Alternativ till

jobbskatteavdraget
Åsa Hansson
Lennart och Mikael Flood

 FORES Policy Paper 2011:3

Om författarna

Åsa Hansson är docent i nationalekonomi vid Lunds

Universitet med inriktning mot skattefrågor.

Lennart Flood är professor i ekonometri vid

Handelshögskolan i Göteborg och forskar bland
annat om arbetskraftsutbud och skattefrågor.

Mikaels Flood är jur. kand med inriktning mot

internationell handel. Han är speciellt intresserad av den
kinesiska marknaden och dess regelverk.

ii
Innehållsförteckning

Om författarna ii
Innehåll iii
Förord v

Ytterligare jobbskatteavdrag –
Är det rätt väg att gå för att rädda
den svenska välfärden?

1. Inledning 2
2. Jobbskatteavdraget 4
3. Vad vill man uppnå med 6
jobbskatteavdraget
4. Alternativt utformat jobbskatteavdrag 15
5. Andra viktiga skattereformer för att 17
värna den offentliga välfärden
5.1 Värnskatten 17
5.2 Kapitalinkomstskatt 20
6. Slutsatser 25
7. Referenser 27

iii
Likformiga skatter för fler jobb
1. Inledning 31
2. Enkelhet, enhetlighet och likformighet 32
3. Jobbskatteavdraget 37
4. Likformiga skatter 42
5. Skattebaser 44
5.1 Bolagsbeskattning 44
5.2 Arbetsgivaravgifter (sociala avgifter) 45
5.3 Skatt på arbete, näringsverksamhet
och kapital 49
6. En utvärdering av likformiga skattesystem 51
6.1 Tre reformer utvärderas 53
7. Finansiering 58
8. Sammanfattning och avslutande 61
diskussion

9. Referenser 65

iv
Förord

Dags att diskutera alternativ till

jobbskatteavdraget

Jobbskatteavdraget har inte bara varit sinnebilden för regeringens

politik alltsedan Alliansen vann valet 2006. Det har även
dominerat agendan för hela det politiska systemet, en huvudlinje i
svensk ekonomisk politik som alla aktörer behövt förhålla sig till.
Halvvägs in i 2011 har fyra så kallade steg genomförts, med en
total sänkning av inkomstskatterna om ca 80 miljarder kronor.
Ett femte jobbskatteavdrag planeras 2012, därefter diskuteras
även införandet av ett sjätte.

Med åren har dock allt fler kritiska röster bland ekonomer
ifrågasatt vilka effekter jobbskatteavdraget haft för arbetslösheten
och arbetsutbudet. Kritiker hävdar att avdraget endast stimulerar
till ökat arbetsutbud, men inte till någon ökad efterfrågan, av
arbetskraft.

Medan tillväxten varit högre i Sverige än i många andra länder

efter finanskrisen (första kvartalet 2011 var tillväxten i ekonomin
6,4 procent jämfört med samma period 2010), så har inte
arbetslösheten minskat med mer än ungefär en procentenhet
från 9,0 procent i mars 2010 till 8,1 procent i mars 2011.
Regeringens egen prognos är att dessa tal snabbt ska falla under 5
procent till 2015.

För att öppna en diskussion om andra skattevägar till fler jobb har
FORES vänt sig till två av Sveriges främsta skatteforskare. Detta
för att analysera effekterna av jobbskatteavdraget och ge
alternativ till andra sätt att använda reformutrymmet till att
minska arbetslösheten och öka Sveriges konkurrenskraft.

v
Detta har resulterat i två delrapporter: ”Ytterligare
jobbskatteavdrag – Är det rätt väg att gå för att rädda den svenska
välfärden?” av Åsa Hansson, docent i nationalekonomi vid Lunds
Universitet; samt ”Likformiga skatter för fler jobb” av Lennart
Flood, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i
Göteborg och Mikael Flood, jur. kand.

Författarna riktar kritik mot jobbskatteavdraget på ett antal

punkter. De anser bland annat att avdraget är en mycket kostsam
skattereduktion och menar att det finns flera alternativ som
skulle kunna ha en större effekt på såväl sysselsättningen som det
totala arbetsutbudet i ekonomin i form av arbetade timmar.
Författarna är överens om att jobbskatteavdraget ger ökade
incitament för personer som befinner sig utanför
arbetsmarknaden att ta ett arbete. Däremot är det inte säkert att
avdraget leder till ett ökat arbetsutbud då det finns en risk att den
ökande nettoinkomsten leder till att individer prioriterar att vara
lediga mer. Slutligen menar författarna att jobbskatteavdraget har
en konstruktion som gör det komplicerat för många löntagare att
förstå hur det fungerar. Därmed påverkas inte heller deras
beteende.

Medan författarna är relativt ense i sin kritik går de skilda vägar i

de alternativ de föreslår. I viss mån representerar de två
huvudlinjer i debatten om det svenska skattesystemet.

Lennart och Mikael Flood pläderar för att den svenska

skattemodellen förenklas så långt som möjligt. Sedan
”Århundradets skattereform” i början av 1990-talet anser de att
skattesystemet återigen har komplicerats med ett lapptäcke av
hundratals undantag och särlösningar. Krav på en ny
skattereform har framförts av bland andra förre finansministern

vi
Kjell-Olof Feldt i en rapport för Globaliseringsrådet1, liksom
Finanspolitiska Rådet i sin rapport från maj 20112 och i den del av
Långtidsutredningen som lades fram i februari 20113.

Flood och Flood skissar på en modell som går så långt som möjligt
mot likformiga skatter. De utvärderar effekterna av en
proportionell skatt på 25 procent för arbetsinkomster, kapital,
arbetsgivaravgifter och moms. Deras analys visar att dessa
sänkningar till hälften skulle kunna finansieras av så kallade
dynamiska effekter, som bland annat innebär ökad efterfrågan på
arbetskraft och ökat arbetsutbud – och därmed ökade
skatteintäkter. Exempel på skatter som skulle kunna införas för
att underlätta finansieringen är marknadsvärdesbaserad
fastighetsskatt, avskaffade ränteavdrag, reavinstbeskattning på 25
procent utan uppskov, inga avdrag för privat pensionssparande,
avskaffade ROT- och RUT-avdrag, höjda miljöskatter samt
avskaffade reseavdrag. Även om denna renodlade modell inte är
politisk genomförbar idag, är det ett tankeexperiment som visar
hur mycket som är teoretiskt möjligt.

Åsa Hansson står för den andra huvudfåran, att istället för att
göra om dagens system i grunden justera det på bästa möjliga sätt.
Den linjen har i annan form också drivits av ESO-utredaren och
ekonomen Peter Birch Sørensen 20104.

Hansson menar att ett alternativ vore att rikta jobbskatteavdraget

mot de grupper som har lägre inkomster. Avdraget skapar i dag
inte tillräckligt tydliga incitament för de med högre inkomster att
jobba mer. För att undvika höjda marginalskatter skulle

1
Feldt, Kjell-Olof (2009), Mot en ny skattereform – globalisering och den svenska välfärden, Underlagsrapport nr
27 till Globaliseringsrådet, Stockholm.
2
Finanspolitiska rådet (2011), Svensk finanspolitik – Finanspolitiska rådets rapport 2011, Stockholm.
3
SOU (2011:11), Långtidsutredningen 2011 – Huvudbetänkande, Statens offentliga utredningar, Stockholm.
4
Sørensen, Peter B. (2010), Swedish Tax Policy: Recent Trend and Future Challenges, Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi, Stockholm.

vii
jobbskatteavdraget kunna riktas till grupper som är
överrepresenterade i utanförskap och där tillhörigheten till den
gruppen inte går att påverka genom förändrat beteende.
Exempelvis skulle avdraget kunna riktas till ensamstående och
sammanboende med hemmavarande barn i en viss ålder, eller till
utlandsfödda. Vidare anser Hansson att ett riktat
jobbskatteavdrag borde kombineras med avskaffande av
värnskatten samt sänkt kapitalinkomstskatt.

Flood och Flood bidrar därtill med en analys av sänkta

arbetsgivaravgifter som alternativ till jobbskatteavdraget. Detta
har ofta i svensk ekonomisk politik avfärdats som likvärdigt eller
mindre effektivt för att skapa jobb än inkomstskattesänkningar.
Lennart och Mikael Flood poängterar där att det inte finns starka
teoretiska eller empiriska bevis för att det är bättre ur
sysselsättningssynpunkt med jobbskatteavdrag än att ta bort
skattedelen i arbetsgivaravgifterna (dvs. den del som inte
motsvaras av socialförsäkringarnas förmåner). Tvärtom finns en
del som talar för att sänkta arbetsgivaravgifter är mer effektivt.

Sammantaget visar de båda delrapporterna att det finns flera

problem med att fortsätta med jobbskatteavdraget. Däremot
finns det flera alternativ som skulle kunna leda till ökad
sysselsättning och ökat arbetsutbud, samtidigt som de är mindre
kostsamma.

Alldeles oavsett delrapporternas innehåll står ett klart: efter fem

år med jobbskatteavdraget som förhärskande doktrin är det dags
för en ordentlig debatt om det svenska skattesystemet. Denna
diskussion måste kunna föras fri från dogmatism och
enkelspårighet, där det – också givet det reformutrymme som
finns – måste vara tillåtet att ifrågasätta jobbskatteavdraget. Det
behöver inte handla om att vara för eller emot skattesänkningar,

viii
utan snarare inriktas på att beröra hur dessa skattesänkningar ska
utformas.

De åsikter och förslag som framförs i rapporterna är författarnas

egna och FORES tar inte någon ställning i frågan om
jobbskatteavdragets vara eller icke vara, nu eller framgent.
FORES vill också rikta ett stort tack till Mattias Johansson, Robert
Kron och Ulrika Stavlöt som bidragit med värdefulla
kommentarer i sammanställningen av rapporterna.

Harald Edquist, Forskningsledare, FORES

Martin Ådahl, VD, FORES

ix
 Ytterligare
jobbskatteavdrag – Är
det rätt väg att gå för
att rädda den svenska
välfärden?
Åsa Hansson
 1. Inledning
Sveriges offentliga välfärd står inför en rad utmaningar. Den
internationella skattekonkurrensen gör det alltmer kostsamt att
beskatta rörliga skattebaser och att avvika från andra länders
skattetryck. Samtidigt medför den demografiska utvecklingen att
efterfrågan på offentliga tjänster ökar och att färre
yrkesverksamma ska försörja allt fler och allt äldre individer. För
att Sverige ska klara denna utmaning och leva upp till ambitionen
om en hög offentlig välfärdsnivå behöver antalet arbetade timmar
och produktiviteten i den svenska ekonomin öka. Det räcker dock
inte med att produktiviteten höjs eftersom
produktivitetsökningar ofta medför större kostnader för den
offentliga sektorn där löneökningar inte motsvaras av
produktivitetsökningar i lika hög grad som inom andra sektorer.
Det krävs därför också att antalet arbetade timmar i ekonomin
ökar. Ett effektivt sätt att göra detta på är att via prismekanismen
öka incitamenten till att arbeta, exempelvis genom att sänka
skatterna på arbete. Som ett led i denna strävan införde
regeringen 2007 det första steget i jobbskatteavdraget, dvs
skattelättnader för arbetsinkomster. Införandet av
jobbskatteavdraget var den viktigaste komponenten i regeringens
s k arbetslinje och utgör den enskilt största, i kronor räknat,
skattereform som Alliansregeringen genomfört.

Sverige är ett i raden av länder som infört skattelättnader för

arbetsinkomster för att öka incitamenten för framför allt
låginkomsttagare att arbeta. Jobbskatteavdraget i Sverige ger till
skillnad från jobbskatteavdraget i de flesta andra länder
skattelättnader inte bara till låginkomsttagare utan till alla med
arbetsinkomst oavsett inkomstnivå, och i kronor räknat mer till
de med högre inkomst än till de med lägre inkomst. I de flesta
andra länder är jobbskatteavdraget riktat mot låginkomsttagare.

2
I denna del av rapporten behandlas frågan om jobbskatteavdraget
kan utformas på ett mer effektivt sätt och därmed ge utrymme för
andra skattelättnader som kan öka antalet arbetade timmar i
ekonomin. Rapporten inleds med en kort beskrivning av
jobbskatteavdraget i Sverige och en redogörelse av
jobbskatteavdragets effekter på arbetsutbudet för olika
inkomstgrupper. Detta följs av en diskussion om alternativa sätt
att utforma jobbskatteavdraget på för att uppnå målet om ett ökat
antal arbetade timmar i ekonomin men till lägre kostnader.
Därefter diskuteras andra viktiga skattereformer som bör
prioriteras för att öka det totala antalet arbetade timmar i
ekonomin. Rapporten avslutas med förslag till hur ytterligare
jobbskatteavdrag bör utformas så att utrymme ges till andra
viktiga skattereformer för att värna om den svenska offentliga
välfärden.

3
 2. Jobbskatteavdraget
Den 1 januari 2007 infördes det första steget i jobbskatteavdraget.
Sedan dess har det utvidgats i ytterligare tre steg och idag
beräknas avdraget ge en total skattelättnad på 79 miljarder
(Budgetpropositionen, 2011). En del av kostnaderna förväntas
dock på sikt uppvägas av högre skatteintäkter från ett ökat antal
arbetade timmar. Skattelättnaden ges i form av en reduktion av
skattepliktig inkomst från anställning och aktiv
näringsverksamhet. Inkomster från sjukpenning,
föräldrapenning, ersättning från arbetslöshetskassan eller
pension ger däremot inga skattelättnader. Poängen med
skattelättnaden är att göra det mer attraktivt att arbeta relativt att
inte göra det. Inkomster som uppkommit genom aktivt arbete ger
skattelättnader medan inkomster som uppkommit på annat sätt
inte göra de.

För en enskild individ kan jobbskatteavdraget ge en skattelättnad

på maximalt 1771 kr i månaden. Skattelättnaden beror på
inkomsten. Tabell 1 visar jobbskatteavdragets storlek för olika
månadslöner 2011. Som framgår av tabellen får en
höginkomsttagare ett större avdrag i kronor räknat men inte som
procent av lönen. För personer som fyllt 65 år är
jobbskatteavdraget från och med 2009 högre för att stärka deras
incitament att fortsätta arbeta. Berättigade individer erhåller
jobbskatteavdraget automatiskt utan att behöva ansöka om det
och behöver därför inte vara medvetna om dess existens.

4
Tabell 1. Jobbskatteavdraget för olika månadslöner 2011
Yrke Månadslön Skattelättnad, kr Skattelättnad,%
Vårdbiträde 21 900 1484 6,8
Metallarbetare 25 600 1692 6,6
Sjuksköterska 27 200 1742 6,4
Gymnasielärare 28 600 1771 6,2
Läkare 57 000 1771 3,1
Källa: Jobbskatteavdraget, 2011

Regeringen har nu aviserat att ett ytterligare jobbskatteavdrag, det

femte i ordningen, kan bli aktuellt. I budgetpropositionen för
2011 fastslår regeringen att höjda jobbskatteavdrag är prioriterat
under perioden 2012-2014 om utrymme ges. Detta för att minska
utanförskapet och öka den varaktiga sysselsättningen. Fredrik
Reinfeldt har även i media ställt sig positiv till att nästa år införa
ett sjätte jobbskatteavdrag (SVT Rapport 12 april 2011).

5
 3. Vad vill man uppnå med
jobbskatteavdraget?
På Finansdepartementets hemsida kan man läsa att:
”Jobbskatteavdraget är den enskilt viktigaste reformen i
regeringens strävan för att fler ska arbeta och minska
utanförskapet”(Finansdepartementet, 2011). Är
jobbskatteavdraget det mest effektiva sättet att få fler i arbete? För
att få svar på den frågan måste jobbskatteavdragets inverkan på
vårt beteende analyseras.

En skattelättnad på arbetsinkomst har två effekter på

arbetsutbudet. En är att det blir mer attraktivt att arbeta jämfört
med att inte göra det, vilket leder till att individer arbetar mer.
Denna effekt brukar benämnas substitutionseffekten. En annan
effekt är att skattelättnaden leder till att nettoinkomsten ökar.
Om individer föredrar att vara lediga framför att arbeta, vilket
brukar antas vara fallet, kommer nettoinkomstökningen
innebära att individer har råd att vara lediga mer.
Skattelättnaden medför då att individen arbetar mindre. Denna
effekt brukar benämnas inkomsteffekten. För att en
skattelättnad ska öka arbetsutbudet måste således den första
effekten, substitutionseffekten, dominera. Teoretiskt kan det
inte förutsägas vilken effekt en skattelättnad får på
arbetsutbudet men empiriska studier av individers beteende
tyder på att substitutionseffekten tenderar att dominera och att
skattelättnader därför ofta leder till att individer arbetar mer.
När det gäller jobbskatteavdraget beror nettoeffekten på
huruvida individen arbetar eller inte, liksom individens
inkomstnivå.

Om vi börjar med att analysera vilken effekt jobbskatteavdraget

har på utanförskap, dvs de som inte arbetar alls och därför står
inför valet att börja arbeta eller inte. I det här fallet är det

6
tröskeleffekten, det vill säga hur mycket en individ tjänar
ekonomiskt på att gå från att inte arbeta till att börja arbeta, som
är intressant för individen. Ju lägre tröskeleffekten är desto mer
tjänar en individ på att börja arbeta. Om tröskeleffekten är 100
procent ger en övergång till att arbeta ingen ekonomisk vinst,
och vid tröskeleffekter över 100 procent innebär en övergång till
arbete en ekonomisk förlust. I många länder har
låginkomsttagare höga tröskeleffekter eftersom det är vanligt att
bidrag är inkomstberoende. Jobbskatteavdraget minskar
tröskeleffekten och gör att det lönar sig bättre att ta ett arbete.
Att det finns ett behov i Sverige av att öka lönsamheten för
arbetslösa att börja arbeta råder det inga tvivel om. Flera
internationella studier påvisar att tröskeleffekterna i Sverige är
bland de högsta i världen (se t ex Immorvoll m fl (2007) och
Immorvoll och Pearson (2009)).

Tabell 2 visar tröskeleffekterna i Sverige 2010 för arbetslösa,

sjukpenningstagare och förtidspensionerade samt den
förändringen jobbskatteavdraget har haft på tröskeleffekterna.
Som framgår av tabellen har tröskeleffekterna för framförallt de
med de lägsta inkomsterna minskat och därmed gjort det mer
lönsamt att arbeta, men de är fortfarande höga för individer i de
lägsta decilerna.5 Tröskeleffekterna är alltjämt över 100 procent
(116,5%) för arbetslösa i decil 1, vilket innebär att de helt saknar
ekonomiska incitament att börja arbeta. Anledningen till att de
är så höga för denna grupp är att det finns ett lägsta belopp i
arbetslöshetsförsäkringen som individen går miste om när
han/hon börjar arbeta. En grupp som fortfarande har höga
tröskeleffekter är ensamstående med barn och sammanboende
med barn, tröskeleffekterna för dessa ligger fortfarande runt 70
procent. Detta innebär att inkomsten ökar med 30 procent om

5
Varje hushållstyp är indelad i 10 lika stora grupper baserat på förvärvsinkomst. Den
första decilen utgör således de 10 procent av en hushållstyp som har den lägsta
förvärvsinkomsten.

7
en individ går från att inte ha arbetat till att börja arbeta. Med
tanke på att kostnaderna samtidigt ökar när man arbetar (t ex
transport- och lunchkostnader) kan nettoinkomstökningen bli
blygsam.

Tabell 2. Tröskeleffekter för arbetslösa, sjukskrivna och

förtidspensionärer
Arbetslösa Sjukförsäkrade Förtidspensionerade
Nivå Förändrig Nivå Förändring Nivå Förändring
2010 2006-2010 2010 2006-2010 2010 2006-2010
Samtliga 67,6 -10,3 69,9 -9,8 64,8 -5,3
Ensamstående utan 65,0 -10,8 71,5 -9,3 66,7 -5,8
barn
Ensamstående med 68,7 -10,8 72,3 -11,3 67,8 -8,0
barn
Sammanboende 62,0 -10,0 67,1 -10,5 63,4 -5,0
utan barn
Sammanboende 72,5 -11,5 70,9 -9,4 64,4 -5,0
med barn

Decil
1 116,5 -12,5 62,3 -21,6 65,2 -12,4

2 73,1 -7,7 70,7 -14,1 66,5 -8,1

3 67,2 -12,3 72,9 -8,4 67,6 -3,5
4 67,7 -10,5 74,9 -7,1 67,9 -2,5
5 64,9 -11,4 75,4 -6,2 68,0 -2,5
6 62,1 -11,1 75,7 -5,8 67,7 -2,8
7 59,3 -10,7 72,6 -8,3 65,5 -4,4
8 56,9 -10,2 69,1 -9,4 62,6 -6,4
9 54,8 -9,4 65,5 -9,5 60,2 -5,6
10 53,1 -6,6 60,4 -7,8 57,0 -4,6

Källa:  Bilaga  12  LU2011  

 
För individer som inte arbetar ger jobbskatteavdraget en entydigt
positiv effekt på arbetsutbudet. Substitutionseffekten gör det mer

8
attraktivt att arbeta relativ att inte arbeta och ökar incitamentet
till arbete. Eftersom endast arbetande individer erhåller
jobbskatteavdraget gör inkomsteffekten ingen skillnad för
nettoinkomsten om man inte arbetar och påverkar därför inte
arbetsutbudet negativt. Det är av denna anledning som inkomst
från inaktivitet inte ger skattelättnader.

Jobbskatteavdraget gör det således entydigt mer attraktivt att

arbeta och reducerar därför sannolikt utanförskapet. Detta är
hela poängen med jobbskatteavdraget och anledningen till att det
införts i en rad länder.

När det gäller de som redan arbetar har jobbskatteavdraget en

mer tvetydig effekt på incitamenten till att arbeta. Effekterna
beror på var i inkomstfördelningen en individ befinner sig. Valet
för dessa individer skiljer sig också ifrån dem som helt står
utanför arbetsmarknaden. Valet handlar nu primärt om hur
mycket man ska arbeta och inte huruvida man ska arbeta eller
inte. Här är det marginaleffekten som är intressant, dvs hur
mycket en individ får behålla vid en mindre inkomstökning. Vid
höga marginaleffekter lönar det sig dåligt att arbeta ytterligare
en timme. Tabell 3 visar marginaleffekter för olika individer
mellan 2006 och 2010. Eftersom vi har en progressiv
inkomstbeskattning stiger marginaleffekterna med inkomsten
och den är som högst för decil 10, 54 procent. Vid en
marginalskatt på 54 procent får en individ behålla 46 procent av
en löneökning. För yrkesverksamma ensamstående och
sammanboende med barn är marginaleffekterna betydligt lägre
än motsvarande tröskeleffekter för de utan arbete.

9
Tabell 3. Marginaleffekter 2006-2010
2006 2007 2008 2009 2010 Förändring
2010-2006
Samtliga 40,0 36,7 35,7 33,6 33,1 -6,8
Ensamstående 38,8 34,7 33,1 31,1 30,6 -8,2
utan barn
Ensamstående 49,5 44,2 42,6 40,8 40,4 -9,2
med barn
Sammanboende 39,0 36,8 36,5 34,2 33,8 -5,2
utan barn
Sammanboende 40,7 37,5 37,0 34,8 34,3 -6,3
med barn

Decil
1 38,7 35,4 31,9 31,4 30,9 -7,8
2 32,4 24,8 22,5 21,8 22,1 -10,4
3 35,5 30,4 29,4 27,6 25,7 -9,8
4 37,6 32,6 31,6 30,6 29,5 -8,1
5 37,0 32,4 31,3 30,3 29,5 -7,6
6 36,5 32,4 31,3 30,1 29,2 -7,3
7 36,2 32,6 32,2 30,9 30,7 -5,5
8 39,6 39,1 40,4 32,5 32,4 -7,2
9 50,9 51,1 51,2 45,6 45,6 -5,3
10 54,7 54,7 54,7 54,1 54,1 -0,6
Källa: Bilaga 12 LU2011

Jobbskatteavdraget ökar i kronor räknat upp till en lön på drygt

28000 kr vilket innebär att det är mer attraktivt att arbeta upp
till denna lönenivå (substitutionseffekten gör att det lönar sig
bättre att arbeta en extra timme). Löneökningen är dock
blygsam. En individ som ökar sin arbetsinkomst från 20000 till
27000 kr (genom att exempelvis gå upp från deltid till heltid)
ökar avdraget med 370 kr. Samtidigt ger jobbskatteavdraget en
total skattelättnad på 1364 kr i månaden vid en lön på 20000 kr.
Denna ökning innebär att individen har bättre råd att vara ledigt
(dvs inkomsteffekten gör att individen arbetar mindre). För

10
individer som arbetar men tjänar mindre än 28000 går
substitutions och inkomsteffekten åt motsatt håll. Det är
omöjligt att teoretiskt avgöra om jobbskatteavdraget leder till
att dessa individer arbetar mer eller mindre.

Individer med en inkomst över 28000 kr erhåller maximalt

avdrag, 1771 kr, och tjänar inget extra på att arbeta ytterligare en
timme (substitutionseffekten är noll). Däremot får de 1771 kr
extra i månaden vilket minskar arbetsutbud genom
inkomsteffekten.6 Om man tar in i beaktandet att många
individer lever i par och fattar beslut baserat på familjens
inkomst snarare än individens innebär jobbskatteavdraget för
ett par där båda tjänar 28000 kr eller mer att de gemensamt
erhåller ett avdrag på 3542 kr i månaden. Detta är en betydande
ökning av nettoinkomsten som för många säkert möjliggör en
minskning av arbetstiden. Det är rimligt att tänka sig att
jobbskatteavdraget här minskar arbetsutbudet och får motsatt
effekt än den tänkta, dvs att öka antalet arbetade timmar. För
alla som tjänar mer än 28000 kr i månaden innebär
jobbskatteavdraget att de får en skattelättnad som gör att de har
råd att ta mer ledigt.

Tabell 4. Effekter av jobbskatteavdraget på arbetsutbudet

Individgrupp Jobbskatteavdragets effekt på
arbetsutbud
Arbetar inte Ökar
Arbetande individer med Osäker
inkomst upp till 28000 kr
Arbetande individer med Minskar
inkomst över 28000 kr

Tabell 4 visar effekter av jobbskatteavdraget på arbetsutbudet för

olika individgrupper. Att jobbskatteavdraget totalt sett skulle öka

6
Såvida inkomsteffekten inte är lika med noll.

11
arbetsutbudet är långt ifrån uppenbart. Jobbskatteavdraget har
som sagt en entydigt positiv effekt på arbetsutbudet för dem som
inte arbetar, men för många andra innebär jobbskatteavdraget en
möjlighet att ta ut extra ledighet. Detta är i och för sig inget dåligt
men inte jobbskatteavdragets motiv och gör att det blir ett
kostsamt och trubbigt sätt att minska utanförskapet på.

I den allmänna debatten framförs ibland argumentet att

problemet inte är att individer inte vill arbeta (har tillräcklig
motivation för att arbeta) utan att det är brist på arbetstillfällen
som är problemet. Jobbskatteavdraget beskylls därför vara
felriktat eftersom det antas påverka individens incitament att
arbeta men inte efterfrågan på arbetskraft. Det är ett problem att
efterfrågan på arbetskraft vid rådande löner är låg för lågutbildade
men det är fel att påstå att jobbskatteavdraget därför inte har
någon effekt på antalet arbetade timmar i ekonomin.
Jobbskatteavdraget påverkar efterfrågan på arbetskraft genom att
hålla nere de anställdas lönekrav före skatt, vilket på sikt ger lägre
lönekostnader för arbetsgivarna som då kan anställa fler. På
grund av att lönerna är styrda av avtal som löper över flera år kan
det dock ta tid innan denna effekt slår igenom.

Det är ännu för tidigt att utvärdera om jobbskatteavdraget fått

avsedd effekt på arbetsutbudet. Regeringen själv räknar med att
de hittills införda fyra stegen i jobbskatteavdraget på lång sikt
kommer att leda till att antalet arbetade timmar ökar med
motsvarande 100000 årsarbetskrafter och att BNP ökar med 2,2
procent. Regeringens beräkningar tyder på att jobbskatteavdraget
har en självfinansieringsgrad (dvs långsiktig dynamisk effekt på
statsfinanserna) på mellan 40 och 50 procent för de tre första
stegen och ungefär 30 procent för det fjärde steget. Andra studier
av de förväntade effekterna har genomförts av bland annat
Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, SNS, och
Riksrevisionen. Dessa pekar på att jobbskatteavdraget kan
förväntas öka arbetsutbudet men att effekterna av reformens

12
tredje och fjärde steg verkar vara mindre i förhållande till de två
första. Tabell 5 sammanställer resultat av simuleringar av
jobbskatteavdragets förväntade effekter på antalet arbetade
timmar och disponibel inkomst för olika hushållsgrupper som har
gjorts av Konjunkturinstitutet (Andrén, 2011). Som framgår av
tabellen är effekten störst för ensamstående kvinnor. Första
steget i jobbskatteavdraget har haft den största effekten på
arbetsutbudet, och effekten av de övriga en avtagande inverkan.

Tabell 5. Jobbskatteavdragets ökning (i %) av det genomsnittligt

arbetsutbud för olika hushållsgrupper
Utan jobbskatteavdrag Steg 1 Steg 2 Steg 3 Steg 4
(antal arbetade timmar per
vecka)
Kvinnor:
Ensamstående 26,56 1,185 1,523 1,857 2,191
Sammanboende 28,54 0,496 0,639 0,800 0,921
Sammanboende 31,38 0,496 0,641 0,785 0,931
utan barn

Män:
Ensamstående 28,74 0,709 0,899 1,082 1,262
Sammanboende 37,36 0,255 0,326 0,396 0,465
Sammanboende 36,04 0,374 0,483 0,590 0,698
utan barn
Källa: Andrén, 2011

En förutsättning för att jobbskatteavdraget ska få de förväntade

positiva effekterna på arbetsutbudet är att individer känner till
avdraget. Riksrevisionens undersökning från 2009
(Riksrevisionen 2009) tyder på att kännedomen om
jobbskatteavdraget är bristfällig. Endast 40 procent av de

13
tillfrågade påstod sig känna till jobbskatteavdraget och bland
grupperna där effekten av avdraget förväntas få störst betydelse -
bland arbetslösa, individer utanför arbetskraften och personer
som är utrikes födda - kände endast 30 procent till avdraget.
Däremot är det troligt att okunskapen om jobbskatteavdraget
bland höginkomsttagare inte hindrar dem från att märka att de
fått mer pengar i plånboken och därför inte behöver arbeta lika
mycket som innan. Jobbskatteavdraget är en relativt ny företeelse
i det svenska skattesystemet och det är därför inte förvånande om
kunskapen om avdraget ännu är låg. Det är högst troligt att
kunskapen om jobbskatteavdraget ökar med tiden och att denna
kritik därför på sikt inte är relevant.

14
 4. Alternativt utformat
jobbskatteavdrag
Det är inte säkert att dagens utformning innebär att
jobbskatteavdraget får en sammanlagt positiv effekt på
arbetsutbudet. Hade jobbskatteavdraget istället riktats specifikt
mot de lägre inkomstgrupperna och sedan fasats ut, som är
vanligt i andra länder, hade kostnaderna blivit betydligt lägre men
samtidigt hade denna utformning lett till högre marginaleffekter i
utfasningsintervallet. Eftersom marginaleffekterna redan är
betydande i Sverige kan ytterligare höjningar av dessa få allvarliga
negativa konsekvenser på arbetsutbudet. Frågan är dock om inte
jobbskatteavdraget kan utformas på ett mer effektivt sätt utan att
höja marginaleffekterna för ett stort antal individer.

För att undvika höjda marginaleffekter för ett stort antal individer
som ett jobbskatteavdrag riktat mot låginkomsttagare skulle
medföra kan jobbskatteavdraget istället riktas till grupper som är
överrepresenterade bland utanförskapet och där tillhörigheten till
den gruppen inte går att påverka genom förändrat beteende.
Exempelvis kunde jobbskatteavdraget riktas till ensamstående
och sammanboende med hemmaboende barn i en viss ålder
och/eller till utlandsfödda. Deltagarelasticiteterna är generellt sett
höga för dessa grupper och riktade jobbskatteavdrag till dem
skulle sannolikt få positiva effekter på arbetsutbudet. Det är
osannolikt att jobbskatteavdraget skulle snedvrida beslut om att
skaffa barn och därför inte troligt att individer väljer att skaffa
barn för att kvalificera sig för jobbskatteavdraget. För
utlandsfödda finns inte denna risk alls. Om jobbskatteavdraget
däremot riktas mot arbetslösa, som också har höga
tröskeleffekter, skulle det sannolikt leda till allvarliga
snedvridningar och få negativa konsekvenser. En annan negativ

15
konsekvens av ett riktat jobbskatteavdrag är ökade
administrationskostnader. För att dessa inte ska bli för höga är
det också viktigt att de grupper avdraget riktas mot är
lättidentifierade och stabila. Att rikta det till ensamstående eller
sammanboende med barn och utlandsfödda uppfyller de kraven.

I de flesta andra länder är jobbskatteavdraget enbart riktat mot

låginkomsttagare (t ex i USA och Storbritannien). I USA är
avdragets storlek dessutom beroende av antalet hemmaboende
barn.7 Att i Sverige endast rikta jobbskatteavdraget mot
låginkomsttagare skulle sannolikt få negativa konsekvenser på
det totala arbetsutbudet eftersom vi redan har höga
marginaleffekter. Att däremot rikta jobbskatteavdraget till
specifika grupper som möter höga tröskeleffekter och som
riskerar fastna i utanförskap skulle dock göra jobbskatteavdraget
avsevärt mindre kostsamt. Sannolikt skulle det heller inte påverka
arbetsutbudet bland de med högre lön lika negativt som dagens
utformning gör. För 79 miljarder skulle jobbskatteavdraget kunna
utökas för dessa grupper och/eller ge utrymme för skattelättnader
på andra områden som också är viktiga för att öka antalet
arbetade timmar i ekonomin.

7
2010 uppgick det årliga jobbskatteavdraget till maximalt $5666 för hushåll med tre
eller fler barn. För hushåll utan barn var det maximala årliga avdraget endast $457
(IRS, 2011). För hushåll med tre barn fick inkomsten högst uppgå till $43352 för
ensamstående och till $48362 för gifta för att kvalificera sig för avdraget. För hushåll
utan barn fick inkomsten högst vara $13460 för ensamstående och $18470 för gifta för
att berättiga till avdraget (IRS, 2011).

16
 5. Andra viktiga skattereformer
för att värna den offentliga
välfärden

5.1 Värnskatten
Sverige har den högsta marginalskatten på arbetsinkomst i
världen. Figur 3 visar marginalskatten på arbetsinkomster i en rad
OECD länder. I Sverige beskattas årsinkomster över 396000 kr
(2011) med en kommunalskattesats på ca 31 procent och av en 20
procentig statsskattesats. På årsinkomster över 560400 kr (2011)
betalas ytterligare 5 procent i statsskatt, den s k värnskatten.8
Detta ger en total marginalskatt på ca 56 procent (denna siffra
inkluderar inte sociala avgifter). 9 Totat beräknas skatt på arbete i
Sverige inbringa 892 miljarder (2011) och av dessa beräknas 41,8
miljarder komma från statsskatten (Skatteverket, 2010). I
Nederländerna som har den näst högsta marginalskattesatsen
beskattas inkomster över 55367 EUR med en skatt på 52 procent
och i Danmark är den högsta marginalskatten 51,5 procent (på
inkomster över 389900 DKK). I flertalet länder ligger den högsta
marginalskatten mellan 35 och 40 procent och genomsnittet för
de OECD länderna som inkluderas i figur 1 är 43 procent.

8
2008 betalde 19 procent av befolkningen över 20 år statlig inkomstskatt och 5 procent
den högsta marginalskattesatsen (Skatteverket, Skattestatistisk årsbok, 2010).
9
Inkluderas de sociala avgifterna stiger skattesatsen till 67%.

17
Figur 1. Högsta marginalskatt på arbetsinkomst i en rad OECD
länder, 2010

Källa: IBFD

Under lång tid ansågs inte höga marginalskatter vara skadligt för
ekonomin. Detta antagande byggde i stor utsträckning på resultat
från studier som analyserat hur yrkesverksamma män i åldern 25-
65 ändrade antalet arbetade timmar vid skatteförändringar.
Eftersom arbetstiden ofta är institutionellt bestämd och svår för
individer att själv påverka fann dessa studier, föga förvånande, att
antalet arbetade timmar för yrkesverksamma män var oberoende
av höga marginalskatter. De arbetade i stort sett samma antal
timmar oavsett skattesats. Slutsatsen som drogs från dessa studier
var att höga marginalskatter inte påverkar arbetsutbudet och
därför inte heller ekonomin negativt. På senare tid har detta
resultat dock kommit att ifrågasätta. I dag vet vi att även om
skatter inte inverkar på hur många timmar yrkesverksamma män
arbetar påverkar skatten en rad andra faktorer och grupper.
Exempelvis inverkar marginalskatten på om vi arbetar eller inte,

18
hur vi arbetar (ansträngning, benägenhet att byta arbete eller
klättra i karriärstegen), val av utbildningsnivå, hur vi väljer att bli
kompenserade (i beskattad lön eller i annan skattegynnad
förmån) och omfattningen av skatteplanering. Denna insikt har
gjort att vi idag vet att höga marginalskatter leder till betydligt
större snedvridningar i ekonomin än vad som tidigare antagits
(Hansson, 2007).

Ett flertal svenska studier har också visat att ett avskaffande av
värnskatten inte skulle resultera i lägre skatteintäkter för staten.
Under rimliga antaganden skulle avskaffandet av värnskatten
leda till oförändrade eller till och med ökade skatteintäkter (t ex
SOU2011:11, Holmlund & Söderström, 2008, Sørensen, 2010, LU
2011). Anledningen till att avskaffandet av värnskatten skulle öka
skatteintäkterna snarare än minska dem är att
skattesatssänkningen mer än väl skulle kompenseras av en
ökning av skattebasen. Lägre marginalskatter skulle öka antalet
arbetade timmar i ekonomin, göra att det bättre lönar sig att
anstränga sig på arbetet och att satsa på längre utbildningar vilket
höjer lönenivåerna och därmed skattebasen. Dessutom minskar
incitamenten till skatteplanering vid lägre marginalskatter vilket
också bidrar till en ökad skattebas. De beräkningar som gjorts för
Sveriges del tyder på att dessa skattebasökningar mer än väl skulle
kompensera skattebortfallet av lägre marginalskatter.
Beräkningar från Danmark, som för att stärka den danska
välfärden förra året sänkte sin högsta marginalskatt med 6
procentenheter, tyder också på detta.

De samhällsekonomiska kostnaderna av höga marginalskatter

kommer sannolikt att öka i takt med att globaliseringen gör
skattebaserna allt mer rörliga och alternativen för högutbildade
allt fler. Ett avskaffande av värnskatten skulle sannolikt öka
antalet arbetade timmar i ekonomin och vara helt i linje med
regeringens arbetslinje. Ett avskaffande skulle dock minska
progressiviteten i det svenska skattesystemet. Det finns anledning

19
att ha ett progressivt skattesystem av rättviseskäl. Men det kan
uppnås på ett mer effektivt sätt genom ett införande av en
progressiv fastighetsbeskattning eller genom införande av en
enhetlig moms i förening med höjda bidrag/avdragsmöjligheter
för låginkomsttagare.

5.2 Kapitalinkomstskatt
En annan skatt som är betydligt högre i Sverige än i omvärlden är
kapitalinkomstskatten. I Sverige beskattas kapitalinkomst i
normalfallet med en 30 procentig platt skatt.10 I omvärlden är
skattesatsen ofta betydligt lägre. Till skillnad från Sverige är det
vanligt med grundavdrag så att inte första kronan av
kapitalinkomsten beskattas. Dessutom har många länder
differentierad kapitalinkomstbeskattning beroende på
innehavstid. Det är inte ovanligt att kapitalinkomster på längre
innehav är helt skattebefriade. Figur 2 visar
kapitalinkomstskattesatsen i en rad OECD länder på en 2-årig
investering med av avkastning på 50000 kr. Som framgår av
figuren beskattar en rad länder inte avkastningar på långa
investeringar. Sverige ligger i topp följt av Danmark (i Danmark
är den högsta skattesatsen 42 procent men då på en
kapitalinkomst som överstiger 48300 DKK). Genomsnittet för en
rad OECD länder är 17 procent (Svenskt Näringsliv, 2009).

10
Kapitalinkomstskatten ger netto 32,9 miljarder (Budgetpropositionen, 2011).

20
Figur 2. Kapitalinkomstskattesatsen i en rad OECD länder, 2010
(50000 kr i kapitalinkomst, 2 årigt innehav)

Källa: IBFD (2011)

Spelar det då någon roll att vi har en nästan dubbelt så hög

kapitalinkomstskattesats som OECD genomsnittet? Traditionellt
har även detta ansetts vara oviktigt för ekonomin. Visserligen
påverkar en hög kapitalinkomstskatt tillgången på inhemskt
riskkapital men eftersom svenska företag antagits kunna låna
kapital på den internationella kapitalmarknaden lika gärna som
hemma har det inte ansetts utgöra ett problem. En annan
konsekvens av att vi har en betydligt högre skatt på
kapitalinkomster än omvärlden är att svenska ägare missgynnas
på bekostnad av utländska ägare. Detta eftersom utländska ägare
kräver en lägre bruttoavkastning för att investeringen ska bli
lönsam än svenska ägare som betalar 30 procent av avkastningen
i skatt. Denna skillnad gör att det blir billigare för utländska
investerare att köpa tillgångar i Sverige och är sannolikt en
förklaring till varför utlandsägande är vanligt förekommande i
Sverige.

21
På senare tid har kapitalinkomstens obetydelse för ekonomin i
stort kommit att ifrågasättas. Stora och väletablerade företag har
(ofta) möjlighet att täcka sitt kapitalbehov på den internationella
kapitalmarknaden. Små och nystartade företag är däremot ofta
beroende av en egen förmögenhet eller tillgång till inhemskt
riskkapital. Avsaknaden av detta är säkert en delförklaring till
varför det i Sverige finns relativt sett få små och nya företag
(Hansson, 2007, Karlsson & Nyström, 2007, Henrekson, 2003).
De negativa konsekvenserna av att få nya företag skapas i Sverige
har uppmärksammats på senare tid och flera studier visar att
småföretag har snabbare sysselsättningsökning och är mer
framgångsrika i att bekämpa strukturell arbetslöshet än större
företag (Lundström m fl 1993, Davidson m fl 1996, Almus &
Nerlinger 1999, Heshmati 2001, Braunerhjelm 2007 och
Neumark m fl 2008). Småföretagens roll för ekonomin kommer
antagligen att bli ännu viktigare i takt med att globaliseringen och
den tekniska utvecklingen intensifieras. När allt fler större
företag väljer att lokalisera sin verksamhet utomlands kommer
små och nya företag spela en allt viktigare roll, dels för att ersätta
arbetstillfällen och produktion som förlorats till utlandet och dels
för att föra den lokala och regionala utvecklingen vidare. Mycket
tyder också på att små och nya företag kommer att spela en allt
viktigare roll som arbetsgivare i framtiden och det är därför viktigt
att skapa goda förutsättningar för att dessa ska skapas och växa
fram.

Figur 3 visar ökningen av utlandsägda företag i Sverige. Att antalet

utlandsägda företag ökar är en del av globaliseringsprocessen och
inte av ondo i sig. Om ökningen i utlandsägande drivs av
skatteskillnader snarare än sunda ekonomiska principer är det
däremot olyckligt. Givetvis spelar inte nationaliteten hos ägarna
någon roll hur bra ett företag drivs, men när skatteskillnader gör
att utländska ägare kan bjuda över svenska ägare tillåts utländska
ägare vara mindre effektiva vilket kan påverka effektiviteten i
verksamheten negativt. Eftersom utländska ägare möter en lägre

22
skattesats än en svensk ägare kräver de ett lägre avkastningskrav
än en svensk ägare och kan därför tillåta sig att vara mindre
effektiva än svenska ägare. Det råder även en debatt om huruvida
utlandsägda företag är mer benägna att flytta ut sin verksamhet,
huvudkontor och forskning och utveckling från Sverige än
svenskägda företag. Om så är fallet, som det verkar vara,
försvinner såväl viktiga funktioner som arbetstillfällen från
Sverige

Figur 3. Ökningen av andelen utlandsägda aktiebolag i Sverige,

1997-2007

Källa: Tillväxtanalys (2011)

En sänkning av kapitalinkomstskatten till OECD-nivå skulle

därför inte bara gynna svenska ägare och dämpa utvecklingen att
företag lokaliserar sig utomlands utan skulle också gynna
jobbtillväxten i Sverige. Den danske skatteekonomen Peter Birch
Sørensen har på uppdrag av ESO (Expertgruppen för Studier i
Offentlig ekonomi) gjort en omfattande analys av det svenska
skattesystemet och presenterar i sin rapport
reformrekommendationer för Sverige. Sørensens analys visar att
en sänkning av just kapitalinkomstskatten har den högsta

23
självfinansieringsgraden (dvs det är den skatt som det skulle kosta
minst, statsfinansiellt, att sänka) detta eftersom den ger upphov
till markanta snedvridningar i ekonomin. Det finns således all
anledning att diskutera en sänkning av kapitalinkomstskatten. En
sänkning av bolagsskatten skulle också minska
avkastningskraven och göra fler investeringar lönsamma, men
skulle inte få samma konsekvens på tillgången av inhemskt
riskvilligt kapital som nya och små företag är beroende av och
gynna ett aktivt svenskt ägande. Den svenska bolagsskatten
avviker inte heller nämnvärt från övriga OECD-länders
bolagsskatt.

24
 6. Slutsatser
I en global värld med rörligt kapital och arbete och med en
demografisk utveckling där allt fler äldre ska försörjas sätts
skattesystem under press. För ett land som Sverige, med ett av
världens högsta skattetryck, innebär det att skattesystemet måste
utformas på ett smart sätt så att skatterna inte snedvrider
individers och företags beslut i alltför hög grad. För att klara de
utmaningar den offentliga välfärden står inför krävs det helt
enkelt att vi utnyttjar våra resurser effektivt. Exempelvis kan vi
inte ha ett skattesystem som uppmuntrar individer till inaktivitet
både när det gäller arbete och att starta och driva företag.

För att öka incitamenten till att arbeta införde regeringen 2007
ett jobbskatteavdrag som sedan dess successivt utvidgats och
planeras att ytterligare utökas. Det är önskvärt att minska
utanförskapet, men nuvarande utformning av jobbskatteavdraget
är ett kostsamt och trubbigt sätt att göra detta på.
Jobbskatteavdraget beräknas kosta 79 miljarder i år. Det är mer
än vad hela statsskatten (41,8 miljarder) och
kapitalinkomstskatten (32,9 miljarder) tillsammans ger upphov
till. Anledningen till att jobbskatteavdraget är kostsamt är att alla
arbetande oavsett lön får avdraget, och de med högre lön mer i
kronor räknat än de med lägre lön. Utformningen av dagens
jobbskatteavdrag ger höginkomsttagare incitament att minska sitt
arbetsutbud snarare än att öka det. Detta är inte avsikten. En
alternativ utformning där ett mer generöst avdrag riktas till de
grupper som möter höga tröskeleffekter och är
överrepresenterade bland utanförskapet, t ex barnfamiljer och
invandrare, skulle minska kostnaderna betydligt och öka
avdragets träffsäkerhet. Det är dock viktigt att avdraget inte riktas
till karakteristika som individen själv påverkar för att minska
avdragets snedvridande effekter. Dessutom är det viktigt att

25
systemet är administrativt hanterbart och att berättigade lätt kan
urskiljas från dem som inte är berättigade.

Väljer regeringen att införa ytterligare jobbskatteavdrag bör de

riktas specifikt mot individer med svag förankring till
arbetsmarknaden och inte till individer med hög arbetsinkomst.
Ett riktat jobbskatteavdrag skulle kosta betydligt mindre än
nuvarande utformning och ge utrymme till andra viktiga
skattereformer för att skapa arbetstillfällen och incitament till att
arbeta. Mycket talar för att det inte skulle kosta staten något att
avlägsna värnskatten eftersom den har höga samhällsekonomiska
kostnader. Värnskatten bör därför avskaffas. En annan skatt som
bör sänkas för att förbättra företagsklimatet är
kapitalinkomstskatten.

Att det svenska skattesystemet inte är hållbart tyder alla avvikelse

och särregler som tillkommit sedan 1990/91 års stora
skattereform på. Införandet av en expertskatt, nedsättning av
moms för vissa varor och tjänster, sänkta arbetsgivaravgifter för
vissa grupper och regioner samt rut- och rotavdrag, är bara några
exempel på skatteförändringar som tillkommit för att mildra de
mest negativa konsekvenserna av vårt skattessystem. Ett
skattesystem som bygger på enkla och generella regler är att
föredra framför ett skattesystem kantat av en rad undantag och
särregler. Det är därför hög tid att se över hela det svenska
skattesystemet för att göra det hållbart konkurrenskraftigt och
tillväxtorienterat.

26
Referenser:

Almus, M. & E. Nerlinger, 1999, Growth of new technology-based firms:

Which factors matter?, Small Business Economics, 13, 141-154.

Andrén, T, 2011, Kvinnors och mäns arbetsutbudspreferenser: analys med

en strukturell diskret arbetsutbudsmodell, Specialstudier nr 24,
Konjunkturinstitutet.

Braunerhjelm, P., 2007, Behövs entreprenörerna? Om deras betydelse för

kunskapsutveckling, kommersialisering och tillväxt, Ekonomisk
Debatt, 35(6).

Budgetpropositionen, 2011, Finansdepartementet.

Davidson, P., Lindmark, L. & C. Olofsson, 1996, Näringslivsdynamiken

under 90-talet, Nutek, Stockholm.

Finansdepartementet, 2011, hemsida för Finansdepartementet

http://www.sweden.gov.se/sb/d/1468

Hansson, Å., 2007, Taxpayers Responsibility to Tax Rate Changes and the
Implications for the Cost of Taxation in Sweden, International Tax
and Public Finance, 14, 563-582.

Hansson, Å. 2007, Skatter, entreprenörskap och nyföretagande,

Underlagsrapport nr 12 till Globaliseringsrådet, Regeringskansliet.

Henrekson, M., 2003, Entreprenörskapet – välfärdsstatens svaga länk?,

Ekonomisk Debatt, 31(5), 5-17.

Heshmati, A., 2001, On the growth of micro and small firms: Evidence from
Sweden, Small Business Economics, 17, 213-228.

Holmlund, B. & M. Söderström, 2008, Hur påverkas inkomsterna av

skatteförändringar, IFAU, Rapport 2008:28
 

27
IBFD, 2011, European Tax Handbook, International Bureau of Fiscal
Documentation,

Immervoll, H. och M Pearson, 2009, A good time to make work pay? Taking
stock of in-work benefits and related measures across the OECD,
OEVD Social, Employment and Migration Working Paper, nr 81,
OECD Publishing.

Immorvoll, H. Jacobsen Kleven, H., Thustrup Kreiner, C., & E Saez, 2007,
Welfare reform in European Countries: A microsimulation analysis,
Economic Journal, 117, 1-44.

IRS, 2011, Internal Revenue Service, www.irs.gov

Jobbskatteavdraget,2011, hemsida för att räkna ut jobbskatteavdraget,

http://www.jobbskatteavdrag.se/

Karlsson, C. & K. Nyström, 2007, Nyföretagande, näringslivsdynamik och

tillväxt i den nya världsekonomin, Underlagsrapport nr 5 till
Globaliseringsrådet, Regeringskansliet.

Lundström, A, m fl, 1993, De nya och små företagens roll i svensk ekoniom,
Nutek, Stockholm.

Neumark, D., Wall, B. & J. Zhang, 2008, Do small businesses create more
jobs? New evidence from the national establishment time series,
NBER Working Paper, no 13818.

Pirttilä, J och H. Selin , 2010, Skattepolitik och sysselsättning: Hur väl

fungerar det svenska systemet?, Bilaga 12 till LU2011.

Regeringen , 2011, Jobbskatteavdrag för att öka utbudet av arbetskraft,

Regeringskansliet, 2011

Riksrevisionen, 2009, Jobbskatteavdraget, RIR 2009:20

SOU 2011:11, Långtidsutredningen, Huvudbetänkande, Statens offentliga

utredningar, Fritzes förlag 2011.

28
Skatteverket, 2010, Skatter i Sverige, Skattestatistisk årsbok. Skatteverket
2010.
Svenskt Näringsliv, 2009, Ägarskatten i 34 länder – en detaljerad
kartläggning, Gjord av International Bureau of Fiscal
Documentation (IBFD) på uppdrag åt Svenskt Näringsliv.

Sørensen, P.B, 2010, Swedish tax policy; Recent trends and future
challenges, Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi, ESO,
2010:4, Finansdepartementet.

Tillväxtanalys, 2011, Företagsdatabasen, Tillväxtanalys, Östersund.

29
Likformiga skatter för
fler jobb
Lennart Flood & Mikael Flood

30
 1. Inledning
När detta skrivs närmar vi oss deklarationstider och tidningarna
börjar fyllas med skattetips. Varför inte ta ut en del av uppskjuten
reavinst för att öka utrymmet för Rot-avdraget, eller för att kvitta
aktie eller fondförluster? Den som är näringsidkare ska i år inte
glömma bort att begära nedsättning av egenavgifterna med 5 procent,
högst 10,000 kronor. Det gäller dem som har ett överskott av
näringsverksamhet över 40,000 kronor. Inför förra årets
deklaration skrev Aftonbladet - Är du aktieägare och omfattas av
3:12-reglerna bör du prata med din revisor före årsskiftet. Det kan
vara bra med en genomgång av hur mycket du bör ta ut i lön i år och
hur mycket du kan ta ut i form av utdelning.

Listan på skattetipps kan naturligtvis göras betydligt längre och

detta utan att beröra de verkliga utmaningarna, bolags- och
kapitalbeskattningen. Varför har våra skatteregler blivit så
komplicerade? Vad har hänt med de ambitioner, enkelhet och
likformighet, som spelade en stor roll för utformningen av 1991
års skattereform? Hur kan skattesystemet bli bättre fokuserat på
att generera jobb och företagande? Avsikten med denna del av
rapporten är att belysa dessa frågor och även föreslå och
utvärdera alternativa och enklare skattesystem.

31
 2. Enkelhet, Enhetlighet och
likformighet
Skillnaden mellan enhetlighet och likformighet är inte alltid så
klar. I denna analys följer vi riksrevisionens rekommendation
och använder likformig beskattning i betydelsen att inkomster i
olika inkomstslag beskattas lika. Begreppet enhetlig beskattning
används däremot i meningen att inkomster inom ett och samma
inkomstslag beskattas lika. Enhetlighet är således ett snävare
begrepp än likformighet men bägge är naturligtvis kopplade till
enkelhet. Ett helt likformigt skattesystem, med samma skattesats
på inkomst från tjänst, kapital respektive näringsverksamhet och
varför inte även samma skattesats för arbetsgivaravgifter, moms
och bolagsskatt är naturligtvis enkelt.

Behovet av enkelhet i skattesystemet framfördes redan i

propositionen till 1991 års stora skattereform, ”århundradets
skattereform”. Vikten av enkelhet motiverades av hänsyn till
skatternas betydelse för individen såväl som för företagen. I de
riktlinjer som riksdagen år 2008 antog för skattepolitiken
framfördes bland annat en förenkling av skattereglerna som ett
allmänt krav på skattesystemet.11 Även budgetpropositionen för
2011 refererar till dessa allmänna krav.

Fördelarna med ett förenklat regelverk är främst att individen får

en ökad möjlighet att förutse och planera sin ekonomiska
verksamhet. Ett förenklat regelverk kan även antas leda till en
minskning av de administrativa kostnader som uppkommer i
samband med skatteuttaget, minska tidsåtgången för individer
och myndigheter. Som en följd minskar då antalet
deklarationsmisstag och i slutändan antalet skatterelaterade mål i

11
Prop 2007/08:100 s. 79

32
våra domstolar. Ett förenklat regelverk kan även medföra
positiva attitydförändringar gentemot skattesystemet och därmed
leda till en ökad betalningsvilja.

Enklare regelsystem ger allmänheten en ökad möjlighet att förstå

och delta i den politiska diskussionen kring utformningen av våra
skatte- och transfereringssystem. I slutändan har en förenkling av
skattereglerna även betydelse ur ett demokratiskt perspektiv.
Frågor som rör beskattning spelar inte sällan en framträdande
roll i valrörelser och återkommer frekvent i den politiska
debatten. Ett exempel är här naturligtvis jobbskatteavdraget som
spelat en framträdande roll i de två senaste valrörelserna. Enligt
Riksrevisionens utvärdering av jobbskatteavdraget12, känner
enbart 40 procent av de tillfrågade till detta avdrag. Ställer man
frågan på sin spets kan detta presenteras som att en majoritet av
väljarna överhuvudtaget inte visste vad en av huvudfrågorna i de
två senaste valrörelserna handlade om.

Det har även framförts att enkelhetskriteriet i

skattelagstiftningen får ökad betydelse beroende på hur många
skatten drabbar.13 Detta resonemang talar för att behovet av
enkelhet är störst vad gäller den individuella
inkomstbeskattningen. Att allmänheten i regel saknar de resurser
och kunskaper som krävs för att sätta sig in i ett komplicerat
skattesystem talar även det för det föreligger ett ökat behov av
enkelhet.

Att definiera vad som avses med ett enkelt skattesystem är inte
helt okomplicerat. Avgörande faktorer kan rimligen antas vara
reglernas innehåll, deras tillgänglighet, tillgång till
myndighetsinformation osv. Det kan naturligtvis även vara så att
reglerna är komplicerade men att det är enkelt att få fram

12
Riksrevisionen (2009), Jobbskatteavdraget, RiR 2009:20
13
Lodin, Skattenytt, 2007, s. 481.

33
informationen. Ett sådant exempel är pensionssystemet, som i sig
är mycket komplicerat och då framförallt när det gäller samspelet
mellan det allmänna systemet och tjänstepensionen. Samtidigt
finns det tillgång till web-baserad information för att göra
konsekvensberäkningar, så som www.minpension.se. När det
gäller skatteberäkningar finns det möjlighet att gå in på
Skatteverkets hemsida.

Arbetet med deklarationen kan oftast klaras av på ett enkelt sätt

genom att så mycket information redan samlats in av
myndigheten. Här ligger emellertid en inbyggd motsättning
mellan enkelhet och demokrati-aspekten. Utformas våra system
så att de bakomliggande regelsystemen är komplicerade men
beräkningen eller resultaten av dem görs enkelt så kommer
kunskapen om systemen att bli än mindre. Våra skatte- och
transfereringssystem är för många en ”black box”, det vill säga
det kan vara enkelt att få ut informationen men det är inte lätt att
veta hur denna har beräknats.

Ett tema i denna analys är att enkelhet bör uppnås genom att göra
skatterna mer enhetliga eller till och med likformiga. Ett
likformigt skattesystem leder till ett mindre antal regler och
således till att regelverket förenklas. Detta medför minskat behov
av skatteplanering och en ökad möjlighet till korrekta och
rationella beslut. Enhetlighet och även likformighet i
skattesystemet är ingen ny företeelse utan ansågs vara
”grundelementet” för att uppnå målen i 1991 års skattereform.14
Behovet av fr.a. enhetlighet har senare bekräftats av den
nuvarande regeringen.

En fråga som belyses i en nyligen utgiven rapport av

Riksrevisionen15 är varför de grundläggande principerna från 1991

14
Prop 1989/90:110 s. 294.
15
Riksrevisionen (2010), Enhetlig beskattning?, RiR 2010:11

34
har övergetts. Reformen drevs av ambitionen att förenkla,
enhetliga skatter var ett nyckelord. Riksrevisionen nämner i sin
rapport att sedan -91 har mer än 500 förslag på förändrad
skattelagstiftning genomförts. En spännande tanke som
presenteras är att det är fråga om en ny norm. Istället för
likformiga skatter är den nya normen optimala skatter.

Teorin om optimala skatter är i många avseenden motsatsen till

likformighet och enkelhet. Med optimal avses att skatterna skall
utformas så att samhällets välfärdsfunktion maximeras givet en
viss nivå på skatteintäkterna. Optimal beskattning behandlar inte
frågan om skatternas nivå utan utgår från en given nivå och
studerar skatternas inverkan på effektivitet och
inkomstfördelning. Givet att skatten skall generera nödvändiga
intäkter så skall den utformas så att den ”stör” de individuella
besluten så lite som möjligt (effektivitet) och så att den samtidigt
omfördelar från hög- till låginkomsthushåll (fördelning). 16

Det väsentliga bidraget från denna teori är att den så klart

framhåller betydelsen av att utforma skatterna så att de främjar
effektivitet och fördelning. Om vi utgår från skatten på
arbetsinkomst, så skall denna enligt fördelningsargumentet vara
högre för de med högre betalningsförmåga (inkomst). Enligt
effektivitetsargumentet skall marginalskatten vara lägre ju mer
den påverkar arbetsbeslutet. Det är en modell som fokuserar på
den väsentliga frågan, avvägningen mellan fördelning (den
samhälleliga välfärdsfunktionen) och effektivitet (individernas
anpassning). En konsekvens av denna ansats är emellertid att
skatterna kommer att variera mellan individerna. Detta följer dels
av att skatterna ur ett fördelningsargument skall vara olika
beroende på betalningsförmåga samt att skatten
(marginalskatten) skall vara högre för de som är mer opåverkade

16
Detta gäller så klart inte i de fall skatten används som ett medel för att just ”störa” de
individuella besluten, exempelvis skatter på tobak och alkohol.

35
av den. Ett exempel på en sådan utformning är att basera skatten
efter ålder. Lägre för yngre, högre för medelålders och igen lägre
för äldre. Detta kan förefalla märkligt men delar av ett sådant
åldersinslag finns redan i dagen system – högre grund- och
jobbskatteavdrag för äldre och ålderanpassade
arbetsgivaravgifter.

Även om tanken bakom ett normskifte är intressant är det inte

uppenbart eller väl dokumenterat att en sådan förändring har
inträffat. I Riksrevisions rapport (sid 57) nämns några exempel
som tyder på ett ökat intresse för optimala skatter som en norm.
Samtidigt framförs en viss försiktighet och att det är för tidigt att
dra några slutsatser beträffande vilken betydelse teorin om
optimala skatter kommer att få. Inte minst nämns betydelsen av
internationella trender. I stora drag och med vissa avvikelser har
svensk skattepolitik varit starkt influerad av den internationella
debatten. Detta var exempelvis uppenbart för ”århundradets
reform” 1991. Ytterligare ett exempel där Sverige följt den
internationella trenden är jobbskatteavdraget. Eftersom detta
avdrag spelar en viktig roll vid den utvärdering av några
alternativa skattereformer som presenteras senare i texten så ges
här en kort beskrivning.

36
 3. Jobbskatteavdraget
Jobbskatteavdraget introducerades inkomståret 2007 och har
sedan dess förstärkts varje år. Avdraget år 2010 innebär att den
kommunala inkomstskatten minskas med ett maximalt belopp
på ca 1 800 kronor per månad för personer under 66 år och ca
2 500 kronor per månad för personer över 65 år. Maximalt
jobbskatteavdrag erhålls om arbetsinkomsten är minst 27 800
kr/månad för personer under 66 år, respektive 25 000 kronor per
månad för de över 65 år. Bidraget är således riktat mot låg- och
medelinkomsttagare då dessa får ett proportionellt sett större
bidrag än en höginkomsttagare, och särskilt gynnsamt för
personer över 65 år.

De förväntade effekterna av jobbskatteavdraget på individens

beteende sker genom den effekt detta har på genomsnitts- och
marginalskatten. Eftersom avdragets storlek är olika för individer
som är 65 år eller yngre och de som är äldre än 65, redovisas här
enbart avdraget för de som är yngre än 66. Det skall dock
framhållas att avdraget dels är större och även enklare till sin
konstruktion för äldre. Figur 1 visar profiler för genomsnitts- och
marginalskatter för inkomståret 2010. För att förstå effekten av
jobbskatteavdraget visas även motsvarande profiler utan detta
avdrag. Som tydligt framgår har avdraget en kraftig effekt.

En intressant skillnad i marginalskatteprofilerna med och utan

jobbskatteavdraget, är att samverkan mellan grundavdraget och
jobbskatteavdraget jämnar ut profilen och medför att denna är
stegvis ökande till skillnad från då enbart grundavdraget ingår. De
håligheter som erhålls i profilen utan jobbskatteavdraget beror på
att grundavdraget fasas in och ut i olika inkomstintervall, vid
infasningen minskas marginalskatten. Vid utfasningen så ökar
den.

37
Jobbskatteavdraget och grundavdraget innebär tillsammans en
kraftig skatteminskning. Figur 1 visar att en arbetsinkomst på lite
drygt 400 000 kronor har en genomsnittlig skatt på ca 25 procent
och en arbetsinkomst på omkring 200 000 kr enbart beskattas
med 20 procent. För äldre än 65 är som redan nämnts dessa
nivåer än lägre.

Figur 1 Skatter med och utan jobbskatteavdraget, fördelning av

inkomster och skattebördan.
 %        %  
60   3,5  
55  
50   3,0  
45   Utan  jobbskatteavdrag   2,5  
40  
35   2,0  
30  
25   1,5  
20  
15   1,0  
10   Inkomst  
Skatter   0,5  
5  
0   0,0  

Taxerad  förvärvsinkomst  
Not: Inkomstår 2010 för yngre än 66 och enbart arbetsinkomster.
Genomsnittlig kommunalskatt.

Studerar man enbart beskattningen av arbetsinkomster och

exkluderar arbetsgivaravgifter är Sverige inte längre ett
högskatteland. För låg och medelinkomster ligger nivån omkring
genomsnittet för OECD-länder. Däremot ligger den högsta
marginalskatten på en internationell hög nivå. Idag ligger
betydligt fler löntagare över brytpunkten för att betala statlig skatt
än vad som var avsikten med 1991 års skattereform. Den
bakomliggande inkomstfördelningen visar att en relativt stor
andel av individerna har en taxerad förvärvsinkomst över

38
brytpunkten, men även att en inkomst i mittintervallet (200 000
– 300 000) har erhållit en kraftig skatteminskning på grund av
jobbskatteavdraget.

Även om jobbskatteavdraget är inspirerat av internationella

förebilder så förekommer det två väsentliga avvikelser jämfört
med den vanligaste utformningen utomlands. Dels är avdraget
inte riktat till ekonomiskt svaga grupper, ex ensamstående
mödrar, dels så fasas det inte ut vid högre inkomster. Ett
argument mot den svenska designen är att det innebär väsentligt
minskade skatteintäkter. Men det faktum att de högsta
marginalskatterna är höga är även ett argument för att inte fasa ut
jobbskatteavdraget, eftersom ett sådant förslag innebär att nivån
på marginalskatten blir ännu högre under hela
utfasningsintervallet.

Som även framgår av figuren så står höginkomsttagarna för en

stor del av den totala skatteintäkten. Den bakomliggande
trappstegsliknande figuren visar hur stor andel av den totala
skatteintäkten från arbetsinkomster som respektive decil svarar
för. För första decilen är denna andel praktiskt taget noll, andra
decilen ca. 2.5 procent och tredje ca 5 procent. Således svarar de
individer med en taxerad förvärvsinkomst bland de lägsta 30
procenten enbart för ca 7.5 procent av den totala skatten.
Motsvarande för de med en inkomst bland de högsta 30
procenten är ca 60 procent. Noterbart är att den översta decilen
betalar mer än 30 procent av skatterna.

Jobbskatteavdraget har inneburit en kraftig förändring av

skattebördans fördelning. Den låga skatten för låginkomsttagare
innebär även att reformer som minskar avdragets storlek medför
fördelningseffekter som jämfört med utgångsläget förefaller svåra
att acceptera. Detta är som vi senare kommer att konstatera ett
argument mot en proportionell skatt för arbetsinkomster. En

39
sådan skatt innebär för låginkomsttagare en skattehöjning
jämfört med 2010 års regler.

Jobbskatteavdraget 2010 innebär en ökning av incitamenten av

förvärvsarbete, vilket i särskilt hög grad gäller för dem som är
äldre än 65. När vi diskuterar förväntade effekter av
jobbskatteavdraget är det emellertid enbart indirekt som dessa
skatteförändringar påverkar individens beslut med avseende på
arbetstid. De arbetsutbudsmodeller som normalt används för att
bedöma storleken på de dynamiska effekterna utgår från att
individen betraktar förändringar i sin disponibla inkomst, dvs
inkomsten efter skatter och eventuella bidrag. Här är det
väsentligt att skilja på två olika effekter, effekten på beslutet att
börja/sluta förvärvsarbeta (extensiva marginalen) och beslutet att
ändra arbetstid givet att man förvärvsarbetar (intensiva
marginalen). Den modell som utnyttjas vid
konsekvensberäkningen tar hänsyn till denna distinktion. I fråga
om ändringar i arbetstiden för de som arbetar gäller att individens
disponibla inkomst vid olika arbetstider utnyttjas, dvs att hela
budgetmängden ingår. Budgetmängden är ett begrepp nära
relaterat till disponibel inkomst och visar hur disponibel inkomst
varierar med arbetstiden, en hypotetisk konstruktion som visar
den disponibla inkomsten vid olika val av arbetstid. Andra
variabler som påverkar den disponibla inkomsten, som
exempelvis timlön och inkomster från annat än arbete, hålls
konstanta vid beräkningen av budgetmängden.

För beslutet att börja/sluta förvärvsarbeta utnyttjas information

om den s k ersättningsgraden. Ersättningsgraden är definierad
som disponibel inkomst vid icke-arbete relativt disponibel
inkomst vid heltidsarbete och är således ett mått på lönsamheten
av att arbeta jämfört med att inte arbeta.

Varför är ett jobbskatteavdrag att föredra istället för en höjning av

grundavdraget? Den väsentliga skillnaden är förvärvsvillkoret,

40
dvs. att avdraget bara får göras mot arbetsinkomster. Detta villkor
påverkar direkt ersättningsgraden. Det är rimligt att förvänta sig
att den stora effekten av förvärvsavdraget är på andelen som
börjar arbeta, snarare än på hur mycket de som redan arbetar
förändrar sin arbetstid. Dessa effekter kan förstärka eller
motverka varandra. Det kan till exempel vara så att
jobbskatteavdraget ökar antalet sysselsatta. Men eftersom även
de som redan arbetar får avdraget har det också en inkomsteffekt
som gör att fler kan ha råd att arbeta mindre. Effekten av
jobbskatteavdraget för de som av olika skäl inte arbetar är
entydigt en ökad sannolikhet att arbeta.17 Effekten för de som
arbetar är mer motsägelsefull. I de inkomstskikt där avdraget
sänker marginalskatten (se figur 1) stärks incitamenten att öka
arbetsutbudet medan högre inkomst efter skatt i alla
inkomstskikt har en inkomsteffekt som verkar i motsatt riktning.
Det är därför en empirisk fråga hur stor den totala effekten på
arbetsutbudet blir. En bakomliggande faktor som har betydelse
när effekterna bedöms är hur många som faktiskt vet om och
även förstår avdraget. Här är vi då tillbaka till betydelsen av
enkelhet och det avsteg från enkelhet och likformighet som
jobbskatteavdraget innebär. Trots att jobbskatteavdraget är en
rimlig konstruktion för att de skapar incitament för
förvärvsarbete kvarstår kritiken av att det är så komplicerat att
förstå att detta mycket väl kan medföra mindre effekter än ett
enklare system.

17
En möjlig komplikation är om vi betraktar hushållet som beslutsenhet, eventuellt
kan den ökade inkomsten som avdraget medför för den partner som förvärvsarbetar
även påverka beslutet för den andra partnern.

41
 4. Likformiga skatter
Det har nyligen gjorts omfattande analyser av det Svenska
skattesystemet och behovet av en reformering har påpekats, se
exempelvis den ambitiösa analysen av den danske ekonomen
Peter Birch Sörensen, 18 samt den omfattande genomgången som
gjordes i anslutning til Långtidsutredningen 2011,19 Svenskt
Näringslivs skattekommission och Globaliseringsrådets
slutrapport. Sedan tidigare har bl.a. skattebasutredningen och
även tjänstebeskattningsutredningen genomförts. Motsvarande
studier har även genomförts internationellt, här bör framförallt
nämnas den mycket ambitiösa analys som ges i den brittiska s.k.
Mirrlees Review20.

En övergripande synpunkt och kritik mot flertalet av de

genomförda analyserna, där Sörensen utgör ett undantag, är att
en skattekälla inte kan studeras separat. En relevant analys bör
omfatta alla delar eller alla väsentliga delar i skattesystemet. Detta
är även en kritik mot teorin om optimalbeskattning där i regel en
skattekälla som inkomstskatter eller indirekta skatter analyseras
separat. Optimal skatteteori behandlar i regel dessutom enbart
dimensionerna rättvisa och effektivitet och ej frågor som berör
genomförbarhet, enkelhet och behovet av att utforma systemen
så att skatteplanering och fusk minimeras.

En grundtanke i de förslag som här presenteras är likformighet,

dvs. behovet att utjämna skattesatserna mellan olika skattekällor.
En gemensam skattesats minskar behovet av skatteplanering.
Detta återkopplar till diskussionen om enkelhet; att utforma

18
Swedish Tax Policy – Recent Trends and Future Challenges, ESO rapport, 2010:4
19
Pirttilä, J, och Selin, H., Skattepolitik och sysselsättning: Hur väl fungerar det
svenska systemet? Bilaga 12 till LU2011.
20
Se, http://www.ifs.org.uk/mirrleesReview

42
systemet så att det motverkar skatteplanering och ökar
förståelsen för regelsystemen.

43
 5. Skattebaser
5.1 Bolagsbeskattning
Den skatt som aktiebolag i Sverige betalar på den vinst bolaget
gör. Sedan den 1 januari 2009 är bolagsskatten 26,3 procent och
dessförinnan var den 28 procent. Detta är förmodligen den skatt
som har störst påverkan på tillkomsten av nya arbetstillfällen och
även den mest komplicerade skatten. En intressant belysning av
problemen med bolagsskatten ges i en heltäckande analys av
Norrman och Virin 21. Flera skäl framhålls för att avskaffa
skatten, dessa kan sammanfattas som att det i grunden är en fråga
om Sverige i framtiden skall vara konkurrenskraftigt när det
gäller nya investeringar. Enligt de beräkningar som redovisas i
Norrman och Virin så är ett borttagande av bolagsskatten på sikt
självfinansierad.

Med precision kommer det aldrig att gå att utvärdera effekterna

av en sådan reform men riktningen är klar. Det är mycket som
talar för att denna skatt innebär en betydande störning för
företagens beslut. Enligt skattestatistisk årsbok 2008 så står en
minoritet av företagen för inbetalningarna och ungefär hälften
betalar ingen skatt alls. Detta är enbart ett sätt att uttrycka de
komplikationer som gäller när skattebasen skall bedömas och i
viss mån är det så att det finns ett inslag av frivillighet i denna
skatt. Denna skatteplanering innebär emellertid avsevärda
kostnader för företaget och proportionellt är kostnaden större för
mindre företag. En aggressiv skatteplanering innebär även en
minskad skatteintäkt.

21
Norrman, E & Virin, N. (2007), `Slopad bolagsskatt - analys och konsekvenser`.
Norstedts Juridik.

44
Att avskaffa bolagsskatten innebär naturligtvis även vissa
nackdelar. Fördelnings-argumentet är svårbedömt och beror på
hur utdelningen beskattas samt på övervältringen till löntagare.
En effekt är naturligtvis att utländska ägare slipper skatt men
samtidigt ger detta ökade incitament för ökade investeringar i
Sverige. De problem som normalt nämns vid ett borttagande av
bolagsskatten är inlåsning av kvarhållna vinster samt frågan om
en sådan reform kan betraktas som olaglig skattekonkurrens. När
det gäller inlåsningen föreslår Norrman och Virin en skatt på
kvarhållna vinster. Frågan om skattekonkurrens är förmodligen
den mest komplicerade men samtidigt är den internationella
konkurrensen ett argument för en skatteminskning. Här bör
även framhållas att de höga svenska arbetsgivaravgifterna är ett
skäl till att Sverige ensidigt kan argumentera för sänkta
bolagsskatter. Det förefaller som en säker prognos att
bolagsskatterna i vår omvärld fortsätter nedåt och att vara tidig i
denna förändring är en fördel. Sedan är det naturligtvis så att ett
mer försiktigt förhållningssätt är att minska bolagsskatten istället
för att helt avskaffa den. En sådan anpassning bör då även ske i
samband med en sänkning av arbetsgivaravgifterna. Givet att
dessa kan sänkas så kan en första försiktig sänkning av
bolagsskatten göras till 25 procent.

5.2 Arbetsgivaravgifter (sociala

avgifter)
Som utgångspunkt konstaterar vi att de svenska
arbetsgivaravgifterna är bland de högsta i världen. De har legat på
en stabil nivå på omkring 31–33 procent av bruttolönen sedan
mitten av 1990-talet, men detta inkluderar då inte de avgifter som
arbetsgivaren betalar till kollektivavtalade sociala
trygghetssystem. När storleken på arbetsgivaravgiften bedöms är
det väsentligt att beakta att dessa även ger arbetstagaren rätt till
sociala förmåner. Det finns dock ingen direkt koppling mellan
det inbetalda beloppet och pensionsnivå eller andra förmåner,

45
vilket framförallt gäller löneinkomster som överstiger 7,5
prisbasbelopp. Det kan diskuteras hur stor skattekomponenten
är i de sociala avgifterna. En uppskattning som görs av
skatteverket är 60 procent22. Peter Birch Sörensen utgår
emellertid i sin ESO-rapport från att alla avgifter över 7,5
prisbasbelopp är en skatt, med tanke på att dessa avgifter inte ger
några förmåner och därför kan liknas vid en vanlig skatt.

Liksom inkomstskatten har arbetsgivaravgiften på senare tid

genomgått en rad förändringar. Sänkta arbetsgivaravgifter för
yngre och äldre men även en rad subventioner för att minska
lönekostnaden för visa arbetsgrupper: nystartsjobb, nyfriskjobb
och instegsjobb. Nystartsjobben är ett lönebidrag till
långtidsarbetslösa, nyfriskjobben är ett bidrag till individer som
har varit långtidssjukskrivna och instegsjobben är ett lönebidrag
som riktas mot nyanlända invandrare.

I en nyligen genomförd rapport till globaliseringsrådets

skattegrupp av Gunnar Du Rietz23 presenteras en intressant
analys av effekterna av dessa höga avgifter. De huvudsakliga
argumenten för varför dessa bör sänkas är att detta är ett sätt att
minska skatten på arbete utan att diskriminera pensionärer (till
skillnad från jobbskattavdraget). Vidare bidrar sänkta
arbetsgivaravgifter till sänkta skattekilar vilket ökar arbetsutbudet
i tjänstesektorn samt att öka efterfrågan på arbetskraft och öka
reallöner och köpkraft.

Arbetsgivaravgiftens bidrag till den totala skattekilen har i vår

framställning ett speciellt intresse. Med skattekil menas vanligen
skillnaden mellan arbetsgivarens bruttokostnad och vad den

22
Skatteverket 2010, s. 11
23
Selektiva sänkningar av arbetsgivaravgifterna. Underlagsrapport till
Globaliseringsrådets skattegrupp, Underlag till Globaliseringsrådets
skattegrupp lag till Globaliseringsrådets skattegrupp

46
anställde har kvar netto efter att skatter och avgifter är betalda.
Eftersom arbetsgivaravgiften inte syns för den enskilde
inkomsttagaren kallas denna ibland för en osynlig skatt. Om
utgångspunkten är att enkelhet skapar förutsättningar för att
fatta korrekta och rationella beslut, är en icke-synlig skatt
naturligtvis en nackdel.

Ett relaterat problem är att arbetsgivaravgifterna svarar för en

väsentlig del av skattekilens storlek. Detta gäller även efter de
selektiva sänkningar vi sett på senare tid och även efter
införandet av ROT- och RUT-avdrag. Som en illustration räcker
det att utgå från en höginkomsttagare som betalar värnskatt. Om
vi utgår från en kommunalskatt på 30 procent (vilket är lägre än
genomsnittet) så erhålls en marginalskatt på 55 procent lägger vi
till detta arbetsgivaravgifter på drygt 30 procent så erhålls en total
marginalskatt på mer än 85 procent. För en beskrivning av
skattekilens storlek samt för en analys av de problem som är
förknippade med detta, se ex. Du Rietz.24

Skälet till att en sänkning av arbetsgivaravgiften kan ge en ökad

sysselsättning är att det blir billigare för företagen att anställa då
lönekostnaden sänks. Storleken på denna effekt är emellertid
osäkert. En del argumenterar för att denna effekt är liten
eftersom minskningen i arbetsgivargiften kompenseras av ökade
löner. En reflektion i detta sammanhang är den närmast
obefintliga empiriska litteraturen när det gäller svenska
förhållanden. Det är faktiskt så att fler studier har gjorts
beträffande kunskapssammanställningar än faktisk forskning.
För dessa sammanställningar se ex. rapporter till
globaliseringsrådets skattegrupp25, Riksrevisionen26 och Åsa

24
Gunnar Du Rietz, Effektivitetsproblem med höga skattekilar, Ratio working paper
series.
25
Gunnar Du Rietz, Selektiva sänkningar av arbetsgivaravgifterna, Underlag till
Globaliseringsrådets skattegrupp.

47
Hanssons rapport åt Kris- och Framtidskommissionen27.
Internationella studier, framförallt de som genomförts på senare
tid, visar på en viss samsyn när det gäller en positiv effekt på
sysselsättningen av minskade avgifter. Problemet är att översätta
detta till svenska förhållanden. En av de få studier som trots allt
genomförts på svenska data visar inte på några positiva effekter. 28
Dessa är emellertid beräknade utifrån en regional sänkning av
arbetsgivaravgiften och det kan vara svårt att dra några generella
slutsatser. Den aktuella studien beräknar även storleken på
övervältringen och denna uppskattas till ca 25 procent. Detta
innebär en relativt liten ökning av lönerna vid en sänkning av
arbetsgivaravgifterna. Dessa uppskattningar bör emellertid tolkas
med en stor försiktighet. Det behövs ett stort antal empiriska
studier med relativt entydiga resultat innan detta bör användas i
debatten.

Vi kan konstatera att frågan om de dynamiska effekterna av

sänkta arbetsgivaravgifter har stor betydelse ur
finansieringssynpunkt. Du Rietz uppskattar att en sänkning av
arbetsgivaravgiften ner till en genomsnittlig europeisk nivå (med
ca 8 procentenheter) medför en betydande minskning av
skatteintäkten. Baserat på data från 2008 och med hänsyn tagen
till att en sänkning av arbetsgivaravgifterna för offentligt
anställda medför motsvarande utgiftsminskning för den
offentliga sektorn så beräknas skattesänkningen till nästan 80
miljarder kronor. Detta är ett skäl till att Du Rietz argumenterar
för selektiva sänkningar, vilket även är det som faktiskt inträffat

Camillo Von Greiff, Sysselsättningseffekter av sänkta socialavgifter, Underlag till

Globaliseringsrådets skattegrupp
26
Riksrevisionen 2008:16, Sänkta sociala avgifter – för vem och till vilket pris?.
Riksdagstryckeriet. Stockholm.
27
Hansson, Å (2006), Hur påverkar en skatt på arbete utbudet och efterfrågan av
arbetskraft? Rapport framtagen åt Kris- och Framtidskommissionen.
28
Bennmarker, H., Mellander E., & Öckert B. (2008), "Är sänkta arbetsgivaravgifter ett
effektivt sätt att öka sysselsättningen?", Ekonomisk debatt, Årg. 37, nr 1, 5-18.

48
under senaste tiden. Detta är emellertid i kontrast mot
entydighet. Det kan naturligtvis hävdas att en princip inte skall
vara ett hinder för att genomföra en fungerande reform. Här är
motargumentet att entydigheten har fördelar och att selektivitet i
sig skapar problem. Selektiva sänkningar skapar
undanträngningseffekter, individen skulle ev. anställts även utan
en nedsättning. Dessutom kan den subventionerade personen
tränga undan en annan individ. Kort sagt selektiva sänkningar
skapar felaktiga incitament och det är inte alltid så enkelt att
förutse vilka effekterna av detta blir.

När det gäller finansieringen av en sänkning är det således högst

osäkert vilka de dynamiska effekterna blir. Vår utgångspunkt är
att framhålla betydelsen av svenska företags konkurrenskraft. Vi
ansluter oss därför till det förslag som förs fram av Svenskt
Näringsliv och Globaliseringsrådet. En minskning kan lämpligen
göras genom att ta bort den allmänna löneavgiften, vilket medför
en arbetsgivaravgift på ca. 25 procent. En del av detta utrymme
kan finansieras genom att avskaffa den separata sänkningen för
arbetsgivare som anställer yngre, samt att avskaffa de olika
subventioner som införts. Det bör påpekas att den beräkning som
ovan nämndes beträffande skatteintäkternas minskning bör bli
betydligt mindre i vårt förslag. En enhetlig arbetsgivaravgift på 25
procent innebär för flera anställda faktiskt en höjning.

5.3 Skatt på arbete, näringsverksamhet

och kapital.
Hittills har skatten på arbete svarat för den största skatteintäkten,
men trenden har varit klart minskande. Det finns goda skäl att
fortsätta minskningen av skatten på arbete men detta bör
huvudsakligen ske genom att avskaffa statsskatten. Huvudsyftet
är att erhålla en enhetlig inkomstskatt, för detta krävs en
proportionell skatt på inkomst från arbete.

49
Vad gäller kapitalskatten stödjer vi de förslag som
Globaliseringsrådet och Svenskt Näringsliv framför, att denna av
konkurrensskäl bör sänkas. Den kan också ersättas av en
proportionell inkomstskatt på 25 procent, dvs. lika beskattning
för inkomst från arbete, näringsverksamhet och kapital29.

29
Då kapitalskatten idag är 20-30 % på aktieutdelningar, så innebär en likformig skatt
på 25 % i vissa fall en höjning.

50
 6. En utvärdering av ett
likformigt skattesystem.
Avsikten är att redovisa en utvärdering av några reformer som är
inspirerade av tanken bakom likformiga skatter. Verktyget för
denna konsekvensanalys är SWEtaxben , en modell anpassad för
att besvara frågan hur skatte/bidragsändringar påverkar de
svenska hushållens ekonomi. Beräkningarna görs på individnivå
och modellen tar hänsyn till att individerna eventuellt anpassar
sitt beteende till följd av ändrade skatteregler. Eftersom
utvärderingen görs på individnivå kan fördelningseffekter
beräknas men även aggregerade makrotal som exempelvis total
skatt eller den totala budgeteffekten. Analysen begränsar sig till
arbetsmarknadens utbudssida, dvs. hur mycket individer och
hushåll väljer att arbeta. Detta innebär att modellen är ett verktyg
för att bedöma de långsiktiga effekterna av regeländringar. De
siffror som presenteras här skall inte tolkas som en prognos av
den faktiska effekten på kort sikt. På kort sikt påverkas utfallet av
konjunkturella faktorer som kan ha en stor effekt på
sysselsättningen. Analysen tar istället sikte på det långa
perspektivet och hur skattepolitiken påverkar sysselsättningen på
lång sikt.

Det bör även nämnas att denna modell har stora likheter med den
metod och den modell, FASIT, som finansdepartementet
använder i sina konsekvensberäkningar. SWEtaxben har tidigare
använts i ett antal utvärderingar och en nyligen genomförd studie
av jobbskatteavdraget presenteras i en SNS rapport, Flood
(2010)30. Denna rapport ger även en noggrannare presentation av

30
Flood, L.R, En skattepolitik för både innan- och utanförskapet. Utvärdering av
jobbskatteavdraget samt några alternativa reformer, ISBN 978-91-86203-69-6, SNS
rapport.

51
SWEtaxben men för en mer teknisk beskrivning rekommenderas
Ericson m.fl. (2009).31 För att kunna bedöma trovärdigheten i de
resultat som presenteras här kan det ändå vara nödvändigt med
en viss översiktlig förståelse om den metod som utvärderingen
bygger på, nedan ges därför en kort sammanfattning.

SWETAXBEN en beskrivning
SWEtaxben kan beskrivas som en mikrosimuleringsmodell med
beteendeförändring, dvs individerna tillåts anpassa sig till ändrade
ekonomiska förutsättningar. Denna anpassning sker via två olika
mekanismer och modelleras på två olika sätt; först modeller för
sannolikheten att vara arbetslös, långtidssjuk, förtidspensionär och
ålderspensionär, sedan modeller som beskriver förändringen i
arbetstid för de som arbetar.

Den här typen av analys kräver tillgång till stora databaser av hög
kvalitet. Detta krav uppfylls till stora delar av de registerdata
(LINDA) som vi här utgår från. LINDA-urvalet för år 2007 omfattar
ca 8 procent av den svenska befolkningen. Då urvalsvikter är kända
kan aggregerad statistik beräknas med hög precision.

En viktig komponent i SWEtaxben är modulen för regelsystemen, dvs.

skatter och transfereringssystemen. Syftet med regelmodulen är att
beräkna hushållens disponibla inkomst. Denna disponibla inkomst
används dels för att beräkna ersättningsgraden, dels för att beräkna
budgetmängden. Ersättningsgraden och budgetmängden används för
att beräkna effekten av en ekonomisk reform. För beslutet att arbeta

31
Ericson, P., L.R. Flood och R. Wahlberg (2009), ”SWEtaxben: A Swedish Tax/benefit
Micro Simulation Model and an Evaluation of a Swedish Tax Reform”, Working paper
No 346 in S-WOPEC, http://swopec.hhs.se/gunwpe/abs/gunwpe0346.htm
 

52
används ersättningsgraden och för beslutet att ändra arbetstid
används budgetmängden. Ersättningsgraden definieras som kvoten
mellan disponibel inkomst vid icke-sysselsättning och vid
sysselsättning. Exempelvis innebär en kvot på 0,7 att individen som
icke-sysselsatt erhåller 70 procent av den disponibla inkomst som han
eller hon skulle haft vid heltidsarbete. Givet den beräknade
ersättningsgraden, samt alla andra variabler som ingår i modellen,
kan sannolikheten för att vara icke-sysselsatt beräknas. En förändring
i skatter/bidrag som påverkar ersättningsgraden kommer även att
påverka sannolikheten att träda in i, vara kvar i, eller lämna statusen
som icke-sysselsatt. För de som är sysselsatta beräknas val av arbetstid.
Vid beräkningen av arbetstiden används hushållens budgetmängd
beräknad vid sju olika arbetstidsklasser. Vid varje arbetstidsklass
beräknas en disponibel inkomst och dessa inkomster definierar
hushållets budgetmängd. Givet budgetmängden och övriga variabler
som ingår i arbetsutbudsmodellen beräknas en arbetstidsklass.
Slutligen, vid dessa beräknade arbetstider, anropas regelmodulen en
sista gång för att beräkna disponibel inkomst (och en stor mängd
andra variabler som andra inkomster, skatter, bidrag, osv). Genom
att ändra reglerna och upprepa simuleringen erhålls nya beräknade
arbetstider och inkomster och en konsekvensberäkning av
regeländringens effekter kan genomföras.

6.1 Tre reformer utvärderas

I vår utvärdering ingår tre varianter på en reformerad
inkomstskatt; (1) 2010 års regler men slopad statsskatt. (2) 25 %
inkomstskatt utan grund/jobbskatteavdrag och (3) 25 %
inkomstskatt med ett förenklat grund/ jobbskatteavdrag.
Likformighet uppnås genom att utgå från en 25 procents skatt på
kapital och denna nivå väljs även för moms och
arbetsgivaravgifter.

53
Resultaten sammanfattas i nedanstående tabell och presenteras
som förändringar i jämförelse med 2010 års regler. Kolumn (2)
visar effekten av att ta bort statsskatten. Som synes medför detta
en underfinansiering på ca 13 mdr. Eftersom statsskatten
motsvarar ca. 44 mdr, innebär detta relativt starka dynamiska
effekter. Dessa dynamiska effekter tar sig främst uttryck i ökad
arbetstid men inte ökad sysselsättning. Den ökade arbetstiden
medför ökad arbetsinkomst vilket motverkar minskningen i
inkomstskatten dessutom innebär en ökad arbetsinkomst även
en ökning av arbetsgivaravgifter och moms. Notera att vi här
räknar med en moms och arbetsgivaravgift på 25 procent, där
momsen baseras på disponibel inkomst och arbetsgivaravgiften
på arbetsinkomsten. Att ta bort hela statsskatten behöver således
inte medföra alltför stort bortfall i skatteintäkten. Det är
emellertid tveksamt om en proportionell skatt på samma nivå
som kommunalskatten är önskvärd om det samtidigt är en
målsättning att ha samma skatt på kapital.

I syfte att införa likformighet utvärderas därför en reform som

innebär en proportionell skatt på 25 procent på arbetsinkomster,
kapital, arbetsgivaravgifter och moms. En skatt på 25 procent för
arbetsinkomster kan förefalla låg men detta beror på hur vi ser på
grund- och jobbskatteavdraget. Om dessa helt avskaffas så ger en
proportionerlig skatt på 25 procent ett bättre budgetutfall (-8.3)
än ett avskaffande av den statliga skatten, se kolumn (3). Detta
ligger i linje med resultaten i Ericson och Flood (2009), och är
inte så förvånande med tanke på storleken på grund- och
jobbskatteavdraget. En nackdel med en proportionerlig skatt,
även på en sådan låg nivå, är att den jämfört med 2010 års regler
innebär en kraftig skattehöjning av låg- medelinkomsttagares
inkomster från förvärvsarbete. Som framgår av figur 2 och 3 är en
effekt av de generösa grund- och jobbskatteavdraget att en individ
som är 65 år eller yngre kan ha en årsinkomst upp till ca. 400 000
kr innan genomsnittsskatten överstiger 25 procent, motsvarande
för äldre än 65 är ca. 450 000 kr. En proportionerlig skatt på 25

54
procent utan grund- och jobbskatteavdrag innebär alltså för
många en betydande skattehöjning. En sådan skatt medför även
ökade ersättningsnivåer, dvs den ekonomiska avkastningen av
arbete minskar jämfört med 2010 års regler. Detta medför att en
sådan reform medför minskad sysselsättning jämfört med 2010
års regler.

En utvärdering av ändrad inkomstskatt

Makrotal Borttagen 25 % inget Förenklat
(mdkr) statlig grund- eller skattesystem2
skatt jobbskatte- 5 % på
(2) avdrag inkomster
(3) över
bottenavdrag
(4)
Disponibel 62.8 72.5 189.2
inkomst
Arbetsinkomst 27.3 33.4 37.8
Slutlig skatt -35.9 -34.8 -152.4
Moms 15.7 18.1 47.3
Arbetsgivar- 6.8 8.4 9.5
Avgift
Budgeteffekt -13.4 -8.3 -95.6

Här ser vi i praktiken ett skäl till att öka komplexiteten och frångå
likformigheten. Dagens system innebär så låga inkomstskatter för
låginkomsttagare att en proportionerlig skatt medför oacceptabla
fördelningseffekter. Således frångår vi likformigheten och väljer
att utforma ett system som har en liknande men betydligt enklare
konstruktion än grund- och jobbskatteavdraget.

Som nämnts tidigare har kritik riktats mot att jobbskatteavdraget

är krångligt och att få känner till det (se ex. Riksrevisionens

55
rapport om jobbskatteavdraget).32 I figur 2 och 3 redovisas en
förenkling. Vi utgår från ett bottenavdrag där storleken varierar
beroende på ålder och huruvida inkomsten kommer från
förvärvsarbete eller ej. För individer yngre än 26 och äldre än 60
sätts bottenavdraget till 2 (förvärvsarbete) respektive 0.4
(transfereringar) inkomstbasbelopp. Motsvarande parametrar
för individer i åldern 26-60 är 0.8 respektive 0.4. Figur 2 och 3
visar profilerna för genomsnittsskatten, som synes följer dessa
profiler de som gäller för 2010 för låga inkomster. Notera dock att
skillnaden mellan att förvärvsarbeta eller ej är större för 2010 års
regler. Detta är en konsekvens av att ha en gemensam skatt på 25
procent. Detta förslag är liknande det som utvärderades i Flood
(2010) men en skillnad är att bottenavdraget är större för yngre
och även för äldre än 60 år, dessutom skiljer vi inte på
skattesatsen beroende på om det avser arbetsinkomster eller
transfereringar. Det högre bottenavdraget för yngre kan ses som
en kompensation för att yngre, i vårt förslag, inte har en lägre
arbetsgivaravgift.

Resultaten i kolumn (4) visar ett underskott på närmare 96 mdkr.

Som synes innebär reformen en kraftigt ökad disponibel
inkomst, men även en betydligt ojämnare inkomstfördelning.
Det är emellertid så att praktiskt taget ingen har fått en minskad
disponibel inkomst. Här ser vi således en intressant illustration av
en reform som kan karakteriseras som att ingen fått en
försämring. Många har en oförändrad inkomst men många,
framförallt höginkomsttagare har också fått en förbättrad och i
vissa fall kraftigt förbättrad inkomst.

Trots underfinansieringen och den ökade inkomstspridning som

denna nästan likformiga skattereform innebär är ett försvar att
full finansiering och en jämnare inkomstspridning kan

32
Riksrevisionen, Jobbskatteavdraget, RiR 2009:20

56
kompenseras för genom att höja andra skatter. I nästa avsnitt ges
ett antal förslag till sådana skattehöjningar.

Figur 2 Genomsnittlig skatt yngre än 66

50   5  
45   5  
40   Ej  arbetsinkomst,  2010   4  
35   4  
30   Arbetsinkomst  ,2010   3  
25   Ej  arbetsinkomst,  25%  och    avdrag  0.4*IBB   3  
20   Arbetsinkomst,  25%  och  avdrag  0.8*IBB   2  
15   2  
10   1  
5   Taxerad  förvärvsinkomst  2007   1  
0   0  
0   100000   200000   300000   400000   500000   600000   700000   800000  

Figur 3 genomsnittlig skatt äldre än 65

45   7  
Ej  arbetsinkomst,  
40   2010   6  
35  
5  
30   Arbetsinkomst  ,2010  

25   4  
Ej  arbetsinkomst,  25%  och    avdrag  
20   3  
Arbetsinkomst,  25%  och  avdrag  2*IBB  
15  
2  
10  
1  
5  
Taxerad  förvärvsinkomst  2007  
0   0  
0   100000   200000   300000   400000   500000   600000   700000   800000  

57
 7.Finansiering
Hur skall en 25 procentig skattereform finansieras? För det första
är det mycket som talar för att de beräkningar som redovisas här
underskattar de dynamiska effekterna. Vi tar överhuvudtaget inte
hänsyn till företagens anpassning i form av ökade investeringar
eller tillkomsten av nya företag. Den empiriska kunskapen om
sambandet mellan skatter och företagande är som sagts tidigare
begränsad. Ett undantag är en studie av Åsa Hansson som visar på
ett negativt men svagt samband mellan nivån på skatter och
nyföretagande men även att högre skatter medför fler
deltidsförtagare33. Den senare effekten kan ses som att ett eget
företag skapar möjligheter för skatteplanering.

När det gäller dynamiska effekter på utbudssidan, så talar flera

skäl för att dessa underskattas. Vi antar att studenter inte
påverkas, detta är ett skäl till att ett utökat jobbskatteavdrag för
yngre får litet genomslag. Vidare gäller att de statistiska modeller
som avser pensionsbeslutet ger mycket små incitamentseffekter.
Delvis speglar detta det faktum att de är baserade på historiska
data där få individer fortsatte arbete efter 65 eller gick från
ålderspension till förvärvsarbete. Till sist tas ej heller hänsyn till
att skatter kan påverka andra dimensioner än val av arbetstid.
Feldtstein (1995)34 visar att skatter även har betydelse för val av
utbildning och karriär, exempelvis huruvida någon ska välja ett
chefsjobb osv. Blomquist och Selin35 studerar effekten av skatter
på individernas timlöner och visar att dessa effekter kan vara
betydligt större än effekten på arbetstid. När dessa effekter

33
Hansson, Å. (2009), `Skatter, entreprenörskap och nyföretagande` Expertrapport
till Svenskt Näringslivs skattekommission.
34
Feldstein, M. (1995) ‘The effect of marginal tax rates on taxable income: A panel
study of the 1986 tax reform act’, Journal of Political Economy 103, 551-72
35
Blomquist, S & Selin, H. (2008) ’Hourly Wage Rate and Taxable Labor Income
Responsiveness to Changes in Marginal Tax Rates´ Working Paper 2008:16,
Department of Economics, Uppsala University

58
inkluderas i modellen tyder de resultat som redovisas i Flood
(2010) och Ericson & Flood (2010) på betydligt högre
självfinansieringsgrad. Som ett exempel kan nämnas att en
utvärdering av en reform som har stora likheter med den som här
redovisas, Flood (2010), visar på en självfinansieringsgrad på
drygt 40 procent då dynamiska effekter i form av hushållens
anpassning av sitt arbetsutbud beaktas. När dessutom individerna
tillåts att anpassa sina timlöner medför detta att den totala
självfinansieringen uppgår till nästan 90 procent. Vi har här valt
att inte inkludera dessa bredare effekter i denna rapport av skälet
att vi inte vill riskera att överskatta de dynamiska effekterna. Den
budgeteffekt som redovisas här skall därför betraktas som en
konservativ uppskattning.

Med denna utgångspunkt kan en självfinansieringsgrad på 50

procent vara rimlig, detta medför då ett finansieringsbehov i
storleken 50-60 mdr. Det handlar då om att finna de skatter som
medför minst störning. Bland dessa kan nämnas
marknadsvärdesbaserad fastighetsskatt, avskaffade ränteavdrag,
reavinstbeskattning på 25 procent utan uppskov, inga avdrag för
privat pensionssparande, avskaffade avdrag för ROT och
hushållsnära tjänster, höjda miljöskatter samt avskaffade
reseavdrag.

Som en grov illustration av de möjligheter som finns kan nämnas

en marknadsvärdesbaserad fastighetsskatt. Enligt SCB:s
förmögenhetsstatistik uppgick hushållens reala förmögenhet
2007 till drygt 5 000 mdkr36. En fastighetsskatt på 1 procent av
marknadsvärdet motsvarar således drygt 50 mdkr. Isolerat är en
sådan fastighetsskatt inte politisk möjlig men kombinerat med
kraftigt sänkta skatter på arbete så kan en sådan lösning

36
http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____195791.aspx
 

59
förmodligen vara både acceptabel och rentav önskvärd för många
hushåll.

60
 8. Sammanfattning och
avslutande diskussion
Om utgångspunkten är att Sverige skall ha konkurrenskraft när
det gäller investeringar och nyföretagande, så förefaller det
naturligt att börja med att utgå från skatten på kapital. En
sänkning från dagens nivå på 30 procent till 25 är avsedd för att
öka konkurrenskraften och nyföretagande. Denna nivå bör sedan
även tillämpas för övriga skattebaser på grund av de fördelar som
en likformig skatt ger. Dessa fördelar kan sammanfattas i form av
enkelhet, som innebär större förutsättningar att fatta rationella
beslut men även att dessa beslut inte påverkas av skatternas
utformning. Den reformering av beskattning på inkomster från
förvärvsarbete och transfereringar som här föreslås innebär att
skattakalkylen blir trivial. För en individ i åldern 26-60 med
inkomster från förvärvsarbete är inkomst under 50,000 skattefri
och däröver är skatten 25 procent.

Ett borttagande av bolagsskatten och en gemensam 25 procents

skatt på inkomster från arbete och kapital uppskattas ge ett
skattebortfall på ca. 200 mdr, (bolagsskatten svarar för ca. 100
mdr men detta varierar betydligt över tiden) vilket motsvarar ca.
13 procent av totala skatteintäkten. Detta kan naturligtvis
uppfattas som en kraftig underfinansiering men icke desto
mindre är det en utmanande tanke att en så omfattande
förändring av skattesystemet trots allt inte medför större
skattebortfall. Vad gäller bolagsskatten kan denna på sikt
beräknas vara självfinansierad, vilket minskar underskottet till ca
100 mdr. Då reformen bör ge upphov till omfattande dynamiska
effekter utöver de som ingår i de beräkningar som gjorts här är en
underfinansiering på 50-60 mdr mer rimlig. Detta innebär att en
reform av denna typ mycket väl kan finansieras genom att höja de
skatter som har mindre skadliga effekter på sysselsättning och

61
ekonomisk tillväxt. Bland dessa bör framförallt en
marknadsvärdesbaserad fastighetsskatt nämnas.

I den internationella debatten har en likformig skatt, ibland

kallad en platt skatt, spelat en framträdande roll. Främst har
denna debatt förts bland amerikanska ekonomer, där det mest
citerade förslaget från Robert Hall och Alvin Rabushka innebär en
platt federal skatt för både individer och företag.37 Det kan här
vara relevant med en kommentar av de olika synsätt på skatter
som präglar såväl den akademiska forskningen som den politiska
debatten. I stort har den akademiska forskningen dominerats av
intresset för optimala skatter däremot har platt skatt spelat en
stor roll i den politiska debatten. Detta är intressant i sig och
speglar den politiska dimensionen där platt skatt legat närmare
den politiska inställning som förespråkat ett lägre skattetryck.
Denna tolkning bör inte alls överföras till den diskussion som här
presenteras. I vår utgångspunkt behöver inte en platt skatt vara
synonymt med låga skatter. Visserligen kan 25 procent, frånsett
momsen där det möjligen kan beskrivas som högt, framstå som
en låg nivå. Men breddade skattebaser tillsammans med höjning
av andra skatter och avskaffande av riktade subventioner behöver
inte innebära en sänkt nivå på de totala skatterna.

I sammanhanget kan det även vara belysande att konstatera att

en rad länder faktiskt genomfört skattereformer inspirerade av
tanken bakom en platt skatt. Detta gäller då en stor del av de sk
övergångsländerna i det forna Östeuropa. Denna process mot en
platt skatt har dessutom varit ökande och efter att Estland införde
detta 1994 har år 2007 ett sådant system införts i 22 länder. Att
dra några slutsatser som har bäring för Sverige är våghalsigt. En
stor skillnad är att många av de länder som genomfört en sådan

37
Hall & Rabushka (1985, 1995). The flat tax, Hoover Institution Press

62
skatt har stora problem när det gäller medborgarnas syn på
skatternas legitimitet. En låg platt skatt minskar dessa problem
och är förmodligen ett skäl till att dessa reformer ofta medfört
ökade istället för minskade skatteintäkter.

Så vitt vi känner till saknas en mer genomarbetad utvärdering av

dessa reformer, med undantag av den ryska reformen.38
Resultaten därifrån tyder inte på några kraftiga effekter på
sysselsättningen men ökade skatteintäkter från arbetsinkomster.
Den analysen som genomförs ifrågasätter om denna ökning har
orsakats av den faktiska reformen eller av en ökad effektivisering
när det gäller skatteindrivningen och landets starka tillväxt.

En slutsats är att det är svårt att utgå från erfarenheten av en platt

skatt för dessa länder eftersom det är alltför stora skillnader
jämfört med Sverige. De värderingar som speglas i den svenska
skatteutformningen har influerats mer av de trender som gäller
inom OECD-området. Den aktuella OECD-debatten pekar inte
mot en platt skatt. Snarare så förefaller en viss progressivitet
kombinerat med ett jobbskatteavdrag vara normen.39.

I den internationella debatten spelar, som i den svenska debatten,

enkelhet ingen framträdande roll. Det är därför naturligt att som
avslutning än en gång framföra de fördelar som ett enkelt
skattesystem skapar. Det handlar trots allt om vilka möjligheter
individen har att bedöma de ekonomiska konsekvenserna av sina
val. Hur stor blir effekten av ändrad arbetstid? För att beräkna
konsekvensen av ett sådant beslut bör individen beräkna sin
disponibla inkomst före och efter förändringen. Det låter sig
enkelt sägas men är i verkligheten en komplicerad beräkning.

38
Ivanova, Keen och Klemm, The Russian Flat Tax Reform, IMF working paper,
WP/05/06
39
Messere, K., Kam, F and Heady, C., (2006). Tax Policy Theory and practice in OECD
countries, Oxford University Press

63
Inför ett sådant beslut krävs en kunskap om inkomstårets
taxerade förvärvsinkomst, de aktuella skattereglerna samt
kunskap om relevanta transfereringar. För gifta/samboende bör
dessa beräkningar även göras för hela hushållet. En förenkling av
skattereglerna innebär inte att en sådan beräkning blir trivial,
men ökar möjligheten att snabbt göra en rimlig uppskattning av
de förväntade effekterna. Skall argumentet om förenkling ha fullt
genomslag för denna typ av beslut så bör förenklingen även
omfatta transfereringssystemen. Varför inte en medborgarlön,
exempelvis motsvarande storleken på garantipensionen, som
ersätter alla nuvarande transfereringar? En sådan medborgarlön
räknas av mot övriga inkomster och innebär ett skydd som
ersätter grundavdraget i vårt tidigare presenterade förslag.
Utvärderingen av en sådan reform får betraktas som en
spännande men framtida forskningsuppgift.

64
Referenser:
Bennmarker, H., Mellander E., & Öckert B. (2008), "Är sänkta
arbetsgivaravgifter ett effektivt sätt att öka sysselsättningen?", Ekonomisk
debatt, Årg. 37, nr 1, 5-18.

Blomquist, S & Selin, H. (2008), “Hourly Wage Rate and Taxable Labor
Income Responsiveness to Changes in Marginal Tax Rates”, Working
Paper 2008:16, Department of Economics, Uppsala University

Du Rietz, G. (2004), ”Effektivitetsproblem med höga skattekilar”, i

Karlson, N, Johansson, D och R Johnsson (red), Skatter och värdighet.

Du Rietz, G. (2008), ”Selektiva sänkningar av arbetsgivaravgifterna”,

Underlag till Globaliseringsrådets skattegrupp.

Edin, P. A. och P. Fredriksson (2000), ”LINDA – Longitudinal Individual

DAta for Sweden”, Working Paper 2000:19, Uppsala Universitet,
Nationalekonomiska institutionen.

Ericson, P, Flood, L.R, Wahlberg, R., (2009), “SWEtaxben: A Swedish

Tax/benefit Micro Simulation Model and an Evaluation of a Swedish Tax
Reform”, IZA DP No. 4106

Feldstein, M. (1995), “The effect of marginal tax rates on taxable income: A

panel study of the 1986 tax reform act”, Journal of Political Economy 103,
551-72.

Flood, L.R. (2010), ”En skattepolitik för både innan- och utanförskapet.
Utvärdering av jobbskatteavdraget samt några alternativa reformer”, ISBN
978-91-86203-69-6, SNS rapport.

Hall, R & Rabushka, A,. (1985, 1995). ”The flat tax”, Hoover Institution
Press

Hansson, Å (2006), ”Hur påverkar en skatt på arbete utbudet och

efterfrågan av arbetskraft?” Rapport framtagen åt Kris- och
Framtidskommissionen.

65
Hansson, Å. (2009), ”Skatter, entrepenörskap och nyföretagtande”,
Expertrapport till Svenskt Näringslivs skattekommission.

Norrman, E & Virin, N. (2007), ”Slopad bolagsskatt - analys och

konsekvenser”. Norstedts Juridik.

Ivanova, A., Keen, M & Klemm, A. (2005), “The Russian Flat Tax Reform”
IMF working paper, WP/05/06

Lodin, S-O. (2007), ”Några kvalitetskrav på en god skattelagsstiftning”,

Skattenytt

Messere, K., Kam, F and Heady, C., (2006). “Tax Policy Theory and practice
in OECD countries”, Oxford University Press

Pirttilä, J & Selin, H., Skattepolitik och sysselsättning: Hur väl fungerar det
svenska systemet?, Bilaga 12 till långtidsutredningen, LU2011.

Regeringens Proposition 1989/90:110

Regeringens Proposition 2007/08:100

Riksrevisionen (2008), ”Sänkta socialavgifter – för vem och till vilket

pris?” RiR 2008:16.

Riksrevisionen (2009), ”Jobbskatteavdraget”, RiR 2009:20

Riksrevisionen (2010), ”Enhetlig beskattning?”, RiR 2010:11

Sörensen, P.B. (2010), ”Swedish Tax Policy: Recent Trends and Future
Challenges.” ESO-rapport 2010:4.

Skatteverket (2010), ”Taxes in Sweden 2009”, SKV 104, utgåva 10.

Von Greiff, C. (2008), ”Sysselsättningseffekter av sänkta socialavgifter”,

Underlag till Globaliseringsrådets skattegrupp.
 
 

66
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Om FORES
FORES är en ny tankesmedja som vill förändra. Globalisering och klimatförändring innebär utmaningar som
kräver nya sätt att se på samhället. FORES ger debatten nya perspektiv, frimodiga idéer och positiv energi.
Vi bygger nätverk av samhällsintresserade och experter. Tillsammans kan vi ta fram tydliga och konkreta
förslag på lösningar för en hållbar framtid.

www.fores.se brev@fores.se Bellmansgatan 10, 118 20 Stockholm

FORES – FORUM FÖR REFORMER OCH ENTREPRENÖRSKAP