Vous êtes sur la page 1sur 2

NATIONALMORDET

SENASTE NYTT 2002-11-03

Än har MÖRDARNA

MAKTEN över sanningen


”Spaningsledaren” Hans Holmérs självmord den 4 oktober 2002 var en logisk följd av mordet på statsminister Olof Palme den 28 februari 1986. Varför
anförtrodde Hans Holmér sin livvakt och chaufför polismannen Rolf Dahlgren att han var medveten om att hans gärning som hög polischef skulle ge honom
livstids fängelse om han blev avslöjad? Och att han då hellre skulle ta sitt liv. Hans Holmérs partner under 20 år var den homosexuelle skojaren och
bokförläggaren hos Bonniers Ebbe Carlsson. Han dog i aids. I början av sina mordspaningar inbjöd Hans Holmér Ebbe Carlsson till PALMERUMMET, den
specialinredda lokal med pansarglas och utrustning för avlyssning som han lät bygga in i polishuset på Kungsholmen i Stockholm. Var alla i PALMERUMMET
homosexuella? Tre statliga kommissioner har granskat mordutredningen utan att se skymten av en mördare. Ett är säkert, någon utredning värd namnet av
mordet på Olof Palme existerar inte. Den har aldrig funnits och den finns fortfarande inte. Just där måste riksdag och regering nu ta vid om vi ska kunna
rekonstruera rättsstaten och återställa demokratin.

Det är märkligt att en av landets största tidningar EXPRESSEN den 31 oktober utkom med åtta helsidor plus första sidan och löpsedeln med text om
palmevapnet, som skulle ha påträffats i ett hyreshus i stadsdelen Årsta i södra Stockholm. Och om den frikände Christer Pettersson som mördare. Åter
visades bilden på Hans Holmér viftande med en revolver Smith & Wesson 357 uppträdd på varje pekfinger. Ingenting om att det i många år varit känt att
Olof Palme inte ens blev skjuten med ett sådant vapen. Ingenting om att Hans Holmér den 4 oktober tagit sitt liv för att undvika det fängelsestraff på livstid
som han visste väntade honom om han blev avslöjad. På denna sida hade han några dagar tidigare kunnat läsa hela sin story, som via hans livvakt gått till
dennes kvinnliga sällskap, vidarebefordrats till den sedermera avsatte moderate riksdagsmannen Jerry Martinger, som snickrade ihop en promemoria som
han tillställde mig och desinformatören Sven Anér. Med hjälp av livvaktens fästmö kunde jag sedan dechiffrera JM:s opus och lägga ut Holmér i helfigur på
nätet. Processen tog över 10 år..

Till de märkligaste artiklarna i EXPRESSENs vapenbilaga hör en tvåspaltig med rubriken Riksåklagaren tar tillbaka dementin om revolver-fyndet.
Riksåklagaren Klas Bergenstrand hade från Justitiedepartementet haft daglig kontakt med Hans Holmérs Palmerummet. Efter Palmemordet belönades han
med posten som Riksåklagare. Nu låter det så här:

1) RÅ 16.10: - Vi vet nu att revolvern inte har någonting med Palmemordet att göra.

2) RÅ senare: - Mitt uttalande byggde bara på en preliminär undersökning.

3) Kammaråklagare Agneta Blidberg 16.10: - Jag vill inte svara på vad vi håller på med.

4) Agneta Blidberg 18.10: - Jag säger ingenting.

5) RÅ 19.10: Jag varken kan, vill eller får uttala mig över huvud taget.

6) Palmegruppens biträdande spaningschef Lars Jonsson, som varit med från början 21.10 för TT: - Jag tillbakavisar att den funna revolvern skulle vara
högintressant.

7) RÅ 21.10: Vi vet nu att revolvern inte har något med Paslmemordet att göra.

8) RÅ till AB 21.10: - Jag har fått information från polisen som säger att det hittade vapnet är helt avskrivet från Palmeutredningen.

9) RÅ till TT 21.10: Undersökningarna av det senaste vapenfyndet visar att det inte har med mordet på Olof Palme att göra över huvud taget.

10) RÅ 31.10: - Jag fick min information från Agneta Blidberg och den byggde på preliminära resultat.

Mot detta står en enda mening i en annan artikel med rubriken: Polisen: Vi tror att det kan vara rätt vapen. Meningen lyder:

- VI TROR ATT DET KAN VARA RÄTT VAPEN, SÄGER EN KÄLLA MED INSYN I DEN HEMLIGA POLISUTREDNINGEN.

Hitlers propagandaminister Joseph Goebbels skulle ha gnuggat händerna av förtjusning om han kunde ha tagit del av vad svenska media åstadkom om
mordet på Palme under närmare sjutton års tid.

Statsminister Olof Palme lät sig likvideras på Sveavägen i Stockholm den 28 februari 1986 klockan 23.21. Jag hörde själv skotten. Jag stod vid statyn av Karl
XII i Kungsträdgården, där han pekade mot öster, mot ryssen, och jag sa till Kalle Dussin att det där var ju skott. Jag tyckte att han nickade jakande. Men vi
hade fel båda två. Det var inte mördarens skott vi hörde utan ollonskott från en pluggad startrevolver. Den dödande kulan, som avlossades samtidigt med
knall nummer två, hörde vi inte. Medan jag väntade på bussen erinrade jag mig vad som hände när kungen hade stupat vid Fredrikstens fästning i Norge den
30 november 1718. Generalerna delade på krigskassan.

Den tyske författaren och Sverigekännaren Hans-Magnus Enzensberger kallade det som hänt i Sverige för en glidande statskupp. Den har glidit i sexton år på
det sjuttonde och konspiratörerna fortsätter att plundra statskassan. Förläningar, fallskärmar, bonusar, poster och lagerkransar fyller media varje dag. Hans
Holmér har blåst ut sitt ljus i bägge ändar, som det stod i SVENSKA DAGBLADET. Vem får Stora Ebbe-Carlsson-priset?

Nu måste vi fråga oss varför Hans Holmér tog sitt liv. Det kan ju inte bara vara för att han misskött en mordutredning. Just det. Det var värre än så. Det
bästa Jan Myrdal har sagt är att ”det är alltid värre än så”. AB Svenska Mord hade förstatligats. De utförde, och utför, sina hemliga ”speciella uppdrag” på
order uppifrån eller på eget initiativ. De terroriserar, de hotar, de utpressar, de driver till självmord eller vansinne, de mördar.

Frågan är om EXPRESSEN, AB eller DN varit ledande med desinformationen om mordet på Palme. EXPRESSEN var först med Holmérs huvudspår kurderna.
AB var länge ledande när det gällde Christer Pettersson. När han greps två år efter mordet gav man ut en speciell bilaga som hette PERSONAKT 41-ÅRINGEN,
för då var Krille 41. I dag heter chefredaktören för EXPRESSEN Thorbjörn Larsson. Han satt tidigare på AB. Har han tagit med sig Krille? För Krille säljer.

Om Hans Holmérs sjukdom skriver EXPRESSEN att den heter primär amyloidos, ”en ganska ovanlig sjukdom med anknytning till benmärgen och
immunförsvaret”. Nog låter det som aids. Holmér var 71. Hans hustru Åsa, 53, berättar om hans sista år med sjukdomen. EXPRESSEN kunde ha passat på
att fråga hur det var den där natten på HOTEL SCANDIC i Borlänge när hon och Hasse bodde där och Palme utan livvakt i Stockholm blev mördad.

The show must go on. Thage G. Pettersson fortsätter att presentera och signera sin lögnaktiga hyllningsbok om Palme och feministerna kräver mer och mer,
så länge Lisbet Palme inte blir lagförd. Om Thage G.Pettersson sa nuvarande socialministern Lars Engqvist en gång när han var chefredaktör för den ännu
levande socialdemokratiska tidningen ARBETET i Malmö:

- Om man bjuder Thage G. Pettersson på en sup så säger han vad han tycker om Palme. Gunnar Sträng behöver man inte ens bjuda på en sup.
Sanningen var ju den att alla ville bli av med despoten Olof Palme. Ingen hade koll på vad han tog sig före när han stängde dörren till sitt tjänsterum. Alla
ville bli av med honom, och olyckligtvis gick de med på hans egen idé att iscensätta ett skådespel som skulle se ut som ett attentat och som aldrig skulle
klaras upp.

Nina Jekander skriver i SJF:s tidning JOURNALISTEN:

Herregud, inte ens vi gamla surfeminister och dödsmördarsufragetter trodde att det låg fullt så vidrigt till.

Hon har svalt en färsk statistik med stigande siffror på män som misshandlar och mördar kvinnor.

Slemmet avser ej endast det nätverk av manliga makthavare och opinionsbildare som Leif GW Persson fuskmasoschistiskt brukar brumma om, en lätt
gråtfärdig gubbring där man anser att obducenten är justitiemördad och att Thomas Quick ljuger lika mycket som kvinnor och barn.

Jag delar Nina Jekanders äckelkänslor för både Leif GW och Jan Guillou men det hjälps inte, obducenten är justitiemördad och Thomas Quick är mytoman och
varken GW eller Guillou har lagt två strån i kors för att bringa klarhet i Palmemordet eller för den delen styckmordet eller fallet med Lars ”bombmannen”
Tingström. Alldeles tvärt om.

På måndag den 4 november ska Publicistklubben debattera ”förslappad nyhetsmoral, propaganda, lobbyister, okritiska redaktörer” om EXPERTVÄLDE med
panel och experter och hela baletten, och det hela ska som vanligt ledas av den pösige ordföranden Jan Guillou, som sedan gammalt vet att han i den
positionen sitter trygg. Nog hade det varit spännande med en debatt om Palmemordet, om hur det kunde komma sig att hela journalistkåren under snart
sjutton år inte har skrivit ett sant ord om detta.

Förra gången det var PK-möte var jag med. Jag hamnade vid en dam som en gång hade varit reda ktör på den av Carl Adam Nycop grundade bildtidningen
Se (innan han grundade EXPRESSEN). Jan Guillou och en fotograf hade lyckats sälja ett reportage till tidningen om svenska skolflickor som åkte till Mallorca
och prostituerade sig. Och det var ju fejk alltihopa. Så det blev ett jäkla liv kring den ständigt småmysigt moraliserande blivande PK-ordföranden.

På onsdag den 6 november blir det ny partiledardebatt i Riksdagshuset. Då gäller det att ta på de ultravioletta glasögonen, stirra in i Lützendimman och kolla
vem som faller av hästen.

LARS KRANTZ.

Vous aimerez peut-être aussi