Eva 01 Kerfgoo

<!
DOCTYPE html>
<html lang="en">

<head>
<title>Full text of "Eva"</title>
<meta name="viewport" content="width=device-width, initial-scale=1.0"/
>
<script>window.archive_setup=[]</script>
<script src="//archive.org/includes/jquery-1.10.2.min.js?v1.10.2" type="
text/javascript"></script>
<script src="//archive.org/includes/analytics.js?v=9c33f52" type="text/javas
cript"></script>
<script src="//archive.org/includes/bootstrap.min.js?v3.0.0" type="text/java
script"></script>
<script src="https://archive.org/includes/node_modules/react/dist/react.js?v
15.1.0" type="text/javascript"></script>
<script src="https://archive.org/includes/node_modules/react-dom/dist/reactdom.js?v15.1.0" type="text/javascript"></script>
<script src="https://archive.org/includes/archive.min.js?v=9c33f52" type="te
xt/javascript"></script>
<link href="//archive.org/includes/archive.min.css?v=9c33f52" rel="styleshee
t" type="text/css"/>
<link rel="SHORTCUT ICON" href="https://archive.org/images/glogo.jpg"/>
</head>
<body class="navia ">
<a href="#maincontent" class="hidden-for-screen-readers">Skip to main conten
t</a>

<div id="wrap">
<div id="navwrap1">
<div id="navwrap2">
<div id="nav-tophat" class="collapse">
<div class="row toprow web" style="max-width:1000px;margin:aut
o;">
<div class="col-xs-12">
<div class="wayback-txt">
Search the history of over 279 billion
<a style="display:inline" href="https://blog.archive.org/2016/10/23/defini
ng-web-pages-web-sites-and-web-captures/">web pages</a> on the Internet.
</div>
<div class="roundbox7 wayback-main">
<div class="row">
<div class="col-sm-6" style="padding-left:0; padding-r
ight:0;">
<a style="padding-bottom:0" href="https://archive.or
g/web/"><img src="https://archive.org/images/WaybackLogoSmall.png" alt="Wayback
Machine"/></a>
</div>
<div class="col-sm-6" style="padding-top:13px;">
<form style="position:relative;">
<span class="iconochive-search" aria-hidden="true
"></span><span class="sr-only">search</span>
<label
for="nav-wb-url" class="sr-only">Search the Wayback Machine</label>
<input id="nav-wb-url" class="form-control input-s
m roundbox20" type="text" placeholder="enter URL or keywords" name="url" onclick
="$(this).css('padding-left','').parent().find('.iconochive-search').hide()" aut
ocomplete="off"/>
</form>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div class="row toprow fivecolumns texts">
<div class="col-sm-2 col-xs-7 col-sm-p
ush-4">
<div class="linx">
<h5>Featured</h5>
<a href="https://archive.org/details/texts"><span cl
ass="iconochive-texts" aria-hidden="true"></span><span class="sr-only">texts</s
pan> All Texts</a>
<a href="https://archive.org/search.php?query=mediat
ype:texts&sort=-publicdate"><span class="iconochive-latest" aria-hidden="true">
</span><span class="sr-only">latest</span> This Just In</a>
<a href="https://archi
ve.org/details/smithsonian" title="Smithsonian Libraries">Smithsonian Libraries<
/a>
<a href="https://ar
chive.org/details/fedlink" title="FEDLINK (US)">FEDLINK (US)</a>
<a href="https://archive.org/details/g
enealogy" title="Genealogy">Genealogy</a>
<a href="https://archive.org/details/lincolncollection" title
="Lincoln Collection">Lincoln Collection</a>
<a href="https://archive.org/details/additional_collection
s" title="Additional Collections">Additional Collections</a>
</div>
</div>
ull-2">
<div class="widgets">
<center class="items_list"><div class="items_list_im
g"><a href="https://archive.org/details/texts"><img class=" clipW clipH" src="ht
tps://archive.org/services/img/texts" style="height:180px"></a></div><a class="s
tealth boxy-label" href="https://archive.org/details/texts">eBooks & Texts</
a></center>
</div>
</div>
ush-2">
<div class="linx">
<h5>Top</h5>
ve.org/details/americana" title="American Libraries">American Libraries</a>

<a href="https://archive.or
g/details/toronto" title="Canadian Libraries">Canadian Libraries</a>
<a href="https://archive.org/detai
ls/universallibrary" title="Universal Library">Universal Library</a>
ls/opensource" title="Community Texts">Community Texts</a>
<a href="https://archive.org/details/cdbbsar
chive" title="Shareware CD-ROMs">Shareware CD-ROMs</a>
<a href="https://archive.org/details/gutenberg"
title="Project Gutenberg">Project Gutenberg</a>
<a href="https://archive.org/details/biodiversity" titl
e="Biodiversity Heritage Library">Biodiversity Heritage Library</a>
</div>
</div>
ull-4">
<center>
<a href="https://openlibrary.org"><img src="https://archive.org/images/widgetOL.
png" class="img-responsive" style="margin-bottom:15px"/><b>Open Library</b></a><
/center>
</div>
<div class="col-sm-2 col-xs-7">
<div class="linx">
<h5 class="hidden-xs"> </h5>
ve.org/details/iacl" title="Children's Library">Children's Library</a>
</div>
</div>
</div>
<div class="row toprow fivecolumns movies">
ush-4">
<div class="linx">
<h5>Featured</h5>
<a href="https://archive.org/details/movies"><span c
lass="iconochive-movies" aria-hidden="true"></span><span class="sr-only">movies
</span> All Video</a>
ype:movies&sort=-publicdate"><span class="iconochive-latest" aria-hidden="true"
></span><span class="sr-only">latest</span> This Just In</a>
ve.org/details/prelinger" title="Prelinger Archives">Prelinger Archives</a>
g/details/democracy_now_vid" title="Democracy Now!">Democracy Now!</a>
<a href="https://archive.org/det
ails/occupywallstreet" title="Occupy Wall Street">Occupy Wall Street</a>
<a href="https://archive.org/d
etails/nsa" title="TV NSA Clip Library">TV NSA Clip Library</a>

</div>
</div>
ull-2">
g"><a href="https://archive.org/details/tv"><img class=" clipW clipH" src="https
://archive.org/services/img/tv" style="height:180px"></a></div><a class="stealth
boxy-label" href="https://archive.org/details/tv">TV News</a></center>
</div>
ush-2">
<div class="linx">
<h5>Top</h5>
ve.org/details/animationandcartoons" title="Animation & Cartoons">Animation
& Cartoons</a>
<a href=
"https://archive.org/details/artsandmusicvideos" title="Arts & Music">Arts &
Music</a>
<a href="htt
ps://archive.org/details/opensource_movies" title="Community Video">Community Vi
deo</a>
<a href="https:
//archive.org/details/computersandtechvideos" title="Computers & Technology"
>Computers & Technology</a>
<a href="https://archive.org/details/culturalandacademicfilms" title="Cultu
ral & Academic Films">Cultural & Academic Films</a>
<a href="https://archive.org/details/ephemera"
title="Ephemeral Films">Ephemeral Films</a>
<a href="https://archive.org/details/moviesandfilms" title=
"Movies">Movies</a>
</div>
</div>
ull-4">
g"><a href="https://archive.org/details/911"><img class=" clipW" src="https://ar
chive.org/services/img/911" style="height:135px"></a></div><a class="stealth box
y-label" href="https://archive.org/details/911">Understanding 9/11</a></center>
</div>
<div class="linx">
ve.org/details/newsandpublicaffairs" title="News & Public Affairs">News & Pu
blic Affairs</a>
<a hre
f="https://archive.org/details/spiritualityandreligion" title="Spirituality &amp
; Religion">Spirituality & Religion</a>
<a href="https://archive.org/details/sports" title="Sports Vide
os">Sports Videos</a>
<
a href="https://archive.org/details/television" title="Television">Television</a
>
<a href="https://arch
ive.org/details/gamevideos" title="Videogame Videos">Videogame Videos</a>

<a href="https://archive.org/
details/vlogs" title="Vlogs">Vlogs</a>
<a href="https://archive.org/details/youth_media" title="Youth M
edia">Youth Media</a>
</div
>
</div>
</div>
<div class="row toprow fivecolumns audio">
ush-4">
<div class="linx">
<h5>Featured</h5>
<a href="https://archive.org/details/audio"><span cl
ass="iconochive-audio" aria-hidden="true"></span><span class="sr-only">audio</s
pan> All Audio</a>
ype:audio&sort=-publicdate"><span class="iconochive-latest" aria-hidden="true">
ve.org/details/GratefulDead" title="Grateful Dead">Grateful Dead</a>
ls/netlabels" title="Netlabels">Netlabels</a>
<a href="https://archive.org/details/oldtimeradio" title=
"Old Time Radio">Old Time Radio</a>
<a href="https://archive.org/details/78rpm" title="78 RPMs and Cyli
nder Recordings">78 RPMs and Cylinder Recordings</a>
</div>
</div>
ull-2">
g"><a href="https://archive.org/details/etree"><img class=" clipW clipH" src="ht
tps://archive.org/services/img/etree" style="height:180px"></a></div><a class="s
tealth boxy-label" href="https://archive.org/details/etree">Live Music Archive</
a></center>
</div>
ush-2">
<div class="linx">
<h5>Top</h5>
ve.org/details/audio_bookspoetry" title="Audio Books & Poetry">Audio Books &
Poetry</a>
<a href="ht
tps://archive.org/details/opensource_audio" title="Community Audio">Community Au
dio</a>
<a href="https:
//archive.org/details/audio_tech" title="Computers & Technology">Computers &
Technology</a>
<a href
="https://archive.org/details/audio_music" title="Music, Arts & Culture">Mus
ic, Arts & Culture</a>
<a href="https://archive.org/details/audio_news" title="News & Public Affair

s">News & Public Affairs</a>
<a href="https://archive.org/details/audio_foreign" title="Non-English Aud
io">Non-English Audio</a>
<a href="https://archive.org/details/audio_podcast" title="Podcasts">Podcasts
</a>
</div>
</div>
ull-4">
g"><a href="https://archive.org/details/librivoxaudio"><img class=" clipW clipH"
src="https://archive.org/services/img/librivoxaudio" style="height:180px"></a><
/div><a class="stealth boxy-label" href="https://archive.org/details/librivoxaud
io">Librivox Free Audiobook</a></center>
</div>
</div>
<div class="linx">
ve.org/details/radioprograms" title="Radio Programs">Radio Programs</a>
<a href="https://archive.org/de
tails/audio_religion" title="Spirituality & Religion">Spirituality & Religio
n</a>
</div>
</div>
</div>
<div class="row toprow fivecolumns software">
ush-4">
<div class="linx">
<h5>Featured</h5>
<a href="https://archive.org/details/software"><span
class="iconochive-software" aria-hidden="true"></span><span class="sr-only">so
ftware</span> All Software</a>
ype:software&sort=-publicdate"><span class="iconochive-latest" aria-hidden="tru
e"></span><span class="sr-only">latest</span> This Just In</a>
ve.org/details/tosec" title="Old School Emulation">Old School Emulation</a>
g/details/softwarelibrary_msdos_games" title="MS-DOS Games">MS-DOS Games</a>
<a href="https://archive.o
rg/details/historicalsoftware" title="Historical Software">Historical Software</
a>
<a href="https://arc
hive.org/details/classicpcgames" title="Classic PC Games">Classic PC Games</a>
<a href="https://archive
.org/details/softwarelibrary" title="Software Library">Software Library</a>
</div>
</div>
ull-2">
g"><a href="https://archive.org/details/internetarcade"><img class=" clipW" src=
"https://archive.org/services/img/internetarcade" style="height:64px;position:re
lative;left:-50px"></a></div><a class="stealth boxy-label" href="https://archive
.org/details/internetarcade">Internet Arcade</a></center>
</div>
ush-2">
<div class="linx">
<h5>Top</h5>
ve.org/details/open_source_software" title="Community Software">Community Softwa
re</a>
<a href="https:/
/archive.org/details/softwarelibrary_msdos" title="MS-DOS">MS-DOS</a>
<a href="https://archive.org/deta
ils/apkarchive" title="APK">APK</a>
<a href="https://archive.org/details/softwaresites" title="Software
Sites">Software Sites</a>
<a href="https://archive.org/details/tucows" title="Tucows Software Library"
>Tucows Software Library</a>
<a href="https://archive.org/details/vintagesoftware" title="Vintage Softw
are">Vintage Software</a>
<a href="https://archive.org/details/vectrex" title="Vectrex">Vectrex</a>
</div>
</div>
ull-4">
g"><a href="https://archive.org/details/consolelivingroom"><img class=" clipW" s
rc="https://archive.org/services/img/consolelivingroom" style="height:127px"></a
></div><a class="stealth boxy-label" href="https://archive.org/details/consoleli
vingroom">Console Living Room</a></center>
</div>
</div>
<div class="linx">
ve.org/details/atari_2600_library" title="Atari 2600">Atari 2600</a>
ls/library_magnavox_odyssey2" title="Magnavox Odyssey 2">Magnavox Odyssey 2</a>
<a href="https://archiv
e.org/details/bally_astrocade_library" title="Bally Astrocade">Bally Astrocade</
a>
<a href="https://arc
hive.org/details/softwarelibrary_zx_spectrum" title="ZX Spectrum">ZX Spectrum</a
>
ive.org/details/sega_genesis_library" title="Sega Genesis">Sega Genesis</a>
g/details/zx_spectrum_library_games" title="ZX Spectrum Library: Games">ZX Spect

rum Library: Games</a>
<a href="https://archive.org/details/gamegear_library" title="Sega Game Gear">Se
ga Game Gear</a>
</div>
</div>
</div>
<div class="row toprow fivecolumns image">
ush-4">
<div class="linx">
<h5>Featured</h5>
<a href="https://archive.org/details/image"><span cl
ass="iconochive-image" aria-hidden="true"></span><span class="sr-only">image</s
pan> All Image</a>
ype:image&sort=-publicdate"><span class="iconochive-latest" aria-hidden="true">
ve.org/details/flickrcommons" title="Flickr Commons">Flickr Commons</a>
<a href="https://archive.org/de
tails/flickr-ows" title="Occupy Wall Street Flickr">Occupy Wall Street Flickr</a
>
ive.org/details/coverartarchive" title="Cover Art">Cover Art</a>
<a href="https://archive.org/details/m
aps_usgs" title="USGS Maps">USGS Maps</a>
</div>
</div>
ull-2">
g"><a href="https://archive.org/details/metropolitanmuseumofart-gallery"><img cl
ass=" clipW clipH" src="https://archive.org/services/img/metropolitanmuseumofart
-gallery" style="height:180px"></a></div><a class="stealth boxy-label" href="htt
ps://archive.org/details/metropolitanmuseumofart-gallery">Metropolitan Museum</a
></center>
</div>
ush-2">
<div class="linx">
<h5>Top</h5>
ve.org/details/nasa">NASA Images</a>
<a href="https://archive.org/details/solarsystemcollection">Solar
System Collection</a>
<
a href="https://archive.org/details/amesresearchcenterimagelibrary">Ames Researc
h Center</a>
</div>
</div>
ull-4">
g"><a href="https://archive.org/details/brooklynmuseum"><img class=" clipW clipH
" src="https://archive.org/services/img/brooklynmuseum" style="height:180px"></a
></div><a class="stealth boxy-label" href="https://archive.org/details/brooklynm
useum">Brooklyn Museum</a></center>
</div>
</div>
<div class="linx">
</div>
</div>
</div>
</div>
<div class="navbar navbar-inverse navbar-static-top" role="navigatio

n">
<div id="nav-tophat-helper" class="hidden-xs"></div>
<ul class="nav navbar-nav">
<li class="dropdown dropdown-ia pull-left">
<a title="Web" class="navia-link web" data-top-kind="web" hr
ef="https://archive.org/web/" data-toggle="tooltip" target="_top" data-placement
="bottom"><span class="iconochive-web" aria-hidden="true"></span><span class="s
r-only">web</span></a>
</li>
<a title="Texts" class="navia-link texts" data-top-kind="tex
ts" href="https://archive.org/details/texts" data-toggle="tooltip" target="_top"
data-placement="bottom"><span class="iconochive-texts" aria-hidden="true"></sp
an><span class="sr-only">texts</span></a>
</li>
<a title="Video" class="navia-link movies" data-top-kind="mo
vies" href="https://archive.org/details/movies" data-toggle="tooltip" target="_t
op" data-placement="bottom"><span class="iconochive-movies" aria-hidden="true">
</span><span class="sr-only">movies</span></a>
</li>
<a title="Audio" class="navia-link audio" data-top-kind="aud
io" href="https://archive.org/details/audio" data-toggle="tooltip" target="_top"
data-placement="bottom"><span class="iconochive-audio" aria-hidden="true"></sp
an><span class="sr-only">audio</span></a>
</li>
<a title="Software" class="navia-link software" data-top-kin
d="software" href="https://archive.org/details/software" data-toggle="tooltip" t
arget="_top" data-placement="bottom"><span class="iconochive-software" aria-hid
den="true"></span><span class="sr-only">software</span></a>
</li>
<li class="dropdown dropdown-ia pull-left righ
tmost">
<a title="Image" class="navia-link image" data-top-kind="ima

ge" href="https://archive.org/details/image" data-toggle="tooltip" target="_top"
data-placement="bottom"><span class="iconochive-image" aria-hidden="true"></sp
an><span class="sr-only">image</span></a>
</li>
<li class="navbar-brand-li"><a class="navbar-brand" href="https:
//archive.org/" target="_top"><span class="iconochive-logo" aria-hidden="true">
</span><span class="sr-only">logo</span></a></li>
<li class="nav-hamburger dropdown dropdown-ia pull-right hiddensm hidden-md hidden-lg">
<div class="container-fluid">
<div class="navbar-header">
<button type="button" class="navbar-toggle collapsed" data
-toggle="collapse" data-target="#nav-hamburger-menu" aria-expanded="false">
<span class="sr-only">Toggle navigation</span>
<span class="icon-bar"></span>
</button>
<div class="navbar-collapse collapse" id="nav-hamburger-me
nu" aria-expanded="false">
<ul class="nav navbar-nav">
<li><a target="_top" href="https://archive.org/about/"
>ABOUT</a></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/about/c
ontact.php">CONTACT</a></li>
<li><a target="_top" href="//blog.archive.org">BLOG</a
></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/project
s">PROJECTS</a></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/help">H
ELP</a></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/donate"
>DONATE</a></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/about/t
erms.php">TERMS</a></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/about/j
obs.php">JOBS</a></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/about/v
olunteerpositions.php">VOLUNTEER</a></li>
<li><a target="_top" href="https://archive.org/about/b
ios.php">PEOPLE</a></li>
</ul>
</div>
</div>
</div>
</li>
<li id="nav-search" class="dropdown dropdown-i

a pull-right">
<a href="https://archive.org/search.php" onclick="$(this).pa
rents('#nav-search').find('form').submit(); return false"><span class="iconochiv
e-search" aria-hidden="true"></span><span class="sr-only">search</span></a>
<div>
<form method="post" role="search" action="https://archive.
org/searchresults.php" target="_top">
<label for="search-bar-2" class="sr-only">Search the Arc
hive</label>
<input id="search-bar-2" placeholder="Search" type="text
" name="search" value=""/>
<input type="submit" value="Search"/>
</form>
</div>
</li>
<li class="dropdown dropdown-ia pull-right">
<a id="glyphme" href="https://archive.org/donate" _target="top
" data-toggle="tooltip" data-placement="bottom" title="Donate"><img src="https:/
/archive.org/images/gift.png"></a>
<!-<a href="https://archive.org/donate" _target="top" data-toggle
="tooltip" data-placement="bottom" title="Donate" style="color:#fd8281 !importan
t"><span class="iconochive-heart" aria-hidden="true"></span><span class="sr-onl
y">heart</span></a>
-->
</li>
<li class="dropdown dropdown-ia pull-right">
<a href="https://archive.org/create" _target="top" data-toggle
="tooltip" data-placement="bottom" title="Upload"><span class="iconochive-upload
" aria-hidden="true"></span><span class="sr-only">upload</span></a>
</li>
<li class="dropdown dropdown-ia pull-right leftmost">
<a href="https://archive.org/account/login
.php" style="padding-right:0" _target="top"><span class="iconochive-person" ari
a-hidden="true"></span><span class="sr-only">person</span><span class="hidden-xs
-span">SIGN IN</span></a>
</li>
</ul>
</div>
</div>
</div>

<div class="container container-ia">
<a name="maincontent" id="maincontent"></a>
<h1>
Full text of "<a href="/details/eva01kerfgoog">Eva</a>"
</h1>
<h2 class="pull-right">
<small><a href="/details/eva01kerfgoog">See other formats</a></small>
</h2>
<br class="clearfix" clear="right"/>
<pre>Google
This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library s
helves before it was carefully scanned by Google as part of a project

to make the world's books discoverablc onlinc.
It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr th
e public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the
public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and know
ledge that's often difficult to discovcr.
Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear
in this flle - a reminder of this book's long journey from the
publishcr to a library and fmally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials an
d make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive,
so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on
automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the fils We designed Google Book Search for usc by i
ndividuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.
+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Go
ogle's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laig
e amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential f
or informingpeopleabout this project andhelping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are lesponsible for ensurin
g that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States
, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country,
and we can'l offer guidance on whelher any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in G
oogle Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite seveie.
bout Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universal
ly accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audien
ces. You can search through the full text of this book on the web
at |http : //books . google . com/|
Google
Det hr r en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer p bibhotekens h

yllor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det r en del av ett projekt fr att gra all vrldens bcker mjliga att upptcka p n
Don har verlevt s lnge att upphovsrtten har utgtt och boken har blivit allmn egendom.
En bok i allmn egendom r en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrtt eller vars skyddstid har lpt ut. Huruvi
da en bok har blivit allmn egendom eller inte
varierar frn land till land. Sdana bcker r portar till det frflutna och representerar
ett verfld av historia, kultur och kunskap
som mnga gnger r svrt att upptcka.
Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken
fiinis med i filon. Det r en piniimelse om bokens
lnga frd frn frlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.
Riktlinjer fr anvndning
Google r stolt ver att digitalisera bcker som h;ir blivit Jillmn egendom i samarbete
med bibliotek odi gra dem tillgngliga fr
alla. Dessa bcker tillhr mnskligheten, och vi frvaltar bara kulturarvet. Men det hr a
rbetet kostar mycket pengar, s fr att vi
ska kunna fortstta att tillhandahlla denna resurs, har vi vidtagit tgrder fr att frhin
dra kommersiella fretags missbruk. Vi har
bland annat infrt tekniska inskrnkningar fr automatiserade frgor.
Vi ber dig ven att:
Endast anvnda filerna utan ekonomisk vinning i tanke
Vi har tagit ftam Google bokskning fr att det ska anvndas av enskilda personer, oel
i vi vill att du anvnder dessa filer fr
enskilt, ideellt bruk.
Avst frn automatiska frgor
Skicka inte automatiska frgor av ngot slag till Googles system. Om du forskar i ma
skinversttning, textigenknning eller andra
omrden dr det r intressant att f tillgng till stora mngder text, ta d kontakt med oss.
Vi ser grna att material som r
allmn egendom anvnds fr dessa syften och kan kanske hjlpa till om du har ytterligare
behov.
Bibehlla upphovsmrket
Googles "vattenstmpel" som finns i varje fil r ndvndig fr att informera allmnheten om
det hr projektet och att hjlpa
dem att hitta ytterligare material p Google bokskning. Ta inte bort den.
Hll dig p rtt sida om lagen
Oavsett vad du gr ska du komma ihg att du br ansvaret fr att se till att det du gr r l
aghgt. Frutstt inte att en bok har
blivit allmn egendom i andra lnder bara fr att vi tror att den har blivit det fr lsar
e i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrtt skiljer sig t frn land till land, och vi kan inte ge dig ngra rd om det r t
illtet att anvnda en viss bok p ett
srskilt stt. Frutstt inte att en bok gr att anvnda p vilket stt som helst var som hel
i vrlden bara fr att den dyker
upp i Google bokskning. Skadestndet fr upphovsrttsbrott kan vara mycket hgt.
Om Google b ok skning
Googles ml r att ordna vi'ldens information och gra den anvndbar och tillgnglig verall
. Google bokskning hjlper lsare att
upptcka vrlde ns bcker och frfattare och f rlggare att n nya mlgrupper. Du kan ska i
all text i den hr boken p webben
p fljande lnk |http : //books . google . com/|
tgg,liia^*^0s.
EY
B ERTTEL SE
AF
AMANDA KERFSTEDT.
STOCKHOLM
Z. H^.GGSTRMS FRLAGSEXPEDITION.
IVAR RASGGSTRMS BOKTRYCKERI

1888.
-i
'egiiet fll ttt, jmt och envist, molnen hngde
tunga och lga, s att de nstan tycktes

^^ snudda vid trdtopparne, granarne i den
mariga skogen p bda sidor om landsvgen sgo slokiga ut. Hr och der syntes en liten ppning i skogen,
en backsluttning, inhgnad af en mossbelupen grdesgrd eller en frfallen stenmur, och invid skogsbrynet
en liten rd bofllig stuga, hvarifrn ett svagt ljussken
sknjdes genom den dimmiga, regnfyllda hstaftonsluften. Tick tick, tick tick fllo regndropparne p paraplyet utan uppehll, allt jmt i samma tornart; p
fotsacken flto sm rnnilar frn sprtena till vattenreservoarerna, som bildat sig vid nedre kanten; hsten
plumsade sitt plasch, plasch i de djupa fldena p
vgen; krran ryckte och knakade, s att de tv som
sutto der med ndvndighet tornade emot hvarandra
och gfvo hvarandra bastanta knuffar. Det var ett
ohyggligt vder.
Hur lngt ha vi nu kvar? sade den ena af do
kande, i det hon gjorde ett ffngt frsk att med
foten befria den bugtiga och hrda fotsacken frn vattpussarne, som brjade att genomtrnga den och drypa
p hennes handskskinnskngor, det hr var den vrsta
trd jag varit med om.
Om ho har tlamod en kvarts mil till, s vi
Kerfstedt, Eva. 1
framme ve kyrkan, sade skjutspojken, som var temligen skyddad i sin lnga skinnkrage.
Kyrkan ja men jag skall ju mycket lngre.
Ja vars, tre kvart till, men det r vl s godt
att hvila litet i prostgFn, nr det vardt ett sn't skapandes vder.
Det vet jag aldrig om jag kan. Jag knner dem
ju inte.
Knner prostens? Ja det mtte vl vara detsamma. Inte behfver man vl knna dm inte. Di
fr allt ta emot bde kreti och pleti di, fast dm inte

knner dm.
Det hrdes ett skratt under paraplyen, som lt vrlikt midt- i hstregnet Yi f vl se, hur pass mod
jag fr, nr vi vl komma dit, sade hon, och suckade
litet; kr nu p bara, s r du snll.
Skjutspojken teg ngra gonblick. Di brkar s
mycket om krittera nu fr tiden, s en fr vl se till
skona dm, sade han slutligen.
o
ter hrdes skrattet, och ter kora det en suck
eftert. Ah ja, nog tnker man p djuren alltid.
Det blef intet vidare samtal af, frr n kyrkan vid
en krk af vgen syntes helt nra. N, har ho kommit om sams med sig sjlf, hur ho ska gra nu, sade
pojken och pekade med piskan framt landsvgen, der
nere vid de stora pilarne tar vgen af nedt prostgVn.
Du vill allt bra grna dit, du, sade flickan sklmaktigt.
Si det r allt s, att springpigan r ifrn vran
kant, ho har far sin nstgls till oss, och ho kom dit
i hstasse, upplyste pojken.
Jas, jag frstr, det r henne Au s grna vill

trffa, sade flickan, mycket upplifvad af litet erotik
niidt i regnvdret, ^hva heter hon?
Hvad ho heter? Jo vars, ho heter spring-Greta.
H varfr heter hon spring-Greta?
Ja, hocken kan veta. Det r vl fr ho va s
kvick i vnningarne.
Och du vill grna trffa henne?
Ah, fr min del s kan jag vl titta in, nr jag
far tebaks, men di har vdligt styft i kket i prostgPn di har lampa i taket, s der lyser som det
vrsta kalas, och inte ' di snla om matbitarne hller,
det vore skam te sga.
Det der ordet lampa i taket gjorde intryck p
flickan, det frde med sig en hel vrld af trefliga frestllningar. Vt och frusen som hon var, sg hon framfr sig ljussken, vrme, vnliga ansigten, hemtrefnad,
och nr i det samma en stormvind kom bakifrn och
blste hatten fram p nsan och vnde ut och in p
paraplyen, s fattade hon det djrfva beslutet att vika
af nedt allen, vid hvilken pojken just hllit in hsten.
N ja, vi gra vl ett frsk d, sade hon.

Pojken gjorde med pisksnrten en klatsch i luften,
hsten lt hra en kort gnggning, krran gjorde en
tvr vndning och s bar det af utfr allen, som bestod af stora tjockstamraade, aflfvade trd, och vid
hvars slut man skymtade en lng rd byggnad med
frontespis. Nr de gjorde svngen omkring den stora
grsplanen p grden, syntes ett ljus hastigt glimma
frn det ena fnstret efter det andra, till dess drrarne
slogos upp af en tjnstflicka, som satte ljuset p golf-
vet i l fr blsten och sjlf sprang ned fr trappan

och brjade ifrigt knppa upp fotsacken.
>r prosten hemma, frgade flickan i krran.
Ja, det r han och prostinnan med. Fr jag lof
att ta ur kappscken?
Ah nej, det r inte vrdt, jag skall genast resa
igen, sade flickan, som stod tveksam p nedersta trappsteget, sedan hon vl hoppat ur.
Vinden pep och tjt i de gamla trden, som omgfvo grden. En drng kom uppifrn stallet med en
lykta. Ett par barnhufvuden tittade ut genom drren
till salen.
Ack, om jag aldrig gifvit mig hit, tnkte flickan;
men nu slogs salsdrren upp, och en ung kvinna kom
ut i farstun.
Hvem r det, sade hon, hvarfr st ni s lnge
hr ute? Var s god och stig in. Det r ju ett frfrligt vder, skynda er in fr all del. Lyft af kappscken, Linnea. Du, gosse, kan kra upp till stallet och
stta in -hsten, och se'n s kan du g ned i kket
och f dig ngonting varmt. Det r bst att bra upp
kappscken p grna gstkammaren, Linnea. In med er
barn, det r minsann inte vder att sticka ut nsan
nu. Var s god och stig in, fr all del.
Hon gaf sig till att knyta upp den unga flickans
hattband och schalett; men medan hon s stod med det
flmtande ljusskenet hoppande fver hennes unga och
behagliga gestalt, knde hon pltsligt ett par armar
om sin hals och hrde en half snyftning invid sin kind.
Hon blef frvnad, ty hon visste icke sjlf att hon
var p det sttet beskaffad att ett sdant utbrott infr

henne fll sig helt naturligt.
r ni inte ledsen att jag kom? Ack var inte det.
Det regnade s frfrligt och pojken som skjutsade
sa' nr jag for hr frbi jag r den

nya folkskolelrarinnan.
Stackars liten ni r s vt och s kall, hon
blef sjlf underligt vek om hjrtat, men hon hll sig
tappert. Hon strk bara flera gnger det tjocka bruna
hret, som var fuktigt af regnet, medan hon hjlpte
att taga af kappan och schalen.
Linnea kom nu ned fr trappan. Se hr, skaka
nu riktigt vtan ur kappan och hng den fver ett par
stolar, sade prostinnan. S ja, kom nu s g vi in.
Barnen ro nyfikna, ska' ni tro.
Det var en stor sal med trasmattor i en triangel
kring det runda bordet midt p golfvet. En brasa
brann i kakelugnen i ena hrnet under, det en stor
klocka knppte hrbart i det andra. P bordet framfr soffan brann en lampa, och der lgo syarbeten,
lexbckr och leksaker huller om buller.
Se hr ha vi den nya folkskolelrarinnan, sade
prostinnan, och hon behfver minsann att vrmas p
alla stt. Hr r vr guvernant, frken Liden, och hr
har jag min hjlpreda i huset, Selma Asp, det hr r
Malla och det hr r Fanny, och s har ni reda p
familjen i det nrmaste. Stt er nu och knn er hemmastadd. Malla, drag fram korgstolen till brasan t
frken.
Ack, hvad hr ser trefligt ut, utbrast den unga
flickan, som nu, sedan hatten kommit af, visade ett
6
ansigte blossande af ovdrets hrda framfart, och der
trarne nnu sutto och glittrade i gonfransen, jag r
s glad att jag tog mod till mig och kom hit.
Ni skulle vl ocks gra er uppvaktning hos er
frman, skrattade prostinnan, s det var er fullkomliga rttighet fr att inte sga skyldighet att fara in
hr. Det r bara ledsamt, att inte er skola ligger
framme vid kyrkan.
Jag vet ingenting om skolan, sade flickan, men
skjutsgossen sade, att jag har nnu tre kvarts mil att
fara.
Prostinnan hade en liten lgmld fverlggning
med Selma Asp, som jmte nyckelknippan fick ngra
order om lakan p fversta hyllan.
Nej nej, utropade lrarinnan, gr er fr all del
inte besvr fr min skull, jag skall fara igen om en
liten stund. Bara pojken och jag f hmta oss litet,
s mste vi ge oss af igen. Det blir nog sent nd.

Hon tog upp ett litet guldur frn klockfickan och blef
hpen, nr hon sg att det visade p sju. Tget gick
s olmpligt, och s drog det om, innan jag fick skjuts
vid stationen, och vglaget var inte heller det bsta,
jag fr inte sitta s hr sknt alltfr lnge.
Hon pratade ifrigt, men det var omjligt att lta
bli. Det var s outsgligt Ijufligt att sitta derinne,
medan stormen skakade fnstren, och stora regndroppar knppte p rutan. Hon var af naturen liflig och
munter, och fastn hennes lif bjudit henne tskilliga
svrigheter, hade dessa icke frmtt kufva hennes vsens
friskhet.
Vi f vl se, hur det gr med den saken, nr pro-
sten kommer, sade prostinnan, ni fr lof att vnja

er frn brjan att lyda honom.
Nu kommer pappa, ropade bda barnen och
strtade ut ur rummet, der de suttit p golfvet framfr brasan med benen i kors under sig.
Det hrdes knarrande steg fver frmaksgolfvet
och barnens hviskande rster: Pappa, det r frmmande, en frken som r s vt och s rd och som
skall fara till skolan i kvll, men det slipper hon vl i
regnet. Och s skrattade det derinne i mrkret, ett
hjrtligt, muntert skratt och gonblicket derefler syntes
prosten i drren. Det var en lng mager man med
intelligent uttryck och en viss naturUg vrdighet, som
icke led af att han grna skrattade och att han senterade ett godt skmt.
Jas, sade han, i det han nnu skrattande gick
fram och tog den frmmande i hand, det r ni, som
barnen redan presenterat ssom 'vt och rd'. Vill ni
nu sjlf komplettera beskrifningen med ett namn, s
vore jag er tacksam. Fr frigt fr jag upprigtigt
gratulera er att ha kommit i hamn undan landsvgens
obehag en sdan hr ovderskvll.
Jag var p vg till min nya plats i en af folkskolorna i er frsamling, sade flickan, jag r den
ny utnmnda lrarinnan.
S- frken Eva Wall. Vlkommen d bde
hit i afton och till er befattning. Ni kommer lngvga
ifrn. nda frn Jnkping. Det var modigt att ska
sig s lngt bort frn hemtrakten.
Eva blef ett grand blekare n frut. Det hade
kanske varit modigare att stanna kvar, sade hon, s
att endast prosten hrde det. Jag finiktar, att om

jag fr stora svrigheter hr, s blir det snarare ett
straflf fr feghet, n fr fr mycket mod.
Prosten kastade en skarp och prfvande blick p
henne. Hennes drgt var liksom hennes vxt srdeles
elegant hret, uppsatt i en rik knut i nacken, var
framtill sltt tillbakastruket utan lugg. Nsan var kanske litet fr kort, lpparne ngot fr bestmda, men
ansigtsovalen var af en srdeles mjuk och behaglig form,
och gonen hade frutom frgens och formens sknhet
ett uttryck af djup och intelligens, som var mycket
tilltalande. Man kunde utan tvifvel kalla henne fr en
ovanligt vacker flicka.
Har ni ngon reda p skolan? frgade han efter
sin korta granskning af hennes person.
Nej, inte det ringaste, sade hon. Nr jag
slutat seminariet, gaf jag min frmyndare i uppdrag
att skaffa mig en plats, sak samma hvar. Jag knner
lika litet till trakterna i sder som i norr, eftersom jag
hr i landet aldrig varit utom min fdelsestad. Jag
nskade bara komma lngt bort, och alla skolor ro sig
vl temligen lika, frmodar jag.
Det var verkligen att behandla saken likgiltigt,
sade guvernanten, som nu med ngot stsur rst yttrade
sig fr frsta gngen.
Eva vnde sina mrka gon emot henne. Var
det, sade hon, ja, kanhnda. Nr man i mnga r
strfvat med nervs otlighet mot ett ml, s r man
inte rigtigt nykter, nr man ndtligen ntt det
Nykter, upprepade guvernanten, h, jag mtte
sga.
Vet ni, frken Wall, sade prostinnan, s grna

jag n ser er, s skulle jag nskat, att det varit ngon annan som ftt platsen.
Hur d? ser jag inte ut att kunna skta den.
Jo, sade hon och klappade henne ter p det
bruna hret, nr hon gick frbi fr att ta fram thcdosan ur sknken, men ni r alldeles fr ung att begrafvas der borta i vildmarken.
Kra Mina, skrm nu inte frken genast i brjan, sade prosten, det r nog sannt att skolhuset ligger litet afsides, men s har ni ju ferier; dem kan ni
tillbringa hos edra anfrvandter.
Eva teg. Thbordet var nu frdigt. Selma Asp
kom in med sm assietter p en bricka, och s slog
man sig ner.
Under det man t ppnades drren, och skjutsgossens hufvud blef synligt. Hur gr det, sade han,
ska vi ge oss i vg snart? Jag fr lof te vara hemma
igen i natt, s det tl nog vid att man brjar knoga,
tnker jag.
Ja, brja knoga du, ju frr dess bttre, sade
prosten muntert, men vnd nsan hemt med detsamma, fr frken fr du inte med dig.
Eva reste sig frn bordet. Nej, men inte gr det
hr an, sade hon.
Jo visst, sade prosten. Jag skjutsar frken i
morgon vid dagsljus med egna hstar. Att nu ge sig
af genom skogen vore nstan lifsfarligt. Dessutom frefaller allting bttre vid dager. Har ni ngra mbler
med er?
De komma efter som fraktgods, sade hon.
10
N, ser ni nu, hur opraktisk ni r, sade han
och skrattade godmodigt p nytt. De skulle ju ha
kommit fre som fraktgods. D fr ni allt stanna hr
ett par dagar och invnta dem. Du, Johan, kan passa
p vid stationen och forsla hit dem, nr de komma.
Ge honom fraktsedeln, frken, ni kan lita p honom.
De mrkte, hur Eva tog upp en ytterst prydlig
portmonn och betalade honom. Det frefll henne som
om Johan var hennes frsta vn hr, och hon kunde
icke lta bli att hviska: N, har du trffat Greta?
Pojken blinkade slugt emot henne. Ja, det var
en sak det, hviskade han tillbaka, ho har allt vurti
lite stursk af sig, men det gr vl fa med tiden.
Nr supn var undanstkad och familjen, efter den
vanliga husandakten, var frdig att skiljas fr natten,
sade prostinnan sakta till Selma Asp: Stt nu fort
in maten i skafferiet, s kan du flja frken upp p
hennes rum.
Eva knde sig redan alldeles hemmastadd. Hon
stod med Fanny p armen och Malla klngande fr
att komma upp till samma hga plats, nr Selma kom
tillbaka fr att hmta henne.
Nr de bda flickorna intrdde i det lilla vindsrummet, kunde Eva icke terhlla ett utrop af frtjusning. Taket var visserligen brutet p ena sidan efter
yttertakets kontur; men sngen med de hvita omhngena, de perlfrgade mblerna, de hvita servietterna
fver byr och bord, de rda fverdragen, vattenkaraffen full af imma genom rummets vrme i kontakt med
dess friska innehll, alltsammans gaf rummet ett skrt,

hemtrefiigt, fridfullt och inbjudande utseende, som fre-
11
fll Eva hgst angenmt. Det drjde icke lnge, frrn
de bda flickorna hade lagt bort titlarne; Selma satt
p sngkanten och betraktade, hur Eva kammade sitt
yfviga hr, och under tiden pratade de ofrbehllsamt.
Hvad du r lycklig, som fr vara hr, jag tycker
hr ser ut att vara idealet fr ett prosthus, sade Eva.
Ja^, nog r hr trefligt, men fasligt mycket att
gra r det och jag r just inte s stark, suckade
Selma. Men nr man r fattig, s tkv man inte knna
efter. Jag har mamma hr i nrheten, och det stter
jag s mycket vrde p. Hon r frestnderska iv
mejeriet i kyrkbyn. Att springa ned till henne d och
d r min hgsta gldje, kan du vl frst.
Eva stannade ett gonblick med kammen. Ja
det kan jag tro mtte vara en gldje, sade hon, och
hennes stora gon fingo ett drmmande uttryck. Hon
r nog den bsta mamma som fins, tnker jag. Och
s fortsatte hon med sina kraftiga tag genom det tjocka,
biiina hret.
Ja, sade Selma innerligt, inte finns det mnga
som hon. Du m tro, att hon har arbetat och strfvat fr oss, men nu kunna vi ocks frsrja oss sjlfva.
Min bror r inspektor p Glmma bruk, och min syster
r modist i Vindkping, s att vi reda oss godt
Och dux, sade Eva, som nu brjade flta ihop
de tjocka lnkarne, du ser mig ut att passa ja
till en lnsmansfru p landet.
Ah, sade Selma och skrattade, hr fins ingen
lnsman p lng vg och den som finns r redan
gift.
Det var d olyckligt! Men hvad finns hr d?
12
Just ingenting i den vgen. Hr finns en skollrare,
ett par bruksbokhllare, en herre ,som lr sig landtbruk och s ingenting mer.
Eva hade med sina skalkaktiga gon fixerat henne
under de\, hon talade.
r det skert det alls ingenting mer? finns
hr inte ngon veterinrlkare eller postherre
eller handlande ? Men vid det sista ordet slog hon
armarne om Selma, som just rest sig, snurrade om med

henne och utbrast jublande: Den r det! Ser du jag
visste, att jag skulle ta reda p det i en handvndning. Tv krlekshistorier p en kvll. Hr tycks d
luften vara riktigt fylld med erotik.
Erotik?
N ja, med sjlsstmningar d, om det behagar
dig bttre, eller med med krlek p reii svenska.
N, och guvernanten?
Ja, hon vill fasligt grna gifta sig, sade Selma
och suckade.
Âha, r det der skon klmmer, skrattade Eva,
jag antar att hon bestndigt behfver brefkuvert, band,
nlar, trd hon har ingenting i frlag, hon behfver
jmt g ned till boden och hmta det ena och det
andra.
Usch, du r en riktig hexa.
Och frken Selma Asp vill s grna lna henne
allting, fortsatte Eva muntert, men det r hon naturligtvis for stolt att ta emot. Det r bttre att kpa i
minut.
Jag blir riktigt ond, sade Selma. Hr sitter
13
jag ocli lter loeka ur mig alla mjliga dumheter
och du sjlf, du sger ingenting om dig sjlf.
Evas lifiiga ansigte blef med ens allvarsamt. Mig
skall du aldrig nmna bland de lefvandes antal, hll
jag p att sga; p mig sattes det ett harnesk, nr
jag fddes. Vill du lta mig helsa p din mamma i
morgon? En tjock gammal fru r hon inte? en
sdan der som man ta'r om hufvudet och kallar: du
lilla morsgumma!
O, s tokig du r jag har aldrig hrt maken.
Det r fr det jag kommit in i vrmen, utifrn
regn och storm fr det jag kommit under ett tak,
der det finns man och hustru och barn och frlskade
tiickor, som mna gifta sig. Det r fr det att hr r
s regelmessigt och rigtigt, alldeles som det skall vara.
Hon borrade in hufvudet i handduken, som hngde i
hrnet, och som hon stod i begrepp att ta' ner frn
messingskroken och brast i grt.
Nej, Eva, det hr frstr jag mig d inte alls p.
Hvem har sagt att du skall frst dig p det
Du skall g och lgga dig och vakna kry och frisk till
ditt arbete i morgon, och d skola vi g tillsammans ner till boden och kpa mig ett par frimrken.
S der ja god natt med dig. Hon slog armarne
om Selmas hals och kysste henne. Det var sannt
det der skolhuset, hur r det med det? Det skulle jag
vl ocks frga om. Hur ligger det?>
Ack, det ligger en half mil in i skogen. Det r
rigtigt hemskt att du skall dit.
r det gammalt och ruskigt?
14
Nej, det r tvrtom alldeles ny bygd t, men der r
s ensligt.
Finns der rakt inga mnniskor?
Ahjo, bondfolk frsts.
N ja, det r ju alltid ngot. Godnatt med dig
nu. Skall jag rkna fnsterrutorna? Ah nej, det var
inte vrd t. Godnatt!
Fljande morgon medfrde posten ett bref till frken Eva Wall. Det var en vacker herrstil, sade
prosten litet menande, nr han lemnade henne det.
Det r frn min frmyndare.
N, skall ni inte lsa det?
Jag r inte nyfiken; det r troligen bara en lista
p mblerna, som jag inte fick, nr jag for.
Men
upp
hon
det
hur det var smg sig Eva snart ifrn dem

p gstrummet, der hon vl stngde drren, innan
brt brefvet Hon satt en stund och stirrade p
innan hon lste fljande:
Min kra Eva!

Jag begagnar tillfllet att p detta stt sga dig
ngra ord, eftersom du med flit tycktes undvika att
sammantrffa med mig under de sista ren i Jnkping. Detta uppfrande har p det hgsta srat och
frundrat mig. Har jag frtjnt det? Har jag icke
samvetsgrannt uppfyllt alla rimliga ansprk gent emot
dig? Jag har till och med gjort mer n de flesta andra i mitt stlle skulle ha ansett sig pligtige till. Du
har ftt en god uppfostran, och du har din egen envishet att skylla fr att den icke r n mer lysande, men
med vanlig eftergifvenhet har jag fogat mig i din nyck
att utbilda dig fr folkundervisningen, ehuru jag mste
15
beknna att ditt skl: att du ville frsvinna bland

folket, frefll mig temligen excentriskt Med ditt utseende och din begfning hade du p en annan plats
kunnat gra en carrire i lifvet.
Emellertid, sedan du nu r i tillflle att sjlf frsrja dig, mste jag underrtta dig att jag icke vidare
anser lmpligt att st i ngra frbindelser med dig.
Jag kan med godt samvete sga, att jag gjort hvad jag
kunnat Du har icke varit tacksam, och jag tvr mina
hnder fr hvad som kan mta dig i framtiden. Jag
har gifvit dig medel till att fra en oberoende tillvaro,
du mste nu begagna dessa medel och icke vidare lita
p mig. Mina affrer ro nu icke s goda som frr,
och dessutom str jag i begrepp att gifta mig med ett
hgst aktningvrdt fruntimmer, som jag lrde knna
fn*a sommaren i Lysekil. Hon har frmgenhet och
r af en strngt respektabel familj; derfre ju mindre
du pminner Jnkpings samhlle om din tillvaro, desto
bttre. Det var frn brjan ett fel, att lta dig f din
uppfostran der men mitt veka hjerta bestack mig
d som s mngen gng frut
Slutligen" vill jag tillgga, att det varit mig ett
nje att vlja t dig ett behagligt mblemang. Tag
det med godt hjrta, p samma stt som det gifves.
Du behfver icke skrifva och tacka. Jag nskar dig
allt godt p din sjlfvalda bana; om din stolthet der
skulle f ge med sig en smula, skulle det icke skada,
men jag hoppas, att liksom jag gjort min pligt, s skall
du ocks veta att gra din.
Din tillgifne
Eberhard Lvenstam.
16
Under det Eva lste detta bref, fick hennes ansigte, hvars frnmsta behag eljest lg i dess mjuka,
harmoniska linier, ett hrdt och skarpt uttryck. Hon
satt lnge deruppe, utan att mrka tidens lopp och i
fullkomlig glmska af hvar hon befann sig. ndtligen
vcktes hon af att ngon knackade p drren. D
hon ppnade, mttes hon af Selmas glada och rodnande
anlete. Vill du flja med nu? Jag skall g dit ner
och hmta hem litet kryddor till baket.
Eva sg p henne med en frnvarande blick.
Hvart skulle jag g? Hvad menar du? sade hon.
h, du ser ju alldeles yrvaken ut! Har du sofvit?
sade Selma, en smula skamsen fver att icke finna det
intresse for hennes hemlighet, som hon vntat.
Eva frstod p gonblicket att hon srat henne,
och hon fvervann genast sin sinnesfrnvaro, tog Selma
under armen och begaf sig med henne ner till boden.
Det var en tung och disig hstmorgoti, men fr

henne, som nyss sett hela sitt lif draga sig frbi som
i ett panorama, fiirefU det strkande att g der p
den fuktiga landsvgen och strfva sig fram mot en
temligen omild nordanvind. Alla de mtte sgo s
oberrda ut af lifvets slitningar och detta meddelade
en viss knsla af frid. Nr vinden, som ref och slet i
tckcnsljan, slutligen lyckades att f den att remna,
och en smnig hstsol kastade sitt ljus fver de vta
brorckenn, tegeltaken, pilarne, som stodo och slokade
vid kanten, krarne med sin unga brodd, vedtrafvarne,
som voro uppstaplade invid husknutarne, s var hela
tafian s alldaglig att den verkade lugnande. Ocks
17
voro de bda unga flickorna muntra och lifliga, d
de intrdde i den enkla handelsbutiken.
Der fanns i sanning en blandning af allt mjligt.
Frn glasburkarne, fyllda med trdnystan, som prydde
fnstren, tygerna som fyllde hyllorna p ena vggen,
garnbundtarne p den andra, glasldan p disken till
,venster, som pck slppa till sitt innehll af portmonner, pennor, broscher, knappar m. m. fr hvarje namnsdag som firades i socknen, nda till silltunnan och
spQrdingen fattades ingenting i detta kaos af hvarjehanda, som var inhyst i ett till det yttre s tarfligt
omhlje. Det var i denna ram Selmas unga krlek
blomstrat upp, det var fr den glade och frimodige
handelsmannens blickar hennes gonfransar snkte sig
fver hennes rodnande kinder.
Herr Forsberg var frank och tillmtesgende som
hans yrke fordrade, han narrade Selma att skratta med
ngra skmtsamma anmrkningar, men Eva kunde ej
bli klok p, om han lekte med henne eller om det lg
allvar under skmtet, och nr hon stod der och valde
ngra smsaker t Malla och Fanny, kom hon att tnka
p, att om Selma lefvat i en annan frsamling, skulle
hon troligen blifvit frlskad i en annan handelsman,
och hon var glad att sjlf komma bort ifrn hvarje
mjlighet till ngon landsortsidyll. Hon frsedde sig
med ett blckhorn, pennor och papper, och nr de
terkommo, gick hon tillbaka upp p sitt rum fr att
skrifva bref.
Hon satt en stund tveksam med papperet framfr
sig. Skulle hon skrifva oaktadt frbudet? Slutligen
tog hon upp det bref hon ftt och lste om det, lngKerfitedl, Eva. 2
18
samt, liksom fr att inprgla dess innehll, och fr
hvarje rad mrknade hennes uttryck, nda till dess hon

lade det med ovilja ifrn sig och utan vidare tvekan
brjade att skrifva fort, harmset, p ett stt, som skulle
ltit en skdare frmoda, att mnget ord skulle flyta
in i detta brof, som vid lugnare fverlggning troligen
aldrig kommit att st der. Brefvet var utan fverskrift.
Otacksam! Ja, kanske skulle mngen med er sga
s. Jag kan icke se saken p det sttet. Ni har satt
en vacker skylt utanp elndet, men vet ni, om icke
denna uppfostran, som ni talar om, frdubblat ack,
mngdubblat knslan af min olycka? Ni trstar er
med att ni uppfyllt er pligt mot mig. Har ni tnkt p
att det ges ofrrtter, dem ingen pligtuppfyUelse ngonsin kan godtgra. Om ni insg det, kunde jag mjligen
ha medlidande med er, men ni pekar stolt p hvad
ni gjort fr mig och tycker att ni r en rttfrdig man.
Tnk p en annan, som jag aldrig frr nmnt infr
er tnk p den rysliga scen, jag varit vittne till,
.den sanning jag upptckt, den frnedring jag ndgats
utst och sg, om ni lika kckt kan pst att ni
gjort er pligt
Ni har rtt vi tv ro hdanefter frmmande
fr hvarandra. Vet ni vl, att jag skulle vilja bryta
snder de mbler, ni snder mig, hellre n att begagna
dem, att jag skulle vilja bo i ett rum med en enda halmmadrass, hellre n att taga cdra gfvor, d ni nd
icke kan ge mig hvad jag trr efter d jag fr alltid skall vara dmd att g som en utsttt, d jag till
och med hr, der jag sitter omhuldad af rbara menniskor, skall knna mig som en bedragerska.
19
Ni skall ter igen sga, att jag r fverspnd.
Kan jag hjlpa att min natur r sdan, att jag icke
kan bra, utan att vrida mig under den, den brda jag
fick p min del. Vet ni hvad jag lidit ni, som behandlar den saken som ingenting ni, som gifter er
med ett aktningsvrdt fruntimmer och kastar en slja
fver det frflutna? Jag skall aldrig kunna gifta mig
med en aktningsvrd man, jag. Nej, nej var icke
rdd, jag skall icke tacka er jag skall icke ens underteckna mitt namn, som jag ftt liksom de andra leksakerna, hvilka skulle lta mig glmma verkligheten.
Nr hon hunnit dit, bjde hon hufvudet mot bordet
och brast i vldsam grt. Hela hennes kropp skakades
af snyftningar, hon grt, som man grter i ungdomen,
d det nnu forefaller som om grten kunde hjlpa,
som om olyckan kunde plnas ut med trarne.
Slutligen lugnade hon sig, torkade sitt ansigte och
stoppade brefvet i ett kuvert. nnu flmtande efter
den starka sinnesrrelse det kostat henne att uttala
hvad som i ratal legat och vrkt och bulnat i hennes
sinne, satt hon med armen p fnsterbrdet och stir-
rade ut. Fnstret vette t vedbacken, der spring-Greta

gick och plockade spnor i ett klfat, och der ladugrdspigan med ok fver axlarne begaf sig gngstigen
utfr med mat t smkreaturen. Afundades hon dessa
mnniskor, som gingo s lugna vid sitt dagsarbete?
Sdan hade kanske hennes lott blifvit, om hon icke
ftt den uppfostran, hon nyss beklagat sig fver? Liknade hon Greta, som enligt Johans utsago vurti stursk,
och skulle tiden ocks p henne ha den verkan, att
det skulle g fa^^ som han profeterat om Greta?
20
Vid dessa frgor klarnade det ngot fr henne.
Hon tog brefvet och begaf sig med det direkt ned i
prostens rum.
Skulle ni vilja gra mig den tjnsten att skrifva
utanskrift p ett bref, sade hon.
Hjrtans gerna, sade han vnhgt, men jagtînker
ni har vackrare stil n jag. Hvad skall jag skrifva?
Fabrikr Eberhard Lvenstam, Jnkping.
Prosten sg allvarsamt p henne. Ni gr mig
vl icke delaktig i ngot mindre mindre
Brefvet r till min frmyndare, sade hon hastigt.
Prosten doppade pennan och skref.
Ville ni nu vara s god och taga det med er,
nr ni reser till stationen nsta gng och lgga det
p tgets postlda, s skulle jag vara er s innerligt
tacksam.
Det mtte vl inte vara ngot ondt i det der
brefvet, sade han med en ton som skulle lta skmtsam.
Jo, sade hon, rligt sagdt nog r det ondt
i det, men inte s att ni behfver tveka att skicka at
det. Der inne ligger nstan allt ondt, som jag haft
bde utom och inom mig, men om ni skickar af det,
skall jag frska att vnda ryggen t det alltsammans,
och jag skall inte mer bedja er vara min postmstare.
Ni frstr, att jag inte vill, att det der namnet skall
lsas hr p orten.
Prosten runkade p hufvudet. Nr ni bttre lr
knna mig, skall ni ge mig ert frtroende, sade han.
Kanhnda, jag vet inte, sade Eva och suckade,
jag har aldrig varit van att ha ngon frtrogen.
Sent p kvllen fljde Eva Selma ned till mejeriet
21
fr att bli bekant med hennes mor. Ute p grden
luktade det fuktig sgspn af de ofantliga ishgarne,
hela frstugan var full af nya fjrdingar fr smret,
uppstaplade fver hvarandra, spridande en nga af
rtt tr och lemnande blott en smal genomgng fr de
bda flickorna till drren. De skulle frst passera det
stora ostberedningsrummet med breda hyllor kring
vggarne, der ostarne lgo upplagda i symmetriska rader.
Till venster om detta lg boningsrummet, der de inintrdde.
Gumman Asp hade slutat dagens bestyr och satt
nu vid lampan och stickade.
Mamma, sade Selma, nu r du vl s trtt, s
att du inte orkar se upp en gng. Men hr skall du
f ett besk af den nya folkskolelrarinnan. Vet du,
vi ro redan du, och r det inte bra snllt af henne
att allra frst helsa p dig? Den allra frsta i hela
socknen, mamma, fast det r du vl vrd, ditt lilla
troll.
Selma tog gumman om hufvudet och ruskade det.
Hela flickan var frvandlad. Den stilla, litet frsagda
tillbakadragenheten var borta. Hon var med ens munter, uppsluppen, naturlig.
Fru Asp hade tagit af sig glasgonen och betraktade Eva, sedan hon vl blifvit fri frn Selmas tag.
r det der folkskolelrarinnan, sade hon, det kan
jag vl aldrig tro. Jag har vl gon jag ocks. Nu
vill du lura mig, Selma, men det slipper du allt
Nej, mor, det r riktigt sannt, och Eva Wall heter
hop. Ack, vet du, det vrker s rysligt i ryggen efter
22
knckebrdsbaket i gr. Sitt, Eva. Sjlf kastade hon
sig raklng p soan med nsan mot taket. h,
hvad det knns sknt att vara hemma, rigtigt hemma,
och ha sin hlla sknhet till mamma bredvid sig.
Sitt i lndstolen, Eva.
Frken skall inte tro att hon r s hr tokig
alltid, sade fru Asp, gom minst af allt gjorde skl fr
benmningen sknhet?, men hon vill nu muntra upp
mig litet, nr hon gr sina sm tittar hit Vi ro litet
goda vnner, skall jag sga. Och fru Asp sg s
smslug ut, som om hon sagt en stor kvickhet
Vill ni inte bli god vn med mig ocks, sade
Eva och dolde s godt hon kunde sin rrelse, jag
tycker Selma r lycklig, som har sitt hem s nra.
Ah ja, det kan hon vl vara, det vill jag visst

inte pst annat Det r godt s lnge jag orkar
strfva, och n har jag d inte hrt ngot missnje af
herrarne,
Missnje, ropade Selma, de bra dig ju p hnderna. Ja, vet du, mor, ibland r jag rigtigt orolig att
du umgs s mycket med herrar. Det r rigtigt farligt att slppa min sknhet s der p egen hand.
Tycker du inte det, Eva?
Hr nu, s hon pratar, sade fru Asp smskrattande. Du skall vl tnka p att en frmmande hr
p. Frken kan ju inte ha reda p alla dina fukter.
Eva, ropade Selma och reste sig hftigt upj) i
soffan, r hr inte trefligt, och r hon inte st der
hon sitter s tjock och rund, min egen lilla mamma?
Kan du neka till det? Har du ingenting godt att
bjuda oss, mor?
23
Jo, minsann har jag inte det. Jag fick nyss en
lda fikon skickandes ifrn boden. Deras stora hstlast hade kommit frn Gteborg.
Selma blef pionrd fver hela ansigtet. Var herr
Forsberg sjlf inne med den? sade hon.
Nej d, han skickade pojken. Han har ftt sin
komma igen, stackare, s att han inte vill g ut. Jag
satte ut ldan i kontoret.
Gumman gick fr att hmta den, och Eva passade genast p.
Hvad r det fr en 'komma' herr Forsberg har,
som hindrar honom att g ut?
Det r bara att han fr ros i nsan ibland, nr
han varit fr mycket ute i luften, sade Selma med
nedstmd ton. Han kom hem frn Gteborg i gr,
och nu har det vl kommit, kan jag tro.
Eva brast i skratt N, det var d en lskare,
med ros i nsan, sade hon, och du ser s ynklig ut,
nr du talar om det, som om du hade det sjlf.
Ja, skratta du, sade Selma nstan grtfrdig,
men jag skall sga dig, att det r hjrtlst. Den
plgan r lika svr som ngon annan. Och fast alla
andra skratta t honom, nr han gr med sina hvita
blyttikslappar p nsan, s skms jag inte att tillst,
att jag tycker allra mest om honom d, nr de
an - dra hna ho - o - nom. Det kom ngra
svaga snyftningar, som hon dock genast lyckades kvfva.

Frlt mig, sta, lskade Selma, var ifr all del
inte ledsen p mig, du r en del sjl, men det frefll mig bara litet komiskt i brjan. Och med en
vldsam anstrngning att hejda skrattet, d hon tnkte
24
sig herr Forsbergs hvitdraperade nsa, tillade hon :
Det r alldeles fver nu, du r vl inte ond?
Nej, kra du, det der har jag sett och hrt s
mycket af, att jag brjar bli van vid det. Men tonen
lt litet stucken.
Emellertid terkom fru Asp med fikonen, och stmningen blef genast god igen.
Nr de bda flickorna tervnde, var det kolmrkt.
Plask, der var det en vattenpuss och plask, der var
det en annan. Ett, tu, tre lyste det i mrkret till
ngot hvitt, som genast frsvann. Om ett par gonblick hrde de en rst bredvid sig: ro damerna ute
och promenera s hr sent? Kanske man fr lof att
gra sllskap. Det var herr Forsberg, som vgat sig
ut under mrkrets hgn och i ett gonblick befriat sig
frn omslagen, nr han fick se de bda flickorna.
* Eva hade ett kort och afvisande svar p tungan,
men hon teg af undseende fr Selma.
Herr Forsberg har varit s snll och tnkt p
mamma med en present, som vi just nyss smakat p >,
sade Selma. Tack, snlle herr Forsberg.
Ingen orsak, alldeles ingen orsak, sade herr
Forsberg, jag tnker gumman kan behfva litet att
krya upp humret med ibland. Det var ett infamt
vglag.
Jag skall g frut, sade Eva, det r vrst midt
I p vgen. Jag tror man mste arrangera gsmarsch
i utmed dikeskanten, och dermed satte hon af i spetsen
\ fr dem.
I Gsmarsch, ha, ha, ha, frken r rolig. Alldeles
rtt ja gsmarscb ha, ha, ha,
25
Eva gick frut utan att svara.
Mamma sade att herr Forsberg var klen nu igen,

hrde hon Selma sga med lg rst. Jag blef s
ledsen fver det
Ack frken Selma, jag br det grna, nr ni
plask, der var det en puss igen som var omjlig att
undvika, nr man gick i bredd.
Snlle herr Forsberg g efter, sade Selma, ni
blir vt om ftterna, och s Wir ni smre.
Litet vatten det frgar jag inte efter mer n
som s. Herr Forsberg gjorde troligen en gest, som
icke uppfattades i mrkret.
Ni mste vara frsigtig om er, sade Selma med
frvirrad rst. Eva antog att han tagit hennes hand,
nr de skulle g fver spngen.
Det tillhr en man att vga lifvet fr sitt yrke,
sade herr Forsberg med stor bravur.
S der ja, ropade Eva, som hunnit i frvg, nu
ro vi ndtligen vid grinden. Hu det var just ruskigt.
Jag fr vl packa mina psar och g d, sade
herr Forsberg skmtsamt. Jag hoppas frken behfver frimrken i morgon ocks.
Eva kvfde p nytt ett hgdraget svar. Och jag
hoppas ni kommer lyckligt tillbaka i mrkret utan ledstjrna, sade hon upplifvad af situationen.
Ingen fara, alls ingen fara. M s godt, m s
rigtigt godt, och herr Forsberg svngde p hatten och
frsvann.
Tycker du inte han lter bra snll? sade Selma,
nr hon repade eld p tndstickorna fr att tnda
ljuset uppe i gstrummet,
26
Jo, si*deles snll, sade Eva, och jag brjar tro,
att han tycker om dig ocks.
Det kan man aldrig veta, Selma suckande. Men
ett eget hem, du, det vore ngot det, och att f ta
mamma till sig, nr hon inte orkar arbeta lngre. Ack,
hvad jag skulle vara snll mot honom, och s fint jag
skulle ha; jag skulle sjlf vfva sdana der storrutiga
rda och hvita gardiner de se s bra ut bakom
blommorna i fnstret.
Du har redan brjat mblera, hr jag.
Ja, vet du, i hvarenda vr, nda till bordsldan
i kket med trskedar och vispar. Man fr vl lof att
tnka p ngonting, annars blir lifvet s ledsamt.

Ja visst, och nr man r ltt om hjrtat som du,
d kan man ocks bygga luftslott.
Frr, vet du, fortsatte Selma, utan att mrka
Evas trtta ton, d brukade jag nja mig med att
frestlla mig, hur jag skulle gra det fint i mammas
lilla vindsrum af mina besparingar p lnen, men nu
Sedan du sett herr Forsberg
Ah inte precist sedan jag sett honom, for det har
jag gjort i tre r, men sedan han brjade att bli
Litet artig mot dig
Ja, det r underligt jag tnkte aldrig p
honom frut
Gjorde du inte ?
Nej, vet du, det gjorde jag verkligen inte, men s
var det en gng nere i boden han sa' ngonting
och d gick det som en blixt.
Och sedan dess s mblerar du ditt hem i tan-
27
karne. N, r herr Forsberg sjlf mod som mbel
eller ?
Usch, hvad du r stygg, Eva jag tror du har
gjort narr af mig hela tiden. Men det r godt fr dig
du fr stlla om ditt eget hem, du, kanske i morgon dag du har inte frskt att bestndigt vara
hos andra, du.
Mitt eget hem ja^, sade Eva, men ingen mnniska i det mer n jag sjlf.
Har du inte din mamma att ta' till dig.
Nej, sade Eva ocb vnde sig frn ljuset. Jag
r inte s lycklig som du, jag.. Ja, Selma, du vet inte
hvad du r lycklig. O, brast hon ut och strckte de
bara armarne upp fver hufvudet, om du kunde begripa hvad du r lycklig, om du frstod, hvad hvarenda
drm du drmmer om dina gardiner och dina trskedar r vrd. God natt nu, Selma det r sent,
och med en frappant hrmning tillade hon, nr Selma
var i drren: M s godt m s rigtigt godt.
Fljande dag var det bjrt solsken. Eva terkom
frn en promenad med de bda sm flickorna, d

prosten krde in p grden. Han hade varit p ett
skolbesk och steg ur trillan uppe vid stallet fr att
icke frstra den nykrattade grden. Det hrde nemligen till prostinnans svagheter att ha grden krattad
s lnge som mjligt p hsten, och i dag Lade det
torkat upp tillrckligt fr att sanden skulle reda sig.
Han kom gende ned till verandan, der barnen stodo
och vntade p honom.
28
Frken Wall, ropade han, g inte in nu, hr r
det ngonting t er. Jag for frbi stationen. Sakerna
ro komna, och fraktsedlarne tog jag med mig. Allting
r uppgjordt med skjuts och sdant. I afton skall
alltsammans vara p ort och stlle. Han tog sin
plnbok ur fickan och letade fram fraktsedlarne.
D borde jag resa i eftermiddag, sade Eva helt
modstulen.
Nej, det borde ni visst inte. I morgon skall jag
sjlf kra er dit. Skolan brjar ju inte frr n om
Mndag. I eftermiddag kan det just passa bra att ni
fljer med till baron rnkronas, dit gumman och jag
mna oss p visit. Ert skolhus r egentligen uppbygdt
af baronen, s att det r allt i sin ordning att lrarinnan gr ett besk. Ja, hr r nu listan p sakerna:
En soffa, tta stolar, en sng, en chitfonier, tre bord,
tv strre lrar, den ena innehllande ett pianino
Hvad hvad? Str det s str det ett
pianino, ropade Eva, afbrytande honoiii.
Ja, det gr det visst, och det med srskildt freskrift att aktas nd.
Och brefvet? sade Eva med darrande rst.
Brefvet lade jag i ldan p tget, som ni bad
mig. Det var ju s ni ville ha det, sade prosten.
Ja, sade hon. Men det var kanske frhastadt; jag
skulle skrifvit annorlunda, om jag hade det tillbaka nu.
Det gr ju an att skrifva ett till. Blir det ett
godt bref, s skall jag grna ta det om hand.
h nej, sade Eva, det r inte vrdt, jag blef
bara s fverraskad. Egentligen borde hvarenda mbel
ge mig ett nytt sr, men ett instrument, det r nd^* nra
29
p en vn. Det var mer n jag vntade det var
det var verkligen snllt.

Det bevisar en ovanligt m omsorg, sade prosten
litet kyligt.
Hon sg p honom frebrende och stolt. I det
samma kom prostinnan ut. Gr dig nu ledig tills i
eftermiddag, sade prosten, s fara vi till baronens;
det har lnge nog varit tal om, och nu r det s lmpligt att frken Wall fljer med.
Har du ngon toalett med fr ett sdant besk?
sade prostinnan.
Jag har min svarta sidenkldning i kappscken,
om tant tror, att den duger.
Duger! Spring d och hng upp den s att
skrynklorna g ut.
Eva vnde sig gladt om och sprang sjungande
uppfr trappan. Ett pianino der borta i ensamheten,
det var ngot att sjunga fr h, hon skulle icke
komma att vantrifvas med den presenten.
Vet du, Wilhelm, sade prostinnan, nr Eva frsvunnit, den der flickan tycker jag skulle ligga som
en brda p ditt samvete. Hur kunde du ta hit henne
till skolan uppe i skogen?
Hur kan du begra att jag skulle veta?
Du mtte vl ha sett p hennes betyg att hon
var fr ung fr den platsen, af brt prostinnan.
Jag har stort frtroende fr unga krafter och
lifliga, hngifna sinnen, som de ha nr de nyss gtt ut
ur seminariet. Tids nog hinna vi med de' gamla, utarbetade.
Erfarenhet gr vl ocks ngot, skulle jag tro.
30
sade prostinnan litet snft Dessutom mtte du vl
sett att hon gtt igenom ett elementarlroverk fre seminariet; d kunde du vl begripa, att hon inte skulle
passa hr.
Jag har aldrig frr hrt, att du ringaktat bildning, sade prosten skrattande, jag skulle eljest trott
att det var ett plus till hennes kvalifikation.
Du tnker bara p din evinnerliga skola,
prostinnan, men jag tnker p henne, jag,
barn, och jag sger n en gng, du har det
samvete, och jag vill just se hur du reder
sade
stackars
p ditt
dig med det.
Hon har allt ruter i sig, hon vet godt sjlf hvad
hon vill, och humret r ganska friskt, tycker jag.
Du skulle bara sett, nr hon snyftade vid min
hals just hr i farstu'n, sade prostinnan. Jag tnkte
genast att det skulle bli ngot svrt af det men du
fr svara fr det sjlf, kra Wilhelm. Jag vet nog att
jag talar fr dfva ron; det r alltid s med karlar,
de begripa ingenting af sjlslifvet, och fr frigt se de
inte stort lngre n nsan rcker. *
Begripa vi ingenting af sjlslifvet, skrattade han,
det var just en artighet mot en prest. S begriper
du s mycket mer d, lilla gumma, och du frsummar
minsann inte tillfllet att fra mig p rtta spret.
S der ja, var inte fnurrig lngre nu och dermed
tog han henne om lifvet och ppnade salsdrren
utan gif mig en smula frukost, jag r just hungrig
efter resan.
Prosten hade ett vackert ekipage, det var hans
svaghet, och som han icke brukade prostgrden sjlf,
31
hade hans hstar god ledighet att st p stall och
blifva bde feta och morska. Nar de krde upp p
kersholms stora, sandade grd, tog det sig ganska
sttligt ut. Det var skymning ute, men lampan i den
rymliga vestibulen var redan tnd, och betjnten sprang
lttfotad ned fr den breda trappan, som ledde upp till
terrassen, och ppnade vagnsdrren.
Nr sllskapet stigit ur, och han med tillbrlig
aplorab smlt igen drren, ilade han fre dem tillbaka
uppfr trappan och stod som ett tndt ljus vid den
ppnade porten, medan de gingo in. Prosten visades
t hger, damerna t venster, fr att lgga af ytterplaggen.
Det kan ingen neka till att det ligger ett visst
behag i det der, hviskade prostinnan till Eva, nr de
blifvit allena i det vackra toalettrummet. Det r ett
visst ngot, som gr att man knner sig liksom litet
uppruskad ur hvardagligheten. Man tycker sig just
vara litet frmer i vrlden.
Tycker tant, sade Eva, jag tycker alldeles tvrt
om. Jag skms aldrig s mycket som nr jag gr frbi
en sdan- der uppstrckt ung kraftfull man. Inte fr
det att det hndt mig ofta, men nr det hndt, har
jag knt mig s frnedrad; jag har haft s svrt att
inte sga farvl, nr jag gtt. Men det r ju inte
corame il faut, hvarken att tacka eller att hlsa.
Nej, kra du, gr fr all del inte det. Man skall bara
ltsa, som om man inte sg dem, utan g frbi alldeles
lugn och likgiltig, och den unga prostinnan, som icke

skulle kunnat g lugn och likgiltig frbi den ruskigaste
landstiykare utan att visa sin vlvilja, var nu till den
32
grad frhrdnad, att nr drren nyo rycktes upp framfr dem af det vrdnadsfulla tnda ljuset, hon icke
njde sig med att vara lugn och likgiltig, utan strckte
p sin lilla person lngt mer n tillfllet fordrade.
Eva hade en rosett af blandade starka frger i
knuten p sitt rika hr. Den svarta sidenkldningen
med sitt garnityr af svarta, glittrande perlor, smg sig
mjukt kring hennes vackra vxt. Hon var fullkomligt
obesvrad, och det var icke utan att prostinnan knde
sig en smula stolt fver henne.
Baronen kom emot dem och presentationen frsiggick bde fr honom och de tre damerna i salongen,
friherinnan vrdinnan, grefvinnan svgerskan och frken
Sigrid, baronens kusin, som var df och begagnade lur.
Man satte sig i stolar kring det runda bordet. Baronen
hade genast socknens kommunala angelgenheter till
hands t prosten, friherrinnan tog en frtroligt enkel
ton med prostinnan, en ton som retade Eva, der hon
satt hjlpls fverlemnad t luren.
Vet prostinnan, man kan bli rigtigt frvnad fver
hvilka oseder brja insmyga p landet. Hvad fr jag
se, nr jag kommer ner i mjlkkammaren i dag. Ligger
inte undermejerskan der och skurar golfvet med borste!
Liksom inte vra gamla rliga viskor skulle duga nu
lngre. Jag vet verkligen inte hur jag skall vga lemna
ut mitt linne till byken. Rtt nu komma de nog med
borstarne i tvttbunken med. Jag frstr inte hvar de
f dem ifrn.
Prostinnan fastnade handlst p kroken. Hon hade
mnga sm illustrationer bde frn skurning och tvttning, hvilka icke voro fria frn anspelningar p person-
33
ligheter, och friherrinnan visade sig ga en betydlig
personknnedom inom frsamlingen. Grefvinnan, som
var p en veckas besk, virkade ifrigt. Hon drogs inom
kort in i herrarnes samtal; hon var klok och praktisk
och uttryckte sig vl.
Jag r ledsen, sade prosten muntert, att inte
grefvinnan hr till socknen. Vi skulle, trots lag och
frordningar, vlja in grefvinnan i bde skolrdet och
fattigvrden, och det skulle vi alla f godt af.
Men hvarfr vljer ni d inte in mig? sade fri-
herrinnan, som hrt anmrkningen. Tror ni inte jag

frstr mig p sdant lika bra som Louise? Jag var
i fattigstugan i gr och fann att de alla behfva nya
tcken. Hvad sger ni skulle vi stlla till ett notvarp i socknen, en sorts syfrening, och sticka dem ett
dussin? Vill lilla frken vara med?
Jag mste resa till min skola i morgon, jag tror
inte jag fr tid sedan den brjar, sade Eva.
Hvad var det ni sa', sade luren, och Eva mste
lialfskrikande upprepa sitt svar.
Men hvar ro d Marianne och Sixten? sade
friherrinnan, och till betjnten, som just kom med en
bricka vin och frukter, sade hon i en sorts parentes
med helt och hllet annan ton: Alkvist kan g och
ska reda p frken.
Frken gick ned till kvarnen. Hon hade Dover
med sig.
D kan Alkvist g och sga till henne att hr
r frmmande. Jas, Sixten r hemma. Han hrs minsann p lngt hll.
Man hrde verkligen kraftiga, knarrande steg i
K c rf s tedi, Eva. 3
34
galleriet utanfr salongen, portiren lyftes upp, och en
man visade sig i drrppningen. Han syntes ett gonblick litet blndad af det starka ljusskenet och stannade ngra sekunder p trskeln.
Se hr, Sixten, har du prosten och prostinnan,
det r sannt, dem knner du ju, och hr r vr nya
folkskolelrarinna, frken hvad var det nu igen?
Men Eva, som rest sig upp, stod alldeles blek vid
sin stol och hrde icke hvad friberinnan sade.
Frken Wall, ifyllde den unge mannen obesvradt,
ehuru det i sanning var en stor fverraskning, var den
dock inte s stor att jag tappar bort ert namn.
De sista orden sades halfhgt till Eva, i det han
frst helsade p henne.
Jas, du knner frken, sade baronen, det r
eljest min svger, baron Sixten Ulfklo.
Jag har sett baronen ngra gnger i Jnkping,
sade Eva med lugn rst, medan frgen smningom brjade tervnda till hennes kinder.
Det var medan jag lg p kommendering vid IIusqvarna>% sade baronen i frbigende, under det han
helsade p prostjnnan. Han slog sig derefter ned p
stolen bredvid Eva.
Kommer ni frn Kping, frgade luren p andra
sidan om henne, och Eva mste luta sig ned och ropa:
Nej, frn Jnkping.
Ack, der har jag slgtingar. Kanske er familj
knner dem. Ryttmstar ...
Men i detsamma kom frken Marianne inrusande,
tfljd af Dover, en stor vacker rapphnshund, hvilken
ifrigt hoppade omkring henne fr att komma t en skorpa,
35
som hon hll hgt i luften. Men, kra barn, ser du
fl inte att hr r frmmande, sade friherrinnan med
en ton som skulle vara frebrende, men som motsades
af ett leende. Och endast synen af den unga, vackra
Hickan kunde vara nog att tysta allt missnje.
Hon gick fram och helsade gladt och okonstladt
p prestens med denna korta, hastiga nigning, som r
s vanlig vid hennes lder. Nr hon vnde sig mot
Eva visade sig en glad fverraskning i hennes tcka
ansigte. Hon stannade framfr henne, medan hunden
nnu gjorde ett och annat hopp omkring henne.
Jag vet nog, hvem frken r, sade hon litet sklmaktigt, jag frgade ut prosten p frhand, hvem som
skulle komma i pappas nya skolhus.
Det r inte pappas skolhus, rttade friherrinnan
frn soffan.
Men Marianne ndrade sig icke. Ser ni, man
lngtar allt efter unga flickor hr p trakten eller
hur, morbror Sixten? tillade hon skrattande.
Skolhuset ligger ju knappast i trakten, sade Eva
litet afbjande.
Tror ni man rknar en halfmil fr ngonting hr>,
utbrast Marianne. Vi ha prktiga ridhstar, skall ni
tro. Tycker ni om att rida? Couche, Dover, brka inte
s ryshgt, gamle gosse. S--ja g och lgg dig.
Marianne, tag korgen hr och bjud faster ngra
drufvor, sade friherrinnan en smula hgljudt, och Marianne, som hade fint ra fr sin mors rstmodulationer,
tog helt modstulen korgen frn brickan och frstod att
hon gjort en dumhet igen.
r det till skolhuset som byggdes frra sommaren.
36
frken Wall blir deporterad, sade baron Sixten, i det
han tog en druf klase frn Mariannes korg och hviskade
till henne: ge mig en tallrik s r du snll, det
der bygget vi brukade rida till, ke, minns du det?
Ja, just det, det r frdigt nu, och det skms
inte fr sig. Det r det bsta skolhuset i socknen.
Baron Sixten satt litet vrdslst med ena armen
fver stolskarmen hlft vnd mot Eva. Hade jag d
vetat hvem som skulle komma att bo der , men Eva
hjde lngsamt sina gon mot hans ansigte, och han
tystnade. Det lg i denna blick en s djup och allvarsam smrta, att han satte sig rtt p stolen och
teg ngra gonblick.
Jo, det var en ryttmstar . . ., sade luren.
De ha flyttat derifrn fr lnge sedan, af brt
baron Sixten delmodigt, dem kan frken Wall omjligt knna.
Jag trodde att mjligen frken Walls far tjnat
vid regementet ...
Nej, frken Walls far r affrsman, skrek baron
Sixten. Jag hade njet att ta middag hos honom
ngra gnger.
Eva reste sig hastigt upp och gick fram till prostinnan, men Marianne kom efter henne och lade sin arm
i hennes, i det hon hviskade:
Skulle ni inte ha lust att g ner i vxthuset.
Det r bara en trappa frn galleriet, vi behfva inte
alls g ut.
Ack jo, mycket grna, sade Eva ifrigt. Hon
lngtade att komma bort frn detta eleganta, upplysta
37
rum och alla dessa mnniskor, och de hda flickorna
frsvunne bakom portiren.
Galleriet var en lng, smal strcka, som bjde
sig efter husets runda gafvel. Vggen till hger pryddes af familjens frfader i breda ramar. Till venster
var der en jrnbalustrad, derifrn man sg topparne
p de hga fikontrden, som stodo utefter glasvggen,
och lngst bort i hrnet var spiraltrappan, som ledde
ned till vxthuset, det vill sga det rum, dit de blommande vxterna flyttades in frn orangerierna.
Ah, vet ni, pratade Marianne, vi komma inte

alls att flytta till Stockholm i r; jag skall g och lsa
for prosten br, och jag tycker ocks mycket mer om
att vara p landet, bara hr funnes ngra flickor. Det
gr vl an, s lnge morbror Sixten r hr, d rida vi
ut hvarenda dag, men han reser nog snart hem igen,
kan jag tro. Ni tycker nog att jag pratar mycket, men
niir man bara fr prata med hundarne hela dagen, s
blir man s der. Mamma sger tminstone jmt att
jag pratar for mycket.
Jag tycker det r roligt att hra p, jag, sade
Eva vnligt, prata s mycket ni vill, jag blir inte trtt
p det.
S snll ni r och s vackert ni har ert hr.
Nr vi en gng bli ensamma, s skall ni hjlpa mig
att stta upp mitt hr p samma stt.
Vi bli nog inte s mycket ensamma. Jag skall
resa till min skola i morgon.
Ack, var nu inte trkig, sedan ni nyss varit s
snll. Jag rider till skolan jag, hvar dag. Kan ni
spela?*
38
Ah ja temligen.
Tnk om jag kunde f ta lektioner fr er. Min
guvernant spelar klent. Det skall jag fresl. D. kunde
jag f komma. Vill ni det?
Jag vet inte, sade Eva, jag fr nog mycket att
gra.
Marianne gjorde tvrt halt och sg forskande
p henne.
Skulle ni inte vara lika snll som ni ser ut,
sade hon sklmaktigt. Ni sade det der s kallt.
Eva kunde icke motst henne.
Sta barn, kra frken, sade hon varmt, ni r
s vnlig mot mig, men mrkte ni inte er mors ton,
nr hon bad er taga korgen?
Marianne skrattade fverddigt. Jas, ni hrde
det. Ja, det var bara fr att hon tyckte att jag var
s framfusig, dessutom kan hon aldrig hlla i med att
sga nej. Jag r enda barnet, och jag kltar tills
jag fr.
Det r inte snllt gjordt, sade Eva ocks skrattande.
Nej, det r det inte, naturligtvis, men eljest skulle

jag inte f ngonting alls, och jag tycker i alla fall s
rysligt mycket om mamma, och hon blir just inte s
ledsen t mitt kalt, hon r s van vid det.
Eva runkade p hufvudet och hotade henne leende
med fingret.
Nu f vi inte vara ensamma lngre, sade Marianne hviskande, nr hon sg baronen komma utfor
trappan. Annars r han nog treflig, men nu kunde
han ha ftt varit kvar deruppe.
39
Marianne, Cecile vill att du skall spela litet fr
(le frmmande, sade baron Sixten, s snart han sg
dem.
O jmmer, nu kommer min pinostund, sade den
muntra flickan, i det hon sprang sin vg.
Eva vnde sig hastigt mot baronen.
Rdda mig frn den der flickans vnskap, sade
hon. Ni frstr, att jag inte kan ta emot den. Hitta
p ngon frevndning hindra alla hennes frslag.
Hon talade med en rst som sklfde af sinnesrrelse.
Hvad er sjlf betrffar, tillade hon, s har jag ju
sett, hur delmodig ni kan vara. Ja, vet ni, jag gick
sedan och srjde fver, att jag inte fick tillflle att tacka
er. Jag hade aldrig trott att det kunde finnas s mycken ridderlighet ... hennes rst svek henne fr ett
gonblick, hon hade talat s brdskande, det gick ju
icke an att hon stod der ensam med honom.
Ni fverdrifver den ringa tjnst jag gjorde er,
fniken Eva ...
Frken Wall, om jag fr be.
Frken Wall, rttade han med ett flygtigt leende,
som srade henne likt en pil. Hon tog ngra steg framt
fre honom, men vnde sig nyo emot honom.
Men kan jag lita p er nu, sade hon hastigt.
O, om ni aldrig ltsat om, att ni sett mig frr. Fr
all del, glm mig, tala aldrig om mig, fortfar att vara
barmhertig. Hennes rrelse var s stor att trar stego
upp i hennes gon.
Lugna er nu, frken Eva, sade han. Ni kan
alldeles skert lita p mig, det borde jag vl inte behr)fva frskra er om. Jag har inte just dokumenterat
40
mig som en fvermttan rigors person, det r nog saunt,
men det finns vissa hederspunkter, som jag hller p.
Jag skall inte skada er. Hvad ter det angr, att inte
ltsa om er, s r det orimligt att begra. Jag tnker
tvrtom beska er i morgon dag, och taga Marianne
med mig.
Ja, sade hon, d terstr ingenting annat fr
mig n att begra mitt afsked, innan jag brjat skolan.
Jag skall sga er en sak, baron Ulfklo, och det r att
jag lidit nog. Jag har fattat mitt beslut. Endera skall
min personlighet ingifva aktning trots min stllning i
vrlden eller ocks med ett ord det stt
hvarp jag blir behandlad det betyder for mig att vara
eller icke vara. Nu vet ni det.
Skulle jag d inte f rida till ett stlle dit jag
red hvarannan dag frra sommaren?
Om ni kommer tillsammans med gamle baron s:\
r ni vlkommen, men aldrig ensam, aldrig tillsammans med Marianne. Jag tycker ni borde frst det
sjlf.
Det enda jag frstr r att ni gtt och lefvat er
in i en alldeles ondigt tragisk uppfattning. Jag trodde
er om mer sjlfstndighet och mer sundt omdme, frken Wall.
Ja, det r sannt, sade hon, tragiskt har det
varit och tragiskt kommer det att frbli. Det var inte
ngon lek fr mig att kasta bort alla frhoppningar
p att bli ngonting i vrlden, att sjlfmant g in i en
stllning som har s fga anseende. Det var ett offer
som nd kunde frtjna ngot erknnande tminstone af er.
41
Jag kan inte erknna ngonting, som utestnger
mig frn ert sllskap, sade han. Jag vill trffa er "
jag har aldrig glmt er.
Hon rodnade svagt.
Ni har ju trffat mig nu, och jag har ftt tacka
er. Vi kunna ju vara msesidigt njda, sade hon.
Ni fordrar orimligheter, sade han retligt, och
ni dmer er sjlf till ett lif, hvarmed ni inte i lngden
kan hrda ut. Tnk p saken lugnt, frken Eva...
Frken Wall, rttade hon n en gng. Det r
ju bara det jag begr att ni inte besker mig och
att ni hindrar frken Marianne.

Och det begr ni i samma gonbHck jag ftt den
grnslsa lyckan att terse er. Det r omjligt, frken
Eva.
Frken Wall, sade hon kallt och brjade g
framfor honom mot trappan.
Frken Wall, jag ber om urskt, nja ge mig
er hand d, s skall jag lofva.
nnu blek vnde hon sig om och rckte honom
handen. Han tog den och behll den ngra sekunder
i sin. Det r verkligen en seger, frken Walb, sade
han; nej se der ha vi Sigrid, han slppte handen,
jag fverlemnar er t henne, ni vill vl inte komma
tillbaka p samma gng som jag.
Tack, sade Eva nnu med osker rst.
Han sprang ltt uppfr spiraltrappan till galleriet.
Eva vnde om och mtte den gamla frken. Denna
lade frtroligt sin arm i hennes. De gingo ngra gnger fram och tillbaka mellan vxterna och smpratade,
det vill sga den gamla frken pratade, och Eva upp-
42
muntrade henne med en kort anmrkning d och d.
Hon kom smningom in p gamla minnen. Vet ni,
sade hon slutligen med en suck. Nr jag sg er bda,
Sixten och (t menar jag, s stod en tafla fr mig Sii
lefvande ur mitt eget lif.
Ack, bertta den, ropade Eva i luren, jag vet
ingenting roligare n att hra sanna hndelser berttas af den som upplefvat dem.
Den gamla frken sg smleende upp p henne.
Skall jag, sade hon litet tankfull det r en gammal historia, jag var ung d, yngre n jii, jag var bara
sjutton r.
Ack, sade Eva, f vi inte stta oss hr?
Men hon gick sakta framt. Den r inte lng,
sade hon, han var ung och entusiastisk som de ro i
vr slgt, han hrde till slgten p lngt hll. Nr
danska kriget brt ut, s ville han med, det stod inte
till att hindra. Innan han for, kom han hit, och just
hr hade vi en ensam stund. D sade han mig alltsammans, och jag gaf honom min tro. Ja det var
bara en halftimme han stupade i kriget och
sedan ha de gift sig alla mina ldre brder och syst-
rar och nu kommer ordningen till de unga, den

hr Marianne kommer snart i turen, men jag har lefvat p min halftimme jag. Ja det r s det r
en stor skatt. Jag vet inte hvarfr det kom fr mig
s lifligt nu, men ni har ett s tilltalande ansigte.
Utan tvifvel var det ett vackert ansigte, som nu
bjde sig ned och kysste den lilla hvita, vissnade handen, som lg p hennes arm. Ah, barn, sade frken
Sigrid, litet skamsen och rrd. De voro nu vid foten
43
af spiraltrappan, och den gamla frken beredde sig att
g upp fre Eva, men nr hon gtt ett par steg, vnde
hon sig om och lutade ansigtet emot hennes kind. Ni
skall inte tro Sixten, hviskade hon, han r inte rigtigt bra. Ni borde inte ha gifvit er ut s hr ensam.
Det borde inte er mamma ha tilltit. Ja, ja, frlt
mig, man ser ett och annat, fastn man inte hr, och
lian r inte rigtigt bra, det r han inte, det, och hon
])(*>rjade ter att stiga uppfr trappan.
Nr de intrdde i salongen satt Marianne vid
pianot och spelade med mera kraftig n ltt hand de
sista takterna af sitt stycke.
Grefvinnan stod och vnde bladen. Hon vnde
sig mot Eva. Ni spelar ju, frken Wall, sade hon
artigt, vill ni lta oss hora en bit?
Ja mycket grna, sade Eva, som var uppmjukad
af frkens historia, hvad vill grefvinnan helst hra?
Har ni s mycket att vlja p, det bdar godt.
N, ngot af Chopin d.
Eva satte sig vid pianot och spelade utantill en
af Chppins valser. Hon hade en ovanlig talang och
hela scenen frsatte henne i stmning; hon lyckades
bttre n hon vntade.
Vet ni, frken Wall, sade grefvinnan, er mste
jag lgga beslag p fr vra musikaftnar. Man mste
begagna alla resurser fr att ej alldeles domna bort p
landet, och musiken r en af de bsta att hlla sinnet
friskt Ni fr lof att komma till oss. Sjunger ni ocks?
Jag har bara altrst, sade Eva, och dessutom
tror jag ej att min skola
^)Hr nu, prosten, ropade grefvinnan, har aldrig
44
den der skolan ngra ferier? Vi f lof att ha frken
Wall in i vrt musiksllskap.

Rr bara vid musik, sade prostinnan, s gr
Wilhelm in p allting;- han var en god bas i Upsala.
Jag gr visst inte in p ngra extra skolferier> ,
sade prosten.
h, ni r en bas, infll ifrigt grefvinnan. Cecile,
hvar har du din gamla Trollfljt? Jag minns den sedan
flicktiden.
Den hgger lngst ned i notskpet, troligen mossbelupen.
Men Marianne lg redan p kn p golfvet och
letade p nedre hyllan. Hvad vill moster med Trollfljten? sade hon.
Vi skola ha en trio, sade grefvinnan, jag sjunger sopran det blir ju alldeles frtrffligt.
Trollfljten fanns, och hela aftonen egnades t
musik. Grefvinnan hade musikvurmars vanliga fel att
icke vilja sluta. Baronen och frken Sigrid utfrde en
stilla snarkduett i hvar sin lndstol, nr betjnten kom
och frkunnade att bordet var serveradt.
Ja, den gamle Mozart r en hedersknyffel, sade
baronen uppfarande ur sin slummer, fr jag lof att
fra prostinnan till bordet?
Ni har kommit, och ni har segrat, sade baron
Sixten till Eva, som gick vid hans arm genom galleriet
till matsalen. Ni har intagit alla till den grad, att
jag kan sl vad om att faster Sigrid berttat er sin
krlekshistoria, hvartill hon utan tvifvel bifogat ngra
upplysande ord om mig.
45
Lyckligtvis, svarade Eva smleende, behfver
jag inte andras gon fr att se med.
Nr de sutto i vagnen och rullade af hemt i den
stjrnklara natten, sade prosten till Eva, som satt baklnges: Ni for allt den hr vgen med starka frdomar fr ngra timmar sedan?
Ja, det erknner jag, men do ha flugit sin kos
som agnar fr vinden. Ack, hvad de voro snlla allesammans.
Ja, ser ni det r s hr i verlden. ena sidan
kan man mta smuts och rhet, men nr man trngt
igenom den skorpan, s finner man det mnskliga och
tilltalande innanfr, och andra sidan kan man mta
Hrd, ytlighet och frdomar, men bakom den skorpan
finns ocks det mnskliga, som aldrig frfelar sin verkan p oss. Vi skola bara inte stanna vid utanverken.
Och, sade Eva, s tinnes det ocks en skorpa,
som heter last och sedeslshet. Tror ni p det mnskligt tilltalande ocks der?
Jag tror att gudsbeltet aldrig s sprlst utplnas, att man inte kan tinna en och annan spillra af
det, om man gr sig mda. Prosten, som just tnde
sin cigarr, knde en liten hand som vidrrde hans med
en sakta klappning.
Det r alldeles som en ny vrld hr i socknen,
sade Eva, ni ro alla s snlla, och jag r s lycklig ack, s lycklig.
N, det var d rigtigt' roligt, om frken brjar
tinna sig hos oss. Mina, hr du hvad frken sger?
Jas str det s till. Prostinnan sof nmligen
redan i vagnshrnet.
46
Ett par dagar senaro gingo baron Sixten och grefvinnan Louise upp och ned i allen under ett ifrigt
samtal.
Men hvarfr skall du fara s snart, sade baronen. Att Axel kommer hem i morgon ja det r ju
godt och vl men han kunde ju komma hit och
hmta dig och stanna ngra dagar hr.
Kan du verkligen tnka dig, att han skulle ge sig
ro med det, nr han varit s lnge borta. D knner
du honom bra litet. Nej, vet du, jag bereder mig p
att inte f hra annat omtalas n diken och vallar och
huggning och pljning p minst fjorton dagar, och det
fastn vi ro inne i djupa hsten, sade grefvinnan
skrattande. Men hvarfr r min kra bror s srskildt angelgen att jag stannar? Du har i en hast
blifvit s slgtkr.
Jag, sade han med en ngot frlgen min, du
vet vl att jag alltid hllit af dig.
N ja s mycket som du kan hlla af, sade
hon hlft skmtande. Men du kan ju flja med mig.
Gr det Sixten. Din egendom r temligen van att skta
sig sjlf och dessutom den hr tiden p ret.
Kom och jaga harar p den frsta snn.
Den frsta snn drjer n, sade baronen och
slog med en suck med kppen upp en sten i luften.
N, kommer du?
Nej, sade han.

r det ngot som oroar dig, sade hon vnligt
och med ett bekymmer i sina kloka gon, har du
rkat ut fr ngon ledsamhet?
Nej, sade han ltt, jag har inte rkat ut fr
47
ngot nytt, sedan du hjlpte mig sist men det r
verkligen ngot som oroar mig. Louise, kommer du
ihg att jag flera gnger sagt, att du borde vara en
man i stllet fr en kvinna?
Jag anser detta inte precist fr s stor artighet
som du gr, sade hon smleende, men hvad r det
nu fr manlig egenskap du har behof af?
Nej, sad baronen litet frtretad, jag kan inte
tala, medan du r vid det der lynnet. Jag kan inte
tala allvarsamt, medan du skrattar.
N, som du vill, sade hon litet sttt, men eljest
sa hr du, Sixten, fr att nu tala om ngot
annat. Kunde vi inte f litet musik i kvll? r det
lngt till det der skolhuset?
En half mil, vill jag minnas, sade han och tittade
i luften efter en skata, som flg upp frn ett trd.
Ltsas inte en s stor likgiltighet, Sixten, sade
hon i en hast allvarsam, mig bedrar du inte.
Ack, de fruntimmerna, sade han, tror du verkligen att jag
Jag tror att det vore bst att du fljde med mig
till Riddersholm, sade hon. Du har ju sett riktigt
mjltsjuk ut de hr dagarne.
N ja, landet kan ju frefalla litet lngtrdigt
emellant
Men hvarfr far du inte ut p en tripp, det r
ju ingenting, som hindrar dig? Se der springer
Marianne. Vet du, hon spelar horribelt Hon borde
verkligen ta lektioner for den der lilla lrarinnan, det
vill sga, sedan du rest Till jul bjuder jag dig inte
till oss. D skall jag hmta henne till Riddersholm
48
under hela ferietiden. En sdan talang kan man into
lta sitta obegagnad i en folkskola.
Hr du, Louise, sade baron Sixten, vill du
komma in hr i paviljongen, s f vi spraka ostrda
en stund.
Det r just inte rstid fr paviljonger nu; ingen
str oss hr, tycker jag.
Men jag Jean inte tala hr, hr du, sade han
retligt och hftigt, i det han ppnade drren. Hon
gick in och satte sig p en af rrsofforna.
N, hr har du mig. Hvad vill du mig nu egentligen, men hennes rst lt orolig under den ltta ton
hon antagit.
Baron Sixten brjade g upp och ned, sneddande
golfvet med lnga steg. Han teg fortfarande i synbar
strid med sig sjlf. Hstsolen sken in genom de smala,
hga rundbgsfnstren och aftecknade trdens glesa
blad och kvistar p golfvet. Skuggorna dansade pa
nedre kanten af grefvinnans bruna sidenkldning, som
i solljuset lyste som guld. Hon satt litet baktlutad
och teg. Under den sinnesrrelse som visade sig i de
bda syskonens drag, blef deras likhet nnu mer pfallande n vanligt. De voro bda af en del typ, men
hennes ansigte hade mera karaktr och kraft n hans,
som i sin regelbundna sknhet hade ett hvardagsuttryck af slapphet, hvilket endast vid vissa tillfllen
gaf vika fr en sporadisk energi.
N, Sixten, hur blir det?
Han slutade sin marsch och kom fram och satte
sig bredvid henne.
Ser du, sade han, saken r att jag r i val
49
och kval mellan tvnne pligter, och det blir alltid en
konflikt, som du vet.
Naturligtvis, sade hon smleende. Sdana fall
utgra frfattares frtjusning.
Skmta inte nu
Begriper du inte, att mitt skmt bara r en mask,
af brt hon hftigt. Sg d rent ut r det ngot
nytt r det ngot med frken Wall?

Nej, sade han, det r att jag, som du vet r
s frdomsfri, nd anser mig vara skyldig dig ngonting, Louise. Jag kan inte lta dig rusa fram med
fcirbundna gon och p samma gng har jag en
pligt mot henne. Skulle du inte vilja afst frn att
vidare se henne. Jag vill inte, att du skall bjuda henne
till ditt hus.
D r det ngot, sade hon och slog sakta med
foten emot golfvet.
Jag skulle helst vilja lta dig sjlf afgra om
du kan bjuda henne eller inte, sade han, i det han
reste sig upp och p nytt brjade sin promenad,
om jag vore alldeles sker om att du kunde tiga
som en karl
Om du hade ett hem och en ung fru, skulle du
d bjuda henne sjlf? sade hon.
Jag vet inte, sade han, i det han gjorde en svng
och gick ifrn henne, men hvad jag vet r, att jag
godt kunde gra henne till min hustru. Hvad jag sjlf
gr, det kan jag st fr. Det r ngot helt annat att
utstta sina fruntimmer fr ngonting obehaghgt
ir att begagna ett lindrigt ord.
Du talar i gtor. Hr nu, Sixten, kom hit och
Ker/tledt, Eva. 4
50
stt dig hos mig och upphr med den der promenaden,
som bara irriterar mig. Hvad r det, tala rent ut,
du mtte vl veta, att jag inte r en pratsjuk fjolla.
Men det r en hederssak, Louise, sade han, i det
han satte sig bredvid henne.
Jag betraktar den redan s, sade hon, och jag
tror att jag frutom hedern ocks har en smula hjrta.
Hennes rst var nu alldeles frndrad. Han tog
hennes hand och sade: Tack, Louise. Men han satt
likvl tyst ngra gonblick. Det r ingen behaglig
berttelse, det bereder jag dig p, brjade han ndtligen. Det var ngot fver tre r sedan, nr jag lg
vid Huskvarna. Du frstr att jag och kamraterna
ofta promenerade in till Jnkping, der vi ocks gjorde
tskilliga bekantskaper, voro med p super, baler och
andra tillstllningar. Vi umgingos i flera familjer och
af en hndelse kommo vi ocks med p afslutningen i
elementarlroverket fr flickor.
Af en hndelse
N ja af nyfikenhet d, att se hvad staden

hade att bjuda p fr nsta vinter. Der sg jag frsta
gngen frken Wall, och jag liksom de andra frapperades af hennes sknhet. Vi skafi'ade oss reda p
hvar hon bodde hon var inackorderad hos en gammal adlig och fattig enkefru vi samlades utanfr
det lilla huset vid stadens utkant om kvllen och gfvo
henne en serenad.
N s lngt r ju allt vl, s vida du inte sjng
tenor.
Nej, var lugn, jag var bara hrare, men jag
51
skickade in en bukett, som hon kastade ut genom
fnstret
Gjorde hon? Det var kanske litet litet
N ja jag medger det men det var ju ocks
otrskmdt af oss. Vi skulle kanske inte gjort det,
om vi inte ftt hra, att hon var dotter p sidolinien
till en adelsman, som slagit sig p affrer, hade stora
fabriker och ansgs rik, men som inte ville erknna
henne.
delt i sanning jag menar af er.
Ja det r nu s jag berttar enkla fakta.
Det var emellertid en knd sak af hela staden, utom
af henije sjlf. Hon kallade honom farbror och trodde
att hennes far var dd. Emellertid frsvann hon strax
efter examen, och jag brjade umgs med fabrikren.
Just likt dig, mumlade grefvinnan.
Vill du att jag skall fortstta, sade baron Sixten,
hvars bleka kind frgades af en svag rodnad.
Hon nickade.
Hon var borta ett r. Mot vrsidan anfrtrodde
mig fabrikren en gng, d han varit i ett gladt lag
och inte var s riktigt p sin vakt, att han vntade
henne hem. Det var frsta gngen han talade om
henne. Hon hade varit vid musikkonservatoriet i Leipzig
fr att utbildas till artist, han funderade p att adoptera henne och taga henne till sig det var bara en
sak, som af hll honom en mystisk sak, som jag inte
kunde f reda p. Baronen brjade sno sina mustascher.
Vill du att jag skall hjlpa dig, sade grefvinnan.
52
du drack litet mer med honom, och s skaffade du

dig en inbjudning
Alldeles ja sade han till fljande kvll
fr mig och mina tre kamrater p hans villa utanfr
staden. Vi skulle hra henne spela och bedma, om
hon hade utsigter att bli en stor konstnr. Kanhnda
ngrade han det, nr han vl sagt det, men det ltsade vi naturligtvis inte om.
Baronen lutade sig tillbaka ngra gonblick och
teg. Grefvinnan hjlpte honom icke lngre i vg.
Han satt med halfslutna gon.
Det var en ljus, mild vrafton, sade han slutligen med en viss frndring i rsten. Villan lg
frtjusande, du vet hur vackert der nere r. Vrden,
som i brjan var litet generad, tinade snart upp vid
ngra buteljer champagne. Ett par herrar frn staden
voro nrvarande, och stmningen blef snart munter.
Jag vntade bara p att hon skulle komma. Vr kommendering var redan slut, och vi hade drjt en dag
fver enkom fr detta tillfUe. Jag hade sagt till om
on vagn ut till villan fr att direkte kra mig till nattsnlltget. Jag skulle vara uppe vid mtet kvllen
derp. Jag brjade bli otlig och gaf vrden en vink
om hans lfte.
Hon vill inte grna, sade han, hon kom med
tget p morgonen. Hon skyller p, att hon r trtt.
Hon r emellertid hrute.
Vi brjade anstta honom frn alla hll, och slutligen gick han ut fr att hmta henne.
Det drjde en stund, men han kom verkligen tillbaka med henne. Vi stego alla upp och helsade. Det
53
syntes p henne att hon grtit, och det brjade gra
mig ondt om henne. Du vet att trar alltid pinat mig.
Ja, jag vet, sade grefvinnan liksom otlig fver
af brottet, fortstt.
'Hr r min lilla proteg', sade fabrikren litet
besvradt, 'frken Wall', och derp fljde presentationen. Ehuru hon kmpade att bibehlla sitt lugn,
tror jag inte att hon hrde vra namn, som han hastigt repade upp. 'Vill du spela en bit fr herrarne
nu, s gr du mig en gldje. Lt oss hra hvad Tyskarne gjort af dig p en vinter.' Hon gick tyst fram
till pianot och slog upp det. Situationen brjade frefalla mig obehaglig. Att sitta och spela s der fr oss
utan ett ord, liksom en speldosa, som man skrufvar
upp! Jag gick fram till henne. 'Tillter ni, att jag
vnder bladen t er', sade jag.
'Tack', sade hon, 'jag spelar helst utan noter.'
Pianot stod vndt s, att vi hade henne framfr
oss. Hon var hnfrande vacker. I brjan satt hon
. med nedslagna gon, men nr hon kom in i musiken
glmde hon oss snart, och jag skall aldrig frgta den
hpna och frskrckta min hon fick, d hennes sista
accord fljdes af en dundrande appld. Hon steg upp
och ville g igen, men vi bdo henne entrget om mer
musik. En af kamraterna sjng en vacker tenor, han
hade hoppats att f sjunga med henne och hade noter
med. De togos fram, och hon frleddes att stanna.
Vi brjade samtala. Vrden ville ndvndigt visa ngra
nya anlggningar i parken. Min vagn hade kommit,
men fastn jag redan tagit afsked, frleddes jag att
stanna, d de friga gingo nedt parken, och jag sg
54
henno ensam g ut p altanen. N, du anmrker ingenting.

Nej, sade grefvinnan, jag ser henne fr mig.
Vi pratade en stund om hvarjehanda, du har sett
hur sjlfull och intagande hon r, nr hon talar. Men
hon var mycket allvarsam. Hastigt syntes hon frskrckt. Hon drog sig nrmare mig, jag frstod inte
hvarfr.
'Ser ni den der kvinnan', sade hon sakta, 'nej, se
inte dit just nu, vnta litet, der invid hcken. Det r
dumt, men jag r s rdd fr henne. Man ser henne
fverallt, och hon stirrar s hemskt och ser s underlig
ut. Jag sg henne ofta, innan jag reste. Jag hrukade
mta henne p den tysta gatan, der jag bodde och
ibland fljde hon mig jag var alltid frskrckligt
rdd. Den frsta jag sg p perrongen i dag var hon.
Jag tyckte det var hemskt. Man har sagt mig, att
det r en mycket dlig kvinna, och jag knner som om
jag vore i nrheten af en orm, nr hon gr efter mig.
Hvad kan hon vilja hr? Hon ser ju inte alldeles ut
som en tiggerska.'
En dlig kvinna! ja, jag visste hvem hon var;
det var stadens dliga kvinna.
Hvem hvad menar du? sade grefvinnan hastigt.
En sdan, som man inte talar om, sade baron
Sixten, med en axelryckning.

'Vill ni inte g in', sade jag, 'aftonluften brjar
knnas sval.'
'Jo, kanske', sade hon tankfullt 'Jag knner mig
ngslig.' Hon gick fre mig in i salongen, stllde sig
vid pianot och brjade blddra i noterna. Jag sade
55
ngot om musiken. 'Musiken, ja', sade hon, 'den har
jag sagt farvl till i kvll, jag menar ssom yrke. Jag
har lnge tvekat, om jag lskade den nog fr att vlja
den till lefnadskall, men nu tror jag, att jag kommit
till klarhet om den saken. Nr jag hrde den der
hftiga applden nyss, d frstod jag, att den banan
inte var fr mig nej, nej penningar och applder
det kan jag inte lefva fr, jag lskar inte musiken nog
fr att gifva den mitt lif.'
Herrarne kommo emellertid upp ifrn parken, och
hon stod just i begrepp att draga sig tillbaka, sedan
hon tagit afsked af dem, d der hrdes skrik och buller
i trappan. Drren rycktes hftigt upp, och kvinnan frn
hcken rusade in med ett par tjnare i hack och hl
efter sig. Allt det fljande gick s fort och var s
frvirradt, att jag knappast har ngon redig bild af
det. Hon talade hftigt och ursinnigt.
Baron Sixten hll upp ett gonblick.
Men hvad ville hon d? sade grefvinnan. Hvad
sade hon?
Hvad hon ville? hon ville helsa p sitt barn, som
hon skt i ett r, och som de ville hindra henne frn
att trffa. Hvad hon sade ja, det var en strm
af ord, frbannelser fver fabrikren, som hon tycktes
hata, uttryck af mhet fr sin dotter, anklagelser mot
fabrikren, hvilken alldeles frlorat fattningen och bara
ropade: 'fr bort henne', beskrifningar p hur hon ocks
varit ung och skn och oskyldig, innan han ledde henne
i frderfvet, allt i ett frfrande virrvarr. Frken Wall
hade, blek af fasa, tryckt sig ttt intill vggen. Alla
stodo som frstenade, Baron Sixten drog upp ng-
56
duken och torkade sig fver paiman. Jag vet inte
hur jag bar mig t, fortsatte han luguare, jag sg
fr mig detta likbleka, ddsskrmda flickansigte.
Jag gick till kvinnan, som var drucken, och hviskade
ngra ord till henne, i det jag visade henne min plnbok. Hon fljde mig p gonbhcket jag satte henne
i min vagn och for med henne till staden lemnade
henne ngonstdes hotade att mrda henne, om hon

ngonsin mer visade sig fr den unga damen, gaf henne
penningar, for till stationen och kom i tid till mtet
Grefvinnan sg .p honom med fuktiga gon.
Sixten, sade hon, du har dina fel det r
skada, stor skada, du har eljest ansatser som
Baronen reste sig och brjade nyo promenera.
Der har du historien. Gr nu som du vill, sade han.
Hrde du ingenting om henne sedan?
Jo, en kamrat skref att hndelsen spred sig som
en lpeld genom staden; man pratade nu ofrtckt om
hvad man frut blott hviskat. Frken Wall flyttade
samma afton till sin gamla bostad, fabrikren frlorade
lusten att adoptera henne, nr hon inte lngre ville
bli en musikalisk storhet. Hon gick in vid folkskoleseminariet och visade sig sllan ute.
Och du har aldrig tersett henne.
Nej, inte frr n hr. Men du begriper, att man
inte kan upplefva ngot sdant tillsammans med en
ung, vacker flicka, utan att tnka p henne. Om hon
inte varit s olycklig frut men det r detsamma, tillade han hastigt med en kastning p hufvudet. Hur tnker du nu gra?
Grefvinnan satt tyst ngra gonblick. Skuggorna
57
af blad och kvistar dansade p golfvet som frut, man
hrde svagt forsens brusande och det taktmessiga ljudet
af vattenhjulen nedanfr parken.
Hvad jag tnker gra, sade hon och sg hastigt
upp ja kanske ingenting Jag tror att vi
g in igen, Sixten.
Hon reste sig, och han ppnade drren fr henne.
De gingo tysta p sandgngen upp emot huset Hon stannade ngra gonblick, innan de ndde trappan; hennes
tankfulla uttryck frsvann. Jag tror inte att jag frlorar min stllning i samhllet fven om det blefve
kndt, att jag trampat p en af dess fordomar, sade
hon smleende, eller hvad tror du?
Han tog ridderligt hennes hand och kysste den.
-Du har dina fel, Louise, sade han, det r skada,
stor skada, eljest har du verkligen ansatser som
Hon hotade honom med fingret, lade sin arm i
hans och derefter gingo de i bsta frstnd uppfr den

breda trappan till terrassen.
Eva var redan hemmastadd med sin skola. Baruen,

som i brjan varit uppfinningsrika i all slags odygd,
brjade att bli intresserade fr sina mnen, och hon
sjlf var fverraskad af att finna, med hvilket lif och
lust hon sktte sina lektioner. Hon brjade hlla af
dessa okonstlade ungdomar, som med vidppna gon
lyssnade till hvad hon sade. Hon ville tillmpa en ny,
frisk, lefvande pedagogik, en sdan som hon drmt
om, nr hon studerat och tusen gnger varit uttrkad af en torr, systematiserande, andefattig metodik.
58
Hon ville begagna barnens fantasi s vl som deras
minne, deras ron, gon, frnuft och alla sinnen, deras
hjrtan, deras knslor, med ett ord hela deras personlighet. Hon ville uppfostra dem for lifvet lika mycket
som fr examen, och hon ville framfor allt i en innerlig
vxelverkan med dessa unga, naiva individer behlla
sig sjlf frisk och lifskraftig. Detta var hennes stolta
drm, detta var den id, som hll henne uppe, under
det hsten lngsamt skred framt, och hon ensam vid
siu lampa hrde regnet forsa mot rutan, och stormen
hvina i skogen, medan hon noggrannt och omsorgsfullt
beredde sig till fljande dags lektioner. Nr hon arbetat nog med bckerna, slagit upp ur engelska och
tyska hjlpredor och ansg sig vl laddad, som hon
skmtsamt uttryckte det, d slogs pianot upp och lpningar och sonater, etyder och variationer kunde hras
af de f, som knagglade vgen fram till lngt in p
natten. Hon hade tv rum for egen del och ett litet
kk. P andra sidan om en frstuga lg den stora,
luftiga skolsalen och bakom den en s kallad stuga,
ett stort rum med spisel, som beboddes af en arbetskarl med sin hustru. Det var ett gammalt par, hvars
barn redan flugit ur boet, och af gumman Johanna fick
Eva den hjlp hon behfde fr sin ekonomi. De hade,
med kokboken p bordet framfr sig, lnga fverlggningar om hur det eller det skulle tillredas och stllde
i och fr tskilliga frestande beskrifningar p kakor
och bakverk, stora frhoppningar p vren, d ggen
skulle bli billigare.
Det var ett arbetsamt stilleben, och Eva trifdes
godt med det, bara hon kunde lta bli att tnka p
59
att detta var bara den frsta hsten sedan skulle
det komma tv tre fem tio alldeles likadana. D kom en dslighet fver henne nda till fr-
tvifian. Hjrtat brjade d storma inom henne och begra ngonting annat, ungdomslifvet rrde p sig och ropade p ombyte, och hon brukade g ut och sl sig ned
p trsoflEan framfi5r gumman Johanna och utbrista: Hu,
jag kom att tnka p framtiden, Johanna, och jag blef
s ngslFg; jag str aldrig ut nej det gr jag inte
att lefva tio r p det hr sttet kanske tjugo.
Gumman stannade sitt spinrockshjul och tog af sig
glasgonen: Kra frken, sade hon, tnk aldrig p
det. Det srjer vr Herre fr. Det var inte lnt att
si mer n en dag om sender. Det r nog att hvar dag
har sin plga, det r ett riktigt sannt ord, fr vi str
rakt inte ut med mer. Sir frken, man har ingen
kraft p frhand, den fr vi bara lite p om p, efter
som vi behfver den.
Smningom gjorde sig Eva bekant med bondfolket
i granskapet. P sina lnga promenader tittade hon
in n hr, n der, och p de flesta stllen var hon vlkommen; men det fanns nd dagar, srdeles de sndagar, d vdret icke tillt henne att g till kyrkan,
som frefUo henne olidligt lnga och dystra. Det var
s trkigt, der hon just nu satt uppkrupen p kn i
lndstolen, hngande framstupa fver karmen, med bda
armbgarne p fnsterbi^det och ansigtet stdt mot
flatsidan af hnderna, att bara se denna eviga backe,
der snn lg hr och der i frdjupningarne, och der
tufvorna stucko upp bara och mrka och vgen, som
vred sig in i skogen, och ladan der borta vid skogsbrynet
60
och snplogen, som stod lutad mot vggen och nnu
icke varit begagnad. Ingen mnniska att tala vid, bara
tyst, tyst, tyst frutom det dofva mumlet af Johannas stmma. Gumman hade af vlvilja slagit sig ned
i sngkammaren och satt nu och lste hgt fr sig
sjlf i psalmboken p ett entonigt, sjungande stt. Det
var s dammadt och putsadt och fint, s att det sken
af allting h det var olidhgt. Ingen kom
hvem skulle ocks komma? Hon tnkte p baron
Sixten, som hon frbjudit att helsa p, och som lydt
henne s punktligt. Hvad det var ondigt det der
frbudet riktigt att gra sig ljlig han hade
minsann ingen tanke p henne. Men hvad var det?
Syntes icke ngon der lngst borta mellan kerlapparue ngon som gick fort? h, det r Selma.
Eva kastade p sig hatt och schal och sprang emot
henne.
Du kan inte tnka, hvad du r vlkommen, ropade hon p lngt hll, jag trodde jag skulle leds
ihjl nu ska' vi ha kaffe och riktigt trefiigt. Ack,
s hyggligt af dig. Du kan inte tro, hvad jag satt
och var olustig. Vlkommen. Hur kom du p en s
god id?
Jo, prostens voro bjudna bort till middagen, och
s fort jag fick ge folket mat, s gaf jag mig af. Jag
har lngtat s rysligt hit. Jag har sdana bekymmer.
Du fr lof att rda mig.
Sta du, tala inte om bekymmer genast. Lt mig
nu vara glad en stund. Sedan ska' vi tala om bekymmer hela kvllen, men nu ska' vi vara lite muntra
frst.
61
Hvarfr kom du inte fram till kyrkan?
Nej, jag fick ingen att ka med, och vet du att
g bde bort och hem, det r nstan lngt. Du stannar vl till kvllen jag skall be Jonas flja dig
(ifver skogen.
Nej, sta du, inte en minut lngre n till tta,
vi har ju brygden i otta i morgon. Julen r nog bra,
nr den vl kommer, men o! s man fr slpa frut.
Sta du, s vackert du har hr inne, det r ju s att
man kan bli riktigt yr i mssan bara att se p. Nej,
Jonas behfver inte flja mig, Forsberg skulle vnta p
mig nere vid Vikhyttan.
Forsberg n jag gratulerar, inte 'herr' lngre.
.Fohanna, sta lskade Johanna, bli inte ledsen att du
fr gra upp eld igen, men vi f lof att ha kaffe, riktigt godt kafi'e jag har frmmande, Johanna. Tag
af dig, Selma och kryp upp hr. O! s snllt att du
kom. N, hvad r det nu fr bekymmer?
De bda flickorna suto uppkrupna midt emot hvarandra i hvar sitt sofifhrn. Det brjade redan mrkna.
Johanna kom in och frgade, om hon ej skulle elda i
kakelugnen. Jo, det frhjde trefnaden, och s kaffet
p det lilla ovala bordet, och s brjade det frtroliga
smpratet med det upprepade: N, hvad r det nu
fr bekymmer?
Ack, kra Eva, det r riktiga, stora bekymmer,
m du tro. Du knner ju Malvina Malmstrm?
Mjlnarens dotter hr ofvanfr Vikhyttan. Ja,
jag har gifvit henne litet undervisning i knyppling.
Det kan jag nog tro. Hon skall utbilda sig fr-
62
sts till en fin dam. Kan du tnka dig, att hon p
vilkor vill ha Forsberg.
Men snlla du, hvarfbr sger du Torsberg'? Har
han inte ngot frnamn? Och s skrattade de bda
tv alldeles fverddigt.
Ack jo men det r s fult. Han heter detsamma som gubben hr.
Jonas, det r ju ypperligt. Du kallar honom naturligtvis John. 'Och s skrattade de p nytt. N,
livad gr det, om hon vill ha John du ursktar vl
han tycker ju om dig.
Ja, men ser du, nu kommer det svra. Jo
hu det gr s ovant n John hyr lokalen af
hennes far och om han nu inte
Aha, s mister han lokalen jag fattar hela den
rysliga intrigen. Men kan inte John det gr
mrkvrdigt ltt det riktigt glider fver tungan
kan inte John hyra sig en annan?
Hr du, Eva, jag vet aldrig om du talar allvarsamt, och det r s trkigt
Hr du, Selma, nr man gtt i tv mnader alldeles ensam, s blir man verkligen fallen for litet fverdd, nr tillflle erbjuder sig. Det fr du frlta. Jag
menar nog allvarsamt nd, fast jag fr gonblicket
r litet uppspelt.
Ja, kra du, skratta d, s mycket du vill. Det
finns ingen s passande lokal, alldeles invid kyrkan
och en korsvg till. Och om han hyr en annan, s
tar mjlnaren genast dit en annan handelsman i sin,
och det blir en farlig konkurrent, frstr du.
Nog kan du vl motst det? sade Eva.
63
sch, hvad du r stygg. Om handeln, frstr
du vl.
Men kan han inte f sig en handelsbod i ngon
annan forsamling? sade Eva eftertnksamt.
Men d trffas vi ju inte, och s fr han se
andra, och hvem -vet hur det d gr.
r du inte skrare p honom n s?
Kra du, nog mtte du vl veta, att karlar inte
ilro s mycket att lita p. Det finns mnga foglar i
skogen, men det r inte s godt att hlla dem fast.
Och der fr tycker du, att nr man vl ftt eii i
handen, s fr man lof att knipa till. Men, kra Selma,
iir du riktigt sker p, att du lskar herr Forsberg?
Tror du inte, att jag skulle bli snll mot honom?
Jo, det frsts, det tror jag nog, men nd

att lska!
Nog kan jag se hans fel, alltid.
Gr du till exempel?
Jo, sade Selma litet drjande, nog vore det
bra, om han inte vore s strittig.
Strittig? I ! ! Och de bda flickorna brjade skratta
ohejdadt. De voro i den uppsluppna sinnesstmning,
d den minsta anledning orsakar ett skratt, som trotsar all kontroll.
Strittig hvad i all vrlden menar du, frustade Eva slutligen fram.
Jag menar, om han inte hoppade s mycket innanfiir disken och gjorde en s stor rundel med armen,
nr han rcker fram paketen; men det r ju bara smsaker, han r en lika bra karl flir det.
64
Ja, det r han visst, men tycker du till exempel
om att att kyssa honom.
h, fy s du talar. Selma blef pionrd och
vnde sig bort.
Jag r lugn, Selma, sade Eva patetiskt, jag
fruktade verkligen, att rodnaden inte hrde till symptomerna i din idyll men nu tror jag att du lskar
honom. N, hur skola vi nu bra oss t med Malvina?
Jo, skollraren nere vid kyrkan, herr Petterson,
r pin kr i henne.
Det drog gonblickhgen en skugga fver Evas
panna. . Hvarfr skulle det sticka henne, att skollraren
var^kr i mjlnarens dotter? Det var ju alldeles i sin
ordning samma samhllsgrad ungefr och lika
barn leka bst, brukade Johanna sga.
Hon har varit s vnlig mot honom frut, men
nu, sedan hon kastat sin hg p John, brjar hon
tycka att skollraren r fr simpel.
Eva teg en stund. Jas, sade hon slutligen,
hon tycker, att herr Forsberg r ett gentilare parti.
N, hur skola vi nu hjlpa den saken?
Vill du inte bermma herr Petterson litet fi>r
henne.
r herr Petterson en bra karl d?
Ja, det kan jag d tryggt frskra. Han r frsts inte en sdan der romanhjlte, som de skrifva om
i bcker, men man fr allt tnka bde till hger och
venster i lifvet. Det r inte som nr de bara skrifva
om det. Herr Petterson r en riktigt snll mnniska.
Jag fr vl se hvad jag kan gra, sade Eva,
>^men kan du inte stanna hr i natt?
65
Tycker du det, jag skall fl tv harar, innan jag
gr och lgger mig.
Hu d, ett sdant rysligt otrefligt ord. Kan du
inte hellre sga: 'skala'.
Skala harar!, och nu brast skrattet lst igen och
varade nda tills Johanna kom med kaflfet.
Hvarfbr skall det ndvndigt ske i afton?
Jo, vi ska' ha middag i morgon. Harrne kom
frn Akersholm till present med kyrkskjutsen i morse.
Du vet vl, att der r stor jagt
Det var som om med ens allt lje och all munterhet blifvit bortstrukna frn Evas ansigte.
r det, sade hon. Hur skulle jag kunna veta
det?
De kunde ju ha jagat hromkring, tnkte jag.
Jag var nere j potatiskllaren tidigt i gr morse, och
d sg jag dem rida frbi allesammans. Det sg riktigt sttligt ut. De satte in sina hstar, nr de kommo
upp till skogen vid Ulfshyttan.
Hvilka var det d?
h, det var ett par ljtnanter, och baron Ulf klo,
och baron p Akersholm sjlf, och lnsagronomen Eckerman, och jgmstar Lindvall, det var en hel hop.
r det fr dem ni ijkola ha middag i morgon?
Nej d, det r fr uppbrdsnmnden, men vi f
nog lof att ha fint nd, skall du tro.
De hade flyttat sig fram till brasan, som var nra
utbrunnen, och som kastade ett svagt rdt skimmer
fver deras unga ansigten, men de skrattade icke mera.
Samtalet gick icke lngre s ltt och lustigt, och nr
de skiljdes t i mrkret nere vid stora landsvgen,
Kerfstedlj Eva. 5
66
hade Eva ingen munter anmrkning tillhands. Hon
gick tyst hemt med hufvudet fullt af tankar.
> Frken, frken, titta ut ett tag, ska' frken f si,

ropade Johanna fljande dag, d Eva satt vid en af
pulpeterna och rttade skrifbcker, under det barnen
hade sin frukostrast.
Hvad r det? sade Eva och sg upp.
Kom hit till fnstret, sade Johanna ifrigt hviskande. Hon stod och hll upp frkldessnibben; hon
hade frkldet fullt med ullkardor, hvilka hon icke
gifvit sig tid att lgga ifrn sig, det r tv ryttare,
kom hit, frken.
Eva gick fram till fnstret med klappande hjrta.
Den ena r baron p Akersholm, fortsatte Johanna, och den andra r lnsagromen ?
Hvad sger du, sade Eva smleende och lugnad.
Hon sg tv herrar till hst framfr den slta planen
nedanfr backsluttningen. De talade ifrigt, pekade
med sina ridspn hrs och tvrs, ja, den lngste lutade
sig fram och ritade med pekfingret i handen under
lifliga och fvertygande tbrder.
Den der herrn kan d aldrig si en jordlapp, utan
att han ska' karfva i den, sade Johanna med en viss
missaktning. Se'n han kom hit, ska' alla skolungar
lra sig att s skog. Han har varit i hvarenda skola,
och frken kan sl sig i backen p, att han kommer
hit ocks.
Du tycks inte gilla det arbetet.
67
Arbete, det vet jag visst, liksom inte skogen vxte
af sig sjlf.
Bor han hr i socknen?
Nej d, han bor lngt hrifrn. Han kunde vl
vnda hit koxet, han ser inte s vrst oskaplig ut.
Men Johanna fick icke frjda sig t hans syn,
han vnde envist ryggen till, och Eva, som ocks blifvit
litet nyfiken, sg endast en kraftigt byggd man med
en viss bestmd hllning p hufvudet, och som att
dma af hans rrelser tycktes tala med den lifligaste
fvertygelse. Efter ngra gonblick redo de bda herrarne lngsamt bort, och Eva gick med en suck tillbaka till sina skrifbcker.
Nr kvarten slog, steg hon upp och ringde, och nr
hon sg barnen komma instrmmande friska, lifliga och
rdkindade, fick hon en knsla af vek mhet fr dem.
De voro hennes hit hrde hon^ eljest ingenstdes
i vrlden. Selma, ja hon passade icke rigtigt fr henne;
de der bda herrarne, som hon nyss sett, hon fick nstan ett hat mot dem, de hade hela tiden vndt henne
ryggen, men hon passade ju icke heller fr dem. Men
dessa barn, som icke knde henne, som sgo upp till
henne med tillgifvenbet och beundran de voro de
enda hon egde i vrlden. Hon brjade lektionen med
en pltslig rrelse, som hon hade svrt att bemstra.
Fljande dag lyste en klar vintersol. Rimfrosten
satt som mattslipadt silfver och glnste i trden, det
frusna grset knastrade under ftterna. Luften var
frisk och litet tjock; domherrarne slogo sig sllskapligt
ned utanfr ladudrrarne eller sutto rdbrstade och
uppurrade och napprade p trdk vistarne. De sutto
68
som sm klot hr och der bland det hvita och liknade
mer rda frukter n ngonting lefvando och rrligt.
Det var icke vinterns dda stmning, d allting sofver
under ett utjmnande hvitt tcke, der fanns foga sn,
men s mvcket mer glittrande, ltta iskristaller, och i
den hvita ramen lg sjn nnu icke tillfrusen och blnkte
himmelsbl.
Det fanns fver skolhuset p backen en aningsfull
vrknsla, nnu innan vintern riktigt gjort sitt intrde,
och det knde Eva, der hon i en upprymd, ungdomsfrisk stmning, en sdan som helt omotiveradt kommit
med luften, gick och stllde i ordning i skolsalen.
Barnen hade gtt hem till middagsmlet frutom ett
par tre, som hade lng vg och nu vrmde sitt medfrda frrd ute i stugan hos Johanna.
Pltsligt hrde hon hofslag mot den frusna marken. Det klack till i henne med en obeskriflig knsla
af lycka. Utan att tnka p hvad hon gjorde, endast
fljande dagens och stmningens oreflekterade gldtighet,
sprang hon ut p trappan. Hsten trafvade i detsamma
upp p grden. Han dansade med ett par skickligt
stadkomna sprng fram till henne. Ryttaren bjde
sig ned och rckte henne handen, hon var tvungen att
g ett steg utfr trappan och fatta den. Blodet steg
henne t hufvudet af en blandad knsla af blygsel och
gldje. Det sg ju alldeles ut som om han varit vn-
tad, och med fantasiens blixtsnabba operationsfrmga

sg hon, medan ryttaren ltt hjde sig i sadeln och
hoppade af, en syn. Hon tyckte att bakom henne
reste sig ett slott, att hon stod som nu p trappan
att den der mannen med den smidiga figuren, frhjd
69
af den ttt tsittande mrka jagtrocken, sprang upp
fr trappan och omfamnade henne, s att hon hll p
att mista andan; och att hon sedan gick ned och klappade hsten och kallade honom
Hvad jag r glad att finna er hemma, frken
Eva ja, af bryt mig inte nu igen nu r ju ingen
hr, ingen som kan ondgras, mer n ni och jag
och vi ro ju vnner inte sannt?
Han stod med tygeln och ridspet i den ena handen, medan han n en gng rckte henne den andra.
Hon hade knappt ftt igen andan efter det der
imaginra famntaget, och det lg vl ngot i hennes
uttryck, som gjorde honom djrf. Under det en tanke
Hg igenom hans hufvud om hvad ensamheten r fr
en mstare i att gra kvinnor spka, sade han med
komisk hjlplshet: Har ni ingen tjnsteande, manlig
eller kvinlig, som fr ngra minuter kan ta hand om
min hst?
Jag tror att grdskarlen r hemma, sade hon
och sprang hastigt in och ropade p Jonas, som lemnade sin vllingskl och kom ut. Det var hon som
ngra veckor frut varit s afvisande det kom hon
ihg, frst d de sutto derinne i soffan bakom det ovala
bordet. Men nu var det ju fr sent att antaga en frnrmad ton, nu var det bara att s godt sig gra lt
hlla god min och smningom plocka upp ngra spillror
af den krossade vrdigheten.
N, hur lefver ni hr, frken Eva? sade han
med ett uttryck af deltagande i rsten, som med ens
rrde en vek strng i hennes inre. Hvad sysselstter
ni er med?
I J ^ N^
70
S ni frgar, sade hon med ett bemdande att
vara munter, jag arbetar frn morgon till kvll.
Men hvad tnker ni p, sade han med ett grand
lgre rst, hvad drmmer ni om?

Hennes knsliga natur knde sig p gonblicket
stucken, och han, som kunde lsa hvarje intryck i
hennes talande ansigte, frstod att han begtt en
dumhet.
Man har inte tid att tnka och drmma, nr
man r folkskolelrarinna. Det r ett privilegium som
blott r frbehllet t sysslolsa kvinnor, kvinnor i
hgre samhllsstllning t edra likar, herr baron.
Menar ni sysslolsa som jag, sade han skrattande, fr frigt erknner jag ingen annan likhet eller
olikhet n intelligensens. Samhllsstllning bah
de tiderna ro frbi.
Vi ska' kanske inte tala om det, herr baron,
sade hon.
Men vet ni, hvad jag tnkt p under tv malmder? fortsatte han med en rst, som var p en gng
ltt, glad, vnlig och menande. Jag har tnkt p en
stackars ung flicka, som skulle stta sig in i nya frhllanden, fr att kmpa sig fram i vrlden allena
en modig, ensam, ung flicka, henne har jag tnkt p,
och det fick jag vl?
Deltagande, nstan mhet, smekande tonfall hon
hade aldrig trott att han kunde vara sdan. Hon
svarade icke.
Och fr hvarje gng jag haft ngon gldje
man har det ju ibland, eget nog - s har jag nskat,
71
att jag kunde skicka den hit p luftens vg om inte
annat men ni var ju s strng, s hemskt strng
s alldeles omotiveradt strng. Han skrattade,
och hon skrattade med, fastn med fuktiga gon. Hur
ofta hade icke hon under de ensliga hstaftnarne tnkt
att ingen p jorden brydde sig om henne.
Har ni inte varit p Akersholm sedan?*
Nej, frken Marianne har varit hr en gng, men
sedan har jag inte sett ngon derifrn.
Jag har inte velat frga efter er, allt fr den der
lustiga strnghetens skull. Ni vet sledes inte, att
Marianne haft messling, stora flickan.
Nej jag vet ingenting. Men propos den
der strngheten, s har den inte afhUit er frn att
komma hit.
Jo, i tv mnader och tio dagar, lngre stannar
aldrig ngon frmaning i mitt minne. Ni fr lof att

frnya den. Det r fr att hra den upprepas, som
jag kommit.
Han sg p henne med sina strlande, ljusbruna
gon och ett hlft leende, som kldde honom vl. Han
tog det s ltt och skmtsamt, att det var henne
omjligt att vara allvarlig och pedantisk utan att gra
sig ljlig.
N, tycker ni inte att jag bor vackert? sade hon.
Jo, visst, och s r det en s stor tillfredsstllelse
att veta, att det r jag som stllt till det s hr trefligt t er. Ja, det r skert det. ke ville inte best
lrarinnan mer n ett rum och kk; det var jag som
utverkade att det blef tv.
Ar det sannt? sade hon.
72
Sannt ja. parole d'honneur. Men tillter ni en
en profan frga. Har ni tit middag?
Nej, sade hon smleende, jag ter inte, frrn
jag slutat med barnen fr dagen, det vill sga klockan
fem.
Det var engelskt med besked. Och bedrfligt
jag r glupskt hungrig och skulle med gldje
mig som er gst. Ni skall veta, att de andra
vid en splendid frukost vid kersholm. Vi ha
sedan klockan tta p morgonen.
sedan,
anmlt
nu sitta
jagat
D fr ni skynda er dit, sade hon och steg upp.

Min ekonomi lmpar sig inte fr gster, allra minst
fr gster, som ro glupskt hungriga,
Hon gick fre honom ut, och han mste motvilligt
flja henne.
Ni skall ha ett byte frn jagten, sade han, och
en bok, det var den gldjen jag ville ha med mig
i dag. Paul Heyses nyutkomna noveller. Hr har ni
frsta hftet.
Tack, sade hon och rodnade, jag vet inte om
det r bara brjan
Ja visst r det bara brjan, men allting mste
ju ha en brjan man kan inte brja med slutet,
hur grna man n ville
Hon afbrt honom. Men ingenting frn jagten,
hr ni det
Han kastade sig upp p hsten. Jo, ropade
han, ett byte, om det ocks skall kosta mig

han svngde med den befjdrade hatten. Hsten,
som var orolig, gjorde ett sprng och galopperade i
starkt traf bort med honom. Eva vnde om in. Hon
73
knde ett obehag, som hon icke kunde fvervinna. Hon
nstan skmdes vid tanken p att trffa Johanna, och
nr barnen ter kommo, var det med ett underligt,
oklart medvetande om skuld, hon brjade lektionen.
Men p samma gng genomfors hon midt uppe i aritmetiken d och d af en hastig ilning af gldje.
Hvad var det fr . en spelevinker, som var hr
hos frken? sade Johanna, i det hon lade servietten
p bordet fr middagsdukningen.
Eva hade nyss kommit in frn skolsalen och stod
och tnde lampan.
Det var baron Ulfklo, sade hon.
Jas, han p Hllinge; det var fasligt artigt af
honom att komma hit p visit.
Ja, det var det, sade Eva kort, jag har knnt
honom frn Jnkpingstiden.
Johanna teg en stund, medan hon satte fram porslinet Jonas fick en blank krona fr han hll i hsten, sade hon slutligen.
Det var ju hederligt.
h ja, det kan vl s tyckas, men vet frken,
jag tyckte just den var lik de der trettio silfverpengarne, som frrdde oskyldigt blod.
Jag tror, sade Eva hgdraget, att jag kan skta
bde baronen och mig sjlf, utan att du behfver befatta dig med den saken. Har du maten frdig, s tag
in den.
Han kanske inte r s ltt att skta, han, som
frken tror, efter hvad dm sger, muttrade gumman,
i det hon gick.
Morgonen derp mrkte Eva, att hennes kldning
74
brjade bli ntt i kanterna; hon tog en annan, en
rdbrun med smala svarta rnder. Frgen passade
vl till hennes hy, snitten var modern, drgten i sin

helhet icke alldeles lmplig fr folkskolan.
Har frken gjort sig s fin i dag, sade Johanna
litet menande, nr hon kom med kafiebrickan.
Eva rodnade och knde det grufligt pinsamt att
hra det uttalas s der i tydliga ord, hvad hon i hast
hade uppgjort med sig sjlf som en enkel ndvndighet;
den andra kldningen behfde ju verkligen lagas.
Gumman kunde dock icke motst flickans sknhet^ hon
blidkades och sade p Evas hastiga: Min andra var
trasig, ett beltet: Ja, det r d intet ondt i att fiffa
upp sig en smula. Man knner sig just litet modigare,
nr man r fin, man aktar sig liksom litet mera sjlf.
Men det drjde icke mnga minuter, frr n hon kom
in frn kket med ett helt annat uttryck.
Hr har kommit tv harar frn kersholm. r
det meningen att vi ska ha dm? sade hon, med tonvigt p vi.
Jag frmodar det, sade Eva utan att se upp,
om de blifvit skickade hit s
r det frkens mening att di ska ias?p fortsatte hon i litet hgre diskant och med tonvigt
p tas.
Nu brjade Eva skratta. Jag kan vl inte tro,
att du kan stoppa upp djur, eljest ville jag nog helst
ha dem, en i hvardera hrnet p en hylla, sade hon.
D fr frken ocks laga dm sjlf, sade Johanna med en rst, som darrade af bde vrede och
rrelse. Jag har aldrig frr lagat till frgift t ngon
75
mnniska, och jag gr det inte nu p gamla dagar
heller. Dermed gick hon ut.
Eva kom ut i skolrummet, sttlig, vacker och
elegant med en hgrd flck p hvardera kinden och
ngonting i rsten som skrmde barnen. Lektionen
var dyster. Fr frsta gngen voro barnen ouppmrksamma, fr frsta gngen ritade de gubbar p sina
taflor och npo hvarandra i armarne, nr de kommo t.
Middagen dukades och ts under tystnad. Eva
frskte gifva ett par tillsgelser med vanlig ton, men
rsten ville icke komma fram. Hon satte sig vid pianot,
men hon kunde, icke spela, hon slog upp en bok, men
hon kunde icke lsa, hela saken var, att hon visste
att han skulle komma, att hon var nervs och ngslig
bde fr sin egen del och fr Johannas. Alltsammans
var s pinsamt och s lyckligt, att nd i denna dsliga vr vnta ngon, en ung, vacker, bildad man, som
brydde sig om henne. Hon slog sig ned i soffan i en

hlft ngestfuU stmning, hon satt der och drmde
och lyssnade, nr Johanna pltsligt slog upp drren.
Frken, sade hon, det r en tiggerska hrute,
som jag omjligt r mnniska att bli af med. Hon
vill partu trffa frken, hon r s envis som en igel
Men Eva, som rest sig upp, fll ddsblek tillbaka
i soffan. Hon hade gonblickligt frlorat medvetandet.
Johanna sprang fram. Alldeles rdls och yr i mssan gjorde hon dock instinktrassigt, hvad som var det
frnuftigaste. Hon lade upp henne rak lng i sofian
och brjade gnida och ruska henne, till dess Eva smningom kom till sig igen; det hela varade bara ngra
sekunder.
76
Frken kan ju skrmma slag p en mnniska,
sade Johanna i den mmaste ton, medan hon oupphrligt gned och gnodde hennes hnder, nog vet vl
frken, att vi ' tv handfasta mnniskor hade Jonas
och jag, s inte behfver vl frken vara
Ack, Johanna, jag r rdd rdd till dds.
Jag gr i en bestndig skrmsel, natt och dag. Slpp
aldrig in ngon tiggerska till mig, d dr jag. Ha
bort henne jag kan inte se henne. Hon var
nra att svimna igen.
Sta min lilla frken sta hjrtegrynet mitt,
frlt mig att jag var stygg nyss. Vi ska visst ha
bort henne strax Johanna talade som till ett
lindebarn, det var icke lngt ifrn att hon brjat
smacka med tungan. Men hon r inte det ringaste
farlig, stackars krk, hon har legat p lazarettet och
ska' hem till sitt igen, hon r inte mer n aderton r,
fattig usling.
Eva reste sig hastigt. Ack, jag skall g ut till
henne, jag skall ge henne ngonting. Johanna, och
hon slog hftigt armarne om gumman, jag r s
lycklig, r det riktigt skert, att hon bara r aderton r?
Nej men frken, sade Johanna, lika frskrckt
fver detta pltshga utbrott af gldje, ta nu sitt frnuft till fnga, stt sig lite igen, mitt lilla gryn, annars
dimper frken fr mig p vgen. Flickan springer inte
bort.
Men Eva ville ndvndigt ut i kket, ville ndvndigt ge henne ngonting, denna unga lidande varelse, som kanske var ensam som hon sjlf.
Jag vet rakt inte, om jag trs komma fram med
77
hvad jag har p hjrtat, sade Johanna litet senare;
hon var nu idel solsken och visade vid allt hvad hon
fretog en viss klumpig mhet och hnsyn, men det
r s, att di har ett litet kaffekalas nere vid Vikhyttan
p Anna-dagen fr gamla mor, frsts. Di skickade
bd med ungarne i dag men nr nu frken r s
hr skral, s vet jag inte
Jo, g fr all del, Johanna. Det r inte den
ringaste fara med mig nu, sade Eva ifrigt och lttad.
Hon hjlpte gumman att knyta silkesschaletten och
knde sig som befriad frn en brda, nr hon vl sg
henne p vg nedt byn.
Det hade brjat att sna. Flingorna flgo ttt,
stilla och ljudlst, s att inom ngra minuter sg hela
landskapet fvertckt ut, icke med snns vanliga hvithet, utan derfr att lagret nnu lg tunnt, med en
viss graktig skiftning, som gjorde det hela dystert.
Det var ngot i det der jmna, tysta fallandet, som
verkade dsligt. Eva stod ngra gonblick kvar p
frstugubron och sg p det Hon fick ett s starkt
vemodigt intryck, att hon aldrig frr erfarit ngot liknande. Hon frs, och nr hon kom in, gick hon sjlf
och eldade. Men fastn runimet blef ljust, kunde hon
ej fvervinna den knsla af ofrid och ngslan, som
gripit henne. Hon satte sig p en lg stol framfr
brasan och lyssnade efter hofslag. Men det var och
frblef alldeles tyst, endast barrvedens muntra knppningar och frsandet af lgan, nr den trffâde ngot
kdigt stlle hrdes i rummet.
Medan hon satt, frsvann smningom hela omgifningen fr henne. Hon tnkte p Leipzig, p afslut-
78
ningen i konservatoriet, p den caprice hon spelat,
hvars melodi hon sakta brjade att gnola. nnu sittande p stolen grep hon eldgaffeln och rrde i brasan hon hll den kvar i lgorna och brjade se
figurer allt efter som de fladdrade, slutligen strckte
hon sig s mycket hon frmdde upp emot skrifbordet
och krafsade med hjlp af linealen till sig almanackan.
Tv mnader och tio dagar, sade hon fr sig
sjlf, jag undrar om det r s.
Hon slog upp och brjade rkna Oktober tre
veckor och tv dagar November fyra veckor och
tv dagar December en fyra . tta, tio
hon satt med hufviidet nedbjdt fver boken och hela

brasans gldande vrme fver sig, tio ja , hon
sg smleende upp men skrek till i detsamma, ty der
stod han lng och rak invid henne.
Jag tnkte just banna er, fr att ni har fr mycket
mod, sade han mildt, och nu ser jag, att ni r s
lttskrmd.
Hur kom ni hit, sade hon och reste sig upp,
jag har inte hrt det ringaste.
Jag band min hst nedanfr backen, och s gick
jag in ofrhindrad af alla ls och riglar
Och af alla betnkligheter, sade hon allvarsamt.
Hon frblef stende med hnderna bakom sig stdda
mot skrifbordet.
Nej, inte utan alla betnkligheter, sade han,
men som jag reser i morgon, ansg jag det som en
ohflighet att inte sga er farvl. Vill ni inte tillta
mig att spela vrd? Var s god och sitt ned, frken
Eva.
79
Han vnde ledigt om stolen, s att den kom mot
lampan och pekade smleende p soffan.
Hon gick tyst fver golfvet och satte sig. Han
slog sig ned p stolen midt emot.
Det r inte klokt af er att lta alla drrar st
olsta. Jag blir riktigt orolig, att ngonting kan hnda
er, sade han.
Jag brukar inte ha det - s, men det r i alla
fall inte farligt, hit kommer ingen.
Men ni skall stnga dem, nr det brjar skymma,
sade han, lofva mig det.
Hon hade icke varit freml fr ngra mma omsorger, och han hade en stor frmga att sl an de knsligaste strngarne i hennes inre. Hon stretade emot
att bli rrd. Det hjlpte ej hon blef det.
Hr har ni andra hftet, sade han, i det han
drog fram det ur fickan och lade det p bordet.
:^Har ni lst det frsta? Han r en romantiker,
Heyse.
Det var s hyggligt af honom att icke begra ngot svar, medan hon var s der dum. Nu hade hon
redan fvervunnit det.
Jag tycker om romantik, nr det ej r fr mycket,
sade hon. Jag tror inte det r s skadh'gt att frestlla sig roliga saker, om de ocks inte finnas till.
Man kan ju grna f frgylla upp verkligheten med
litet fantasispel.
?Men, sade han med lg rst, det vore bttre
om verkligheten gaf oss det otroliga och det
kan den.
Hon rodnade hftigt till. Frargad p sig sjlf
80
derfver svarade hon p ett visst nonchalant stt, som
hon i sjlfva verket afskydde: Det otroliga blir inte
lnge otroligt. fven det fvergr sn^rt till slentrian,
man blir ja van vid all ting
Aha frken Eva, ni tycks ha mera erfarenhet
n jag sjlf och vara strre pessimist n jag.
Nej, sade hon ifrigt, jag vill bara pst, att en
lugn och stilla enformighet, utan ngot otroligt alls,
kanske r det allra bsta...
Utan retelser, utan ggelser och lockelser, utan
lif s att man somnar in med det evigt enahanda
till hufvudkudde hvad ni litet frstr lifvet, hvad
ni litet vet hvad det gmmer p. Hans bruna gon
fste sig p henne med en gld, som hon aldrig
frr sett.
Hon slog ned sina egna. Den jmna pligtuppiyllelsen r ocks ett lif, sade hon sakta, och det kanske
gr en lyckligast i lngden.
Tyst, sade han hftigt, i det han drog sin stol
nrmare hennes, tala inte s der, ni vet att ni ljuger
till och med infr er sjlf. Ni, som r s ung och s
skn, skulle ni tvina bort hr utan att smaka lifvet?
Det gr mig ursinnig att tnka p. Jag kan inte veta
er sitta hr, frken Eva
Herr baron, sade hon och reste sig, jag tyckte
jag hrde er hst gngga.
Ah nej, sade han med ett fverlgset litet leende,
det tyckte ni inte. Men om det gr er lugnare, s
kunna vi ju skicka dit er tjnsteande frn i gr
Jonas r nere i byn
n hans gumma d?
81
Hon r p kaffekalas.
Han satt alldeles tyst. Det hade flugit en ltt
rodnad fver hans ansigte, men nu var han blek igen.
Jas, sade han, liksom han tnkt p ngot helt annat,
ja, d kunna vi ju inte hjlpa det. Och liksom han
velat hindra henne att svara, kastade han sig brdskande in p ett annat mne. Han brjade tala om
sina resor och om sin barndom. Han talade okonstladt om hur han blifvit uppfostrad, om barnsliga tankar
och intryck, om sina iakttagelser frn den tiden, som
de upptckte att de haft likadana, knnt och erfarit
p samma stt, Eva drogs med, skrattade och lefde
om igen mnget fventyr , frn skoltiden. De pratade
som tv kamrater om lrares egendomligheter, om de
mnen de funnit svrast, om examensknslor och sdant, och det var frst nr klockans slag pminde
henne om det, som Eva upptckte att en hel timme
frflutit, utan att hon mrkt det.
Jag tror, att jag nu mste bereda mig till lektionerna i morgon, sade hon, nr klockan upphrt
att sl.
Det 'vill med andra ord sga att ni kr af mig,
sade han mod mklig ton.
Ja, sade hon och reste sig, det betyder verkligen ngot sdant. Hon var i sitt inre glad, att icke
Johanna hunnit tillbaka.
Han satt fortfarande kvar, med en frstrdd min,
som om han terigen tnkt p ngot annat
Och nu hr jag bestmdt att er hst gnggar,
sade hon, han tycks vara klokare n ni.
Han reste sig lngsamt och vnde ryggen emot
K er/s te dt, Eva. 6
82
henne, medan han stod och fubblade med sina handskar, som han kastat p bordet. Slutligen vnde han
sig hftigt om. Jas, vi skola skiljas nu, sade han.
Jag skall taga lampan och lysa er, sade hon.
Hon strckte ut handen fr att lyfta den, men han lade
sin hand p hennes. h nej, lt bli det, sade han,
den blser bara ut i stormen; den lyser tillrckligt,
om ni ppnar drren. Han kastade en lng bl krage,
som legat p stolen vid drren, fver axlarne. Jas,

vi ska' skiljas nu, upprepade han ter p ett frnvarande stt. Vet ni hvad jag tnkte p, nr jag red
hit i mrkret? utbrast han derefter lifiigt. Jag tnkte
p en fransk konung, som ocks red som jag i skogen,
och nr han sg ett ljus tindra, s visste han, att han
red mot sin lycka. Vill ni komma ut i farstun och
stnga drren efter mig, s att jag hr det?
Han gick fre henne ut. Farvl, sade han och
strckte ut handen emot henne.
Farvl, sade hon och gaf honom sin. Men han
slppte den icke. Han drog ett hftigt tag, s att hon
kom intill honom. Eva, sade han hastigt och sakta
pch slog armen om henne. Hon vred sig ls oh tryckte
sig ttt intill vggen. Ljusskenet inifrn fll' fver
henne, och han sg samma ddsskrmda uttryck, som
han sett en gng frr i hennes ansigte. Jag r ensam, andades hon fram.
Det var det bsta ord
in, sade han, ngra
s hr. Ni mste hra
hnder och drog henne
hon kunde ha hittat p. Kom

sekunder bara, vi f inte skiljas
mig. Han tog bda hennes
tillbaka in i rummet.
Om jag har frolmpat er , brjade han.
83
I
Men nu hade hon terftt kraft och mod. Om,
sade hon bittert, ni tvekar om det var en frolmpning. Ack nej, det var det inte. Ni knner ju
allt sammans. Man behfver inte ha ngon hnsyn
med en sdan som mig.
Hll, ropade han blek af vrede, det finns vissa
slag af skymf, som jag inte kan tla ens af en kvinna.
Ni vet att ni nu ljg, frken Wall. Om ngonting
skulle ha terhllit mig, s vore det just hvad jag vet
om er. Han eggade upp sig till en oerhrd grad af
raseri, kanske framkalladt af att han ltit fverrumpla
sig emot sin vilja. Vi ha i afton talat om uppfostran,
vet ni hur kvinnorna uppfostrat mig? sade han, och
orden jagade fram fver hans lppar. Han blef sllan
vred, men nr han blef det, hade han icke lngt efter
ursinnet. h jo, det skall inte bli lngt ni kan
vl hra det. Det var en kusin till mig hemma hos
oss, nr jag var femton r. Tror ni att hon kunde
lta bli mig? Nej hon hade tusen uppfinningar fr
att komma t mig. n skulle hon knna om jag var
varm om hnderna, n skulle hon lra mig sm konster
med snren p fingrarne, och d var det hon som
skulle bja mina hnder rtt, hon njde sig inte med att
bara visa mig hur hon gjorde nej visst inte, och
jag minns hvad jag knde vid allt det der. Det var
hon, min dygddla kusin, som lade grunden. Sedan
kom kadettbalerna. D fingo vi pojkar se halfkldda
kvinnor och sluta dera i vra armar. Kanske ni vet
hvad halfkldda kvinnor betyder? Ja, jag ber om urskt, det r bara fakta jag berttar, fastn de lta illa,
nr de uttalas. Sdant der skall man se, men inte
84
nmna. Och vi sgo allt hvad vi frmddo, vill jag
lofva. Sedan blef jag gymnastiklrare i en flickskola.
I skydd af sin ungdom och sin oskuld voro de s
naivt nrgngna, att man kunde hpna t det. Sedan
men jag skall frskona er. Men gr er blott en
liten smula mda med att studera kvinnorna, frken
Wall. Betrakta dem fver allt der det finns mn och
kvinnor tillsammans, ni skall blott sllan se ett rligt,
ppet, lugnt kamratskap. Ni skall fr det mesta upptcka dessa sm mystiska knep, hvari de ro s uppfinningsrika, detta koketteri, som icke skonar ens den
gifte mannen. h, dessa dygdemnster, som p alla
upptnkliga vis locka oss att taga initiativet, och som
sedan kasta handsken i ansigtet p oss. Det vore ursktligt, om de inte visste hvad de gjorde, men de
veta det, och det r det r Och s ni ni
sjlf
Jag? sade hon.
Ni, ja just ni, han talade fortfarande hftigt,
och hans bruna gon glnste af harm. Hvarfr br
ni i dag denna drgt med sin varma, rda frg, som
s sknt sticker af mot er hy? Ah, frken Wall, den
passar inte fr folkskolan. Det var fr att ni visste,
att jag skulle komma och nd, frken Eva nd
frgar ni inte efter mig, mer n om jag vore det hr
ridspet, som jag hvilket gonblick jag vill kn bryta
snder och kasta ifrn mig.
Ni r fr strng, sade hon sakta.
Visst inte, jag bara knnnr dessa kvinnor, dessa
unga, menlsa flickor, som taga sig tusen friheter, af
hvilka en enda skulle vara nog att jaga deras kammar-
85
jungfrur p porten. Hvad jag hatar dem, hvad jag
skulle vilja sga dem rent ut hvad de egentligen ro.
Ni gr fr lngt, herr baron.
Ja, jag medger det. Frlt mig. Men ser ni, det
r dem jag har att tacka fr, att jag frgtt mig mot
en af de f kvinnor, som jag har aktning fr. Och ni
skall inte frlta mig, ni.
Jag skall frska att glmma, sade hon. De
stodo bda midt i rummet upprrda och allvarsamma.
Ack, utbrast han med ny ifver, det der 'frska'. Kan ni inte vara delmodig fr en gng? Kan
ni inte med ens dra ett streck fver en fverilning och
med ens utplna den? Rck mig er hand, frken Wall,
och tag emot min afbn, och lt det s vara godt. Se
inte s der dyster ut. Jag fr kanske inte se er s
snart, och jag skall inte bra med mig minnet af en
sdan blick. rligt vill ni alldeles frskjuta mig?
Nej, sade hon sakta. Men vi skola bara inte
trffas s hr.
S- nd bara till hlften. Men vet ni hvad
som skall komma att hnda? Jo, efter ngra dagar
skall ni mot er vilja lngta efter mig, som efter en god
vn, som kunde frkorta en ensam stund fr er. Han
hade alldeles fvergtt frn den frra hftigt upprrda
tonen till den ltta, skmtsamma, som han vanligen
begagnade. Han drog p sig handskarne, och Eva var
honom tacksam fr att han hade takt nog att upptaga
trden der den blifvit afsliten. Jag reser till Stockholm p ett par dagar. r det ngot jag kan utrtta
t er? Jag kan ju skicka det till er per posto,
sade han.
86
Jag har verkligen en lista p ngra smsaker :^,
sade hon litet tvekande. Hon behfde tskilligt fr
sina julklappar till prostgrden, och det var svrt att
f bild. Hon var sjlf frvnad fver, att hon icke var
mer uppskakad, n att hon kunde bli glad t detta
tillflle att f hem hvad hon behfde fr sina sm arbeten. Men det blir ju bara besvr fr er.
Han skrattade. Den der dygddla kusinen, som
nu r gift, har lyckligtvis en mani att springa i bodar.
Jag lemnar listan t henne, och hon utrttar det i en
handvndning.
N ja, efter ni r s god Hon tog fram
listan ur skrifbordsldati och knde med det samma,
att det kommit ngot kallt och frmmande emellan
dem, som smrtade henne. Det var samma erfarenhet
som alltid intrder efter starka brytningar, d man
uttalat sig gldande och ppenhjrtigt om ting, som
man icke vanligen berr. Det r, som om sdana utbrott skulle hmna sig sedan stmningen, som fram-
kallade dem vl r frbi.

Nr hon stngt porten efter honom och kom in i
rummet, som genom en ltt doft af cigarr nnu pminde om honom, erfor hon en knsla af frdmjukelse
och misstmning, som hon ffngt frskte att frjaga
genom att frdjupa sig i skolbckerna. Hon tyckte sig
icke mer vara samma flicka; hon hade sttt ansigte mot
ansigte med verkligheten i en vidrig skepnad, och inom
henne hade insmugit sig ngot osundt, ngot motbjudande, som hon mste uppkalla all sin kraft fr att
vrja sig emot. Nr hon ndtligen lade bort bckerna
och gick in och satte sig i mrkret i det inre rummet,
87
knde hon motvilja fr sig sjlf och hela vrlden, svaghet, vrnlshet och p samma gng lust att sitta der
och drmma. Ack, hvad hade hon fr kraft? Hennes
principer, hennes frra afsky, hvad var allt detta vl
fr ett skydd, nr frestelsen trngde in p henne sjlf?
Och hon kunde icke glmma det der gonblicket
Pltsligt kom der en isande tanke som med ens undantrngde alla andra: hon hade det i blodet hon
kunde aldrig vrja sig emot det. Allt hvad hon hftigast afskydde, det just var henne medfdt. Hon hade
flytt frn det yttre kunde hon ocks fly frn det
inre? Ah, denna kvinna, som gifvit henne lifvet och
denne man, som nu var gift med sin aktningsvrda
hustru hvilket gift hade de icke ingjutit i hennes
natur I Hon var dmd till undergng, hon var dmd att
frgs och och var icke undergngen
Ijuf? Det just var det frfrliga deri lg det.
Ute fll snn fortfarande ttt och jmt. Stenarnes
och buskarnes konturer blefvo mjuka och runda, hela
marken var bugtigt hvit, hela luften var full af hvita,
stora flingor. Hon satt nnu p pallen nedanfr fnstret, med hnderna knppta om knet och stirrade ut
i snfallet, nr Johanna kom tillbaka. Gumman hade
mycket att bertta frn byn. Jan Ols hade varit full
kvllen frut och slagit snder en fnsterruta, nmdemans
Klara skulle till lnsmans och stryka, fastn hennes
skadade finger inte var lkt, med mera af samma slag.
Johanna, sade Eva pltsligt, har du alltid varit
en rbar kvinna?
Hur i all vrlden faller frken p s'nt? Ser
jag ut som nge annat, jag?
88
Svara mig nd, Johanna. Ack, jag r s olycklig.

Sg, om du alltid har varit det.
Ja, frken, det kan jag rligt sga, om det ocks
vore mitt sista ord.
Men du har kanske aldrig varit frestad.
Herre Gud, s frken kan prata. Nr en fr
komma ut som en Qorton rs jnta och tjna hos
bttre folk, d kan en vl begripa, att en inte kan g
fri fr frestelser.
Eva smlog litet.
Bttre folk, sade hon.
Ja, jag sger som sanningen r, jag, sade Johanna. Men jag tog Gud i hgen och tnkte att Han
nog hjlper den, som vill hlla sig till Honom. Och
inte har Han ltit mig komma p skam hr till dags.
Men det r ngot som skrmmer mig hu ja,
sade Eva och ryste till. En ung flicka kan inte vara
s ensam som jag, snyftade hon fram.
Johanna stannade upp midt i bddningen. Hon
stod och hll filten utstrckt framfr sig. Vet frken,
det str p ett stlle, att ett lam inte kan g genom
ett trnsnr utan att f ngra taggar i ullen. Det r
nog s det men det r i alla fall bst att hlla
sig kavat. Man fr inte ge sig i frsta rappet. Och
s r det ett godt medel att spotta efter 'den lede\
s kommer han inte igen. Och Johanna vnde sig
hastigt mot drren och spottade.
Usch, Johanna, hvad gr du?
Ja, frken m tro det eller inte, men bra r det,
sade Johanna, som redan stod framstupa fver sngen
och stoppade ned filten kring kanterna.
89
Tror du verkligen, att Gud hjlper i all ting,
sade Eva, nr Johanna kom tillbaka med vattenkarafinen.
Det gr vl an att fresta p, ifall en kan gra
ngonting af egen frmga, sade {ohanna litet snft.
Jag tror inte en kan dra ett enda andedrag, jag, utan
att Han hjlper till, mycket mindre annat.
Jag skulle vara lycklig, om jag kunde tro det,
sade Eva och suckade.
>0m, sade Johanna. Hur i alla tider kan frken
reda sig utan att tro det

Ja, det vet jag inte.
Nej, jag kan tro det. Men det r just det en
fr lof att veta, fr rtt nu kan det vara fr sent.
Eva svarade icke.
Johanna gick tyst och pysslade i rummet. Hon
kom sig icke for att g. Hon hade ngot p hjrtat.
Fr jag slppa ned gardinen? Det kan vl vara nog
tittadt p sngloppet nu, tycker jag, sade hon.
Ja, kanhnda.
Men hon stod nnu kvar och skrufvade. Jag r
bara af simpelt folk, sade hon slutligen, men nog
vet jag, att jag har en fader i himmelen. Det vore
godt om frken kunde minna sig p, att hon har en
der ocks. Ingen behfver vara ensam, som litar
p det.
Det var ngot s vnligt i hennes ton, att Eva
strckte upp handen emot henne och sade: Tack,
Johanna I
Och s ska' vl frken muntra upp kuraget litet.
Frken ska' vl till prestgFn fver jul.
90
Ja, sjlfva helgdagarne. Sedan f de huset fullt
af resande.
Ja ja, det r nd ngot God natt, frken!
God natt, Johanna!
Det ser' ut som om frken Wall frde en frnm

korrespondens, sade guvernanten, nr hon tredje dag
jul kom tillbaka frn boden, der hon hmtat posten.
Hr r ett paket med stort adligt sigill kanhnda
friherrligt, tillade hon spetsigt. Eva, som satt vid
frukostbordet med familjen, blef blossande rd. Hon tog
emot det stora paketet och brt det, medan de andra
voro upptagna af tidnhigar, bref och kafle.
h, tant>, utropade hon, sedan hon lst ett tunnt
bref, som lg ofvanp en bundt noter; tant, du kan
aldrig tnka dig hvad det r. Det r bref frn grefvinnan, som jag trffade p kersholm. Hon vill att
jag skall komma dit.
Till kersholm?
Nej, till Riddersvik. De skicka och hmta mig i
fvermorgon. Der skall bli en stor musiktillstllning.

En tysk artist, som r p vg till Stockhobn fr att ge
konserter, skall komma, och hon vill att jag skall ackompagnera. h, tant hur skall det g till?
Hr r verkligen ett bjudningskort till dig och
mig ocks, sade prosten. Sjlfva stten mtte bli
om fredag.
Kort, sade prostinnan, d mtte det bli riktigt
extra. Fr jag se det? Sedan hon en stund bettaktat
det, sade hon: Jas, man skall ha tryckta biljetter
91
Ibr att komma in p landet ocks nu fr tiden. Det
r vl fr att spara p att skrifva ngra vnliga ord,
det.
Du tycks inte vara trakterad af bjudningen, Mina,
skrattade prosten.
Jag! Den r inte alls hvarken t dig eller mig.
Om du kunde skicka din strupe i en lda, s vore den
precist lika vlkommen som du och jag tillsammans.
Nej, men hr en sdan ettrig liten hustru jag
har, sade prosten och omfamnade henne. De hade
just rest sig frn bordet.
Men du skall naturligtvis resa, sade hon med
ngot blidkad ton.
Hvarfr 'naturligtvis' ? sade han och hll henne fast
Ah, prester ro alltid s svaga fr aristokratien,
sade hon; det hnger med stndet.
Jag tror du blir riktigt impertinent Jag r alldeles fr beskedlig kta man, mrker jag. Men nu
skall du med, du ocks till straff.
Jag, tycker du det! Min svarta kldning, nr
det blir s der stort?
Hvem har sagt att det blir s stort? Det str
ju p kortet att det skall 'gras lit^t musik'; det blir
ingen bal, frstr du.
Gras musik; kan man tnka sig ngot osmakligare! Gra korf det kan passa ihop, men musik!
Jag tycker du borde skicka kort, nr du kallar dina
sockenrotar ocks, och underrtta om att det skall
'gras litet bibelfrklaring'.
N, hur r det med din svarta kldning ?2 sade
prosten med en ton, som med ens afbrt samtalstrden.
92
Den gjordes fr nio r sedan, sade prostinnan,
som rodnat litet, d hon mrkte att hon gtt fr lngt
i ifvern.
n tants gr d, den mtte vl vara bttre,
sade Eva.
Och du sjlf, hvad tnker du ha?
Utom min svarta sidenkldning, s har jag ingenting annat, n den jag hade p afslutningen i Leipzig;
men det r tre r sedan, hvem vet hur den passar nu.
Hurudan r den d?
Den r ljusrd, riktigt matt skrt.
Men hvad fr tyg?
Den r af siden det vill sga kanske taft,
sade Eva liksom urskuldande. Man fick det s billigt derute, och de kldde sig s eleganta; det var
riktig fest den dagen, och jag skulle spela solo.
Det blir vl frsta gngen i Sverige, som en folkskolelrarinna upptrder i rosenrdt siden, sade guvernanten.
Det blir kanske heller ingen der, som har s godt
minne fr mitt yrke som frken Liden, sade Eva
stucken.
S der ja, kbbla inte nu, flickor, sade prostinnan, utan hjlp mig i stllet att duka af bordet. Det
svalkar humret. De brjade alla springa om hvarandra med tallrikar och koppar, och om ett gonblick
var bordet tomt.
Jag undrar om noterna ro svra, sade Eva och
stllde sig att blddra i boken. Det var bra snllt,
att jag fr komma en dag frut, s att vi hinna spela
93
igenom det. Jag fr lof att resa hem i dag, tant, jag
mste fva hela dygnet.
Om du r riktigt snll, skall du f taga Selma
med dig. I fall kldningen behfver ndras ngot, s
kan hon hjlpa dig. Bara hon kommer igen tills i
morgon kvll, s r jag njd.
O, s frtjusande i s prktigt sldfre! Selma,
du, vi f ka tillsammans hem till mig. F vi stta
p oss genast, tant? Tack, lilla allra raraste tant.

Tacka inte mig, tacka de resande som inte
kommo.
Det blef ett par muntra dagar i skolhuset. Der
syddes, pratades och skrattades, och om icke Eva d
och d midt i munterheten hastigt erinrat sig det der
gonblicket, skulle hon varit fullkomligt lycklig. Men
minnet af det hade sugit sig fast i hennes medvetande
som en igel. Det frgiftade allt, det frfljde heime
som en mara, till hlften med kval, till hlften med
lust. Ibland om ntterna frefll det henne soDfi om
det fanns inom henne en svart punkt, som smningom
skulle utbreda sitt mrker fver hela hennes inre lif,
eller som om hon blifvit angripen af en rost, som
dag efter dag skulle gripa omkring sig och frlama
all hennes viljekraft, all hennes sjlfstndighet. *Hon
kunde icke frjaga detta minne, det knt sig tillsammans med andra frestllningar, hon kmpade, hon
brottades med det, till dess det brnde i hennes hjrna,
och nd var det der bst som hon andades ngra
drag af befrielse, s dk det upp igen, alltid med hans
bild, alltid med detta sakta uttalade 'Eva'. Aro alla
mnniskor sdana, kved hon, eller r det bara jag
94
som blifvit frderfvad redan innan jag kom i. min linda?
Ingen annan behfver lida s hr. Anar han hur ondt
han gjort mig? Derefter kom hgkomsten af, hur god
han varit, hur han varit den ende, som tnkt p henne
och skt upp henne, och sist och kanske ocks frst
hur intagande han var, hur vl han frstod att vara
bde glad, m, vnh*g och omhuldande, allt hvad hon
just nu behfde. Hon tyckte sig sfd som af ett opiat
om hon icke vaknade skulle det dda henne, s
kndes det. Hon lngtade att se mnniskor, mycket
folk, mycket buller. Att barg, g och tnka p detsamma och detsamma, det pinade ihjl henne. Derfr
var den hr bjudningen en s stor lycka.
Hela gstvningen p Riddersvik var upplten t

lngvga resande. Rum efter rum var upplyst med ljus
p toaletterna, och nd svngde den ena sldan efter
den andra upp p grden med mnniskor frn det nrmaste grannskapet. Grupper brjade samlas i salongerna,
och som der var mycket slgtingar, som sammantrffade
frn olika hll, var stmningen fullkomligt befriad frn
all stelhet. Det saknades vl icke sm anmrkningar
fr hvarje nytt sllskap, som infann sig, men de voro
af det oskadligaste slag och gfvo vanligen blott anledning till en noggrann underskning af ngra slgtled,
som vredo sig in i en labyrint af lysande namn.
Baron Sixten, som helt och hllet ovntad infun-
nit sig i sista stunden, och som skmtat ett gonblick

med grefvinnan Louise fver hennes misslyckade frsk
att handla bakom hans rygg, till dess han lyckats fr-
95
jaga den allvarsamma min hans ankomst framkallat,
var nu i full fart med att presentera, sammanfra,
knna igen och med det mest obesvrade stirrande icke
knna igen, nr s fll sig lgligt: allt saker hvari han
var mstare, nar han var vid det lynnet. Andra gnger
kunde han deremot st vid en drrpost utan att yttra
ett ord; han hade vetat att gra sig oberoende; han
hade ett stt att afklippa folks undran och frfrgningar, som gjorde att han med ens blef lemnad i fred.
Men i afton var han briljant, kanhnda med en liten
anstrykning af nervositet. Under tiden stod Eva hjrtngslig i ett af gstrummen och trcklade fast en spets,
som lossnat p prostinnans kldning. Prosten gick
otlig fram och tillbaka, ty s van han n var att vnta
p sin fru, kunde hans ifriga natur aldrig riktigt frlika sig med det
Sta tant, nu r du d frdig och s npen som
ngonsin en ung prostinna kan vara. Nu f vi vl g
ner, innan alla mnniskor ro komna.
Men jag skulle vl nd ha litet eau de cologne
p min nsduk, invnde prostinnan ifrigt och letade
p alla mjliga stolar, der ingenting lg. Hon var fullkomligt yr i mssan.
Hr har du, sade Eva och stnkte fver henne
en dusch ur sin flaska. F vi g nu?
Nr de kommo ned i paradvningen, mttes de af
en varm, doftande luft, mttad af ngorna frn gula
jasminer och hyacinter, som bland grna bladvxter
prydde hrnen. Rummen voro mblerade med gammaldags tung och gedigen komfort, med undantag af ett
par kabinett, der grefvinnan Louise infrt nutidens lt-
96
tare fantasistil. Eva, som knde en viss oro fver sin
ngot fr pretentisa drgt, ehuruvl den blifvit gillad
af grefvinnan och genom hennes frsorg frhjd med
ett par kamelior i hret, var glad att s fort som mjligt f draga sig undan i ett hrn, der hon dock snart
uppsktes af den sterrikiske artisten, som brjade ett
lifligt samtal p tyska. Han var eld och lgor, hade
rest fverallt, sett allt och frstod att vcka motsgelser; han hade sydlnningens ltthet att konversera
och var frtjust att finna ngon, som ledigt talade hans
eget sprk. Eva var mycket intresserad och var honom
i sitt inre tacksam. Han var fr henne en rddning
undan tystnaden och fvergifvenheten i detta stora sllskap, der hon icke knde ngon.
Men der kommo ju kersholmarne, och Marianne,
som genast upptckte henne, ryckte friherrinnan i kldningen och hviskade gladt. Hon skulle ha velat springa
till Eva direkt, men mste lngre in och helsa frst.
Inom ngra gonblick var hon dock tillbaka som ett
yrvder, liflig och innerlig liksom frsta gngen.
Ack, hvad jag r glad att ni r hr, brjade
hon genast, jag sg er strax jag kom in. Hvad r det
fr en herre ni talar vid? S intressant han ser ut
och ett s artistiskt hr sedan.
Herr von Wisch, presenterade Eva.
Ah, men jag talar s illa tyska, skrattade Marianne; franska kan jag d, tminstone s pass som
man lr sig af en bonne och Ploets grammatik i kompani. Hon skrattade muntert, och herr von Wisch
var frtjust att f blanda sprken om hvarandra, hvilket han gjorde med verklig virtuositet.
97
S mycket vackra fruntimmer hr finns, sade
Eva, tycker ni inte det?
Och sttliga herrar svenskarne ro ett prktigt folk, utbrast Marianne i varm fosterlandsknsla.
Betjnterna brjade springa med brickor fr frfriskningar, samtalen blefvo mer hgljudda, man hrde
sorl och glam frn alla hll.
Grefvinnan Louise kom fram till gruppen i hrnet
Tycker ni det r skl att brja nu? sade hon
till artisten.
Jag fr utbedja mig att brjan sker med ngot
annat nummer, jag skulle ej vilja afbryta den hr ngot
hgljudda munterheten jag menar hgljudda fr att
rausik skall kunna taga sig ut, sade han.
Naturligtvis, sade grefvinnan smleende. :? Jag har
ftt en bas till ett a quatre mains, det skall tjna till
ingngsmarsch och ackompagnemang till placeringsbullret . . . fverste, ropade hon till en herre, vill ni
fra gamla grefvinnan i sofifan der till bl salongen;
vi f hra litet musik att brja med, och sedan vill
vl ungdomen ha ett par danser tminstone.
Ack, ja, moster Louise, lt oss ndtligen f det!
sade Marianne.
Hur tror ni det gr fr mig? sade Eva orolig
till artisten.
Det har ju gtt frtrffligt bde i gr och frut
i dag, sade han. Nu fr ni inte svika mig, kom
ihg det.
Han sade det skmtsamt, men Eva mrkte med
frskrckelse, att det var strngt allvar. Han hade ju
ett stort rykte att hfda, och han ville icke frlora
Kerfiiedty Kra. 7
98
ngot af sin nimbus fr en liten ackompagnatris' skull.
Han skulle ju till hufvudstaden och skrda pengar och
beundran, och tidningsnotisen om denna soir skulle
icke s litet hja hans aktier.
Par efter par brjade g genom rummet till bl
salongen, derifrn redan uvertyrens toner kallade.
Artisten frsvann, smidigt glidande fram mellan gsterna, som i drren brjade trngas. En ung ljtnant
bockade sig fr Marianne och frde bort henne. Eva
stod ensam. Hvarje par, som passerade, kastade en
undrande blick p henne, som stod der allena: der
kom baron Sixten med en ung dam under armen. Hon
visste icke frut att han var der, han hade kommit s
i sista gonblicket. Nu stod det fr henne igen, det
der Eva, nu med tiodubbel blygsel, nr hon sg honom leende och obesvrad med en af sina likar. Ack,
att hon hade kunnat springa bort frn det alltsammans!
Hela hennes lif, hela hennes olycka dk i ett gonblick
upp ur mrkret. Hvarfr hade hon glmt det, hvarfr
var hon hr der hon icke passade, bara fr att ge sin
.talang till en leksak t dessa frmmande mnniskor,
som skulle vnda sig bort ifrn henne, ifall de vetat
hvem hon var?
Nu stod han der litet hindrad, innan han kunde
fra sin dam igenom drren. Pltsligt vnde han p
hufvudet och sg henne. Eva mrkte att han rodnade,
men han helsade icke. De kunde snart komma in;
han bjde sig nod och talade med sin dam, och s
voro de borta.
De promenerande brjade glesna. Eva hrde uvertyrens toner i marschtakt, hrde hur stolar sktos och
99
jmkades, hur det hvistades. Hon skulle ju upptrda,
en ingen hade tnkt p henne. Hur skulle hon komma
in, och hvart hade prostens tagit vgen?
Hon hade gtt fram i drrppningen. Hela salen
var fyld af hrare. Skulle hon trnga sig fram bland

dem alla hon ensam?
Hon stod der tveksam, d hon hastigt hrde baron
Sixtens rst bakom sig. Han hade gtt en omvg genom,
bl salongen och stod nu bredvid henne.
r det inte meningen att ni skall spela, frken
Eva? sade han*
Jo, det r meningen ett hemskt svrt stycke.
Och ni str hr bakom hela sllskapet. Hur skall
man f rtt p er?
>Hur skulle jag kunna g in? Det skulle ju vcka
uppseende.
Ja, det lr ni svrligen kunna frhindra, sade
han leende och sg p henne. Hon var strlande vacker i sin blekt rosafrgade drgt och med de rda
kameliorna i det mrka hret. Men vill ni inte ta
min arm, s kanske ni blir lugnare? Der str en stol
lngst fram, troligen afsedd fr er.
O, jag r s orolig I
Ni vore inte normal annars, sade han, det hr
till ert lynne att vara orolig. Kom nu I Ju lngre ni
drjer, desto vrre blir det.
Hon lade sin hand p hans arm. Ni r god, som
hjlper mig, sade hon.
God, sade han, jag r ju hr endast fiJr er
skull, tillade han sakta, medan do gingo mellan stolraderna, nda fram till den tomma stolen invid pia-
100
not. Der bockade han sig och drog sig tillbaka, I
samma gonblick slutade uvertyren med ngra kraftiga
ackord.
Artisten gick fram och tog sin viol ur ldan. Han
for ngra gnger med fingrarne genom det yfviga bret,
slngde det med en knyck af hufvudet tillbaka frn
pannan, strk med sin fina, rdhrnade nsduk fver
strken, satte violen under hakan och knppte litet p
strngarne, samt gaf ndtligen Eva en vink. Hon steg
fram och satte sig vid pianot. Hela rummet dansade
fr henne; det var icke egentligen att hon var s rdd
fr musiken, men hon hade lidit mycket under den
sista tiden, och hela den nrvarande situationen plgade henne. Hennes falska stllning till baron Sixten,
som han genom sin hviskning nyo framkallat, ja, hela
den falska stllningen i hennes inre till henne sjlf visade sig s tydligt Kr henne, nr hon satt och hastigt
viinde bladen fr att f upp den rtta sidan, att hon

icke kunde hjda en nervs skakning, som kom hennes
hnder att sklfva.
aVar lugn, frken, eljest kan jag icke brja, hviskade artisten i hennes ra. >Jag skall stmma litet,
m ni sansar er.
I detsamma kom Eva att sl upp gonen, fver
ftet sg hoii stdt mot drrposten midt emot ett
lid, hufvudet af en man, som hon icke sett iorut.
var egentligen icke ett vackert ansigte, men det
ett klokt ansigte med ett gdt uttryck. Han stod
sg ut fver den fyllda salongen med ett nstan
Itigt lugn, icke ngon blasera^l likgiltighet, men
om han sttt der och tnkt p ngonting annat
101
och fr frigt knnt sig alldeles trygg och oberoende i
medvetandet om att vara lika s god som ngon annan.
Det var en viss skerhet i hans blick och i de massiva, tvrhuggna axlarna, det var ngot kckt i hufvudets upprtta hllning, som Eva tyckte sig ha sett
frut, och s var det ngot s vnligt i gonen. Det
strmmade fver till henne frn detta ansigte, som icke
betraktade henne, en kraft och en skerhet, som pltsligt
frjagade hennes frra nervositet. Hon hann icke mer
n hastigt knna detta inflytande af en sjlfstndig
personlighet, innan artisten bjde sig fram och hviskade: S der ja, och hon slog an och var med ens
inne i musiken.
Att den fljdes med andls tystnad, att herr von
Wisch visade sig fvertrflFa alla frvntningar och att
Eva, ehuru hon lyckats frtrffligt, dock fick fga af
loforden, det faller af sig sjlft Ett ackompagnemaug
blir sllan erkndt. Hon satt kvar bakom sitt nothfte, medan man utgt sin fortjusning for artisten och
sin tacksamhet mot grefvinnan, som beredt en s utskt konstnjutning ute p landsbygden. Hon var sjlf
djupt gripen af ett s fveiTldigande violspel, och hon
mrkte knappast, att i den allmnna rrelsen en herre
kommit och stllt sig bakom hennes stol, frr n hon
hrde hans rst invid sig.
Skulle jag f besvra er med att ackompagncra
en liten bit; mitt namn r Eckerman? sade han med
en bugning. Det var meningen, att jag skulle kommit
p frhand, men jag blef hindrad. Efter livad jag nyss
hrde af er, tror jag dock att vi kunna vga oss ut p
tu man hand utan fr stora dissonanser. Han skrat-
102
tade p ett vnligt och godmodigt stt, medan han
satte ett nothfte framfr henne.

Schumann! sade hon. Det r svrt att sjunga
Schumann.
Det kan nog s vara, men han r min favorit,
sade han; jag har blifvit s trtt p det evigt norska.
Men sllskapet frstr kanske det bttre, sade
hon. Saken var, att hon icke tilltrodde den der store,
bredaxlade herrn, som nyss sttt s lugn och oberrd
stdd mot drrposten, om att sjunga en kompositr s
full af finesser som Schuraann.
Kanske ni d tillter mig att f sjunga specielt
fr er, sade han och bockade sig med ett skmtsamt
leende, som om han gjort gyckel med sin egen artighet.
Han hade ngot s gladt och obesvradt i sitt
vsen, att Eva tyckte, att han var en riktigt treflig
mnniska.
Emellertid hade sllskapets tacksamhetssorl tystnat, man vntade p nsta nummer.
Eva spelade preludiet, och det var med en vacker,
hg baryton sngaren brjade Schumanns hrliga melodi till Heines sng: Im wunderschnen monath Maj.
Under det Eva spelade denna hymn t vren och
krleken och fljde denna starka och lugna rst, som
p ett frtrffligt stt tolkade s vl kompositrens
som skaldens mening, var det som om en stor frndring frsiggtt med henne. Det var som om ett
fnster ppnats till ett trngt, kvaft och kvalmigt rum,
som om himmelens fria och rena luft, som ora hafvets
friska och strkande vindar med ens dragit in och sopat
bort det osunda och frtrande, som frut funnits der.
103
Fr hennes ytterligt knsliga och mottagliga sinne behfdes det blott ett aldrig s litet std fr att upprttelsen skulle kunna frsigg, och innan sngen slutade, erfor hon en djup undran fver att det var hon
sjlf, som under de sista veckorna lefvat i s underliga drmmar. Nu tyckte hon, att hon var sig sjlf
igen, hade fast mark under ftterna, och aldrig skulle
hon kunna upphra att knna tacksamhet mot honom,
som alldeles omedvetet stadkommit det, nej aldrig.
Men hvem var han? Hon hade sett honom frr. Jo
i detsamma hon sg upp, han stod hlft vnd ifrn
henne, sg hon det; det var han, som for omkring och
sdde skog hvar han kom t det var lnsagronomen.
Vi ska' lta dem prata litet, sade han, s ska'
vi vl ge dem en norrbagge, det hjlps vl inte med
mindre. Det hr det var dem fr hgt och obegripligt.

Men hvad tyckte ni?
Ni sjng den s rent, sade hon enkelt.
N, det r d vl frsta vilkoret om man skall
sjunga, det var ett knappt berm.
Hon menade icke s, men hon kunde ju icke taga
honom ur sin missuppfattning. Och s fint, tilllade hon.
Det kommer sig af att jag hrde Lange sjunga
den der nere i Kpenhamn. Men jag lskar dessutom
den sngen.
Den r s egen, sade hon, den har ju inte
ngot slut.
Har den inte, sade han p en gng allvarsam,
som jag uppfattar den, s r just det dess strsta
104
frtjnst. Den har verkligen intet hrbart slut
det r ju en sng till vren och krleken den
slutar i det ondliga.
Hon rodnade svagt. Det var ngonting s strkande och trofast ocks i det der.
Anser ni gonblicket lmpligt att presentera Kierulf nu, sade han smleende.
Han sjng ett par norska snger, som vckte bifall. Nr han slutat, fverraskades sllskapet af kvartettsng uppe frn galleriet, och derefter var musikafdolningen slut.
' Det var ju underligt att ngonting kunde afslutas,
utan att 'Mitt hjertas drottning' kom p tapeten. Hon
skall ju eljest hnga med fverallt, sade agronomen
skrattande, i det han bjd Eva armen fr att fra ut
henne i salongen.
Men nu kom grefvinnan. Ack, mitt sta barn,
s frtrffligt ni spelar, sadQ hon, kom nu, skall jag
presentera er, det r s mnga, som nska tacka er.
Inom f gonblick var Eva rtiidt inne i kretsen af
herrar och damer, fverhopad med artiga tacksgelser,
omfamnad af Marianne, serverad glace af baron Sixten
och anvnd som tolk vid konversation med artisten.
S snart tonerna af en vals Ijdo frn salen, kom
baron Sixten och bjd henne armen.
Men jag r inte sker, om jag kan, sade Eva,

ni skall veta, att jag inte dansat sedan jag var barn.
Lita p mig^ sade han, jag skall veta att fra
er genom strre svrigheter n s. Det lg ngot
allvarsamt fver honom, som kldde honom. Ett par
valsade ut framfr dem Jag r glad att ni r br,
105
sade han, i det han lade armen om hennes lif och
frde henne ut i hvirfveln.
Det var frsta gngen Eva var i ett s elegant
sllskap. Det upplysta rummet, de glada ansigtena, de
ljusa toiletterna, den lifliga musiken, blommorna, sorlet,
allt frenade sig att gifva denna stmning, som fr
ett xmgt sinne r s hnfrande. Att s der svfva
bort, frd af en kraftig arm, sjlf vacker och elegant,
det bidrog att hja hennes lifsandar likavl som hennes
sknhet, och nr de hvilade pratade de muntert och
ogeneradt, han allt mera hnfrd, hon allt mera lugn,
men p samma gng glad, ju mera hon knde sig vara
situationen vuxen.
Men i drrppningen in till salongen stod grefvinnan Louise tillsammans med den lille tjocke fversten och betraktade dansen. Hr ni, fverste, afbrt hon hastigt ett ordflde om en riksdagskandidatur,
som blifvit fverklagad, hur r det med kommenderingen till Carlsborg i r. Hvem har ni mnat inom
regementet?
Jag skref till Reutercrona, men han var inte
mycket trakterad. Han r upp fver ronen inne i sitt
landtbruk. Hvad skulle det intressera er, min ndiga?
Mycket, sade grefvinnan och lade sin fina, juvelprydda hand p fverstens arm, mer n ni kan ana.
Om det r mcVjligt, s byt ut Reutercrona mot Sixten.
Han skulle inte begra bttre, men Sixten har
ju haft kommendering. Jag tviflar p, att han r
hgad.
Nej, sade grefvinnan och hennes blick hvilade
ett gonblick p paret, som nu stannade vid sa-
106
lens andra sida, kanske inte just nu. Men desto
heldre
fverstens blick fljde riktningen af grefvinnans.
Ah, sade han, hvem r hon?
Hon r folkskolelrarinna i en grannsocken, sade

grefvinnan hastigt.
Hm, sade fversten med ett sorts brummande,
jag skall se till jag skall gra hvad jag kan
lita p det.
Grefvinnan stod tyst ngra gonblick. -Ni tror
vl inte, att det r bara af omsorg fr Sixten, sade
hon slutligen. Det r fullkomligt lika mycket fr
hennes skull. Hon r mycket intagande och har ngot
verkligt comme il faut, men Sixten har inte visat ngon
bjelse fr allvarsamma frbindelser.
I s fall, infll fversten, om det bara r det
ni fruktar, s torde min inblandning vara fverfldig.
Jag trodde, att ni ville stfja den nya tidens bruk att
unga vildhjrnor infra i familjerna hm Andra
frbindelser f mina officerare skta p egen hand
dem lgger jag mig inte i.
Andra frbindelser, sade grefvinnan hgdraget.
Tror ni verkligen att jag skulle inbjudit en person,
af hvilken jag behft frukta ngot sdant.
D frstr jag er inte alls, sade fversten.
Man kan ju nska att bespara de unga mnniskorna ett msesidigt lidande.
fversten log klippskt. Med en liten fruktan fr
ktenskap i bakgrunden. Ah, grefvinna, bedrag er inte
sjlf. Ni r inte fullt s modern, som ni inbillar er.
Ett gifterml mod en ung, vacker och lskvrd
107
flicka vore vl inte s farligt, sade hon. Men det
r en frlskelse utan resultat jag fruktar.
fversten drog upp gonbrynen, prssade ihop lpparne, bockade sig och teg.
Grefvinnan fann fr sent, att hon rkat hufvudstupa in i en inbiten frdom. Var spelet ohjlpligt
frloradt? Hon frskte hastigt en ny fint, sedan hon
med en vink uppmanat musiken att fortstta.
Hvad edra flickor blifvit vackra, fverste, sade
hon, d en af dem dansade frbi.
h ja, inte s illa ungdomen naturligtvis,
sade den gamle militren nnu mulen.
Tnk om en af dem, grefvinnan lade n en gng
sin fina hand p hans arm, skulle bli skickad ut allena,
fader- och moderls, att kmpa sig fram genom lifvet,

ung och skn tnk om en fara hotade henne, och der
stod en gammal tvrvigg till fverste och sg p med
kallt blod, fastn han bara behfde ppna sin mun
De kvinnorna, utbrast den gamle mannen, hvem
kan vrja sig fr kvinnorna. Ni har segrat, min ndiga.
Man kan ha varmt blod kring hjrtat, fastn det inte
r alldeles s bltt som ert.
Tack, sade grefvinnan skrattande, snrta till
mig bra, jag frtjnar det, och jag kan ju inte mer n
gra af bn.
Nu var valsen slut. Eva gick frbi dem vid baron
Sixtens arm.
Vet ni, sade hon och sg leende upp i hans ansigte, i afton har jag fr frsta gngen frsttt hvad
ordet nje betyder. Allt det hr r ngonting riktigt
frtrollande.
108
Ja, sade han, jag medger att hr i afton fiimes
det, som r frtrollande.
Det kom ett par herrar och bdo honom presentera dem. Eva blef i en hast engagerad fr alla de
terstende danserna.
Medan supn dukades, samlades sllskapet i kotterier i smrummen. Eva och Marianne hade slagit sig
ned i en soflfa i grefvinnans skrifrum fr att f vara ensamma, men det drjde ej lnge, frr n rummet fylldes af tskilliga herrar och damer, hvilka inom ngra
gonblick brjade ett lifligt meningsutbyte. Man talade
om teatern, om senaste pjsen och om den nya jullitteraturen. Samtalet blef en smula ifrigt, och omdmen och kritiserande anmrkningar korsade hvarandr ofrskrckt.
Ja, det der Stockholm, sade slutligen fversten,
det r inte mycken gldje med att komma dit numera. Packet hller p att f fvertaget, det har man
fr all den moderna kurtisen fr folket. Man behfver bara g p gatan, s mrker man det. Tror
ngon att om man mter en murarslusk p trottoaren,
att han har vett att g ur vgen fr en* Nej, visst inte.
S kalladt folkvett, det finns inte lngre.
Det var inom Eva ngot, som srades af dessa ord.
Innan hon hunnit betnka sig, hade hon redan svarat.
Men hr inte en sdan murarearbetare betalat
trottoaren kanske dyrare n den rike herrn, som han
mter, sade hon.
Hvad behagas! ropade fversten, hvad tusan

menar frken?
Han har ju betalat stadsutskylderna af sin knappa
109
arbetsfrtjnst, derfr tycker han kanske att han inte
behfver vika fr ngon, sade hon med lg, men ngot upprrd rst.
Jas, frken r af den ullen, sade fversten uppbrusande. Frken tycker inte att rang har ngot att
betyda hr i vrlden.
Jo, sade Eva med bultande tinningar, nr det
gller frmanskap, men inte i allmnhet mnniska mot
mnniska. Kanske att jag niisstar mig, tillade hon,
men jag tycker det r orttvist att man alltid skall
vika, derfr att man r fattig.
Eller derfr att man r ung, sade fversten med
illa bekmpad hftighet.
O nej, sade Eva och hrde sin rst med fcirskrckelse, ty det hade i hast blifvit ddstyst i rummet,
ungdomen br ju alltid bja sig svida den inte
hndelsevis skulle ha rtt. Det vill sga, hon
knde hur hon brjade trassla in sig, man br ju
hlla p det som r rtt.
D lr vl ungdomen aldrig komma att bja sig,
den tror aldrig att den har ortt, och det r just en
af nutidens prktiga freteelser, att man fraktar allt
gammalt, folk lika vl som bruk och moral. fversten hade blifvit eldrd.
Jag menar det inte alls s, sade Eva med litet
mera sker rst, jag menar bara att det minsta barn
har en sorts rtt fveu det...
Ja, rtt att tyrannisera ett helt hus, sade skrattande en herre lngst ned. vid drren.
Det finns ingen, som inte har rtt till vr ridderlighet, sade baron Sixten, som nyss kommit in och
110
stod och stdde hnderna mot en stolskarm, under
det han vgde fram och tillbaka med stolen.
Evas gon mtte hans, men hvad han sagt frfelade alldeles sin verkan, hon hade ngot annat i sitt
hjrta.
Jag tror att vi misstaga oss, om vi tro tt det
r den rtten frken menar, hrdes nu en rst, och
herr Eckerman steg fram i drrppningen till angrnsande rum. Han sg upphettad ut, s att Eva tnkte:
se s, nu kommer han att frg sig, och s blir den
sista villan vrre n den frsta.
Jag frestller mig att frken menar den rtt
till aktning, som mnniska har emot mnniska utan
afseende p stnd eller vilkor. Och det mste vi ju
medge, att den rtten blifvit s krnkt, att det nstan
frsvunnit ur allmnna medvetandet, att den ens existerar.
P samma gng Eva var glad t den ovntade
hjlpen, mrkte hon yl, att under den temligen behrskade rsten gldde en lidelse, som kom henne att
i hvart gonblick frukta ett utbrott, hvilket bland
alla dessa konventionella mnniskor skulle blifva hgst
plgsamt.
Man behfver minsann inte frukta, att folk inte
skaffar sig rtt nu fr tiden, sade fversten. Nu tutas
det i packet frn alla vderstreck om deras rttigheter.
Och nd finns det tusenden, som inte ha ngon
aning om den rtt de ga. Om de visste af den, s
skulle den kunskapen hja dem ur elndet.
Det r ju bst att herrn gr sitt till fr att upp-
111
lysa dem AL Vi f vl se hvart det br, nr pbeln
kommer till styret. Man brjar att sopa bort Gud,
ktenskap, sedlighet, tukt och lydnad, vi ro p god
vg, vill jag lofva.
Nej, sade herr Eckerman, jag vill inte sopa
bort hvarken Gud, ktenskap, sedlighet, tukt eller lydnad, men jag vill reformer p alla mjliga omrden,
och frst och frmst vill jag slopa sdana ord som
pack och pbel.
Slopa d frst sjlfva saken, sade fversten med
hetsig rst.
Ja, der slog ni just hufvudet p spiken, herr
fverste, det r hvad jag ville. Jag ville ha kroppsarbetare men intet pack.
h ja det gr nog. Fr ni och ert parti
hllas, s blir det vl vi, som f bli packet till sist.
fversten var ursinnig, han bolmade som ett tekk.
Jag har intet parti, sade herr Eckerman, och efter

ett gonblicks tvekan tillade han: Jag r inte nog trg
fr att nja mig med en stillastende konservatism, men
jag har andra sidan nog sans och sundt frnuft att
inte kunna omfatta alla yrande omstrtningsplaner.
Sdana mnniskor kunna inte bilda ngot parti. Partierna fordra ytterligheter. Det r derfr vi ro enstringar, som f nja oss med att s troget vi frm
arbeta i det tysta.
Och der i tysthet sprida era visa reformplaner,
muttrade fversten, d tror jag, att jag tycker mer
om skrikhalsarue. De ro tminstone rliga och sga
rent ut hvad de mena.
Herr Eckerman teg ett gonblick.
112
Kanhnda, sade han. Ja, jag tror att jag ger
er rtt i det. Det vore ocks mer efter min bjelse.
Derfr r det nog inte utan en sorts frsakelse man
mste frbli i visst fall passiv. Det kostar p, det
knns ofta bittert, ty det r ju mycket mer lifvande,
noblare, strre att st midt i striden och sjunga ut
sin hjrtans mening. Men hvarfr kunna vi inte g in p
en mngd nya strfvanden, hvarfr kunna vi inte med
lust och lif sluta oss till de radikala? Jo derfr att
vi ocks berkna mnniskornas lidelser och egennytta
ssom ingripande faktorer i reformernas konsekvenser.
N, det var d ndtligen ett frnuftigt ord, sade
fversten. Men fr att nu inte stanna vid bara fraser,
vill ni p god svenska, enkelt och praktiskt sga oss
en af edra utmrkta reformer.
Herr Eckerman smlog.
Om vi d skulle ta en, som r minst farlig ssom brnnmne, sade han, s kunna vi ju gripa till
undervisningsvsendet. Ni mste medge, att det r ett
skummande p ytan, ett hum om mngahanda, som
p samma gng det pinar ut ungdomens krafter genom
ett 'fr mycket', tar bort hg och verkligt intresse fr
vetande genom ett 'fr litet'.
Hur ville ni ha det d? sade en kapten, som
satt baktlutad i soflfan och strckte benen lngt fram
p golfvet.
Jag vill ha det bredt, lngsamt och grundligt, s
att man verkligen ger hvad man lrt. Ingenting som
brdmognar, ty det hamnar sig p karaktren. Men
inte heller ett intresselst plugg. Bokstafven r inte
113
s oskadlig, som man tror. Den har en olycklig frmga att dda.
N ja, det der var ju temligen beskedligt, sade
fversten en smula lugnare. r det inte vrre s...
Ah jo, det kan allt vara vrre. Jag r s kttersk, att jag anser frmgenheten vara den allra smsta
grund fr landets representation. Jag gr s lngt att
jag inte skulle ha ngot emot om den gamla stndsrepresentationen infrdes nyo, med den skillnad att
man kunde ha sju, tta stnd i stllet fr fyra. Ett
stnd fr industriidkare, ett fr kroppsarbetare ochi s
vidare.
Och ett stnd fr busarne, sade baron Sixten
med lg, men tydlig rst.
Herr Eckerman sg upp och betraktade honom
med en fast och lugn blick. Ja, ni har rtt, sade
han ocks med lg rst, tminstone en representant
fr busarne, men medan det friga sllskapet skrattade, fick hans ansigte ett allvarsamt, nstan strngt
uttryck.
Det var just i grefvens tid en betjnt syntes i
drren och med hg rst ropade: serveradt! Sllskapet, som setat hpet och frstummad!, reste sig med
stor knsla af lttnad. Herrarne bjdo armen t damerna, fversten sammantrffade i yttre rummet med
grefvinnan. Jo, den der lilla frken skola vi vl se
till att kvsa, sade han, ni kan vara sker om att
Sixten skall f kommenderingen.
Eva och Marianne gingo arm i arm bredvid herr
Eckerman. Det lg fver hela hans vsen en tung och
Ker/itedly Eva. 8
114
mrk frstmning. Han hade icke baron Sixtens frmga att' tala om allvarsamma saker p ett ltt stt
Herr Eckerman, sade Marianne, som gick honom
nrmast, ni kan inte tro hvad jag hller med er.
Gr ni? sade han utan att se p henne. Han
sg rtt fr sig, som om han icke mrkte hvar han var.
Jag har alltid tyckt om er, fortsatte hon, men
o, hvad jag tycker om er i afton. Jag satt hela tiden
och nskade att sga ngot riktigt frskrckligt, men
jag kunde inte hitta p ngonting. De sgo alla s
hpna ut. O, det var komiskt.
Det ljusnade till fver hans ansigte, en liten glimt,
som genast slocknade. Det var allvar och sorg fr

honom, det han nyss talat om, och intrycket kunde
icke jagas bort af en ung flickas bifall.
Nr de kommit in i matsalen vnde han sig till
Eva. Ja, det skall kanske aldrig bli annorlunda,
sade han, ett lass vlter t ena eller andra sidan.
Lycka r, att det inte r alldeles hopplst nd.|
Det var ngot i tonen, som med ens pminde Eva
om gamla Johanna der hemma. Hon visste icke, hvari
det lg, men det var ngot beslgtadt, och hon fick
en brinnande lust att gra honom en frga. Men de
blcfvo skiljda af mnniskor, som trngde sig fram till
borden och af betjnter, som sprungo fram och tillbaka
med nya rtter och nya viner. Det drjde lnge innan
hon kom honom nra igen, men slutligen kom han af
sig sjlf.
Fr jag inte servera er litet af den hr omeletten? sade han. Hon tackade och rckte fram sin
tallrik. De brjade samtala.
115
Trs jag gra er en frga, utan att ni anser mig
besynnerlig? sade hon.
Ni kan ju frska p, sade han godmodigt.
Det r bara brjade hon, men d hon fann
hur svra inledningsorden voro afbrt hon sig hastigt.
Ni frefll mig nyss s lik ngon som jag knner,
sade hon.
Hvem d?
Ah, sade hon och rodnade.
Ni vill inte sga det. Det r en ful karl kanske.
Nej, sade Eva frvirrad, det var min gamla
stderska derhemma.
Han skrattade till, medan Eva knde hur blodet
brnde nda upp i pannan.
Var det dragen, eller uttrycket, eller rsten?
sade han.
Skmta inte, sade Eva. Det var ingenting af
allt det der. Det var det var lugnet.
S-, sade han, ja det r nog mjligt det.
Det var derfr jag ville frga er ngot men
det r s svrt. Det passar kanske inte hr.
Det var besynnerligt, sade han. Ni gr mig

nyfiken. Men frsk nu nd jag ser vl inte s
farlig ut, hoppas jag.
O, nej det r inte derfr men nja jag
ville bara veta
N
Herr Eckerman, tror ni p Gud? sade hon hastigt
och sakta.
Hans ansigte mrknade. Skall det vara ngot
slags omvndelsefrsk! sade han misslynt
^ 116
Ack nej, sade Eva, det r bara en enkel frga,
malplacerad kanhnda, men jag trjfar er ju troligen
aldrig mer. Kan ni inte ta den enkelt som den r
gjord?
Jo visst:*, sade han och hans ansigte ljusnade i
ett vackert och vnligt leende. Om ni vill veta det,
sade han, s tror jag verkligen fullt och fast p Gud,
som ngot lefvande och nrvarande.
Och det fast alla mnniskor nu
Alla mnniskor ja det betyder fr mig mindre
n intet. Jag str eller faller fr mig sjlf.
Frlt att jag gr er nnu en frga, sade Eva
blygt.
Grna, s mnga ni vill.
Hur har ni kommit till en sdan fvertygelse?
Jo, sade han, det skall jag sga er. Nr jag
alldeles af mig sjlf kom att tnka p sdana saker,
s fann jag att jag hade en hel vrld inom mig, som
jag frut inte haft ngon aning om. Ser ni, om den
vrlden har jag aldrig funnit ett ord annat n p
ett enda stlle. Det r underligt, mnniskorna frst
inte sjlfva hvad som finns inom dem. Nu vet ni det,
tillade han smleende. Fr frigt hade ni inte behft
vara s rdd att gra mig den der frgan. Sdana
samtal tycker jag om, nr de falla sig naturligt. Det
pratas i mitt tycke mycket nog om det som ingenting r.
Det kom ngon och vinkade honom bort till herrarne, och Eva stod en stund allena. Medan hon lngsamt t sin champignonomelett, hade hon en frnimmelse af att hela det glada, pratande, utpyntade sll-
117
skpet frsvann, blef till sm, sm prickar, och att
hon stod allena p en klippa, alldeles lugn och stark
och p ett underligt stt frigjord. Hon hade en r^nt
andlig erfarenhet, som med ens strmmade fver henne.
Hennes gon ppnades fr en frut oanad vidd, fr en
storhet, som uppslukade allt litet, fr en styrka, som
uttrngde all svaghet. Frnimmelsen, alldeles klar och
tydlig, varade blott ett par minuter; hon visste icke
om den lemnade henne lika fattig som frut, hon mrkte
blott att de sm punkterna svllde ut till mnniskor
igen, att glas blixtrade och att ansigten smlogo, att
folk trngdes och att en rst bredvid henne sade: Jag
har nyss ftt en ledsam underrttelse, frken Eva, jag
mste lemna den hr trakten p ett r.
Ah, sade hon, men hvad hon talade eller hvem
som stod bredvid henne visste hon knappast, hvarfr det?
fversten har nyss underrttat mig om, att jag
skall kommenderas till Carlsborg. Det r hrdt
eller hur?
Jag vet inte, sade Eva nnu lika frnvarande.
Hvem skulle veta det, om inte ni? sade han i
en dmpad ton. Under det ret skall ni kanske
glmma mig.
Nej, jag skall inte glmma er, sade Eva, nnu
hlft omedveten om hvad hon sade. Och hastigt terkommande till sig sjlf, tillade hon p mf och med
frvirrad rst, hvarfr skulle jag glmma er?
Ni ser ut som om ni gick i smnen, sade han,
se hr, drick ett glas med mig, s att ni vaknar. Skl,
frken Eva, p att vi bda ha godt minne. Han
118
klingade med henne. Jag vet att mitt inte skall svika.
Han vnde sig om och satte glaset ifrn sig. Nr han
ter vnde sig emot henne, hade hans ansigte ett allvarsamt drag, som ej var hans vanliga. Det r underligt att ndgas resa. Jag har en egen knsla af att
jag br vara i er nrhet, det tycks nstan falla af sig
sjlf, att jag skall ha en viss omsorg om er.
Jag tror att jag fr brja att lita p mig sjlf,
sade Eva med ett matt leende, jag har fr frsta
gngen i afton insett, att man kan f kraft till det.
Det r det andra, ni berttar mig, att ni erfarit
fr frsta gngen i afton. Kanske att det ocks finns
ett tredje, och det r mjligen det vigtigaste, sade
han med en smula bitterhet i tonen.

Hon rodnade svagt. Om jag skulle sga er, att
jag i afton knnt tacksamhet mot er, s vore det tminstone inte frsta gngen, sade hon undvikande.
Har ni ingenting vnligare att sga mig, d jag
nu inte fr se er p s lng tid?
Nr han stod s der som en bnfallande framfr
henne, s fick hon med ens en kraftig pminnelse om
allt hvad han varit fr henne, att det egentligen var
honom hon hade att tacka fr dsnna aftons gldje.
Hon tnkte p hur aktningsfullt, hur artigt han behandlat henne hr bland alla hans likar, hur hans
uppfrande hade lyft heime till jmnhjd med dem
alla, och fljande en hastig vekhetsknsla strckte hon
ut handen emot honom och sade: Jag skall sakna er
mycket, baron Sixten.
Han tryckte hennes hand med en mening, som
kom henne att ngra sina ord. Man brjade lemna
119
matsalcD, och prosten kom till hennes gldje fram till
Eva och bjd henne armen.
Jag tror att ni alldeles afeatt edra gamla vnner
i afton, frken Eva, sade han.
2>Eller ocks ha mina gamla vnner glmt inig,
sade Eva. Ni har inte sett glad ut, hur kommer
det till?
Ab, jag trifves bst i hvardagslaget derhemma,
sade han, stora tillstllningar ro inte egentligen fr
mig.>
Jag skulle nska att jag finge ka hem med er nu
i afton, sade Eva, jag tror ocks att jag har ftt nog.
Ja, vill ni det, s ha vi plats.
Jag trs vl inte fresl grefvinnan det Hon
har erbjudit mig att bli skjutsad direkte hem.
Morgonen derp voro herrarne frnvarande vid

frukosten. De hade ridit ut fr att se ett koppel nya
jagthundar borta vid skogvaktarbostllet. Eva tyckte
sig mrka en viss oro hos grefvinnan att f henne i
vg. Hon behfver mig icke lngre, tnkte Eva med
bitterhet, d hon stod uppe i gstrummet och packade
in sin kldning och lt de vissnade kameliorna gra
sllskap ned i kofferten. Hennes ansigte visade spr
af denna sinnesstmning. Hon var en smula blek efter
nattens vaka, och hennes sknhet hade ngot visst rrande, som vckte en knsla af samvetskval hos grefvinnan, nr hon kom in fr att se efter att frken
Wall var riktigt vl kldd fr resan i det friska vintervdret.
120
Grefvinnan Louise hade ett allt for delmodigt
sinne fr att ej knna sig obehagligt berrd, af medvetandet att hafva konspirerat mot denna ensamma,
unga varelse, om det ock varit i den bsta afsigt. Nr
Eva reste sig upp frn sin nedlutade stllning fver
kofferten, fann hon grefvinnans blick med ett eget uttryck hftad p sig.
Frken Wall, sade hon, jag far till Stockholm
p ett par dagar i Psk fr att hra lngfredagskonserten. Har ni lust att flja med?
Eva rodnade till. Jag har aldrig varit i Stockholm, och aldrig hrt Skapelsen! utropade hon.
D r det afgjordt, sade grefvinnan. Jag skrifver, nr ni skall mta mig vid stationen. Ni kan ju
hjlpa mig litet med mina vruppkp. Jag tar inte
min kammarjungfru med mig. Men som om hon knnt
ett nytt samvetskval fver de sista orden, tog hon Eva
i famn och sade hastigt, nstan som om hon blifvit
fverrumplad af sina egna ord. Ni har alltid en vn
i mig, frken Wall, hvad n framtiden kan ha att ge
er, lita alltid p det.
Det var en ppen slde med tv dansande hstar,
sldnt och livrkldd kusk, som vntade utanfr. Nr
Eva vl svngt af grden, der ingen stod p trappan
hon kunde icke hjlpa att hon trots bjllrornas
stolta pingel tyckte att hon krp ut en bakvg kom
hon att tnka p, att kusken kunde behfva den prktiga bjrnskinnsfllen lika vl som hon sjlf. Det var
icke utan, att hon tvekade ett gonblick i vetskapen
om att det icke var frnmt att bedja honom sitta ned
121
bredvid sig. Men hennes sunda frnuft vann seger, och
hon bad honom stanna och stta sig inuti slden.
Karlen antog tacksamt tillbudet. Medan han fubblade
med fallen, kom en man gende en afvg upp till stora
landsvgen. Kr nu>, sade Eva hastigt. Men hon
sg, hur herr Eckerman svngde med kppen till en
slags honnr, hon frestllde sig att han smlog p det
der sttet, som kldde honom s vl, och hon tnkte
sjlf med ett leende p sin mtliga ffnga, som fordrat en liten strid fr den enklaste handling af vlvilja. Den var frsvunnen nu, hon blef med ens glad
och varm, lycklig och god, hon njt af den hrliga krturen och hrde med tlamod p kuskens berttelser
om hur han ftt rheumatism frra vintern af att st
bakp slden i ett rasande yrvder. Nr han tystnade
och hon fick tnka ostrd, kom det fr henne att hon
nu och alltid varit s mtlig om sin vrdighet, s
ltt srad. Var icke detta lumpet? Om hon verkligen
hade en vrdighet, s kunde den ju icke taga skada af
andras bemtande om hon hade en vrdighet
ja det var frgan.
Skolhuset lg s vnligt i solskenet och hlsade
henne vlkommen hem. Johanna var mycket nyfiken
p festen och gjorde sina lustiga kommentarier till ett
och annat. Hon hade gjort hvad hon kuimat fr att
det skulle se trefligt ut, nr frken kom.
Det var med en underlig knsla af frid Eva gick
till sngs den dagen. Hennes tankar hade ftt en helt
annan riktning, n de p lnge haft. Skulle det finnas
ack, skulle det verkligen finnas en annan klla till
sinnets renhet och sknhet, som hon s mycket lskade,
122
n det naturliga lifvets klla, och skulle hon dricka ur
den, och f ro?
Man var i brjan af Mars. Det var ett mildt och
soligt vrvder, med smltande sndropp frn taken
och dhgt fre p landsvgen. Eva^ hade af nmndemansmor blifvit bjuden p kyrkskjuts, ty det var sndag. Nu kom hon ut ur kyrkan. Hon hade gtt ned
frn orgellktaren, der hon hade sin plats, litet tidigare
n de andra, for att hinna hmta sina ytterplagg i
prostgrden, der hon p morgonen lmnat dem kvar.
Den ljumma, glada, lif vande vrluften slog henne
till mtes. Solen ghttrade och glnste fver flten, der
snn nnu lg hvit Det kndes som om ngot nytt
rest sig inom Eva, ett kraf p munterhet och gldje,
fverdd och uppsluppenhet, ovanligt fr henne. Hon
smlog t det sjlf det var den frrdiska vren,
som strfvade att kasta af istcket och bundenheten
bde i naturen och mnniskohjrtat.
Ute p kyrkbacken stod som vanligt de enspnda
krrorna och den stora friherrliga landaun. Inga hstar
voro nnu frsatta jo der stod verkligen en
sadlad ridhst, som hlls af en betjnt.
Eva hade ju ingen anledning att f hjrtklappning.
Den kunde ju tillhra hvem som helst, men hon fick det.
Hon gick alln ned till prostgrden. Familjen hade

icke nnu kommit ur kyrkan, upplystes hon af kksan,
som ensam huserade i det helgdagsstdade kket Om
frken r s god och stiger in i salen.
Hon fljde anvisningen, steg in och sg baron Sixten i drren till frmaket,
123
h, r baron hr, sade hon mycket gladt och
obesvradt. Det ser ut som om ingen annan terkommit frn kyrkan.
Jag har inte varit i kyrkan, sade han, jag red
hit i den frhoppningen att trflfa er.
Jag trodde att ni var lngt hrifrn, sade Eva.
Sist vi trffades sade ni ju . . .
>Ja, men det blef uppskjutet, eller egentligen var
det inte frr n nu. Om jag inte hade haft lyckan
med mig, som jag nu mrker att jag har, s hade jag
fortsatt ridten.
S-, sade Eva skrattande, n d var det ju
vl, att ni hade lyckan med er.
I det hr gonblicket var hon mycket fallen fr
att vara flickglad och kokett. Det hade gtt tv lnga
mnader utan den ringaste omvxling, och hon knde
sig som en utsluppen fgel.
Dessutom var hon ju inom prestgrdsmurarnes
skyddande hgn, hr kunde hon ha rttighet att vara
som andra.
r det ngonting, hvarmed jag kan vara till tjnst?
tillade hon med litet humor i rsten.
Ja-s. Det behagar er att gckas i dag, sade
han. N ja det r inte illa. Det bevisar bara att
ni knner er makt.
En ny angenm erfarenhet, sade hon fortfarande
skrattande. Hon stod och drog af sig handskarne, som
voro trnga.
Skall jag hjlpa er? sade han.
Jag mrker att ni inte unnar mig att vara glad,
124
sade hon med en lindrig dragning p gonbrynen. S
der ja nu gick det. Hon lade handsken p bordet
Fr jag ta den>, sade han.

Nej, jag ber. Ni vet inte hvilka svrigheter vi
ha att f ngonting anvndbart hr ute p landet.
Dessutom passar den er inte. Hvad hade det kommit t henne. Uppsluppen och obesvrad som trots
ngon af hans likar. Det var ett nytt behag, som blott
eggade honom nnu mer.
Och hon sjlf ja hon hade fr gonblicket
icke lust att lgga band p sig. Det var gladt och roligt att marssolen sken in genom fnstren, att hon p
morgonen hrt den frsta lrkan, och att hon var ung
och vacker och kunde best sig att skmta en smula
med en intagande man, som beundrade henne. Folkskolan bah det var ju fridag i dag.
Ni fljer Louise till Stockholm i nsta vecka, eller
hur? sade han.
Ja, det gr jag.
Jag skulle ha lust att vara med om den resan.
Lter det sig inte gra? sade hon och sg smleende p honom.
Om jag visste att ni nskade det, skulle jag riskera ngra dagars arrest. . Men hvem kommer under
fund med er.
r det en nyhet fr er att kvinnan r en
gta, sade hon. Det trodde jag var s allmnt erkndt
Vill ni inte vara allvarsam, frken Eva?
S der nr jag r allvarsam, d skmtar ni,
och nr jag skmtar . ,
125
Nr jag reser, afbrt han, d r jag allvarsam.
D frbjuder jag er att tala i dag, sade hon.
Jag vill vara glad p den frsta vrdagen.
r det s skert, att hvad jag sger skulle frstra er gldje.
Ja, sade hon, alldeles skert.
Hon sg p en hastig frgskiftning, att han blef
srad, men hon var obarmhertig.
Det r jag som bestmmer hvad jag vill hra,
sade hon med en viss komisk hghet och det finns

vissa saker, som jag alls inte vill hra.
Aldrig? sade han.
Ack, hvilket ord ni begagnar, baron Sixten. Det
foratr ju genast vrstmningen. Har ni inte hrt att
man aldrig skall sga aldrig?
Tack, frken Eva, det der var d tminstone
ett medgifvande. r min yttrandertt bara en tidsfrga ... *
Bara en tidsfrga. Sdan draktig sammansttning! Som om inte tidsfrgor vore de farligaste saker,
som finnas till. Nej, nej, baron Ulfklo, vi lerana ingenting t tiden.
Jag begr ju ingenting bttre n att f begagna
gonblicket, sade han.
Ock, jag minns ngon som sade, 'lt honom f
ordet och du r frlorad', sade hon skrattande, derfr aktar jag mig.
Man kommer ingen vart med er i dag, frken
Eva.
126
Nej, ni sade ju nyss att jag knde min makt. De
mktige bja sig inte.
N ja, sade han till hlften stucken och till
hlften ggad, efter det tycks gra er s stort nje
att fra spiran
Ah, visst inte, sade hon tala om det behagar er, hon sg p honom med en utmanande blick,
jag skall lyssna ytterst tlmodigt.
Hur var det mjligt fr honom. Han kunde icke
komma till rtta med henne.
Det gr er ocks ett nje att vara grym, sade han.
Eller klok, sade hon. Man kan vara klok p
mnga stt. S der ja, nu ro de hr alle sammans.
Det var roligt att jag fick trffa er, baron Ulfklo. Lycklig resa. Jag skall flja med kyrkvrdens hem. Det
gr inte fr mig att bibehlla skenet lnge, tillade
hon muntert skrattande. Jag stiger upp i en pinnkrra. Hon gick ifrn honom med ltta steg. Det
var hon som hade vunnit, och han knde sig nstan
till mods, som nr magistern strukit ett kors fver hans
frsta kria.
Hr r bref frn Eva! ropade Selma, der hon

stod bakom ryggen p prostinnan, medan denna ppnade packen med bref och tidningar, fr jag det, ack,
fr jag det, jag r s rysligt nyfiken.
Ja, det r allt jag med, sade prostinnan, i synnerhet p att f veta, om hon lyckats f tyg lika med
prof lappen. Du kan grna lsa hgt.
Jag vet just inte om det gr an, sade Selma
127
och brt brefvet. Jo, hon har ftt lika tyg, en stuf
p fem ahiar, bara det nu rcker. Det r det hon vill
veta.
Det fr vl lof att rcka. N, hvad skrifver hon
mer. Har hon roligt?
Det tror jag det)--, Selma var djupt inne i brefvet.
Kan du inte lsa hgt, det r vl inga hemligheter.
Hr kommer ngot roligt! ropade Selma till, hr
nu: Andra aftonen voro vi p dramatiska teatern. Du
kan icke frestlla dig hur underligt det r att vara
bland s mycket folk och icke knna en enda. Utomlands frefaller detta helt naturligt, men nr man hr
svenska talas p alla hll och ser idel frmlingar gr det
ett s besynnerligt intryck. Grefvinnan satte en glittrande fjril i mitt hr (hon har nu en vurm fr att pryda
hret) och hngde en hvit krage med svandunsbrm
fver mina axlar, nr vi skulle fara. Jag pstod att det
var fr lysande fr mig, och ville icke ha det, men hon
svarade mig litet kort, att nr jag satt bredvid henne,
s behfde jag icke ha ngra bekymmer om den saken.
Jag fick d lugna mig med att ingen knde mig. Vi
suto p frsta raden och mnga mnniskor hlsade p
grefvinnan. Hon vckte riktigt uppseende genom sin
nrvaro tycktes det, ty en mngd kikare riktades mot
vr loge, och jag satt och skmdes fr min fverdrifna
toalett. Men hvad var det d emot sedan, nr jag upptckte en bekant nere p parkett. Det var herr Eckerman. Han kom litet sent, men han sg oss genast och
helsade. Hvad skall han tnka om mig, som spkar
ut mig p det sttet? Jag nskade jag kunnat sjunka
128
genom golfvet. Inte fick jag heller ngot tillflle att
frklara mig. Han stod visserligen nere och vntade
p oss och hjlpte oss i vagnen, men jag fick icke sga
ett ord. Det der r det enda trkiga jag haft, eljest
har allt varit s frtjusande. Jag tycker jag skall arbeta med dubbel kraft, nr jag kommer hem, ty nu
har jag s mycket att tnka p och att minnas. Skrif
nu med omgende, om jag skall kpa stufbiten eller
icke. Vi resa hem om Lrdag, och aldrig kan jag nog
tacka grefvinnan fr den hr resan. Och Skapelsen
du, jag gr och har lrkarian i ronen frn morgon
till kvll. Ack, s mycket sknt det finns i lifvet.
Helsa din John hr stannade Selma pltsligt.
Hvad var det? sade prostinnan.
Det var bara litet dumheter p slutet, sade Selma
och stoppade brefvet i fickan.
John hvad r det fr en John?
Det r bara min syklump, sade Selma, hon
kallar den s.
Eva hade funderat hit och dit hur hon skulle

kunna hjlpa Selma, och f Malvina Malmstrms olmpliga tycke fr herr Forsberg in i en annan strmfra.
Hon hade slutligen tnkt ut en plan, som hon med
ungdomlig ifver satte i verket, s snart vren brjade
gra samfrdseln ltt och angenm. Hon bildade ett
litet sngsllskap. Som herr Forsberg lyckligtvis var
alldeles renons p hvarje egenskap, som kunde gra
honom anvndbar i de skna konsternas tjnst, var
han icke med, men skollraren herr Petterson hade en
129
*
vacker bas, och Malvina hade en hg och klar sopran.
Ett par dttrar till en landtpatron och ett par bokhllare p ett bruk i granskapet fullbordade den lilla
kren, och sllskapet samlades hvar fjortonde dag skiftesvis hos Malmstrms och hos Eva. Dessa musikaliska fningar, egentligen afsedda att bilda en stamkr fr
kyrkosngen och att kunna gifva en ocb annan liten
musikalisk soar i skolhuset framme vid kyrkan fr
ngot vlgrande ndaml, roade alla deltagarne, och
medan de fortgingo under sommarens lopp, mrkte
Eva till sin gldje att herr Petterson fr hvarje gng
fljde Malvina hem, oaktadt Vikhyttan lg t alldeles
motsatt hll till hans skolhus.
Eget nog brjade herr Forsberg vid samma tid
visa sig snf emot Eva, nr hon ngon gng var inne
i boden. Han kastade fram en och annan vink om
det angenma sllskapslif, som frdes i det nya skolhuset, om musikens Ijufva freningsband och mera
sdant, men att han fr sin del ansg, att hvar och en
br skta sitt kall. Det kan ju visserligen anses simpelt, visst folk estimerade bara boken, men det finns
ocks sdana, som frst den kommerciela branschen
och for resten kan en ann vara lika s god som en
ann, efter hans lilla begrepp om saker och ting. Behagar inte frken Wall ngot mera? litet biskuit i
bleckldor att bjuda frken Malmstrm och skoUrar
Petterson p, verkligen kta engelsk vara.
Nr Eva s vnde stegen t prestgrden, mttes
hon af Selma, som frgfves bjd till att dlja hur
svullna och rdgrtna hennes gon voro. Hade Eva
varit nere i boden? Herr Forsberg hade visst mycket
Ker/ttedt, Eva. *9
130
handel nu for tiden. Fr sin del visste inte Selma
mycket om den saken. Hon gick inte dit numera, hon
hade s mycket att gra, och husan var s ifrig att
f springa dit, fr det nya bitrdets skull frsts. Fr
sin del ville Selma visst inte hindra henne. Hon ville
inte st i vgen fr ngon mnniska, hvad p henne
ankom. Nrmare kom icke Eva, men hvad hon mrkte
var att John var alldeles frsvunnen ur Selmas ordfrrd.
En sndagseftermiddag d Eva var ute och promenerade, mtte hon herr Forsberg p Vikhyttevgen,
men han gick henne hastigt frbi och tycktes alls icke
hgad fr ngot meningsutbyte. Senare p kvllen kom
Johanna och stllde sig helt ifrig att speja ut genom
Evas fnster.
Hvad ser du efter, Johanna?
Jo, jag mtte rakt springa in och titta efter om
jag sg rtt. Gr inte den der mjlnarjntan p landsvgen med en karlslok p hvardera sidan om sig. Nu
gr d skammen p torra landet. Var hennes far annat n drng p min tid kanhnda, och nu ska den
tossan g och krma sig som annat bttre folk. Hon
gr inte annat n sitter och virkar om dagarne, och
hjlper inte till i huset ett skapande grand. Men g
och svansa med karlar, det kan hon. Jag gitter inte
si'et.
Malvina r ju en rtt st flicka
Ah, jag tnker att om di der herrarne visste
hvad jag vet, s vore di inte s heta p grten, hvarken Petterson eller Forsberg.
Hvad vet du d?
131
Joho, jag vet att mjlnar Malmstrm r frdig
att sl vantarne i bordet. Han har gtt i kauktion
fr svger sin for mnga tusen, och ett odugligt krk
har han haft till hustru, s det har gtt hafsigt till i
huset jmt och samt. Det vet jag det. Och i frrgr
var det herrar hr, som skref opp allting, och handelsboden den ska' bjudas ut p auktion. Det fick jag
hra af svrmodern hans, men ingen har ett nys om
det n s lnge.
Johanna gick ut och stngde drren med ett visst
eftertryck, ett tecken till hennes rttmtiga indignation.
Ngra gonbhck derefter gick hon nedfr backen med
mjlkflaskan, och det syntes till och med p hennes
gng, att hon bar p en sedlig harm. Till sin stora
frnjelse mtte hon herr Forsberg just vid afvgen
ned till kvarnen, och hon var icke sen att ppna grinden fr honom.
Jas, Jan Ersmor r ute och promenerar i det
vackra vdret p aftonkulan, sade herr Forsberg, som
aldrig frsummade att vara artig fven mot den ringaste kund. Hur str det till med hlsan och krleken s hr p kvllskvisten?
Ah jo, tackar som frgar, det larfvar af, som vanligt. Herr Forsberg kommer ner ifrn kvarnen, ser jag.
Herr Forsberg rodnade. Ja, jag har litet affrer
med herr Malmstrm, sade han.
Kan nog tnka det. Det har varit godt om affrer der p sista tiden. Herrn tnker vl komma fver
handelslokalen for godt pris, kan jag tro.
Handelslokalen? sade herr Forsberg alldeles
handfallen.
132
Ja, var det inte den affren herrn haft i tankarne?
Att det skulle g s fr Malmstrms, det kunde en d
ha sett fr lnge se'n. En larpa till hustru stjlper
snart ett stort hus, och pplet faller minsann inte lngt
ifrn trdet Nej, herr Forsberg, se sig han vl fre,
en arbetsam kvinna r en mans rikedom.
Ska' verkligen handelslokalen sljas, sade herr
Forsberg, som hade svrt att hmta sig frn sin fverraskning.
Jaha, det ska den. Om di fr ett bra bud me'samma, s kanske den slipper g p auktion. Jag
tnkte, jag kunde gra herr Forsberg en liten handrckning med att nmna om det, fr alla de gnger
jag ftt borga hos herrn fr mina smulor, nr jag hade
det svrare n nu. Det ska frsts inte vara kunnigt,

s stt inte mig i sticket, s mycket herrn vet.
Johanna och herr Forsberg skildes som de bsta
vnner. Han gick landsvgen framt, och Johanna gick
ned till byn fr att hmta mjlken.
Nr hon kom tillbaka, sg hon en annan herre st
och peta upp jorden med sin kpp nedanfr inhgnaden, som omslt skolhuset. Han sg henne icke frr
n hon slngde igen grinden efter sig, d han hastigt
sg upp. Han lyfte p den hvita halmhatten och gick
ett par steg emot henne.
Hr ni till skolhuset deruppe? frgade han.
Ja, gr jag s.
r skollrarinnan hemma?
Ja, nog var hon hemma fr en smula se'n.
Hvad heter hon?
Hon heter frken Wall.
133
Vill ni hlsa henne, att hon r god och har barnen samlade i morgon klockan fyra, gossarne menar
jag. Vi ska' underska, om skogsplanteringen se'n i
vras har gtt till.
Den som jgmstarn gjorde?
Ja, jgmstarn r bortrest, och jag har lofvat att
gra det i hans stlle. God afton.
Det var med stor beltenhet Johanna framfrde
denna hlsning till Eva.
Nu ska en d udtligen f se en riktigt regal
mnniska hr, sade hon. Di der andra, som varit
hr och galit i sommar, det vet jag visst hvad r
det fr folk. Det r inte folk, som passar min frken,
det r skert det. Men si den hr, det r annat
maner, det. Han vet att lyfta p hatten fr en fattig
stackare, han.
Eva gladde sig t detta tillflle att trffa herr
Eckerman, och en och annan tanke flg under frmiddagens lektioner bort till raden af kldningar i garderoben. Hur skulle hon kunna frtaga det intryck hon
skert gjort p honom ssom en ffng fjolla genom
sina toaletter bda p musik-soarn och spektaklet?
Skulle hon inte alls kl' om sig? Kanske det vore
bst.
Men hr mtte hon en stark opposition hos Johanna. Hvad ska klderna vara till d? sitta och
kl vggen i garderoben det vet jag visst. Den hr
skall frken ta och dermed jmt.
Eva skrattade och satte lydigt p sig den randiga
sitskldningen, som hon ltit gra i Stockholm. Den
134
var bde smakfull och enkel. Och s var den bruna
sommarhatten s alldeles i stil med den.
Pojkarne stodo redan och vntade i grupper utanfr huset, och Eva sg bakom blommorna i fnstret,
nr herr Eckerman kom upp p grden. Han hade
en ltt och hurtig gng, samma sjlfstndiga hllning,
som hon frst lagt mrke till, och ett gladt och muntert stt, nr han klappade en och annan gosse p
hufvudet och sade ngra ord till dem. Derefter gick
han fram till bron, der Johanna mtte honom.
Skulle jag kunna f trffa frken hur
var det? frgade han.
Wall, svarade Johanna; jo, det gr visst an.
Jas, han kom inte ens ihg hvad hon hette,
tnkte Eva, som hrt allt sammans. Hon ppnade ond
och srad drren och gick ut.
Men om hon visade sig med frtrytelsens rodnad
p sitt ansigte, s hade hon allt skl att vara tillfredsstld med det intryck hennes ankomst gjorde.
Herr Eckerman skyndade emot henne med ett
ansigte, som lyste af gldje.
Hvilken fverraskning! utropade han, nr han
fattade hennes hand, som han icke slppte. Nu kan
jag prisa min lyckliga stjrna. Hur kommer det sig
att ni r hr? Men det r detsamma hur. Det r
nog, att ni verkligen str hr framfr mig lifslefvande.
Men det r sannt, ni vet ju ingenting om alla de listiga
planer, jag gjorde upp i Stockholm i vras for att f
trffa er.
Nej, det vet jag inte, sade Eva blygt, men det
r i alla fall roligt att se er igen.
135
Han var s glad och naturlig, att all frlgenhet
frsvann frn deras mte.
Om jag nu vore af med alla de hr pojkarne

och fick sl mig ned p bnken hr, sade han, men
kanske ni stannar, tills vi stkat undan skogsarbetet.
Ja, det gr jag, sade Eva frvnad.
N, d r det bst att gripa sig an med det
genast Men jag borde vl nd trffa frken Wall,
innan vi ge oss af
Frken Wall?
Ja, folkskolelrarinnan hfligheten fordrar vl
nd
Under hela detta mte hade Johanna sttt i bakgrunden inne i farstu'n, der hennes ansigte troget afspeglade hvad som fregick ute p bron. Hon smlog
med den ytteriigaste frtjusning, hon nickade p hufvudet, och hon mumlade sakta: Jo-jo s der ska
det vara, men nu kunde hon icke hejda sig lngre.
Hon steg j5:am och ropade hgt och Ijudeligt: Hjrtandes, vet inte herrn att det der r frken Wall?
Men frskrckt fver sitt tilltag rusade hon tillbaka
in och slog igen drren efter sig.
Herr Eckerman betraktade Eva ett gonblick tyst,
medan en djup rodnad lngsamt steg upp p hennes
kinder.
r ni lrarinnan? sade han, det var d hvad
jag minst kunde ana.
Jag vet att ni nu skall anse mig bde ffng
och draktig, sade Eva hastigt och harmset. Men
om ni visste hur det kom till
136
Han afbrt henne.
Vet ni, att den hr fvenuskningen var nstan
bttre n den frsta, sade han med en godhet i rsten,
som lugnade henne. Ni fr inte vara ledsen p mig
fr misstaget. Jag frgade ngon p Riddersvik hvad
ni hette, och han svarade att ni var en ung slgting
till grefvinnan, och nr jag s sg er i Stockholm i
hennes loge men det der r ju ingenting
vsentligt. Hufvudsaken r, att ni nu fljer med till
skogen. Gr ni inte?
Jo, om jag inte r till hinder. Det skulle vara.
roligt att se hur det gr till.
N, d ge vi oss i vg. Stll upp era gossar p

tv led. Den som bst hittar fr g i spetsen.
Det var en solig dag i brjan af September. Luften var sval och hg. De gingo fver sm afmjade
kerlappar, der hssjorna nnu stodo kvar, behngda
med rtor eller klfver, s krkte vgen bakom ladugrdshusen till en bondgrd, frbi halmdsarne och
redskapslidren, och derp vnde den int skogen. Slutligen kom man till en fri plats, der skogssdden frsiggtt frra vren. Barnen stlldes fven nu upp i
tv lnga rader med sina sm hackor p axlarne.
Herr Eckerman brjade att kommendera, ett steg i
sender framt. Eva satt litet afsides p en kullfallen
trdstam. I brjan fljde hon deras arbete med intresse, men snart brjade hon drmma. Det kom en
fr underlig stillhet och ro fver henne. Kunde det
vara den der kraftiga rsten, hvilken hon d och d
hrde, som fven nu verkade strkande p henne?
Hvad behfde man bry sig om hela vrlden, nr man
137
som hon fick krypa uiulan i ensamheten, ha sin verksamhet, sin uppgift lngt frn alla mnniskor. Hvarfbr begra mer? Men det var icke alltid, hon knde
sig s trygg som nu. Hon lutade sig bakt mot en
stor sten och blundade. En och annan svag flgt for
fver hennes ansigte. Hon fverlemnade sig med en
knsla af lycka t behaget att hra de der korta kommandoorden n nra, n lngre bort, efter som han
gick fram utefter raderna. Hon tyckte, att hon skulle
kunna glmma all sorg och oro och somna trygg, om
han vakade. Ack, hon var draktig med alla dessa
drmmar och tankar, som kommo i tid och otid.
Hon visste icke hur lnge hon setat der, nr hon
vcktes af herr Eckermans utrop: Nu r det giordt^
frken Wall. Nu kunna vi ge de hr ungdomarne permission. Tack, gossar, ni ha varit riktigt snlla, tillade
han. Nsta vr tnker jag att ni sr skog kring edra
stugor litet hvar, det skall ni se blir trefligt. Jag skall
komma och se efter hvem som lyckats bst, det kan
ni lita p. Se hr ska ni f fr besvret. Han tog
upp sin brs och gaf dem hvar sin tioring. Nu fr
ni g.
Han kom och slog sig ned bredvid Eva. Men
pojkarne kunde icke knna sig beltna, frr n de tackat ordentligt. De kommo fram till dem, gjorde sina
tlpiga ' bugningar och togo dem i hand, honom frst
och sedan henne. Eva var litet generad. Hon reste
sig upp och ville g p samma gng, men han sade
smleende: Vill ni inte tillta mig att hvila ett gonblick, det r ju s vackert hr, och fr att icke synas
tiUgjord och konventionell satte hon sig igen.
138
Men nr gossarne, lemnat dem, var hon nd en
smula besvrad att sitta der med en ung man p en
trdstam midt i skogen. Om ngon kom vgen fram?
Hvad skulle man tnka?
Det hade med ens blifvit s tyst efter det fregende stojet och kommenderandet. Herr Eckerman
var varm, tog af sig halmhatten, som han torkade inuti
kanten med sin nsduk, och tycktes helt och hllet
ogenerad.
Kommer ni ihg hvad ni frgade mig om sist vi
trffades, sade han slutligen. Jag har tnkt p det
mnga gnger sedan.
Det har jag ocks gjort, sade Eva allvarsamt,
men det r kanske inte skl att tala om det nu.
Ni har frlorat intresset fr saken, sade han
litet kyligt. Om s r, s frlt att jag hntydde p
det. Men jag har tnkt, att om jag skulle trffa er
en gng till i lifvet, s skulle jag bra gerna vilja tala
litet ordentligt med er.
Eva smlog. Sdana der saker mste komma
s der som de gjorde d och alldeles fverrumpla en
omjliga att terhlla icke genom ett beslut att
tala om dera.
Ni har kanske rtt, men det r skada. Det r
s sllan man kan tala med en mnniska, och efter
vi nu en gng brutit isen, s tycker jag, vi grna kunde
fortstta.
Om ngon skulle nska det, s vore det vl jag,
sade Eva. Jag som gr hr i veckotal utan ngon
enda bildad varelse att meddela mig med. Och i en
s hr stor ensamhet kommer det s mnga tankar.
139
Men ni lser vl en hel hop, sade herr Eckermann, i det han med en pennknif, som han tagit upp
ur fickan, toppade sin cigarr.
h ja, visst lser jag, men ni frstr, det r inte
s ltt att f hcker hr ute p landet. Jag frsker
naturligtvis att ngot flja med min tid i alla fall.
Genom tidningar, sade han.
Ja, och en och annan tidskrift, som jag lnar af
en bokhllare vid Stenhamra. Men det r just inte
alltid s vederkvickande saker man fr fatt i. Hrom
dagen lste jag ett referat frn ett kvinnomte

herr Eckerman, det r besynnerligt alltsammans.
S der ja, sade han p sitt godmodiga stt^
medan han tnde cigarren, nu ro vi ndthgen p
vg till ett samtal. Han kastade bort stickan och
trampade p den. Hvad r det nu d, som r besynnerligt?
Kan ni sga mig, sade hon, hur det kommer
till att man nu vill resonera bort oddlighetsbegreppet?
r det ngon vinst med det?
Han reste sig upp och hon gjorde s med; de
brjade sakta g vgen genom skogen. Han teg ngra
gonblick.
Jo, det skall jag sga er, sade han och stannade
hastigt framfr henne. Hon sg att han var s djupt
intresserad af svaret, att han nstan glmde att det
var hon som frgade. Det kommer sig af att man
vill undvika ansvarsskyldigheten. I allt det der Ugger
i bottnen erknnandet af skuld.
Men> , fortsatte Eva, >'det lter bra delt det der,
som somliga pst, att man kan lefva och d bara p
140
den frhoppningen, att de ider man frfktat skola
bra frukt fr andra generationer och skaffa dem ett
bttre lif p jorden. Det r ju bra osjlfviskt.
Han smlog ter p sitt godmodiga stt.
Vet ni, uppriktigt sagdt, s r jag ingen vn af
det osjlfviska i sdana saker. Sjlf r en ganska
vigtig faktor, nr det gller vara eller icke vara.
Han gick ter ngra gonblick tyst Solskenet fll
i lnga strimmor in mellan trdens stammar och fver
den barrbestrdda vgen, der myrorna ifrigt krpo fram
och ter. D och d prasslade det till mellan kvistar
och torra lf, mellan ormbunkar och snr med rda
lysande svampar.
Ider, brjade han ter, ja visst, ja. Visst
behfs det mnniskor som kmpa fr ider, det nekar
ingen. Men om iderna gripa oss, s att de uppsluka
den der syndabocken sjlf, personligheten, d bli de en
vagga fr fanatismen. Och antag nu att man kunde
lefva och d p den hopplsa tron, att iderna skulle
blifva till gagn fr en hop mnniskor, som jag aldrig
har sett, ocks bara fr en frsvinnande kort tid, s
hur mnga kmpa fr ider? En handfiiU mnniskor!
Hvad skola vi d ge t millionerna, som kmpa fr
att uppehlla lifvet och nd behfva ngot andligt att
lefva och d p? Kan ni sga mig det? Och fr

frigt, hjlpa vl iderna mot nden och sorgen? Nej,
tro mig, tillade han smleende, han har nog rtt
som sger: 'det ges ingen filosofi emot tandvrk'.
Men, sade Eva, det lter nd s vackert.
Ja, det kanhnda det, men det r fr opraktiskt
fr mig. Nr skulle mnskligheten d ndtligen bli
141
frdig med sina ider? Och nr det vore frdigt
hvad vore det d? Nej, nej, det duger inte med allt
det der, s lnge det inte finns ngon, som kan skaffa
bort dden. Medan den finnes kvar, kan man inte
tnka p ngon tillfyllestgrande lycka for mnskligheten. Och allvarsamt taladt jag har sett mycket
som gjort mig glad, rent af frtjusat mig, men jag
har aldrig sett ngot, som djupt taget tillfredsstllt
mig.:
De gingo tysta genom vredet, som han vek ned
fr henne. Jas, ni gr och funderar p s allvarsamma saker, sade han, sedan han lagt hanken fver
grdesgrdsstren igen och kommit upp bredvid henne.
Det r nstan for allvarsamt fr en ung flicka. Ni
skulle ju vara munter och glad. Det r er frsta
skyldighet.
Det r jag ocks fr det mesta, men
Men
Men man kan ju inte lta bli att tnka.
Och d gr ni och oroar er fr sdana der lifsfrgor, sade han vnligt.
Ja visst, sade hon med ett leende, som egentligen var ganska allvarsamt. Jag kan inte vara lugn,
jag och det r inte alltid lifsfrgor som oroa mig,
utan raka motsatsen ddsfrgor. S till exempel
just det ni nyss sade! Dden finns i vrlden, och jag
r rdd fr dden.
r ni? Ja det r jag med.
Ni, som ser s trygg ut. r det mjligt?
Jag tror, att jag kan pst, att jag inte r feg
jag skulle inte dra mig undan fr en ddsfara, men
142
dden, den kan jag nd inte betrakta med fullkomligt lugn.:
De tego ngra gonblick.

Den r fr allvarsam fr det, tillade han.
>Ja, och s lskar jag lifvet s mycket. Det r
frfrligt, men det r s, sade Eva.
Det r visst inte frfrligt. Inte alls. Vi r o
inte frgngelsens och ddens mnniskor, utan vi ro
lifvets. Det r just fr det att lifvet r s intensivt i
oss, som vi inte kunna betrakta dden utan rysning.
Men det r ju bara en synvilla. Den ser ut som frstrelse, nr den i sjlfva verket r ngot helt annat
Om ni visste hvad ni trstar mig.
Gr jag? Det skulle gldja mig innerligt. Men
det r ju inte underligt att ni gr och dystrar till hr
i ensamheten. Nr jag tnker p hur ni har det, s
begriper jag inte hur ni str ut hr.
Jag har mitt arbete, och det r en god hjlp.
Vet ni, sade han med en tvr vndning p samtalet, hvad som bekymrar mig? Ja, det r litet frargligt att sga det, men efter vi nu g s hr p tu
man hand ...
j Ja visst, sade Eva smleende, man kan ju vara
litet uppriktigare hrinne i djupaste bondlandet.
Jo, det r, sade han, att jag r s uppbrusande,
s argsint rent ut sagdt.
Hftighet, sade Eva, r ett fel, som jag har
lttast att frdraga. Med ens pminnande sig det
opassande i att stta sig sjlf i frening med hans fel,
tillade hon hastigt och rodnande: det beror ju mest
p, om ni snart ngrar det.
143
Nej, det beror inte mest p det. Ser ni, nr en
sdan hr grobian som jag blir rasande, s blir han
ltt brutal. Det beror p den fegheten att inte kunna
beherrska sig, utan rent af njuta af att f brusa ut.
ngra sig, sger ni, ja, det r just det mkliga att
jag ngrar mig och brinner af begr att gra det
godt igen, och nd gr jag och skms fr att erknna min fverilning. Det r ngot omanligt i det
allt sammans, och nd kan jag beherrska mig i aiidra
afseenden.
De gingo tysta ngra sekunder. Nu vet jag h varp
det beror, sade Eva pltsligt. Det beror p, om er
vrede r orttvis. En orimlig och smaktig vrede r
s frnedrande.
Han svarade icke. Gngstigen blef s smal, att

de icke lngre kunde g i bredd. Han gick fre henne,
till dess de kommo upp p landsvgen. D vnde
han sig hastigt om, och hon sg att hans ansigte var
mycket allvarsamt. Tack skall ni ha, sade han.
Jag skall fundera p saken. En orimlig vrede r verkligen frnedrande, det har ni rtt i.
Se s vackert aftonsolen lyser p trden derborta, sade Eva fr att afbryta samtalet. S granna
frgerna ro. Hr r en hrlig natur, medge det.
De stannade bda midt p landsvgen.
Visst medger jag det. Men nu skall ni ocks
medge, att vi ha haft bra roligt i eftermiddag. Att g
s hr och prata uppriktigt och frtroligt om allt
mjligt som man knner och tnker, det r en riktig
njutning. Det r nra p det roligaste man kan ha i
lifvet
144
Hon svarade icke utan brjade att sakta g framt,
under det hon d och d bjde sig ned och plockade
ett str vid vgkanten. Ett par mnader eftert begrep han, att den promenaden verkligen varit en af
de lyckligaste stunder en mnniska fr i lifvet. D
frstod han hvarfr, och att han varit bra dum och
naiv som sagt det, men nu fverlemnade han sig blott
oreflekteradt och intensivt t knslan af vlbefinnande
och trefnad.
Nr de hunnit fram till skolhuset satte de sig ned
p bnken invid vggen. Det var en stor sluttande
grd med grs, som var afntt och tilltrampadt efter
barnens lekar. Framfr var utsigten alldaglig, med
huset som innehll ved- och matbod till venster.
Men t hger gick sluttningen ned t sjn, och der
visade sig en frtjusande tafla med lummiga strnder
och rda bondgrdar p hjderna.
Jag kan nnu inte riktigt finna mig i att ni r
den ni r, sade herr Eckerman. Det frefaller mig
nstan som en saga. Jag undrar, om ni passar fr er
stllning.
Vet ni, det der r nstan litet srande.
Ni mste urskta mig, men nr jag ser p den
hr grden och tnker att ni bor hr inne, s tycker
jag att ni r allt fr elegant fr platsen.
Det kommer sig af att jag genom min Stockholmsresa sattes i tillflle att gra mina vruppkp der.
Det beror p snitten fven p det enklaste.
Anser ni mig s ytUg, att jag dmmer efter en

modern hatt, sade han. Det vntade jag mig inte.
Nej, frken Wall, ni har ngot elegant i hela ert
145
vsen ja i s hg grad, att det nstan gr mig
ledsen.
Eva kunde icke begripa hur det kom sig, men
som en blixtlik frnimmelse knde hon som om baron
Sixten setat bredvid henne. Hon sg hans smidiga
vxt, hrde hans lga rst, med ord och uttryck som
alltid inneburo ngot mer n hvad de bokstafligt sade.
Hon erfor i minnet behaget af dessa ltta vndningar,
denna ledighet i sttet, denna finhet i uppfattning och
framstllning som utmrkte honom, och hon frstod
att hon hade en sympati med honom, som kanske
hade sin grund i den egenskap herr Eckerman anmrkte, hennes medfdda elegans. Dessa tankar anade
icke den som i verkligheten satt bredvid henne och
som var s naturlig och rttfram, som tog allting s
enkelt, som ville se s klart och praktiskt och som
saknade den fina bouquet, som hade ngot lockande
for henne.
Har ni inte ngon tillstymmelse till trdgrd
hr? frgade han.
Man kan inte ha ngot i den vgen hr vid barnens lekplats, och dessutom har jag haft nog arbete
med att f platsen afrjd efter byggnaden, men t
ster har jag lyckats f en liten rabatt, fastn jorden
r mager.
De gingo tillsammans frbi husets gafvel. Der var
en smal uppgrfd list p andra sidan utanfr Evas
fnster. Der blomstrade ngra astrar och hstlfkojor.
N, hur finner ni den? frgade hon, d hon
sg, hur han betraktade blommorna utan att sga
ett ord.
Kerfitedt, Eva. 10
146
Jag finner den rrande, sade han, i det han
vnde sig om och gick tillbaka igen/
Eva knde sig nstan som en skolflicka, som ftt
baklexa; hon visste hur mycken mda och vrd det
kostat henne att draga upp dessa blommor i den magra

jorden. Henne hade hvarenda uppspirande planta gjort
gldje, och nu tyckte den der herrn att resultatet var
s obetydligt, att det frundrade honom att hon kunnat
ha gldje af s litet. Usch, hon ville aldrig se p sina
blommor mer. Hon tyckte att hon nu fr frsta gngen verkligen blef en stackars folkskolelrarinna, som
egentligen icke hade ngonting att frjda sig t i
lifvet Men hon behfde icke hans medlidande. Nej,
visst icke.
Derfr gjorde hon inga invndningar, nr herr
Eckerman reste sig fr att g. Det lg en viss kyla i
hennes stt, d hon sade honom farvl. Han betraktade
henne med en forskande blick.
Jag vet inte nr jag kan komma hit till trakten
hrnst, frken Wall, sade han, men om jag kommer,
fr jag d gra er ett besk?
Om det lmpar sig fr edra groml, s r ni
vlkommen, sade Eva kallt.
Han sg besviken och ledsen ut, och Evas samvete
slog henne, men d var det fr sent; han hade redan
hunnit ett stycke p vgen till Vikhyttan. Hur grna
hade hon icke bedt honom komma in och sjunga, hvilken angenm afton skulle de icke kunnat hafva, om
hon icke varit dum och hgfrdig, och om icke baron
Sixten varit, baron Sixten, som hon icke hrt ett ord
147
om p s lng tid, och som kom s der mal lapropos
i hennes tankar.
Hon gick ner t sjn och satte sig invid stranden
p kanten af en skottkrra, som Jonas lemuat kvar
dernere. Hon kastade p mf sm stenar i vattnet
och sg p hur de gjorde litet vsen af sig i frstone,
tta, hga ringar, som smningom vidgade sig, blefvo
strre och strre och till slut alldeles frsvunne i en
jmn och klar yta.
Ack, hvad r det vrdt att brka, tnkte hon,
s gr det nd utplnas och frsvinna.
Hon gick upp mot huset igen. Ingen skulle sakna
henne nej, ingen.
Johanna, sade hon pltsligt, tycker du att jag
r mycket hgfrdig?
Gumman sg frvnad upp. Skulle inte den der
herrn duga han d? sade hon.
Fy, Johanna, inte tnker jag p honom. Jag fr-
gar dig nd hur tycker du?

Inte kan jag skylla frken fr att vara hg emot
mig, inte.
3 Jag tror du r listig Johanna, sade Eva skrattande. Du vill inte ut med hvad du tnker.
Hgfrden r nog det slugaste otyg som finns,
sade Johanna, och det lr ingen ha reda p mer n
vi sjlfva. Dermed tog Johanna karafinen af brickan
och gick ut.
Eva stllde sig vid fnstret. Arbeta, bereda sig
nej hon kunde det icke. Med ofriden och misstmningen kom den gamla plgan fram igen. Det der som
satt innerst och vrkte som ett samvetskval. Hon hade
148
sluppit 'det s lnge. Hvarfr skulle han komma och
' framkalla det p nytt. Ty nr hon blef stygg och
hgfrdig p ett stt, s kom ocks det fram.
Det som hon alltid skt undan nr det visade sig
i ngon vr af hennes inre. Det satt ju alltid och lurade, det der krafvet p att hon borde lska.
Eller om icke lska s tminstone forlta.
Men var det rttvist? Hon som mste bra ett
lifslngt lidande, hon som mste g i en bestndig
fruktan. Hade hon icke rtt att afsky, frakta, hata?
Var det icke rtt att hata det usla, att dra sig undan
synen och berringen med det, ja, sjlfva minnet af
det? O, detta minne, om hon bara kunde utplna det.
Denna skrck, om hon kunde fvervinna den.
Ja hvad hon hatade, hvad hon afskydde!
Lifvet var det ngot att tacka fr? Att g i en
sdan bestndig ynda. Der skulle icke finnas en, som
icke skulle vnda sig ifrn henne.
Johanna kom in med friskt vatten i karafinen. Eva
vnde sig icke om. Det kunde vl komma den stund,
d sjlfva Johanna skulle anse sig hg emot henne.
Sir frken, sade gumman, det finns bara en som
riktigt kan si, hvad som r hgt eller lgt hr i vrlden, och det r den som kom till de frtappade. Det
r min tro.
S der ja skulle sdana nu ocks ha ett srskildt monopol p skonsamhet, dessa som frstrt sitt
eget lif och frbittrat andras, medan hon, som kmpade
och stred, som lskade sanning och renhet o,
det var icke att uthrda. Hon missunnade dem det
149
skulle de lefva s och ha betalt till, barmhertighet
och krlek p kpet.
Nr Eva morgonen derp mtte sina skolbarn, erfor hon p nytt samma innerliga mhet fr dem, som
hon knde efter hvarje het kamp. Hennes undervisning blef frisk och glad, hon snappade girigt upp hvarje
liflig och intresserad blick, och under rasten tog hon
sig fr att leka med dem.
P eftermiddagen reste prosten frbi och hmtade
henne med sig till prestgrden. Frken fr lof att
komma och stlla litet till rtta, sade han. Inte vet
jag, hvad det kommer t fruntimmerna derhemma.
Selma Asp gr och ser ut som olyckan sjlf; hon pstr att hon har tandvrk, och Mina r missnjd, fr
tt sysslorna sktas s dligt. Liden knna vi ju till,
hon gr det minsann inte gladare. Det r riktigt otrefligt, det skall jag sga rent ut. Jag for bort tidigt i
morse, och jag riktigt grufvar mig fr att komma hem
igen.
Men se, nr de krde upp p grden, kom Selma
nedspringande fr att knppa upp fotsacken. Hennes
ansigte strlade af lycka.
S der, har det blifvit omslag i vderleken, medan jag varit borta, sade prosten beltet, n, det var
d inte fr tidigt.
Prostinnan har gtt in i kabinettet fr att ta sig
en liten lur fre kaffet, sade Selma. Kom ner med
mig, hviskade hon till Eva, jag str nere i brygghuset och blnar kambricken.
N, hvad har nu hndt, sade Eva, s snart de
hade stora byggningen bakom sig.
150
o
Ah, jag har bara varit s dum en lng tid,
sade Selma.
Odrglig, sade Eva, det erknnes grna.
Ja, jag begriper inte
Hur du kunde missknna honom s grymt N,
hur gick det till att frsonas?
Det var bara i gr afton

Efter klockan nio
Hur vet du det?
Jag anar n efter klockan nio?
Jag var ute i vreten fr att dra ihop blekvfven jag var ju tvungen att g frbi boden
Naturligtvis och sedan?
Ja, jag satt nedhukad och drog t mig vfven,
och d var det ngon som lade hnderna fver gonen
p mig och bad mig gissa.
Det var att afsluta din lnga sorgeperiod p ett
ltt och skmtsamt stt.
Han r nu s full af spektakel. Och nu vill han,
att vi ska frlofva oss rigtigt. Och han har hopp om att
f kpa lokalen; han har tv tusen hopsparda kontant.
N, men du var vl duktigt ond p honom fr
hela den hr lnga tiden, som du ftt g och grta?
Ack, kra Eva, hvad var det vrdt att ltsas om
det eftert, nr det var bra igen. Det r bst att lta
udda vara jmt. Karlar tycka minsann inte om, att
man brkar om smsaker, sade Selma och vred ifrigt
vattnet ur de rena klderna.
Men se, fortsatte hon, nu r jag alldeles tvungen att tala om det fr prostinnan, och det fr du lof
att hjlpa mig med.
151
D g vi genast, innan hon hinner ut ur kabinettet, sade Eva, o, det skall bli roligt.
Prostinnan mottog underrttelsen, litet yrvaken efter
sin middagslur. Jas, det var tandvrken, sade hon
torrt.
Vi tnkte att kunna f gifta oss i vr, stammade Selma, fr mig kunde det ju grna f drja ^
men John
Och det var syklumpen, sade prostinnan lakoniskt. Ja, ja, kom nu ut i salen och drick kaffe, s
f vi vl talas vid om saken. Nog m du tro, att jag
deltar i din lycka, hr gspade prostinnan eftertryckligt, men ni kom och fverrumplade mig, tillade hon
skrattande. Det r inte alla stunder p dagen, man
r fallen fr krleksaffrer. Du har vl kaffet i ord-
ning, kra Selma?
Vintern hade skridit fram temligen enformigt. Det

var endast vid jultiden, som de vanliga bjudningarne
stadkommo litet omvxling och litet ttare sllskapslif bland ortens herrskaper. Ett sldparti, tillstldt af
ungherrar frn flera angrnsande frsamlingar, hade
genom sin ovanlighet gjort en slags epok och lt eftert
mycket tala om sig. Ngra af herrarne stannade ett
par dagar kvar i prostgrden. Det var ett par glada
dagar med promenader i det vackra vintervdret, musik om aftnarne, den ena dagen en skridskotur och den
andra en klkbackskning. Eva kom hem alldeles yr
i hufvudet af s mycket nje. Hon beskref det allt
sammans utfrligt fr Johanna, men om honom, som
152
krde fr henne sade hon icke ett ord. Och Johanna
frgade heller ingenting.
Nu var det vr igen och examensdagen var inne.
Kring skolhusets port virade sig festoner af friskt hjrklf, grden var sopad och hgtidlig, p katedern stodo
vaser med lf och syrener. Barnen stodo i grupper
utanfr, flickorna i nysydda homuUskldningar med
kjolar, som sttte i marken, gossarne i hemvfda ylleklder; en och annan hade ftt nja sig med att f
rockens och byxornas bristflligheter fverskylda med
lappar, som p ett mrktbart stt i frgen skilde sig frn
det urblekta tyget, alla hade de rena skjortkragar, alla
voro de sptvttade, s att de skeno helt blanka om
nsan, alla voro de tttklippta i hret. Smningom
brjade grden och bnkarne i skolsalen att fyllas med
fder och mdrar, det var ngonting med den hr
frken, s att gammalt folk kunde ha riktigt njsamt
af att hra p henne, utlt sig fjrdingsman, som visserligen inte hade ngra barn der, men som ifrade fr
upplysning i allmnhet.
Ett, tu, tre lyste det till vid vgkrket; det var
prostens vagn med de nya glnsande seltygen, som
skeno i solen; pojkarne glmde i blinken hela examensvrdigheten och strtade hals fverhufvud bort till grinden nedanfr backen, somliga till mammornas fasa
slngande sig fver grdesgrden fr att taga ginvgen
och komma frst.
Nr vagnen krde upp p grden, befanns det att
den innehll hela familjen och dertill en mngd mystiska
korgar, hvilka buros in i kket, som redan var fuUproppadt med bondgummor, hvilka hade aflemnat sina
153
sm men vlmenta gfvor, en mark smr, ett hlft tjog
gg, en bit af en honungskaka eller en skrdd bulle.
Nmdemans-mors kaffepanna, for tillfllet lnad, stod
p spiseln, och der dracks f\rer lag bde med dopp
till och p bit.
S snart prosten stigit inom drren, ringde skolklockan, och alla barnen strtade in till sina platser i
salen. Under ngra sekunder hrdes endast ett forvirradt sorl af skrapande med ftter, slende i pulpetklaffar, knuffande, utrop, hostningar och snytningar, till
dess lrarinnan hunnit upp p katedern och ringt i
sin lilla klocka, d i ett gonblick allt blef tyst. Examen brjade efter en kort bn. Det trtta uttryck, som
brjan legat fver Evas drag, gaf smningorii vika,
hennes, kinder fingo frg, hennes gon brjade att strla,
med lust och ifver gjorde hon sina frgor, utvecklade
hon sina mnen och lyckades icke blott att f kloka
och korrekta svar, utan ocks att intressera hrarne,
s att en gumma eftert uttryckte sin beltenhet med
ett: kra hjrtandes frken, att det finnes s mycket
till, som en inte har ngon kunskap om och inte frgar efter, det kunde jag d aldrig tnka. En kan just
skmmas fr ungarne, nr en hr, hur knepigt di kan
rkna ut s konstiga saker, som en inte skulle f i sin
fattiga skalle, om en hll p ett helt r.
Under det att Eva som bst var i farten med
bibliska historien, krde en trilla upp p grden. Det
var gamle baron p kersholm och herr Eckerman.
Eva hade svrt att behrska sin rst, och blodet, som
i mrka skyar steg upp i hennes ansigte, fick hon alls
icke styr p. Lyckligtvis drogo sig de ankommande
154
helt och hllet uppmrksamheten, och det lilla huller,
som uppkom genom att skaflfa stolar, hnga upp fverrockar och sdant, hjlpte Eva att fvervinna den frsta
frvirringen, s att hon ganska lugnt kunde gra sin
frga: kan du sga mig, Anna i Gran vik, hur det kom
till, att Gud skapade mnniskan allra sist, hvarp en
liten ts med tindrande gon reste sig upp och ropade
klart och ifrigt, fr det att hon var lickst.
Det glimtade till ett litet leende i Evas gon, och
hennes blick mtte herr Eckermans. Hon hade icke
sett honom p fem mnader, och hon visste icke att
han var p trakten. Men ,nu skulle han tminstone f
se hvad hon dugde till, nu skulle hon med ens plna
ut intrycket af den rosefrgade sidenkldningen, de rda
kameliorna och det der eleganta, som gjorde honom
ledsen. Hon slog sig in p geografien. Hon och barnen reste hrs och tvrs genom- landet, och fverallt
voro de hemmastadda. Naturen knde de, samfrdsmedlen och industrien, det var ett lif och en lust. Der-
efter kom aritmetiken. Hon stod der med kritstycket

vid den svarta taflan, som en general framfr sin arm,
hon ritade och hon strk ut, och undan gick det med
exempel ur deras eget lif, n voro de rika och n voro
de fattiga, n skulle det vxlas och n skulle det sknkas bort, i trettiotv delar och tjog och liter och meter, det regnade frgor och det haglade svar, s att
bondgubbarne suto der alldeles hpna. Det var ocks
Evas bravurmne.
Det var icke utan, att prosten var rrd, nr han
hll talet och att han sedan med en liten skrpa hviskade till sin fru: Hvad var det jag sa', Mina? Jag
155
tror allt att elementarlroverket har haft sin nytta
med sig.
Men prostinnan gick fram och tog Eva i famn.
>Det r inte underligt att du blifvit blek och mager,
mitt sta barn, sade hon, hur du har kunnat plugga
i dem s mycket, det begriper jag inte.
Och baronen tackade och sade att han var glad
t att ha byggt skolhuset en sdan undervisning
o. s. v.
Och s brjade folket smningom att troppa af.
Baronen satt redan i trillan. N, hur gr det, herr
Eckermann? ropade han.
Men herr Eckerman erinrade sig, att han hade ett
rende, en liten ouppgjord affr nere i byn, och prosten
tyckte att herr Eckerman kunde stanna och ta middag med dem. Mina hade litet smtt med sig fr en
middag i det grna.
N, ja, sade baronen, medan hstarne otligt
skrapade i marken, lycka till d med er resa, herr
Eckerman, laga att ni fr tag i ngra prktiga frsorter,
fiom tla vrt klimat. Farvl, herr prost, glm inte
bort oss. Kr, Lundqvist.
Skall herr Eckerman resa ut? sade prosten, medan de bda vnde om int huset.
Ja, jag skall resa till Ungern p frutstllningen
der. Det hr r bara en liten afstickare jag gjorde fr
att se om en nyodling p Akersholm. Baronen mnade sig hit p examen och bjd mig med.
Hur lnge blir ni borta?
Det kommer vl att dra om ett par mnader.
Och nr reser ni?
156
Allra senast i fvermorgon, och d med frsta
tget. Jag skall sammantrflfa med min reskamrat
professor W. i Eslf Jag lemnade mina reseffekter
vid stationen.
Vill ni inte helsa p oss i morgon d?
Jag kan inte sga bestmdt, sade herr Eckerman med litet osker rst, jag tnker ta in hos min
gamle vrd Anders Olson i Vikhyttan.
Gr som ni vill, sade prosten med ett litet menande leende. Han klappade herr Eckerman p axeln,
innan han ppnade drren. Lycka till, min unge vn,
sade han.
Tack, sade herr Eckerman mycket allvarsamt.
Men ute i kket huserade som bst prostinnan, Johanna och Selma Asp. Potatis skulle kokas och kalfsteken vrmas, smr krusas och brd skras. Malla
och Fanny kltade oafbrutet p att f ngot att gra
Slutligen miste prostinnan tlamodet. Om ni nu ville
lemna Johanna och mig i fred, flickor, bde stora och
sm, sade hon, s kunde vi d ndtligen f middagen frdig. Ge er af ut och duka allesammans, jag
svarar fr maten; ni har allt hvad ni behfver i strsta
vagnsldan.
D lyfta vi bordet ut under hngbjrkarne,
sade Eva.
Nmdeman var kvarbjuden, och herrarne sutto p
bron och sprakade om en sjsnkning, men nr flickorna
kommo med bordet, reste sig herr Eckerman fr att
hjlpa dem. Det blef ett bestyr. Platsen var icke planerad fr sdana tillfllen. Det var att hugga sm
klossar fr att f bordet att st jmt p den sluttande
157
marken. Och s sprungo de naturligtvis alla fem till
vedboden for att skaffa yxa och virke. Och medan
flickorna lgo p kn framfr vagnsldan och refvo
bland duktyg, knifvar och porslin, s hviskade Selma:
nog kan man begripa hvad som kommer att ske hr
i dag, men Eva sprang upp med en strng blick och
brjade lgga ut skedarne. Fanny och Malla hade gett
dukningen p bten, nr de fingo fatt i Jonas; de fljde
honom i stllet ner till sjn, der han skulle hmta upp
vatten t hstarne. Och Johanna kom med ett rykande
potatisfat bakvgen frn kket, och prostinnan kom
efter rd och varm med steken, och fver alltsammans
sken och gassade solen, flktade vrvinden, vajade hngbjrkarnes lnga, mjuka grenar.
Nu ska' vi vl dricka fr frken Eva, sade prosten, nr vinet kom fram till deserten. Fr en med
heder slutad termin.
Jag har tre veckors syskola kvar, innan jag blir
fri, sade Eva. Jag kanske reder mig smre med
den.
Sedan kan du grna komma till oss under lofvet.
Du kan hjlpa mig hlla styr p flickorna, medan Liden r borta, sade prostinnan.
Ja, gr det! ropade Fanny och Malla fver hvarandra. Vi ska hjlpa mamma att hlla styr p tant.
Och s kan Selma behfva litet rd med ett och
annat till brllopet, tillade prostinnan.
Efter maten sutto herrarne p bron och rkte, medan fruntimmerna stodo utanfr kksfarstun och torkade porslin och packade ned i korgarne igen, tills
kaffet var frdigt. Han kan inte ta sina gon ifrn
158
dig, hviskade Selma. Det r tusen gnger vrre nu,
n i vintras de der dagarne efter sldpartiet.
Om du ville vara tyst, sade Eva. Du vet inte
hvad jag lider.
Hvem i vrlden kan frst sig p dig. Kan man
begra bttre n du fr?
Selma, jag uthrdar inte om du inte r tyst,
s gr jag hrifrn.
S smningom brjade skuggorna falla lnga, det
skred fram emot aftonen, och prosten sade till om frsttning.
Det hr har varit en riktigt treflig dag, sade
han, nr han fr sista gngen bjde sig ned frn fran>stet fr att taga Eva i hand. Det var Minas phitt,
och hon har ibland sina ljusa ider.
S svngde vagnen omkring grden ned fr den
litet knaggliga backen. Kom snart efter, tant, skreko
smflickorna och viftade med sina hvita hattar. Nr
hstarne kommit ut genom grinden p stora landsvgen satte de af i fullt traf. Han och hon stodo kvar
allena.
Men han var icke lika modig och frank som van-
ligt. Det lg ngot fver honom, som nstan grnsade

till frsagdhet. Hennes hjrta bultade s, att hon knde
det upp i tinningarne.
Vill ni sjunga n en gng fr mig Schumans vrsng, innan ni gr? frgade hon. Jag har lngtat
att hra den.
Ja, jag minns att ni tyckte om den, sade han
litet frstrdt. Ni har inte varit glad i dag, frken
Eva, det har jag mycket vl sett
159
Jag skulle tminstone ha velat vara glad, sade
hon med en suck, o, s grna.
Jag skall sjunga er glad nu, sade han med
en rst s mild, att den nstan lockade trar i hennes
gon.
Han sjng den ena sngen efter den andra. Hon
hade aldrig frsttt, att han sjng s bedrande.
Vill ni inte sjunga Lindblads vackra: Jag vill
vagga mitt hjrta till ro, sade hon sakta.
Nej, sade han, vallmodoft passar inte fr mig.
Mitt hjrta slr starkt eller ocks , han hll upp.
Brister det, sade hon med ett svagt leende.
Nej stannar det, sade han.
Hon ryste till, och han tog en annan sng.
Fr hvar gng han freslog, att de skulle g ut,
svarade hon liksom med frskrckelse: Ack nej, sluta
inte n. Men ndtligen nr klockan slog nio frstod
hon, att hon icke kunde uppskjuta det lngre. Hon
mste g igenom det.
Vill ni inte nd g ut litet nu? frgade han.
Jo, svarade hon tonlst.
Hon tog sin hatt frn kroken i farstun. Hon sg
Johanna lngt nere p vgen med mjlkflaskan. Frn
vedboden hrdes ett jmt, taktmessigt knackande; det
var Jonas, som hll p att laga en rfsa.
Hur kommer det till, frken Eva, att ni inte r
glad i afton? Bjuda till hur jag vill, s ser ni nd
ledsen ut, sade han.
De gingo lngsamt bredvid hvarandra utfr backen,
som ledde till sjn.
160
Jag vet inte hur det kommer sig. Kanske att
luften r tung.
Men jag vill ha er glad, och jag r en envis best,
m ni tro.
Envisheten brukar vara slgt med inskrnktheten >s
sade hon och bjd till att smle.
Nej, den der pilen tog inte, frken Eva. Envisheten beror ju p, att man r fast fvertygad om att
man har rtt.
Men nr man ser saker frn mnga sidor, s
brjar man p att tvifla man blir osker om hvad
som r rtt.
Blir man? Det har jag inte mrkt Om ni sger att det finns saker, som man inte forstr, d ger
jag med mig. Men nr jag frstr en sak, d vet jag
ocks hvad jag tycker, och d kan jag hlla p den.
Fr min del vet jag ingenting olidligare, n det der
pratet i vdret om ting, som man inte begriper.
Kanske att man lr sig begripa dem, under det
man pratar.
Jag menar inte ordentliga samtal utan jag
menar det der skrflandet, som genast r fullfrdigt
med en sigt. Det fr man minsann nog af i kamratlifvet.
Men kamratlifvet r ju s nyttigt, psts det
Ja, det r nu ocks en sats, som jag inte tror
mer n till hlften. Umgnget med mnniskor af alla
klasser och alla ldrar, det r nyttigt, men ett litet
kotteri, der den ene imiterar den andre, det r inte en
skola fr att utbilda karaktrer.
Hon knde sig s trygg, der hon gick bredvid
161
honom. De hade nu kommit ned till bryggan. Sjn
lg alldeles stilla med sina uddiga strnder, som lngst
bort voro hljda i en ltt dimma. Det var s tyst, att
de hrde sina egna rster med stor tydlighet Borta
frn byn ljd en och annan gng doft skallet af en
hund, en krra knagglade fram p landsvgen oppfver
dem, karlen som satt i den hvisslade en vismelodi,
men snart frsvann hjulens s vl som hvisslingens
ljud int skogen. Himlen var hg och nstan hvitbl,
luften var litet kylig, men fylld af dofter af ungt fuktigt grs och mossa. Han tog upp samtalet efter en
liten stunds tystnad.
Jag begriper inte hur vi kommit in p s hr
torra och allvarsamma saker, sade han. Vill ni inte
ro ut litet? Hon tyckte, att hans rst med ens brjade bli s innerlig. Vill ni inte komma ned i bten
med mig?
Ack jo, hvad hon ville, men ju frr det blef slut
p det, desto bttre.
Nej, sade hon, vi kunna ju sitta hr ngra
gonblick. Jag fr lof att g upp snart igen.
Ni blef vl inte rdd fr att jag sade, att jag
var envis, sade han litet modstulen.
Ni behfver ju inte kalla det med ett s otrefiigt
namn, sade hon och log matt, sg i stllet att ni r
fast. Sdana omskrifningar ro ju tilltna.
En trast slog pltsligt till en drill helt nra dem.
Det kom med ens fver honom en kraftig knsla af
gldje, en sdan der vrgldje, som r stark nog att
fverviiuia all ting. Icke fr det att han fruktade
Kerftiedty Eva. 11
162
ngra hinder, lngt derifrn, men han knde p frhand den hnryckande segergldjens berusning. Ord
strmmade till hans lppar, knslor stormade i hans
brst, men orden blefvo icke uttalade, han sade bara
med en viss sklfning i rsten: Hr ni hur han lockar?
Ja, sade hon. Det r kanske en mor, som
lockar sina ungar. Lefver er mor? tillade hon hastigt.
Ja, det gr hon lyckligtvis.
Ack, bertta mig ngot om henne*
Om henne n ja frst och frmst vet hon
inte, att ni finns till.
Det r ju alldeles naturligt.
Nej, det r tvrt om ofrsvarligt, och jag har
samvetskval fver det. Men det var s Ijuft att ha er
fr mig sjlf att g och tnka p er, utan att ngon
mnniska visste det. Nr ngonting r mig riktigt
dyrbart, s r jag litet skygg att tala om det fr andra.
Hans rst lt underligt vek.
Nej, n var hon icke stark nog n mste hon

af bryta honom hon hade icke kraft just nu att
lemna honom fr alltid. Om hon bara kunde slippa
sga det hon skulle ju blygas till dds.
Er mor, sade hon med svag rst, har hon haft
ett lyckligt lif?
Det har ju varit omvexlande som de flestas. Hon
hade ett ungdomstycke fr en kusin, som var sjman,
men hur det var, s blef hon gift med 'min far. Han
dog, nr jag var tre r. Nu dk det der tycket upp
igen; alla hennes vnner afrdde henne. Kusinen var
visserligen af en ganska frmgen familj, men bdo
hans far och hans farfar hade varit drinkare, och man
163
trodde sig mrka, att den unge mannen brjade g
samma vg.
Men hon lt inte afrda sig, sade Eva,
Nej, naturligtvis inte, sade han smleende. Stackars mor, det fick hon dyrt betala. Ser ni, jag har
sett p nra hll hur en fr frigt prktig karl gr
under. Han dog slutligen i delirium.
S frfrligt!
Ja, det der att duka under, det r ngot frfrligt, men i en hast afskakande sina minnen, tilllade han smleende, ni m tro, att mor var glad, nr
jag fick den hr platsen. Hon hade allt haft sina
samvetskval, fr att hon fvertaladc mig att lemna studiebanan.
ngi*ar ni det sjlf?
h nej, jag trifs godt, som jag har det. Mor honinbillar sig, att jag skall bli professor p den hr banan
ocks ngon sorts frprofessor. Men det der hr
ju till mdrars svagheter, han skrattade godmodigt.
Ja, sade Eva tonlst, mdrar hoppas s mycket.
Och frukta nnu mera. Hennes egen lifserfarenhet
har gjort henne s spkrdd. Hon har fastnat i fvertygelsen om moralisk rftlighet.
Har hon? sade Eva sakta. P hvad stt tilllrapar hon den fvertygelsen d.
Och det frgar ni, sade han muntert, p mig,
naturligtvis. Hon vill nu grna, att jag skall gifta mig,
men hon blef litet hpen, nr hon hrde, att jag skulle
fara till Ungern. Inte vore det just roligt att f en
utlndska till sonhustru', sade hon, 'men hon m d
164
vara frn hvilket land som hlst, bara hon har hederliga frldrar, det r det enda jag fordrar.
Och det lofvade ni?
Ja, sade han smleende, det kunde jag ju tryggt
lofva. Ni kan vl inte tro mig om att bli frlskad i
ngon ngon mindre
Nej, naturligtvis inte, afbrt honom Eva.
Dessutom, tillade han med lgre rst, och Eva
sg en hastig skiftning p hans bruna kind, dessutom
visste jag ju hvart min hg lg, och den r nu sdan,
att nr den en gng fallit p ngot, s vnder den
aldrig tillbaka.
Hans kraftiga lugna rst darrade en smula, han
bjde sig litet emot henne och lade armen p rcket
bakom hennes rygg.
Men hon kunde ej 'slppa sin egen tankegng.
Man fr ju inte undra p, att er mor har den
der sigten, sade hon, om den n r gi*ym, s har
hon ju ocks ftt den genom en grym erfarenhet.
Ja visst, stackars mor. Numera kan man inte
ta ifrn henne den fvertygelsen att af hvete blir hvete,
af hafre blir hafre, och af ogrs blir ogrs.
Och ni delar hennes tankar?
Jag vill inte frneka vissa slgtdrags tillvaro, men
jag r verkligen nog djrf att tro p individens sjlfstndighet. Jag tror p en inre frihet, derfr lider
jag kanske inte s mycket af ett och annat yttre band,
om det s skall vara.
Ni vet inte hvad edra ord gra mig godt, sade
hon. Om ngon hade talat till mig s der fr ffer
r sedan, s hade jag kanske blifvit besparad mycket
165
lidande. Jag hade kanske kommit att tro p mig sjlf,
jag ocks. ,
Ni, sade han med ett underligt uttryck. Ah,
ni! Det lg en s djup och innerlig beundran i hans
ton, att hon ryste, nr hon tnkte p hvad hon mste
sga honom.
Jag r alldeles viss p hvad ni skulle vlja, om
ni stod framfr ett sprsml p rtt och ortt
Det var inte hon. Hon visste att hon just nu stod
infr ett sdant val; hon visste att det rtta hade varit att kasta sig till denne mans brst, som hon lskade
och som lskade henne och beknna sin krlek och
lemna sin historia t honom p nd och ond. Men
hon hade icke dmjukhet nog. Hon kunde det icke.
Hon var stolt, hon kunde icke bertta honom det fasansfulla de, som kastade sin mrka slagskugga fver hela
hennes lif. Hvem vet, om han var frdomsfri nog?
Kanske skulle hon se honom draga sig tillbaka. Nej,
nej, det var omjligt. Hellre d missknnas p ett
annat stt och frlora allt.
Ni r s tyst, sade han mt, har jag p ngot
stt gjort er ledsen?
Jag tnker bara p det der om hvetet och ogrset, sade hon.
Och medan hon lngsamt sade dessa f ord, tnkte
hon p att nu var det slut hon skulle aldrig mer
hra denjia manliga och mma rst, och hon skulle
icke d af det h nej hon var ung och stark
hon skulle nog lefva. All lifvets sorg och all ofrrtt
och bitterhet snrde till hennes strupe och berfvade
heime nstan frmgan att tala.
166
Lt fr allt i vrlden inte det oroa er, sade han
mildt, vi ro inte plantor, lika litet som vi ro djur.
Vi hafva lyckligtvis den formnen att vara mnniskor.
Nu kom med ens talfrmgan tillbaka. Hela hennes lifs harm strmmade p en gng fver henne, hennes lidande, hennes misstro, hennes bitterhet kades
genom den nrvarande stundens kval.
Mnniskor, utbrast hon, i en tid d man predikar p taken, att vi skola inympa djurens lif p
mnskliga frhllanden. I en tid d man inte lngre
blyges fver sin frnedring. O Gud s tung den
r, s br jag hllre skammen.
Han sg p henne med frvning, och d han reste
sig upp, tycktes hela hans kraftiga gestalt vxa framfr henne.
Om ni vill snrja mig, sade han allvarsamt, om
ni i ert stilla sinne ocks har ngra frbehll, Eva, s
tackar jag er fr dera. Se p mig ni jag kan mta
er blick utan fruktan. Jag har kmpat en smula, och

inte s litet heller fr frmnen att verkligen vara en
mnniska, och jag skulle ocks kunna predika p taken,
att fr den, som r modig gr det fr sig att segra.
Hon reste sig upp bredvid honom, hela hennes
ansigte gldde, och hon talade flmtande i sin fversvallande hnfrelse.
Tack, sade hon, tack jag bryr mig inte om
att jag sger er det, eller att klyftan mellan oss blir
nnu vidare om jag nu gjorde hvad jag ville, s,
kastade jag mig ut i vattnet der jag har lefvat nog
jag begr inte mer af lifvet. Jag r s grnslst
lycklig. Tack, tack. Jag har tvifiat s lnge p
167
mig sjlf och alla andra. Ni har rddat mig Gud
vlsigne er. Farvl.
Hon vnde sig om och sprang upp for gngstigen.
Hon visste, att hon var frtviliad, men hon knde det '
icke, hela vrlden var s ltt och Ijuf, s ren och kysk
omkring hemie. Nr hon ntt huset, sg hon sig icke
om, hon stngde hastigt drren bakom sig.
Han satt kvar p bryggan, han fljde henne icke,
men han fylldes af en hftig, berusande knsla af lycka.
Hans tankar, under det han tnde sin cigarr, voro s
intensiva, att de nstan togo talets form. Tnk att jag
haft s pass frnuft att jag kunde gra henne glad
nu fr glad var hon riktigt glad. Och min
r hon, nu och fr alltid. Det var ju dot jag skulle
ha sagt jag frstr inte att vi blefvo s frstndiga,
fast jag tnkte hela tiden p att draga henne intill
mig och kyssa henne, nr han kom dit, var dot som
en het, sjudande strm jagat frn hjrnan och ner till
hjrtat, der blodet liksom klunkade till. Men det r
en dag i morgon ocks. Det r rasande roligt att lefva.
Se s, nu slckte hon ljuset jag fr vl g
d det r vl ingen annan rd. Han gick derifrn, med hurtiga, modiga steg; nr han kom till
vgkrken, som snodde sig in i skogen, vnde han
sig om n en gng ocli sg till baka p skolhuset.
lskarens brinnande, hftiga knslor blandades med
ens med ngot af en faders beskyddande mhet, nr
han sg byggnaden ligga der s enstaka och tyst och
dslig. S ensam hon r, tnkte han, men i morgon skall allt bli annorlunda. Det fans icke ett tvifvel i hans sinne; han lskade henne med hela sitt
168
m
manliga hjrtas starka och frtroendefulla krlek, och
det fll honom icke ett gonblick in, att hon icke skulle
lska honom tillbaka. De hade varit s frtroliga frn
frsta stunden, deras umgnge hade allt ifrn brjan
haft en s srskild prgel. Man kan icke tala s som
de gjort, utan att veta, att det var hon och ingen annan,
hon och ingen annan. Derfr gick han ocks genom
skogen i den tysta kvllen med hjrtat klappande af
glad och frimodig visshet, om att lyckan nu ndtligen
stod fr drren.
Klockan hade nyss visat p tre, nr Eva smg sig
ut ur skolhuset. Solen var nnu icke uppe, men i ster
syntes vrens skra, guldfrgade dagning. Mellan grs
och buskar hngde ltta, glittrande festoner lika juvelprydd spindelvf. Grinden stod half ppen; i detsamma
hon gick ut p landsvgen, hrde hon en tupp gala borta
hos Greta i Viken. Hon gick hastigt vgen framt
liksom rdd att bli sedd. Nr hon kom in i skogen,
saktade hon sin gng. Hon tnkte ingenting, tnkt
hade hon under den genomvakade natten, s att hon
tyckte, tt hennes inre nu var endast ett stort, knslolst, de rum. Hon var trtt men hon fick icke
stanna hon skalle fram till kyrkbyn tre kvarts mil,
innan klockan blef half fem h ja det skulle nog
g. Han visste ju hvad hon skulle vlja, om hon stod
framfr ett sprsml och mod hade hon ja visst,
han hade ju haft mod mnga gnger, hvarfr skulle
icke hon ha det? Om hon bara en enda gng ftt
smyga sig intill honom och sga std mig, hjlp mig,
jag uthrdar inte. Men d visste hon, hvad han skulle
169
gra han s enkel, s sann och s rttfram. Inte
skulle hon kasta honom in i de svra konflikterna, d
var det ju bttre att bra det alldeles ensam och bli
missknd. S der ja, tnkte hon inte nu igen, detsamma och detsamma som hon tnkt tusen gnger under de timmar, de varit skilda, och alltid slutade det
med missknd. Hon kunde icke rentv sig han
skulle aldrig f veta hvad hon lidit. h s trtt
hon var bde till kropp och sjl. Men hon vgade
icke stta sig ned och hvila, hon gick och gick, och det
var nstan en lisa. Det var en underlig kontrast denna
friska, glada vrmorgon med sin fogelsng och sitt vaknande lif, och hopplsheten inom henne. Hon kom fram
i rtt tid. Ingen mnniska syntes till mer n en karl
som stod inne p en grd och spnde fr ett kdon.
Han skulle vl till stationen, liksom en annan i morgon
vid samma tid.
Hon gick fram till gafveln p den lilla mejeribyggnaden; der strckte hon sig p tspetsarne och
knackade sakta p fnstret. Hon knackade tv gnger,
innan rullgardinen veks t sidan, och hon sg fru Asps
runda och okammade hufvud i ppningen. Nr hon
fick se Eva derutanfr, drog hon genast upp gardinen
och ppnade fnstret.
Hvad i all vrlden str nu p? Ska' frken till
stationen?
*Nej, goda, snlla fru Asp slpp mig in utan att
ngon fr veta det; jag skall sga sedan, slpp mig nu
bara in.
Kra hjrtandes, hur r det nu fatt? Ja, g d
omkring, s skall jag ppna porten. Flickstackarn sof-
170
ver nog, henne kan man inte f lif i med lampor
inte.
Fru Asp, som uppenbarade sig i en kort yllekjol
och nattrja, fick tag i en bordduk, som hon kastade
fver de massiva axlarne och gick s i strumporna ut
i frstugan och ppnade porten.
Kom in kra hjrtandes, kom in urskta att
hr ser s ut, men jag har just stigit ur sngen; vi skulle
ta oss litet ledigt i dag, fr vi packade allt smret i
gr kvll och lassade p det ocks. Hon gaf sig medan hon talade till att lgga ihop sngen och sl ut
tvttvattnet. Frken ser minsann s hvit ut om nosen
som en mjlnare, men det ska vi snart hjlpa. Om
bara de hr sura pinnarne hade frstnd att brinna,
s har jag allt pannan p hrinne, fast jag lste igen
luckorna, fr di ' s obstinata, ska jag sga, nr det inte
faller dm in. S der ja, nu ser hr d ngot ut som
folk. Ser frken, jag styr om mitt lilla hushll om morgnarne innan jag klr mig, fr Stina behfver sin smn,
ungdomen kan en vl veta, hon skulle inte st ut annars, men nr en blir gammal, s tl man bttre bde
ett och annat. N, kra frken, hvad r det nu om?
r det ngot jag kan st till tjnst med s hjrtans
grna.
Det r bara, snlla fru Asp, om ni vill stnga in
mig i lilla vindsrummet deruppe och lta mig vara
der tills i morgon bittida, s att ingen mnniska vet
hvar jag finns.
Hvad i alla tider frken r vl aldrig efterspanad heller. Det r vl ingenting farligt.
Nej, det r ingenting annat n ett dumt infall af
171
mig men frestll er att det vore Selma som bad
hos ngon annan och att hon vore lika ensam som
j^tg snlla fru Asp!
Herre Gud, frken, ni tar en ton och en min s
ni kan just locka fram trarne p en stackare. Ja, vill
ni vara der uppe i skrpkammaren s hjrtans grna
der ser minsann aldrig fr vackert ut
Och ni berttar det inte fr ngon.
Nej, inte fr ngon ddlig, det kan ni lita p.
Jag har nog annat att gra n lpa med skvaller jag,
och iiite liar jag lust till det heller. Ni lter mig vl
hyfsa af litet der oppe frst?
Ack nej, lt mig bara komma dit och ls sedan
igen drren. Stda skall jag gra sjlf, och ngon mat
behfver jag inte.
Ah, det ska' vi vl bli tv om, sade fru Asp, i
det hon fastade sin lilla rttsvans till flta i en liten
knorra i nacken med en hrnl. Ja, vi ska vl ge oss
dit opp d, i fall Stina skulle hitta p det ordet att
vakna utan ruskning fr ovanlighetens skull.
De begfvo sig uppfr den smala trappan, fver
vinden till det lilla gafvelrummet, som egentligen begagnades till skrpkammare. Solen stack hett p derinne. Fru Asp rjde undan garnhrfvor och vfbitar,
korgar med spolar och en gammal knyppeldyna frn
en grnkldd soffa, tog en kudde frn en kldkorg,
och lade den, efter att hafva gifvit den ett duktigt
slag med flata handen som en sorts uppfostran, i soffhrnet.
S der ja, sade hon, nu kan frken taga sig
en liten lur efter promenaden, och inte ett knyst
M\
172
behfver ngon kristen sjl ha nys om, att frken
r hr.
Tack, goda snlla fru Asp det hr skall jag
aldrig glmma.
KaflFe kommer jag opp med innan Stina vaknar,
s behfver hon inte ha ngra funderingar fver den
saken, och den goda sjlen begaf sig, ovig och stor
som hon var, fortfarande ikldd sin lilla korta yllekjol
och utan skor, tillbaka utfr den smala trappan, som

oaktadt all frsigtighet fr hvarje steg knarrade under
hennes tyngd.
Fnstret vette t byns baksida. Eva sg fver
tskilliga grdar, der okammade, halfkldda pigor brjade visa sig p, frstutrapporna med sopkvasten, eller
hinkande vatten ur brunnarne, som med sina hga stnger reste sig hr och der. Uppvaknandet till morgonens lif p landet r s helt olika mot i staden. Hr
utgra kreaturens srskilda lten, rasslet af jernkedjorna vid brunnskaret, krrornas och redskapens buller,
nr de dragas fram ur lidret, knakandet af vedpinnarne
ute p backen, nr kksan stter sin smorldersbekldda
fot p dem och helt behndigt bryter af dem fr spiselns bruk de egentliga lifstecknen. Allt gr sfligt och
lugnt utan brdska och jgt, men nd med en anstrykning af allvar och arbetsamhet. fver det hela
spelar den friska vinden, kvittra foglarne, hjer sig den
vida, hga himmelen, breder sig den rogifvande, helande
tystnaden.
Eva ppnade fnstret. Helst hade hon kastat sig
p soffan och gifvit fritt lopp t sina trar, men hon
mste ju vnta p fru Asp med kaffet. Oupphrligt
173
kom sprjsmlet: har jag handlat rtt? yar det feghet eller mod? Han skall snart glmma mig, och det
r ju bst fr honom. Hans hg vnder aldrig tillbaka ah s sga alla mn, men det betyder s
litet. Men att han nd lskar mig h, hvilken
lycka! Och nr hon tnkte p det, drog hon med
ungdomlig hnfrelse lnga drag af den friska vrvinden, som strmmade in genom fnstret.
S der ja, sade fru Asp, som nu kom tillbaka.
Hr ha vi nu lilla tren, och den r det bsta botemedel bde fr kroppens och sjlens krmpor. Det
var just som bestldt, att jag bakade i gr, nr jag
fick s rart frmmande. Nu stta vi oss hr midt emot
hvarandra. Drick nu, lilla frken, s gr hoa mig riktigt glad.
Hur gumman slog i och skar och trugade, s smakade kaffet godt. Hvad ni r snll, fru Asp nu
fr jag vara hr i dag och i natt i fred med mina
sorger.
Kra frken, sade fru Asp, i det hon bet af sockerbiten p sin enda hrntand, man ska bara inte ge sig
fver, allting gr hr i vrlden, bara man har tlamod.
Det var inte s godt fr mig, ska frken tro, nr Aspen
dog, och jag stod med tre barnstackare och tv tomma

hnder. Men Gud har hulpit underligen, det r visst
och sannt. Arbeta fr man nog, men det kryar opp
humret, det vet allt frken lika bra som jag.
Dagen skred lngsamt fram. Eva satt ensam deruppe och hrde hur de arbetade der nere, smrtjmans
surrande, ostpressarnes dunsar och frn granngrdarne
vfklofvarnes taktmessiga slag. Fram p eftermiddagen
174
somnade hon, liggande p den grna soffan, s djupt
att fru Asp icke nndes vcka henne med eftermiddagskaffet Den genomvakade natten, den lnga promenaden och den djupa sinnesrrelsen togo tillsammans ut
sin rtt, och hon vaknade icke frr n fru Asp stod
hredvid henne med hafregrynsgrten.
Uppvaknandet, nr knslan af smnens frid kmpar med medvetandet om en stor smrta, r vanligen
en af de plgsammaste frnimmelser; och s var det
ocks fr Eva. Det frefll som att nyo ptaga ett
ok p sargade skuldror, hvilka under hvilan tertagit
sin form och nu med vld mste pressas in i ngonting, som var fr trngt och som gnagde p alla kanter.
Hennes friska, starka natur revolterade, hennes sllhet^begr, hennes ungdom ropade p luft, hon borrade
ansigtet i kudden och snyftade.
Snlla frken, sade fru Asp helt handfallen, frsk nu att ta sitt frnuft till fnga. Stt sig upp och
t snllt ngra skedar grt, s blir allting lttare, grt
lgger sig som bomull omkring hjrtat. Och medan
frken ter, skall jag bertta litet nyheter. Selma var
nyss inne hos mig. De ha haft frmmande i. prostgrden i eftermiddag.
Ja, det r vl inte s ovanligt, sade Eva med
en efterdyning af snyftningarne, snlla fru Asp, slipper
jag inte grten?
Nej, jag har kokat den enkom fr frkens skull,
s den fr vl lof att smaka. Ja, det har varit ungherrsfrmmande der oppe i prostgrden, den der lnsagronomen, men han kom och for p samma timma,
han talade mest med prosten. Selma hade dukat kae-
175
bordet, men det for han ifrn. Han hade sina saker
i Vikhyttan, sade han, och han skulle resa igen i morgon med tget. Men med Selma talade han litet medan prostinnan var ute, och det var mest om er, och
ledsen sg han ut, sa' Selma, och det sger jag er,
kra frken, att om ni

Snlla fru Asp, sg ingenting, sade Eva med en
ny snyftning,. jag kan nd ingenting frklara fr er;
ni fr lof att ha frtroende fr mig, fast jag ingenting
kan sga.
Fr jag inte bdda nu t frken, hr finns godt
om sngklder?
Nej, det r inte vrdt, jag fr lof att g tidigt i
morgon fr att vara i ordning i skolan. Jag gr vl
ner vid femtiden. God natt, snlla fru Asp. Det r
bst jag tar afsked med detsamma.
Redan klockan half fem kom Eva in till fru Asp,
som nnu lg och sof den uttrttade arbeterskans
tunga, djupa smn. Eva vckte henne icke hon
drog tyst upp gardinen och satte sig vid fnstret och
vntade. Snart brjade mjlkkrrorna, som frn herrgrdarne skulle fara till stationen att lngsamt kra
frbi. Fr hvarje nytt buller spratt hon till. Jo
der ndtligen hrdes en kande i raskt traf p den
torra landsvgen. Det var Per Olsons rda hst och
gigg. Och der satt han.
Hon reste sig upp och bjde undan en vxt i
fnstret Han hade sin bl kappa med den lnga kragen fver axlarne, Rembrandtshatten satt djupt i pannan
men hvad lians uttryck var frndradt, hrdt, skarpt
och dystert -- och det var hon skuld till. Det gick
176
frbi i en handvndning; hon hrde bara hstens hofvar, hjulens rullande ett par sekunder och derefter
var det tyst som frut Hon satte sig igen, och underligt nog erfor hon en knsla af lugn och stillhet; hela
den fregende dagens plgsamma tvekan och ovisshet
frsvann, och hon knde sig ett gonblick nstan ltt
och frigjord till sinnes.
S ja, tnkte hon, nu har jag genomgtt min
stora strid i lifvet, nu blir det att gripa sig an med
prosan. Gud ske lof, att jag r frisk och har arbete.
Men s kom der pltsligt inom henne en dslighet, en
frlamande tomhet, som motsade dessa resignerade ord.
Det var som om allt intresse flytt, och som om det
bara terstod att slpa sig fram utan vidare lust fr
lifvet. S underligt, tnkte hon, fr ett och ett
hlft r sedan kunde jag ju lefva nd och vara glad
hvarfr skall en mnniska, som jag d inte knde,
frstra all hg och all gldje? det r ju ovrdigt. ?>
Ja, och nd frefll det henne nu som om allting
sammanhngde med honom. Vren, naturen, foglarnes

sng, vindens sus allting utomkring henne hade liksom ftt en sjl genom honom och inom henne!
allt hvad hon knt och hoppats hade p sista tiden
haft sitt vrde genom att fundera fver hvad han skulle
tycka, hur han skulle uppfatta Ack, hvad var
det vrdt att tnka och knna nu mera!
En timma derefter stod hon utanfr prostens rum.
Hon knackade beslutsamt p drren och tlydde utan
tvekan hans hgljudda: Stig in.
Hvad i all vrlden r det ni? sade prosten,
som satt i nattrock vid sitt skrifbord. Kom och sitt
177
ner, kra frken Eva. Har ngon epidemi brutit ut i
syskolan?
Nej, svarade Eva, i syskolan str allt vl till,
utom att jag gaf barnen lof i gr utan anledning. Det
var det jag ville anmla.
Och det beknner ni s der frankt. Ni fr inte
synda p min svaghet fr er, frken Eva. D bli vi
inte goda vnner lngre.
Nej, svarade Eva, jag tnker tvrt om draga
p er vnskap n ytterligare. Det var en gng som
ni sade till mig: 'Nr ni lr knna mig bttre, skall
ni ge mig ert frtroende'. Nu har den stunden kommit
Hon sg p honom med sina mrka, trlsa gon,
och detta uttryck kring munnen, som ett stort lidande
gifver. Han lade bort pipan och kom fram och satte
sig bredvid henne.
S, att ni behfver en riktig vn nu, sade han,
och hans vanligen s muntra och korta rst fick ett
helt annat uttryck, det glder mig, mitt kra barn.
En halftimma senare kom prosten ut p frstugubron och ropade p drngen. Du kan stta fr trillan,
du skall skjutsa frken Wall till skolan, men rappa p
bara. Eva for utan att ha talat med ngon annan i
huset.
Nr hon terkom till skolhuset frefll det henne
mycket mera dsligt, n det gjort frsta gngen hon
sg det. Det var bara en enda person, som var borta,
och som der tillbringat blott tre dagar, och nd var
det som om huset frut varit fullt af mnniskor
fullt af lif, omvxling och gldje och nu med ens genom
Ker/itedty Eoq, 12
178
ngot trolleri blifvit frvaiulladt till en dyster minnesvrd fver ngonting jordadt och ddt. Det underbara
dagades fr henne, att krleken liksom befolkar hela
tillvaron. Tankarne, frhoppningarne ro s intensiva och lifskraftiga, som vore de lefvande varelser,
s att, nr krleken r borta s r det som om den
tagit med sig en hel skara mnniskor p samma gng.
Omgifningen frefaller i frstone som intresselsa skuggor, ting och personer hafva frlorat sin rst, man har
genast efter det dfvande slaget ingen resonans fr
ngonting.
Barnen brjade komma tv och tv eller i grupper
borta vid skogsbrynet Eva gick in i sina rum fr att
taga p sig sin hvardagsdrgt, innan hon brjade. P
toalettbordet lg ett bref. Hon tnkte frst att icke
bryta det frr n hon slutat lektionerna, men det var
icke mjligt att vnta, det var bst att lsa det med ens.
Stende lutad mot fnsterposten med ena knet
uppe p stolen, medan genom det ppna fnstret instrmmade den friska solbemngda vrluften och strk
fver hennes litet baktbjda ansigte, lste hon dessa
rader, hvari sjlfva handstilen hade ngot energiskt, ^sradt, frbittradt.
Frken Wall!
Jag hade i gr den frmnen att sga er, att jag
icke knner kvinnorna. Jag har i dag mrkt att denna
okunnighet betydde mer, n jag d trodde. Ni lo^r
hmnat er grymt p min naivetet. Tillt mig attôm
afsked ge er ett sista rd. Lek grna med de smidiga,
ltta fjrilsnaturer, som frst sig p det, ro vana vid
179
ei och kunna ge lika godt igen. Men trffar ni ngon
gng mera i lifvet en stor enfaldig bjrn, som icke
frstr skmt, som vant sig att ta saker uppriktigt och
allvarsamt och som haft en tro p heder och rlighet
fên hos det andra knet, var d litet mer skonsam,
ty en sdan best kan f en knuff, som med ens ddar
bde hedern, uppriktigheten och tron.
dmjukligen
Arne Eckerman,
Det frefll Eva, som om hon ftt ett slag i ansigtet Harmen nstan utplnade smrtan. Han ansg
henne for en simpel kokettl . Ah, jagskall gifta mig,
sade hon till sig sjlf, jag skall gifta mig med den
frste, bste. Jag skall inte g hr obeskyddad, en
skottafla fr hvilken krnkning som helst. Jag skall
skaffa mig en stllning i samhllet, jag ocks.
Men medan hon p kvinnors stt anklagade honom
for hvad hon sjl frvllat, fvergick harmen till en
smrta s intensiv, att hon frstod, att hon haft ett
hemligt hopp, att han, trtts allt, skulle tiiltvinga sig
en frklaring.
Hon sg p klockan, den var nio, hon mste in i
skolsalen. terigen sutto de rda flckarne p hennes
kinder. Det var bara syskolan, hvilken skulle hlla i ett
par veckor efter examen; hur mycket hellre skulle hon
icke velat undervisa, frga, tala, n stlla till rtta
med de olika handarbetena. Det var icke att uthrda.
Hon tog sig fr att lsa hgt fr dem, utan att frst
hvad hon lste. Hon sg fr sig dessa svarta skrifna
bokstfver, som hade s karakteristiska tvra vndningar och som frdmde henne.
180
Andtligen var d klockan ett, och hon var ledig.
Ut? nej, hon vill aldrig g ut mer. Det mulnade och
brjade sakta regna, ett mildt vrregn. Lf och grs
doftade s friskt genom det ppna fnstret. Konvaljerna,
som hon ftt af en skolflicka p morgonen, stodo
i glaset och talade om krlek, och om att sommaren
var nra.
D kom hon ihg, nr han i vintras krde upp till
prostgrden i sin bruna bfvermssa och sin korta
pels. Hon sg honom, hur han stod der och vek upp
fllen, nr hon kom ut p trappan. S lycklig han
sg ut. Och sldpartiet och dansen, och s nr de
foro hem i mnskenet, och det var kallt. Hur han tog
af sin kappa och svepte om henne, och hur han hll
sin hst litet efter de andra, fastn han frustade och
ville fram, hur han satt och snrtade med piskan sm
krumilurer i snn, hur hans hand, liggande p fotsacken, hll tmmen, den der kraftiga handen med en
liten mrk, fjunig skuggning nedanfr manschetten.
Hur han hade skrattat sitt friska, musikaliska skratt,
som lt s vackert i skogen men det hade sprungit
en ekorre fver vgen. S gick hon ut i kket, dit
Johanna just kom in med ett vedfng. Men hon drog
henne till soffan, kastade sig ned framfr henne och
snyftade och grt i hennes kn, med hufvudet mot det
grofva, hvassa yllefrkldet.
I brjan af Juli ett par dagar efter sedan Eva
terkommit frn sitt tta dagars besk i prestgrden,

krde en vacker morgon en liten gul korgvagn upp till
181
skolhuset, och frken Marianne hoppade ur. De bda
flickorna fUo naturligtvis i hvarandras armar p frstugubron.
Marianne hade p det sista ret utvecklats till en
mycket intagande sjuttonring, men hon var samma
okonstlade varelse, som hon alltid varit. Stockholmsvintern hade icke bitit p henne.
Det r ju en hel evighet, sedan jag trffade er,
snlla frken Wall, sade hon. Jag sg er i kyrkan,
frsts, och ville s grna ha trffat er eftert, men
pappa r alltid s otlig att komma hem, och inte
vet jag hvart ni tog vgen heller. Ni frsvann ju
alldeles. Hon talade lika ifrigt och muutert som ngonsin.
Ja, Eva hade dragit sig undan frn mycket under
den frgngna mnaden, det kunde hon icke neka till.
Nu kommer jag hit fr att bedja er om en tjnst,
snlla, lskade frken Wall. Kunua vi inte stta oss
der nere under hngbjrkarne, s skall ni f hra?
Hon stack sin arm i Evas, och de fljdes t utfr
sluttningen.
Hvad r det frgan om, som jag kan hjlpa er
med? frgade Eva, hvilken ovilkorligen smittades af
Mariannes friska liflighet. r det ngon musik?
Nej, det r ngot mycket bttre. Ser ni, det r
pappas fdelsedag om Tisdag, och vi skola ha stor
bjudning, en rysligt, frfrligt stor, och jag tnker stlla
till ngot riktigt extra mrkvrdigt. Tabler!!
Det var storartadt, sade Eva. Och jag skall
Spela mellan frestllningarne?
182
Alltid kommer ni med ert spela, som om ni inte
dugde till annat Nej, frken Wall, ni skall upptrda.
Ja, sg inte nej nu genast i brjan, innan jag fr frklara mig. Jag har bda flickorna Strlkrona och
ljtnanterna Reuterspets och Emerence Ahlbom, hon
ger s bra ut, ni vet, och s ett par slgtingar frn
Stockholm och s ni.
Jag inte duger jag till det.
Hvem skulle d duga, det vill jag just frga.

Ni kommer att fverglusa oss allesammans, och det
unnar jag er s grna, hvilket bekrftades med en
kyss. O, hvilket brk jag haft Jag har rifvit ner
alla gamla kostymer frn kldkamranie p vinden, jag
har inventerat mammas alla askar med smycken, moderna och frn urldrig tid.
Men scenen?
Jo, det skall ni tro blir stiligt. Teatern den blir
i en tom, frfrligt stor lada. Jag har ftt anvnda
tv snickare och betjnten och fyra jungfrur, medan
pappa var borta i gr. Yggarne ro behngda med
sidenbrokad, gamla gardiner och flaggor, kronor sitta
i taket, och jag har till och med ftt upphjdt golf.
Och det bsta af alltsammans r, att pappa inte anar
det minsta. r det inte hrligt?
Men hur kan ni stlla till med ngot s storartadt?
Jag var med i tabler i Stockholm i vintras. Jag
skall deklamera 'Hvi suckar det s tungt uti skogen' och Frits Anckarfeldt skall vara gossen. Sedan
skall jag vara Askungen. Tror ni inte, jag passar till
det?
183
Alldeles utmrkt. Ni har just det der oskyldiga
utseendet. Hvad har ni tnkt t mig d?
Det fr ni inte veta frr n i morgon p repetitionen. Ni kan inte tro s vacker drgt, jag har t er.
Det kanske behfs tagas in litet i lifvet, men det kan
ni vl gra sjlf. Jag skickar Lundquist och hmtar
er i morgon; pappa reser alltid till Wretstorp p Lrdagarne, s att d f vi vara riktigt i fred.
Men hvad sger baron och friherrinnan jag
menar, att om jag ...
Pappa, ropade Marianne, som pstr att ni r
det mest bildade fruntimmer p tre mils omkrets. Ni
fngade honom fullstndigt genom er examen.
Men friherrinnan?
Mamma tycker i de flesta fall alldeles detsamma
som pappa, sade Marianne hastigt, och rodnade ltt
vid minnet af sin lilla strid med modern, innan hon
begifvit sig hemifrn.
Men jag har inte lofvat n, sade Eva, som mrkt
den flyktiga rodnaden.
Jag tar inte emot ngot nej, sade Marianne
afgrande, medan hon stod med foten p vagnssteget.

Det finnes ingen annan, som passar till det jag tnkt
ut t er. Det blir det allra briljantaste af alltsammans. Vlkommen i morgon. En liten krtur skall
gra er godt ni ser riktigt blek ut, tror jag. Ah
ja, det hjlps med smink, skrattade hon, d vagnen
trillade bort Hon hade hufvudet s fullt af sina planer, att hon icke hade tanke fr ngot annat
iT
184
Det var Mndags morgon. Eva vaknade med en
egendomlig lust att vara lycklig. Repetitionen vid
kersholm hade gtt frtrffligt, alla hade varit s
vnliga mot henne, friherrinnan hade icke visat sig det
minsta nedltande, tvrtom hade hon behandlat henne
riktigt hjrthgt. Nr Eva slog upp fnstret, der imman
hngde i stora droppar, ndde henne en frisk doft af
vppling och klfver. Jonas stod der nere och brynte
sin lie, ljudet klirrade med ett eget behag genom den
friska morgonluften, han var just i frd med att sl
andra klfverskrden p vreten nedanfr. Resedan ngade frn rabatten, Eva lste upp sitt rika, mrkbruna
hr och brjade kamma det, medan hon halfhgt smgnolade p en melodi ur Lohengrin. Der ute i det
andra rummet, hvars fnster vette t vgen, lg hennes
drgt utbredd p soffan. Hon hade stllt den i ordning, sedan hon kommit hem p Lrdagskvllen. Hon
mste ut och se p den den var s vacker. Hon
vred upp hret i den vanliga stora knuten fver hjssan
och ppnade drren.
Hur sknt solen sken der ute, der fnstren lgo
t ster. Hon kastade en blick p kldningslifvet af
purpurrdt siden, tog upp det och granskade hermelinskanten, som hon sytt p sjlf. Jo, det var bra, hon
lade det tillbaka p soffan igen och gick fram och
ppnade fnstret.
Der fanns ngonting p bnken nedanfr. Hon
tyckte frst, att det var ett bylte klder, men det rrde
sig, det reste sig. Det var en kvinna, som vnde p
hufvudet vid ljudet af hakarne. Eva strckte sig ut.
Deras blickar mttes.
185
De frsta sekunderna knde sig Eva fullkomligt
steL Det krp en lamhet fver henne ut i fingerspetsarne, ned i ftterna. Hon stod alldeles orrlig, som
om hon varit magnetiserad af den andras brnnande
blick, men nr det brjade fver de sla, hrjade dra-
gen sprida sig ett lngsamt, stelt leende, terfick Eva

sansningen. Hon bjde sig ut fver fnsterbrdet och
sade sakta: Kom in.
Hon gick ut i frstugan och ppnade drren. Hon
pekade in i rummet och lt kvinnan g fre sig, men
hon rrde henne icke.
Hvarfr kommer ni hit? sade Eva, sedan hon
riglat drren i ls bakom sig.
Hennes estetiskt musikaliska ra frskrcktes fr
hennes egen rst. Hon fste sig icke vid det nu, men
hon kom ihg det eftert.
Frgar du hvarfr jag kommer hit? sade kvinnan
ihligt. Ja, det vet jag inte. Jag har skt dig lnge,
men det var inte stort lnt, tyckes det Ser du, jag
rr om dig, och det som jag rr om, ska jag ska upp,
om jag ocks ska g till vrldens nda. Det var inte
vrdt att streta emot. Jag mste ska.
Och jag har gmt mig s dsligt och ensamt jag
kunde, bara fr att slippa hvad har ni fr rtt att
sga, att ni rr om mig? Ni rr inte om mig. Hvad
har ni gett mig mer n lifvet?
Ah>, sade kvinnan med en hastig ljusning fver
ansigtet, jag har burit dig p mina armar, jag.
Jag vill inte veta af det, sade Eva med ovilja.
>Men ni vill naturligtvis frdrfva mig. G ut i bygden och bertta historien, s fr ni det, som ni vill.
186
Kanhnda att jag gr det, sade kvinnan, det
kan allt hnda. Men i detsamma skakades hon af
en frosskre, s att tnderna klapprade i munnen p
henne.
Hvar kommer ni ifrn? frgade Eva. Ni har
naturligtvis varit litet hvar stans hr i trakten?
Ja, sade den andra och log hnfullt, det har
jag varit. Men i natt har jag legat i skogen derborta. Se'n gick jag upp och satte mig p bnken
hr utanfr, min dotters fina bnk, den var ju god nog
t mig, och der somnade jag, medan solen sken p mig.
Du tycker vl, du, att solen borde ha slocknat Men
det gjorde den inte.
Hon sade det med obeskrifligt hn, medan tnderna
fortfarande skallrade i munnen.
Ni fryser, sade Eva. G in hr och lgg er.
Hon visade mot det inre rummet Kvinnan sg p
henne med en egendomlig blick och gick,

Nej, sade Eva med en rysning, inte i sngen,
der p soffan.
Hon bokstafligen fll ned p soffan. Eva sg sig
om efter ngot att breda p henne.
Tag mattan, sade kvinnan, som frstod hennes
tankar.
Men Eva gick in i garderoben och kom ut med
en gammal regnkappa, som hon stende p afstnd
rckte henne.
Hon hrde redan hur Johanna knackade p drren
till yttre rummet Eva stngde sngkammardrren och
gick ut och ppnade. Johanna stod utanfr med kaffebrickan.
187.
Hur str det till med frken i dag? frgade hon,
medan hon satte brickan p bordet. Frken ser s
konstig ut.
Ja, jag mr inte riktigt bra. Du behfver inte
stda derinne, jag skall lgga mig litet p triniddagen.
Har mjlkbudet frn Vikhyttan farit frbi?
Ah nej d, det drjer vl n en kvart.
Eva satte sig vid skrifbordet. Hennes hnder darrade, s att hon knappt kunde hlla pennan. Hon
skref dessa f ord:
Var barmhertig och kom hit s fort som mjligt.
Hon r hr. Frlt mig. Eva,^
Derefter frseglade hon det och skref utanskrift
till prosten.
G ned och stll dig vid vgen, Johanna, och
passa p, nr mjlkbudet far frbi. Bed gossen, att han
genast lemnar det hr brefvet till prestgrden. Frmana honom att inte glmma det. Kom inte in hit.
Jag skall frska sofva. Jag stller ut brickan i farstun,
nr jag druckit.
Hon skt ifrigt Johanna ut ur rummet.
Der stod kaffebrickan. Hvad det bar henne emot
alltsammans. Men hon fvervann sig. Med en feberaktig ifver slog hon i en full kopp, lade brd p tefatet och gick in. Hon kunde icke frm sig att lemna
koppen direkt, hon stllde den p sybordet bredvid
soffan.
Drick det hr, s att ni blir varm och frsk

sedan att sofva.
Hon gick ut igen och stllde drren p glnt.
Hon hrde p slamret med teskeden, att kvinnan t
188
Hon satt der lnge, medan solen steg hgre och hgre.
Slutligen gick hon in fr att ta ut koppen. Kvinnan
sof tungt. Kappan hade glidit ned af henne, men Eva
tog icke upp den. Hon hade samma fasa som fr ett
lik. Hon kunde icke stanna och se p dfetta hemska
ansigte. Hon tog koppen, satte den mekaniskt p.
brickan, som hon stllde ut p vedlren i farstun.
S satte hon sig ter med hnderna i knet och
vntade.
Hon kunde icke srja nu, eller knna eller frst.
Det fick komma sedan. Nu var hon alldeles torr och
tom invrtes, endast med medvetandet att det var ngot
stort, rundt, oundvikligt, som kom rullande emot henne,
och som hon icke kunde undg. Det mste komma,
det skulle komma, det skulle rulla fver henne obarm-hertigt utan att kunna hejdas. Och nyss frut hade
hon varit s glad. Hvarfr hade hon srjt s mycket
de tv sista mnaderna hvad var allt annat emot
detta? Hela hennes natur drog sig tillbaka med instinktlik afsky. Och s, medan hennes torra, trlsa
gon oafbrutet fljde visarens gng p vckaruret, kom
hon att tnka p, att hon innerst var aristokratisk.
Ja, det var ljHgt, ytterst ljligt, men hon, det der
vidundrets dotter derinne, hon var till sitt sinne aristokratisk. Det var verkligen komiskt, om ngot var.
O! den klockan.
ndtligen hrdes d vagnsbuller, hastigt rassel
af hjul.
Hon knde en bjelse att springa ut och ta emot
honom, men det gick icke. Hon satt der som frut med
hnderna i knet
189
Han hngde visst sin fverrock derute i farstun,
han drjde s lnge.
ndtligen ppnades drren. Hon kunde icke resa
sig, hon bara sg p honom.
Han kom fram ock satte sig bredvid henne.
Sta barn, sade han, lugna er nu. Det r ju
inte s farligt, det hr skall vl reda sig. Ni skall
veta, att allting reder sig hr i vrlden, bara man har

litet tlamod.
Ah, s det smakade att hra hans rst. Der var
ju en mnniska, som talade till henne, och hon hade
nyss trott, att det inte fanns ngra mnniskor kvar i
vrlden, mer n hon sjlf och den der kvinnan.
Men hon sg nnu stelt p honom.
Bed mig inte om ngonting, sade hon med darrande lppar utan att rra sig. Bed mig inte jag
kan inte. Jag vet att jag borde, men jag kan inte.
Lt mig slippa se lt mig slippa hra bed mig
inte. Det kom sttvis med sklfvande lppar.
Jag skall inte bedja er om en enda smul, sade
han med ett litet leende och fuktiga gon. Var
nu litet frstndig, frken Eva, jag r ju hr fr att
hjlpa er.
Frmana mig inte, sade hon sakta och lika stelt.
Gr inte det jag kan inte.
Nej, stackars barn, jag tnker visst inte frmana
er. Hvar finns hon?
Eva gjorde en omrklig rrelse p hufvudet mot
sngkammaren.
D r det nog bst att jag gr in. Vi mste ha
henne hrifrn.
190
Eva svarade icke.
Vi ha ett litet vindsrum p fattighuset, der det
bor en gammal jungfru, som varit hushllerska i frnma hus i sina dar. Hon fr ha henne ngra dagar.
Jag nmde ett ord om det, innan jag for. Hon har
varit med om mycket, som hon aldrig talar om. *
Ni r god, sade Eva knappt hrbart. Ni r
en engel.
Prosten smlog litet igen. Under tiden skrifver
jag till Jnkping. Jag har ju adressen. Och nr vi
vl ftt pengar, s fra vi henne till ngon asyl.
Men under tiden under tiden sprider
hon ut
Lita p mig, sade han och klappade henne p

axeln, hon skall inte sprida ut ngonting. Lt mig
bara tala med henne. Den som letat sig fram till sitt
barn som hon, har alltid en punkt, som man kan
komma t.
Ni ddar mig, sade Eva, men jag kan inte
nd.
Han sg p henne som om han velat sga ngot,
men han hejdade sig och gick in i sngkammaren.
Eva hade nyss frut hrt att kvinnan vaknat. Hon
satt der nu ensam igen hon hrde ett sakta mummel frn den p glnt stende drren, men hon hvarken kunde eller ville uppfatta ngot af hvad som talades. Ett och annat hftigt utrop kom henne en och
annan gng att spritta till. Det kom en ngest fver
henne. Hon borde ha bedt prosten att inte vara strng
mot henne. Hon steg upp och gick vacklande fram
till drren och sg genom springan. Prosten satt p
\
191
en stol bredvid soffan. Han hll kvinnans hand
i sin.
Eva vnde sig om, slog hnderna fr ansigtet och
kastade sig framstupa p soffan.
Ngra gonblick derefter kom han ut.
S der ja, frken Eva, sade han, nu r den
Saken klar.
Eva reste sig upp, hennes ansigte badade i trar.
Det var rtt, sade han, det skall gra er godt.
Men grt inte fr mycket bara. Hon gr in p att
fara.
Vi skola vl skaffa ngon d . . .
Hvad skola vi skaffa . . . ?
Ngon skjuts, sade Eva med frvirradt utseende.
Skjuts har ju jag. Jag tog med flit inte drngen
med mig. Jonas hller hsten der ute.
Han gick ut i farstun och satte p sig fverrocken,
derefter gick han tillbaka in i sngkammaren. Kom
nu, sade han, medan han stod lng och rak i drren,
kom nu, det skall bli en liten treflig kning i det
vackra vdret. F vi ta den hr kappan, frken Eva?
Hans rst lt s klar och vnlig. Han tog upp kap-
pan frn golfvet och svepte den sjlf om kvinnan.

G nu, sade han, g ut p bron, jag kommer genast efter.
Lofva mig nu att ni r lugn, min snlla frken
Eva. Nu r ju allting s bra det kan vara. Hvad
har ni der fr grannlter, sade han leende, d han
fick gonen p drgten i soffan.
Det var for en tillstllning i morgon p kersholm. Det kommer inte mer i frga nu.
192
Tvrt om, sade han. Stll inte sjlf till nôt
prat med att sga nej. Var nu bara lugn och lita
p mig.
Hur skall jag kunna ...
Men han var redan ute i farstun, tog piskan,
hjlpte kvinnan upp i trillan, satte sig bredvid, nickade
t Jonas, och krde derifrn.
Dagen skred lngsamt fram. Johanna gick alldeles tyst och stkade ut och in och kastade d och
d en blick i smyg p Eva. Nr hon fick taga ut
middagen orrd, hrdes visserligen ett sakta brummande,
men hon sade ingenting.
Nr hon kom in p aftonen, satt Eva orrlig och
stirrade ut genom fnstret. Du behfver inte bdda
der inne, Johanna, sade hon, jag ligger hr ute p
soffan.
Det vet jag visst, sade gumman vresigt. Det
orkar jag inte hra. Frken ser minsann ut att behfva sin goda sng, och jag har haft fnsterna ppna
hr inne hela dagen. Det r inte vrdt att vara fr
bldig hr i vrlden, det gr inte.
Eva svarade icke. Hon gick tyst in och lade sig.
Men nr en timme frgtt, hrde hon tassande
steg utanfr, drren ppnades sakta, och Johanna tittade in.
Hjrtandes, ligger hon inte der med stora, vidppna gon, det duger partu inte, frken som ska spela
komediant i morgon till. Jag tog pallen med mig.
Jag stter mig hrinne, jag, s kan frken sofva trygg.
S der ja. Hll mig i hand nu, ska frken f si att
193
det gr. Hjrtandes, mitt lilla lam, se inte s lessen
ut Det ska vara skiftandes med sorg och gldje, det
r s frordnadt, och vi fr lof att frska att krafla
oss igenom det hvarenda en. S der ja, nu ha vi det
s tyst och stilla. Sof nu, mitt lilla socker.
Och Eva somnade med sin smala hand i den
hrda och grofva handen, somnade ungdomens djupa
och strkande smn.
Ett stort sllskap steg ned fr den breda trappan

vid kersholm fr att genom parken bege sig till den
improviserade teatern. Nere vid bryggan lg en liten
flottilj af festligt prydda btar, ty man mnade efter
frestllningens slut fretaga en roddtur i mnskenet
med regementsmusiken i spetsen fr flottiljen. Gngarne
voro nykrattade. Remontantrosorna blomstrade p sina
stammar, bladgrupperna liknade turkiska mattor i sina
konstiga mnster, en och annan hvit georgin hade
spruckit ut, det var putsadt fver allt, parken lg stor,
tyst, dslig. S kom der med ens en samling mnniskor som pratade, skrattade, stannade litet, visade hit
och dit, upptckte och frklarade, begrde upplysningar, erinrade sig analoga saker. Det talrika sllskapet
svepte frbi som en vind uppifrn den stora planen
framfr huset, ned fr den breda gngen, in p slingrande sidogngar, och s var det tyst igen. Parken
lg der som frut; der syntes bara en mngd spr i
sanden.
Det var en stor fverraskning, att f se dig hr
Kerfjtedt, Eva. 13
194
1 dag, Sixten, sade grefviniian Louise, der hon gick
vid hans arm litet afsides frn de andra. > Jag trodde,
att du var kvar i Skne n.
: Jag kom hem i gr, sade han, :och det fll mig
in att uppvakta min svger p fdelsedagen, men jag
visste inte alls att hr var sllskap.
Jag knner inte riktigt igen dig, Sixten, sade
hon och sg forskande upp i hans ansigte. Du ser
bekymrad ut. Jag tror, fortfor hon smleende, att
s mycket jag n nskat, att du skulle bli allvarsam,
s skulle jag inte tycka m det, ifall det verkligen intrffade. Jag har lskat dig som. min glade, lttsinnige
Sixten. S der vnjer man sig vid allting.
Han sg vnligt p henne. Jag har rligt bjudit
till att bli klok, sade han.

Man var nu efter en kort promenad ute p lands^
vgen invid teatern. Det hrdes ofrstllda utrop af
frvning och beundran, nr man vl kommit in och
slagit sig ned p stolar och bnkar. Det var ju
nstan ett trolleri. Hvem hade arrangerat detta
fpalats? Baronen och friherrinnan voro sjlfva alldeles hpna fver Mariannes frmga, de trodde knappt
sina gon. Vggarne med deras brokiga bekldnad
togo sig rent af orientaliskt ut i den matta belysningen, mattor p golfset, de frgyllda stolarne upp ifrn
vinden, byster och blommor i alla hrn, ja, det var
makalst. Musiken spelade en liflig marsch och derp
trdde Marianne fram och deklamerade Malmstrms
dikt Hvi suckar det s tungt uti skogen? Hon
gjorde det med vacker och okonstlad knsla, som rrde
de nrvarande. Vid de sista orden hjdes ridn och
195
man sg gossen i skogen, omgifven af elfvor, frestad
af elfvadrottningen. Det klappades af hjertans lust, och
pratet brt lst i stormande loford, sedan, ridn fallit
for tredje gngen.
Derefter kom askungen vid spiseln, med de tre festkldda damerna i fonden, frdiga att begifva sig till
prinsens bal.
Hon har ju blifvit riktigt frtjusande, lilla Marianne, p det hr ret, sade baron Sixten, aldrig
kunde jag tro, att hon skulle komma att se s bra ut.
Ja, hon har ocks frtrffligt lyckats att f fram
askungens oskuldsfulla uttryck och rrande nedslagenhet, sade grefvinnan. Hon har hufvud, den flickan.
Jag har alltid trott, att hon hade mera hjrta,
svarade baron Sixten.
Det ena utesluter vl inte detsandra, sade grefvinnan litet sklmaktigt. ^
Nu ropades med hg rst af en ljtnant, som stod
framme vid rampen: Drottning Isabella mottager Columbus, vid hans frsta terkomst, i nrvaro af spanska
hofvet.
Det var tusan att dra till med storartade saker,
skrattade fverste Stjernstam, och i detsamma gick
ridn upp.
Det gick ett sorl af fverraskning genom sllskapet,
s lysande var taflan. I bakgrunden vl placerade
sgos de praktfullt kldda grnderna. 1 fonden lngt
framme stod Columbus, och till hger p en sorts tron
satt Isabella. Nedanfr henne sutto hennes damer.
Det var Eva, strlande af ungdom, sknhet och dia- '

manter, som frestllde drottningen. Sret, som sved
196
och bldde" inoxn henne, hade kanhnda bidragit att
gifva henne denna stolta hghet, denna frnmhet i
huiVudets hUning, medan p hennes lppar, d hon
af Columbus mottog kartan fver den nya vrlden, lg
ett leende af vnligt nedltande intresse.
Hvem r hon? hviskades frn alla hll. fverste Stjernstam vnde sig om och sg p grefvinnan
Louise. Men baron Sixten hade gripit henne om handleden. Han hade i frsta gonblicket blifvit blek, men
nr forestllningen var slut, sade han sakta till grefvinnan: Du skall inte frska att hindra mig lngre,
Louise, och hon svarade lika sakta: Jag har tnkt
mycket p den saken, Sixten, och jag har kommit till
den slutsatsen, att jag skall veta att finna mig.
Nu strmmade alla de upptrdande ut bland sllskapet, det blef ett virrvarr af utrop, helsningar och
lycknskningar. Drrarne slogos upp, kvllens skymning blandade sig med ljusen inifrn, sllskapet brjade lngsamt g nedt sjn.
Grefvinnan Louise fick ndtUgen fatt p Marianne.
Hvar har du frken Wall? frgade hon.
Ack, det r s trkigt, hon har forbehllit sig
att f resa hem genast efter frestllningen. Var hon
inte sttlig?
Jo, men hvar r hon? Du kan vl frst, att jag
vill trfiia henne.
Hon r redan der uppe. Men vi kunde be Lundkvist sga t henne att stanna en stund. Du skall
vl med p sjn, moster Louise.
Jag tror inte det, jag gr hellre dit upp; jag r
litet varm.
197
n morbror Sixten d?
Jag skall ta' vara p Louise; spring och roa dig
nu, lilla askunge, och tnk inte p oss, en tilltelse,
hvaraf Marianne gonblickligen begagnade sig.
Medan de friga gsterna inskeppade sig i btarne,

gingo de bda syskonen arm i arm uppfr sandgngen
till huset. Nere vid stallbyggnaderna sgo de att kusken
just drog ut den lilla gula fltvagnen.
Lt mig tala vid henne frst, Sixten, sade grefvinnan. Kanske att jag kan fvertala henne att stanna
kvar. Hon slppte hans arm och gick in. Han tnde
en cigarr och promenerade lngsamt fram och tillbaka
p terrassen.
Nr hon ppnade drren till matsalen, mrkte hon
genast Eva, som stod framme vid fnstret och sg ut.
Hon hade sin enkla brunrandiga sitskldniug. Hennes
hatt och kappa lgo p stolen bredvid henne. Det var
ngot i den ensamma gestalten i det stora tomma rummet, som tilltalade grefvinnan p ett srskildt stt.
Kunde ni verkligen tnka p att resa- er vg utan
att trffa mig? sade hon vnligt frebrende, i det hon
gick fram till Eva.
Frlt mig, sade Eva och vnde sig om, jag
trodde inte det skulle vara mjligt att f se grefvinnan,
men det var inte otacksamhet. Ack nej. Jag skall aldrig glmma hur god ni varit mot mig.
Kom in litet i salongen, min snlla frken Wall,
sade grefvinnan, i det hon tog Eva om lifvet och drog
henne in. Hvarfr vill ni inte stanna hr i afton?
Nej, det kan jag inte. Jag kom hit bara fr att
inte strandstta frken Marianne. Jag skall genast fara.
,198
Jag stod just och sg p hur kusken beredde sig att
stta fr.
Men jag vill veta hvarfr ni far. Sg ni mig bland
skdarne?
Jag sg ingen mnniska. Jag tnkte p helt annat.
Skall jag behfva frga er fr tredje gngen hvarfr ni inte vill stanna, sade grefvinnan mildt.
Jag skall hdanefter draga mig tillbaka frn all
ting, sade Eva sakta. Mitt arbete och min ensamhet skall bli min vrld. Jag skall inte mer stjla vnlighet af ngon mnniska. Jag har trttnat p den
kampen.
Det lg en s stor dysterhet i tonen, hvarmed
hon sade dessa ord, att grefvinnan ofrivilligt utbrast:

Ni har aldrig stulit ngon vnlighet af mig, Eva.
Jag har knnt er historia frn frsta gonblicket
Eva kastade en hpen och frskrckt blick p
henne.
Se inte s ngslig ut, mitt sta barn, sade grefvinnan smleende. Ni skall inte gra bergen hgre,
n de behfva vara. Men jag r nog en dlig trstarinna. Vill ni stanna hrinne ngra gonblick, s skall
jag frska, om det inte kan finnas gldje fr er ocks.
Hon tog Eva i famn och kysste henne, derefter gick
hon tillbaka in i matsalen. . Eva gick fram till det
ppna fnstret. Aftonrodnaden sken in rd och klar.
Nere frn sjn hrdes svagt tonerna af musiken. Hon
sg hur btarue lngsamt gledo fram p det lugna
vattnet. Flaggorna hngde slaka och slappa. Trden
utanfr fnstret stodo alldeles stilla och orrliga. Alltsammans var nstan domnande fridfullt.
199
Pltsligt hrde hon steg i rummet utanfr. Hon
vnde sig hftigt om. Baron Sixten var inne i salongen.
Han kom med sin vanliga ltta vrldsmannahllning fram till henne. Hon knde honom tillrckligt
vl fr att mrka den lilla flmtningen i hans andedrgt, som utvisade att han var upprrd.
Hennes ansigte uttryckte en glad fverraskning.
Har ni kommit tillbaka? sade hon, i det hon lade
sin hand i hans, det visste jag inte.
Det var ju bara en tidsfrga, sade han smleende, i det han skt fram en stol till soffan, der han
med en bjning p hufvudet bjd henne att stta sig,
hur str det till med skolan?
Intresserar det er? frgade hon.
Nej, sade han, men ni minns vl, nr vi sist
trffades. Ni frbjd mig att tala. Ni ser ju: jag lyder. Jag lyder blindt. fven ofrnuftiga befallningar
lyder jag.
Jag vet inte, att jag befallt er ngonting.
Ni lade mig tystnad jag teg jag tror ocks
att ni lade mig skilsmssa, och jag reste. Nu r jag
terkommen, som ni ser. Om jag skulle sga er, att
jag vore frndrad, tnk hvad ni d skulle bU glad.
Ni tycker ju annars inte om det nyckfylla, men hos
mig skulle ni tycka om det. Ja, jag r mycket nyckfull.
Baronen hll upp, men han betraktade henne fortfarande med en ihrdighet, som plgade henne. Hans
ansigte var foga upplysande, men det fanns ngot i hans
min, som tillknnagaf en slags vild beslutsamhet, en
jrnhrd energi, hvilken liksom frlamade henne. Hon
200
grep hjlplst en japanesisk solfjder, som lg p
bordet
Bry er inte om solQdern nu, sade han, hr
p mig i stllet Ni r inte glad fver hvad jag. sagt
och det var ocks osannt, som ni nog frstod. Nej
frken Eva, ibland r jag inte ombytlig. Ibland r en
tidsfrga inte farlig fr mig.
Nej, baron Sixten, sade hon hastigt, i dag r
ni inte lik er.
Nej, det r jag inte. Jag r inte obeslutsam och
ltthandterlig som frra gngen.
Har ni varit lnge hemma? frgade hon.
Ja s, ni mnar verkligen brja ett sdant der
konventionelt samtal, sade han, och hon kunde icke
lngre misstaga sig p hans rrelse, den brjade bli
mrkbar bde i hans drag och i hans rst, ni har
mod till det Men det har inte jag. Hemma, sade ni
ja, en dag. Om jag inte hade trffat er hr, s
hade jag rest till er i morgon. Edra frbud frm inte
lngre ngonting fver mig, och i det han flyttade sig
intill henne, sade han med lg rst: Ni mste ge mig
rttighet att konima.
Ni vet mina skl, sade hon.
Skl nej undanflykter, sade han. Allmnria
opinionen, tror ni jag tror p det der? Kanske omsorg till och med om mig, tror ni jag tror p det?
Och hvad kan det vara mera er . . .
Hll, sade hon, det tminstone br ni kunna
frst.
Det minst af allt Nmn henne bara inte. Ni r
s ung och s oerfaren. Ni frestller er allting s
201
litet. Vrlden r inte ngon liten kammare, der det
hrs om man hviskar frn den ena vggen till den
andra, och hela vrlden str oss ppen.
Envisas inte lngre att fortstta ni frstr
det inte.
Det der har blifvit er fixa id. Ni tror, att man
lser er historia i ert ansigte.
Kalla det hvad ni vill, jag har mina fvertygelser.
Ja, men inga knslor. Hur ni har behandlat mig!
Med hvilket misstroende, alltid i frsvarsposition. Har
jag frtjnat det? r det ett brott att lska er, ja, d
r jag brottslig. Jag kommer tillbaka, och ni mter
mig med er vanliga kyla, er vanliga sjlfbeherrskning.
Jag ber, och ni svarar mig med tomma talestt. Var
god och ett gonblick tnk p att det ocks r min
lycka, som det r frga om nu. Var god och frestll
er, att det inte finns ngot sdant som vrlden. Jag
tar mig vrlden, och ni kan vara sker om, att jag rr
med den.
Jag tviflar inte p det, sade hon med ett matt
leende, men jag vill inte stlla er i en fiendtlig stllning tiU vrlden.
S delmodigt det der lter. Kvinnorna, hvem
kan frst dem? sade han, Om jag skulle sga er,
att jag anser er fr den strsta egoisten af oss tv,
vore det en stor oartighet, men kanske en stor sanning.
Som jag inte frnekar, men tro bara inte att jag
r otacksam.
Tack s mycket. Det r inte tacksamhet jag begr. Ni vill inte frst mig, frken Eva, Det r ingen
202
vlgrenhet jag utfvar. Men ni kan aldrig betrakta
mig annat n som rik och som baron.
Och som en vn), sade hon sakta.
Tack n en gng, men det r olyckligtvis inte
heller det jag begr. Hon gjorde en otlig tbrd.
N vl, jag skall tiga efter det plgar er. Bara en sak,
frken Eva sg mig om ni lskar mig.
Han bjjde sig fram mot henne. Det frflt ngra
sekunder under den pinsammaste tystnad och ovisshet
Slutligen sade hon nstan ljudlst:
Nej.
Han steg upp och sade hastigt:
Farvl d.
Men han knde en hand p sin arm, och nr han
vnde sig om, sg han hennes ansigte upphettadt vndt
emot sig.
G inte n, sade hon. Var inte s ond nr
ni gr.
Han sg p gonblicket, att han hade en frdel, och
han slog sig genast ned bredvid henne. Det hrdes ngra
afigsna lngdragna toner af en barcarole nerifrn
vattnet, en liten vindkre frde in ngor af jasmin och
gtade p gardinen, eljest var det mycket varmt i
rummet.
Det hr pminner mig om Italien, sade han med
ett leende. Nu nr jag sitter bredvid er, frstr jag
hur man br resa der. Ah, ni skulle se Nizza i Februari. Han fortsatte i en sorts resebeskri&iing, som
p samma gng var en krleksfrklaring, hvarje detalj
hade en hemlig mening. Han hade sett det, men frgerna hade varit dda, luften sval, ljuset skumt, nu
203
frstod han att sjlfva lifvet saknats krlekens trolleri.
Hon borde se det, hon mste se det en gng i framtiden rivierau ahl Det var som om hon svarat
ja till hans frieri i stllet for nej.
O Gud, hvarfr envisas ni att fortstta, mumlade hon.
Ty under det han tillade med den der lga, mjuka
rsten, hvars tonfall hon s vl knde, betogs hon af
en pltslig knsla af sllhet. Hon hade ju en gng i
sin harm lofvat att gifta sig, att skaffa sig en stllning
och ett skydd. Hr var det allt sammans. Hon var
stolt och icke s litet bitter. Hon skulle f en hg
plats i samhllet, skulle kunna se ned p hvar och en
som frolmpat henne h hon hade en hel mngd
sdana minnen frn seminarieren, pilar, som hon frstod sedan sanningen en gng uppenbarats fr henne.
Hon skulle f ett std. Om det i lngden icke befanns
plitligt, s hvad mer? En trygg, plitlig krlek var
icke fr henne. Det var ju lycka nog att f glmma
allt det gamla, att kasta lidandet ifrn sig och resa
sitt hufvud, att utplna den der flcken djupt in i hennes samvete, som brnde och sved, att tysta den der
rsten, som i nattens mrker frdmde henne. Kunde
icke sknhet, hghet och glans dfva och fverskyla
mer n s. Hon slt gonen medan de sakta mma
orden Ijdo i hennes ron. Se der! hon visste det

hon skulle ocks frfras af det vrldsligt lockande.
Hon hade det i blodet. Hvad var det vrdt att kmpa
emot?
Men ju ifrigare han blef, gldande och passioneradt fvertalaude, desto kallare blef hon. En kyla
204
smg sig fver henne och gldjen dog bort Det var
farligt fr henne att tnka p krlek. Under det baron Sixten beskref naturens och konstens sknheter i
det land, de skulle beska tillsammans, tyckte hon att
hon satt p en kullfallen trdstam i en sval barrdoftande aftonstund och hrde en annan rst som sade:
djupt taget har jag aldrig sett ngot som tillfredsstlt
mig. Hon blef nstan harmsen fver det, men den
var der och frtrollningen var bruten.
Ack, hvad jag r bedrfvad, brast hon ut, d
han ett gonblick tystnade. Har jag verkligen gifvit
er rttighet att fordra ngonting af mig?
Ah, visst inte, sade han med frndrad ton, i
det han steg upp, mycket blek, mycket lugn och med
denna frfrliga frbindlighet i tonen och hllningen,
som han kunde visa, nr han var djupt srad. Ni
har ju naturligtvis er frihet, ni som andra.
Ni skall snart glmma mig, stammade hon fram,
ty ni har bedragit er sjlf. '
Kanske ni tillter mig att bedma det, sade han.
Men vi skola inte mer tala om det hr, som pinar er.
Hon vnde sig pltsligt till honom. Hennes gon
stodo fulla af trar. Baron Sixten, sade hon, frlt mig. Jag r inte sjlf s glad. Jag har blifvit
skrmd i gr afton igen.
Hans ansigte blef med ens vnligt.
Gif mig rttighet att ta hand om det, sade han
med mycket m rst.
Jag kan inte, sade hon, jag fr inte lemna det
t andra lngre. Men var inte ond p mig. Jag kan
inte bra det. Lt oss inte skiljas med bitterhet
205
ack vill ni inte frlta mig och och vara
glad?
>Ki fordrar mycket, sade haii och smlog sorgset.

Var inte s der frfrlig och frnm, sade hon
och trame, som samlats droppade ned p kinden.
Lt mig tnka p er som den bste som jag
alltid gjort. Jag ...
Besvra er fr all del inte med att tnka p mig.
Gr inga reflektioner. Dem gr jag sjlf.
Ni r srad och det r ett godt botemedel, sade
hon med mild rst Mitt hgsta syfte r att bespara
er smrta.
Och derfr fr ni knifven med sker hand, sade
han bittert.
Frstr ni inte, utbrt hon lidelsefullt, att det,
att helt och hllet afsga sig en plats i ett hjrta, som
man icke kan ge allt hvad det begr, att det r ett af
de strsta stordd vi kvinnor kunna gra.
Och det mnar ni praktisera nu, sade han.
Men ni glmmer att ni tar bort en del af hjlteglorian,
i detsamma ni berttar det fr mig.
Jag glmmer det inte, sade hon med en djup
rodnad, men jag r svag jag har inte kraft att
bringa offret fullstndigt. Ni har alltid varit s god
mot mig.
Om jag fr be er att inte tnka p det,
sade han stolt, jag tar inte betalt fr min godhet.
Jag har varit draktig jag vntade inte det hr,
men jag frstr att ni har ett skl jag frstr
att ...
Men en stolt blick frn henne hjdade honom.
206
Jag skall aldrig glmma den heder ni gjort mig,
sade hon, )ofta i svra stunder skall jag minnas den
och vara trstad. Men det r inte den rtta knslan
som frenar oss, den kan ju hlla nd p annat stt fr hela lifvet Nu tror jag det
kr fram.
Hon gick sakta fre honom ut i matsalen. Han
tog tyst kappan frn stolen och svepte om henne. De
gingo utfr trappan tillsammans, och han krippte fotsacken. I sista gonblicket fick hon en lust att hlla
honom kvar och trsta honom. Men kusken snrtade
till med piskan, och det bar af. Sllskapet nalkades
lngt nere frn parken. P Evas kinder brann frd-
mjukelsens rodnad. Det var bara den der pisksnrten,

som rddade mig, hviskade det i hennes inre, och hon
tnkte ter med ett uns medlidande p det der vindsrummet och p den, som icke blifvit rddad af tillflligheter. Hur nra hade hon icke varit hela tiden
att slja sig fr sknhet, rang och rikedom kanske
ocks fr en knsla af tillgifvenhet, som hade tycke af
krlek, medan hon dock visste, att hon hade en annans
bild i sitt hjrta.
Svrast af allt var medvetandet om att hafva s
illa lnat all deras godhet mot henne. Som en kta
kvinna visste hon, hur ltt det r att utslcka krleken
i ett hjrta. Tusen medel finnas att frjaga den. Men
hon hade icke begagnat dem. Trots sin strfhet och
sin tillbakadragenhet hade hon uppmuntrat, sista gngen hade hon till och med lekt.. Hon .gaf sig helt och
hllet skyldig, ja, hon till och med fverdref i sin sorg
fver hans felslagna frhoppningar. Och- grefvinnan
207
Louise! Hon knde det, som om hon aldrig mer skulle
kunna visa sig fr dem, s frkrossad var hon.
Men smningom svalkade den friska aftonluften
hennes upphettade ansigte. Landskapet var s vackert
och fridfullt, och naturens mktiga inflytande brjade
terstlla jmnvigten. Medan hon for tillbaka till sitt
tomma, ensliga hem, tertogo de fr gonblicket undanskjutna bekymren sitt vlde. Frdmjukad, som hon
var, kunde hon betrakta ett annat mnniskolif med
mindre frdomsfulla gon. I knslan af hennes egen
felaktighet, hade hennes blick frlorat ngot af sin kalla
skrpa, hennes djupt rotade motvilja hade lemnat rum
fr en nskan att dtna mildt att frsona.
Men var det blott p ett hll, hon hade ngot att
frsona? Medan hon for hem i den stilla kvllsskymningen p den jmna, hvita landsvgen, greps hennes
sjl af en annan stor nger. Huru lgt hade hon ej
tnkt om den hon lskade! Honom hade hon ej tilltrott krlek nog, att med henne bra hennes lifs skam,
och nyss hade dock en annan man, hvars skaplynne
och samhllsstllning fr honom bort gra det mycket
svrare, en man som visste allt, bedt henne att bli
hans hustru.
Hastigt blixtrade det till vid horisonten en s
kort derp en till och derp oupphrhgt tta, starka
kornblixtrar, som flammade upp fver hela himmelen
och liksom ppnade en utsigt af blndande ljus. Lifr
detta hgtidliga skdespel, som visade sig fr henne
midt i den djupaste enslighet, brjade hennes sorger
frefalla henne s sm, hennes stolthet s lumpen.
Ack, hvad betydde p det hela hgt eller lgt, ra eller
208
BmiUek infr rlessa mktiga IjuBfloder, infr denna tystnad, tillaammans med sitt êt hjrta.
Nr Eva krde npp p planen framfr skolhnset,
satt Johanna p. gungbrdet och stickade.
>SkaU inte frken stta sig hr ett htet tag?> sade
gumman, d hon gg att Eva mnade g -direkt in.
Eva lydde henne och slog sig ned p gungbidet, men
hon visade ingen lust att prata.
Luften var ljum, ehuru det var ganska sent Hngbjrkarne tecknade sig ltta och fina mot den ljusa
bimmelen. Det var som om hgsommamattens halfdagcr bredt ett flor fver fremlen. En och annan
blixt glimmade till fr ett gonblick borta vid skogsbryriet, men de kommo alltmera sllan. Det lg en
intensiv tystnad fver alltsammans.
Johanna, som egentligen ansg sin kristliga vrdighet fordra, att hon behandlade stten vid kersholm raed en viss fvorlgsen likgiltighet, var dock s
lickajad af nyfikenhet, att hon gaf Eva tskilliga sm
anledningar att yttra sig.
Men Eva satt och teg.
frken inte haft roligt borta? sade slutligen
rnt ut
? sade Eva liksom uppvaknande. Och i det)m det fr henne, att det icke r bara tankar
Uingar, som lifvet krfver.
Johanna*, sade hon, ihvad det r mycket,
ingt att bUra.
nu var Johanna genast i sitt element
skall lm frken ett godt knep, sade hon.
1 har en sck att bra opp for en backe, s
209
i,r det inte an att stta nsan i vdret. Man fr lof
te krka ryggen en smula, om man skall kunna kralla
sig upp. Det r just konsten det
Desto vrre r det, sade Eva sakta.
Ja, ja, det kostar allt p ryggbastet, det r skert det. Men lttar gr det i alla fall. Och s kan
det hnda, att nr man har knallat p en tid, s faller
tyngden af, utan att man begriper hur det gick till.
Det har hndt frr, och det kan hnda n. Det kan
ltta p, antingen invrtes eller utvrtes, det r visst
och sannt det.
Du hai dina tankar, du, sade Eva och smlog.
Ja, en grundar vl p ett och annat. En har
vl inte ftt frnuftet fr inte heller, sade Johanna, i
det hon satte fast nystanet vid strumpan och reste sig
upp. En har vl ftt tankar i skallmejan, fast en bara
r simpelt folk. Nr Eva icke svarade fortsatte hon:
och en kunde vl vara vrd att hra ett enda ord om
stten der borta, nr en har haft sin egen frken med.
Det var inte mycket att sga om, sade Eva.
Men di klappa vl teminstingen t frken?
S, du har reda p, att man brukar klappa.
Ja, det for ngra teaterpjesor frbi hr fr ngra
r se'n, och di hll ett fasligt lefverne borta p gstgifvaregln, hrde jag dm sa'. Och frken var vl
vackrast af dm allihop, i kvll, kan jag tro.
Hr du, Johanna, sade Eva, r det p det der
sttet, man lr folk att inte bli hgfrdiga?
Gumman blcf litet generad.
Det vet jag visst, sade hon, mnniskan r vl,
som vr Herre har skapat henne, kan jag tro. Stter
Kerftiedt, Eva. U
210
man nsan i vdret fr cfet^ d r man bra enfaldig.
h nej, djupare sitter allt hgfrden n s. Men jag
ser nog, att det inte r vrdt att f ngot ur frken
i kvll, s jag fr vl ge mig till tls.
Ja, det fr du allt, sade Eva och gick frut in.
God natt med dig.
Hon satt nnu lnge vid fnstret Feststmningen
dog smningom bort, och hvadagligheten kom tillbaka.
Der var backen, uthusen, landsvgen utanfr, och hr
inne folkskolelrarinnan, alldeles som frut, bara mera
orubbligt enahanda. Och s der borta i fattigstugan
detta frfrliga. Var det att grta eller skratta t?
Hon, nyss vid randen af rikedom och anseende, och
s der borta i fattigstugan Ja, striden var icke
utkmpad, segern var icke vunnen, stoltheten reste sig
p. nytt, mktigare n ngonsin.
Att krka rygg

Nej, nej hon ville icke hon ville g upprtt
och rak. Hon behfde icke bja sig, fr det hon icke
frskyllat ^
Men hvarfr kom det d, i nattens stillhet, sedan
hon lagt sig? Hvarfr vckte det henne hvarfr
kunde hon inte sofva?
Hvad hade hon att gra med det motbjudande,
det vidriga? Nej, nej hon ville icke. Nu r det
beslutadt hon skulle sofva.
Men s var det der igen, naket och allvarsamt,
det der pockande, fordrande krafvet, som hon icke
kunde undkomma.
Och s skred natten fram, och solen rann upp
gldande rd bakom berget i ster. Och Eva hade
211
udtligen fattat ett beslut. Hrd, trotsig, stolt kanske
mer n frr hade hon sagt till sig sjlf : jag skall gra
det ja jag skall gra det. Jag skall g under,
men jag skall gra det.
Hon kte med mjlkbudet frn Vikhyttan och stod
redan klockan half tta i prostens rum.
N, det var bra att ni kom, frken Eva, sade
han och reste sig frn skrif bordet, jag sitter just och
skrifver till er.
Gr ni? Ja, jag kommer nu ndtligen.
Hon stod bredvid bordet, blek och rak och talade
utan att se p honom.
Har det aldrig fallit er in, frken Wall, att man
kan drja s lnge, att man kommer fr sent? sade han.
Hon ryckte till litet. Ngot i hans rst skrmde
henne.
Hvad menar ni? sade hon.
Jag menar, att det inte r s mycket med mnniskan fven den allra bsta, att det r skl att hlla
p den der stoltheten s ofantligt strngt. Ju frr
hammaren faller, som krossar den, desto bttre.
Hvarfr har ni inte ltit den falla d? Hvad
hon vndades, nr hon sade dessa trotsiga ord. Ni
prester ha ju den, ni.
Han sg p henne mycket mildt, men med ett

bekymmer i blicken.
Vi ro stora frihetshjltar, vi mnniskor, sade
han med ett grand ironi. Allting som skall utvecklas
sannt hos oss mste komma inifrn. Mot det som
vill trnga sig p oss utifrn, vnda vi genast hornen till.
212
Det r ngonting ni vill sga mig, sade hon.
Hvad r det?
Er mor r mycket sjuk, sade han.
Hon rodnade hftigt. Er mor! Det var frsta
gngen hon hrde det.
Jag tror knappt hon kommer sig, tillade prosten.
Det lyste till i Evas gon.
Ho!i tog allt kncken den der natten p landsvgen, sade han lngsamt.
Eva vnde sig emot honom.
^Hvarfr sger ni att det var d? sade hon. Det
r ju nstan som om jag rdde fr det.
Nej, det rdde ni inte fr, sade han, men fr
frigt finns det afgrunder i mnniskohjrtat, som det
inte r godt att n.
Hon ryste. Ja, det r sannt, sade hon. De
som frn barndomen lefva i sina trygga, lugna hem,
de veta det kanske mte, men jag vet det. Jag r frlorad ja, det r jag. Jag har sttt emot s lnge,
fastn det ropat till mig dag och natt. Vill ni flja
mig nu, s g vi?
De gingo tysta bredvid hvarandra upp fr backen
till fattigstugan. Vid ingngen hejdade Eva honom
genom att lgga sin hand p hans arm. Vet ni hvad
ni skulle ha sagt till mig nyss, sade hon med sndersliten rst, medan hennes knn darrade, s att hon
knappt kunde st upprtt, ni skulle ha sagt mig, att
jag inte vanslgtats jag r tusen gnger smre an
hon deruppe. Min tanke nyss min knsla af lttnad var ju ett hlft mord.
Prosten suckade. Ah nej, stackars barn, det skulle
213
jag visst inte ha sagt, sade han. Det r s mycket,
som r mnskhgt och naturligt, som man gr mycket
vsen af. Vi skola vara enkla, frken Eva, s gr allting mycket bttre.
Han sg ledsen ut och bara den lilla hjlpen att
se en annans bekymmer, gjorde att Evas sinne veknade.
Frlt mig allting, sade hon. Jag rr inte fr
hur jag r nu.
Nej, jag frstr det, sade han.
Hvad skall Gud tnka om mig? sade hon mycket
sakta.
Frga honom sjlf. Var inte rdd. Gud r mnskligare n mnniskor, sade han.
De gingo upp fr den smala trappan. Stanna
hr p vinden ett gonblick, sade prosten. Jag skall
skicka bort jungfru Mari Sofi.
Eva blef lemnad ensam i mrkret. Efter en stund
ppnades drren, och en liten kvinna med en svai-t
stoppad sidenmssa p hufvudet kom ut. Prosten stod
innanfr. Han talade nu alldeles som vanligt, hurtigt
och uppfriskande. Ni kan stanna der hemma till dess
jag kommer, jungfru Mari Sofi, sade han. Hr efter
om de inte ha ngot varmt kaffe p spiseln. Det brukar just inte fattas, tillade han med ett leende. Se
hr har ni frken Wall. Hon kommer att dela rum
med er de nrmaste dagarne.
Jag knner nog igen frken, sade den lilla gumman, i det hon gick utfr trappan. Vi skola nog
komma om sams.
Det r s frfrligt, hviskade Eva.
214
Ja, p afstnd, sade prosten. Allting blir lttare, nr man verkligen griper sig an med det.
Eva intrdde efter honom i ett temligen stort,
utomordentligt snyggt rum. I en sng lngst framme
vid fnstret lg den sjuka. Hon sof. Frutom de rda
flckame p kinderna, var hon mycket blek. Hennes
mrka hr lg hoptofvadt och krusigt p det hvita
rongottet, hvaremot de strnga dragen af hennes profil
aftecknade sig. Andedrgten gick kort och plgad,
brstet hfde sig, febern brann p hennes halfppna,

torra lppar, men fver det hrjade ansigtet hade
sjukdomen bredt sin adlande prgel af lidande och
smrta.
Eva stod tyst och sg p henne.
S fin och hvit hon hgger, sade hon.
Ja, det har Mina styrt om, sade prosten.
Alla andra men inte jag.
Det blir er tur nu.
Hon sg upp i hans ansigte med ett ngestfuUt
uttryck. Jag svepte inte ens om henne kappan, sade
hon med darrande lppar.
1 detsamma ppnade den sjuka gonen, stora grbruna gon lika Evas egna, nu strlande af feber och
yrsel. Hon tycktes icke knna dem.
O Gud, sade Eva och fll ned vid bdden, jag
lt henne inte ligga i min sng, och jag svepte inte
om henne kappan.
Men nu reste sig den sjuka upp. Hennes gon
flammade. Haf bort henne, ropade hon hest. Hvarfr kommer hon nu hit? r det fr att se mig i ddens elnde. Jag vill vara ensam, jag behfver ingen.
215
O, prosten nu brjar hammaren att g, sade

Eva dystert.
Men prosten hade lemnat rummet, och den sjuka
fll utmattad tillbaka i bdden.
De talade icke. Eva egnade henne natt och dag

sina omsorger, och hon tog emot dem utan ett ord,
men hvart Eva gick i rummet fljde henne de stora,
mrka, ngsliga, misstnksamma gonen. Det gick slutligen s lngt, att Eva lngtade efter ett vnligt ord
frn dessa lppar, som voro s envist slutna. Ibland
under yrseln kom der strmmar af osammanhngande
tal, fantasier, som kom flickan p den lga pallen vid
sngen att rysa, men s snart medvetandet tervnde,
var det ter sammma tystnad.
En afton, d Eva uttrttad af vaka och sjlskamp
gifvit vika fr svagheten och brustit i en hftig grt,
knde hon pltsligt den sjukas hand famla i sitt hr.
Var inte ledsen, sade hon svagt.

Tala till mig, snyftade Eva fram, jag str inte
ut eljest.
Ser du, sade kvinnan, som talade med stor svrighet, man fr lof att dda ngonting inom sig, derfr dricker man. Hon teg en stund. Ja man fr
lof att dda ngonting derfr
Ack, rttfrdiga er inte infr mig, sade Eva, jag
dmer inte lngre ack nej.
, Steg fr steg smningom utfr mumlade hon.
Du har s trkigt nu och svrt, sade Eva vn-
216
ligt fr att af bry ta hennes tankegng. Om jag kunde
gra ngot fr din gldje.
Men nu vnde hon sina skarpa gon mot Eva.
Har jag trkigt? sade hon nstan strngt. Nej,
roligt har jag och godt. Aldrig frr har jag haft s
roligt och godt
Aldrig ack, stackare du.
Jo, en gng nr jag var ung.
Bertta det, om du orkar.
Det r ingenting att bertta det tog snart
slut och d var det slut med mig ocks jag frgade
inte efter Jag var vild och styfsinnt
Eva betraktade henne nstan med mhet. Jo, styfsinnet det knde hon till.
Ser du, Eva hviskade den sjuka krleken
den trycker ner och den lyfter opp.
Hon frmdde ej mer.
Morgonen derp, nr hon blifvit kammad och tvttad, lg hon och strk med handen p de fina, hvita
lakanen.
Det r dumt det r ofrskmdt, *sade hon,
men det r nstan som om dden toge bort skilnaden.
Vill du inte lefva om jag har ju ett hem.
h nej, sade hon med en matt suck nej,

det r inte vrdt lifvet kan inte men kanske
dden
Vissa stunder kom der en hisnande ddsfasa
minnen och frestllningar, kval och vnda.
Prosten ville frm Eva att taga sig en natts hvila
i prestgrden, men hon stod icke att fvertala.
217
P femte dagen var det en lugn stund. Aftonsolen sken in i rummet, hvars fnster stod p glnt.
Jungfru Mari Sofi hade nyss slutat en af sina ondliga
historier om hvad grefvinnan sade, nr hon lg i nervfeber, och hade lemnat dem fr att gra ett besk i
klockaregrden.
Hon pratar, sade den sjuka och log matt.
Denna reflektion vckte genast en tanke p tillfrisknande hos Eva. Skulle hon kunna bra det? Ja,
hon kunde. Den yttre vrlden hade krympt ihop fr
henne under dessa dagar af flmtande kamp med dden.
Du blir kanske bttre, sade hon mildt.
Nej, jag blir inte men, hon reste sig p armbgen och sg sig ngsligt om i rummet. Nr hon fann,
att de voro allena, hviskade hon: Sg det bara en
gng, medan ingen hr det.
Mamma, sade Eva, mamma.
Kvinnan slt gonen.
H h, ja ja det r tungt att d, mumlade hon.
Natten skred fram. Jungfru Mari Sofi sof, och Eva
satt som vanligt vid bdden. Den sjuka brjade att
andas afbrutet och lngsamt. Eva blef frskrckt och
lade sin hand p hennes. Den kndes kall och fuktig. Hennes gon stodo vidppna.
Kom hit, hviskade hon, kom nra.
Eva lade sitt hufvud intill hennes p kudden.
Prosten sger, stnade hon fram, att om ocks
en kvinna kan glmma sitt barn
Ja ja sade Eva. -j
Men det kan hon inte eller hur?
218
Hon talade hftigt och tydligt och sg ngsligt
frgande i Evas ansigte.
Nej, nej, det kan hon inte.
Hon tycktes anstrnga sig for att fatta.
Jag kunde aldrig glmma
Ack nej jag vet lskade mamma.
Hon log En gng till, sade hon.
lskade mamma.
Derfr skall heller inte du frstr Gud
Ja jag frstr mamma.
Kvinnan reste litet p hufvudet och betraktade
Eva med en skarp blick.
Tror du att det r sannt, hviskade hon.
Ja, det r sannt, sade Eva med fvertygelse.
Den sjukas blick veknade smningom och hennes
hufvud fll ned p kudden igen.
Morgonen derp var hon dd.
Vet frken Eva, sade prosten, i det han steg

upp frn frukostbordet, det hr gr verkligen inte an.
Ni gr hr och tynar bort dag efter dag. Tycker ni,
man kan brja sitt skolarbete med s klena krafter.
Det blir jag inte njd med, skall jag sga er.
Jag blir nog starkare, bara mitt arbete brjar,
sade Eva smleende.
Det vore en alldeles ny erfarenhet. Nej, frken
Eva, jag menar allvarsamt jag. Ni har nnu nog lng
tid kvar af ferierna fr att hinna skta om er helsa
litet. Dessutom kunna vi ta en vikarie frsta veckorna.
. 219
Mina och jag gjorde just i gr afton upp en plan
fr er.
Ni ro alla s snlla mot mig.

Hr nu p, fortsatte han, i det han gick ut i
taml;ûren och brjade stta p sig ytterrocken, nr
jag kommer till Norrkping p alliansmtet, s kvistar
jag fver till Sderkping ett ryck och skaffar er en
god Inackordering; jag har mnga gamla bekanta der
se'n min barndom, jag r ju fdd der, skall ni veta.
Och sedan reser ni p en tre, fyra veckor och badar
och byter om luft och omgifning.
Omgifningen r den bsta jag kan nska mig,
sade Eva.
Lt nu gubben styra, sade prostinnan, som just
kom ut fr att se honom resa och tvinga honom att
taga resfilten med, du behfver ndvndigt friska upp
dig litet.
Nu hrdes ett frfrligt rammel i trappan. Det
var flickorna, som hals fver hufvud kommo nedstrtande fr att hngande bakp ka med utfr allen.
Det viftades som vanligt frn verandan, nda till dess
vagnen frsvann bakom sockenmagasinet.
Men tant, sade Eva, hur skall det g fr sig?
Inte har jag rd till ngon badresa, och inte har jag
lust att se nya mnniskor heller.
Det r just det du skall f genom att komma ut
litet. Lita du p Vilhelm, han stller det nog s billigt,
att du har rd med det. Han r en mstare i det fallet.
Nr prosten efter tre dagar terkom, var allting
ordnadt p bsta stt.
Ni kan aldrig tro hvad jag varit frestad under
220
flen hr resan, sade han skrattande, jag upptckte
riktigt jesuitiska anlag hos mig, som jag inte haft
ngon aning om frut. Och det r er skull, frken
Eva.
Ar det min skull? Det var hemskt.
Ja, r det inte? Jag ville ha haft er inackorderad hos en fru Granfeldt, som jag trffade p.. Jag
hade matdagar hos henne, nr hon var nygift, och jag
var en liten parvel, som inte just blef fet af hvad far
och mor kunde best. Prosten darrade litet p rsten. Hon blef s glad att se mig igen, s att hon
tog mig i famn p gonblicket.
Henne skulle jag vilja bo hos, sade Eva.
Ja, se Vilhelm, han har d vnner hvart han

kommer, sade prostinnan.
N, kan jag inte f bo hos henne?
Nej, det var s mnga hinder. Hon vntade hem
sin dotter med hennes barn, och hon vntade hem sin
son, och hennes jungfru var sjuk, och frken, som hyrde
vindsrummet, var icke alldeles bestmd att resa p sin
vanliga sommartur och sist och vigtigast jag
ville inte vara ngon rnksmidare
Ni ville inte fra in mig hos henne utan att
yppa . . . . sade Eva kallt.
Nu slog ni alldeles hufvudet p spiken, sade han,
men han sg s klippsk och godmodig ut, att Eva icke
kunde bli ond och ej visste hvad hon skulle tro.
Summan af alltsammans r emellertid den, att ni
fr bo hos en fru, som heter Nystrm, och. som har
ett ganska trefligt rum med utsigt till kanalen.
Hvad bryr jag mig om kanalen, sade Eva, jag
221
lngtar till den der famnen, som r s frdig att
ppnas.
Ni kan vl mjligen trffa den ocks. Jag talade
om er med henne hvem vet?
Alla fruntimren fljde Eva till stationen, kande i

den nya gulmlade vursten. De hade mnga freskrifter att ge henne hvar och en. Smflickorna hade
hvar sin pse med pepparkakor, som tant skulle ha till
reskost, men de glmde i afskedets villervalla att lemna
dem; de stodo p perrongen och viftade med dom med
snopna och bedrfvade anleten, nr tget for. Det var
bara prosten, som haft sitt vanliga lugn i behll, nr
hon tog afsked p verandan. I fall det nu skulle bli
tillflle fr er att kmpa for er framtid och er lycka,
hade han sagt, s gr det som en modig flicka, och
lt er inte fverrumplas af ngra sentimentala skrupler,
som ni gjort en gng frut, som en riktig toka. Hvad
kunde han mena med det, tnkte Eva, der hon satt
instufvad mellan korgar och askar, bondgummor, barn
och matknyten i den heta tredje klassens kupn, hvad
kunde han mena? Han kan vl aldrig tro, att jag
skulle knyta ens ngra vanliga bekantskaper p den
hr korta tiden. Kan han tro att jag skulle f ngon
friare? Fy d d knner han mig inte. Jag tn-
ker inte bli bekant med ngon mnniska mer n min

vrdinna. Och s rullade tget sder ut, medan solen stekte och brnde, och rk och dam fyllde den
kvafva luften i kupn.
222
P eftermiddagen fick Eva utbyta tgets obehag
mot ngbtens behag. Klockan sex skt den sakta
fram genom kanalen och lade till vid bryggan till den
lilla staden, hvilken lg s tck i aftonsolen, tyst som
om den slumrat in vid bergets fot.
Allting sg s vnligt och stilla ut De sm enkla
trhusen voro omgifna af grna planteringar. Grupper
af mnniskor syntes hr och der utmed kanalbanken,
men ngbtens ankomst vckte ingen uppmrksamhet
Det smg sig en behaglig knsla af lugn och vlbefinnande fver Eva. Det var roligt att vara i en stad
efter en nra tvrig vistelse p landet Hon hade
icke undgtt det uppfriskande inflytande, som omvxling medfr t ett ungt sinne, och nr hon stod der
p dcket, var hon nstan frvnad fver att knna
sig s lifligt intresserad af allting, att erfara en s
underlig lefnadslust genom hela sin varelse. Pojkarne,
som togo mot repen frn ngbten, gummorna med
pepparkakor, de f vntande p kajen hafsluften
som kom dragande frn viken, solskenet husen
det nya det nya o, det var hrhgt
Hon sg tv damer, hvilka ifrigt betraktade henne,
och som tycktes rdsl. Den ena var troligen fru Nystrra, som af prosten blifvit underrttad om dagen fr
Evas ankomst. S snart landgngen blifvit utlagd,
kommo de ocks mycket riktigt upp p d^k. De frfrgade sig hos Eva. S- det var verkligen frken Wall, de hade anat det prostens beskrifning
och s smlogo de emot hvarandra p ett fr Eva srdeles smickrande stt
Men nu var saken den att jag
2g3
(Hvarvid den andra med en liten gest presenterade
Fru Nystrm, och Eva neg ) att jag ftt hyra
ut bda rummen till en badgst, och som jag hrde
att frken nskade bara ett ... .
Och att jag (hvarvid den frsta med en liten
gest presenterade Fru Granfeldt, och Eva neg) deremot alldeles af en eller rttare flera sammanfallande
hndelser . . . .
Ja, det kan man sga infll hr ifrigt fru Nystrm, att det var just som bestldt fr att hon skulle
hjlpa mig. Man mste vara om sig en smula tv
rum ni frstr det r dubbelt upp mot ett ... .
Fru Granfeldt, som tycktes vara litet generad af
den andras ordflde, passade p och yttrade: Min
dotter skulle komma med sina bda flickor, men nu
ha de ftt skarlakansfeber . . . Eva fick en beklagande
min, men fru Nystrm skyndade sig att infalla: lindrigt mycket mycket lindrigt, hvarvid Eva ljusnade
upp. Och min jungfru som var sjuk, nr prosten var
hr, har nu blifvit ersatt af en flicka frn landet.
Hvarvid fru Nystrm passade p och infll, beskedlig
och rask flicka . . . .
Och min hyresgst, fortsatte fru Granfeldt mod
ett menande leende, har gifvit sig af p sin vanliga
sommarresa ... hvarvid fru Nystrm hftigt infll . . .
hvilket hon borde gjort fr en mnad sedan . . . .
Och som jag sledes har ett rum, fortsatte fru
Granfeldt, utan att ltsa mrka afbrottet, s kunde
ni f utbyta det, som ni hyrt hos fru Nystrm mot
mitt. Fru Nystrm kom till mig i gr afton och var
mycket rdvill , . . .
tf
t,
224
Ja infll fru Nystrm, jag vill naturligtvis
inte gra ngon kristen sjl ngot ortt men
tv rum mot ett ni frstr.
Jag r s tacksam att f komma till fru Granfeldt, afbrt Eva, som inom sig tnkte att det var
ett hrligt utbyte, det var ju ocks frn brjan prostens mening.
N, d r saken klappad och klar, sade fru Nystrm, d kilar jag hem med detsamma. Jag ville
visst inte frsumma att vara nere vid bten jag
vill att allting skall vara redigt och ordentligt fast
ni frstr att tv rum mot ett men fr nrvarande
har jag litet brdtom, och s skyndade hon efter tskilliga nigningar sina frde.
Om ni nu bara ger min flicka hr besked om
hvar er koffert str, s skaffar hon brare, sade fru
Granfeldt, vi kunna mycket vl ge oss af i frvg.
Eva plockade ihop sina smsaker, visade flickan

reskofferten och filtremmen, och derefter gingo de bda
fruntimren i land.
Vlkommen hit, sade fru Granfeldt och rckte
vnligt Eva handen, nu tror jag, vi lugnt kunna g
hemt.
De gingo ett par gator, som voro tysta och folktomma. Framme vid badhusparken spelades det croquet, och ljusa sommardrgter togo sig bra ut i det
grna staffaget. Der syntes studentmssor och hvita
lialmliattar mellan trden. Vid sjlfva badhusgrden
promenerades det par force fr eftermiddagsbadet. S
kommo de ter in p ett par stilla gator, och s voro
de framme.
225
Det var en grd med syrenhckar omkring, ett
par lnnar och en hers i ena hrnet. Utanfr huset
p den finkrattade sandplanen stodo gula trdgrdsstolar, spjlbord och sm pallar. Ett rutstaket afskilde
trdgrden, men grindarne stodo ppna, och man sg
rabatter af hvita liljor, aller af stockrosor och hr
och der en remontantros, som nnu blommade. Der
stodo lnga grna gungbrden lngs efter hcken, och
vid kanten af den breda af lindar fverskuggade sandgngen funnos fven sittplatser. Yid uthusbyggnaderna,
hvilka i en lng rcka p hger hand strckte sig p
ena sidan om trdgrden, var en hg stllning fr en
ringklocka, hvars rep var lindadt om en grof pinne
fastsatt vid vggen. Det hela gaf ett obeskrifligt intryck af stilla hemtrefnad.
Hvad jag r lycklig att vara hr, utbrast Eva.
Jag tror jag fr nytt lif genom den hr resan. Jag
inser nu, hur rtt prosten hade. Jag behfde verkligen
komma ut.
Ni har sorg, sade fru Granfeldt med en blick
p Evas drgt.
Ja, sade Eva sakta, men hon gaf ingen vidare
upplysning.
Stackars frken. Jag tror nstan att det var
bttre att jag fick taga hand om er. Fru Nystrm r
litet litet
Hon stannade smleende.
Jag tror vi kunna pst att hon r mycket
mycket... sade Eva skrattande.
Fr frigt mycket aktningsvrd, tillade fru Granfeldt. Men efter det frn brjan var prostens me-
Kerfstedt, Eva. 15
226
ning, att ni skulle komma hit, s r det ju bra att det
blef s. Om ni nu kan vara njd med som jag har det.
Flickan r frn landet och knner fga till stadsseder,
men hon r villig och snll. Min frra jungfru fick
resa hem till sin mor fver sommaren.
Ack, nog r det bra fr min del, sade Eva.
Prosten bermde frken mycket, sade fru Granfeldt, och det gjorde att jag inte besinnade mig lnge
p frslaget. Skulle man tro honom, s vore ni ngot
frmer n vanliga ddliga, tillade hon leende.
De ha varit s goda mot mig, bde han och hans
fru, sade Eva. r det hr huset fru Granfeldts eget?
Ja, det r det. Hr gr jag och pysslar med
mina blommor hela sommaren. Men kom in nu, s fr
ni litet kafife.
Nr Eva genom den oljemlade frstugan kommit
in i salen, ett stort rum, litet lgt i taket, med hemvfda gngmattor och lackvioler, calseolarier och fuchsier i fnstren, med dukadt kaffebord framfr soffan
och utsigt fver en liten ppen plan, hade hon svrt
fr att icke nnu en gng uttrycka sin gldje fver att
vara der. Och sedan kaffet var drucket, och kofferten
kommen, och fru Granfeldt frt henne upp p vindsrummet, der hon skulle bo, var det fortfarande med samma knsla af hemtrefnad hon packade upp sina saker
och ordnade dem i den kupiga byrn mellan fnstren.
Nr hon senare p kvllen med uppskrtad kldning hjlpte till att vattna blommorna, och rd, varm
och vacker sprang till brunnen i hrnet af trdgrden
och hinkade upp vatten, d vardt fru Granfeldt s frtjust, att hon genast proponerade tantskap, och nr hon
227
tittade in i Evas rum, sedan de skilts t efter maten,
klappade hon Eva p kinden och trodde att prosten
icke sagt fr mycket.
Eva lg lnge vaken och betraktade den smalrandiga rullgardinen med en knsla af lycka och frihet.
Hon kunde icke frklara det fr sig sjlf, men nu fre-
fll det henne besynnerligt, att hon kunnat finna sig s

vl ensam der borta i skogen. Hon hade ju endast
kommit till en liten obetydlig stad, men lifskraften
brjade att rra sig inom henne, ungdomens kraf p
frihet och gldje. Hon ville icke tillst, att i djupet
af hennes inre hade hon blifvit kvitt den knsla af
skrck och fasa, som s lnge jagat hennes inbillning
natt och dag. Dagarne vid ddsbdden, den vnlighet
hon ftt visa, ja den vnlighet hon verkligen knt, hade
lugnat hennes samvete, och nu var ju nd lifvet der,
det fulla, unga, rika lifvet. Ja, hon ville kmpa fr sin
framtid, fr att bli stark och glad, nu sedan brdan
tminstone till hlften var aflyftad. Fr sin framtid
och sin lycka ? Hvad hade prosten menat?
Rummet lg t ster och solstrlarne brjade tidigt
hoppa p gardinen, brutna af skuggan frn rken i en
skorsten midt emot. Eva steg upp, kldde sig hastigt
och gick ned. I frstugan stod jungfrun och borstade
en kldning. Drrarne utt voro ppna, sommarluften
strmmade in. Eva tog sin hatt, sedan hon ftt besked om att frukosten ts klockan nio. Hon gjorde
frst ett slag i trdgrden. Blommorna sgo krya och
nymorgnade ut efter vattningen, de mrka, fuktiga
flckarne kring dem hade nnu icke torkat, bladen voro
fulla af dagg, det doftade starkt af reseda. Det var s
228
tyst och lugnt. En liten sdesrla trippade med vippande stjrt p den finkrattade sanden. Mellan uthuslngan och trdgrden var en lng gng, der krran med
vatt-tunnan stod med nedfllda skaklar, och der ngra
trdgrdsredskap stodo lutade mot staketet. Solen hade
icke ntt dit, der var en viss fuktig sommarkyla, som
kndes s egendomlig, medan allt annat badade i solgasset. Lngst ned fanns i det rda planket en bakport tillst med en hake. Eva ppnade Jen och gick
ut. Springan var s bred, att hon kunde hkta p den
utifrn med tillhjlp af sin parasollkrycka. S sknt
alltsammans var, s fritt, nytt och underhgt* Hon gick
alla mjliga sm bakgator, sg in p grdarne och i
fnstren, der gardinerna hr och der drogos upp, mtte
landtfolk, som frde in produkter att frsljas, och
tnkte p hur hrligt det nd var att lefva.
Reaktionen efter en pina, som hon icke fullt frsttt medan den varade, hade intrdt. Hon knde sig
spnstig, ung och modig, beredd att mta de duster
lifvet kunde bjuda henne, nu sedan det frskrckligaste
nd i viss mening var frbi. Hur hg och ren luften
var, hur strkande den drog in frn hafsviken, hur
unket det frut varit omkring henne med den der misstron till henne sjlf. Att hon kunnat lefva med det s
lnge!
P tervgen var det redan litet lifligare. P torget
stodo ngra lass med ktt och trdgrdsprodukter.

Hon kpte ett mtt br och sknkte t en liten pojke,
som stod och betraktade hrligheten med lystna blickar.
Det var s trefiigt att handla, att se stadslif igen, och
att gra ngon glad.
229
h, om hon trffacle honom ngon gng mer i
lifvet och hvarfr inte ? Allt kan ju hnda
nr hela vrlden r full af sommar, nr frhoppningar
vagga p hvarje gren, hvarfr skulle inte det kunna
hnda? om, ja, d skulle hon inte lngre vara s.
skuggi-dd, d skulle hon frtro lionoui allt.
S kom hon tillbaka, frisk och blomstrande som
morgonen, glad och modig Bom dagen.
sHar du varit ute ensam s har tidigt, sade fru
Granfeldt, jag vet inte riktigt om det gr an. Du
mtte vl ingen af badsllskapet?
Banna mig nu inte, tant*, sade Eva. Jt
inte varit ute fr det ringaste fventyrligt, och j
att jag aldrig i mitt lif varit s glad,s
Kra barns, fru Granfeldt kunde icke undei
ett leende, hvad r du glad fver d?
fver att vara hr, fver allting fver il
kaffebordet, som hlsade p mig bara jag kon
porten. >
Ja, jag tyckte vi kunde dricka hrute. De
sig till en varm dag.
sHvad skola vi gra se'n d, tant?
Jag skall vl flja dig till badlkaren.
sAck nej, jag r inte det ringaste sjuk. J:
hfver inte tala vid ngon doktor.
Men du fr lof att skrifva in dig i socictetc
r alldeles ndvndigt.
Kan jag inte slippa det?.>
Xej, hvarfr skulle du slippa det? Det r
att komma ut litet, som du kommit hit. Att sit
230
ut och dag in med en gammal gumma, det r minsann
inte mycket uppfriskande.
:^Ser inte tant s uppfriskad jag r bara af frsta

dagen, sade Eva muntert.
Emellertid blef det bde besk hos doktorn och
inskrifning i matrikeln. Redan samma eftermiddag var
ett kafferep i brunnsparken, och fru Granfeldt befanns
hgad att sjlf deltaga i det. Eva fann att hennes
vrdinna var en helt annan mnniska i sllskap, n hon
var inom sina egna murar. Hon upptrdde med en
viss frnm vrdighet, hennes sllskap eftersktes och
alla visade henne en stor uppmrksamhet. Hn tog
sjlfmant frsta platsen, lt bjuda sig frst utan invndningar ssom helt naturligt och i sin ordning, och
genom henne blef Eva snart presenterad fr grddan
i societeten.
Ah tant, sade Eva, d de voro hemma igen, det
var d fr innerligt vl^ att du inte upptrdde s der
storsttligt infr mig, nr jag kom. D hade jag blifvit
afskrmd med ens, och d hade jag gtt miste om den
gladaste morgon jag haft.>^
Och om du hade varit s rak och reserverad,
som du varit i eftermiddag, sade fru Granfeldt skrattande, i det hon tog af sig spetsmssan och hngde
den fver nsan p Afrodite, som stod p pelaren i
hrnet, d hade vi inte sprungit om hvarandra med
vra vattenkannor frsta kvllen.
>^N, hur r det nu d? Spela vi komedi fr sllskapet eller fr hvarandra? sade Eva.
Ingendera delen, sade fru Granfeldt och vek ihop
sin sniljkrage. Man skall bara inte lta en likgiltig
231
och ointresserad .sllskapskrets se i ens kort. Hvad
telifver jag visa mer n utansidan fr alla de der
frmmande mnniskorna? Jag var riktigt glad t din
hllning, Eva. Vi tv komma nog fver ens. Hjrtat
ja det behlla vi fr vra nrmaste.
Nrmaste den som har ngra , sade Eva
med en suck.
Det sg ut, som om fru Granfeldt varit p vippen
att sga ngonting, men hon hejdade sig och gick in
i sngkammaren med sina saker.
Eva stod kvar bakom blommorna och sg ut fver
planen utanfr. Det der ordet hade framkallat en dslighetsknsla inom henne. Det fanns bara en i hela
vrlden, som hon tnkte p, en som hon kanske aldrig
mer skulle f se. Hvad som p morgonen frefallit
henne s ljust och mjligt, det var med ens i kvllsskymningen s otnkbart. Men hon skakade snart bort
dysterheten. Hon ville kmpa fr sin lycka som en
modig flicka det ville hon.

Tre veckor gingo sin gng, lugnt och stilla, med
sm frstrelser d och d n var det en kaffebjudning hos ngon af stadsborna, n stllde badsllskapet till en utfrd p krror till ngot landtstlle i
trakten, n var det en roddtur eller en lngre promenad utt kanalen, och fverallt skulle fru Granfeldt
vara med.
Tnk hvad jag blifvit efterskt p gamla dagar,
sade hon med ett klippskt leende till Eva, som svarade
med att kalla henne 'sin lskade rotunda', 'sin orange',
'sitt lilla piano' eller ngot annat lika orimligt smeknamn, som endast betecknade den talandes goda lynne.
232
Slutligen terstod bara en vecka af den bestmda
tiden. Eva kom hem frn badet p morgonen och fana
grden belamrad med en soffa, stolar, kuddar, mattor
och en hjlphustru i full frd med att piska och borsta
alla dessa saker.
Hvad i all vrlden r hr fr rengring, ropade
hon, nr hon kom in i salen, f vi inte ta frukost
ute i dag?
Nej, vi kunna vl inte sitta ute i dammet, sade
fru Granfeldt. Jag trodde, jag skulle ha det undangjordt till dess du kom, men de ro s soliga de hr
hjlpmadamerna.
Hr str ju allting p sin plats, sade Eva.
Det r rummet till hger i frstugan, som fr lof
att vdras litet, sade fru Granfeldt undvikande.
Jas, det rummet har ndtligen ppnats. D
mste jag springa in och titta ...
Drick ditt kaffe nu frst, barn, sade fru Granfeldt, jag har varit uppe tidigt, m du tro.
Men medan de nnu suto vid kaffebordet kom det
beskande, ett par unga herrar, som anhllo om damernas nrvaro vid en afskedsfest fr asessorskan Linderoth en liten enkel frukost i brunnsparken. Nr Eva
kom ut fr att bryta sig ett par rosor att ha i skrpet,
voro mblerna redan inflyttade och drren stngd. Det
blef ingen underskning af den gngen.
P eftermiddagen regnade det smtt. Man var
ndsakad att sitta inne med rtspritningen.

Ja, tant, nu r det bara fem dagar kvar, sade
Eva suckande, der hon satt med frkldet fullt med
rtskidor. De hade flyttat sig in i hvardagsrummet
233
till hger om salen. Jag kan inte begripa, hur jag
skall f lust att brja mitt arbete igen. Och s r det
s trkigt att skiljas frn dig.
Jag tycker det r mer n trkigt jag, sade fru
Granfeldt. Jag hade nstan glmt hur trefligt det
r att ha en ung flicka i huset. Det r som om en
hel blomstergrd flyttade in med detsamma.
Hvad det der smakar bra att hra, sade Eva
smleende och nickade mot henne. De suto p hvarsin
sida om kldkorgen, som var fylld med rtskidor. P
ett bord der invid hade de fat fr de olika sorterna,
grfre och finare. Duggregnet fll ttt mot rutan, och
grset p den lilla planen utanfr tycktes vxa och bli
mera mrkgrnt fr hvar minut.
Tant borde ha en flicka inackorderad.
D knner du mig bra litet. Tror du, att jag
skulle trifvas med hvem som helst. Nej du. Det gr
lngsamt fr mig att fsta mig vid ngon. Men nr
jag en gng gjort det, s sitter det der.
D kommer du alltid att hlla af mig? sade Eva.
Ja, det kan du lita p. Jag r ingen flaxnatur
jag. Men, Eva, hvarfr r du s snf mot den der
medicine kandidaten? Jag tycker det r en riktigt
hygglig karl.
Det tycker jag ocks, tant.
Hvarfr afvisar du honom d? Det finns mnga,
som skulle vara frtjusta t att ...
Snlla tant, afbrt Eva, tala inte om det.
Och ljtnanten r ju heller inte s ofven. Han
har ett arrende och reder sig godt.
Nu fick jag nio rter i en skida, ropade Eva till.
234
Lgg den d fver drrposten.
Skall jag lgga den fver drren till det hr hemlighetsfulla rummet, frgade Eva skrattande.
Det r inte alls hemlighetsfullt. Det r bara s,
att den som skall bo der inte vill ha sina saker rubbade.
Men jag r nyfiken p det. r det karl eller
fruntimmer?
Det fr du snart sjlf se, sade fru Granfeldt
smmysande.
Kommer han inom fem dagar? Jag tar fr afgjordt, att det r en herre.
Men Eva, du svarade ingenting om ljtnanten
och kandidaten. Du har nog sett, att du bara behfde . . . .
Tant!
Du har inte ngot frtroende fr mig.
Jo, tant Om du vill veta det s . . . Jag mste
afvisa dem. Jag kan inte uppmuntra ngon.
Du tycker om ngon redan.
Ja, sade Eva sakta.
Det drog en skugga af missrkning fver fru Granfeldts ansigte. >^Jas, sade hon, det kunde du ha
sagt mig frut.
Men tant tnker vl inte fria till mig, sade Eva
muntert.
S du pratar, sade fru Granfeldt en smula vresigt. N hvarfr eklaterar du inte din frlofning
det r ju inte skl, att lta unga karlar g och frlska sig, nr man redan ...
>Kan tant anklaga mig fr att p minsta stt ha
235
uppmuntrat ngon, sade Eva allvarsamt, har jag inte
tvrt om?! ...
Jo, jo, bevars, du har varit stel och frnsttande
som en prinsessa. Det r just det jag har tyckt s
mycket om. Jag kan inte med det der hastiga tillmtesgendet, som man kan f se sig mtt p. Men
nd. Vill du inte tala om litet mer fr mig, nu nr
du har brjat?
Tant, sade Eva, det r ingenting att tala om.
Jag tror att han tyckte om mig en gng i vras. Men

jag afvisade honom, srade honom; jag gjorde det p
ett dumt stt, utan att sga honom mina skl
och s reste han. Jag har en sorg, tant, fast du har
frsttt att sfva den med din godhet. Ack, jag skall
aldrig kunna tacka dig nog fr den hr tiden. Om
jag inte hade kommit hit, s tror jag att jag hade
dukat under. Hon hade rest sig upp. Hon flyttade
en stol intill drren, steg upp p den, strckte upp
armen och lade rtskidan p drrposten.
Vill du inte sga mig dina skl, sade fru Granfeldt. Kom ihg. Eva, hur mycket jag hller af dig.
Just fr det, sade Eva allvarsamt, just fr det
vgar jag inte. Jag r s rdd om din krlek, tant
jag skulle inte kunna mista den ocks.
I det samma blixtrade det och en skknall ramlade till nstan gonblickligt. Regnet brjade strta ned.
Eva, sade fru Granfeldt, vill du ta nyckeln och
g in. Jag tror bestmdt att fnstret str uppe, och
jag har knet fullt med rter,
Eva tog nyckeln och ppnade drren. En blixt
slog henne i gonen, och hon skrek till. Fnstret stod
236
verkligen ppet, och regnet piskade in. Hon gick fram
och stngde det, under det skan dundrade i lnga
utdragna ruUader, som liksom svarade hvarandra, n
som ett hftigt anrop, n som ett svagare eko. Eva
torkade med sin nsduk af regnet, som stnkt p
kanten af skrifbordet, hon lyfte ett par bcker, som
ocks blifvit fuktiga, fr att lgga dem p andra sidan
sg p dem .
N, Eva, ropade fru Granfeldt, har regnet gjort
ngon skada?
Hon fick icke ngot svar. Det drjde ngra sekunder innan Eva visade sig p trskeln.
Du ser ut, som om du sett ett spke derinne,

sade fru Granfeldt, om jag vetat, att du var s rdd
fr skan, skulle jag inte ha bedt dig g.
Eva stod ett gonblick tyst med hnderna p stolskarmen. Hon var mycket blek.
Kra barn, du mr vl inte illa.
Nej, sade hon med en rst, som med ens terftt den gamla sorgen i tonfallet, men jag har tnkt,
att jag skulle tala om mina skl det der som
du nyss ville veta, tant. Det var kanske inte rtt, tt,
jag kom hit, utan att du visste det frut, men det rr
prosten fr, inte jag. Ser du, jag har ingen familj,
hvarken far eller mor. Jag har intet barndomshem
att minnas, intet namn, som jag rft.
Fru Granfeldt sg hpen p henne.
Du sade nyss att du aldrig skulle upphra att
hlla af mig, fortfor Eva. Det var dyrbart fr mig
att hra d, men nu vet jag, att kunde jag bara fvervinna dina frdomar, kunde jag f dig att tro p min
237
karaktr, ack, d skulle jag vara den allra lyckligaste
mnniska p jorden.
Fru Granfeldt lt alla rterna glida tillbaka i
kldkorgen.
Och han som du lskar har han frskjutit
dig for den skull? sade hon.
Nej, sade Eva. Han vet det inte, men hans
familj, hon kunde icke sga hans mor, r mycket
mycket noga.
Ja, ja, sade fru Granfeldt.
Nu r det bst jag gr upp till mig, sade Eva
saKxa.
Fru Granfeldt hade rest sig upp. Det blixtrade
p nytt.
Men du r ju rdd fr skan, sade hon tveksamt. '\
Ah nej, sade Eva bittert, jag r inte rdd fr
ngonting nu. Jag fr inte klema med mig. Jag fr
ju stlstta mig mot det vrsta.
Fru Granfeldt sjnk ned p stolen igen. Kra
barn, var inte s hftig, sade hon, i det hon sg upp

i EVas upprrda ansigte, du talar som ett yrvder,
man kan vl inte vara i ordning med sina tankar s
der i en handvndning heller. Det r nog sant att
jag har haft mina hm frdomar, men man
r ju aldrig fr gammal att lral Jag r vl inte ngon buse heller, som inte kan ta reson. Grt inte,
kra barn, du skall veta, att jag vntar min son i kvll.
Hvarfr har aldrig tant talat om, att tant hade
en son?
Det kommer sig af att jag gjort mig sjlf det
238
lftet att inte likna alla andra mdrar, som inte kunna
ppna munnen utan att tala om sina barn. Och s
har jag smningom kommit ur vanan, och det har jag
funnit mig vl af, skall jag sga. Men sedan, nr du
krp in i mitt hjrta, s ville jag verkligen fverraska
dig. Han duger att visa, skall jag sga.
Och tant hller riktigt af mig, sade Eva och
lade armen om hennes hals. Har du ingen motvilja
fr mig? Om din son vore ogift, skulle du kunna tnka
dig att jag skulle kunna bli ? Nej s mycket hller
du bestmdt inte af mig.
Kra Eva, jag har ju inte tnkt p annat, allt
sedan du kom. Ogift hur kom du p en s ljlig
tanke? Visst r han ogift.
Jag sg hans namn nyss p en bok derinne,
sade Eva.
Och hr fr du nu se honom sjlf Derborta
kommer han. Hvad i all vrlden har bten redan
kommit, och jag som inte hann ned.
Hon reste sig och ville strta ut. Eva hll henne
tillbaka. Jag gr upp till mig, sade hon, brdskande,
jag' vill inte visa mig med rdgrtna gon. Men lofva
mig en sak, tant, iiej, du fr inte g frr n du lofvat
det. Han r ju lngt borta p gatan nnu. Lfva
att du, s fort du kan berttar honom min historia.
Ja, det kan du lita p. Jag skall minsann inte
lta honom g och bli frlskad i dig, nr du redan
har din utvalde.
Inte det, fr all del, inte det, ropade Eva. Men
fru Granfeldt hade redan ryckt sig ls frn henne
239
och sprungit ut p grden, der hon trots vtan, regnet
och sin korpulens skyndsamt vek om hrnet fr att
mta honom vid porten.
Eva stod ett gonblick stilla i salen, tveksam om
hon skulle springa upp till sig eller ej. Innan hon
hann betnka sig, hrde hon steg i farstun, steg, som
nrmade sig drren. Utan att besinna sig sprang hon
till hger frbi rtkorgarne in i det iordniifgstlda
rummet, i tanke att genom farstun springa upp till sig,
medan de voro i salen, men hon hade icke hunnit
drren, frrn den rycktes upp utifrn, och hon stod
ansigte mot ansigte med herr Eckerman.
Det uttryck af glad, upprymd vnlighet, som lg
fver hans drag, frsvann gonblickligen. Medan han ;'^
en sekund betraktade Eva, lade sig ett mrkt moln
fver hans panna. Har jag kanske inte gtt rtt?
sade han med kall rst. Har min mor tagit mitt
rum Han ville draga sig tillbaka.
Nej, nej, sade Eva, det var jag, som
Men nu kom fru Granfeldt.
Se hr, Eva, har du min son, herr Eckerman
vi ha inte samma namn och hr, Arne, r frken
Wall, en rar flicka, m du tro.
h, tant, sade Eva.
Jo, det skall du tro. Tiden har gtt som en
dans, medan du har varit borta, inbilla dig inte annat,
och det r hennes skull. Fru Granfeldt var litet
osker p rsten.
Det tviflar jag inte p, sade herr Eckerman med
en kylig bugning.
Men att du kom och fvcrraskade oss s hr?
240
Hvad kom det t bten? Eva Hon vnde
Big om. Men Eva hade smugit sig ut.
r hon inte vacker? sade fru Granfeldt.
Jo, mycket men lt oss nu inte tala om
henne.
Du sg s ovnlig ut. Det fr du inte gra, fr

det r verkligen en riktigt snll flicka.
Jag blef ledsen, att vi inte fick vara ensamma,
sade han, i det han spnde upp sin filtrem.
Ja, ja, det r bst att du inte ser p henne fr
mycket Hon har redan sin utkorade.
Det kan jag vl tro, sade han och anvnde mer
kraft p spnnet, n som kunde behfvas.
Men Eva hade sprungit uppfr trappan fver vinden, som alltid frefallit henne mystisk som en saga,
och in i sitt rum. Hon satt lnge vid fnstret, utan
att veta hvad hon skulle taga sig till. En och annan
gng hrde hon ljud af rster frn farstun der nere.
Hans rst, nr han gjorde upp rkningen med braren,
och hans kraftiga steg. Skulle det nu blifva klart mellan
dem, eller skulle hon resa hem med sin sorg? Medan
hon vnde dessa frgor i sitt inre, sg hon p hur
regnet flt ned i sm rnnilar p den hvitmlade fnsterinfattningen. Det var jmnmulet, tungt och grtt
Lngst ner i ster var ett alldeles blsvart moln, som
stack af mot det ljusgr. Om det regnar s hr hela
aftonen, tnkte hon, d blir ingenting frklaradt.
Hon visste mycket vl hela tiden, att hon i alla hndelser icke skulle resa utan att sga honom allt, men
hon ville hafva liksom ett insegel p sin egen nskan.
Och just som hon tnkte det, kom der frn andra sidan
241
en skarp, sned solstrle, som gjorde molnen nnu svartare. Vid fversta kanten brjade dock det ljusgr
att ltta s pass mycket, att det slppte fram en smal
bl strimma. Derp kom ett vinddrag farande, hastigt
som en pust, s att de tunga, fylliga dropparne med ett
prasslande ljud fllo ned frn blad till blad. Och s
sken solen starkt och intensivt. Det blef lugnt igen.
Ett par sm rlor trippade fram och togo sig ett bad
i pussen framfr porten. Himmelcn blef, liksom sopad
af en jttekvast, med ens bl och klar.
Jag skall segra, sade P^va jublande i det hon
reste sig, jag skall segra fver honom och migsjlf
Och medan hon, med pannan lutad emot fnsterposten, sg upp mot den hgbl himmelen med en
aning om annalkande lycka, smlte isen kring hennes
hjrta. Hon bad om dmjukhet, godhet och saktmorl,
dessa dygder, som hon lskade, och som kanske ocks
funnos i hennes natur, men som af hennes tunga de
hllits bundna.
Hur tryggt skulle lion icke fverlemna t honom,
som hon lskade icke endast sin framtid och sin lycka,
utan ocks sin egen utveckling till det goda.

Och bst af allt, hon tyckte, att hon kunde kyssa
sin himmelske faders hand och tacka fr den strnga
fostran, som varit ndvndig fr hennes upproriska
sinne.
Slutligen hiirde hon fru Granfeldts rst nerifrn
trappan: Eva, thet r inne. > Hvilken grnsls lycka,
att f g ned och veta honom vara der!
Drren till salen stod ppen, den svala, fuktiga
aftonluften strmmade in. Bordet midt p golfvet var
Kerfstedt, Eva. IG
242
dukadt. Hon sg honom mellan bordet och blommorna
1 fiSnstret. Han vnde sig om, d hon kom.
Det har med ens blifvit vackert, sade han.
Ja, sade Eva mildt, naturen har blifvit litet
vnligare.
mnar frken Wall stanna lnge i Sderkping?
sade han, utan att ltsa mrka Evas betoning.
Kra du, hon skall resa om Fredag. Hon har
pligter p annat hll, sade fru Granfeldt.
^ Han svarade ingenting. Hans stelhet inverkade
p dem. De brjade ta. Men hur fru Granfeldt
pratade och trugade sonen med alla sm lckerheter,
hon visste att han tyckte om, s frmdde, hon icke
arbeta upp den tryckta stmningen. Vet du, Arne,
sade hon slutligen, jag begriper inte hvad som kommit
t dig under resan. Du r inte det minsta lik dig.
Hennes gon hvilade oroligt p hans ansigte.
Det r ingenting annat, n att jag r litet trtt,
sade han. I morgon r jag kry igen.
Men fru Granfeldt suckade, medan hon gick ut
med faten, som hon brjade taga frn bordet.
Nr hon gtt vnde sig herr Eckerman till Eva.
Ni har varit mycket god, som frkortat tiden fr min
mor, sade han p ett frmmande stt.
Jag frtjnar inte ngot berm fr det, sade
Eva saktmodigt. Det r inte min skull att jag r hr.
Det fll sig bara s, jag rdde inte fr det.
Det betviflar jag inte alls, sade han.

Det kan frefalla er besynnerligt, sade hon.
Men jag visste inte, att det var er mor frr n i dag.
Ni r mycket mn om att beta mig alla anled-
243
iiingar till inbillskhet, sade han kallt. Var lugn
nian aktar sig fr ett fel, som man ftt betala s dyrt
som jag.
Hennes hjrta sammansnrdes af fruktan och smrta.
Var det s, att hon hade frlorat honom?
Jag borde ha vetat att alla frklaringar varit fverHdiga, sade hon sorgset Ni har sjlf sagt att ert
hjrta upphr att sl fr hvad som inte lngre intresserar
er. Hon stapplade litet p mlet. Men jag fruktade, att ni skulle anse mig falsk och instllsam,
derfr ville jag sga er det.
Ni frtyder hvad jag sade, som kvinnor alltid
gra, sade han. Dessutom var det inte vrdt att
tala om mitt hjrta. Man skall ju alltid betala sin
lrospn hr i vrlden. Han slog om ton. Jag
skall helsa er frn baron Ulfklo, sade han. Jag
trffade honom vid en station. Han var p vg ut.
Han betraktade henne skarpt ett gonblick, derefter vnde han bort hufvudet.
Fru Granfeldt kom tillbaka frn kket och freslog
en tur i trdgrden. Han tog modern under armen.
Eva ville smyga sig uppfr trappan, men "fru Granfeldt
ropade henne. Hon mste komma tillbaka och g
bredvid henne. Hr skall du tro, att vi sprungit med
vra vattenkannor, Arne. Det har varit en ohyggligt
torr sommar, men s ha vi heder af vra blommor,
Eva och jag. Hon slppte hans arm och gick in p
sidogngen.
Han bjde sig ned och brt en ros. Vill ni ta
den af mig>, sade han och rckte den t Eva, till
tack fr er mda. Hans drag hade ftt ett vnligt
244
uttryck. Eva visste s vl hur hans manbga hjrta,
som icke frstod sig p smaktighet, lngtade efter
frsoning. Hon tog rosen.
Han stod tyst en sekund. Jag har ftt en frklaring af min mor, sade han slutligen. Jag ville
bara sga er, att om jag i mitt bref var brutal och
grof mot er, s
Visst inte, sade Eva med osker rst. Jag
frtjnade det.
Ni kunde visserligen ha mildrat slaget genom att
rligt sga mig ert skl, sade han, under det han
snodde ett grsstr om sitt pekfinger. Men kvinnor
ro inte barmhertiga.
Jag var s sndersliten. Jag visste inte hvad jag
gjorde.
Jag tror, att om ni visat mig litet mera aktning,
s skulle jag ha burit smrtan bttre. Men jag nskar
er i alla fall all mjhg hm lycka. Men
nr han sagt detta framtvingade ord, rann sinnet p
honom. Svartsjukans kval brjade att martera honom.
Lycka, sade hon. Nej, det finns inte. Inte
s lnge en man inte kan tro p en kvinna, om n
allting talar emot henne.
Eller tvrtom, sade han hftigt. Det finns ingen lycka, s lnge inte en man kan inge nog frtroende, att en kvinna kan uttala sig rent och ppet till
honom. Att lemna en mnniska, som tror sig st frdig att n det hgsta i lifvet, utan ett ord, att trefva
i det mest nattsvarta mrker h, det r nedrigt.
Ja, sade hon sakta, ni har rtt. Det var nedrigt. Men det har straffat sig.
245
Men hennes dmjuka ton afvpnade honom icke.
Allt hvad han lidit under de sista tv mnaderna rusade fver honom.
Urskta mig, sade han, jag borde inte tala nu.
Nr jag ser er igen blir jag ytterligare ursinnig.
Han andades kort, och hans nsborrar vidgades. Jag
lskade er s outsgligt, jag menade s rligt, jag
tyckte, att jag kunde d fr er hvilket gonblick som
hlst. Och ni behandlade mig med sdant frakt. Ah,
frken Wall, ni talar om straff ja, ni borde
straffas det var inte mer n rtt jag har lidit
s grnslst.
O; Gud, hvad skall jag gra, stammade hon.
Gra, sade han, tror ni man kan plstra med
en mnniska, som man ddat som ni har gjort
med mig? Nej det gr inte. Men vi skola bara laga,

att vi inte trffas. S mycket kunna vi gra fr hvarandra. Och frlt mig nu. Det bhr bttre sedan jag
ftt tala ut. Det bar kokat, nej det r fr litet sagdt
det har sjudit i mig hela tiden.
Jag frstr det, sade hon sakta men nu?
r det fr sent att tala med er nu? Hon hjde sina
gon mot hans ansigtc, men han blef i hast blek, som
om han frusit.
Jag frtrodde er en gng, att jag blef hastigt
god igen, nr jag var uppretad. Men det hr r inte
bara vrede, frken Wall. Det finns ocks hos mig
mjligheter af sr, som mste lemnas i fred, till dess
de ftt rra sig.
Men ni vet inte jag r beredd att sga er
allt nu.
246
Min mor har sagt mig allt det r alldeles nog
litet mer eller mindre iitveckladt det gr ju s
litet det vill sga jag r inte i stnd att hra det.
Han hade hela tiden undvikit att se p henne
men nu vnde han hufvudet emot henne. Han hade
en vanlig anmrkning p lppen fver hlommorna, men
han sg att hon vacklade. Hans godhet tog fverhand. Han smlog. S der ja, sade han, nu har
jag nra p skrmt ihjl er till p kpet. Det var
inte min mening att vara hrd emot er visst inte
men jag lider Eva skona mig jag
str inte ut med att vara tillsammans med er.
Under det han vldsamt kmpade fr att terf
jmnvigten bjde han sig ned och brt nnu en ros,
som han rckte henne nstan utan att veta hvad han
gjorde.
Nej, sade hon> jag kan inte ta den der. Inte frr
n ni upphrt att missknna mig. Lofva mig en sak,
sade hon hastigt, d hon sg fru Granfeldt resa sig
frn rabatten, der hon rensat bort litet ogrs, res inte
frr n jag ftt tala med er n en gng.
Han sg p henne frvnad, nstan strng, men
fru Granfeldt kom i det samma.
Kom hit, Arne, skall du f se linden, som du
sjlf planterat, ropade hon. .
Eva skyndade tillbaka in i huset och upp till sig.
Morgonen derp stod kaffebordet i trdgrden, nr

Eva kom ned tmligen sent. Fru Granfeldt satt och
stickade ch herr ckerman lg utstrckt p gung-
247
brdet och rkte. Han reste sig, nr Eva kom och
satte p sig hatten, som legat p sanden bredvid honom.
Allting sg morgonfriskt ut, till och med herr
Eckerman, som gjort toalett, det vill sga ftt af sig
resdammet och uppfriskat sig med ett bad. Den hvita
kragen stack af mot hans solbrnda hy. Han hade
blifvit mager, men det kldde honom. Det der lugnet,
som frn brjan imponerat p Eva, var icke s konstant som frr. Han var icke riktigt ense med sig
ajlf, det syntes p hela hans vsen.
I dag borde vi gra en tur till Dagshammar,
sade fru Granfeldt. Vi kunde hyra gstgif vrens
vagn ...
Jag mste allt packa, tant. Jag br inte drja
s lnge, som jag tnkt. Prosten beklagar sig fver
min vikarie, sade Eva.
S der ja, hvad r nu det fr infall? Nog kan
du flja med en tur p landet, det vill jag inte hra taf annat, sade fru Granfeldt. t
Men jag borde allt holsa p ngra ute i staden,
sade herr Eckerman.
Jo, ni ro riktigt trefliga, sade fru Granfeldt.
Och det der om resan, Eva, det blir d alldeles ingenting af. Jag blir riktigt frargad p er bda tv.
Jag kanske skulle g och ta mig ett bad nu,
sade Eva.
Genast p kaffet, nej mitt barn, du skall vl inte
frdrfva dig heller, s lnge jag har ngot att sga. >
Jag tror jag skall g fver till doktorn p en
titt>, sade herr Eckerman och reste sig.
: Han har sin mottagningstimme nu, och d r
248
haii s upptagen, s att du inte kan trffa honom.

Sitt nu vackert stilla frsta morgonen du r hemnia,
sade fru Granfeldt litet retligt. Vill du vara snll
och g upp p vindskontoret och hmta ned min nystkrona, Eva lilla, hr har du nyckeln.
Kan inte jag hlla hrfvan t tant?;^
Eller jag, sade herr Eckerman.
Nej, gr nu som jag sger. Hrfvan ser ut att
bli trasslig, sade fru Granfeldt, men jag skall nog
reda mig med den nd.
Eva hade knappt hunnit utom hrhll, frrn fru
Granfeldt brjade.
Min kre Arne, jag fr sga att ditt uppfrande
riktigt frvnar mig. Tycker du det hr skall bli trefligt? Begriper du inte, att den stackars flickan vill
resa, bara fr att du r s ohflig. Hon tror naturligtvis, att hon r till fverlopps, nr du im kommit
hem till mig.
Det r hon visst inte. Jag kan ju resa jag
och komma tillbaka sedan.
Hvad i all vrlden har du ftt fr antipati emot
henne? Jag vill visst inte att du skall g och bli betagen i henne, men nog kan du vl vara hflig och
inte se s rak och frnsttande ut, som om hon vore
af en annan folkstam. Man fr lof att vara granlaga
mot henne. Hon kunde ju tro, att du knde hennes
historia.
Jag knner ju hennes historia.
Gr du? Ja, d r ditt uppfrande nnu mer
ofrsvarligt. Det trodde jag aldrig om dig, Arne. Att
lta den stackars flickan umglla ...
249
Du berttade ju sjlf att hon var frlofvad...
Inte menar jag den historien. Jag menar det
andra. ,
Hvad? sade herr Eckerman och reste sig frn
den liggande stllning p gungbrdet, som han nyo
intagit.
Ja, om jag talar om det, s r du s god och
blir vnlig mot henne, som du r mot andra mnniskor.
Hon har ingen far och ingen mor hon r utsttt i
vrlden, utan namn och utan skydd, och hon har afsagt sig den man hon lskar, derfr att hans familj
inte vill veta af . ..
Mamma, sade herr Eckerman och hans rst

sklfde af rrelse, r det sannt det der?
Men innan fru Granfeldt hann svara, hrdes ltta
steg p sanden.
Han vnde sig om, hans brst hfde sig, han&
ansigte strlade. Eva, ropade han och strckte armarne emot henne.
Hon sg att han visste allt, hans lskade drag
bokstafligen lyste af rrelse och lycka. Hon kunde icke
hjlpa, att fru Granfeldt sg p det. Hon kastade
nystkronan ifrn sig och fll till hariS brst.
UNIV. OF MiCHtOAMr
OCT 1 9 1912
</pre>
</div>
</div>

<script type="text/javascript">
if (window.archive_analytics) {
var vs = window.archive_analytics.get_data_packets();
for (var i in vs) {
vs[i]['cache_bust']=Math.random();
vs[i]['server_ms']=137;
vs[i]['server_name']="www14.us.archive.org";
vs[i]['service']='ao_2';
}
if ($(".more_search").size()>0) {
window.archive_analytics.send_scroll_fetch_base_event();
}
}
</script>
</div>
</body>
</html>

Eva 01 Kerfgoo

Transféré par

Informations du document

Titre original

Copyright

Formats disponibles

Partager ce document

Partager ou intégrer le document

Options de partage

Avez-vous trouvé ce document utile ?

Ce contenu est-il inapproprié ?

Droits d'auteur :

Formats disponibles

Eva 01 Kerfgoo

Transféré par

Droits d'auteur :

Formats disponibles

<!

ve.org/details/americana" title="American Libraries">American Libraries</a>

etails/nsa" title="TV NSA Clip Library">TV NSA Clip Library</a>

ive.org/details/gamevideos" title="Videogame Videos">Videogame Videos</a>

<a href="https://archive.org/details/audio_news" title="News &amp; Public Affair

g/details/zx_spectrum_library_games" title="ZX Spectrum Library: Games">ZX Spect

<div class="navbar navbar-inverse navbar-static-top" role="navigatio

<a title="Image" class="navia-link image" data-top-kind="ima

<li id="nav-search" class="dropdown dropdown-i

helves before it was carefully scanned by Google as part of a project

Det hr r en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer p bibhotekens h

Hll dig p rtt sida om lagen

IVAR RASGGSTRMS BOKTRYCKERI

'egiiet fll ttt, jmt och envist, molnen hngde

tunga och lga, s att de nstan tycktes

fr allt ta emot bde kreti och pleti di, fast dm inte

Jas, jag frstr, det r henne Au s grna vill

N ja, vi gra vl ett frsk d, sade hon.

vet i l fr blsten och sjlf sprang ned fr trappan

var p det sttet beskaffad att ett sdant utbrott infr

sa' nr jag for hr frbi jag r den

s mste vi ge oss af igen. Det blir nog sent nd.

sten kommer, sade prostinnan, ni fr lof att vnja

att endast prosten hrde det. Jag finiktar, att om

Vet ni, frken Wall, sade prostinnan, s grna

dess friska innehll, alltsammans gaf rummet ett skrt,

armarne om Selma, som just rest sig, snurrade om med

hur det var smg sig Eva snart ifrn dem

Min kra Eva!

beknna att ditt skl: att du ville frsvinna bland

Det var en tung och disig hstmorgoti, men fr

hvarje rad mrknade hennes uttryck, nda till dess hon

rade ut. Fnstret vette t vedbacken, der spring-Greta

Ah ja, det kan hon vl vara, det vill jag visst

svaga snyftningar, som hon dock genast lyckades kvfva.

Mamma sade att herr Forsberg var klen nu igen,

tnka p ngonting, annars blir lifvet s ledsamt.

Fljande dag var det bjrt solsken. Eva terkom

frn en promenad med de bda sm flickorna, d

det var verkligen snllt.

lugn och likgiltig, och den unga prostinnan, som icke

herrinnan, som hrt anmrkningen. Tror ni inte jag

Ah, vet ni, pratade Marianne, vi komma inte

Nej, det r det inte, naturligtvis, men eljest skulle

att ni hindrar frken Marianne.

rar och nu kommer ordningen till de unga, den

Wall in i vrt musiksllskap.

Nej, sade han.

nytt r det ngot med frken Wall?

N ja af nyfikenhet d, att se hvad staden

du drack litet mer med honom, och s skaffade du

henno ensam g ut p altanen. N, du anmrker ingenting.

Sixten, med en axelryckning.

henne ngonstdes hotade att mrda henne, om hon

hans och derefter gingo de i bsta frstnd uppfr den

Eva var redan hemmastadd med sin skola. Baruen,

Jo, det frsts, det tror jag nog, men nd

&gt; Frken, frken, titta ut ett tag, ska' frken f si,

tad, och med fantasiens blixtsnabba operationsfrmga

lgre rst, hvad drmmer ni om?

aldrig ngon frmaning i mitt minne. Ni fr lof att

D fr ni skynda er dit, sade hon och steg upp.

han, ett byte, om det ocks skall kosta mig

<a href="https://archive.org/details/audio_news" title="News & Public Affair

> Frken, frken, titta ut ett tag, ska' frken f si,

Fr jag ta den>, sade han.