polisman frn sdra Sverige PU. Polismannen hade varit p en semesterresa utomlands och d trffat p en person som under mordkvllen ftt ett konstigt samtal frn en arbetskollega. I februari 1994 erhll PU en promemoria upprttad av skerhetspolisen i Lule. En man hade vnt sig till skerhetspolisen och uppgett att hans svger hade vrdefulla upplysningar angende Palme- mordet. Svgern visade sig vara identisk med den person som den semestrande polismannen trffat. Enligt uppgiftslmnaren hade svgern och den f.d. svgerskan slt sin lgenhet i Stockholm till en person som var bekant med Olof Palme. Under mordkvllen hade svgern blivit uppringd av en kollega, GE, som frgat efter telefonnumret till Olof Palmes bekant. GE hade tidigare pratat om Olof Palmes svek. Han hade varit freml fr mentalvrd. Vid en registerslagning i mars 1994 framkom ocks att GE tidigare hade dmts fr bl.a. frsk till drp till sluten psykiatrisk vrd. Svgern, dvs. mannen som tagit emot sam- talet frn GE, hrdes och bekrftade ovanstende uppgifter. GE hade, enligt mannen, ltit frvirrad vid telefonsamtalet under mordkvllen. Nr mannen fick knnedom om statsministermordet hade han blivit orolig och ringt upp GE:s f.d. sambo. Hon hade tagit reda p att GE tillbringat mordnatten hos en person som bodde ett kvarter frn biografen Grand. GE:s broder hrdes drefter. Han berttade att GE tidigt haft alkoholproblem som utvecklats till manodepression och att han varit i mycket dligt skick vid tiden fr mordet, varfr han tagits in fr vrd ngra dagar drefter. Brodern uppgav ocks att GE frutom en kortare period 1992, under hela sitt vuxna liv haft helskgg. GE r en av de sex personer som har bedmts vara ett s.k. GMP-objekt. 51. Kriminell och psykiskt strd man med utprglat Palmehat (GF). GF har bedmts vara ett GMP-objekt. Uppslaget redovisas nedan. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 937 52. Revolvergare som satt i fngelse vid tidpunkten fr mordet. Kort tid efter mordet inkom flera tips om en man som skulle vara innehavare av flera revolvrar, hlster och walkie-talkie. Vid en registerslagning 1992 framkom att mannen 1985 hade dmts till fngelse fr rattfylleri. Mannen frhrdes och uppgav att han avtjnat fngelsestraffet vid tiden fr mordet. Uppgiften kontrollerades och bekrftades av personal p ifrgavarande anstalt. 53. Ful och farlig man. Ett drygt dygn efter mordet inkom ett anonymt tips om NN. Denne sades vara ful och farlig och ha rtt signale- ment. I oktober 1990 gjordes en registerslagning varav framgick att NN hade dmts fr misshandel och olaga vapeninnehav. Det olaga vapeninnehavet visade sig vid en kontroll avse ett armborst. 54. Tipsare som var lik Christer P. I april 1986 uppskte en knd f.d. gangster polisen fr att lmna tips om en annan person som skulle ha en revolver .357 Magnum i sitt bankfack. Personen skulle vara medlem i Nordiska Rikspartiet och ha berttat att han visste att mrdaren efter mordet gmt sig p vinden i Johannes kyrka. Han skulle dr ha glmt kvar tv brbara kommunikationsradioapparater. Med anledning av tipset genomskte polisen kyrkans vind utan resultat. I april 1995 tipsade en person som varit hemma hos uppgiftslmnaren PU om denne. Uppgiftslmnaren hade haft skottskert glas i lgenheten och han hade berttat att glaset skulle klara en 357. Enligt dessa uppgifter var den frste uppgiftslmnaren otroligt lik Christer P. 55. Butiksgare vid Grand. NN hittades vid den granskning av 348 mn som tas upp under nr 13 ovan. Han innehade en butik nra bio- grafen Grand. Vid kontroll visade det sig att man frn butikens fnster inte hade uppsikt ver biografen. 56. Man som bodde ganska nra mordplatsen. I mars 1994 inkom ett tips om en person som skulle ha varit boende ganska nra mordplatsen. Uppgiftslmnaren, som endast knde till mannens frnamn, uppgav att denne i omgngar vistats p mentalsjukhus och var en sjukpensionerad enstring med aversion mot myndigheter i allmnhet och mot Olof Palme i synnerhet. Mannen identifierades som NN och frhrdes. Han berttade att han var manodepressiv och led av ledgngsreumatism. Under mordkvllen var han ensam hemma i lgenheten. Efter TV:ns slut vid ca kl. 23.00 tog han en promenad runt kvarteret. P morgonen hade han blivit uppringd av sin srbo som berttat om mordet. Han hade tyckt bra om Olof Palme och aldrig innehaft vapen. Polisen hrde drefter NN:s srbo. Kvinnan uppgav att NN led av reumatism, som vid denna tid varit srskilt svr. Han skulle drfr, enligt kvinnan, 938 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 aldrig ha kunnat springa. Hon uppgav ocks att NN varit en stor beundrare av Olof Palme och att polisen mste vara fullstndigt fel ute. 57. Detta uppslag r identiskt med det som tas upp ovan under nr 32, dvs. samma som nr 25 (GC). 58. Kontroll av TV-program med minnesgudstjnst fr Alva Myrdal. Dagen efter mordet ringde en person och berttade att hans fru gjort en observation p TV under minnesgudstjnsten fr Alva Myrdal. Frun hade sett en man som stod och iakttog Olof Palme. Uppgiftslmnaren freslog att polisen skulle titta p TV-programmet. Ingen ytterligare dokumentation freligger. 59. Man med hatisk instllning till samhllet. Dagen efter mordet hrde en person av sig till polisen och tipsade om en man. Uppgiftslmnaren hade under 1983 beskt mannen i dennes dvarande hem utanfr Stockholm. Mannen hade d varit mycket hatiskt instlld till samhllet. 60. Vapenintresserad man med hatisk instllning till Olof Palme. I april 1986 inkom ett tips frn en anonym man om NN och en annan person. Dessa skulle vara rent livsfarliga, ha varit hatiska mot Olof Palme och pratat om att rja honom ur vgen. Uppgiftslmnaren uppgav att NN var innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum. Samma mnad inkom ytterligare ett tips om NN, som enligt uppgift alltid gick be- vpnad, var innehavare av ett grovkalibrigt vapen och vid ett tillflle visat upp ovanlig ammunition. Vid ett frhr med NN berttade denne att han var aktiv tvlingsskytt och hade licens p tta vapen, dock ingen Smith & Wesson .357 Magnum. Uppgiften att han brukade bra vapen var enligt NN felaktig. Mordkvllen hade han tillbringat tillsammans med sin f.d. fstm. Hon bekrftade NN:s uppgifter om mordkvllen. 61. Psykiskt strd man som avlidit. I februari 1994 lmnade en lkare ett tips om en patient. Denne hade behandlats av lkaren under 1985-86 fr smrtor och p grund av dessa hade han haft en ngot udda, haltande gng. Patienten hade varit mycket vldsbengen och labil och gett uttryck fr att han ville mrda Olof Palme. Efter mordet hade lkaren frgat honom vad han gjorde den 28 februari. Patienten hade d psttt att han varit inlagd p Danderyds sjukhus, psykiatriska kliniken. Lkaren hade kontrollerat denna uppgift och den visade sig inte stmma. Enligt lkaren hade patienten avlidit tre r efter mordet. PU kontrollerade lkarens uppgifter med Danderyds sjukhus. Det visade sig att patienten kommit in till psykiatriska kliniken den 26 februari men blivit hemskickad samma dag. Enligt Ulf sgrd, som bedmt patientens hlsotillstnd, r det helt klart att denne p grund av sin dliga kondition inte r tnkbar som grningsman. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 939 62. Otrevlig man vid valstuga. I februari 1994 kontaktade en kvinna polisen och berttade att hon i augusti september 1991 arbetat i en av socialdemokraternas valstugor i Sundbyberg. Vid ett tillflle hade en man kommit fram till henne och beskrivit hur det gick till i skottgonblicket nr Olof Palme skts. Mannen hade haltat och pmint om Christer P. Kvinnan uppgav att en viss polisman knde till mannen. Efter flera kontakter med polismannen kunde PU faststlla den ut- pekade mannens identitet. Enligt polismannen rrde det sig om en all- mnt otrevlig typ som antastade och hotade folk. 63. Psykiskt strd numera avliden man. Under detta uppslag finns en lista ver socialdemokratiska partidistrikt och arbetarekommuner med anstllda ombudsmn. I slutet av 1987 beskte polisen samtliga socialdemokratiska partidistrikt fr att samla in uppgifter angende olika extremister, rttshaverister, hatbrev, hotbrev, avhoppare m.m. Vid ett besk i Stockholm berttades om en person, NN. Denne var enligt uppgift psykiskt sjuk och frtidspensionerad. NN skulle ocks vara mycket vl insatt i vad som hnde i PU. Vid ett frsk att hitta NN i augusti 1992 fann man tio personer med detta namn boende i stor- Stockholm. I januari 1996 lyckades PU faststlla hans identitet. Det visade sig att NN avlidit 1989. 64. Uppgiftslmnare frn Slussen. I mars 1986 hrde en person av sig till polisen och berttade att han under mordnatten, ca kl. 02.30, befunnit sig under en trappa i Slussen. Han hade d observerat en man som kommit gende. Mannen hade burit p en systemkasse, som han efter att ha tittat sig omkring hade dumpat i vattnet. Kassen hade sjunkit som en sten och uppgiftslmnaren trodde att det mjligen kunde vara mordvapnet som lg i kassen. Uppgiftslmnaren vallades p platsen och fick peka ut var mannen kastat i kassen samt var han sjlv d befann sig. Uppgiftslmnaren hrdes drefter 1989 och 1992. 1989 uppgav han att mannen han sett hade en gngstil som vl verens- stmmer med Christer P:s. P frga berttade uppgiftslmnaren att han sjlv befunnit sig ensam i sin lgenhet fram till midnatt. 65. Mystisk hotellgst. I mars 1986 tipsade personal p ett hotell i innerstaden om en gst som bott p hotellet den 27 februari-1 mars 1986. Gsten hade under sin vistelse inte bddat upp sngen utan bara legat ovanp. All frtring hade skett p rummet. Den 1 mars hade gsten checkat ut frst efter upprepade psttningar. Av hotellkortet framgick att gsten troligen var bosatt p viss adress i Stockholms- trakten. I april 1986 kallades den utpekade hotellgsten till frhr. Kallelsen kom i retur eftersom adressaten avflyttat. Drefter gjordes under 1986-1988 olika frsk att lokalisera honom. I november 1992 940 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 lyckades man f tag p honom. Han berttade att han under aktuell tid inte haft ngon fast bostad utan flyttat runt mellan olika andrahands- lgenheter och ibland tvingats bo p hotell. Vad han gjorde eller var han vistades vid tiden fr mordet p Olof Palme mindes han inte. 66. Oidentifierad man som setts rusa in i port p Birger Jarlsgatan. En person anmlde i april 1986 att han befunnit sig utanfr en adress p Birger Jarlsgatan vid ca kl. 23.25-23.30 p mordkvllen. Han hade d sett en man komma springande och stanna vid andra sidan gatan. Efter att ha sett sig omkring gick mannen ver gatan och rusade in i en viss port. Enligt uppgiftslmnaren stmde mannens signalement vl in p NN som bodde dr. NN frhrdes och uppgav att han tillbringat mordkvllen p en restaurang tillsammans med en angiven person. Personen i frga frhrdes och bekrftade att han varit tillsammans med NN p mordkvllen mellan kl. 18.00-24.00. 67. Oidentifierad restauranggst som skrev jag r Olof Palmes mrdare p notan. I mars 1986 hrde personal p en restaurang i Stockholm av sig till PU. De hade haft en gst som hade lmnat kvar notan p bordet. P notan stod skrivet Jag r Olof Palmes mrdare, det r mig de letar efter. Men polisen r s lngt borta frn mig de kan vara. Men vad gr det om 100 r? Inget tror jag. Polisen frhrde den kvinna som serverat mannen. Hon uppgav att han var 27-35 r, hade mrkblont kort hr, mustasch, var smfet och plufsig samt kldd i en mrkbl tckjacka. Under 1995 hrdes kvinnan p nytt. Ocks en annan kvinna, som arbetade p restaurangen vid tillfllet, frhrdes. Hon mindes mannen som konstig och frvirrad. Han fll helt utanfr ramen som Palmes mrdare. Enligt kvinnan var han en stackare och det han skrivit var rent bg. 68. Falsk uppgift om man vid mordplatsen. En vecka efter mordet hrde en person av sig till polisen och uppgav att NN hade uppehllit sig vid mordplatsen vid tiden fr mordet. NN skulle bo p ett student- hem i nrheten. NN hrdes i maj 1986. Han berttade att han under mordkvllen varit p bio p Stureplan. Drefter hade han beskt en hamburgerrestaurang och sedan kt hem. Han hade inte befunnit sig p mordplatsen. Han hade dremot i ett reportage om mordet skrivit att han aktuell kvll beskt mordplatsen. Detta var dock inte med sanningen verensstmmande utan endast fantasier. Reportaget hade publicerats i en lokaltidning i en viss angiven stad. Polisen kon- trollerade drefter lokaltidningarna i den angivna staden. Ingen sdan artikel som NN nmnt hade publicerats. 1987 kom det via ett annat tips fram att artikeln publicerats i en tidning i en annan stad. 69. Detta nummer upptar samma uppslag som nr 8 ovan. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 941 70. Utlndsk man som ringt och tagit p sig ansvar fr mordet. Den 3 mars 1986 meddelade Sveriges generalkonsulat i Kln 42 att man ftt ett samtal frn en NN, som uppgivit att han mrdat Olof Palme. NN hade berttat att han var amerikansk medborgare, att han ftt 200 000 DM fr uppdraget och att han nu var p vg till Sverige fr att verlmna sig till polisen. Den 8 mars 1986 ringde en person som kallade sig NN polisen. NN talade engelska med utlndsk brytning och uppgav sig ringa frn Kln. Han hade sett en bild av grningsmannen i tysk TV och ville meddela att detta var fel eftersom det var han sjlv som var grningsman. Han berttade att han ftt 200 000 DM fr att utfra mordet. NN ringde ven den 9 mars. Den 11 mars underrttades polisens kontaktman i Tyskland fr att PU genom tyska polisen skulle f tipset underskt. 71. Oidentifierad man som fr lnge sedan talat om att skjuta Olof Palme. I mitten av mars 1986 hrde en kvinna av sig till polisen och berttade att hon tidigare sammanbott med en man, som var lik den s.k. fantombilden. Mannen hade tta r tidigare pratat om att skjuta Olof Palme. Han frsvann drefter och hade enligt vad hon hrt sedan bott p olika adresser i USA. Mannen skulle vara vapenutbildad. 72. Man som innehade tidningar om mordet. Ngon vecka efter mordet inkom ett tips frn en person som arbetade som chauffr. Denne person hade ett par dagar tidigare levererat mbler till en lgenhet i landsorten. I lgenheten lg anmrkningsvrt mnga tidningsartiklar om mordet. Personen som tog emot mblerna verkade konstig och var fordig. Nr han skrev ut en check som betalning fr mblerna var det i det nr- maste mrkt i lgenheten. Personen identifierades och en register- slagning skedde 1992. Denna utvisade inget av intresse. 73. Berusad, oidentifierad man med revolver. I juli 1988 anmlde en vktare att han under ett arbete p en restaurang i en ort i Stockholms nrhet i januari-februari 1986 avvisat en berusad man som haft en laddad revolver. Mannen hade sagt att han snart skulle utfra ett jobb med revolvern och drefter fallit i grt. Mannen hade nmnt att han var slaktare och bodde p en viss gatuadress. 1995 hrdes vktaren p nytt. Vid en kontroll av adressen samma r visade det sig att varken gatunamnet eller ngot liknande gatunamn fanns p den uppgivna adressorten. 74. Man som tidigare dmts fr drp. I november 1987 hrde en man som ville vara anonym av sig till polisen och berttade att han tidigt p 42 Enligt vad kommissionen inhmtat frn UD hade Sverige inget general- konsulat i Kln vid denna tid. 942 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 morgonen efter mordet sett en viss bil och en revolver Smith & Wesson. En person, NN, som dmts fr drp till tta rs fngelse skulle vara inblandad. Ett par veckor senare ringde den anonyma mannen p nytt och berttade att han den 2 mars 1986 sett NN komma brande p en pistol frn en bil som parkerats i nrheten av bostaden. Av en registerslagning 1991 framgick att NN 1986 dmts fr drp. I septem- ber 1992 frhrdes NN. Han uppgav att han nr Olof Palme mrdades var intagen p kriminalvrdsanstalt. Drefter vgrade han yttra sig. Vid en kontroll av om NN var intagen i kriminalvrdsanstalt vid tiden fr mordet p Olof Palme visade det sig att NN frigivits den 27 februari. 75. Psykiskt strd man som lmnat frvirrade uppgifter. I januari 1988 meddelade en person, NN, per telefon att han hade upplysningar att lmna angende Palmemordet och att polisen mste komma genast. Mannen lt psykiskt sjuk. Nr polisen anlnde till adressen stod NN med hustru och son ikldda ytterklder. NN uppgav att han fruktade fr familjens skerhet och vgrade sga ngot frrn familjen befann sig i trygghet. Polisen tog med hela familjen till polissstationen. Hustrun berttade att mannen varit orolig och konstig nda sedan han varit inne i staden under dagen. Nr han kom hem hade han sagt att han hade lsningen p Palmemordet. NN ville att minst fyra poliser skulle nrvara nr han frhrdes. Trots att detta ordnades vgrade han prata om inte hgste chefen fr palmeutredningen var p plats. S sm- ningom berttade han dock att det var Svartenbrandt och en anstlld p Sveriges Radio som lg bakom mordet. NN visade ptagliga tecken p rdsla och frfljelsemani och trodde sig kunna bli mrdad. Efter ett tag lugnade han ner sig och sade Jag tror det har slagit ver fr mig. Han skjutsades drefter hem tillsammans med familjen. 76. Man som upptrtt konstigt efter mordet. I november 1987 kon- taktade en person PU och berttade att en man, NN, betett sig underligt efter mordet. NN, som var klagare, hade varit mycket hatisk mot socialismen och sagt bl.a. att alla sossar borde skjutas. Uppgiftslm- narens moder hade fre mordet sllskapat ett tag med NN, men efter- som NN sedan betett sig s konstigt hade hon gjort slut. NN hade bl.a. erbjudit uppgiftslmnarens moder ett nytt arbete med dubbelt s mycket i ln mot vad hon hade dessfrinnan. Enligt uppgiftslmnaren var NN mycket strd och aggressiv. I september 1989 erhll PU uppgift om att NN avskedats frn sin tjnst som klagare under 1988. Disciplin- rendet, som ledde till avskedandet, hade haft med alkoholmissbruk att gra. I slutet av 1993 frhrdes uppgiftslmnarens moder. Hon be- krftade uppgifterna ovan. NN frhrdes i brjan av 1994. Han berttade att han varit ensam hemma vid tiden fr mordet. Han var SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 943 varken politiskt intresserad eller srskilt vapenintresserad. NN kunde inte frst uppgifterna som lmnats om honom. 77. Man som innehade vapen. I november 1987 inkom ett anonymt tips till PU om att NN kunde vara Olof Palmes mrdare. NN hade enligt uppgiftslmnaren bott i Turkiet och innehaft illegala vapen, bl.a. en Magnum. Uppgiftslmnaren, som inte knde NN vl, upprepade flera gnger kolla hans vapen. 78. Revolverinnehavare som begtt sjlvmord. I januari 1988 hrde en person av sig till PU och berttade att en man han knde vid ett tillflle visat en Magnum-revolver med lng pipa. I oktober samma r fr- hrdes mannen. Denne berttade att han ett r tidigare i sitt vapenskp frvarat en .357 Magnum t sambons son som hll p att ta licens p vapnet. Licensinnehavare var sambons sons pappa, NN. Mannen upp- gav att NN kpt vapnet efter mordet och att vapnet kontrollerats av polisen. Vid en kontroll med ifrgavarande polismyndighet bekrftades att NN hade licens p vapnet och att detta var uppvisat en dryg mnad efter mordet. 1993 hrde en anonym person av sig till PU och berttade att NN tagit livet av sig sommaren 1991 genom att skjuta sig med en revolver. Enligt uppgiftslmnaren hade NN knt Christer P. Uppgiftslmnaren uppgav att han varken hrt eller trodde att NN var inblandad i mordet. 79. Psykiskt sjuk man med fixering vid Olof Palme (GG). Uppslaget angende GG redovisas nedan. 80. Oidentifierad man som framtrtt i media med signalement p gr- ningsmannen. I ett inslag i ett nyhetsprogram i TV i februari 1988 lm- nade vittnet Lennart ett signalement p grningsmannen enligt fljan- de Avlngt ansikte, kraftigt mrkt hr, mrkbl tckjacka modell ldre, ngot fr korta lngbyxor, klumpigt beteende och lunkande lng- samt. PU har frskt identifiera vittnet Lennart men inte lyckats. 81. Numera avliden man som brukat upptrda hotfullt. En anonym taxichauffr anmlde i februari 1988 till PU att han fregende dag krt en man som varit berusad, upptrtt hotfullt och berttat att han mrdat en mngd personer. Han sade sig ha vapen och vara hrd i PU. P den aktuella adressen hrdes fastighetssktaren. Hon uppgav att passagerarens signalement och upptrdande mycket vl stmde med hur en boende i huset brukade bete sig i berusat tillstnd. Vid en registerslagning i november 1996 konstaterades att den aktuella personen avlidit i oktober 1993. 82. Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med en hittills icke terfunnen revolver av den typ som anvndes vid mordet 944 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 (GH). GH har bedmts vara ett GMP-objekt. Uppslaget om GH redo- visas nedan. 83. Oidentifierad rttshaverist. I augusti 1987 lmnade en person upp- gifter om en rttshaverist han trffat. Uppgiftslmnaren hade under en viss period av sitt liv varit medlem i ett religist samfund. Han hade dr trffat en man, som enligt uppgiftslmnaren liknade den s.k. fantombilden. Mannen hade samlat en grupp mnniskor runt sig som argumenterat mot svenska myndigheter. Anledningen till detta hade ursprungligen varit att mannen sknstaxerats. Politiskt hade mannen befunnit sig lngst ut p hgerskalan. 84. Psykiskt strd man som tagit kontakt med PU. NN skickade i april 1994 ett brev till PU. I brevet skrev NN att han trodde att kulan som ddade Olof Palme egentligen var avsedd fr honom eftersom mnga hatade honom och anklagade honom fr att ha porrat med en liten flicka. Att Olof Palme blev den som fick kl skott berodde p att NN lskade Lisbeth en gng i tiden. Drefter skickade NN ytterligare brev med liknande innehll. Efter att ha blivit kallad till frhr inkom NN verraskande i februari 1996 till PU. Enligt protokollet frn besket fretedde NN klara tecken p psykisk ohlsa men gav intryck av att vara ofrarglig och fridsam. NN uppgav att han knt sig delaktig i mordet eftersom han inte velat beska en frstndshandikappad man. Han trodde att denne man mrdat Olof Palme som hmnd fr detta. 85. Man som pstods vara frvirrad, ha vaggande gng m.m. Ngra dagar efter mordet hrde en kvinna av sig till polisen och berttade att det i en kllare i ett visst hyreshus fanns en man som verkade gmma sig. Mannen, som skulle vara frvirrad och aggressiv, hade funnits i kllaren sedan dagen efter mordet. Polisen letade igenom kllaren men fann ingen man. Hrefter hrde kvinnan av sig vid flera tillfllen med ngra dagars mellanrum. Kvinnan namngav mannen och berttade att denne var en f.d. sambo till henne. Enligt kvinnan skulle mannen sjlv ha sagt att det var han som var mrdaren. Han hade dessutom en vaggande gng och han hade haft en mrkbl tckjacka av ldre modell som frsvunnit efter mordet. I november 1987 fick PU kontakt med mannen, som berttade att han aldrig haft med Olof Palme att gra. Mordkvllen reparerade han sin bil. 86. Man som spritt rykten om mordet. I brjan av mars 1986 kontaktade en person polisen och berttade om en man, som en vecka fre mordet skulle ha hrt att en svensk ledare skulle komma att mrdas. Vid ett uppfljningsfrhr samma mnad uppgav uppgiftslmnaren att han inte fst srskilt stor vikt vid uppgifterna. Han hade ftt uppfattningen att mannen som lmnat dem endast ville visa sig viktig. I mars 1993 SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 945 frhrdes mannen. Han berttade att han genom sin sambo ftt veta att hennes bror, som befann sig i Gteborg tv veckor fre mordet, dr hrt att en svensk ledare skulle mrdas. Den som skulle ha sagt detta var en namngiven marinofficer. 7.2.4 GMP-objekt m.m. Inledande anmrkningar De kriterier som anvnts nr en person frts upp p kontrollistan fram- gr inte alltid av dokumentationen. Fljande kriterier kan dock utlsas. Abnormitet av olika slag; konstiga personer Anknytning till mordplatsen, via bostad, arbete eller liknande Intresse fr mordutredningen Intresse fr mordplatsen eller gravplatsen, srskilt i samband med rsdagen 1994 Vid en jmfrelse med GMP gr det i flertalet fall att frst hur PU resonerat nr en person satts upp p kontrollistan, ven om anknyt- ningen till profilen mnga gnger synes svag. Kontrollistan har fungerat som en brutto-lista. Flera av namnen kan ltt avfras. Det vore med andra ord fel att tro att PU funnit ett s stort antal personer med tydliga berringspunkter med profilen som listan kan tyda p. Det frhller sig snarare s att inventeringen resulterat i att sex personer, de som bedmts utgra s.k. GMP-objekt, haft berringspunkter av det slaget. De sex GMP-objekten utgjordes av GB, Man iakttagen p mordplatsen rsdagen 1994 (p. 3) GC, Jugoslavisk man tidigare dmd fr drpfrsk, se nedan GD, Kuf i Vasastan (p. 42) GE, Psykiskt sjuk man som upptrtt konstigt i samband med mordet (p. 50) GF, Kriminell och psykiskt strd man med utprglat palmehat, se nedan GH, Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med en revolver av den typ som anvndes vid mordet, se nedan Av dessa har en, GD, inte tilldragit sig srskilt stort intresse frn PU:s sida. En annan, GB, har kunnat avfras efter alibikontroll och ytter- ligare en, GE, har kunnat avfras p grund av sitt utseende vid tid- punkten fr mordet (helskgg). De tre uppslag som terstr redovisas 946 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 nedan. Drefter redovisas ett uppslag frn kontrollistan, dr den berr- da personen inte bedmts som GMP-objekt (GG). 43 Jugoslavisk man som tidigare dmts fr drpfrsk GC, som ldersmssigt stmmer med grningsmannens signalement, aktualiserades i PU den 27 augusti 1987 d en person lmnade ett tips om honom. Uppgiftslmnaren hade under vren 1984 suttit i fngelse och dr trffat en medfnge, som han nu inte mindes namnet p. Denne medfnge, som uppgiftslmnaren nrmare beskrev till nationalitet och lder, hade yttrat Du ... jag kan garantera att jag skall skjuta Palme. Medfngen, som hade dmts fr att ha skjutit en man p ppen gata i Gteborg 1979 eller 1980, ansg sig oskyldigt dmd och skulle efter grningen ha vnt sig till Olof Palme fr att f frstelse fr sin sak men blivit avvisad. Uppgiftslmnaren bedmde medfngen som mycket farlig och beskrev honom som mrkhrig, mustaschprydd och ngot lytt p hger ben. Fr att f fram identiteten p medfngen tog PU i brjan av september 1987 kontakt med en viss kriminalinspektr i Gteborg. Denne uppgav att det fanns tv mn som stmde in p beskrivningen och som varit inblandade i samma uppgrelse 1981. Den ene var GC. Drefter freligger inga dokumenterade utredningstgrder i rendet frrn tv och ett halvt r senare, i februari 1990, d uppgiftslmnaren frn 1987 kallades till en fotokonfrontation. Han frevisades bl.a. foto- grafier av de tv aktuella mnnen. Han pekade ut GC, som den person hans tips avsett. I samband med utpekandet vidtogs en rad tgrder. Av domen mot GC avseende den ovannmnda skjutningen och den personutredning som hade gjorts i samband med brottmlet framgick fljande. GC hade sommaren 1981 dmts till sex rs fngelse fr bl.a. frsk till mord och grovt vllande till kroppsskada. Han kom frn Jugoslavien, dr hans familj hade varit hemls och levt under svra frhllanden. Nr GC varit i sex-sju rsldern hade han ftt flytta till slktingar. Han hade drefter vuxit upp under goda frhllanden och varit en av de bsta eleverna i den skolklass han gtt. Efter avslutad sjukvrdsutbildning och militrtjnstgring hade han kommit till Sverige under mitten av 60-talet. Han hade erhllit arbete inom industrin. I slutet av 70-talet hade han gift sig och ftt en son. Under 1981 hade GC ingtt i en liga som sysslade med kldstlder. Mellan 43 Uppslaget om GA (p. 1) har berrts ovan under Allmnt. Se ven nedan under Sammanfattande anmrkningar. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 947 denna liga och en rivaliserande liga hade misshlligheter uppsttt. Vid ett brk mellan ligorna i brjan av maj 1981 hade GC ftt ett slag i ansiktet. Han hade anmlt saken fr polis och drefter rest till Kpenhamn dr han infrskaffat en revolver. Han hade kommit tillbaka till Gteborg den 8 maj och samma dag, p Kungsportsavenyn, hade han anvnt revolvern mot en av motstndarligans medlemmar. Han hade ocks skjutit en medlem i den egna ligan i magen. Ett vittne, en polisman som vid tillfllet inte hade varit i tjnst, beskrev under rttegngen hndelsefrloppet p fljande stt. Polismannen hade gtt Kungsportsavenyns stra trottoar i riktning mot centrum. Nr han befann sig vid uteserveringen La Gondola hrde han en smll. Han tittade till och fick se fyra mn, som stod utanfr en Mercedesbil vid Kungsportsavenyns motsatta sida. Mnnen verkade lite upprrda. Sedan fick han se att en man hade ett skjutvapen i handen. Mannen skt och en av mnnen ramlade ner p trottoaren innanfr Mercedesbilen. Polismannen trodde frst det var frga om en lek, men sedan kom en man springande emot den som hade skjutit. Mannen med vapnet avfyrade d nnu ett skott, som trffade den springande mannen i magtrakten varvid denne fll till marken. Grningsmannen vnde sig drefter mot den frst skjutne, som fort- farande lg p marken en tv meter bort, och skt ytterligare tre eller fyra skott mot denne. Grningsmannen gick sedan baklnges ngra steg, stoppade ned vapnet i ena innerfickan p kavajen, knppte kavajen och gick sakta ver Kungsportsavenyn och in p Storgatan. Av det rttspsykiatriska utltandet framgick att GC under sjlva underskningen klagat p att polis och rttsliga myndigheter underltit att gra ngot t den rivaliserande jugoslaviska ligan. GC hade fram- hllit att han varit mycket rdd eftersom han av den andra ligan varit dmd till dden och att skjutningen skett i panik. Han hade med emfas hvdat att han var oskyldigt dmd och att pfljden utgjorde ett justitie- mord. Han undersktes rttspsykiatriskt men ansgs inte vara i behov av sluten psykiatrisk vrd. Under februari/mars 1990 bedrev PU inre spaning mot GC. Det klarlades att han frigivits villkorligt i maj 1984. Han stod som utvand- rad frn Sverige. Vidare fick man knnedom om att GC var involverad i en narkotikahrva. I samma hrva satt en man hktad. Denne man frhrdes av PU och lmnade drvid namn p en del personer som hade samrre med GC. Enligt polisen var GC tillsammans med en annan person huvudman i narkotikahrvan och det fanns uppgifter i utredningen om att GC tillsammans med en annan person varit i landet 1989 fr att driva in en skuld. Enligt den drabbade hade GC d varit bevpnad med en pistol eller revolver. 948 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 Frn skerhetspolisen erhlls information om att GC frekom i skerhetspolisens register. Frutom det som redan var knt fick PU via skerhetspolisen vetskap om att GC kallades fr gaphalsen och att han inte var involverad i ngon form av jugoslavisk exilverksamhet. Fr att frska faststlla vad GC gjort efter frigivningen 1984 och fram till tiden fr mordet p Olof Palme och ven tiden drefter fr- hrde PU under vren 1990 ytterligare personer; sammanlagt frhrdes ett tiotal personer. Genom frhren klarlades det att GC ngon mnad efter frigivningen hade rest till Jugoslavien, dr han tillbringat ca ett halvr. Drefter hade han tervnt till Sverige. En person som frhrdes vid tv tillfllen vren 1990 berttade att han under 1987 i Stockholm blivit bekant med GC, som d arbetat p en restaurang och bott p Kungsholmen. De hade drefter under 1988 kpt och drivit en restaurang ihop utanfr Stockholm. Kompanjon- skapet hade upphrt efter tre mnader p grund av samarbetssvrig- heter och GC hade drefter flyttat tillbaka till Jugoslavien. Diverse andra uppgifter angende GC framfrdes. GC hade 1986 eller 1987 varit i Stockholm och arbetat p restaurang. Han var enligt en uppgift alltid kldd i en gammaldags halvlng mrk rock. Det sades ocks att GC vid denna tid varit sltrakad och att han gick som en anka. Hrefter freligger inga dokumenterade tgrder frrn i december 1992, d PU gjorde ett frsk att via Interpol i Kroatien f hra GC. Interpol meddelade i mars 1993 att det inte gtt att faststlla GC:s identitet, bostadsadress eller fdelseort. PU synes terigen ha brjat arbeta med rendet innan GMP presenterades i januari 1994. I brjan av februari begrde PU att UD via diplomatiska kanaler skulle uppdra t myndigheterna i Serbien att lokalisera GC och frhra honom. Vid den genomgng av utredningsmaterialet som PU gjorde i an- ledning av GMP togs GC upp p den s.k. GMP-kontrollistan och han kom drefter ocks att klassificeras som GMP-objekt. I mars 1994 tog PU kontakt med en tjnsteman p regerings- kansliets frvaltningskontors arkivenhet. Anledningen till kontakten var att PU ville utreda huruvida det var mjligt att via arkivets register kunna faststlla om en skrivelse till Olof Palme, annat statsrd, departe- ment eller liknande inkommit frn viss person. Enligt tjnstemannen fanns det mjligheter att via arkivets register f fram en viss skrivelse om denna var fem r gammal eller ldre, dock inte ldre n frn 1965. Handlingar stllda till Olof Palme personligen frvarades srskilt i arbetarrrelsens arkiv medan handlingar stllda till Olof Palme i dennes egenskap av statsminister frst frvarades p Statsrdsberedningen i fem r och drefter i arkivet. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 949 P en direkt frga frn PU om en person med GC:s namn inkommit med en skrivelse uppgav tjnstemannen spontant att GC mste vara identisk med en person som 1984 beskt frvaltningskontoret fr att terf en till statsministern insnd handling. Mannen hade frst varit i kontakt med andra departement men blivit hnvisad till centralarkivet. Mannen, som var i 40-rsldern, hade varit utlnning och burit samma frnamn som GC. Han hade upptrtt mycket hotfullt, berttat att han blivit illa behandlad, att han skulle gra upp med de skyldiga och uttalat ni skall d, jag skmtar inte. Under samtalet hade det kommit fram att mannen varit insprrad och nyligen hade slppts fri. I samband med att mannen tagit fram ngot ur sin portflj hade tjnstemannen sett ett ca 25 cm lngt pistolliknande freml. Hon hade blivit rdd, vilket mannen sett, fr han hade lugnande frklarat att hon inte behvde vara orolig eftersom han inte var ute efter henne. Ngon handling frn GC hade hon inte hittat. Efter hndelsen tog hon kontakt med chefen fr enheten respektive den skerhetsansvarige. Drefter installerades en larmknapp i lokalerna. Tjnstemannen trodde inte det hade gjorts ngra anteckningar om incidenten. I anledning av de uppgifter tjnstemannen lmnat fretogs en konfrontation varvid hon fick se fotografier av elva mn. Hon pekade ut GC som den person som var mest lik mannen som beskt henne i arkivet, men tillade att han inte haft ngon mustasch. Vid en skning i arkivregistret hittades inga skrivelser frn GC. Ngra dagar efter frhren med tjnstemannen p arkivenheten tog PU ocks kontakt med arbetarrrelsens arkiv och bibliotek. Inte heller dr fanns ngon skrivelse frn GC. Fljande mnader, dvs. under vren 1994, arbetade PU intensivt med rendet. Uppfljningar gjordes av tidigare utredningstgrder. Nya frhr hlls svl med redan tidigare frhrda personer som med nya personer. Bl.a. frhrdes en av GC:s kompanjoner igen. Han berttade d att GC under 1988 hllit p med narkotikaaffrer i stor omfattning. Han hade gjort tta resor mellan Sverige och Jugoslavien och ordnat kurirer s att heroinpartier kom till Sverige. Under mars skickade PU genom Interpol en frfrgan om GC till vissa europeiska lnder. I april 1994 utfrdades en personefterlysning p GC, som sktes fr frhr i vldsbrottsutredning. Samma mnad kompletterades redan tidigare lmnade uppgifter till UD. Enligt ambassaden i Belgrad var det frenat med stora risker att vnda sig till myndigheterna i Serbien eftersom man inte visste vem man kunde lita p. Ambassaden erbjd sig istllet sjlv att via en av ambassaden anlitad advokat gra egna efterforskningar p platsen. Samarbetet med svenska ambassaden i Belgrad fortsatte en bra bit in p hsten men ambassadens underskningar ledde inte till ngot resultat. 950 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 Under vren kontrollerades ocks vissa hotell utanfr Stockholm dr PU misstnkte att GC kunde ha bott vid sina vistelser i Sverige. En hotellgare kunde med bestmdhet sga att GC bott p hotellet tv gnger, varav en ngon gng under 1985/86. I en annan del av utredningen, troligen under arbetet med utred- ningen av de olika uppslagen p den s.k. GMP-kontrollistan, tog PU under hsten 1994 kontakt med en uppgiftslmnare, som redan dagen efter mordet hade hrt av sig till polisen och berttat om sina iakt- tagelser p mordplatsen samma morgon. Uppgiftslmnaren hade sett en man som upptrtt underligt och som stmde in p grningsmannens signalement. Mannen hade vaggat fram och tillbaka i ankstil, flinat och mumlat. Uppgiftslmnaren frevisades elva fotografier, varav ett av GC. Uppgiftslmnaren pekade ut GC (pminner jkligt mycket om mannen). Han uppgav att mannen haft iskalla gon och grovhuggna drag. Han hade inte uppfattat honom som typisk utlnning. Mannen hade yttrat ngot om dr fick den jveln. Uppgiftslmnarens f.d. flickvn, som varit med vid tillfllet, fick ocks se fotografierna. Hon uteslt alla utom GC som hon tyckte sg bekant ut. Det som inte riktigt verensstmde var att mannen ifrga inte haft mustasch. Som hon mindes det hade mannen varit i 40-50 rsldern och ca 180 cm lng. Hon trodde inte att mannen var utlnning. Om kldseln uppgav hon att han haft en halvlng, mrk och lumpaktig rock. PU upprttade i april 1995 en sammanstllning av rendet. Sam- manstllningen avslutas med en sammanfattning, dr nio omstndig- heter som talar fr att GC skulle kunna vara mrdaren anges. 1. GC avviker inte nmnvrt frn tillgngligt signalement. 2. Hans tidigare modus operandi verensstmmer till viss del med det Olof Palmes baneman anvnde. 3. Han r ur profilsynpunkt rimlig. 4. Han skjuter fr att dda (mordfrsk p ppen gata). 5. Han anser sig utsatt fr justitiemord. 6. Han anser att ansvaret fr vad som hnt honom r Olof Palmes. 7. Han har frskt f rttelse genom personlig kontakt med Olof Palme (enligt vad han sjlv sagt till andra personer). 8. Han har uttalat sig kraftfullt om att skjuta Olof Palme. 9. Han har, genom sitt besk p Regeringskansliet, visat att hans hat mot Olof Palme inte avklingat under fngelsetiden, snarare tvrtom. Han var vid det tillfllet dessutom bevpnad. Utredningen mot GC har fortsatt. Bl.a. har frhr hllits med ytterligare en person som hade varit intagen p samma kriminalvrdsanstalt som GC. De hade umgtts en del eftersom de knt varandra sedan lng tid. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 951 Enligt uppgiftslmnaren var GC en storlangare och tjuv. Han levere- rade bl.a. vapen frn Danmark. GC hade berttat att han skrivit eller ringt till Olof Palme personligen angende att han ansg sig oskyldigt dmd. Ngra dagar innan han frigavs hade GC sagt nr jag kommer ut s ska jag gra ngot stort s de aldrig glmmer mig. Han hade ocks sagt jag ska fixa honom, han ska d, Palme. I december 1996 skickade PU en ny begran till UD om att f frhra GC. Som anledning till frhret angavs att GC i rende an- gende grovt narkotikabrott m.m. skulle hras upplysningsvis om sina frehavanden i Sverige efter 1984. Enligt PU terkallades emellertid denna begran, eftersom man nr det gller anledningen till frhret inte kan ange en annan anledning n den verkliga vid en officiell fram- stllan om internationell rttshjlp. Frunderskningsledaren Jan Danielsson begrde i en anskan till Stockholms tingsrtt i juni 1997 att tingsrtten skulle besluta om rttshjlp i brottml avseende frhr med GC i det forna Jugoslavien. Vidare begrdes att den utredningsman vid Palmegruppen som hand- lagt rendet skulle f nrvara vid frhret. Tingsrtten beviljade fram- stllningen och denna verlmnades till UD fr vidare handlggning. UD redovisade rendet i januari 1998. Till svaret fogades ett protokoll ver ett frhr som hllits med GC i november 1997 vid en domstol i Montenegro. Vid frhret uppgav GC enligt protokollet bl.a. fljande. Han hade ingen knnedom om mordet p Olof Palme frutom det han ftt reda p via massmedia. Vid tiden fr mordet befann han sig i Jugoslavien, dit han kommit i slutet av 1985. Han stannade i Jugo- slavien hela 1986. Han hade varit i Sverige ett tjugotal gnger efter mordet p Olof Palme och kunde inte frst hur han kunde frknippas med detta mord. Hrefter har Palmegruppen i ett brev till Jan Danielsson i januari 1998 uppgett att spaningsledningen beslutat att hos myndigheterna i Montenegro begra tillstnd fr utredningspersonal vid PU att nrvara och bitrda vid ett kompletterande frhr med GC. Anledningen till detta angavs vara att de svar som GC hade givit infr frundersk- ningsdomaren vid domstolen i Montenegro tarvade frklaringar och fljdfrgor. Det hemstlldes drfr att Jan Danielsson skulle begra tillstnd fr utredningsmn frn Palmegruppen att nrvara och bitrda vid kompletterande frhr med GC. I en skrivelse till UD i februari 1998 hemstllde Jan Danielsson om att en ny framstllan om frhr skulle gras och att utredningsmn frn Palmegruppen skulle f nrvara vid frhret. I augusti 1998 inkom emellertid via UD en skrivelse frn ambassa- den i Belgrad, som erhllit ett svar frn Utrikesministeriet i Belgrad p 952 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 Jan Danielssons nyssnmnda begran om kompletterande frhr. I svaret frn Utrikesministeriet angavs att precisering var ndvndig i frgan huruvida GC skulle hras som vittne eller misstnkt och att information mste lmnas om de nrmare omstndigheter som frhret skulle avse. Utrikesministeriet meddelade ocks att det enligt jugo- slaviska bestmmelser var frbjudet fr poliser att nrvara vid frhr och stlla frgor. Detta var endast tilltet fr den behriga klagaren. I en skrivelse till UD i september 1998 har Jan Danielsson kom- pletterat den tidigare hemstllan i begrda avseenden, varvid han bl.a. uppgett att GC snarare skall hras som misstnkt n som vittne ven om misstanken r ganska svagt underbyggd. Ngot svar p denna begran har inte inkommit under den period vr granskning av uppslaget omfattat. Kriminell och psykiskt strd man med utprglat palmehat GF aktualiserades i PU vrvintern 1994, som en konsekvens av publi- citet kring arbetet med GMP. Utredningen pgick sedan kontinuerligt, bitvis intensivt, under ett och ett halvt r fr att slutligen avskrivas i ett formellt klagarbeslut. Uppslaget skiljer sig i det hnseendet frn de vriga tre som behandlas i detta avsnitt, dr utredningen skett i om- gngar och tidsutdrkten liksom de vervganden frundersknings- ledningen kan ha gjort i de hnseendena tilldrar sig intresse. Bl.a. p grund av den skillnaden redovisas detta uppslag inte kronologiskt, utan i en mer fritt sammanfattande form. 44 Uppgifterna om GF inkom efter uppgifter i massmedia kring PU:s diskussioner med FBI om grningsmannaprofilen och om den person- lighetstyp som PU intresserade sig fr. GF fretedde verensstmmel- ser med den personlighetstypen. Uppgifter om GF kom frn flera obe- roende kllor. Fljande uppgifter framkom och framfrdes i utred- ningen kring GF. GF stmde ldersmssigt med signalementet p grningsmannen. ven utseendet kunde stmma. Han hade vid mordtidpunkten varit slt- rakad men senare anlagt mustasch och sedermera helskgg. Han hade ett klumpigt, haltande stt att rra sig. Han beskrevs genomgende som personlighetsstrd. GF var uppenbarligen mycket negativt instlld till Olof Palme och hade i flera sammanhang uttalat att Palme borde skjutas eller liknande. En person som omnmnt Olof Palme i positiva ordalag hade 44 Vad som terges r sdana uppgifter och pstenden som framkommit i ut- redningen och som inte r uppenbart substanslsa. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 953 drvid blivit slagen av GF. GF hade sjlv berttat att han vid flera tillfllen frfljt Olof Palme ute p stan. GF skulle ven ha berttat att han beskt Olof Palmes hem och lagt avfring i brevldan. Dagen efter mordet upptrdde han konstigt och uttalade tillfredsstllelse ver att Olof Palme var dd. Han hade ven sagt att han hade varit p mordplatsen och fljt efter en person som sprungit drifrn, men inte hunnit ifatt samt att han p mordplatsen slngt ut en handfull knappar fr att lura polisjvlarna. Det uppgavs att man i GF:s hem ofta diskuterade mordet. GF uppgavs ha berttat att han skadat gravstenen genom att flcka den med smrjfett. Efter mordet hade GF mlat en tavla, som frestllde Gustav III nr denne blev mrdad under maskeradbalen. Enligt uppgift skulle tavlan vid en nrmare betraktelse frestlla ett annat motiv. En tolkning var att tavlan frestllde Olof och Lisbeth Palme samt GF. Tavlan var inte daterad men papperet som tavlan mlats p var, enligt uppgift, prglat 1987. GF hade inte ngot fast arbete. Han synes ha sysslat med kriminell verksamhet. Han hade vid upprepade tillfllen dmts fr misshandels- brott. Det fanns flera polisanmlningar angende misshandel och olaga hot mot honom, anmlningar som dock hade avskrivits eftersom GF inte gtt att spra. Vid ett tillflle hade han visiterats i samband med ett gripande, varvid det framgick att han hade handlingar som angav falsk identitet. GF var inte knd hos skerhetspolisen. GF disponerade en revolver, enligt vissa uppgifter kan det ha rrt sig om en .357 magnum, varvid vissa omstndigheter emellertid talade fr att revolvern var av en annan typ n den som anvnts vid mordet. GF var ytterst svr att f kontakt med. Han hade, mjligen i brjan av 1986, officiellt flyttat utomlands. Utredningen visade dock entydigt att han hela tiden bott i Sverige, i en lgenhet i mordomrdet. Han disponerade ven ytterligare en lgenhet i mordomrdet. Dessutom hade han flera arbetslokaler i Gamla stan, helt nra makarna Palmes bostad. Det genomfrdes flera kontroller avseende de uppgifter som framfrts om GF. Ngra p mordplatsen utstrdda knappar hade inte hittats i samband med brottsplatsunderskningen. Familjen Palme be- krftade inte uppgifter om avfring i brevldan. Gravstenen hade dock vid flera tillfllen angripits genom att fett hllts ver den. Vid spaning mot GF noterades vid ett tillflle att denne, d han passerade mordplatsen, spottade p den minnesplatta som markerar den plats dr Olof Palme dog. P frsommaren 1994 begrde frunderskningsledningen hos Stockholms tingsrtt att GF skulle bli freml fr telefonavlyssning. Stockholms tingsrtt beviljade samma dag telefonavlyssning under en mnads tid. Dokumentation ver dess resultat saknas (se nedan). I 954 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 september 1994 beslt frunderskningsledningen att GF skulle frhras upplysningsvis. PU lyckades emellertid inte lokalisera honom. Vid denna tid skickade PU ocks ut en frfrgan via Interpol om GF frekom i ngra utlndska register. Inga positiva svar erhlls. I november 1994 utfrdades en personefterlysning. PU bedrev sedermera ocks fysisk spaning efter GF men man lyckades inte hitta honom. I slutet av mars 1995 observerades GF av polisen. Han frskte undkomma, men polisen fljde efter. Efter en sprngmarsch greps han och medtogs till frhr. Han frhrdes under drygt tre timmar. Mnga frgor vgrade han att besvara. Han sade sig ha varit i Kpenhamn under mordkvllen. Han bekrftade ocks uppgiften om att han i slutet av 1960-talet/brjan av 1970-talet hade kpt en revolver. Det rrde sig om en lngpipig revolver med 22 mm kaliber. Enligt GF hade vapnet frsvunnit efter ngot r i samband med att han bjd hem obekanta personer. Ngot annat vapen hade han aldrig haft. Han uppgav att han inte gillat Olof Palme eftersom denne var socialdemokrat. Han hade inte fljt efter Olof Palme vid ngot tillflle och inte heller hllt smrjolja p gravstenen. I augusti 1995 beslt Solveig Riberdahl att frunderskningen mot GF skulle lggas ned med fljande motivering: Vad som kommit fram under utredningen innebr inte att det kan styrkas att GF gjort sig skyldig till brott. Ytterligare utredning som p ngot avgrande stt kan bringa klarhet kan inte heller frvntas. I ett brev frn en utredningsman vid PU till en annan, daterat i september 1995, uppges att Solveig Riberdahl hade kontaktats i an- ledning av att det krvdes ett klagarbeslut fr att anteckningar och upptagningar frn telefonavlyssningen mot GF skulle kunna frstras. Solveig Riberdahl hade enligt brevet uppgivit att hon ville tnka ver ett sdant beslut, men att hon vervgde att tills vidare spara materialet, eftersom detta endast utgjorde en liten del av en mycket stor utredning och det var svrt att veta vilka uppgifter som kunde komma att ha betydelse i framtiden. Under samma uppslag finns en promemoria av en utredningsman vid PU, dr denne uppger att han senare i september blivit kontaktad av Anders Helin, som meddelat att Solveig Riberdahl beslutat att anteckningar och upptagningar frn telefonavlyssningen rrande GF skulle frstras, vilket ocks skedde. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 955 Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med en hittills icke terfunnen revolver av den typ som anvndes vid mordet GH, som ldersmssigt stmmer med grningsmannens signalement, aktualiserades i PU genom den provskjutningsaktion som frundersk- ningsledningen tillsammans med spaningsledningen 1989 beslutade om. Provskjutningsaktionen skulle omfatta samtliga i Stockholms ln registrerade vapen som var tnkbara som mordvapen. GH var sedan 1980 registrerad innehavare av bl.a. en revolver Smith & Wesson .357 Magnum med sex tums pipa. PU noterade i augusti 1993 att GH:s revolver terstod att underska och provskjuta. Av frunderskningsregistret r det inte mjligt att f fram ngon uppgift om nr GH frsta gngen kallades till PU fr att hans vapen skulle provskjutas. Tv pminnelser som skickats till honom i januari 1990 respektive i maj samma r har PU dock i efterhand ftt fram kopior av. Pminnelserna r undertecknade av utredningsmannen Torsten S. PU har vidare i maj 1996 ftt fram att tv slagningar gjordes avseende GH i oktober 1989. Av den ena slagningen framgr att GH dmts fr djurplgeri och p resultatet av den andra slagningen finns tv anteckningar gjorda av Torsten S, dels Adr. rtt 17/5, dels Pminnelse 900126. Den 11 januari 1994 fick PU kontakt med GH per telefon. Ngra uppgifter om vilka anstrngningar som gjorts fr att f tag p GH fre detta datum finns inte, frutom de tv pminnelserna och anteck- ningarna p utfrda slagningar. Vid telefonsamtalet den 11 januari berttade GH direkt att han av ekonomiska skl hade slt vapnet under hsten 1992 till en yngre man som han trffat p en uteservering vid Caf Opera. Kparen, som var av sydeuropeisk hrkomst, ville frst slja narkotika till GH. GH var inte intresserad av detta men de hade i stllet brjat prata om vapen. GH hade berttat att han hade en revolver och mannen hade blivit intresserad av att kpa denna. GH ville ha betnketid och man stmde drfr mte fljande dag p samma plats och vid samma tid. Efter visst funderande hade GH bestmt sig och han tervnde drfr nsta dag med vapnet och ett 25-tal hemladdade patroner. Han erhll 5500 kr som betalning. Mannen som kpte vapnet presenterade sig inte, men var i 20-rsldern och ca 180 cm lng. Revolvern var, enligt GH, svartblnerad med trkolvplattor. Den 12 januari 1994 tog PU en ny telefonkontakt med GH fr att komplettera frhret med en frga om vad han gjort vid tiden fr mordet p Olof Palme. GH uppgav att han haft influensa och drfr hade befunnit sig ensam i sin lgenhet. Han hade d bott i innerstaden. 956 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 GH berttade ocks att han var ensamstende, hade normal kropps- byggnad och var ca 185 lng. Den 13 januari 1994 gjorde PU en anmlan till vederbrlig polis- myndighet mot GH, som misstnktes fr grovt brott mot vapenlagen. Av ett bifogat personblad framgr att klagarintrde skedde den 17 januari 1994 och att chefsklagaren Anders Helin var frundersk- ningsledare. Den 13 januari gjordes ocks en ny registerslagning p GH. Det frekommer sedan inga dokumenterade utredningstgrder frrn ett r senare, i januari 1995. Under mellantiden presenterades GMP fr PU och vid den genomgng av materialet som PU gjorde i anledning av denna kom GH att upptas p den GMP-kontrollistan. Han kom senare att klassificeras som GMP-objekt. I brjan av januari 1995 tog utredningen mot GH viss fart. Genom inre spaning fick PU bekrftat att han var ensamstende. Frskrings- kassan hade inga uppgifter om honom sedan 1986. Kontakt togs med hans tidigare arbetsgivare. Arbetsgivaren hade gjort en notering om att GH inte var lmplig att teranstlla. Frn myndighetsregister erhlls uppgift om att GH hade skulder, frmst avseende obetalda skatter. Det framkom vidare att GH anskt om socialbidrag i december 1994. Vid en kontroll med lneinstitut i Stockholm framkom att GH under 1994 tagit flera ln. Vidare tog PU kontakt med generalagenten fr Smith & Wesson i Sverige. Drifrn uppgavs att en vapenhandlare skulle ha betalat ca 2 500 kr fr en sdan revolver som GH innehaft om den hade varit i normalskick. Om vapnet varit i extremt gott skick hade en handlare kunnat betala ca 4 000 5 000 kr fr det. Vapenhandlaren skulle sedan ha lagt p ca 1 000 kr vid en frsljning. Frunderskningsprotokollet och domen avseende det djurplgeri som GH tidigare dmts fr bestlldes in. Djurplgeriet bestod av att GH vid ett tillflle sparkat en grannes hund fr att han blivit irriterad ver att denna sprang ls och skllde. Hundens gare hade psttt att GH ven hotat henne genom att sga jag skall sl ihjl dig och GH talades drfr fr svl djurplgeri som olaga hot. talet fr olaga hot hade emellertid ogillats. Den 13 januari 1995 kontaktade PU Torsten S, den polisman som undertecknat pminnelserna till GH. Denne tillfrgades om han kunde erinra sig att han vid ngot tillflle gjort hembesk hos ngon innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum. Torsten S berttade att han gjort ett enda hembesk i anledning av provskjutningsaktionen. Hembesket gllde en revolvergare bosatt i ett sommarstugeomrde. Han hade ftt kontakt med revolvergaren, som frst varit avogt in- stlld men som blivit mer vlvillig nr hans stora radioamatrintresse SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 957 frdes p tal. Torsten S antog att han kommit verens med vapeninne- havaren att denne skulle inkomma med sitt vapen vid ett senare tillflle. I protokollet ver frhret med Torsten S framgr inte nr i tiden som hembesket hos revolvergaren skulle ha skett. Den 17 januari 1995 hmtades GH till frhr efter ett beslut av Anders Helin. Han berttade att han hade kpt revolvern begagnad och att han haft ett hlster till den. Under lng tid efter mordet hade han vntat p att polisen skulle kontakta honom fr att provskjuta hans vapen. Han rknade med att han skulle vara en av dem som polisen frst skulle ska upp, bl.a. p grund av att han var innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum och att han bodde p ca 15 minuters promenadavstnd frn mordplatsen. GH kunde inte erinra sig att han ftt ngra pminnelser om provskjutning. Han uppgav p srskild frga att han inte var radioamatr. GH berttade vidare att han 1980 hade vunnit en stor summa pengar p spel. Han hade d sagt upp sig frn sin anstllning. Frutom en period 1982-1984 hade han sedan spelvinsten inte haft ngot arbete. Efter spelvinsten brjade han gra aktieaffrer i allt strre omfattning. I samband med att aktiemarknaden rasade kom han p visst obestnd och under sommaren 1992 hade han en del skulder. Det var under denna tid, sommaren 1992, som han p grund av sin ekonomiska situation bestmde sig fr att slja revolvern, d han trffade mannen i Kungstrdgrden. GH vidhll att han vid tidpunkten fr mordet legat nedbddad i bostaden. P srskild frga om vad han tyckt om Olof Palme uppgav han att han inte sympatiserat med den skattepolitik Olof Palme hade frt men att han inte haft ngot emot Olof Palme personligen. GH delgavs under frhret misstanke om brott mot vapenlagen, vilket han erknde. Vid frhrstillfllet samman- frdes GH med Torsten S. De visade sig inte knna igen varandra. Samma dag, dvs. den 17 januari, gjordes husrannsakan i sommar- stugan. Den blev resultatls. Denna dag frhrdes ocks GH:s moder. Hon underrttades om att anledningen till frhret var en del oklarheter rrande GH:s vapeninnehav. Vissa frn profilsynpunkt intressanta omstndigheter framkom. Den 19 januari 1995 fretogs en vallningsliknande tgrd med Torsten S. Denne dirigerade frden till omrdet dr GH:s sommarstuga lg, men knde inte riktigt igen sig nr man kom fram till sjlva stugan. Han trodde att han varit vid stugan men var inte helt sker. Under besket erinrade han sig att det troligen gtt till s att han frst kommit till fel stlle, en stuga som gdes av en person med samma namn som GH. Han fick kontakt med en kvinna som frklarade att det fanns ytterligare en GH som brukade vistas i en sommarstuga. Torsten S trodde att kvinnan p ngot stt varit behjlplig med rtt adress, eventu- ellt genom att vid ett senare tillflle terkomma med adressuppgiften. 958 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 Han var sker p att han trffat ngon vid sommarstugan och att denne inte var identisk med GH, som han allts hade konfronterats med vid det nyss nmnda mtet d GH hrdes den 17 januari. Torsten S uppgav att han trodde att han skrivit ngot om samtalet med kvinnan. Ngon sdan anteckning finns dock inte registrerad. Dremd synes det ha varit utrett att Torsten S inte framfrt ngon pminnelse till GH. Den 20 januari 1995 beskte PU GH i sommarstugan. GH lmnade vid detta tillflle namnen p en del bekanta i den skytteklubb som han var medlem i. Dagarna hrefter frhrdes tre personer som bott grannar med GH. Ingen av dem mindes GH. Vidare frhrdes personer i skytte- klubben. Enligt dessa var GH en srprglad person. Han var vidare mycket intresserad av skytte och en tvlingsmssigt mycket duktig skytt. Den 26 januari 1995 gjorde PU ett nytt besk i sommarstugan hos GH i anledning av att vissa kompletterande frgor skulle stllas. Bl.a. tillfrgades GH om han visste nr aktieomsttningsskatten hjdes. Han svarade utan att tveka 1986 och berttade att hjningen, som varit en procent, var en frarglig belastning men inte mer. GH uttryckte vid detta tillflle ocks sin irritation ver att han var skuggad och ver- vakad och att hans telefon avlyssnades. Enligt frhrsprotokollet led han vid tillfllet av frfljelsemani. Ytterligare utredningstgrder fretogs. Det framkom att GH de senaste ren blivit alltmer sluten, bitter, grubblande och frsjunken i egna tankar. Vid ett tillflle lngt fre mordet hade GH, enligt vad han sjlv skulle ha berttat, haft vapenvrd av sin revolver. Ett vdaskott hade d gtt av. Kulan hade p ngot stt gtt igenom TV:n och in i vggen bakom. Ett splitter frn en del av mantlingen hade fastnat i drrposten till balkongen. Mot bakgrund av dessa uppgifter beslt PU att gra husrannsakan i lgenheten (som inte lngre beboddes av GH). Denna utfrdes den 31 januari 1995 och ett trstycke innehllande ett metallfragment togs i beslag. Samma dag skickades trstycket till SKL fr underskning. SKL uttalade sedermera att metallfragmentet utgjorde en del av manteln till en kula av oknd typ och kaliber, att p manteldelen inte frekom sprdetaljer anvndbara fr identifiering av det anvnda vapnet och att manteldelen inte hrrrde frn en kula med samma bly- isotopsammansttning som de kulor som upphittats p mordplatsen. Under februari 1995 frhrdes GH vid ytterligare tv tillfllen, frmst om vdaskjutningen. Han bekrftade uppgifterna men betonade att det hela varit en ren olyckshndelse. Han trodde att den kula som gtt av var frsedd med kopparmantel. Han mindes inte fabrikatet. P frga om han knde igen en Winchester Western metal piercing-patron svarade GH det gr vl alla som har eller ger en 357:a. GH trodde SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 959 sig inte ha haft just denna ammunition men sade sig ha haft en liknande tysk sdan. I september 1995 underrttades GH om att spaningsledningen beslutat att i massmedia ge publicitet t den av honom avgivna be- rttelsen om hur han slt sitt vapen. Det ppekades fr GH att man inte helt kunde utesluta att hans namn drvid skulle bli allmnt knt. GH tillfrgades om han i detta lge ville ndra sin berttelse om vapen- frsljningen. Han svarade att hans version stod fast. Vid fortsatt utredning framkom fljande uppgifter och pstenden. GH:s utseende hade enligt uppgiftslmnare likheter med det signale- ment som Lisbeth Palme avgivit. GH, som sysslat med aktieaffrer i stor omfattning, hade ftt ekonomiska problem efter ett regeringsbeslut. GH skulle vidare ha skjutit mot Olof Palme nr denne var p TV. Andra utredningstgrder gav liknande information. Det berttades vidare att GH hade starka aversioner mot Olof Palme och inte kunde tala om Olof Palme utan att det lste sig. Personlighetsmssigt fram- kom uppgifter som verensstmde med profilen. Det hade framkommit att GH p rsdagen av mordet 1995 beskte ett konditori snett mitt emot mordplatsen p Sveavgen. P rsdagen av mordet 1996 konstaterades att GH beskte samma konditori p nytt. Det visade sig att GH sedan lnge var stamkund p konditoriet och att han beskte det en till tv gnger i veckan. Enligt sagesmn frn konditoriet verkade GH vara lite udda och hade en stirrande blick. Hans lvebro medverkade i oktober 1995 i TV-programmet Efter- lyst. Upplysningar om GH:s skjutvapen skall d ha efterfrgats. Detta framgr i en promemoria frn september 1997.
Efterlysningen ledde inte till ngot resultat. PU har i olika avseenden frskt analysera uppslaget. Man har bl.a. upprttat fem olika promemorior angende GH:s frhllanden till ut- redningen och till sina skjutvapen samt kring hans sociala frhllanden. Ett antal frn profilsynpunkt intressanta omstndigheter framkom. I maj 1996 upprttade PU en sammanfattning ver rendet mot GH. Sammanfattningen avslutas med tta punkter, som gr GH intressant fr utredningen. 1. GH var vid tidpunkten fr mordet bosatt p bekvmt gngavstnd frn mordplatsen. 2. Han var innehavare av en Smith & Wesson .357 Magnum med sex tums pipa. 3. Han r en erknt skicklig skytt. 4. Han har visat sig ha detaljkunskaper utver det vanliga om PU:s olika skeden. 960 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 5. Han har ftt minst tv kallelser 1990 men sger sig inte komma ihg detta. 6. Hans frklaring om omstndigheterna kring frsljningen av vapnet 1992 r fga plausibel. 7. Han har uppgivit att han var sngliggande hemma dagarna fre, under och efter mordet. Detta motsgs av annan utredning. 8. Hans utseende, hllning och stt att rra sig uppvisar frbluffande verensstmmelse med uppgifterna om Olof Palmes baneman. I brjan av mars 1998 inkom till PU en skrivelse frn Stockholms- polisen. I skrivelsen stlldes frgan huruvida den anmlan som fanns mot GH fr brott mot vapenlagen, en anmlan som 1995-01-12 hade verfrts till PU, fortfarande var oredovisad. Det ppekades i skrivel- sen att brottstiden i anmlan angetts till 1992-01-01, varfr preskription kunde ha intrtt. Vidare anmrktes att det var angelget att rendet redovisades s fort mjligt med hnsyn till att GH ocks innehade licens fr ett antal andra vapen och att rendet kunde pverka prv- ningen av hans vapenlicenser. Av ett frhrsprotokoll frn maj 1998 framgr att GH i april 1998 instllt sig till frnyat frhr efter kallelse. Detta var sledes efter det att resningsanskan mot Christer P givits in, men ngra veckor innan Hgsta domstolen meddelade sitt beslut. Vid frhret medverkade frutom en utredningsman frn Palmegruppen ocks frundersknings- ledaren Jan Danielsson. GH upplystes om att det brott brott mot vapenlagen som han tidigare delgivits misstanke om, skulle komma att avskrivas eftersom preskription intrtt. GH tillfrgades om han stod fast vid sin tidigare berttelse, vilket GH svarade att han gjorde. Jan Danielsson frklarade fr GH att detta var av stor betydelse fr utredningen, eftersom det fanns en risk fr att Christer P:s frsvarare vid en kommande rttegng skulle vilja beropa GH som en alternativ grningsman och att GH drfr skulle kunna tvingas att vittna i en kommande rttegng. GH kom drefter med pstenden om att fre- trdare fr PU ljugit nr man psttt att han inte var telefonavlyssnad eller skuggad. Jan Danielsson betygade med hnvisning till sitt tjnste- ansvar att GH inte varit telefonavlyssnad. Denna uppgift trodde inte GH p utan han var vertygad om motsatsen. GH terkom vid flera tillfllen med beskyllningar om att utredarna ljg fr honom. Samma dag som frhret gde rum lade Jan Danielsson ned fr- underskningen mot GH rrande brott mot vapenlagen p grund av att preskription intrtt. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 961 Psykiskt sjuk man med fixering vid Olof Palme GG, som ldersmssigt stmde med signalementet p grningsmannen, aktualiserades i PU redan dagen efter mordet, d tv tips om honom kom in. (GG har inte av PU bedmts vara ett GMP-objekt.) Det ena tipset lmnades av en psykolog, som haft GG som mental- patient. GG var svrt sjuk i schizofreni och fungerade endast med stark medicin. Han var akademiskt utbildad, hade haft framtrdande platser inom olika skol- och ungdomsfrbund, men var numera frtidspensio- nerad. Enligt uppgiftslmnaren var GG helt Palme-fixerad. Upp- giftslmnaren hade talat med GG ett par dagar fre mordet och denne hade d sagt att han hade stora saker p gng tillsammans med Olof Palme. Han hade dock inte ltit hotfull. GG uppgavs vara boende i en lgenhet nra mordplatsen. GG beskrevs som ca 180 cm lng, runt 35 r gammal samt smal och med markerade drag. Det andra tipset kom frn en anonym lkare, som uppgav att GG hatade regimen och Olof Palme. GG stmde enligt lkaren vl in p det utlarmade signalementet. Ett par dagar hrefter fljdes det frsta tipset upp med ett nytt frhr med uppgiftslmnaren. Denne berttade att GG hyst ngon sorts hat- krlek till Olof Palme. GG hade vid ett samtal ett par dagar fre mordet verkat vara inne i sin hatperiod mot Olof Palme. Vid ett samtal dagen efter mordet hade GG frefallit njd och lttad. I mitten av mars inkom ett tredje tips om GG, som enligt uppgifts- lmnaren var psykiskt sjuk, kallade sig Palmes kronprins och ver- ensstmde med grningsmannens signalement. Den 18 mars 1986 hlls ett kort telefonfrhr med GG. Denne berttade att han under mordkvllen varit p ett knt njesstlle i Stockholm frn ca kl. 21 till ungefr kl 2 p natten. Han kunde inte ange ngon person som skulle kunna ge honom alibi. GG beskrev sig sjlv som varande ca 180 cm lng, smal och ha mrkt hr tonat med ljusa slingor. Nr han kommit hem efter restaurangbesket hade en kamrat ringt honom och berttat om mordet p Olof Palme. Samma dag frhrdes kamraten, som bekrftade att han ringt och berttat nyheten om mordet fr GG. Denne hade blivit mycket upprrd och chockad ver beskedet. Kamraten beskrev GG som ca 180 cm lng och mycket smal knappast vgande ver 60 kg. Ngra dagar drefter fick tv utredningsmn i uppdrag att inhmta uppgifter om GG. Av uppgifterna som inhmtades framgr att GG var psykiskt sjuk och vid ett par tillfllen hade vistats p mentalsjukhus. Han var inte knd fr att hysa agg mot Olof Palme. GG hade en bror som var knd narkoman. Enligt anteckningarna var ingen av brderna 962 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 knda fr att vara vldsamma. Ngra vapen hade aldrig varit aktuella hos brderna. I maj 1986 kom ett fjrde tips. Enligt denne uppgiftslmnare var GG mentalt strd och hade ansett sig vara Olof Palmes nrmaste man. Efter mordet hade GG tillfrisknat och hans mentala koppling till Olof Palme hade frsvunnit. Uppgiftslmnaren ansg att GG var ptagligt lik fantombilden. I september 1986 inkom ett femte tips frn en person, som p en kurs hade sttt p en mystisk man, som var mycket lik fantombilden. Mannen bodde nra den plats dr den kvinnliga tecknaren mtt den person fantombilden frestller. Mannen talade om Olof Palme i de mest omjliga sammanhang. I anledning av brevet beskte tv polis- mn en dryg mnad senare den person som skrivit brevet. Uppgifterna bekrftades. Det klarlades att mannen var GG. P spaningsuppslaget har gjorts fljande anteckning. Vidare kan tillggas av vi p KK 1 funnit att det finns tidigare uppslag p GG, och att denne r identifierad och har alibi. Uppslag G 118. Vi anser att utredningen r klar p GG. Av spaningschefens signatur framgr att uppslaget lades ad acta ssom frdigbearbetat den 12 november 1986. Knappt ett r senare, i mitten av augusti 1987, fick Stockholms- polisen in en anmlan om att ngon skjutit mot en bil parkerad utanfr en viss adress. Ingen mnniska hade befunnit sig i bilen, som tillhrde en ambassad. Den stod parkerad p en srskild plats fr beskicknings- bilar. Platsen tillhrde en annan ambasssad. P denna adress bodde ocks GG. Samtliga hyresgster p adressen frhrdes. GG sjlv fr- hrdes vid tre tillfllen om hndelsen. Han hade varit hemma den kvll skottlossningen gt rum. Han hade hrt tre hga smllar som han uppfattade som skott men blivit s rdd att han inte vgat titta ut p gatan. Vid en kontroll i vapenregistret konstaterades att GG inte hade ngon vapenlicens. Av ett personblad framgr att GG under en kort period var misstnkt fr skadegrelsen. klagarintrde hade skett samma dag; klagare var Solveig Riberdahl. Den psykolog, som hade lmnat uppgifter om GG redan dagen efter mordet, hrdes igen. Inget nytt framkom. De kulor som hittades vid en teknisk underskning av bilen skickades till SKL fr underskning. Slutsatsen var att kulorna inte verensstmde inte med de kulor som upphittats p mordplatsen. Kulorna var av en annan typ och ett annat vapen hade anvnts. I samband med att vriga hyresgster hrdes lmnade en av dem uppgifter om GG. Denne hade varit sjukligt fixerad vid Olof Palme och uppgiftslmnaren hade redan efter mordet tnkt att tipsa polisen om SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 963 honom. Han stmde in p grningsmannens signalement och hade efter mordet frgat hret ljust. I april 1988 upprttades en kort sammanfattning av rendet GG. PU konstaterade att GG inte verensstmde med signalementet p mrda- ren. GG var ca 175 cm lng och pfallande klent byggd. Han vgde ca 55-60 kg. Det konstaterades dock att GG inte hade ngot alibi vid tidpunkten fr mordet (jfr den motsatta uppgiften ovan). Slutligen noterades att skadegrelserendet hade skrivits av den 25 augusti 1987 med motiveringen misstnkt (dvs GG, vr anm) oskyldig. S lngt hade allts sex personer anmlt misstankar mot GG. Han hade hrts om mordet per telefon en gng i mars 1986. Drefter hade han uppmrksammats i skadegrelserendet, som i och fr sig saknade anknytning till mordet, men som nd synes ha kopplats samman med detta nr GG blev misstnkt fr det brottet och Solveig Riberdahl utsgs till frunderskningsledare. Efter 1988 rs sammanfattning av uppslaget freligger inga dokumenterade utredningstgrder frrn 1994, d det i samband med att GMP diskuterades i medierna inkom ett sjunde tips om GG. Tipset frn 1994 synes inte ha franlett ngon utredningstgrd. I november 1995 brjade PU dremot p nytt att utreda uppslaget. Genom inre spaning konstaterades bl.a. att GG varit psykiskt sjuk sedan mitten av 1970-talet, att han tidigare begtt en del smbrott ssom snatterier m.m. och att han inte var knd hos skerhetspolisen. I november 1995 kontaktades ocks personer i de politiska samman- hang som GG haft anknytning till. Inget direkt anmrkningsvrt fram- kom. Drefter hll PU en rad uppfljningsfrhr med tidigare frhrda personer. Uppgifterna om Palme-fixering bekrftades men flera av de hrda stllde sig skeptiska till att GG skulle kunna ha ngot med mordet att gra. Alibiuppgifter sktes men ngot alibi kom inte fram. I andra frhr framkom att GG efterstrvat plats p socialdemokraternas valsedlar 1985 och att han blivit mycket besviken nr detta nekats honom. En person hade knt viss rdsla fr vad GG skulle kunna ta sig till. Vid denna tid fretogs inom PU olika typer av analyser i rendet. Bl.a. upprttades en jmfrelse mellan GG:s signalement och de signalement som Birgitta W (p biografen Grand) och Susanne T (tecknerskan) lmnat. Signalementen visade sig ha ganska stora lik- heter (om tecknerskan och Birgitta W, se vidare nedan). Vidare gjordes jmfrelser med iakttagelser i andra uppslag fr att se om ngra likheter fanns. PU lt ocks Ulf sgrd vid rikskriminalens grnings- mannaprofilgrupp ta del av de medicinska journaler som upprttats avseende GG fr att ur profilsynpunkt bedma denne. sgrd uppgav 964 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 efter en genomgng av journalerna att GG inte kunde uteslutas som grningsman men att han frefll mindre sannolik. Av en i januari 1996 upprttad anteckning framgr att det i GG:s journal fanns en uppgift om att denne under 1995 skulle ha misshandlat en kvinna. Anledningen till misshandeln var diskussioner om den efter mordet utfsta belningen. I mitten av februari 1996 kontaktades PU av en person som pstod att hon en tid efter mordet p Olof Palme ringt in en uppgift som hon nnu inte blivit kontaktad om. Kvinnan berttade att hon under mord- kvllen varit p ett njesstlle (samma stlle som det GG sjlv uppgivit att han bevistade p mordkvllen) tillsammans med en vninna. Ca kl. 23.45-00.00 hade hon och vninnan uppmrksammat en man som stod utanfr garderoben vldsamt stirrande mot entrdrren. Det framstod som att mannen nyligen anlnt. Efter det att det ca kl. 01.40 i hg- talarna meddelats att Olof Palme blivit skjuten tilltalades hon av mannen. Denne hade sagt att han visste att uppgiften om Olof Palme var sann eftersom hans flickvn ftt veta det av discjockeyn nr hon frskt ringa sin fader, som, enligt vad mannen hade tillagt, var stats- sekreterare. Mannen hade sagt att han studerade vid universitetet. Han hade haft ett sjukligt stt och hade uttryckt hat mot Olof Palme. Nr de lmnat restaurangen hade mannen omotiverat berttat att han lnat sin fars verrock. Denna var mrk, vid och knlng. Kvinnan beskrev mannen. Eftersom beskrivningen passade vl in p GG fretogs en fotokonfrontation med 15 bilder. Varken kvinnan eller hennes vninna kunde dock peka ut GG. (ven om mycket talar fr att kvinnans uppgifter avsg GG synes den saken sledes ngot osker.) I februari 1996 lt PU filma GG fr att dokumentera hans gngstil, motorik och aktuella utseende. Drefter tog PU kontakt med den ovan nmnda tecknerskan, som allts hade gjort den teckning, som legat till grund fr fantombilden. Teckningen hade frestllt den man som hon hade mtt p Smala Grnd strax efter mordet. (Se om fantombilden kapitel 3, vrigt.) Susanne T. frevisades ett fotomontage om 15 bilder. Hon pekade ut GG som den person som var mest lik den man hon mtt p Smala Grnd. En tid drefter fick hon se videofilmen p GG. Hon uppgav d att mannen p videofilmen var oerhrt lik den man hon mtt p mordkvllen och det var absolut ingen tvekan om att det liknade mannen. Hon kunde dock inte skert sga att GG var identisk med den man hon mtt. Under februari inkom ytterligare ett tips det ttonde (eller nionde, om man rknar tipset frn kvinnan p njesstllet) om GG. Upp- giftslmnaren berttade att han varit intagen p en psykiatrisk av- delning. Under ett TV-program om mordet p Olof Palme hade en namngiven medpatient, sagt att hon visste att x mrdat Olof Palme. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 965 x skulle vara ett smeknamn p GG. I anledning av detta tips tog PU kontakt med medpatienten, som visade sig vara svrt psykiskt sjuk. Hon frhrdes, men det som framkom var av begrnsat intresse fr mordutredningen. I brjan av mars 1996 upprttade PU en sammanfattning av spanings- och frhrsuppgifter rrande GG. Sammanfattningen inne- hller frutom spanings- och frhrsuppgifter ven tgrder som skulle fljas upp och en lista ver ett tiotal personer som PU vervgde att frhra. Bland spaningstipsen som skulle fljas upp fanns bl.a. ett tips frn ngra sopkare i Gamla stan. Dessa hade kort tid fre mordet iakt- tagit en apart man som gtt fram och tillbaka utanfr Olof Palmes bostad. Mannen hade enligt tv av sopkarna varit i 35-rsldern och runt 175 cm lng. Signalementet de hade lmnat i vrigt stmde ganska vl in p GG. I brjan av mars kontaktade PU ocks Birgitta W, som allts sett en man kika in genom entrn p biografen Grand mordkvllen. Hon fick se den videofilm PU gjort p GG men kunde inte ange om det frelg identitet mellan mannen hon sett p Grand och mannen p filmen. Hon uppgav dock att mannen p videon hade de djupt liggande gon och den sjuka otcka blick, som hon frknippade med iakttagelsen p Grand. Birgitta W fick drefter se det fotomontage om 15 bilder som stllts samman. Hon kunde inte peka ut ngon som mannen frn Grand men knde igen mannen frn videofilmen. I mars 1996 skickade PU en promemoria om GG till livvakts- grupperna. I promemorian angavs att PU fr nrvarande utredde huru- vida GG skulle kunna vara grningsman. Det informerades om att GG var psykiskt sjuk, att han kunde vara oberknelig och farlig samt att han uppehllit sig vid riksdagshuset med omgivningar. Det bedmdes att GG kunde utgra en fara fr statsrd m.fl. Spaningsfoton av GG bi- fogades. I brjan av april inkom frn Partena Security, som skter bevakningen av Rosenbad, ett par rapporter om att GG varit synlig utanfr Rosenbad. I mitten av april 1996 frhrdes s GG fr frsta gngen ordentligt, under flera timmar vid tv tillfllen. Han lmnade mycket frvirrade uppgifter. Han sade bl.a. att han misstnkte att hans numera avlidne broder i maskopi med Carl Bildt hade mrdat Olof Palme, antingen fr att brodern var avundsjuk p honom fr att han skulle f en plats i riksdagen eller fr att brodern var arg p Olof Palme eftersom han inte ftt ngon plats i riksdagen. GG sade sig vara rdgivare t alla rege- ringar p jordklotet, att han var utsedd att bli Boris Jeltsins eftertrdare och/eller Gran Perssons eftertrdare. Efter en prvotid skulle han ocks gifta sig med prinsessan Anne. P frga om var han befunnit sig p mordkvllen vidhll han att han varit p det njesstlle han tidigare 966 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 angivit. Ett tiotal personer i GG:s omgivning hrdes ocks tmligen ingende. Av dessa frhr framkom ingenting som pekade p att GG skulle kunna vara inblandad i mordet p Olof Palme. Mot slutet av april 1996 upprttade PU en preliminr samman- fattning av utredningen rrande GG. Av sammanfattningen kan utlsas att ytterligare utredning vervgdes. Efter detta har dock inga fler utredningstgrder registrerats i uppslaget. Tipsen om GG synes dock inte ha upphrt. I brjan av juni 1996 registrerades ett telefonsamtal frn en kvinna, som hade lst om GG i tidningen. Hon hade d pmint sig att hon, nr hon vid ett tillflle under 1970-talet beskt en restaurang i Stockholm, sttt p en person som vl stmde in p beskrivningen av GG. Mannen hade varit psykiskt strd och sagt att han nstkommande vecka skulle bli utnmnd till stats- sekreterare hos Olof Palme. 7.2.5 Sammanfattande anmrkningar Allmnt Det r svrt fr kommissionen att fullt ut bedma de tgrder PU vid- tagit i anledning av GMP. Dels frutstter urvalet av de personer som profilen pekar mot en kompetens som vi saknar. Dels vore det praktiskt orealiserbart fr kommissionen att granska hela utredningsmaterialet i syfte att bedma om alla frn profilsynpunkt intressanta uppslag lyfts fram och utretts p nytt. Vrt vergripande intryck r att GMP-arbetet fljts upp p ett bra stt och att GMP kom att ge utredningen ett nringstillskott, som tagits till vara. I det material och den utredning som, i mer eller mindre hg grad, tillkommit som ett resultat av GMP terfinns flera av de mest in- tressanta utredningsuppslagen i hela mordutredningen. GMP-kontrollis- tan ger dessutom en allmnt sett god illustration till den mngd uppslag som PU bearbetat och det omfattande arbete som hr frekommit. Vissa utredningstgrder synes ha drjt ondigt lnge och en del uppslag har uppenbarligen blivit liggande under frfarandet mot Christer P, fr att efter detta nyo bedmas som intressanta. Iakttagel- ser av det slaget kan som framgtt gras ven betrffande andra delar av utredningen. P GMP-kontrollistan finns exempel p personer, som PU intresse- rat sig fr men som inte velat medverka i utredningen (se p. 31, 44 och 74). De aktuella personernas vgran att efterkomma PU:s nskeml har lett till att de frhllanden PU funnit vrda att underska frblivit outredda. Det r naturligtvis ett p sitt stt otillfredsstllande resultat. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 967 Vad det mest illustrerar r dock att mnga tgrder i denna utredning har vidtagits utan egentliga brottsmisstankar och att det d ocks saknas rttsliga medel att tvinga personer att medverka. Det innebr rimligen ven en risk fr att personer som har anledning att vgra medverka gr det. I uppfljningsarbetet efter GMP hnde det att PU hgg i sten. Det gller t.ex. betrffande GA (p. 1 p GMP-kontrollistan), som utsattes fr en ingende kontroll till fljd av GMP. GA hade emellertid infiltrerat utredningen p ett sdant stt som en grningsman enligt GMP skulle kunna tnkas gra. Det var mot den bakgrunden rimligt att PU sg till att komma till botten med detta uppslag. En annan aspekt r att GA antagligen borde ha varit avskriven p andra grunder lngt tidigare. Vid ett samtal med den tidigare Palmekommissionens ord- frande och sekretariat har den frre spaningschefen Hans Holmr kritiserat sina eftertrdare fr att de inte anvnt sig av de odokumente- rade kunskaper som den gamla spaningsledningen besitter och som ett exempel p detta anfrt just utredningen avseende GA. GA hade enligt Hans Holmr blivit intressant i utredningen p hsten 1986. Han hade lmnat uppgifter som han efterhand ndrade och anpassade till vad som blev knt. Skerhetspolisen fick i uppdrag att kontrollera honom, vilket resulterade i att hans uppgifter kunde avfras frn utredningen. Om Hans lvebros spaningsledning hade haft denna information skulle den ha kunnat spara de resurser den 1994 i anledning av GMP kom att lgga p utredning angende GA, menade Hans Holmr. 45 Ppekan- det r naturligtvis relevant, men br kompletteras med anmrkningen, att om den dvarande spaningsledningen dokumenterat sina tgrder p normalt stt, hade PU i ett senare skede inte behvt fundera p att ta kontakt med den tidigare spaningsledningen fr kontroll av vilka utredningstgrder som fretagits. (tgrderna mot GA synes ven ha haft ett visst samband med de utspel i massmedia som PU iscensatte efter GMP-arbetet, jfr kapitel 8, Informationsfrgor.) Det har ifrgasatts om en grningsman av det slag som profilen beskriver verhuvudtaget skulle kunna tnkas infiltrera utredningen (jfr referatet av Robert Resslers synpunkter ovan). P samma stt har det ifrgasatts om bevakningen av mordplatsen i samband med rs- dagarna r en meningsfull tgrd. I samband med den bevakning som kom att ske frekom vad som fr betraktas som integritetskrnkningar av personer som av ett eller annat skl rkat befinna sig p mordplatsen vid sdana tillfllen (se t.ex. p. 23, en riksdagsman och vn till Olof Palme, som skuggades frn mordplatsen och sedan kontrollerades av polis). En avvgning mellan de trots allt begrnsade integritetskrnk- 45 PK-minnesanteckningar nr 14, frn ett mte med Holmr den 25 april 1995. 968 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 ningar det kunde bli frga om och intresset av att n vidare kunskap om mordet leder oss dock till slutsatsen att insatserna var befogade. Detta gller ven om Resslers bedmning av tgrderna frn GMP-synpunkt r riktiga. Det br drvid beaktas att tgrderna hade rekommenderats PU frn FBI-hll och i den svenska GMP. verhuvudtaget anser vi att man br vara frsiktig med att ifrga- stta det meningsfulla i olika initiativ och frsk att n vidare frn PU:s sida, givetvis under frutsttning att utredarna hller sig inom ramen fr polisens rttsliga befogenheter. Vi finner det desto mer uppseende- vckande att vissa uppslag i GMP-materialet inte uttmts eller utretts frst med betydande frdrjning, se vidare nedan. Vissa utredningsuppslag Ensamstende man boende i innerstaden som gjort sig av med en revolver av den typ som anvndes vid mordet. GH aktualiserades i PU genom den provskjutningsaktion som beslts under 1989. I januari respektive maj 1990 skickades tv pminnelser till GH att han skulle instlla sig hos polisen med sitt vapen. Rimligtvis mste en frsta kallelse ha skickats till honom dessfrinnan, men spr efter ngon sdan har inte kunnat hittas. Efter 1990 och fram till januari 1994, nr PU fick telefonkontakt med GH, vet man i brist p dokumentation inte om ngra tgrder vidtagits fr att f kontakt med GH. Nr PU i efterhand tillfrgat den person som varit med och handlagt provskjut- ningsaktionen och som undertecknat pminnelserna, Torsten S, har denne erinrat sig att han med strsta skerhet varit i den sommarstuga som GH bodde i. Svitt Torsten S kunde minnas hade han dock inte trffat p GH, utan en annan person som varit radioamatr. Trots att Torsten S uppgivit att han troligen gjort anteckningar om hembesket, finns inga sdana registrerade i materialet. Ngon uppgift om vid vilken tidpunkt det skulle ha skett finns inte heller. Det r anmrkningsvrt att polisen vid ett hembesk hos ngon i anledning av en brottsutredning underlter att gra en tjnsteanteckning om var man varit, vid vilken tidpunkt och vad som har hnt. Som framgtt talar den fortsatta utredningen fr att Torsten S aldrig trffade GH verhuvudtaget. ven i vrigt r hanteringen uppseendevckande. Om man beslutat att genomfra en s vittomfattande tgrd som provskjutningsaktionen utgr, borde det vara sjlvklart att vidta tgrder, som skerstller att alla vapengare fngas upp. Om ngon kallad person inte instller sig mste det finnas rutiner fr uppfljning och utredning av varfr veder- brande inte kommer. Det frhllandet att ngon verkar hlla sig undan br rimligen betraktas som en spaningsindikation (jfr nedan). Vi har SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 969 stllt frgor till PU om detta och ftt till svar att intensifierade utred- ningstgrder borde ha vidtagits fr att f kontakt med GH. Ngon frklaring till varfr s likvl inte skedde har PU inte kunnat ge. Med mer ndamlsenliga rutiner och normal dokumentation borde PU emellertid ha lyckats n GH inom en rimlig tid efter det att han kallats till PU frsta gngen. Om PU hade ntt honom fre sommaren 1992 skulle han, om hans egna uppgifter stmmer, d nnu haft kvar vapnet. Det frhllandet att en innehavare av ett vapen av den efterskta typen vid kontakt med polisen anmler att detta inte lngre finns till- gngligt mste vara just en sdan reaktion som en provskjutningsaktion r syftad att framkalla hos en grningsman eller ngon som p annat stt r inblandad. Som framgtt av redovisningen i kapitel 3 var ett av syftena med att inkalla vapeninnehavare fr provskjutning just att framkalla avsljande reaktioner. Det r drfr synnerligen anmrk- ningsvrt att PU, efter att i januari 1994 dels ha hrt GH:s frklaring till varfr han inte hade vapnet i behll, dels ha ftt knnedom om att han vid tidpunkten fr mordet befann sig ensam i en lgenhet p 15 minu- ters promenadavstnd frn mordplatsen, inte fretog ngra dokumen- terade utredningstgrder frrn efter ett helt r, i januari 1995. Inte heller till detta drjsml har PU haft ngon frklaring. I samband med att PU i slutet av 1996 lmnade synpunkter p RRV- experternas genomgng av brottsutredningen diskuterades rendet. Av RRV-experternas material, som PU d tagit del av, framgick bl.a. att de ifrgasatte varfr inte en utfrlig husrannsakan, inklusive efterskning av vapnet p fastigheten, hade genomfrts. Den dvarande frunder- skningsledningen uttryckte drvid viss tvekan om brottsmisstanken mot GH var tillrcklig fr en sdan tgrd. Den nuvarande frunderskningsledningen har till kommissionen framfrt uppfattningen att det som kan gras betrffande GH r gjort. Drvid framgick att frunderskningsledningen hade uppfattningen att vissa skningar med metalldetektor efter vapnet gt rum, varvid det frn kommissionens sida invndes att detta inte skett. P frgan hur vapenbrottet kunde bli liggande s att det preskriberats svarade Jan Danielsson, som r den som sedermera skrev av detta brott, att detta var ett misstag, som skett fre hans tid. Solveig Riberdahl, som var fr- underskningsledare fre Jan Danielsson hade ingen minnesbild i anslutning till detta, utan hnvisade till att det var Anders Helin som hade svarat fr den hr utredningen. Solveig Riberdahl frde i samman- hanget ven ett resonemang om huruvida ett vapenbrott hr kunde styrkas, eftersom det kanske inte fanns ngot annat n GH:s egna uppgifter som allts innefattade ett erknnande att g p. Vid vrt sista sammantrffande med frunderskningsledningen uppgavs att inga ytterligare tgrder vidtagits i uppslaget sedan vr 970 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 granskning hade gjorts samt att ingen ytterligare utredning heller var planerad. Uppslaget skulle med andra ord de facto vara lagt ad acta. Vi anser, mot bakgrund av den information vi haft tillgng till, att detta uppslag i vsentlig grad r otillrckligt bearbetat. Det r fr oss mycket frvnande att det inte gjorts ngot allvarligt frsk att utreda det i botten. Man kan jmfra med uppslaget GG, dr mindre in- tressanta uppgifter franledde en uttmmande insats 1996 (se vidare nedan). Betrffande GH finns som framgtt dessutom exempel p icke vidtagna utredningstgrder, som frunderskningsledningen trott var vidtagna. Vi stller oss ocks frgande infr hanteringen av GH:s sjlv- deklarerade brott mot vapenlagen, dr utredning och lagfring inte fullfljts. Det brott GH sjlv erknt r allvarligt och skulle enligt en tmligen fast praxis ha franlett ett knnbart straff. Det kan synas som om PU fr att inte stra mordutredningen ltit detta brott preskriberas. Vi har dock inte underlag att pst att detta r frklaringen till under- ltenheterna. En naturlig reflektion r att en utredning av vapenbrottet borde ha kunnat stta viss press p GH och drigenom ha skapat klarhet ven betrffande sdant som r av intresse i mordutredningen. Att inte fullflja utredningen mot GH kan dessutom, vilket PU tycks ha varit inne p d man kallade honom till frhr vr 1998, vara till skada vid en rttslig prvning av ett tal mot annan person fr mordet. 46 Jugoslavisk man som tidigare dmts fr drpfrsk. GC aktualiserades i PU i augusti 1987. Ingngsuppgifterna var ptagligt intressanta. Ut- redarna fick omgende fram tv mjliga namn. Men sedan hnde ingenting. Frst tv och ett halvt r senare vidtogs nsta utrednings- tgrd, som var naturlig och okomplicerad, dvs. att lta uppgifts- lmnaren se bilder p de tv mjliga personerna. Uppgiftslmnaren pekade d direkt ut GC. Hade det i stllet skett 1987 skulle PU kanske ha kunnat komma en bra bit framt i utredningen redan d. Kanske hade man till och med kunnat f tag i GC, som enligt vad som seder- mera framkommit d befann sig i Sverige, fr att frhra honom. Det fanns naturligtvis tskilliga andra intressanta tips i utredningen och prioriteringar var ndvndiga. Detta uppslag borde dock ha 46 Hgsta domstolen kan sgas ha berrt den saken i sitt beslut i 1998 rs res- ningsrende. Aprop bedmningen av vrdet av de uppgifter som hade be- ropats skrev domstolen: En annan omstndighet som br nmnas r att det r vl knt att det vid sidan av det hndelsefrlopp vid mordet som Riksklagaren pstr i resningsrendet finns eller har funnits andra s.k. spr, vilka inte be- handlas i resningsanskningen. Det finns drfr inte mjlighet att i detta rende stlla det pstdda hndelsefrloppet mot andra alternativ som aktualiserats i fallet. SOU 1999:88 Grningsmannaprofilen 971 prioriterats ganska hgt, eftersom det gllde ngon som skjutit en mnniska p ppen gata, som uttalat hotelser mot Olof Palme, som hade ett motiv fr mordet och som stmde in ganska vl p grnings- mannens signalement. Nu kom tipset att utredas frst efter rtte- gngarna mot Christer P, under vren 1990. Det r allts nnu ett exem- pel p en utredningsinsats frn de frsta ren denna gng allts frn slutet av 1987 som inte hllit mttet. Nr PU under vren 1994 tog kontakt med regeringskansliets fr- valtningskontors arkivenhet fr att frga om det inkommit ngra skrivelser frn GC till Olof Palme trffade man av ren tur p en tjnste- man som berttade om incidenten med GC under vren 1984. Med tanke p att hndelsen varit av s allvarlig art att den anmlts bde till enhetschefen och den skerhetsansvarige samt ftt till fljd att en larm- knapp installerats i arkivet, r det frvnande att den inte kommit till PU:s knnedom tidigare, men det r svrt att se att det skulle kunna bero p ngon brist i utredningsarbetet. Det var kanske bara otur. Den senare delen av utredningen har uppenbarligen mtt stora praktiska svrigheter, som har sin rot i frhllandena i det forna Jugoslavien och som PU inte rder ver. Bortsett frn att omstndig- heterna numera r sdana att det svrligen gr att komma vidare r det otillfredsstllande att detta jmfrelsevis intressanta uppslag fort- farande str s pass ppet som det gr. Kriminell och psykiskt strd man med utprglat Palmehat (GF). GF har uppenbarligen varit av stort intresse frn GMP-synpunkt. Utredningen bedrevs av handlingarna att dma intensivt och utan den tidsutdrkt som frekommit i uppslagen betrffande GH, GC och GG. Frunder- skningsledaren vidtog sedermera den i PU-sammanhang ovanliga tgrden att formellt avskriva misstankarna mot GF och materialet frn telefonavlyssningen frstrdes. Solveig Riberdahl, som var den som fattade dessa beslut, har infr kommissionen uppgivit att hon bedmt det som i det nrmaste helt klarlagt att GF inte har med mordet att gra samt att avlyssningsmaterialets innehll var sdant att det lagligen skulle frstras. Uppslaget synes enligt vr mening tillrckligt utrett, ven om det en tid framstod som relativt substantiellt. Psykiskt sjuk man med fixering vid Olof Palme (GG). PU fick redan dagen efter mordet in tv av varandra oberoende tips frn en psykolog respektive en lkare, vilka bda utpekade GG som tnkbar grningsman med motiveringen att denne var Palme-fixerad, svrt psykiskt sjuk och bodde nra mordplatsen. Tipsen ledde till att utredarna efter drygt tv veckor kontaktade GG per telefon och hll ett mycket kort frhr med honom. Dokumentationen ver frhret upptar en knapp sida. GG p- stod att han varit p ett angivet njesstlle under mordkvllen. Upp- 972 Grningsmannaprofilen SOU 1999:88 giften kontrollerades inte, trots att det borde ha varit ganska enkelt s kort inp hndelsen. GG var en avvikande person, vars eventuella nr- varo p det angivna stllet borde ha kunnat uppmrksammas. Vidare ledde tipsen till att tv utredningsmn fick i uppgift att samla in upp- gifter om GG. Resultatet av denna tgrd upptar ngra f rader i ett protokoll. Drefter gjordes ingenting frrn under hsten 1986 d tv utred- ningsmn beskte den person som i augusti 1986 hade skrivit ett brev till PU och tipsat om GG. I frhrsprotokollet antecknade utrednings- mnnen att GG hade alibi fr mordet och att de ansg att utredningen mot GG var klar. rendet lades drefter ad acta. I sjlva verket frelg inget alibi och ngra ordentliga utredningstgrder hade inte fretagits. Uppgifterna om GG borde drfr ha franlett en fortsatt utredning. Sedan kom rendet av en hndelse att aktualiseras p nytt hsten 1987, d en bil utanfr GG:s bostadsadress beskts. Ngon utredning av uppgifterna om GG:s eventuella roll vid statsministermordet blev dock inte av heller vid detta tillflle, men hndelsen ledde till att en kort sammanfattning ver uppslaget upprttades i april 1988. Av signatur och datum p vissa uppslag i rendet framgr att spaningschefen under 1992 tagit del av i vart fall visst material i detta. Men ngra registrerade utredningstgrder frn denna tid finns inte. Den genomgng av rendet som PU sedan gjorde under 1995/96 var mycket grundlig. Vissa utredningstgrder kan i och fr sig bedmas som alltfr lngtgende, srskilt aktionen i april 1996 tio r efter mordet d ett flertal GG nrstende personer frhrdes trots att PU egentligen inte hade ngra uppgifter som talade fr att han skulle vara inblandad i mordet. Det r sjlvfallet ocks anmrkningsvrt att det frst tio r efter att de frsta tipsen mot GG inkommit hlls ett ordent- ligt frhr med honom. Samtidigt fr det konstateras att PU inte hade s mycket annat val n att utreda uppslaget i botten. Felet ligger med andra ord inte i dessa tgrder utan i de lngre tillbaka liggande under- ltenheterna. Det kan srskilt noteras att alibikontrollen vren 1986 r lika dligt utfrd som underskningen betrffande Christer P vid motsvarande tid- punkt (jfr ven den inledande hanteringen av uppslaget angende GC). Liksom betrffande Christer P gller att om ingngstipsen 1986 hade hanterats kompetent, skulle klarhet antagligen ha ntts redan d. Uppgifterna om GG hade vid den tidpunkten varit betydligt mer lttutredda. Nu tvingades PU till ingende, integritetskrnkande t- grder vid en mycket sen tidpunkt och har trots detta egentligen inte ntt ett mer klargrande utredningsresultat n man hade fre 1995 och 1996 rs utredning. Dremot synes PU ha ntt en punkt i uppslaget dr inget mer terstr att gra. SOU 1999:88 973 8 Slutsatser Kapitlets innehll I detta kapitel summerar vi vrt uppdrag. I Granskningskommissionens direktiv angavs att vr uppgift r att g igenom brottsutredningen och gra en p denna genomgng grundad redo- visning. Denna redovisning finns i kapitel 2 7. Det hette vidare att kommissionen skall underska om det finns delar av utredningsmaterialet som inte r tillrckligt bearbetat. Som en deluppgift i detta angavs att vi skulle gra en uppfljning av den tidigare parlamenta- riska kommissionens srskilda granskning av brottsutredningen vad gllde misstankar om polismns eventuella medverkan till mordet. Vra iakt- tagelser och synpunkter i dessa hnseenden har framgtt i anslutning till de olika avsnitten, varvid det s.k. polisspret har behandlats srskilt. De vik- tigaste slutsatserna sammanfattas i detta kapitels inledning: Finns det delar av utredningsmaterialet som inte r tillrckligt bearbetade? och Polisspret. I kommissionens uppdrag skulle drtill ing att gra bedmningar och vrderingar av utredningsarbetet. Utredningsarbetet har diskuterats i anslut- ning till redovisningen av brottsutredningen. De vergripande slutsatser vi drvidlag dragit redovisas i detta kapitel under rubriken Allmnt om det stt p vilket mordutredningen bedrivits. Bakgrunden till att en srskild granskningskommission tillsattes var att riksdagen ansg att den misstro, som kunde finnas mot myndigheternas vilja att s grundligt som mjligt utreda alla omstndigheter kring mordet, kunde vara skadlig fr vr demokrati och vrt rttssamhlle. Allmnhetens tilltro till utredningsarbetet r bl.a. beroende av hur informationen till allmnheten skts. Vi har drfr till vra slutsatser fogat ett mer fristende avsnitt, dr vi redovisar vissa iakttagelser om hur Palmeutredningen hanterat informations- frgor. Vra vriga slutsatser om utredningen redovisas under rubrikerna Led- nings- och ansvarsfrgor, Rttsskerhetsfrgor samt Regeringen och brottsutredningen. Vrt betnkande avslutas med en diskussion kring vissa perspektiv, som pverkar bedmningen av utredningsarbetet och ngra anmrkningar om brottsutredningens organisation efter Hgsta domstolens avslag p Riks- klagarens resningsanskan. 974 Slutsatser SOU 1999:88 8.1 Finns det delar av utredningsmaterialet som inte r tillrckligt bearbetade? Vrt generella intryck av utredningsmaterialet r att detta numera inte r otillrckligt bearbetat, utan snarare verarbetat. Kvantitativt torde den genomsnittliga utredningsnivn i de uppslag vi gtt igenom ligga ver den niv som gller fr utredningar i andra spaningsrenden n detta speciella fall. Det r ocks vad som genomgende sagts oss frn polisens spaningsledning och enskilda utredningsmn: i denna utred- ning har saker gjorts som inte skulle ansetts ndvndiga i andra utred- ningar. Nr vi haft att ta stllning till om enskilda uppslag r tillrckligt bearbetade har vi utgtt frn vad som enligt vr mening varit sakligt sett befogat. Vi har allts inte tagit stllning till huruvida varje granskat uppslag r lika grundligt bearbetat som genomsnittet. Utgngspunkten fr vra bedmningar r den som kan anlggas generellt, vid en granskning av den typ vi r satta att utfra. De fall dr vi redovisat en frn PU avvikande uppfattning r de som frn vr syn- punkt sett har tett sig tydliga. Vra bedmningar i denna del innefattar inte iakttagelser av utredningstgrder som borde ha vidtagits vid en tidigare tidpunkt, men som trots allt genomfrts senare eller som numera r meningslsa att vidta. Att det finns sdant, som borde ha gjorts tidigare och dr under- ltenheten medfrt att viktig kunskap eller kunskap som kunde varit viktig gtt frlorad, har framgtt av de iakttagelser vi tidigare redovisat. Att ett uppslag vid vr granskning inte befunnits krva ytterligare bearbetning innebr givetvis inte att vi kan utesluta att allt i uppslaget saknar relevans fr mordutredningen. Det som bedmts r om PU med hnsyn till vad som framkommit och knda fakta i vrigt haft anledning att vidta ytterligare utredningstgrder eller inte. Vra iakttagelser och bedmningar utgr som framgtt frn PU:s arbete och material. Vi reserverar oss fr den utredning som kan ha frekommit hos skerhetspolisen och som inte blivit bekant fr oss, jfr kapitel 2, Anmrkningar om kommissionens mjlighet att granska skerhetspolisens material. Bland de enskilda uppslagen har vi funnit ett, som enligt vr mening r i vsentlig grad otillrckligt bearbetat. Det gller uppslaget GH, som enligt vr mening r missktt. Sklen fr vr bedmning framgr av redovisningen och vr diskussion av uppslaget i kapitel 7. Vi har framfrt vra synpunkter om detta uppslag till PU dels i november 1996, dels i brjan av 1999. Vr slutsats r att PU gjort en annan bedmning n den vi gr. SOU 1999:88 Slutsatser 975 Vi har funnit ytterligare ett viktigt enskilt uppslag, som inte r till- rckligt bearbetat. Det gller uppslaget GC (se kapitel 7). Det innefattar uppgifter som ven frunderskningsledningen har beskrivit som alarmerande. Hr gjordes grova misstag 1987, innebrande att GC vid denna tid inte kunde identifieras. Nr han sedermera identifierades befann han sig sedan lnge i praktiken utanfr den svenska mordut- redningens rckvidd. Drutver finns enskilda uppslag som jmfrda med den stora mngden uppslag i vrigt inte framstr som pfallande intressanta frn brottsutredningens synpunkt, men dr det i och fr sig hade kunnat gras mer. Detta framgr av den fregende redovisningen, men vi tar inte upp dem nu. Fr det frsta har vi inte sttt p srskilt mnga sdana uppslag i vr genomgng. Fr det andra ter de sig inte s ange- lgna frn utredningssynpunkt att vi ser skl att srskilt lyfta fram dem i detta summerande sammanhang. Vi anser vidare att vissa motivbilder inte r tillrckligt bearbetade. P andra stllen i betnkandet diskuterar vi vad vi uppfattar som brist- flligt analysarbete inom PU (kapitel 5, Sammanfattande anmrk- ningar). Dessa brister har medfrt att ngra enligt vrt synstt jm- frelsevis intressanta motivbilder, inklusive de brottshypoteser som kan rymmas inom dem, frblivit obearbetade. Det gller fljande motivbilder/brottshypoteser: Bofors vapenaffrer Olof Palmes roll i frhllande till Iran-Irak som krigfrande parter Det s.k. palmehatet, inte generellt, men i frening med svenska poli- tiska motiv
Dessa motivbilder har inom PU inte tagits p allvar. De borde enligt vr mening ha gjorts till freml fr ngon form av faktabaserad analys. De kan inte utan vidare avfrdas. Iakttagelsen gller ven det som sammanfattande kan kallas Syd- afrikaspret, men detta kom sedermera att gras till freml fr en s grundlig utredning som var mjlig vid den tid d det togs upp. Eftersom PU efter februari 1987 i mycket ringa grad inriktat sig p internationella motivbilder, kan det som sagts glla ven annat n det vi hr lyft fram, vilket allts kan uppfattas som exempel. 8.2 Polisspret Vr granskning av brottsutredningen vad gller misstankar om polis- mns eventuella medverkan till mordet, dvs. polisspret, redovisas 976 Slutsatser SOU 1999:88 srskilt i kapitel 4, som avslutas med en sammanfattande bedmning. Vra slutsatser av granskningen i den delen r att inga brottsmisstankar mot enskilda polismn kan utlsas av utredningsmaterialet, att det inte finns ngra uppslag i denna del som i dag framstr som otillrckligt bearbetade men att utredningen likvl lmnat en hel del i vrigt att nska. Vr viktigaste iakttagelse gller det frhllandet att PU aldrig tagit ngot helhetsgrepp p denna motivbild/brottshypotes och analyserat den. Den har enligt vr mening inte tagits p tillrckligt allvar. Det har i och fr sig frn utredningssynpunkt inte funnits skl att bearbeta detta mne p samma stt som vi anser att de under fregende rubrik an- givna motivbilderna/brottshypoteserna borde ha angripits. Men ven om polisspret sakligt sett inte har srskilt mycket substans kom utgngslget i utredningen snart att bli sdant, att det var angelget att via klargrande tgrder snabbt g till botten med de misstankar som framfrdes i polissprsdiskussionen. Utan att det skett kan miss- tankarna inte p ett trovrdigt stt avvisas. Som vi framhllit fanns det vid den tid d mordet intrffade fog fr viss misstro mot Stockholms- polisen. Juristkommissionen framhll att polisrendena skulle gnas srskild uppmrksamhet av klagarna, dvs. frunderskningsledningen. Det uppdrag vi ftt terspeglar samma typ av bedmning. Den borde ha gjorts ven av de fr utredningen ansvariga, men frunderskningsled- ningen har betrffande denna del av utredningen frblivit alltfr passiv. Vi anser att de polismn som var aktuella borde ha gjorts till fre- ml fr rutinmssiga kontroller, oavsett om det fanns utifrn komman- de tips om dem eller ej, samt att deras inbrdes frhllanden eventu- ella ntverk borde ha utforskats. Av vad vi inhmtat frn frunder- skningsledningen i denna frga framgr att man dr avvisat polis- sprsdiskussionen utan att ha frskrat sig om att de sakskl detta stllningstagande grundades p var hllbara. Det har ocks framkommit att man frn frunderskningsledningens sida haft bristfllig kunskap om den utredning som p olika hll faktiskt finns i detta mne, varvid attityden gentemot inblandade personer haft en versltande och ibland beskyddande karaktr. Att denna attityd frekommer p klagarniv har frvnat oss, eftersom kollegial frstelse av det slaget r kontraproduktiv och genom ren har kommit att bidra till det klimat dr polissprsdiskussionen kunnat sl rot. SOU 1999:88 Slutsatser 977 8.3 Iakttagelser angende utredningsarbetet 8.3.1 Allmnt om det stt p vilket mordutredningen bedrivits 1988 rs spaningsorganisation Det frsta rets utredningsarbete r i vsentliga delar beskrivet och bedmt av de tidigare kommissionerna (se kapitel 1). Som framgtt av vr beskrivning av det fortsatta arbetet i kapitel 2 kan det andra ret sgas ha varit en restaurationsperiod, varefter en ny mordutrednings- organisation kom p plats i brjan av 1988. Medan det frsta rets organisation var ad hoc, anpassad till hndelsens unika karaktr, var 1988 rs organisation bokstavligt talat tagen ur instruktionsboken fr spaningsmord, dvs. vad som kommit att kallas en vanlig mordutred- ning. 1988 rs organisation och det arbete den genomfrde var prglad av detta. Spaningsledaren Hans lvebros ambition var uppenbarligen att genom gngse, grundligt kriminalpolisirt arbete s lngt mjligt tervinna kontrollen ver den kunskap och det material som fanns och kunde frambringas om mordet. Hans och den bitrdande spanings- ledaren Lars Jonssons mlsttning var att processa hela materialet, dvs. g igenom allt som fanns, se till att det blev utvrderat, registrerat och vid behov kompletterat med nya utredningstgrder samt att fortlpande ta hand om nya uppgifter som flt in genom tips och p annat stt. Detta synnerligen omfattande arbete var framgngsrikt. Idag framstr det befintliga utredningsmaterialet som i stort sett frdig- bearbetat. Det rder mycket god ordning i det registrerade materialet, i frhllande till dess omfattning. Det vanliga mordutredningsarbete som 1988 rs organisation in- riktades p ledde ocks ganska snart till spaningsresultat. Efter mindre n ett halvr hade den ftt upp det som kom att bli dess huvudspr. Svitt vi kan bedma skttes utredningen av detta huvudspr med ngot undantag vl. De svrigheter som inte kunde bemstras var vsentligen sdana som berodde p att brottet redan vid det laget var gammalt. Sedan rttsprocessen i denna del avslutats vid utgngen av 1989 be- fann sig PU ter vid punkten fr en omstart. ven drefter har arbetet med att processa material bedrivits p ett kompetent, grundligt och ihrdigt stt. Det r ingen tvekan om att det ven efter denna tidpunkt bedrevs ett gott kriminalpolisirt arbete under Hans lvebros ledning. Vrt allmnna intryck r ocks att man i den s.k. Palmegruppen verlag samlat mycket dugliga kriminalpoliser. Det tycks emellertid som om 978 Slutsatser SOU 1999:88 luften i viss mn gick ur PU i och med den friande domen i slutet av 1989 och det r ocks vr uppfattning att en ny spaningsledning d borde ha tillsatts, se under fljande rubrik. Spaningsorganisationen efter domen i Svea hovrtt Spaningsledningen borde ha bytts ut efter den friande domen mot Christer P. Inte fr att den skulle ha missktt sig. Det hade den inte. Den hade tvrtom sttt fr tv produktiva r genom att dels restaurera utredningen, dels ta fram det underlag p vilket tal kunde vckas 1989. Sklet till att spaningsledningen och ven delar av utrednings- organisationen behvde bytas ut r att den inte kunde frvntas ladda om fr den omstart som i detta lge n en gng var ndvndig. Arbets- uppgiften hade varit otacksam 1988; den var n mer otacksam 1990. Nu blev det s, att de enskilda utredningsmn som inte ansg sig kunna mobilisera kraft fr ett fortsatt, frutsttningslst arbete, lmna- de Palmegruppen, medan resten blev kvar. Detta hade naturligtvis fr- delar, framfr allt genom att kunskapen om rendet kunde behllas. Vi anser emellertid att det hade varit viktigare att f in friskt blod och nya gon i utredningen n att hlla den gamla kompetensen intakt. Sjlv- fallet hade ett byte ftt genomfras genom att utredningen lmnades ver p ett sdant stt att kunskapsbortfallet minimerades. Det hade heller inte varit ndvndigt att gra allt p en gng, eller att byta ut alla utredare. Nyckelpersoner, som de fr registreringen ansvariga, skulle antagligen ha behvt vara fortsatt knutna till PU under rtt lng tid. Men en nystart och en nyordning borde ha etablerats omgende. Det utfrdes som sagt mycket kompetent utredningsarbete ven efter 1990, men det frekom ocks allvarliga misstag, liksom att pro- jekt drog ut p tiden och att utredningsuppslag blev liggande. Spanings- ledningens frmga att driva arbetet vidare med samma kraft som tidigare synes likaledes ha avtagit. Hans lvebro skte senare enligt de uppgifter han sjlv lmnat andra tjnster, men tillts av sina verord- nade inte att lmna sin post. Palmegruppen kom s smningom att prglas av inre spnningar och personmotsttningar, som flt upp till ytan i den i kapitel 2 redo- visade brottsutredningen mot spaningsledaren. Trots att utredningen friade Hans lvebro frn de redan i utgngslget lsliga brottsmiss- tankarna ledde den till att han fick sluta som spaningsledare. Det var slutpunkten p en fr utredningspersonalen och andra ovrdig process, med dess inslag av anonyma misstnkliggranden, spaning mot spa- ningsledaren och husrannsakan hos Palmegruppen. Detta snderfall skildrades i massmedierna och infr allmnheten. Det var gnat att SOU 1999:88 Slutsatser 979 skada frtroendet fr mordutredningen. Frloppet kan inte ses isolerat frn Palmegruppens arbetssituation. Vi anser allts att utvecklingen som fljde styrker vr uppfattning, att en nyordning borde ha infrts 1990. (Om PU:s organisation efter Hgsta domstolens avslag p Riks- klagarens resningsanskan och framver, se sist i detta kapitel.) PU:s bearbetning processande av utredningsmaterialet Att materialet ordnats frtjnstfullt hindrar inte att det stt p vilket det frn utredningssynpunkt bearbetats kan gras till freml fr diskus- sion. Det processande av utredningsmaterial som i hg grad syssel- satt 1988 rs organisation, nr den inte upptagits av huvudspret eller inkommande tips, var till en brjan ndvndigt och en frutsttning fr att kunna f mordutredningen p rt kl. Det synes emellertid med tiden ha kommit att bli ngot av ett sjlvndaml. Frgan r om inte be- hovet av ordning hr har verordnats utredningsndamlet och om inte uppslagen i ngon mn borde sorteras utifrn det intresse de har fr utredningen. PU har inriktat sig p att allt skall processas och att hela materi- alet skall ordnas p visst stt. Nr vi undrat ver om utrednings- resurserna drmed prioriterats riktigt, har svaret blivit att lsningen mste finnas ngonstans i materialet och att man fljaktligen genom att g igenom och ordna detta s noga som mjligt kar mjligheten att hitta den. Denna frestllning synes i viss mn vara ifrgasatt inom fr- underskningsledningen, dr uttrycket lsningen finns i materialet beskrivits som ngot av ett mantra fr utredarna. Vi r inte heller vertygade om att lsningen det som fattas fr att brottet skall kunna klaras upp finns i materialet; efter s hr lng tid och s mycket arbete ter sig sannolikheten fr att de avgrande pussel- bitarna tvrtom mste tillfras utifrn som vl s stor. Vi r fr vr del inte heller helt skra p att PU:s stt att bearbeta och strukturera ut- redningsmaterialet r optimalt. Metoden innebr att utredningen hela tiden tillfrs nya uppgifter, samtidigt som materialet som helhet inte alls r ordnat efter utredningsvrde. Det finns med andra ord ingen prioriteringsordning eller klassning utifrn hur intressant ett uppslag r frn utredningens synpunkt. 1 Materialet r frn den synpunkten 1 Frn de frsta utredningsren finns som framgtt i vr redovisning exempel p att spaningsuppslag frses med en informell prioriteringsbeteckning (se t.ex. kapitel 6 om den tidiga utredningen angende Christer P). Detta sker dock i samband med bedmningar av ingngstips. Det grs heller inte regelmssigt 980 Slutsatser SOU 1999:88 nivellerat. Visserligen frekommer den polisira metoden att lgga ad acta, men den innebr inte ett stllningstagande till det ad acta-lagda uppslagets utredningsvrde, utan bara att det som (fr tillfllet) kan gras har gjorts, dvs. det r en handlggningsbedmning av typ bord- lggning tills vidare, inte en saklig utsortering. tminstone borde sdant som efter utredning klart kan avskrivas som frklarat och icke hrande till saken kunna tas bort frn det mer levande utredningsmaterialet. Om det r s att lsningen finns i mate- rialet frefaller det oss angelgnare att eliminera sdant som tydligtvis inte innefattar lsningen, n att tillfra ytterligare material. Den som sker en nl i en hstack plockar hellre undan str fr str n lgger p nytt h. Vi har under den tid vi arbetat flera gnger diskuterat denna sak med fretrdare fr PU, som avvisat vr instllning. Sklet har angivits vara, att det r till skada att sortera utredningsmaterial p det sttet, eftersom de bedmningar som i s fall mste gras kan lsa utred- ningen och leda in senare utredare p samma spr, som kanske r felaktigt. Frn PU:s sida har det framhllits att det r viktigt att hela tiden hlla sig ppen fr nya synstt. Vi har frstelse fr denna instllning i och fr sig, men ifrgastter om den inte trots allt r felaktig i en utredning som blivit s omfattande som denna. Att vi gjort denna reflektion hnger delvis ocks samman med den erfarenhet vi sjlva gjort betrffande mjligheten att stta sig in i materialet; uppgiften hade onekligen varit lttare om detta hade varit strukturerat p ett annat stt. Vi frgar oss om inte arbetsinsatser inom utredningen kan pverkas negativt enligt samma mnster, t.ex. vid skiften inom frunderskningsledningen eller nr nya utredare skolas in i samband med oundvikliga personskiften. Den invndning som drvid har gjorts frn spaningsledningen r att alla mste lsa allt och gra sin egen bedmning. Detta synstt r enligt vr mening orealistiskt i detta fall och leder till dubbelarbete och drmed en resurs- frbrukning, som inte uppvgs av den frdel det eventuellt innebr att alla lser allt. Det riskerar ocks att leda till att viktig information frsvinner i mngden. Vr synpunkt innebr frsts inte att sdant som bedms sakna intresse skall kastas. Sjlvfallet skall allt material bevaras och p ett eller annat stt finnas tillgngligt fr den som vill kontrollera ngot eller r allmnt skeptisk. Fr vrigt vill vi tillgga att ven PU har gjort en viss indelning av det slag vi tror skulle underltta arbetet; det finns
snarare undantagsvis och fljer ingen fast struktur. Ngon motsvarande prioriteringsklassning av hela uppslag i samband med att de utvrderas fre- kommer inte. SOU 1999:88 Slutsatser 981 ett rtt omfattande tipsmaterial som bedmts s ointressant att det inte sorterats annat n lnsvis, efter avsndarens hemvist. ven det stora PKK-materialet r hanterat i srskild ordning, i praktiken med bedm- ningen att det numera saknar intresse fr brottsutredningen. Dokumentation ver utredningsarbetet Detta leder ver till en annan frga, nmligen om PU:s instllning till att dokumentera bedmningar och analyser samt upprtta sammanstll- ningar ver vad som framkommit i strre utredningsuppslag. Ingetdera frekommer, annat n helt undantagsvis. Sklet till att detta inte grs r detsamma som det som refererats ovan, dvs. att skriftlig dokumentation av sdant slag lser utredningen och styr efterkommande betraktare. Tanken r allts terigen att var och en mste studera grundmaterialet och sedan bilda sig en egen uppfattning. RRV-experterna var kritiska till denna instllning och till bristen p dokumentation, vilket framgr av fljande citat ur det avsnitt dr de vrderade utredningsarbetet: Den mest slende och uppseendevckande iakttagelsen i anslutning till vrt arbete med Palmeutredningen har varit bristen p vergripande och vrde- rande dokumentation. Att en utredning i landets mest prioriterade uppdrag i stort sett saknar uppsummerande versikter om vad man tittat p, vad ut- redningslget r, hur scenarier ser ut och hur nyckelfaktorer vrderas i scenarierna r frbluffande. Utredningen har hllit p mer n tio r och kostat mer n 500 miljoner kr. Tusentalet mnniskor har engagerats under rens lopp. I rapporten efterlyste de ven terkommande utvrderingar av utred- ningslget: Betrffande dokumentationen menar vi att det borde finnas en tminstone kvartalsvis gjord uppdatering av det totala spaningslget som medger ver- blick och alternativa slutsatser fr de som behver g in i utredningen av olika skl. Fr oss lter avsaknaden av detta som att bygga ett dataprogram utan dokumentation. (---) Sammantaget menar vi att det av flera olika or- saker r ndvndigt med en skriftlig dokumentation av var man str. Ett av dessa skl r att det skall mjliggra en kritisk och konstruktiv dialog. Ett annat r att det ger strre mjlighet till byten av personal i utredningen. Det blir i alla fall mjligt att snabbt stta sig in hur man tidigare resonerat och se olika svagheter i resonemangen. Utredningens omfattning omjliggr att kunskapen, som den faktiskt valda modellen frutstter, kan ligga i en- skilda medarbetares bakhuvuden under mer n ett rtionde. Att man skulle bli lst i tnkandet r inte ett tillrckligt starkt skl. (---) Inom i stort sett alla andra discipliner i samhllet idag r kravet p skriftlig dokumentation 982 Slutsatser SOU 1999:88 en sjlvklarhet. Att s inte har varit fallet i Palmeutredningen fder tanken p att det hr kan vara ett strukturellt problem fr hela denna profession. Vi instmmer i detta. Det r frvnande att ett arbete inom rtts- vsendet kan bedrivas p detta stt. Det tycks som att det genomgende funnits en frkrlek fr muntlig tradition och en viss motvilja mot att stta saker p papper. Till den generella iakttagelse RRV-experterna gjorde betrffande utredningsarbetet som helhet kan fogas ngra enskilda exempel: Mnga av de inledande tgrderna 1986 dokumenterades inte, vilket har framgtt i den tidigare redovisningen, bl.a. efterforskningarna kring Olof Palmes person, vissa viktiga uppgifter angende polis- man A och det av Hans Holmr sjlv ptalade exempel angende den person som i vrt betnkande benmns GA. Frunderskningsledningens genomgngar av polisrenden r i praktiken odokumenterade. (Chefsklagaren Anders Helins prome- morior ger ingen information om vilka renden som gtts igenom, hur de bedmts etc.) Frunderskningsledningens mten med spaningsledningen pro- tokollerades inte; det finns inte ens upprttade minnesanteckningar. 2 Det r drmed inte mjligt att flja vilka direktiv som givits, vilka prioriteringar som gjorts vid olika tidpunkter etc. annat n genom att konsultera de inblandades bleknande minnesbilder. Frunderskningsledningen har inte frt ngon som helst dokumen- tation ver de kontakter som frekommit med regeringen (jfr nedan). Dokumentation ver centrala delar av beslutet att provskjuta GH:s vapen och drefter fljande utredningstgrder saknas (se kapitel 7). Protokollet ver konfrontationsfrhret med Lisbeth Palme den 14 december 1988 sattes inte upp frrn efter drygt en mnad och dokumentationen ver detsamma hanterades ven i vrigt p ett lsligt stt. Till dessa iakttagelser kan ocks fogas det frhllandet att det inte frekommit dokumenterade utvrderingar av missgrepp eller pstdda 2 Frunderskningsledningen synes inte ha ngon dokumentation alls (annat n mjligen personliga arbetsanteckningar). Spaningsledningen frde personlig arbetsanteckningar och brjade enligt uppgift med protokoll frst efter det att en granskningskommission kommit p tal (jfr kapitel 2). SOU 1999:88 Slutsatser 983 missfrhllanden inom mordutredningen. Ett exempel gller de klago- ml som mlsganden Lisbeth Palme i olika sammanhang framfrde. Det har aldrig klarlagts vari dessa klagoml bottnade och om ngot drvidlag hade kunnat gras fr att terstlla hennes frtroende fr de brottsutredande myndigheterna. Det finns fler exempel. Det kanske allra tydligaste r mordnattens hndelser; polisen har t.ex. inte gjort ngon egen dokumenterad utred- ning av hur arbetet vid polisens ledningscentral fungerade. (En sdan gjordes i och fr sig av Juristkommissionen. Men detta kunde inte fylla tomrummet efter en omedelbar utvrdering nr inblandade parter hade hndelsefrloppet i klart minne.) Tio r efter mordet avgav Polisinspektionen i Stockholms ln en rapport ver ddsskjutningarna vid Stureplan i Stockholm i december 1994. Polisinsatsen kritiserades skarpt, bl.a. bristen p central ledning. Inspektionen ppekade dessutom: 3 Det frtjnar att nmnas att den kritik som kan riktas mot polismyndig- heten i detta rende r likartad den som framfrdes av olika kommissioner efter mordet p statsminister Olof Palme. Det vill allts synas som att polisen haft svrt att ta lrdom av sina misslyckanden. Det r troligt att detta hnger samman med oviljan att utvrdera dem. Det kan noteras att samma person var bitrdande lns- polismstare vid bgge tillfllena och drog sig kritik av likartat slag bda gngerna. 4 Analysarbete Frgan om dokumentation av bedmningar m.m. r beslktad med obengenheten att verhuvudtaget gra mer systematiska analyser. Vrt allmnna intryck r att PU sttt frmmande infr detta behov. Det r illustrerat p mnga stllen i det fregende, framfr allt genom frn- varon av det vi kallat basanalyser betrffande internationella motiv- bilder men ven i andra delar av utredningen. 3 Polisinspektionens protokoll den 18 oktober 1996, s. 3. 4 Jfr Juristkommissionens frsta rapport, SOU 1987:14 s. 66 och Parlamenta- riska kommissionen, SOU 1988:18 s. 45 ff, se ven ovan, kapitel 1. I Sture- plansrendet reste bitrdande lnspolismstaren invndningar mot Polisinspek- tionens rapport, vilket franledde dess chef att utveckla kritiken mot denne (Chefen fr polisinspektionens skrivelse till Landshvdingen den 23 oktober 1996). 984 Slutsatser SOU 1999:88 Nr vi sger att vrt intryck r att PU sttt frmmande fr att utfra analyser menar vi dokumenterade analyser. Det r sjlvfallet s att arbetet i hg grad besttt av just analyser av tips, av vidtagna utred- ningstrder, av behovet att g vidare med det ena eller andra uppslaget etc. P samma stt har det naturligtvis frekommit ett analysarbete inom frunderskningsledningen. Det r ingalunda vrt intryck att arbetet i den meningen skulle ha bedrivits utan eftertanke. Vid vra samtal med spaningsledaren Hans lvebro, liksom med frundersk- ningsledarna Solveig Riberdahl och Jan Danielsson, har vi kunnat konstatera att det inom PU funnits en genomtnkt syn p i stort sett alla av de mnga uppslag som varit uppe till diskussion. Det r likaledes vrt intryck, som redan sagts, att utredarna i Palmegruppen verlag r kvalificerade och i och fr sig analytiska i sitt arbete. Enligt vr mening r det emellertid stor skillnad mellan att bara analysera p egen hand eller diskussionsvis i en grupp och att upprtta en skriftlig analys. Att stta analysen p prnt innefattar en frdlings- och kvalitetsskringsprocess, som ofta nog leder till att det som bara var tnkt eller diskuterat ndrar form och riktning. Dessutom kan analysen d vrderas och kontrolleras av andra p ett skrare stt n om den grs muntligen. Slutligen freligger den stora frdelen att den finns kvar, som ett redskap i verksamheten samt ett std fr minnet i senare skeden och fr nytillkommande befattningshavare. Vi anser att allt detta r sjlvklarheter som borde ha slagit igenom i arbetet med kom- plicerade brottsutredningar fr lnge sedan. Att det i s ytterligt ringa grad frekommer i detta rende r en betydande brist, av svl saklig som arbetsekonomisk betydelse. Det tydligaste exemplet i detta hnseende r att en s sjlvklar sak som en brottsanalys upprttades frst 1994 och d nrmast som en biprodukt till grningsmannaprofilen. Arbetet pgick bortt ett r och en stor del av tiden gick uppenbarligen t just till brottsanalysen, vilket tyder p att det mesta fick gras frn brjan. ven om sjlva profil- metodens vrde i och fr sig kan diskuteras torde ingen kunna bestrida brottsanalysens anvndbarhet. I brottsanalysen ingick ocks vissa resonemang kring erfarenheten av tidigare attentat mot statsmn, ngot det borde ha varit sjlvklart att skaffa ingende kunskap om lngt tidigare. Med bristen p systematiskt analysarbete sammanhnger de tenden- ser till alltfr reaktivt utredningsarbete som terspeglas i utrednings- materialet. Som vi ppekat i anslutning till de resonemang vi frt angende behovet av basanalyser ppnar sdana fr proaktiva utred- ningsinsatser (se kapitel 5). Omvnt innebr frnvaron av analyser att utredningen i stllet inriktas p inkommande uppgifter, dvs. reaktivt arbete. Detta r sjlvfallet inte fel i sig; det mesta i en brottsutredning SOU 1999:88 Slutsatser 985 brjar i ngon mening med ett tips eller liknande. Men PU har, som vi har exemplifierat i det fregende, mnga gnger reaktivt utrett sdant som borde ha klarats ut p eget initiativ, efter eget analysarbete. Ett tydligt exemplet p detta r den mycket omfattande utredningen av Sydafrikaspret 1996. Det hade i och fr sig kanske inte gtt att gra detta s vldigt mycket tidigare, men sttet det sattes igng p r enligt vr mening typiskt. Om de Kocks uppgifter inte hade ftt sdant genomslag, eller om han aldrig framfrt dem offentligt, skulle Syd- afrikaspret antagligen vara lika obearbetat som de flesta andra inter- nationella uppslagen. Den utredning som frekommit under rubriker som Iran/Irak, Vapenhandel Bofors, Mellanstern m.fl. r ute- slutande reaktiv. Andra exempel r utredningen avseende Y och polisspret (se kapitel 4), dr tunna tips lett till att polisrenden lagts upp, men dr till synes mer intressanta polismn aldrig gjorts till freml fr utredning, eftersom det inte kommit in ngot tips om dem. 8.3.2 Informationsfrgor Bakgrund Som framgtt i kapitel 1 var Juristkommissionen kritisk till hur polis och klagare hanterade informationen till massmedierna under det frsta utredningsret. Juristkommissionen pekade p hur representanter fr mordutredningen hade anvnt tid och resurser till att strida mot varandra i massmedierna. Till de exempel Juristkommissionen angav frn denna tid kan fogas Hans Holmrs uttalande i TV hsten 1986 om att han till 95 procent var sker p vem som lg bakom mordet, ett uttalande som fljdes av att frunderskningsledaren Claes Zeime i andra medier anklagade Hans Holmr fr att gna sig t desinforma- tion. Juristkommissionens bedmningar angende de brottsutredande myndigheternas frhllande till allmnhet och massmedia utgick frn de grundlggande samarbetsproblem inklusive klagarnas passivitet och polisens ovilja att rtta sig efter gllande regelsystem som kom- missionen beskrev i sin rapport. I den meningen var sttet att frhlla sig till massmedia mer en konsekvens av dessa grundlggande brister n ett missfrhllande i sig. Den konfliktsituation som hade utvecklats under det frsta utredningsret undanrjdes emellertid genom rege- ringsbeslutet i februari 1987 och den drp fljande omorganisationen. Det har drefter inte heller frekommit att polis och frundersknings- ledning direkt polemiserat mot varandra i medierna. 986 Slutsatser SOU 1999:88 Vi har stllt oss frgan om detta ocks inneburit att informationen till allmnheten via massmedia drmed fungerat vl efter februari 1987 eller om de missfrhllanden som Juristkommissionen pekade p kanske ven hade andra orsaker n de som kunde hnfras till stridig- heterna under den tid som Juristkommissionen granskade, orsaker som i s fall skulle kunna framkalla negativa effekter ven efter det att konflikterna bilagts. Frhllandena efter den 5 februari 1987 Efter ledningssammanbrottet befann sig mordutredningsorganisationen i frhllande till allmnhet och massmedia i ett besvrligt lge; dess kompetens och trovrdighet var av naturliga skl starkt ifrgasatt. Det frtroendekapital som polisen och det vriga rttsvsendet normalt frfogar ver var delvis frbrukat. Bilden av en mordutredning under press befstes i samband med sammanbrottet och den bilden kom i praktiken att best under lng tid; den r i viss mn bestende n idag. Detta torde ha bidragit till att representanter fr mordutredningen fort- sttningsvis kom att inta en jmfrelsevis defensiv attityd gentemot allmnhet och massmedier. Det har med andra ord inte varit s ltt att representera mord- utredningen utt. Vi anser inte heller att utredningsarbetet skulle ha kunnat frmjas genom ngra massmediala strategier eller andra aktiva informationsinsatser. Vi tror inte att frtroendet fr mordutred- ningen hade kunnat terupprttas genom tgrder med den inrikt- ningen. Det kan bara ske genom ett idogt, professionellt arbete som leder till utredningsresultat, vilka kan tala fr sig sjlva. Men att frtroende inte kan skapas genom ensidiga informations- insatser eller mediala utspel betyder inte att inte motsatsen skulle kunna intrffa. Vikten av att hantera informationsfrgor p ett riktigt stt ligger ofta nog i att undvika sdant som pverkar frtroendet negativt. Ovarsamma uttalanden, lckor eller tgrder som kan tolkas s att en myndighet p ett eller annat stt utnyttjar massmedia skadar tilltron till verksamheten och drmed frr eller senare ocks sjlva verksamheten. Bristande tilltro till verksamheten kan ocks direkt p- verka utredningsarbetet, t.ex. genom att personer med viktig informa- tion inte knner att de med frtroende kan verlmna denna till utredar- na. Den otydlighet i ledarskapet som vi iakttagit i flera delar av denna brottsutredning framtrder ven hr. Det verkar som om frundersk- ningsledningen respektive polisen ansett att var och en skall svara fr sig infr allmnhet och massmedia. Det r mjligt att detta kan te sig SOU 1999:88 Slutsatser 987 naturligt fr de inblandade parterna. Utt sett och ansvarsmssigt r mordutredningen dock en och odelad. Det mste drvid ligga de in- blandade att se till att det finns ngon som infr allmnhet och mass- media kan ge klara och tydliga besked om verksamheten, i synnerhet i en utredning som denna och mot bakgrund av vad som intrffade under det frsta ret. Ansvaret fr detta kan i sin tur inte vara delat, utan det mste terigen vara den ytterst ansvariga, dvs. frundersknings- ledaren, som har att se till att det fungerar. Vissa uttalanden frn PU 1994 Tidigt 1994 uttalade spaningsledaren Hans lvebro i massmedia att han trodde att mordet snart skulle vara uppklarat. Uttalandena fick stor uppmrksamhet och kunde inte uppfattas p annat stt n att det fanns en lsning i sikte. Hans lvebro har infr den tidigare Palmekom- missionen berttat fljande om bakgrunden till sina uttalanden. 5 Han blev intervjuad fr en kvllstidnings sndagsbilaga. Det var en intervju om personen Hans lvebro och den skulle inte handla om mordutred- ningen. Journalisten kom emellertid att frga om Hans lvebro trodde att mordet skulle lsas. P detta hade han svarat ja, och d tillfrgats nr han trodde att det skulle vara lst, vartill han svarat: i vr. Detta optimistiska svar hade ftt strre genomslag n han hade frestllt sig att det skulle f. Nr uppmrksamheten vl var ett faktum hade han tnkt att detta skulle kunna utnyttjas fr att stta press p grnings- mannen, som i anledning av uppmrksamheten kanske skulle kunna brja bete sig p ett avsljande stt. Detta var vid den tid d grnings- mannaprofilen GMP frdigstlldes och man hade inom utredningen sitt intresse riktat mot vissa personer i anledning av arbetet med GMP. Vid det tillfllet d han frst gjorde sina uttalanden fanns i och fr sig ingen beredskap i form av spaning mot vissa personer, men den aktuella sndagsbilagan skulle inte publiceras frrn en tid senare. Hans lvebro uppgav i detta sammanhang ocks att han var utsedd att vara presstalesman fr polissidan. Samtidigt var det frundersk- ningsledningens sak att svara fr sina uttalanden. klagarna str ju fr sin bit och poliserna str fr sin bit. Det r ju ganska ofta som Anders Helin sger andra saker n jag sger. Anders Helin uttalade vid en utfrgning infr den tidigare Palme- kommissionen samma dag, 6 att de frhllanden som Hans lvebro uttalade sig ver vid det ovan beskrivna tillfllet och den bedmning av 5 Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den 28 september 1995. 6 Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den 28 september 1995. 988 Slutsatser SOU 1999:88 utredningslget som denne redovisade inte var ngot som hade diskute- rats med frunderskningsledningen. Anders Helin var inte srskilt glad ver uttalandena, som han tyckte var lite ofrsiktiga. Han sade vidare: Man vcker frhoppningar och frvntningar som man sen inte kan infria och det ska man inte gra om man inte r absolut sker p att man kan infria dem. Och det tyckte jag, att det fanns ingen grund fr Hans lvebro eller ngon annan att tro, att de vid den hr tidpunkten gick att infria. Anders Helin trodde att sklet till att Hans lvebro uttalade sig p detta vis var att denne knt en optimism i anledning av de resultat arbetet med GMP lett fram till och att utspelet hade samband med GMP. Sjlv hade han i anledning av Hans lvebros uttalanden blivit tillfrgad av journalister om ocks han trodde att mordet skulle vara uppklarat till sommaren. Han hade funnit situationen besvrlig: Jag trodde inte alls att det skulle vara klart i och fr sig. Men nu hade vl lvebro gtt ut rtt hrt och sagt att han fr sin del ansg att det hr skulle vara lst ganska snart, och d ville jag ju inte sga att det tror jag inte alls, utan p ngot stt frska sttta honom lite grand, samtidigt som jag gav uttryck fr vissa reservationer. Enligt Anders Helin hade det pratats lite lst om att PU ngon gng lngre fram under 1994 skulle g ut i massmedia med uppgifter om att utredarna trodde sig vara nra en lsning. Tanken var d att de personer som kunde vara intressanta frst skulle ringas in och att deras reaktioner skulle studeras genom spaning d informationen slpptes. Hans lvebros uttalanden kom dock enligt Anders Helin fr tidigt, eftersom det nr de gjordes inte fanns ngon klar uppfattning om vilka man skulle koncentrera sig p och heller ingen beredskap fr spaning. Samma dag utfrgades ven Axel Morath, som var frundersk- ningsledare vid den tidpunkt d Hans lvebros utspel gjordes, infr den tidigare Palmekommissionen. 7 Betrffande Hans lvebros ut- talanden sade Axel Morath att dessa fick st fr denne och tillade: Han har ju sin yttrandefrihet han som alla andra. Axel Morath uppgav vidare att informationsfrgorna inte hade varit organiserade p ngot speciellt stt. De som sttt nrmast av medierna efterfrgad information var ocks de som blev tillfrgade av journalisterna och dessa personer hade d ftt svara. Denna ordning hade enligt Axel Morath fungerat bra. Nrmare tillfrgad om inte ngon form av strategi hade behvts, bl.a. fr att frigra spaningschefen fr dennes egentliga arbetsuppgifter, 7 Den tidigare Palmekommissionens utfrgning den 28 september 1995. SOU 1999:88 Slutsatser 989 svarade Axel Morath att han ansett att de haft ett fungerande system p klagarsidan och att Hans lvebros situation nrmast var en polisir frga. Tillfrgad om det inte r frunderskningsledaren som bestm- mer om informationen till massmedia skall organiseras till exempel genom en presstalesman svarade Axel Morath: Ja, jag vet inte jag, om frunderskningsledaren direkt kan g in och av- gra den hr frgan om det ska vara en presstalesman eller inte, och huru- vida det skall glla bde polis och klagare, det vgar jag inte ha ngon riktigt bestmd uppfattning om s hr p en gng. Men i realiteten s har det i alla fall varit s hr, vi har inte ansett oss behva ngon presstalesman, och som sagt lvebro har inte framfrt dom sikterna till mig heller, annars skulle vi vl tagit upp och prvat frgan, men den har inte aktualiserats. Uttalandena frn spaningschefen om att mordet snart skulle vara lst vckte berttigat uppseende. De kom dock snart att framst i en tvivel- aktig dager, bl.a. eftersom de nrmast dementerades av frunder- skningsledningen, nr fretrdare fr denna tillfrgades. Att det inte fanns ngon egentlig grund fr att tro att mordgtan vid just detta tillflle var nrmare sin lsning n den allmnt hade varit under de senaste tta-nio ren str ocks klart. Uttalandet synes snarare ha haft sin grund i en allmn optimistisk tro hos spaningsledaren och en frestllning om att uttalandet i sig skulle kunna fra utredningsarbetet framt. Hans lvebros agerande vid detta tillflle framstr drfr som ovarsamt. Sammanfattande iakttagelser Det r ingen alltfr vgad gissning att frtroendet fr PU pverkades negativt av den uppmrksamhet uttalandena franledde. Det ligger ocks nra till hands att gra en jmfrelse med det inledningsvis nmna uttalandet av Hans Holmr och den dementi detta franledde frn frunderskningsledaren. Vid tillfllet fr Hans lvebros utspel frelg ingen konflikt mellan spaningsledningen och frundersknings- ledningen. I stllet hade de skiftande beskeden som kom frn respek- tive hll sin grund i att PU inte hanterade informationsfrgorna gemen- samt, utan var och en fick ansvara fr sitt. Hndelsefrloppet visar enligt vr mening att denna ordning var ohllbar. ven andra exempel har frekommit under rens lopp. En tydlig illustration av informationsfrgornas betydelse har fr- underskningsledningen givit genom att infr oss beskriva medias pverkan p arbetet med det s.k. Sydafrikaspret (se kapitel 5). Nr de 990 Slutsatser SOU 1999:88 Kock hsten 1996 lmnat sina uppgifter infr en Sydafrikansk domstol belgrades spaningschefen och frunderskningsledaren av medi- erna. De ansg sig d inte ha ngon annan reell mjlighet n att lgga annat t sidan och ta itu med de Kocks uppgifter. Oavsett realiteten i dessa frhllanden, r det inte acceptabelt att utredningsresursernas an- vndning p detta stt styrs av det massmedierna intresserar sig fr; det r de sakliga utredningsavgrandena som skall styra utredningsarbetet. (Vid den hr tiden hade arbetet med inriktning p resning i Christer P- mlet pbrjats. Sakligt sett torde PU:s bedmning ha varit att detta arbete gde strre prioritet, men den bedmningen fick allts vika.) Vi ifrgastter inte att PU den gngen var tvungen att agera som man gjorde, vad vi ifrgastter r om inte informationsfrgorna lngt tidiga- re hade kunnat hanteras s, att en situation av detta slag inte hade behvt uppkomma. Vi r medvetna om att svaret p just den frgan inte r sjlvklart och att lget 1996 allmnt sett inte kan skiljas frn sitt historiska frspel, dvs. att mordutredningen sedan frsta ret stod lgt i kurs och var pressad till ett defensivt frhllningsstt. Informationsfrgorna r frvisso svra och hnsyn mste tas till reglerna om meddelarfrihet m.m. Men vi anser att sttet att hantera in- formationen r ett tydligt exempel p den brist p ledarskap som vi anser prglar PU som helhet. Det r nmligen en normal ledningsfrga, att ordna s att informationen till media och allmnhet fungerar vl. Detta handlar, i synnerhet i ett fall som detta, inte bara om ppenhet och insyn utan allts ocks om att skydda utredningsarbetet frn de skadeverkningar det kan drabbas av om informationsfrgorna hanteras p ett felaktigt stt. 8.3.3 Lednings- och ansvarsfrgor En organisation, ett ledningsansvar Frn utgngspunkten att mordutredningen r att betrakta som en organisation, fr vilken det finns en ledning, som ansvarar fr att utredningsarbetet bedrivs p ett ndamlsenligt stt, med mlsttningen att komma till klarhet om vem som begtt grningen och lagfra denne, har vi gjort fljande iakttagelser betrffande detta ledningsansvar. Samtliga iakttagelser gller utredningen sdan den bedrivits efter den 5 februari 1987, dvs. efter det att regeringen i srskilt beslut lade fr- underskningsledaransvaret p Riksklagaren. Styrning av utredningsarbetet. Frunderskningsledaren frfogar inte ver polisens resurser, men har likvl ett ansvar fr att de resurser som SOU 1999:88 Slutsatser 991 anvnds i den frunderskning det gller anvnds p ett riktigt stt. Vi har tidigare pekat p en del frhllanden dr vi frn vr synpunkt ifrgasatt PU:s arbetsstt. Vi har t.ex. funnit det senare processandet av utredningsmaterial och frnvaron av en prioritering i det arbetet vara i vart fall diskutabelt. Oavsett vad som r fel eller rtt i detta hnseende r det som vi ser det en ledningsfrga, om arbetet br bedrivas p detta vis. Vrt intryck r emellertid att det helt och hllet betraktas som polisens ensak hur det skall frfaras i dessa fr utredningsarbetets upp- lggning och resursanvndning nd centrala frgor. Det saknas allts en ledningsstyrning frn frunderskningsledningens sida. Som vi frsttt frunderskningsledningen anser den inte att den har ngot ansvar fr eller inflytande ver frhllanden av detta slag. Bristflligt analysarbete. Vi har i det fregende i flera sammanhang pekat p bristen av dokumenterade analyser i PU:s arbete. Som vi fram- hllit ser vi detta som en allvarlig brist i flera delar av utredningen. Det har legat ledningen av mordutredningen att se till att analyser av detta slag blir utfrda, men s har inte skett. Projektstyrning. Inom mordutredningens ram har mnga stora projekt drivits. Tv av dessa gller provskjutning av en stor mngd vapen respektive upprttande av en s.k. grningsmannaprofil (GMP). Vi anser inte att dessa projekt varit freml fr en adekvat styrning. Frunder- skningsledningen har endast i begrnsad utstrckning varit engagerad i projekten; betrffande GMP har frunderskningsledningen inte varit engagerad alls. I bgge projekten finns brister som r att hnfra till frnvaron av ledningsstyrning. 8 Srskilt betrffande provskjutningarna gller att det inte gtt att klarlgga hur direktiven fr projektet sett ut, vem som haft att ansvara fr vad etc. rendet GH visar att provskjutningen inte fungerat vl (han hrde trots kallelse och pminnelser inte av sig, vilket inte upp- mrksammades utan han tappades bort). ven andra exempel har dykt upp i vr granskning (polisman H). Provskjutningen har vidare varit vldigt utdragen i tiden. Srskilt den grova missen betrffande GH och 8 Jfr fljande bedmning i RRV-experternas rapport: Nra kopplat till de ovannmnda bristerna r de svagheter som finns vid de strre uppfljningar (t.ex. vapen och ammunition) som gjorts. Dessa insatser borde planeras och fljas upp bttre. En tydligare redogrelse fr vilka grundlggande antaganden som uppfljningen bygger p, vilka slutsatser som borde kunna dras vid olika tnkbara utfall, kostnadsberkningar och brytpunkter fr uppfljning och analys krvs. Det kan inte vara rimligt att de skall dra ut p tiden i tta respek- tive sex r. Vr bedmning r att konventionell projektstyrningsteknik borde infrts och tillmpats i Palmeutredningen i betydligt strre utstrckning n som varit fallet. 992 Slutsatser SOU 1999:88 de vriga utredningsbrister som kommit fram i det uppslaget, gr att det inte kan uteslutas att det frekommit andra frbiseenden, som inte uppdagats. Nr vi stllt frgor till olika befattningshavare inom PU rrande brister av dessa slag har vi ftt intrycket att ingen knner sig ansvarig fr dessa. Srskilt betrffande GMP gller att hade varit befogat att aktualisera ett projekt av det detta slag lngt tidigare och att det borde ha varit hgt prioriterat s lnge det inte var genomfrt. Detta gller i frsta hand brottsanalysen, som borde ha utfrts redan vren 1986. Betrffande sjlva grningsmannaprofilen gller att ett projekt av det slaget i vart fall kunde ha initierats tidigare n det nu gjorde. Det borde vidare ha varit freml fr en vergripande styrning. Om en sdan gt rum torde mjligheten att anlita extern utlndsk expertis naturligt ha aktuali- serats. Det hade vidare ingtt i en sdan vergripande styrning att tminstone arrangera en dokumenterad kvalitetsskring av arbetet om detta, som nu kom att bli fallet, skulle utfras av personer med anknyt- ning till PU. Av vad vi inhmtat har framgtt att frundersknings- ledningen inte varit engagerad i ngot led av GMP-projektets genom- frande. Till denna iakttagelse hr ven det frhllandet att fler projekt borde ha initierats, srskilt analysprojekt (jfr ovan). Samarbetet med utrikesfrvaltningen. Det har i utredningen frelegat ett behov av ett vl fungerande samarbete med utrikesfrvaltningen. Behovet har gllt tillgng till den srskilda sakkunskap som UD fr- fogar ver och som r relevant fr bedmandet av internationella motivbilder och brottshypoteser. Det har ocks gllt den information i form av tips m.m. som influtit till svenska ambassader m.m. Som framgtt av redogrelsen i kapitel 3 synes detta ha fungerat mindre vl; i vart fall r detta UD:s mening. Det finns kanske utrymme fr olika bedmningar i olika delar av denna frga. Klart r emellertid att UD:s sakkunskap bara i begrnsad omfattning kommit till anvndning. En igonenfallande illustration till den handfallenhet som hr funnits inom mordutredningen r den frfrgan som PU versnde angende den amerikanska underrttelseorganisationen CIA, en frfrgan som UD inte grna kunde gra annat n lmna obesvarad (skrivelsen r ter- given i kapitel 5, Avsnitt CIA, se ven kapitel 3). Detta exempel illustrerar vad som ven i vrigt framstr som tmligen tydligt, nm- ligen att ett fr mordutredningen adekvat kunskapsutbyte inte kommit till stnd. Ansvaret fr att detta inte fungerat vl vilar frundersk- ningsledningen. vervganden angende byte av spaningsledningen 1990. Vi har ovan som vr uppfattning redovisat att spaningsledningen borde ha bytts ut SOU 1999:88 Slutsatser 993 efter det att hovrttens friande dom mot Christer P hade vunnit laga kraft. Det som r mest frvnande i detta sammanhang r att ingen p allvar tycks ha vervgt denna sak 1989-1990. Sklet hrtill torde vara att som ledningsstrukturen fr PU ser ut, och som de inblandade upp- fattar sina roller, var detta inte en frga som lg p ngons bord. Det borde varit en frga fr mordutredningens ledning, men mordutred- ningen har i frgor av detta slag inte ngon ledning. Frundersknings- ledaren har inget mandat att bestmma vem som skall vara spanings- ledare. Det r istllet en frga fr rikskriminalen, som i sin tur inte r ansvarig fr frunderskningen. 9 Det kan tillggas att likartade iakt- tagelser och reflektioner kan gras betrffande frhllandena sedan Hgsta domstolen p frsommaren 1998 avslagit Riksklagarens res- ningsanskan (jfr sist i detta kapitel). Informationsfrgorna. Ledningen fr mordutredningen har inte tagit ngot samlat grepp om informationsfrgorna. Utredningen har tilldragit sig ett enormt intresse under mycket lng tid. Detta intresse oavsett om det kommit frn media, den breda allmnheten, omgivande myndigheter eller politiska organ har pverkat mordutredningen p olika stt. Uppmrksamheten har mnga gnger frsvrat arbetet och arbetsfrhllandena. Den har ocks utlst affrer av olika slag, som i sin tur haft negativ inverkan p utredningsfrhllandena. Mordutredningens ledning har haft gott om tid p sig att anpassa sig till det stora och bestende intresset. Eftersom detta just kan pverka utredningen negativt har det funnits skl att fundera ver om informa- tionsfrgorna skulle kunna hanteras s, att negativa effekter i grligaste mn frebyggdes. Ngra tgrder med sikte p att hantera sdana ptagligt reella problem har vi emellertid inte kunnat identifiera. Det har tvrtom varit s, att PU sjlv, bl.a. genom sin otydliga lednings- struktur, bidragit till svrigheter genom sitt stt att agera gentemot massmedia. Vi tnker d bl.a. p Hans lvebros och Anders Helins ut- talanden vren 1994 (jfr ovan Informationsfrgor). Polisspret. Vi har som framgtt funnit att ledningsansvaret inte fungerat betrffande det s.k. polisspret, se ovan och kapitel 4. Det rr sig hr om ett ansvar som enligt vad som utvecklades av Juristkommis- 9 Samma beslutsfrutsttningar frelg 1997, d chefen fr rikskriminalen Lars Nyln beslt att Hans lvebro inte lngre skulle vara spaningsledare. Beslutet fregicks inte av ngon frfrgan till frunderskningsledaren Jan Danielsson, som fr oss uppgivit att han, om han blivit tillfrgad, i och fr sig inte direkt skulle ha motsatt sig detta, men att de hndelser som franledde Nylns beslut, dvs det som var frknippat med frunderskningen mot Hans lvebro, inte var ngot som hade rubbat Danielssons frtroende fr lvebro. 994 Slutsatser SOU 1999:88 sionen vilade frunderskningsledningen och som enligt vr mening inte frvaltats vl, eftersom vi anser att polisspret inte har hanterats som det borde ha gjorts. Enskilda uppslag. Ett enskilt uppslag r enligt vr mening missktt. Det gller rendet GH, som berrts tidigare i detta kapitel. Ett annat likaledes ovan berrt uppslag, GC, r nnu otillrckligt bearbetat. Bgge dessa uppslag har varit av sdant intresse fr utredningen att de borde ha varit freml fr en mycket aktiv uppfljning och styrning frn frunderskningsledningens sida. Betrffande GC finner vi det tveksamt om s skett, medan det betrffande GH r tydligt att det inte skett. Av vad som uppgivits fr oss frn frunderskningsledningens sida rrande ansvaret fr utredningen i den delen har vi inte kunnat f en klar bild av vem som ansvarat fr vad. Bilden har varit frvirrande. Vi ser bgge dessa uppslag, men srskilt GH, som exempel p att ledningsstyrningen varit bristfllig ven vid fr mordutredningen centrala utredningsinsatser. Rollfrdelningen Det synes vara s att svl frunderskningsledningen som polisen finner det naturligt att de utgr olika organisationer som svarar fr olika delar av mordutredningen eller svarar fr den p olika stt. Att detta r gnat att gra ansvarsfrhllandena svrbelysta behver inte utvecklas. Det ppnar fr att placera ansvaret i det utrymme som uppstr mellan dessa bgge organisationer, dvs. det hamnar mellan stolarna. Nr vi till frunderskningsledningen och spaningsledningen stllt frgan: vem har ansvaret fr att detta brott klaras upp? har de bgge svarat, att det r gemensamt. Frn frunderskningsledningens sida har drefter tillagts, att frunderskningsledaren har det slutliga ansvaret. S mste det ocks frhlla sig; det fljer av att frundersknings- ledaren enligt lag leder frunderskningen. Gemensamt kan ansvaret vara stillvida, att alla som arbetar med en frga som denna har ansvar fr att arbetet blir framgngsrikt. Men svl det reella som det formella ansvaret fr att detta mord skall klaras upp ligger p frundersknings- ledaren. I praktiken synes de som r verksamma med brottsutredningsarbetet emellertid inte uppfatta ansvarsfrgan p det stt som de sger sig gra. Om frunderskningsledningen fullt ut tog konsekvenserna av detta ansvar skulle den styra och lgga sig i polisarbetet p ett stt som ganska snart skulle kunna ventyra samarbetsklimatet och leda till motsttningar liknande dem som uppkom det frsta utredningsret. Det torde vara ett av sklen till att ledningsansvaret frn frundersknings- SOU 1999:88 Slutsatser 995 ledarens sida utvas med distans. Konsekvensen blir att frundersk- ningsledaren ansvarar fr saker han eller hon valt att inte styra eller lgga sig i. Det kan te sig orttvist att utkrva ett sdant ansvar. Vr uppgift r emellertid att granska mordutredningen utifrn de formella frutsttningarna och enligt dem r det frunderskningsledaren som br det vergripande ledningsansvaret. Historiskt sett r det dessutom s att den grupp som Juristkommissionen kallade klagarna under frsta utredningsret med tilltagande kraft fresprkade att lednings- ansvaret skulle ligga hos dem. Det blev ocks resultatet av regeringens beslut den 5 februari 1987. P samma stt fastslog de granskande kom- missionerna att det var frunderskningsledaren som skulle ha detta ansvar (klagaren leder frunderskningen med polisen som bitrde, som det uttrycktes av Parlamentariska kommissionen). Mot den bakgrunden finns det goda skl att belysa hur detta ansvar frvaltades, sedan det tydligt placerats dr. Vi har under vrt arbete frt vissa diskussioner med frundersk- ningsledningen angende frunderskningsledarens roll (jfr kapitel 2). Som utgngspunkt har vi haft en beskrivning som den frre frunder- skningsledaren i mordutredningen K.G. Svensson gav nr han ut- frgades infr den Parlamentariska kommissionen. mnet var i denna delen mjligheten att dela frunderskningsansvaret och det var kom- missionsledamoten Thorbjrn Flldin som stllde frgorna: 10 Flldin: I normalfallet r det allts mycket ovanligt att ledningen fr fr- underskningen delas mellan polis och klagare? Svensson: Om man ser det rent sakligt r det inte alls ovanligt. Mnga gnger hnder det vid spaningsmord att det ena uppslaget kommer efter det andra. klagare kopplas in genom ett hmtningsbeslut eller anhllnings- beslut. Sedan visar det sig att det r snett, och man slpper vederbrande, och d r man tillbaka p spaningsstadiet igen, dr det r polisens sak att spana. klagarinsatserna r som en berg- och dalbana: nr man har en misstnkt r arbetet p topp, och nr det ter blir ett spaningsmord faller klagarinsatsen tillbaka, sedan kommer nsta misstnkte och d blir det samma sak. Flldin: Jag har frsttt att detta r en bild av samarbetet som du beskriver, men hur r det med det formella ansvaret? Svensson: Det formella ansvaret vilar p klagaren det r alldeles riktigt. Att dma av vad som uppgivits fr oss frn frunderskningsled- ningens sida finns det utrymme fr olika tolkningar av frundersk- 10 Protokoll frn Parlamentariska kommissionens utfrgning med K.G. Svensson den 25 januari 1988. 996 Slutsatser SOU 1999:88 ningsledarskapets innebrd. Enligt den nuvarande frundersknings- ledningens uppfattning skall klagaren vara mer aktiv n enligt den uppfattning K.G. Svensson hade. Jan Danielsson har emellertid sam- tidigt fr oss uppgivit att man mste skilja mellan utredningsarbetet och spaningsarbetet. I utredningsarbetet har klagaren en roll, men inte i spaningsarbetet. Som vi ser det r detta till sin art samma distinktion som den K.G. Svensson gjorde, ven om graden av fresprkad aktivi- tet frn klagarens sida kan skilja sig mellan dessa synstt. Vr grundlggande iakttagelse r att klagaren som frundersk- ningsledare sakligt sett intresserar sig olika mycket fr olika delar av det totala utredningsarbetet, men likvl ansvarar fr helheten. Nr K.G. Svensson p sin tid uttalade att han som frunderskningsledare inte ville vara ansvarig fr polisarbete som han inte kontrollerade, var detta juridiskt tvivelaktigt, eftersom han formellt hade ansvar fr detta. Men det var i sak begripligt. Det ledde som bekant till att frundersk- ningsledarskapet delades. Delningen uppfattades s, att K.G. Svensson tog ledningen fr Viktor G-delen och Hans Holmr fr resten. Vad detta i sak kan sgas ha inneburit var att klagaren tog ansvar fr den del av frunderskningen som hade ntt det utredningsstadium, dr klagaren har en mer naturlig roll att spela, men att polisen fortsatte an- svara fr sdant som klagaren normalt inte lgger sig i. Denna upp- delning befanns sedermera allts juridiskt felaktig, varmed rttslget, i den mn det varit oklart, klargjordes. Saklget var emellertid fortfarande oklart och r s alltfort, enligt vr bedmning. Den ordning som kommit att stadfstas r att klagaren som frunderskningsledare formellt skall ansvara fr sdant som han eller hon de facto inte kontrollerar, och som de inblandade parterna polis och klagare inte heller anser att klagaren skall lgga sig i. Det betyder att det formella och det sakliga ansvaret inte r kongruenta, vilket i sin tur lgger grunden fr de brister, spnningar och oklarheter som vi iakttagit och redovisat ovan. Vi anser att denna oklarhet frelg redan 1986, d den spelade en avgrande roll fr de motsttningar som uppstod, men att den ocks frelegat drefter och d motverkat mj- ligheten att under samlad ledning och tydligt ansvar bedriva en effektiv mordutredning. Srskilt om Riksklagaren Att ledningsansvaret fr mordutredningen inte fungerat s vl som det borde ha gjort r inte enbart en funktion av den stllvis oklara dualis- men i regelverket och utvad praxis. Det har ocks att gra med hur frunderskningsledarskapet har utvats. SOU 1999:88 Slutsatser 997 Juristkommissionen ptalade att frunderskningsledningen under Claes Zeime hsten 1986 hade utvats kollektivt utan att en sdan led- ningsform hade std i lagen. Juristkommissionen understrk att en klagare skulle vara frunderskningsledare, inte en grupp av klagare. Sakligt sett har detta att gra med tydligheten i ledarskapet och ansvarsfrhllandet. Vi har emellertid iakttagit att klagarna fortsatt att hantera frunderskningsledarskapet i mer eller mindre kollektiva former. Betrffande flera frgestllningar som dykt upp i vr gransk- ning har det sledes visat sig oklart vilken klagare som gjort vad etc. (se t.ex. kapitel 7 angende uppslaget GH). Ett illustrativt exempel utgr resningsanskan den 5 december 1997. Den frfattades i jag- form, men undertecknades av inte mindre n fem personer. Vi anser att detta kollektiva arbetsstt har bidragit till ett otydligt ledarskap. Vi konstaterar vidare att frunderskningsledningen betrffande flera av de punkter vi tagit upp ovan, som exempel p oklarheter i led- ningsstyrningen, inte uppfattat sig som ansvarig, trots att dess fre- trdare formellt uppger sig vara ansvariga. Detta r en konsekvens av den grundlggande oklarhet som vi pekat p under fregende rubrik. Riksklagaren borde ha skapat strre klarhet i ansvarsfrhllandena, inte minst mot bakgrund av det som hade intrffat 1986. I sjlva verket har Riksklagaren hr fortsatt visa den typ av passivitet, som ven frelg som en bidragande orsak till hndelseutvecklingen 1986. Genom regeringens beslut den 5 februari 1987 lades frundersk- ningsledarskapet hos Riksklagaren medan polisarbetet skulle ledas av Rikspolisstyrelsen. Vi konstaterar att Rikspolisstyrelsen genom beslutet att utse Hans lvebro till spaningsledare delegerade sin del av ansvaret till en niv dr det operativa ansvaret normalt ligger och dr det kan utvas med full kraft. Dessfrinnan lg ledningsansvaret p en avdel- ningschef under rikspolischefen. Ett motsvarande beslut trffades p klagarsidan frst 1996, d Jan Danielsson blev frundersknings- ledare. Detta borde enligt vr mening ha skett mycket tidigare. Nu kom frunderskningsledarskapet i nrmare tio r att ligga kvar p den person som upprtthll den redan i sig arbetskrvande funktionen som bitrdande riksklagare. Nr frgan om resning i mlet mot Christer P aktualiserades 1997 var det formella lget frn klagarsynpunkt ngot komplicerat. Chefs- klagaren Jan Danielsson var frunderskningsledare p Riksklaga- rens uppdrag. Ett beslut att anska om resning kan endast fattas av Riksklagaren, som drmed kunde synas sitta p flera stolar samtidigt. Som vi ftt saken beskriven involverade resningsbeslutet ett antal klagare hos Riksklagaren. Formellt kan beslutet emellertid inte be- traktas p annat stt n som fattat av riksklagaren Klas Bergenstrand (i dennes egenskap av Riksklagare och inte som av regeringen frordnad 998 Slutsatser SOU 1999:88 frunderskningsledare; det operativa frunderskningsledarskapet var ju delegerat). Som framgtt av kapitel 6, anser vi att det material som framlades i resningsrendet inte i ngon mer betydande, skerstlld grad strkte de redan tidigare freliggande, rttsligt bedmda, misstankarna mot Christer P. Att ett underlag som det infr HD frebringade skulle ha kunnat leda till resning i mlet mot Christer P var oavsett de rttsliga komplikationer som frelg enligt vr bedmning av resnings- materialet orealistiskt. Att de i utredningen direkt involverade likvl ville fra saken till vgs nde har vi frstelse fr, liksom att de kanske inte var opverkade av sin partsstllning. Det freligger emellertid ett srskilt ansvar vid avgrandet av om en friande dom skall begras uppriven; det r drfr beslut av sdant slag anfrtrotts just Riksklaga- ren. Frn rttsskerhetssynpunkt r det angelget att mjligheten att begra resning till nackdel fr en tilltalad anvnds bara efter noggrann prvning. Det framgr av lagen att resning endast kan beviljas i klara fall. Detta var knappast ett sdant fall. Det r drfr tveksamt om den kontrollfunktion som Riksklagaren r satt att utva hr fungerade som den br gra. 8.3.4 Rttsskerhetsfrgor Vid en hndelse som denna stts rttsliga garantier till skydd fr enskilda p prov i srskilt hg grad. Intresset av att klara upp brottet r s stort, att det torde vara oundvikligt att statens organ i enskildheter gr lngre n vad som normalt r brukligt. Likvl finns det enligt vr mening anledning att pminna om att det i denna mordutredning frekommit rttskrnkningar av enskilda p ett sdant stt att det mste konstateras att det skydd som de rttsstatliga garantierna r avsedda att uppstlla inte har hllit. De fall vi i detta summerande sammanhang vill nmna r fljande. Bgge utredningsomgngarna mot Viktor G innefattade rttskrnk- ningar av denne. Operation Alfa innefattade rttskrnkningar av flertalet eller alla de berrda. De sedermera avsljade buggningarna innefattade rttskrnk- ningar av dem som hemsktes och avlyssnades. vervakningen och den planerade hemskningen av polisman E innefattade en rttskrnkning av denne. SOU 1999:88 Slutsatser 999 Till detta kommer att det konstitutionella regelverket inte heller alltid hll fr pfrestningarna. Regeringens ingripande betrffande konfron- tationerna i utredningen mot Viktor G, dess genomgende std till polismakten under den tid som fregick operation Alfa och den s.k. Ebbe Carlsson-affren r exempel p detta. Ett exempel p en frn rttsskerhetssynpunkt olycklig effekt av ett regeringsingripande i brottsutredningen r regeringens beslut dagarna efter mordet att tele- fonavlyssna Miro Baresic (se kapitel 5). Sjlva beslutet, i det drama- tiska och ovissa lge det fattades, kan i efterhand gras till freml fr skilda juridiska bedmningar, men knappast kritiseras, enligt vr mening. Den fljande avlyssningens utstrckning i tid och rum var dr- emot olaglig och innebar att bestmmelser till skydd fr rttsskerheten kom att bli sidosatta. 8.3.5 Regeringen och brottsutredningen Med tanke p den uppmrksamhet regeringens agerande under det frsta utredningsret tilldrog sig och den diskussion det franledde har vi ansett oss ngot bra berra hur kontakterna mellan regeringen och brottsutredningen senare fungerat. Vr avsikt r inte att allmnt disku- tera regeringens handlande det ligger utanfr vrt uppdrag utan endast om regeringen haft ngon roll i sjlva mordutredningen. Vi har i kapitel 1 redovisat vra slutsatser av de tidigare kommissio- nernas granskning av det frsta utredningsret. Med det perspektiv som nu kan anlggas r det vr bedmning att regeringens agerande under det frsta utredningsret hade stor fr att inte sga avgrande betydelse fr den hndelseutveckling som kulminerade i utredningens organisa- toriska sammanbrott 1987. Ett r senare utvecklades den s.k. Ebbe Carlsson-affren, som vi versiktligt redovisat i kapitel 5. Det hn- delsefrloppet karakteriserades av att regeringen genom justitie- ministern tog en aktiv del i sdant som hrde till mordutredningen. P flera stt kan detta hndelsefrlopp beskrivas som en fortsttning p den sakligt och formellt olyckliga inriktning av utredningsarbetet som hade lett fram till sammanbrottet 1987. Stillvida kan det sgas att regeringens inblandning i mordutredningen inte upphrde genom det beslut som fattades den 5 februari 1987. Fr att kunna bedma om regeringen haft ngot inflytande ver brottsutredningens bedrivande drefter har vi till en brjan frskt klar- lgga hur regeringen frhllit sig till mordutredningen. Om vi bortser frn de frhllanden som hr till den s.k. Ebbe Carlsson-affren och som granskats i annan ordning, r den naturliga utgngspunkten d beslutet den 5 februari 1987. 1000 Slutsatser SOU 1999:88 Vi har efterfrgat underlaget fr detta beslut och dokumentation ver dess eventuella uppfljning. Det finns emellertid enligt uppgift frn Justitiedepartementet inget underlag sparat i regeringskansliet och heller inga handlingar som terspeglar en uppfljning av beslutet, med undantag fr en inom Justitiedepartementet den 8 mars 1988 upprttad promemoria. Dr redogrs kortfattat fr hur Riksklagaren och Riks- polisstyrelsen vid den tidpunkten hade organiserat arbetet. I ett avslu- tande stycke, under rubriken Regeringens kontakter med organisa- tionen sgs fljande. Information till regeringen om lget i spanings- och utredningsarbetet har lmnats av klagarna och polisen ungefr en gng i mnaden. Vid informa- tionssammantrdena har justitieministern och statssekreteraren i statsrds- beredningen varit nrvarande. I regel har ocks statssekreteraren i justitie- departementet och chefen fr polis- och klagarenheten deltagit i samman- trdena. Vid ett tillflle i brjan av 1988 har regeringen i dess helhet informerats. Vi har stllt frgor till Justitiedepartementet om vilka kontakter som drefter frevarit. Detta har visat sig svrt att klarlgga. Ngra hand- lingar som dokumenterar sdana kontakter finns inte. Som svar p vra frgor har i stllet frn Justitiedepartementet uppgivits att regelmssiga kontakter inte frekommit. Vid enstaka tillfllen har fretrdare fr PU informerat justitieministern och hennes medarbetare (under den aktu- ella perioden, efter 1988 rs val, har Laila Freivalds och Gun Hellsvik innehaft befattningen). Det har ven frekommit att statsministern in- formerats. Det gr inte att i efterhand faststlla nr mten av detta slag gt rum, vilka som nrvarat och vad som avhandlats, eftersom inga protokoll frts och inga minnesanteckningar gjorts. Under den period som det s.k. Sydafrika-spret var aktuellt, dvs. under 1996 och brjan av 1997, frekom kontakter av delvis annat slag, eftersom justitie- ministern d engagerade sig fr att via diplomatiska kanaler i Sydafrika underltta PU:s utredningstgrder. Det frekom drvid ocks ett in- formationsutbyte mellan Justitiedepartementet och PU. Det har vidare ppekats att det kan ha frekommit att Riksklagaren meddelat rege- ringen om viktiga frestende hndelser i utredningen, t.ex. nr res- ningsanskan skulle inges 1997. Frn Riksklagarens sida har uppgivits att kontakter med regeringen frvisso har frekommit under ren, men att det inte gr att sga hur mnga de varit, nr de gt rum, vilka som deltagit och vad som av- handlats, eftersom det saknas dokumentation. Frn Riksklagarens sida har man, efter det att vi stllt frgan ett flertal gnger, kunnat erinra sig tre tillfllen d kontakter frekommit; samtliga gde rum under 1996- 1997 och hade samband med Sydafrika-spret. SOU 1999:88 Slutsatser 1001 Bde Justitiedepartementet och Riksklagaren har utgtt frn att det frekommit kontakter som numera inte kan vare sig beskrivas eller belggas. Resultatet av vra efterforskningar i denna del r egentligen endast att sdana kontakter inte dokumenteras. Detta r i och fr sig gnat att frvna. (Jfr ven de saknade handlingarna frn beslutet att avlyssna Miro Baresic, se kapitel 5.) Dels mste det hra till grund- lggande frvaltningskultur att upprtthlla ett visst institutionellt minne. Dels borde det, med tanke p den uppmrksamhet regeringens agerande under olika delar av arbetet med brottsutredningen tilldragit sig, ha varit naturligt att skerstlla mjligheten att kunna redovisa regeringens fortsatta kontakt med rendet. ven om det sledes frekommit kontakter mellan regeringen och frunderskningsledningen som numera inte kan preciseras har vi inget underlag fr att ifrgastta den helhetsbild som sammantaget givits frn bda hll, dvs. att ngra regelmssiga kontakter inte frekommit. Det betyder att regeringens intensiva engagemang fr att anvnda Juristkommissionens formulering frn frsta utredningsret och de regelbundna, mnadsvisa trffarna frn det andra ret successivt upp- hrt samt att regeringen inklusive Justitiedepartementet huvudsakligen fljt utredningsarbetet via massmedia och de sporadiska informations- trffar som kan ha frekommit. Detta innebr i s fall att regeringen och PU agerat i enlighet med den rollfrdelning som gller. Syftet med regeringsbesluten den 5 februari 1987 mste nmligen bland annat ha varit att terskapa den ordning som hade rubbats genom hndelsernas utveckling under det frsta utredningsret. Det kan i och fr sig ifrgasttas om inte de exceptionella rege- ringsbesluten frn 1987 borde ha fljts upp under lngre tid n vad som synes ha varit fallet. I princip torde det vid en bevarad konstitutionell rollfrdelning vara de i 1987 rs beslut utpekade myndigheterna som har att fsta regeringens uppmrksamhet p om ngot inte fungerar som frutsatt. Det br i alla hndelser inte vara regeringens sak att aktivt kontrollera hur en enskild brottsutredning bedrivs. Gr regeringen det uppstr risk fr det slags olyckliga rollsammanblandning som frekom under det frsta utredningsret och under den s.k. Ebbe Carlsson- affren. Samtidigt kan det naturligtvis hvdas att det som skedde det frsta ret inte kan gras ogjort, och att regeringen genom sitt ovanliga beslut en gng fr alla hade ingripit i skeendet p ett stt som ocks mste fljas upp. Det faller emellertid utanfr ramen fr vr uppgift att frdjupa oss i detta. Vr granskning i denna del har sammanfattningsvis inte pvisat att regeringen p ngot stt skulle ha styrt eller otillbrligt lagt sig i brottsutredningen. Att dma av den information vi erhllit tycks utred- 1002 Slutsatser SOU 1999:88 ningen av mordet p statsminister Olof Palme i detta hnseende ha blivit alltmer lik en vanlig brottsutredning allteftersom ren gtt. 8.4 Vissa perspektiv som pverkar bedmningen av utredningsarbetet tskilliga av de synpunkter p utredningsarbetet som anlagts ovan utgr frn att det varit frga om en vanlig ehuru svr och omfattande brottsutredning. En rttvis vrdering frutstter emellertid att man ocks beaktar denna utrednings unika karaktr. Fr vr del gller att vi granskar utredningsarbetet efter omorganisationen 1987. Det arbete som nedlagts drefter kan dock inte bedmas oberoende av det som hnde under det frsta utredningsret. En utredning av ett statsministermord tilldrar sig vidare ett mass- medialt intresse som i sig innefattar ett strningsmoment. Ett stort antal personer har i detta fall engagerat sig personligt, som uppgiftlmnare, privatspanare och kritiker av utredningsarbetet. Detta har vsentligen varit av godo detektiven allmnheten har ftt tillgng till tskillig information men ocks ett strningsmoment, bl.a. genom att det in- gende informationsfldet helt enkelt blivit svrhanterligt och genom att tskillig kritik som upplevts som ovederhftig har strt arbetet. t detta har inte mycket bort eller kunnat gras det r utslag av det nor- mala livet i ett ppet, demokratiskt samhlle men frekommande strningsmoment mste likvl vgas in vid bedmningen av utred- ningsarbetet. tskilligt annat verkar naturligtvis typiskt sett i motsatt riktning. Det har redan sagts att allmnhetens bengenhet att rapportera iakttagelser av intresse i ett fall som detta underlttas av den offentliga nyhetsfrmed- lingen och debatten kring hndelsen. Alla tnkbara resurser har vidare stllts till utredningens frfogande. Sammantaget r det drfr inte sjlvklart att det skulle behva vara svrare att klara upp ett spanings- mord nr landets statsminister r offer n annars. Det frutstter dock att det inledande arbetet fungerar p ett normalt stt och att kunskapsinhmtningen i anslutning till brottet ger resultat. I detta fall var det inte s. De missgrepp och misslyckanden som kantade det frsta utredningsret begrnsade mycket ptagligt mjligheten att n framgng med det utredningsarbete som tog vid drefter. Vissa typer av spr var svra att flja upp med aktivt utredningsarbete efter s lng tid. Det fr t.ex. anses glla sdana brottshypoteser dr grnings- mannen kan antas ha lmnat landet relativt kort tid efter brottet. I den meningen var den utredningsorganisation som tilltrdde 1988 hnvisad SOU 1999:88 Slutsatser 1003 till att utreda sdant som fortfarande gick att utreda, alldeles oavsett vad som annars hade varit nskvrt att gra. ven om utredarna strvade efter att arbeta brett och frutsttningslst torde de drfr delvis ha styrts av vilka utredningsvgar som nnu var framkomliga. Detta kan i ngon mn bidra till att frklara PU:s till synes svala intres- se fr brottshypoteser som innefattar internationella konspirationer. Hndelserna under det frsta utredningsret mste ven ha pverkat arbetet p andra stt, inte minst genom de frtroendeskador som upp- kom. Den vsentligaste effekten var emellertid den som ocks r mest uppenbar, nmligen att det magra utredningsresultatet frn det frsta ret gjorde det fortsatta arbetet svrt och utsikterna att n framgng sm. Det har ofta frn PU:s sida bde offentligt och infr oss fram- hllits att utredningsarbetet bedrivits just brett och frutsttningslst. Det r p mnga stt en riktig beskrivning. Men det frhller sig samtidigt s vilket ltt kan konstateras i det arbete som faktiskt bedrivits och vilket ocks sagts frn PU:s sida i olika sammanhang att PU bedmer det som mer sannolikt att mordet begtts av en ensam grningsman, som agerat oplanerat, n genom en planlagd konspira- tion. Det r vr samlade bedmning att utredningsarbetet i frsta hand varit inriktat p en sdan lsning. Det innebr inte att andra lsningar alltid betraktats som uteslutna eller att inga sdana hypoteser gjorts till freml fr utredning. Men det innebr att tonvikten i arbetet legat p att finna en ensamagerande grningsman och att jmfrelsevis mer arbete lagts ned p utredningstgrder i den riktningen n i riktning mot brottshypoteser som innebr att mordet skulle ha varit planlagt p ett eller annat stt. Inriktningen av ett utredningsarbete kan inte bedmas annat n uti- frn knda fakta. Det finns ingen anledning att prioritera alla teoretiskt tnkbara brottshypoteser p samma stt. Det som r mer sannolikt mste g fre det som r mindre sannolikt. PU:s prioritering av in- riktningen ensam grningsman som till sin art r tydlig, men till sin grad ganska svrbestmd mste allts bedmas utifrn vad som i denna mening r sannolikt. Mer ingende analyser i syfte att faststlla sannolikheter av detta slag kom in i utredningsarbetet sent. Den mest utfrliga r den som gjordes i GMP:s brottsanalys. Den pekar tydligt i riktningen ensam grningsman. Detsamma synes ha gllt de synpunkter PU i samband med detta arbete inhmtade frn FBI och de odokumenterade ver- vganden som gjorts av spaningsledningen. Den granskning och kvali- tetsskring vi utfrt i denna del (se kapitel 7) leder inte till ngon av- vikande slutsats. Vi anser allts att PU:s prioritering i denna del var och r sakligt grundad. 1004 Slutsatser SOU 1999:88 Detta innebr, fr tydlighetens skull, inte att vi anser att mordet nd- vndigtvis mste ha begtts av en ensamagerande grningsman. Vad som kan konstateras r att PU inte haft anledning att prioritera brotts- hypoteser som innefattar konspirationer av skilda slag fre dem med ensam grningsman, men inte heller att utesluta mjligheten av en konspiration. En synpunkt som framkommit under vr granskning r att PU:s arbete mste bedmas olika beroende p om huvudspret efter 1988, dvs. misstankarna mot Christer P, r det rtta eller inte. Det kan emellertid inte vara rimligt att gra bedmningen av ett professionellt utredningsarbete beroende av sdana hypoteser. Det skulle i praktiken betyda att frgan om utredningsarbetets kvalitet finge st ppen s lnge brottet r ouppklarat. Precis som nr det gller frgan om ensam grningsman i frhllande till konspiration mste det relevanta fr bedmningen vara det faktaunderlag som framkommit samt hur detta tolkats och anvnts fr att styra arbetet. Dremot r det s att PU:s vgval nr det gller svl huvudin- riktningen p ensam grningsman, som den tidvisa inriktningen p Christer P, stds av de utredningsresultat som framkommit och de ana- lyser som kan gras av dessa. Detta har indirekt ocks betydelse fr bedmningen av den relativa nedprioritering som PU gjort av brotts- hypoteser som innefattar konspirationer liksom, i mindre mn, fr be- dmningen av den eventuella nedprioriteringen av andra ensamma grningsmn. Detta betyder att de brister som vi ptalat betrffande dessa delar av utredningsarbetet mste ses i frhllande till vad som objektivt framkommit. Frutom dessa relativiserande perspektiv mste det emellertid ven, frn mer absolut synpunkt, konstateras att tskilliga av de missfr- hllanden och brister som vi ptalat r av fundamentalt slag. Det fr- hller sig tveklst s, att det frutom huvudinriktning och huvudspr, ocks funnits utrymme att gra mycket annat, som inte gjorts. 8.5 Brottsutredningens organisation efter Hgsta domstolens avslag p Riksklagarens resningsanskan Synpunkter liknande dem som vi redovisat betrffande den polisira organisationen efter den friande domen mot Christer P kan anlggas p brottsutredningens organisation efter den 28 maj 1998. Det hade enligt vr mening varit naturligt att omprva brottsutredningens organisation efter den fr utredningens del genomgripande hndelse som avslaget p SOU 1999:88 Slutsatser 1005 resningsanskan innebar. Ngon sdan omprvning har inte skett, utan arbetet har fortsatt som tidigare, med samma bemanning. Frn PU:s sida har uppgivits att det inte finns ngra freliggande planer p frndringar. Det r frvnande. Genom resningsanskan tydliggjordes vad som ven framskymtat tidigare och sedermera ven sagts till oss frn frunderskningsledningen, nmligen att det sedan lnge bara finns ett spr som bedms som substantiellt (r det inte Christer P har vi ingen aning om vem som begtt mordet). Samtidigt innebar avslagsbeslutet, bl.a. genom att tskilligt utredningsmaterial rttsligt sett frbrukades, att trskeln fr en ny domstolsprvning i detta utredningsuppslag hjdes ytterligare. Svl det frhllandet att det nya materialet inte av Hgsta dom- stolen vrderades lika hgt som det uppenbarligen gjordes av R, som att trskeln p detta stt hjdes borde enligt vr mening pverka den fortsatta utredningens inriktning och organisation. Att arbetet tmin- stone i sina yttre former likvl fortstter som om inget hnt tyder nrmast p att PU som organisation stelnat i sina former och att en viss institutionalisering intrtt. Det verkar ocks finnas en frestllning om att det av opinionsmssiga skl inte skulle g fr sig att minska ut- redningens kvantitativa omfng. Det har inte varit vr uppgift att srskilt studera organisationen som sdan och inte heller vrt uppdrag att anlgga synpunkter p hur arbetet framver skall bedrivas. Vi anser oss dock bra anmrka, att det inte ter sig rimligt att tnka sig att den nuvarande organisationen och inrikt- ningen skulle kunna best under lng tid framver (preskription intrder i mars r 2011). Det vore ingen vlgrundad resursprioritering och antagligen inte heller effektivt fr mordutredningens del. 1. Nya frmnsrttsregler + Bilagor. Ju. 2. Steriliseringsfrgan i Sverige 1935-1975. Ekonomisk ersttning. S. 3. Yrkesfiskets konkurrenssituation. Jo. 4. God sed i forskningen. U. 5. Effektiva vrme- och miljlsningar. N. 6. Effektivare Totalfrsvarsstd i stersjomrdet. F. 7. Mrk vl! Fi. 8. Invandrarskap och medborgarskap. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 9. Att slakta ett fr i Guds namn. Om religionsfrihet och demokrati. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 10. Rasism, nynazism och frmlingskap. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 11. Br demokratin avnationaliseras? Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 12. Elektronisk demokrati. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 13. Etik och demokratisk statskonst. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 14. Den framtida kommersiella lokalradion. Ku. 15. Nytt system fr prvning av hyres- och arrendeml. Ju. 16. kad rttsskerhet i asylrenden. UD. 17. Garantipension och Bosttningstillgg fr personer fdda r 1937 eller tidigare. S. 18. Frgor till det industriella samhllet. Ku. 19. Artikel 7 i EG:s varumrkesdirektiv. ndringar i varumrkeslagen. Ju. 20. Sverige och judarnas tillgngar. UD. 21. Lindqvists nia nio vgar att utveckla bemtandet av personer med funktionshinder. S. 22. Den skyddade provinsen. En ess om demokratins vrde och vrdighet. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 23. Utveckling av mnskliga resurser i arbetslivet. Frslag till inriktning av nya ml 3 inom EG:s strukturfonder. N. 24. EG:s strukturstd. Ny organisation fr de geogra- fiskt avgrnsade strukturfondsprogrammen. N. 25. Samerna ett ursprungsfolk i Sverige. 26. Infrsel av beskattade varor. Fi. 27. Delta Utredningen om deltidsarbete, tillflliga jobb och arbetslshetsersttningen. N. 28. Kontantmetod fr smfretagare. Fi. 29. Internationell konflikthantering att frbereda sig tillsammans. F. 30. Yttrandefriheten och konkurrensen Frslag till mediekoncentrationslag. m. m. Ku. 31. Tillsyn ver advokater m. m. Ju. Statens offentliga utredningar 1999 Kronologisk frteckning 32. Utvecklingssamarbete p rttsomrdet. Ju. 33. Bo tryggt Betala rtt. Srskilda boendeformer fr ldre samt avgifter fr ldre- och handikappomsorg. S. 34. Svenskt medborgarskap. Ku. 35. Fastighetsmklarnmnden effektivare tillsyn. Fi. 36. Likvidation av aktiebolag. Ju. 37. Underrttelsetjnsten en versyn. F. 38. Fljdleveranser i samband med export av krigsmateriel. UD. 39. Vuxenutbildning fr alla? Andra ret med Kunskapslyftet. U. 40. Demokratin i den offentliga sektorns frndring. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 41. Bevara dokumentrfilmens kulturarv. tgrdsfrs- lag samt frslag till ett centrum fr dokumentrfilm och en filmvrdscentral. Ku. 42. Ny luftfartslag. N. 43. Oberoende, gande och tillsyn i revisions- verksamhet. Ju. 44. ppen elmarknad. N. 45. Slutfrvaring av krnavfall. Kommunerna och platsvalsprocessen. M. 46. kade socialbidrag. En studie om inkomster och socialbidrag ren 1990 till 1996. S. 47. Mervrdesskatt Frivillig skattskyldighet. Fi. 48. Lra av Estonia. Den andra delrapporten och slutredovisning. N. 49. Invandrare som fretagare. Ku. 50. Skyddsjakt p varg. M. 51. Smittskydd, samhlle och individ. Del A+B. S. 52. Inkomstprvning av bostadstillgg till pensionrer. S. 53. Ekonomisk brottslighet och sekretess. Ju. 54. En ny tullag. Fi. 55. Konvergens och frndring. Samordning av lagstiftningen fr medie- och telesektorerna. Ku. 56. Globaliseringen och demokratin. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 57. Rikstrafiken En ny myndighet. N. 58. Lser juridiken demokratins problem? Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 59. Begrnsad fastighetsskatt. Fi. 60. Kundvnligare taxi. N. 61. Brottsfrebyggande arbete i landets kommuner. Ju. 62. Bilen, miljn och skerheten. Fi. 63. Att lra och leda En lrarutbildning fr samverkan och utveckling. U. 64. Representativ demokrati. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. reg99.p65 1999-09-10, 09:44 2 Statens offentliga utredningar 1999 Kronologisk frteckning 65. Barnombudsmannen fretrdare fr barn och ungdomar. S. 66. God vrd p lika villkor? om statens styrning av hlso- och sjukvrden + 2 bilagor. S. 67. KRNAVFALL metod plats miljkonsekvens. KASAMs yttrande ver SKBs FUD-program 98. M. 68. Brandkatastrofen i Gteborg. Drabbade Medier Myndigheter. Ku. 69. Individen och arbetslivet. Perspektiv p det samtida arbetslivet kring sekelskiftet 2000. N. 70. Gentekniknmnden. U. 71. Oserisa bostadsfrmedlare. S. 72. Boendesociala effekter av konkurser och rekonstruktioner bostadsrttsfreningar och egnahem. S. 73. Handikappombudsmannens framtida frutsttningar och arbetsuppgifter. S. 74. Demokratin och det gemensamma bsta. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 75. Rtt plats fr vindkraften. Del 1 och Del 2. M. 76. Maktdelning. Forskarvolym I. Demokratiutredningen. Ju. 77. Demokratiteori och medborgarskap. Forskar- volym II. Demokratiutredningen. Ju. 78. Jordbruk och miljnytta nytt miljprogram fr jordbruket. Jo. 79. Kllskatt p utdelning och royalty till begrnsat skattskyldiga. Fi. 80. Demokratiopinioner. Demokratiutredningens skriftserie. Ju. 81. Frhandlingsersttning till hyresgstorganisation. Ju. 82. Vrdsls kreditgivning samt sekretess i banker m.m. Fi. 83. Globaliseing. Forskarvolym IX. Demokrati- utredningen. Ju. 84. Civilsamhllet. Forskarvolym VIII. Demokratiutredningen. Ju. 85. Bredband fr tillvxt i hela landet. Nrings-, regional- och vlfrdspolitiska aspekter p IT-infrastrukturen. N. 86. PC:n r dd lnge leve PC:n! Nya mjligheter fr Sverige. En rapport frn hearingen "Efter PC:n" anordnad av IT-kommissionen juni 1999. N. 87. Vagnbolag fr jrnvgen. N. 88. Granskningskommissionens betnkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet p statsminister Olof Palme. Ju. reg99.p65 1999-09-10, 09:44 3 Statens offentliga utredningar 1999 Systematisk frteckning Justitiedepartementet Nya frmnsrttsregler + Bilagor. [1] Invandrarskap och medborgarskap. Demokrati- utredningens skriftserie. [8] Att slakta ett fr i Guds namn. Om religionsfrihet och demokrati. Demokratiutredningens skriftserie. [9] Rasism, nynazism och frmlingskap. Demokratiutredningens skriftserie. [10] Br demokratin avnationaliseras? Demokratiutredningens skiftserie. [11] Elektronisk demokrati. Demokratiutredningens skriftserie. [12] Etik och demokratisk statskonst. Demokratiutredningens skriftserie. [13] Nytt system fr prvning av hyres- och arrendeml. [15] Artikel 7 i EG:s varumrkesdirektiv. ndringar i varumrkeslagen. [19] Den skyddade provinsen. En ess om demokratins vrde och vrdighet. Demokratiutredningens skriftserie [22] Tillsyn ver advokater m. m. [31] Utvecklingssamarbete p rttsomrdet. [32] Likvidation av aktiebolag. [36] Demokratin i den offentliga sektorns frndring. Demokratiutredningens skriftserie. [40] Oberoende, gande och tillsyn i revisionsverksamhet. [43] Ekonomisk brottslighet och sekretess. [53] Globaliseringen och demokratin. Demokratiutredningens skriftserie. [56] Lser juridiken demokratins problem? Demokratiutredningens skriftserie. [58] Brottsfrebyggande arbete i landets kommuner. [61] Representativ demokrati. Demokratiutredningens skriftserie. [64] Demokratin och det gemensamma bsta. Demokrati- utredningens skriftserie. [74] Maktdelning. Forskarvolym I. Demokratiutredningen. [76] Demokratiteori och medborgarskap. Forskarvolym II. Demokratiutredningen. [77] Demokratiopinioner. Demokratiutredningens skriftserie. [80] Frhandlingsersttning till hyresgstorganisation. [81] Globalisering. Forskarvolym IX. Demokratiutredningen. [83] Civilsamhllet. Forskarvolym VIII. Demokrati- utredningen. [84] Granskningskommissionens betnkande i anledning av Brottsutredningen efter mordet p statsminister Olof Palme. [88] Utrikesdepartementet kad rttsskerhet i asylrenden. [16] Sverige och judarnas tillgngar. [20] Fljdleveranser i samband med export av krigsmateriel. [38] Frsvarsdepartementet Effektivare Totalfrsvarsstd i stersjomrdet. [6] Internationell konflikthantering att fr bereda sig tillsammans. [29] Underrttelsetjnsten en versyn. [37] Socialdepartementet Steriliseringsfrgan i Sverige 1935-1975. Ekonomisk ersttning. [2] Garantipension och Bosttningstillgg fr personer fdda r 1937 eller tidigare. [17] Lindqvists nia nio vgar att utveckla bemtandet av personer med funktionshinder. [21] Bo tryggt Betala rtt. Srskilda boendeformer fr ldre samt avgifter fr ldre- och handikappomsorg. [33] kade socialbidrag. En studie om inkomster och socialbidrag ren 1990 till 1996. [46] Smittskydd, samhlle och individ. Del A+B. [51] Inkomstprvning av bostadstillgg till pensionrer. [52] Barnombudsmannen fretrdare fr barn och ungdomar.[65] God vrd p lika villkor? om statens styrning av hlso- och sjukvrden + 2 bilagor. [66] Oserisa bostadsfrmedlare. [71] Boendesociala effekter av konkurser och rekonstruktioner bostadsrttsfreningar och egnahem. [72] Handikappombudsmannens framtida frutsttningar och arbetsuppgifter. [73] Finansdepartementet Mrk vl! [7] Infrsel av beskattade varor. [26] Kontantmetod fr smfretagare. [28] Fastighetsmklarnmnden effektivare tillsyn. [35] Mervrdesskatt Frivillig skattskyldighet. [47] En ny tullag. [54] Begrnsad fastighetsskatt. [59] reg99.p65 1999-09-10, 09:44 4 Statens offentliga utredningar 1999 Systematisk frteckning Bilen, miljn och skerheten. [62] Kllskatt p utdelning och royalty till begrnsat skattskyldiga. [79] Vrdsls kreditgivning samt sekretess i banker m.m. [82] Utbildningsdepartementet God sed i forskningen. [4] Vuxenutbildning fr alla? Andra ret med Kunskapslyftet. [39] Att lra och leda En lrarutbildning fr samverkan och utveckling. [63] Gentekniknmnden. [70] Jordbruksdepartementet Yrkesfiskets konkurrenssituation. [3] Samerna ett ursprungsfolk i Sverige. [25] Jordbruk och miljnytta nytt miljprogram fr- jordbruket. [78] Kulturdepartementet Den framtida kommersiella lokalradion. [14] Frgor till det industriella samhllet. [18] Yttrandefriheten och konkurrensen Frslag till mediekoncentrationslag m. m. [30] Svenskt medborgarskap. [34] Bevara dokumentrfilmens kulturarv. tgrdsfrslag samt frslag till ett centrum fr dokumentrfilm och en filmvrdscentral. [41] Invandrare som fretagare. [49] Konvergens och frndring. Samordning av lagstift- ningen fr medie- och telesektorerna. [55] Brandkarastrofen i Gteborg. Drabbade Medier Myndigheter. [68] Nringsdepartementet Effektiva vrme- och miljlsningar. [5] Utveckling av mnskliga resurser i arbetslivet. Frslag till inriktning av nya ml 3 inom EG:s struktur- fonder. [23] EG:s strukturstd. Ny organisation fr de geografiskt avgrnsade strukturfondsprogrammen. [24] Delta Utredningen om deltidsarbete, tillflliga jobb och arbetslshetsersttningen. [27] Ny luftfartslag. [42] ppen elmarknad. [44] Lra av Estonia. Den andra delrapporten och slutredovisning. [48] Rikstrafiken En ny myndighet. [57] Kundvnligare taxi. [60] Individen och arbetslivet. Perspektiv p det samtida arbetslivet kring sekelskiftet 2000. [69] Bredband fr tillvxt i hela landet. Nrings-, regional- och vlfrdspolitiska aspekter p IT-infrastrukturen. [85] PC:n r dd lnge leve PC:n! Nya mjligheter fr Sverige. En rapport frn hearingen "Efter PC:n" anordnad av IT-kommissionen juni 1999.[86] Vagnbolag fr jrnvgen. [87] Miljdepartementet Slutfrvaring av krnavfall. Kommunerna och platsvalsprocessen. [45] Skyddsjakt p varg. [50] KRNAVFALL metod plats miljkonsekvens. KASAMs yttrande ver SKBs FUD-program 98. [67] Rtt plats fr vindkraften. Del 1 och Del 2. [75] reg99.p65 1999-09-10, 09:44 5